Sammanfattning

Bensen är det cancerframkallande ämne som hanteras i störst mängd i samhället idag. Det

förekommer i bensin, avgaser från motorfordon, tobaksrök och bildas vid vedeldning. För

riskbedömningar vad avser allmänbefolkning behövs kunskap om exponeringen, men hittills

har i Sverige nästan enbart stationära mätningar utförts.

Hos 26 slumpmässigt utvalda Göteborgare i åldern 20 – 50 år mättes bensenexponeringen

med personburna diffusionsprovtagare dels under ett helt dygn och dels under dagtid i april

1999. Mätningen upprepades vid två olika tillfällen under månaden. Bakgrundsuppgifter

och aktiviteter registrerades med enkät och dagbok.

Medianvärdet för dygns- respektive dagsexponeringen var 3.3 (95% konfidensintervall 2.9

– 4.1) μg/m

3 och 4.1 (95% konfidensintervall 3.3 – 5.3) μg/m3. Variationen inom individer

(mellan dagar) var betydligt större än mellan individers genomsnittsexponering. Försökspersoner

som tankat bilen under mätdagen hade en signifikant högre bensenexponering.

Nivåerna var något högre hos boende i högtrafikerade områden, men inverkan härav var

inte statistiskt signifikant. Tio stationära mätningar under samma tidsperiod visade betydligt

lägre nivåer än de personburna.

Exponeringsnivån för bensen är högre än den så kallade lågrisknivån (1.3 μg/m

3). Den är

lägre än vad vi fann vid en motsvarande undersökning 1998 hos boende i Borås i samma

ålder (median 7.3 μg/m

3). Det är oklart om detta avspeglar en generell skillnad mellan de

båda städerna. Tillfälliga faktorer som väderleksförhållanden kan ha påverkat resultaten

eller möjligen den sänkning som redan skett av bensenhalten i bensin.

I luftföroreningsmodellering är emissioner från vedeldning ett område behäftat med stora osäkerheter. Denna rapport sammanfattar resultaten från en enkät om vedeldningsvanor i sju kommuner, vilket ger en bild av hur vedeldningen i Västra Götaland sker och medför att vi kan förbättra antaganden om vilka emissionsfaktorer som gäller i detta område vid modellering av luftföroreningar. Exempel på insamlad data som påverkar emissioner är användning av torr ved samt eldningsmönster över dygn och år vilket förbättrar den temporala variationen av emissioner. Detta påverkar också hur den spatiala fördelningen av årsmedelhalter eftersom transport av luftföroreningar ser olika ut vid olika tidpunkter. Underlaget används för emissionsberäkningar i projektet SCAPIS-luft. Både resultat och enkät är fritt tillgängligt att användas av andra för emissionsmodellering och undersökningar av eldningsvanor i olika regioner. Ytterligare datainsamlingar om eldningsvanor i Sverige behövs för att med större säkerhet kunna estimera dessa utsläpp.

