Övervakningsprogrammet för bottenfaunan i Västerhavet har till syfte att påvisa långsiktigaförändringar i den marina miljön som en effekt av främst övergödning och syrebrist samt till vissdel även kartlägga förändringar i den biologiska mångfalden på sublittorala sedimentbottnar.Lokalerna inom programmet ska också tjäna som referenslokaler inom olika lokala program.Programmet är från och med år 2002 ett samordnat program mellan Naturvårdsverket, BohuslänsVattenvårdsförbund samt länsstyrelserna i Västra Götaland och Halland. De lokaler som ska liggatill grund för jämförelser mellan havsområdena Kattegatt och Skagerrak provtas med fyrabottenhugg per lokal. Lokalerna inom varje havsområde indelas i utsjö respektive kustnäralokaler. Jämförelserna mellan utsjö och kustnära lokaler inom varje havsområde baseras på tvåhugg per lokal (Lindegarth 2000).Programmet omfattar 33 lokaler varav Göteborgs universitet provtar 31 lokaler och länsstyrelsen iHalland två lokaler. Djupet på lokalen är mätt med ekolod som är kalibrerat till havsytan ochpositionen har bestämts med GPS i enlighet med koordinatsystem VGS 84. Vid deinomskärslokaler som tidigare ingått i PMK kontrolleras positionen även med enslinjer. Enöversikt över lokalernas fördelning längs kusten visas i figur 1. Deras exakta position, antalreplikat och när de tidigare är provtagna redovisas i tabell 1. Totalt omfattar programmet 96 huggvarav 86 provtas, analyseras och redovisas av Göteborgs universitet och resterande 10 ingår i detvå lokaler som provtas av länsstyrelsen i Halland. Vid de lokaler som tillkom i det nyasamordnade programmet har prover för analys av sedimentets vattenhalt, glödförlust tagits. Djupoch sedimentkaraktäristik för samtliga lokaler återges i tabell 2. I tabellen anges även en grovuppskattning av hur exponerat lokalerna är belägna. Kustlokaler är belägna i de typområden somHåkansson & Hansson (2003) har klassificerat som yttre och mellan skärgård, fjordlokalerna iallmänhet i inneskärgård och fjordar. Provtagningarna 2003 utfördes under perioden 6:e till 16:emaj.I föreliggande rapport redovisas data för de lokaler som ej var färdiganalyserade vid 2002 årsredovisning samt, de lokaler som provtas med fyra replikat från 2003 års provtagning.För de 31 lokaler i programmet som provtas av Göteborgs universitet har totalt har 27.488individer tillhörande 248 olika taxa registrerats vid 2002 års provtagning.Samtliga faunadata som analyserats under året redovisas stationsvis i appendix med angivandeav medelvärden och standardavvikelser. Varje art är också kategoriserad efter födostrategisk och2taxonomisk tillhörighet. För varje lokal har ett sammanfattande miljökvalitetsindex (BenthicQuality Index) beräknats (Blomqvist et al. 2004 och Rosenberg et al. 2004). Detta miljöindex ärframtaget för att bedöma miljökvaliteten enligt EU:s vattendirektiv längs Sveriges kuster. BQIbaseras på de på lokalen förekommande arternas känslighet eller tolerans mot miljöstörningar.Klassificeringen av arternas tolerans mot störning har beräknats ur alla tillgängliga data, frånnationella och lokala program, som kunnat uppbringas från Kattegatt och Skagerrak (Blomqvist etal. 2004). Totalt har det funnits underlag för att bedöma toleransen mot störning för ca 300allmänt förekommande arter.För att bedöma hur syresituationen i området har varit under året har dels data på syrehalten ibottenvattnet inhämtats från SMHI:s monitoringsprogram, dels har sedimentets redox-statusanalyserats vid varje lokal i samband med provtagning. Mätningar av syrehalten sker inom ramenför svensk samordnad miljöövervakning mellan Bohuskustens Vattenvårdsförbund och SMHI.

