Den allmänna befolkningens personliga exponering i Malmö för några cancerframkallande

ämnen undersöktes under perioden september-december 2008. Totalt 61 mätningar

genomfördes på 41 slumpmässigt utvalda individer med personburna passiva provtagare för

bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, samt kvävedioxid, i sjudygnsperioder. Upprepade

mätningar gjordes på 20 personer. Parallellt med de personburna mätningarna utfördes

stationära mätningar på två platser i Malmö, en på Rådhustaket, som anses representera

Malmös urbana bakgrund, samt en i gatunivå på Dalaplan.

Utöver detta utfördes även pumpad tvådygnsprovtagning av partiklar (PM

2.5) och

polyaromatiska kolväten (PAH) stationärt inomhus i vardagsrum samt vid den urbana

bakgrundsstationen. PAH-mätningarna presenteras nedan som nivåer av bens(a)pyren.

Deltagarfrekvensen var 63 %. Medianresultat från studien i Malmö presenteras i nedanstående

tabell:

Ämne Personburna

mätningar/

vardagsrumsmätningar

Utomhusmätningar

Rådhustaket Dalaplan

Bensen

(

μg/m3)

1,0 0,65 1,1

1,3-Butadien

(

μg/m3)

0,31 0,05 0,12

Formaldehyd

(

μg/m3)

12 3,4 3,0

Kvävedioxid

(

μg/m3)

15 20 28

Bens(a)pyren

(pg/m

3) 14 24 -

PM

2.5

(

μg/m3) 5,8 5,3 -

Den

personliga exponeringen för bensen korrelerade med halten av butadien, inga andra

ämnen korrelerade med varandra.

Den personliga exponeringen för bensen och butadien korrelerade med både egen rökning och

passiv rökning. Det fanns också samband mellan butadien och tid i egen bostad.

Kvävedioxidhalterna korrelerade till innehav av gasspis. Bens(a)pyren mätt i urban bakgrund

korrelerade med både PM

2.5 och summa PAH. För inomhusmätningarna korrelerade summa

PAH med både PM

2.5 och bens(a)pyren.

Det fanns inga korrelationer mellan de parallella bakgrundsmätningarna och medelhalter av

de personburna exponeringarna för något av de studerade ämnena.

Vid en jämförelse med 2003 års mätning har de personburna halterna av bensen och butadien

sjunkit signifikant. För kvävedioxid visar denna undersökning att de stationära

bakgrundshalterna har sjunkit tydligt vilket också konfirmeras med mätningar genomförda av

Malmö kommun, medan de personburna nivåerna ligger på samma nivåer.

Denna studie är en del i Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakning, luft, och

finansieras av Naturvårdsverket. Liknande undersökning har tidigare genomförts i Malmö

2003 och i Göteborg, Stockholm, Umeå och Lindesberg mellan 2000 och 2007.

Blodprov för metallanalyser tas vanligtvis via prov av venblod från armvecket. Detta är dock eninvasiv metod och provtagningen måste utföras av medicinskt utbildad personal. Ett sätt att erhållablod med en mindre invasiv metod och som ger betydligt mindre blodvolym är att genom ett stick ifingret droppa kapillärblod på ett filterpapper som får torka. Ytterligare fördelar med dennaprovtagningsmetod är att det blir möjligt med ”självprovtagning” och att för en mindre kostnad kanblod samlas in från fler personer.Vi genomförde ett utvecklingsprojekt för att ta fram en metod för att samla in och mäta metallernakadmium, kvicksilver och bly i torkat blod (blodspottar på filterpapper) erhållet via självprovtagninggenom stick i fingret.Vi tog fram en sur tvättmetod för att tvätta bort metaller (bakgrundshalter) i filterpapper innan dekan användas för provtagning. Vi utvecklade en enkel men effektiv alkalisk urlakningsmetod avmetaller i blodspottarna. Vi tog fram ett självprovtagningskit för blodspottar samt instruktionsvideodesignat för att minimera kontaminering av metaller i omgivningsmiljön. Vi jämfördevenblodsprovtagning med självprovstagning för 17 försökspersoner och fann överensstämmelseframförallt för bly. Vi gjorde en inter-laboratoriejämförelse för mätning av metaller i blodspottar frånfem personer och fann överensstämmelse för kvicksilver och bly.Studien visar att det är möjligt att mäta toxiska metaller i små volymer från blodspottar erhållna viasjälvprovtagning. Emellertid skilde sig halterna i venblod och i blodspottar för vissa personer ochframförallt för kadmium. Det beror troligen på att blodspottarna kan kontamineras vid utstansningmed de stansverktyg som finns att köpa på marknaden. Ytterligare metodutveckling via framtagningav adekvat stansverktyg rekommenderas för att kunna mäta kadmium i blodspottar samt att däreftertesta metoden i HÄMI-projekt.