Denna undersökning av 104 gravida kvinnor från mödravårdscentralerna vid Hässleholms sjukhus (51 st) och Simrishamns sjukhus (53 st) har finansierats genom Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram. Undersökningen genomfördes perioden 2002-2003 och innefattade frågeformulär (Bilaga 1), blodprover (totalkvicksilver, organiskt och oorganiskt kvicksilver samt bly och kadmium) och hårprover (totalkvicksilver). Medianvärdena i helblod bland samtliga kvinnor låg genomgående lågt i början av graviditeten: för kvicksilver (B-Hg totalt medianvärde 0,64 μg/L; range 0,04-2,05 μg/L; B-Hg org 0,30; 0-1,68; B-Hg oorg 0,25; 0-1,35) samt för bly (11,0 μg/L; 4,2- 79,0) och kadmium (0,30 μg/L; 0,05-4,8). Även kvicksilverkoncentrationerna i hår var genomgående låga (median 0,22 μg/g; range 0,04-0,83). De gravida kvinnorna från kuststaden Simrishamn hade signifikant högre koncentrationer av kadmium (p=0,004) och totalkvicksilver (p=0,005) i helblod liksom av kvicksilver i hår (p=0,015) jämfört med inlandsstaden Hässleholm. Den grupp som åt insjöfisk under graviditetens sista 6 månader hade ungefär samma halter av totalkvicksilver, oorganiskt och organiskt kvicksilver i helblod, liksom av totalkvicksilver i hår, som den grupp som enbart åt havsfisk. Kvinnor som emellertid ätit krabba under motsvarande period hade något högre halter av organiskt (p=0,037) resp totalkvicksilver (p=0,013) i helblod jämfört med kvinnor som ej ätit krabba. Halterna av oorganiskt kvicksilver i helblod visade ett positivt samband med såväl antalet occlusala (rs=0,27; p=0,008) som med det totala antalet amalgamfyllningar (rs=0,25; p=0,014) i munnen. Vid en linjär regressionsanalys var kvicksilverhalten i helblod relaterad till såväl antalet fiskmåltider per vecka som till antalet occlusala amalgamfyllningar i munnen. Kvicksilverkoncentrationen i hår visade det starkaste sambandet med totalkvicksilverhalten i helblod. Värdena av totalkvicksilver och metylkvicksilver i helblod var klart lägre i denna undersökning från södra Sverige i jämförelse med resultaten från motsvarande studier från västkusten och Uppsala län. Så var även fallet för kvicksilverhalterna i hår. Baserat på data från NRC (2000) och EPA (2001), har med hänsyn taget till använda säkerhetsfaktorer, följande referensvärden föreslagits: B-Hg totalt 5 μg/L, B-Hg org 4 μg/L, Hår-Hg 1 μg/g. Samtliga kvinnor i vår undersökning låg under dessa referensvärden. Fortsatt hälsorelaterad miljöövervakning kan emellertid vara motiverad, för att säkerställa att denna känsliga grupp även fortsättningsvis har en kvicksilver-, bly- och kadmiumbelastning, som inte innebär hälsorisker för mödrar eller foster.

Denna undersökning av 104 gravida kvinnor från mödravårdscentralerna vid

Hässleholms sjukhus (51 st) och Simrishamns sjukhus (53 st) har finansierats genom

Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram. Undersökningen genomfördes

perioden 2002-2003 och innefattade frågeformulär (Bilaga 1), blodprover

(totalkvicksilver, organiskt och oorganiskt kvicksilver samt bly och kadmium) och

hårprover (totalkvicksilver).

Medianvärdena i helblod bland samtliga kvinnor låg genomgående lågt i början av

graviditeten: för kvicksilver (B-Hg totalt medianvärde 0,64 μg/L; range 0,04-2,05

μg/L; B-Hg org 0,30; 0-1,68; B-Hg oorg 0,25; 0-1,35) samt för bly (11,0 μg/L; 4,2-

79,0) och kadmium (0,30 μg/L; 0,05-4,8). Även kvicksilverkoncentrationerna i hår

var genomgående låga (median 0,22 μg/g; range 0,04-0,83). De gravida kvinnorna

från kuststaden Simrishamn hade signifikant högre koncentrationer av kadmium

(p=0,004) och totalkvicksilver (p=0,005) i helblod liksom av kvicksilver i hår

(p=0,015) jämfört med inlandsstaden Hässleholm. Den grupp som åt insjöfisk under

graviditetens sista 6 månader hade ungefär samma halter av totalkvicksilver,

oorganiskt och organiskt kvicksilver i helblod, liksom av totalkvicksilver i hår, som

den grupp som enbart åt havsfisk. Kvinnor som emellertid ätit krabba under

motsvarande period hade något högre halter av organiskt (p=0,037) resp

totalkvicksilver (p=0,013) i helblod jämfört med kvinnor som ej ätit krabba.

Halterna av oorganiskt kvicksilver i helblod visade ett positivt samband med såväl

antalet occlusala (r

s=0,27; p=0,008) som med det totala antalet amalgamfyllningar

(r

s=0,25; p=0,014) i munnen. Vid en linjär regressionsanalys var kvicksilverhalten i

helblod relaterad till såväl antalet fiskmåltider per vecka som till antalet occlusala

amalgamfyllningar i munnen. Kvicksilverkoncentrationen i hår visade det starkaste

sambandet med totalkvicksilverhalten i helblod.

Värdena av totalkvicksilver och metylkvicksilver i helblod var klart lägre i denna

undersökning från södra Sverige i jämförelse med resultaten från motsvarande studier

från västkusten och Uppsala län. Så var även fallet för kvicksilverhalterna i hår.