Övervakningsprogrammet för bottenfaunan i Västerhavet har till syfte att påvisa långsiktiga förändringar i den marina miljön som en effekt av främst övergödning och syrebrist samt till viss del även kartlägga förändringar i den biologiska mångfalden på sublittorala sedimentbottnar.Lokalerna inom programmet ska också tjäna som referenslokaler inom olika lokala program.Programmet är från och med år 2002 ett samordnat program mellan Naturvårdsverket, Bohusläns Vattenvårdsförbund samt länsstyrelserna i Västra Götaland och Halland. Vid de lokaler som ska ligga till grund för jämförelser mellan havsområdena Kattegatt och Skagerrak tas fyra bottenhugg per lokal. Lokalerna inom varje havsområde indelas i utsjö- respektive kustnära lokaler. Jämförelserna mellan utsjö- och kustnära lokaler inom varje havsområde baseras på två hugg per lokal (Lindegarth 2000).Programmet omfattar 33 lokaler varav Göteborgs universitet tar prover på 31 lokaler och länsstyrelsen i Halland två lokaler. Nedanstående metodbeskrivning gäller de lokaler som Göteborgs Universitet tar prover på. Djupet på lokalen är mätt med ekolod som är kalibrerat till havsytan och positionen har bestämts med GPS i enlighet med koordinatsystem VGS 84. Vid de inomskärslokaler som tidigare ingått i PMK kontrolleras positionen även med enslinjer. En översikt över lokalernas fördelning längs kusten visas ifigur 1. Deras exakta position, antal replikat och vilka år prover tidigare har tagits redovisas i tabell 1. Totalt omfattar programmet 96 hugg varav 86 prov tas, analyseras och redovisas av Göteborgs universitet och resterande 10 ingår i de två lokaler från vilka prover tas av länsstyrelsen i Halland. Djup och sedimentkaraktäristik för samtliga lokaler återges i tabell 2. I tabellen anges även en grov uppskattning av hur exponerat lokalerna är belägna. Kustlokaler är belägna i de typområden som Håkansson & Hansson (2003) klassificerade som yttre och mellan skärgård, fjordlokalerna i allmänhet i inneskärgård och fjordar. Provtagningarna 2005 utfördes under perioden 9: e till 25: e maj.I denna rapport redovisas data för de lokaler som ej var färdiganalyserade vid 2004 års redovisning samt, de 16 lokaler av 2005 års provtagning som var rapporterade till NV: s datavärd i mars i år.Totalt inom hela programmet, inklusive Hallandslokalerna, var det totala antalet individer och taxa något högre 2004 än vid 2003 års provtagning. Antalet individer var 26 522 fördelade på 248 olika taxa vid 2004 års provtagning medan antalet var 24 832 fördelat på 231 taxa år 2003.För samtliga 33 lokaler i programmet har 335 olika taxa registrerats under perioden 2002 t.o.m. 2004.Samtliga faunadata som analyserats under året redovisas stationsvis i appendix med angivande av medelvärden och standardavvikelser. Varje art är också kategoriserad efter födostrategisk och taxonomisk tillhörighet. För varje lokal har ett sammanfattande miljökvalitetsindex (Benthic Quality Index) beräknats (Blomqvist et al. 2004 och Rosenberg et al. 2004). Detta miljöindex är framtaget för att bedöma2miljökvaliteten enligt EU: s vattendirektiv längs Sveriges kuster. BQI baseras på de på lokalen förekommande arternas känslighet eller tolerans mot miljöstörningar.Klassificeringen av arternas tolerans mot störning har beräknats ur alla tillgängliga data, från nationella och lokala program, som kunnat uppbringas från Kattegatt och Skagerrak (Blomqvist et al. 2004). Totalt har det funnits underlag för att bedöma toleransen mot störning för ca 300 allmänt förekommande arter. På bottnar djupare än 20 m längs svenska västkusten föreslås följande intervall för bedömning av miljökvaliteten på lokalen. Lokaler med BQI >16 betraktas ha en hög miljökvalitet, lokaler med BQI 16 >12 god kvalitet, 12 > 8 måttlig kvalitet, 8 > 4 fattig eller otillfredsställande kvalitet och < 4 dålig kvalitet (Rosenberg et. al. 2004).För att bedöma hur syresituationen i området har varit under året har dels data på syrehalten i bottenvattnet inhämtats från SMHI: s monitoringsprogram SHARK, dels har sedimentets redox-status analyserats vid varje lokal i samband med provtagning. Mätningar av syrehalten sker inom ramen för svensk samordnad miljöövervakning mellan Bohuskustens Vattenvårdsförbund och SMHI.