Den allmänna befolkningens personliga exponering i Malmö för några cancerframkallande ämnen undersöktes under perioden oktober-november 2003. Totalt 60 mätningar genomfördes på slumpmässigt utvalda individer med personburna passiva provtagare för bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, acetaldehyd, samt kvävedioxid, i sjudygnsperioder. Samtidigt med de personburna mätningarna utfördes stationära mätningar på två platser i Malmö, en på Miljöförvaltningens tak, som anses representera Malmös urbana bakgrundshalter, samt en i gatunivå på Södervärn, som är ett trafikbelastat busstorg. Utöver detta utfördes även pumpad provtagning av polyaromatiska kolväten (PAH) i tredygnsmätningar stationärt utomhus. Hos tio av deltagarna mättes PAH stationärt i sovrummet under 24 timmar. PAH-mätningar utfördes även hos tio personer från personalen på Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Lund och Miljöförvaltningen i Malmö både personburet och stationärt i sovrummet. PAH-mätningarna presenteras som nivåer av bens(a)pyren. Studier med liknande upplägg har tidigare genomförts i Göteborg (2000), Umeå (2001), samt Stockholm (2002/2003).

Deltagarfrekvensen var endast 43 %. Bortfallet orsakade en snedfördelning, vilket gav en överrepresentation av personer bosatta i de centrala delarna av Malmö.

Medianresultat från studien i Malmö presenteras i nedanstående tabell.

Ämne

Personburna mätningar

Stationära mätningar

μg/m³

μg/m³

Miljöförvaltningens tak

Södervärn

Bensen

1.7

1.0

2.0

1,3-Butadien

0.6

0.1

0.2

Formaldehyd

16

3

3

Acetaldehyd

10

0

1

Kvävedioxid

14

25

42

Bens(a)pyren ng/m³

0.17

0.07

0.13

Den personliga exponeringen för bensen korrelerar med om man är rökare och hur ofta man tankar eller hanterar bensin. De uppmätta koncentrationerna av 1,3-butadien var mer än sex gånger högre för rökare än icke-rökare och i genomsnitt hade deltagare som eldat med ved under provtagningen 50 procent högre butadienexponering än deltagare som inte vedeldat. Studien visade att huvudexponeringen av formaldehyd och acetaldehyd sker från emissioner inomhus. I båda fallen var exponeringen större i enfamiljshus än i flerfamiljshus. Kvävedioxid är i sig inte cancerframkallande, men mättes som indikator på trafikrelaterade luftföroreningar. Kvävedioxidhalterna korrelerade inte till vistelse i specifika miljöer och ej heller till övriga ämnen, varken personburet eller stationärt. För de personburna passiva mätningarna var inomindividvariabiliteten en liten del av den totala variabiliteten. Det förelåg en stark korrelation mellan personburna mätningar av bens(a)pyren och parallella stationära mätningar i hemmet.