Baserat på data från NRC (2000) och EPA (2001), har med hänsyn taget till använda

säkerhetsfaktorer, följande referensvärden föreslagits: B-Hg totalt 5 μg/L, B-Hg org 4

μg/L, Hår-Hg 1 μg/g. Samtliga kvinnor i vår undersökning låg under dessa

referensvärden. Fortsatt hälsorelaterad miljöövervakning kan emellertid vara

motiverad, för att säkerställa att denna känsliga grupp även fortsättningsvis har en

kvicksilver-, bly- och kadmiumbelastning, som inte innebär hälsorisker för mödrar eller foster.

Denna rapport beskriver emissionsdata för beräkningav buller från spårtrafik i Sverige med den Nordiskaberäkningsmetoden Nord2000. Emissionsdata ärframtagna för olika tågtyper utifrån mer än 700uppmätta tågpassager fördelade över 9 mätplatser,samt från mätningar av ytråheten på rälhuvudet pådessa platser. Totalt presenteras indataparametrar för8 motorvagnar (inklusive X2) och godståg medgjutjärnsblock skapade genom statistisk analys avmätresultaten i enlighet med ett utkast tilleuropastandard (prEN 17936). För motorvagnen ER1,godståg med skivbroms eller K-block och för lokdragnapersontåg var mätunderlaget för litet och deframtagna indata är istället baserade på bådeuppmätta passa ger och/eller äldre indata.

Rapporten innehåller en genomgång av historik och nuvarande status för Nord2000. Nu gällande rapporter, svenska källdata, samt tillgängliga mjukvaror redovisas. Utvecklingsbehov i närtid och på sikt diskuteras.

Det återstår en begränsad mängd arbete med att förbereda en bastillämpning av Nord2000 för svenska inhemska utredningar. Arbetet bör huvudsakligen kunna utföras under 2022 så att de tekniska förutsättningarna för att använda Nord2000 är tillgängliga tidigast 1 januari 2023. En förutsättning är att arbetet i huvudsak är begränsat till följande identifierade behov:

• Källdata för spårbuller finns i dagsläget inte för alla tågtyper, men nya indata kommer tas fram under 2022.
• Implementering av maximalnivå för vägtrafik i programvaran SoundPLAN pågår för närvarande, en betaversion finns framme.
• För att beräkna maximalnivå från vägtrafik behöver också standardavvikelser per fordonskategori tas fram.
• De problem med beräkning av maximalnivå från spårtrafik som rapporterats om är identifierade och ett fungerande alternativ finns. Det kvarstår ett behov av att förtydliga och eventuellt också förbättra metoden, men det bör kunna vänta.
• Avståndskorrektion för LAFmax spårtrafik återstår att implementera.
• Anvisningar för användare (akustikkonsulter och andra) kommer behövas, en första version är under utarbetande.

En formell övergång till Nord2000 behöver föregås av informationsspridning till dem som berörs. Hur det ska gå till och hur mycket tid det erfordrar är inte slutgiltigt fastställt. En plan för övergången behöver tas fram, bl a för Trafikverket. För att Nord2000 ska kunna utgöra en rekommenderad metod erfordras även arbete med styrande regelverk hos t ex Transportstyrelsen. Sverige bör också delta i arbetet med att förvalta referensprogramvaran Compro, och Kunskapscentrum om buller föreslås ansvara för detta.

Denna text utgör ett tillägg till kartläggningsanvisningarna i SP Rapport 2010:77(SPR2010:77) [1], och innehåller kompletterande information som behövs för attgenomföra strategisk kartläggning av buller från väg- och spårtrafik medberäkningsmetoden CNOSSOS-EU [2].Med strategisk kartläggning avses bullerkartläggning enligt EU:somgivningsbullerdirektiv [3].

The environmental contaminants examined in this report can be classified into five groups –organochlorine pesticides (DDTs, HCHs and HCB), polychlorinated biphenyls (PCBs), brominated flame retardants (PBDEs and HBCDD), dioxins, furans and dioxin-like PCBs (PCDD/PCDFs and dl-PCBs) and perfluorinated compounds (PFASs). Each of these contaminants has been examined in human milk from Stockholm and Gothenburg. The following summary examines overall trends, both spatial and temporal, for the five groups and also individual differences in PFASs concentration between Stockholm and Gothenburg.