Surface waters in the world oceans have already experienced a pH reduction of about 0.1 units (OSPAR, 2006.) The trend indicates further decrease of pH and is most probably due to increased uptake of atmospheric CO2 and less buffering capacity of ocean waters. The trend is similar in the waters surrounding Sweden. RESEARCH NEEDS Since there is an alarming absence of information regarding the effects of near-future levels of ocean acidification on Swedish marine taxa, there is a clear research need on: • investigations of the effects of ocean acidification on the early life-history stages of key ecosystem-structuring species, and commercially important species of fish and shellfish • ecosystem-level mesocosm studies of the impacts of ocean acidification on Swedish marine systems • improved regional-scale modelling of acidification mechanisms in Swedish coastal waters • testable ecosystem-scale food-web models to articulate with regional acidification models • improved definition of chemical equilibrium constants between pH, AT and CO2 in low saline waters. ACTIONS TO IMPROVE MONITORING At present, pH and AT are monitored monthly at standard depths at 7 stations in Skagerrak, Kattegat and Baltic Proper within the national monitoring programme. Of these are 2 located in coastal waters (Halland and Småland; Type 5 and 9). We recommend that Sweden work to improve the status of pH and AT to be Core variables instead of Main variables in HELCOM COMBINE “High frequency Sampling” program taking into account the last 15 years negative trends in pH in waters surrounding Sweden as well as in the global oceans. We recommend that besides the standard para-meters monitored in the national monitoring program, pH, AT and DIC should be monitored. For completeness, primary production should also be monitored. Below are three monitoring recommendations, where the first is divided into a lowest level and a recommended level. 1. Lowest level: Within the national monitoring program, at least one station per open sea area and all costal stations measure acidification parameters on a monthly basis in the entire water column at standardized depths. The national and regional monitoring programmes should be upgraded in the Gulf of Bothnia so that pH and AT is monitored at standard depths at least monthly at one station each in the Bothnian Bay and Bothnian Sea. Also 2 coastal stations in the Gulf of Bothnia should be established. In addition, one coastal station should be established within Type 14 in the Baltic Proper. 1. Recommended level: the national monitoring program should have at least one station per open sea area and if the area is characterized by strong gradients or other features, there should be more than one station. Some of the stations in the regional monitoring programmes should be upgraded with acidification parameters, for a better geographical coverage. The acidification parameters should be measured on a monthly basis in the entire water column at standardized depths. 2. We recommend that an investigative monitoring is established by extending the parameters that are needed to firmly improve the chemical stability constants between pH, AT, DIC and pCO2 in low saline waters. This can be done by just extending the sampling program at selected monitoring stations. Sampling should cover a period of 2 to 3 years. 3. We recommend that direct water measurement of pCO2 for monitoring purposes should be assessed after the recommendation above is evaluated and that ongoing research projects on pCO2 measurements using ferryboxes are finalised. RECOGNISED PROBLEM AREAS • There are only few long time series of acidification parameters. The time period of measurements is rather short. • The geographical coverage of measurements is rather limited in the waters surrounding Sweden. • The chemical stability constants between pH, AT, DIC and pCO2 are not optimized in low saline waters. • pH budgets are difficult to calculate. • Models need to be improved in order to display present and future small and large scale scenarios. • Little is known of the biological, ecological and economical effects of the current and near future marine acidification. Further research is required.

Provtagning, där fotografering av en given yta används för registerring av täckningsgrad av makroalger, har under perioden 1993-2006 utförts vid 4 lokaler (1993) respektive 6 lokaler (1994-2006) strax väster om Gullmaren i mellersta Bohuslän. Provtagningen görs inom ramarna för Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram och startade 1993. faktoriell variansanalys har använts för att jämföra algvegetationens och enskilda arters temporala och spatiala utveckling vid de olika lokalerna. Sommaren 2006 präglades vid västkusten av höga ytvattentemperaturer vilket innebar en snabb avklingning av vår- och försommarannueller och en relativt stor areell utbredning av fintrådiga rödalger. Totalt registrerades 51 taxa vid de undersökta lokalerna varav rödalger 27, brunalger 17 och grönalger 7 taxa. Under perioden 1993-2006 har totalt 91 arter eller artgrupper registrerats vilket motsvarar ca 26 % av de makroalger som är kända från västkusten. Av dessa förekommer 25 taxa i 5 % eller mer av det totala antalet provytor under denna tidsperiod. Makroalgsamhället är diverst med en tydlig mosaikartad förekomst av flertalet av arterna.