Denna undersökning av 104 gravida kvinnor från mödravårdscentralerna vid Hässleholms sjukhus (51 st) och Simrishamns sjukhus (53 st) har finansierats genom Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram. Undersökningen genomfördes perioden 2002-2003 och innefattade frågeformulär (Bilaga 1), blodprover (totalkvicksilver, organiskt och oorganiskt kvicksilver samt bly och kadmium) och hårprover (totalkvicksilver). Medianvärdena i helblod bland samtliga kvinnor låg genomgående lågt i början av graviditeten: för kvicksilver (B-Hg totalt medianvärde 0,64 μg/L; range 0,04-2,05 μg/L; B-Hg org 0,30; 0-1,68; B-Hg oorg 0,25; 0-1,35) samt för bly (11,0 μg/L; 4,2- 79,0) och kadmium (0,30 μg/L; 0,05-4,8). Även kvicksilverkoncentrationerna i hår var genomgående låga (median 0,22 μg/g; range 0,04-0,83). De gravida kvinnorna från kuststaden Simrishamn hade signifikant högre koncentrationer av kadmium (p=0,004) och totalkvicksilver (p=0,005) i helblod liksom av kvicksilver i hår (p=0,015) jämfört med inlandsstaden Hässleholm. Den grupp som åt insjöfisk under graviditetens sista 6 månader hade ungefär samma halter av totalkvicksilver, oorganiskt och organiskt kvicksilver i helblod, liksom av totalkvicksilver i hår, som den grupp som enbart åt havsfisk. Kvinnor som emellertid ätit krabba under motsvarande period hade något högre halter av organiskt (p=0,037) resp totalkvicksilver (p=0,013) i helblod jämfört med kvinnor som ej ätit krabba. Halterna av oorganiskt kvicksilver i helblod visade ett positivt samband med såväl antalet occlusala (rs=0,27; p=0,008) som med det totala antalet amalgamfyllningar (rs=0,25; p=0,014) i munnen. Vid en linjär regressionsanalys var kvicksilverhalten i helblod relaterad till såväl antalet fiskmåltider per vecka som till antalet occlusala amalgamfyllningar i munnen. Kvicksilverkoncentrationen i hår visade det starkaste sambandet med totalkvicksilverhalten i helblod. Värdena av totalkvicksilver och metylkvicksilver i helblod var klart lägre i denna undersökning från södra Sverige i jämförelse med resultaten från motsvarande studier från västkusten och Uppsala län. Så var även fallet för kvicksilverhalterna i hår. Baserat på data från NRC (2000) och EPA (2001), har med hänsyn taget till använda säkerhetsfaktorer, följande referensvärden föreslagits: B-Hg totalt 5 μg/L, B-Hg org 4 μg/L, Hår-Hg 1 μg/g. Samtliga kvinnor i vår undersökning låg under dessa referensvärden. Fortsatt hälsorelaterad miljöövervakning kan emellertid vara motiverad, för att säkerställa att denna känsliga grupp även fortsättningsvis har en kvicksilver-, bly- och kadmiumbelastning, som inte innebär hälsorisker för mödrar eller foster.

The purpose of our study was to investigate the relationship between concentrations of urinary substances in single urine samples from participants in the national dietary survey Riksmaten Adolescent 2016-17 (RMA) and demographic, lifestyle and dietary factors among the participants. A urine sample was taken from each participant (spot urine), who also recorded what they ate and drank the day before the sampling. The study included the plastic chemicals phthalates, phthalate alternatives and bisphenols, the pesticides chlorpyrifos and pyrethroids, phosphorus flame retardants/plasticizers (PFRs), polyaromatic hydrocarbons (PAHs), the biocide triclosan (TCS), the UV filter substance BP3 and the preservative BHA. Associations between substance levels in urine and food consumption the day before sampling were investigated using log-linear multivariate regression analysis. Furthermore, the associations with important personal characteristics such as demographic factors (age, sex, country of birth, parental education level), BMI, sampling day of the week and calendar month, lifestyle (smoking, snus, alcohol) and residence (urban/rural, flooring, longitude/latitude) were also evaluated. The results were analyzed using log-linear multivariate regression analysis, where the associations between the concentration of a single urinary substance (dependent variable) and all the above explanatory variables (independent variables) were analyzed simultaneously in a regression model. Using this method of statistical analysis, a statistically significant association between concentrations of a substance in urine and an independent variable in the multivariate regression model should be interpreted as the effect of the independent variable after the result has been controlled (adjusted) for the effects of the other independent variables included in the model.