Fat Content

Human milk from Stockholm displayed an upward trend in fat content during the whole monitoring period, although a downward trend was observed during the most recent ten years. However, a change in analythical method in 2011 might have had an impact on the trend during the most recent ten years. Increasing fat content was indicated in human milk from Gothenburg (2007-2015). The fat content estimated from the smoothed line was slightly higher in the milk from Gothenburg than in the milk from Stockholm.

PCBs

Generally, a downward trend was observed for all congeners measured i.e. CB-180, CB-153, CB-138 and CB-118 in human milk from both Stockholm and Gothenburg, with the exception of CB-28 for which no trend was detected. The concentrations of the measured congeners were comparable between Stockholm and Gothenburg and there was no significant difference in PCB congener pattern between the two cities.

DDTs, HCHs and HCB

The concentrations of DDE, DDT and HCB in human milk from Stockholm decreased significantly during the whole monitoring period and so did DDE and DDT in the milk from Gothenburg during the most recent ten years. The concentrations of DDE, DDT and β-HCH estimated from the smoothed line were slightly higher in Stockholm than in Gothenburg whereas HCB was slightly higher in Gothenburg. There was no significant difference in the DDE, DDT, HCB and β-HCH pattern between Stockholm and Gothenburg.

PCDD/PCDFs and dl-PCBs

The concentrations of ΣPCDDs, ΣPCDFs, Σdl-PCBs and ΣPCDDs+PCDFs+dl-PCBs in human milk from Stockholm and Gothenburg decreased significantly during the whole monitoring period. However during the most recent ten years no trends were observed for the Stockholm milk. The concentrations were comparable between Stockholm and Gothenburg and there was no significant difference in the pattern for ΣPCDDs, ΣPCDFs, Σdl-PCBs between Stockholm and Gothenburg.

PBDEs and HBCDD

The concentrations of BDE-47, BDE-99 and BDE-100 in human milk from Gothenburg decreased significantly during 2007-2015 whereas no trends were observed in the milk from Stockholm. The concentrations estimated from the smoothed line were higher in Stockholm than in Gothenburg for all BFRs reported here (i.e. BDE-28, BDE-47, BDE-99, BDE-100, BDE-153 and HBCDD). There was no significant difference in the pattern for BDE-47, BDE-99, BDE-100, BDE-153 and HBCDD between Stockholm and Gothenburg. 11

PFASs

The concentrations of PFDA, PFHxS, PFNA, PFTriDA and PFUDA in human milk from Stockholm increased significantly during the whole monitoring period, whereas PFOA concentrations were decreasing. In the human milk samples from Gothenburg significant downward trends were detected for PFDoDA, PFHxS and PFOA and that was also the case for PFOS in Stockholm for the most recent ten years. There were no general differences in the concentrations estimated from the smoothed line between Stockholm and Gothenburg and no significant difference in the pattern was observed for PFOA, PFOS, PFNA, PFDA, PFUDA and PFTriDA between Stockholm and Gothenburg.