Provtagning, där fotografering av en given yta används för registrering av täckningsgrad av makroalger,har i juli 2000 utförts vid 6 lokaler strax väster om Gullmaren i mellersta Bohuslän. Provtagningen görsinom ramarna för Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram och startade 1993. Faktoriellvariansanalys har använts för att jämföra algvegetationens och enskilda arters temporala och spatialautveckling vid de olika lokalerna.De undersökta lokalerna kan grovt indelas i en exponerad och en mindre exponerad grupp. Sammansättningenav taxa, liksom enskilda taxas djuputbredning skiljer sig delvis åt mellan habitattyperna. Det påvisades ingenskillnad i det totala antalet funna taxa mellan respektive habitattyp.Sommaren 2000 karakteriserades av relativt blygsamma vattentemperaturer. Den ostadiga försommarenåterspeglas i en relativt låg förekomst av högsommarefemärer som Polysiphonia brodiaei (Rödslick), Nemalionhelminthoides (Röd slemtråd), Bonnemaisonia asparagoides (Sparrisalg), Chordaria flagelliformis (Piskalg),Spongomorpha sp. m fl.), undantaget en riklig förekomst av Brongniartella byssoides (Julgransalg).Totalt registrerades 60 taxa vid de undersökta lokalerna vilket motsvarar ca 17 % av de vid västkusten kändamakroalgerna. Av dessa förekom 36 i färre än 5 % av de undersökta ytorna. Flertalet taxa uppvisar variationeri utbredning mellan åren. En svag trend av minskad täckningsgrad kan urskiljas hos bland andra Chondruscrispus (Karragentång), Halidrys siliquosa (Ektång), Dilsea carnosa (Köttblad) samt Furcellaria lumbricalis(Kräkel), fintrådiga rödalger samt för mjuka rödalgkrustor. Delar av denna nedgång har skett mellan 1997 och1998 och kan troligen förklaras som en temperatureffekt av den varma sommaren 1997.För Halidrys siliquosa (Ektång), Laminaria saccharina (Skräppetare), Laminaria hyperborea (Stortare)och Chondrus crispus (Karragentång), samt för Phyllophora sp. har noterats en krympande djuputbredning,främst i form av ett upplyft av den nedre utbredningsgränsen. I rapporten ges en översikt av förekomsten ochutbredningen av de vanligaste arterna under 1993-2000.Totalt sett var inslaget av alggrupper förknippade med störda miljöer eller hög närsaltsbelastningmycket litet även 2000.Svavelbakterier (Beggiatoa sp.), normalt associerade till områden med syrebrist fanns endast i undantagsfallrepresenterade på provtagningslokalerna vid 2000 års provtagning.De bestånd av den introducerade brunalgen Sargassum muticum som registrerats sedan 1993, hade till 2000minskat både i vertikal utbredning och i täthet.

Sampling and analyzing microplastics (MPs) comes with a unique set of challenges and currently a wide variety of methods are developed and applied. In order to facilitate future environmental monitoring we compared two methods that are often used for sampling MPs >300 μm; a manta trawl and a filtering pump. Six replicates per method were taken during calm weather conditions in the same location on the same day. The volume per replicate was 20 m3 for the pump and approximately 60 m3 for the trawl. Following analysis was done with visual sorting in a stereo microscope. The same person analyzed all samples and the anthropogenic particles were divided into eleven classification categories.

In the pump samples zero to eight MPs were found per sample, rendering an arithmetic mean of 0.17 MPs/m3. In the trawl samples the numbers varied between 9 and 33 MPs, which corresponded to a significantly higher concentration per volume than the pump with an arithmetic mean of 0.32 MPs/m3. The results also indicated that in order to reach a statistical power of 60%, ten pump replicates would be needed to measure a difference between the examined area and an uncontaminated area. For the trawl a corresponding number of two replicates would be required. Alternatively a higher sample volume can be applied, which would render a higher certainty as the distribution data would approach a Gaussian distribution. A higher sampling volume would also lower the measurement uncertainty as it would decrease fluctuations in the counting statistics. Variations in measurement uncertainty between the methods was hypothesized to be primarily related to the differences in sample volume and could also be compensated through increasing the volume sampled, which would be somewhat faster than increasing the amount of replicates.

The composition of MPs in the study varied between the replicates but mainly consisted of expanded cellular plastics, films, filaments and fragments. Each pump sample had on average 1.3 films and 0.33 expanded cellular plastics whereas each trawl sample had on average 2.5 films and 9.2 expanded cellular plastics. Per unit of volume the majority of the particles in the pump samples (40%) consisted of films, whereas the particles in the trawl predominantly consisted of expanded cellular plastics (46%). Expanded cellular plastics therefore seem to be sampled more efficiently by trawls, which could be because they float on top of the surface, the pump samples a bit lower in the surface water and the results in this study show that the sample compositions were more comparable for particles with more neutral buoyancy. Not enough particles were however obtained to allow for a more in-depth analysis of the compositional differences.