A variety of associations between substance concentrations and variables related to demographic/residential/lifestyle/dietary factors were observed among RMA participants, and also between concentrations and time of urine collection (month, day of week). An important thing to bear in mind when interpreting the results is that the more statistical tests that are performed, the greater the risk of falsely observing relationships that do not actually exist (chance findings). In cases where chance is not involved, the observed associations may in some cases be due to the independent variables in question being direct sources of exposure of the substances. In other cases, the relationships may be due to the fact that the independent variables studied are indicators of unknown underlying factors that are the actual sources of exposure.

Urine concentrations of MEP, a metabolite of the phthalate DEP, the metabolites of the phthalate alternative DiNCH, the bisphenol 4,4-BPF, the PAH metabolite 2-OH-PH, TCS and BP3 increased with increasing age (on average 5-13% per year of age). Concentrations of metabolites of the phthalate DEHP and a metabolite of the PFR TBOEP (BBOEP) decreased with increasing age (-5.3% to -6% per year). The concentrations of MEP and MBP (metabolite of the phthalate DBP), the bisphenol 4,4-BPF, a PAH metabolite, TCS, BHA and BP3 were on average 14%-70% lower among boys than among girls. The age- and gender-dependent relationships can to some extent be due to gender differences in the use of cosmetics/skin care/hygiene products that contain some of the substances studied. Concentrations of most phthalate, chlorpyrifos and pyrethroid metabolites, were on average 25% -54% lower among participants born in high-income countries than among those born in low-income countries, while the pattern for BP3 was the opposite (57% higher). The parental level of education, participant BMI, and use of tobacco products (snus/smoking) and alcohol had basically no effect on the exposure. Overall, the results show that there are differences in exposure patterns among different demographic groups of young people in Sweden

Residential factors also showed associations with concentrations of the substances, which may at least partially be due to differences in exposure from the indoor environment. Participants living in rural areas at the time of urine sampling had on average 13%-73% higher concentrations of phthalate and DiNCH metabolites than those living in urban environments. Replacement of different types of flooring materials over the last 10 years appeared to affect exposure to some phthalates/phthalate alternatives. Metabolites of the phthalates DBP and BBzP, the chlorpyrifos metabolite TCP, and the bisphenol BPS showed increasing concentrations the further north in Sweden the participants lived (4%-8% per latitudinal unit), while DPP and BP3 decreased northward in the country (-3.6% to -8.1% per latitudinal unit). Metabolites of PFR, as well as TCP and BPA showed increasing concentrations the further east in the country the participants lived (3.0%-7.3% per longitudinal unit).

Different seasonal and weekday patterns of time spent indoors and product use could hypothetically, in some cases, explain why the concentrations of a large number of phthalate and DiNCH metabolites varied with sampling month, as was also the case for the PFR metabolites DPP and BBOEP, the PAH metabolites 2 -OH-PH and 1-HP, and TCP. The metabolites of the phthalates DEP, BBzP and DEHP, as well as BBOEP, BPS and 2-OH-PH varied depending on which day of the week the sampling took place.

Concentrations of many different urinary substances decreased with increased consumption of fish, dairy (≤3% fat), processed meat, cheese and vegetables the day before sampling. DEHP metabolites and metabolites of PFR (mainly DPP) showed this pattern in relation to all the above-mentioned food groups. This suggests that there are underlying exposures that decrease with increased consumption of the foods in question. In contrast to this, concentrations of metabolites of several phthalates, BBOEP, and BHA increased with increased ice cream consumption the day before urine sampling. Phthalate and DiNCH metabolites also increased with increased consumption of baked goods.