Allmänbefolkningens exponering för några cancerframkallande ämnen undersöktes i Göteborg under oktober-november 2000 hos 40 slumpvis utvalda individer under sex dygn. Både personburna och andra individrelaterade mätningar (i sovrum och utanför bostaden) utfördes. Dessutom skedde samtidigt mätningar vid två stationära mätplatser i Göteborgs centrum. För flyktiga organiska ämnen användes diffusionsprovtagare, Perkin-Elmer med adsorbent Tenax TA. Sammanlagt utfördes 60 personburna mätningar och totalt har mer än 100 prover analyserats. Denna rapport redovisar resultaten för mätningar av bensen, toluen och xylen (summan av o-, m-, pxylen och etylbensen). Resultaten från de två senare har utvärderats under 2003 med medel från Länsstyrelsen i Västra Götaland. Medianvärdet för samtliga personburna mätningar av bensen var 1,0 μg/m3 (95 % konfidensintervall 0,9-1,2 μg/m3), något högre vid de personburna mätningarna jämfört med samtidiga stationära mätningar i sovrum och utanför bostäder. Bensenexponeringen låg under den lågrisknivå för bensen (1,3 μg/m3) som Institutet för miljömedicin (IMM) angivit och lägre än tidigare undersökningar på allmänbefolkning i Göteborg och Borås. Sänkningen beror troligen på att bensenhalten i bensin reducerats fr.o.m. januari 2000 men andra faktorer som modernare bilpark och vädervariationer kan också ha inverkat. Som förväntat var bensenexponeringen högre bland rökarna jämfört med icke-rökare. För både toluen och xylener var den personburna exponeringen signifikant högre än både inomhus- och utomhushalterna. Medianvärdet för de personburna mätningarna var 12 μg/m3 (95 % konfidensintervall 9,6-17 μg/m3) för toluen och 7,1 μg/m3 (95 % konfidensintervall 5,4-9,0 μg/m3) för xylen. Exponeringen för dessa ämnen ligger under de riktvärden som angivits av IMM. För båda ämnena var utomhushalterna klart lägre (median 2,8 μg/m3 för toluen och 2,3 μg/m3 för xylen) och det fanns ingen signifikant korrelation mellan den personburna exponeringen och utomhushalterna. Stationära mätningar utomhus av toluen och xylen kan därför inte användas som underlag för en riskvärdering för människor. För samtliga ämnen sågs höga korrelationer mellan de personburna mätningarna och inomhushalterna för respektive ämne. Det fanns en hög korrelation mellan personburna mätningar av bensen och utomhushalterna av bensen, toluen och xylen. Kvoten mellan toluen och bensen var signifikant lägre för utomhusmätningarna jämfört med den personburna exponeringen och inomhusmätningarna (3,2 mot 10 respektive 11).

I Sverige genomförs på uppdrag av Naturvårdsverket (NV) regelbundet studier av halter av miljöföroreningar i blod, urin och hår hos allmänbefolkningen. Kvinnor utgör generellt en riskgrupp vid exponering för kadmium. Syftet med denna studie var att kartlägga vilken kadmiumexponering som föreligger hos kvinnor i Västsverige, och om det finns någon skillnad i exponering jämfört med tidigare undersökningar. Ett annat syfte var att reanalysera prover från den studie som genomfördes i Göteborg 2003.

Bestämning av kadmium i urin har gjorts hos 60 kvinnor 20-29 år gamla (medel 23 år) och 54 kvinnor 50-59 år gamla (medel 55 år). För den äldre gruppen har också bestämning av kadmium i blod gjorts, samt urinanalys av alfa-1-mikroglobulin (A1M) som markör för njurpåverkan. Kadmium i urin har också reanalyserats i 71 prover tagna 2003 på kvinnor 20-29 år gamla.

Hos de yngre kvinnorna var medianhalten för kadmium i urin korrigerat för kreatinin (krea) 0,10 μg/g krea. Nivån är jämförbar med motsvarande undersökningar i Västra Götaland 2003 och 2008 men lägre än studerade halter hos yngre kvinnor i Stockholm 2009. Vid multipel linjär regression med logtransformerat urinkadmium korrigerat för kreatinin som beroende variabel sågs en signifikant effekt av ålder och av att vara född utomlands. Detta överens-stämmer med en tidigare studie från Göteborg av kadmium i urin hos unga kvinnor med utomnordisk bakgrund.

Hos de medelålders kvinnorna var medianhalten för kadmium i urin korrigerat för kreatinin 0,27 μg/g krea. Detta är något högre än 2008, men jämförbart med halten hos medelålders kvinnor i Lund 2010 och något lägre jämfört med motsvarande grupp i Stockholm 2009. 16 % av de medelålders kvinnorna i denna studie hade en urinkadmiumhalt över 0,5 μg/g krea, där negativa effekter på skelett påvisats i gruppundersökningar. Detta är i samma storleksordning som vid undersökningen 2008.

Medianhalten för blodkadmium hos de medelålders kvinnorna var 0,25 μg/l. Blodkadmium låg nästan 3 gånger högre hos de aktiva rökarna jämfört med dem som aldrig rökt (p ˂ 0,05). Kadmium i blod har inte mätts tidigare hos medelålders kvinnor i Västra Götaland men medianhalten överensstämmer relativt väl med halten hos medelålders kvinnor i Skåne 2010.

Det sågs inget samband mellan U-A1M och urin- eller blodkadmium hos medelålders kvinnor i denna studie.