The probability of false null-values increase with a lower true value of numbers of particles per sample and this starts to have a significantly negative effect below five particles per sample. Regardless of which method that is used it is therefore crucial to sample a sufficient number of particles (volume times concentration) suitable for comparing spatial, temporal or compositional differences.

Background and purpose of the report

Even if methods for sampling, extraction and identification of microplastics have developed rapidly during recent years several challenges remain. One of the challenges that remain is how to sample a group of contaminants that is as heterogeneous, both concerning shape and distribution, as microplastics. Additionally it is important to know to what extent results from different types of sampling devices can be compared. Here we compare two methods that are often used to sample microplastics above 300 μm in surface waters; a manta trawl and a pump. During one day (10th of October 2017) six replicates per sampling method was taken in the same spot in Gullmarsfjorden outside Lysekil. Through counting microplastics and other types of microlitter in the samples the aim was to compare differences between replicates and methods.

This study was commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management, as a step in the work to develop monitoring of microlitter.

I denna rapport utvärderas i vilken mån övervakningsprogrammet för mjukbottensfauna kananvändas för att utvärdera förändringar i biodiversitet. Utvärderingen tar sin utgångspunkt ikraven som ställs i det 16:e miljömålet (”Ett rikt växt- och djurliv”) och innefattar variablersom artrikedom, Shannon-Wieners diversitetsindex och förekomst av rödlistade arter.Specifikt utvärderas i vilken mån programmet uppvisar långsiktiga trender och vilkenförmåga det har att påvisa rumsliga mönster, att ge precisa skattningar på medelvärden (= småstandardfel och konfidensintervall) och att upptäcka förändringar med en tillfredsställandesannolikhet (=god statistisk styrka). Rapporten omfattar data från början av 1970-talet till2005 från stationer i Västerhavet och Östersjön.Totalt sett har 781 taxa observerats i miljöövervakningen (Västerhavet: 689; egentligaÖstersjön 93 och Bottniska viken 71). Nya taxa observeras kontinuerligt i samtligahavsområden. Flera analyser antyder att artdiversiteten har genomgått förändringar både iVästerhavet och Östersjön under de senaste 20-30 åren. I Västerhavet kan man observera enminskande trend i artrikedom och Shannon-Wiener indexet, tendensen är den motsatta iegentliga Östersjön och i Bottniska viken. Orsaken till och tillförlitligheten hos dessa mönsterbör undersökas närmare.Analyserna visar också att faunan uppvisar variation på olika rumsskalor och attmjukbottensprogrammet har förmåga att upptäcka dessa både när det gäller artrikedom ochShannon-Wieners index. På grund av olikheter i faunans sammansättning och skillnader iprovtagningens utformning skiljer sig precision och statistisk styrka mellan havsområden.Precision och statistisk styrka skiljer sig mellan olika rumsliga skalor men generellt ökar demed ökad rumsskala. I absoluta tal är standardfel och konfidensintervall större i Västerhavetän i Östersjön men detta kan i stor utsträckning förklaras av att Västerhavet har en högrediversitet. Sett i relation till medelvärdet är precisionen i allmänhet 5-10% av medelvärdet isamtliga områden. Analyserna visar också att programmen i de olika områdena på 20 års sikthar goda möjligheter att upptäcka förändringar med en årlig takt på ≈ 1%. På 10 års siktmåste förändringarna i allmänhet vara 2 – 5%. Programmens utformning och omfattningförefaller i allmänhet adekvat förutsatt att dessa skattningar av precision och förändringstaktanses tillräckliga. Eftersom programmet i egentliga Östersjön nyligen omstruktureras finns en4i princip gemensam strategi i alla havsområden. I Västerhavet finns dock viss brist påintegrering eftersom existerande prover från Kattegats kustområden ej är tillgängliga i den ärgemensamma databasen. Vidare är övervakningen av Västerhavets utsjöområdenförhållandevis svag.Övervakningsprogrammet för mjukbottensfauna förefaller i vissa delar användbart för attövervaka uppfyllelsen av det 16:e miljömålet på nationell såväl som på regional skala.Porgrammet kan användas för att övervaka övergripande förändringar och medeltillstånd iartdiversitet. I vilken mån det kan användas för att bedöma andelen hotade arter (enligtArtadatabankens rödlista) är däremot mer osäkert och när det gäller diversiteten av naturtyperhar programmet mindre att erbjuda. Däremot är det tydligt att det existerande materialet ochnuvarande program bör ha en unik potential som underlag för kommande beslut om åtgärder iolika havsområden. För att denna potential skall realiseras krävs dock att det på ett meromfattande sätt än idag används för målmedvetna analyser på relevanta rums- och tidsskalor.