Inom Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakning (HÄMI) har flera nationella kartläggningar av hur Sveriges befolkning exponeras för buller från flyg-, väg- och spårtrafik genomförts sedan år 2000, med något olika metoder och underlag. Vart femte år genomförs också en kartläggning av bullerexponering i delar av landet som rapporteras till EU via omgivningsbullerdirektivet. Under 2022 kommer dessa beräkningar genomföras nära högtrafikerade vägar, flygplatser och spår samt heltäckande inom de 18 största kommunerna, av olika utförare.För nationella kartläggningar är de stora utmaningarna att samla in all underlagsdata som behövs, och att genomföra beräkningarna effektivt så att beräkningstiden ej blir för lång. Tidigare kartläggningar har därför använt olika förenklingsstrategier. Med allt snabbare datorer och mer effektiva beräkningsprogram är det numera möjligt att genomföra en i stort sett fullständig beräkning även i stora områden.Av det underlag som behövs är utmaningen framförallt trafikuppgifter för vägtrafik och information om bullerskärmar, eftersom dessa uppgifter för stora delar av vägnätet ej ingår i nationella databaser utan hanteras separat av enskilda kommuner. För spår- och flygtrafik är antalet aktörer som behöver bidra med sådana uppgifter lägre, varför insamling av fullständiga data är lättare genomförbart.De flesta beräkningsmetoder för buller från olika trafikslag som används i Sverige ger ganska bra resultat om man ser till medelvärdet av många jämförelser mellan beräkningar och mätningar. I enstaka fall kan dock skillnaderna vara stora. Det finns också alternativa metoder för beräkningar över stora områden som ofta används inom forskningen. Dessa metoder ger ganska bra resultat för storskaliga kartläggningar, men är inte lika noggranna jämfört med beräkningar i komplicerade situationer. Nackdelarna med dessa metoder är främst att det inte finns kommersiellt tillgänglig programvara som kan användas för beräkningarna, och att metoderna inte är standardiserade.Att på regelbunden basis göra nationella kartläggningar av trafikbuller och dess hälsopåverkan med en standardiserad och reproducerbar metodik är viktigt som underlag för bedömningar av trafikbuller som folkhälsoproblem. Vi rekommenderar att detta utförs minst vart femte år. Beräknade bullerindikatorer bör i första hand vara de internationellt gångbara Lden och Lnight, men även de indikatorer som används i Sverige (LAeq,24h, Lmax och FBN) kan beräknas. Trots utmaningarna med trafikdata och beräkningstid är vår bedömning att en fullständig beräkning baserad på antingen Nord2000 eller Cnossos-EU bör ligga till grund för framtida nationella kartläggningar av exponering för buller inom HÄMI. Erfarenheter i Danmark visar att det är möjligt, och det ger det bästa underlaget i termer av noggrannhet och ger störst möjligheter till exempelvis analyser av hälsoeffekter i befolkningen.Om det bedöms som för arbetskrävande att samla in trafikuppgifter i den skala som krävs i Sverige kan schabloner och beräknade trafikflöden användas, förutsatt att de genomförs med samma metodik för alla delar av landet och på samma sätt över tid så att det blir möjligt att följa tidstrender och effekter av förändringar i samhället. Därför bör också kommande kartläggningar spara använd indata och dokumentera genomförandet så att metodiken kan upprepas vid nästa tillfälle, och framtida utvecklingar av beräknings- och analysmetoder kan nyttjas till fullo även bakåt i tiden.

En miljömedicinsk undersökning genomfördes bland delar av befolkningen i Lerums kommun under våren 2004. Målsättningen var att kartlägga förekomsten av hälsoeffekter av buller från vägtrafik, tåg och flyg, att utarbeta metodik för bestämning av individuell bullerexponering baserad på GIS-metodik (geografiska informationssystem) samt att pröva och ge förslag till nya indikatorer lämpade för uppföljning av förekomst av hälsorelaterade effekter av buller från trafik. Undersökningen har finansierats med medel från Socialstyrelsen, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, RUS (Regionalt uppföljningssystem) samt Lerums kommun. Lönemedel för projektledningen har dessutom delvis finansierats inom VMC (Västra Götalandsregionens miljömedicinska centrum).