Målsättningen med denna studie var att jämföra traditionell bottenfaunaprovtagning med analys av sedimentprofilsbilder i några olika typer av bottenmiljöer i Bottenhavet. Totalt besöktes 17 stationer i Sundsvallsbukten. Avsikten med uppläggningen var att provta lokaler dominerade av östersjömusslan (Macoma balthica), lokaler dominerade av vitmärlan (Monoporeia affinis), lokaler med riklig förekomst av både östersjömusslor och vitmärlor, samt lokaler med utarmad makroskopisk fauna, detta för att inkludera en så varierande bottenmiljö som möjligt. Bilderna tagna med sedimentprofilskameran tolkades enligt ett kvalitetsindex för att klassificera bottenmiljön, BHQ-index, vilket jämfördes med det från bottenfaunadata kalkylerade AAB-indexet som är framtaget för Östersjön. De stationer som saknade eller hade kraftigt reducerad makrofauna återfanns på djup som motsvaras av djupet av den nedre delen av sommartermoklinen på cirka 20m djup. Dessa stationer tillhörande tillståndklass 4 och 5 enligt Naturvårdverkets bedömningsgrunder, det vill säga tydligt till kraftigt påverkade bottenmiljöer och sammanföll med de två olika bedömningsindexen AAB och BHQ. Fyra stationer klassades som opåverkade till obetydligt påverkade enligt AAB-indexet, tillståndsklass 1. Inga stationer klassades så högt enligt BHQ-indexet. Frånvaron av större strukturer såsom födofi ckor och djupa djurgångar i sediment-vatten-gränsskiktet kan förklara varför det högst uppmätta BHQ-indexet inte nådde upp till tillstånds klass 1 enligt Naturvårdsverkets förslag till bedömningsgrunder. Vi föreslår hur BHQ-indexet kan revideras för att ge en fullgodmiljöklassificering av bottnarna i Bottenhavet.

DNA-baserade metoder för att identifiera och upptäcka arter kommer att få en allt större betydelse i miljöövervakningen. Flertal studier visar på att de kan ersätta traditionella metoder som provfiske, elfiske och visuella observationer. DNA-baserade metoder kan idag användas för att påvisa förekomst av art/arter, men ännu inte för skattning av populationers exakta storlek, sprid­ning och reproduktiva förmåga. Detta är dock aktiva forskningsområden. Fiskar är generellt stora och rörliga, vilket leder till att de släpper ut mängder med DNA, arter som är mindre och mer stationära släpper ifrån sig mindre DNA. Det leder till att man kan få både falska positiva och falska negativa resultat med DNA-baserade metoder. 

Forskarna har genom jämförande studier, försök i fält och mesokosmexperiment undersökt hur många prover som behöver tas, hur provtagningen ska gå till samt hur lätt arter kan identifieras genom att fånga upp dess DNA. Studierna har genomförts både i den limniska och marina miljön och berör flera olika arter och djurstammar. 

Forskningen visar att eDNA som metod är bättre på att hitta arter i vissa fall, medan traditionella metoder är att föredra för andra arter då dessa är svåra att upptäcka med eDNA. Att förstå när och hur DNA-baserade metoder kan användas är viktigt ur ett bevarandeperspektiv för de som arbetar med miljöövervakning. 

Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens kunskapsbehov.

Uppdraget består utav att utreda om Naturvårdsverkets undersökningstyper inom programområde Kust och Hav behöver anpassas till bedömningsgrunderna för kust och hav eller övervakningsmetoder som anges i HELCOM COMBINE Guidelines och OSPAR Guidelines, och ge förslag på förändringar i undersökningstyperna om så behövs. Uppdraget gäller följande undersökningstyper: Hälsotillstånd hos kustfisk Metaller i sediment Mjukbottenlevande makrofauna, kartering Mjukbottenlevande makrofauna, trend och områdesövervakning Primärproduktion Sedimentation Vegetationsklädda bottnar, ostkust Vegetationsklädda bottnar, västkust