Associations with two long-term dietary patterns were also investigated, i.e. the degree of healthy diet (SHEIA15) and the degree of varied diet (RADDS). SHEIA15 (Swedish Healthy Eating Index for Adolescents) is based on the Nordic nutritional recommendations and the higher SHEIA15 score a participant has, the healthier is the participant's eating pattern. RADDS (The Riksmaten Adolescent's Diet Diversity Score) is based on a quantification of each individual participant's variability in dietary habits, built around the Swedish Food Agency's dietary recommendations for a varied diet. The higher a participant's score, the more varied is the participant's diet. An increased degree of healthy diet was related to reduced exposure to the phthalate DPHP, PFR TPP, BPS and BP3, while a more varied diet was associated with reduced exposures to the phthalates DEP, BBzP, DEHP, DiNP, and DPHP and to BPA.

The regression models used in the study only explained 9-24% (BPA lowest, MBzP highest) of the variation in substance concentrations in the urine samples. RMA was primarily designed as a dietary survey, and in addition to the dietary registration that participants completed, they also answered a questionnaire that were primarily focused on questions related to dietary habits. There was limited space in the questionnaire for questions that would be of value for investigating other sources of exposure in addition to the diet. Examples of such data are the use of cosmetics/hygiene/body care products and of various products with plastic/rubber components, as well as the use of cleaning products at home and at school. In these cases, information is needed about use during day/days before sampling. In addition, information would be valuable about times of stay in different types of buildings the day/days before sampling (home, school, training facilities, leisure facilities, etc.), year of construction of the buildings and the type of floor/wall/ceiling material and surface material that the rooms had in which the participant spent time in. Several studies have shown that sampling the first urine in the morning provides a more reliable estimate of exposure the previous days than a urine sample taken at any time during the day. Therefore, it is desirable that the urine samples are taken directly in the morning before the day's activities begin. If this is not possible, information about at what time of day that the sampling occurred would also be valuable. In that case, information on the above-mentioned variables during the sampling day, until the sample is taken, should also be collected. The present study also showed that the concentrations of certain substances in the urine varied in a south-north and west-east direction in Sweden and were dependent on if the participant lived on the country-side or in an urban area. Moreover, variation in exposure was observed depending on the season and day of the week that the urine samples were taken. Information about these factors is thus important in future studies. The study also shows that the participant's country of birth contributes to some extent to the variation in substance exposure, which shows the importance of having information about this in future studies. Information about parental birth countries, as well as how long the participant has lived in Sweden is also of importance. These variables likely capture variation in lifestyle factors that contribute to variation in exposure, and which are difficult to capture with survey questions.  Overall, the study also shows that there are a number of demographic/housing/lifestyle/dietary factors that can be confounders in future studies of health effects linked to urine substance exposure of young people in Sweden. Some of these factors are important to control for in statistical analyzes of associations between exposure and health.

I en undersökning år 2004 av 200 mönstrande män (medianålder 18 år) var medianvärdet 19 ng/g blodfett för CB-153 i serum och det fanns en variationsbredd mellan mindre än detektionsgränsen (<DG) och 118 ng/g fett. Medianhalten av p,p´-DDE var <DG ng/g fett (variationsbredd <DG till 827 ng/g fett). Detta kan jämföras med att i motsvarande undersökning av mönstrande, som gjordes år 2000 och omfattade 304 personer (medianålder 18 år) var medianvärdet 65 ng/g blodfett för CB-153 i serum och det fanns en variationsbredd mellan 23 och 248 ng/g fett. Medianhalten av p,p´-DDE var för 223 av de unga männen 88 ng/g fett (variationsbredd ca 10 till 1270 ng/g fett). Detta betyder att genomsnittsvärdet för CB-153 år 2004 var 66 % lägre än för den föregående undersökningen år 2000, motsvarande en årlig minskning på 16.5 %. Minskningen av p,p’-DDE halterna var för 4-årsperioden ännu mer uttalad, 73 %, motsvarande en årlig sänkning på 18,3 %. Liksom i den tidigare tvärsnittsundersökningen av mönstrande var BMI svagt negativt korrelerat med POP-markörerna. Dessutom fanns det positiva samband mellan intag av både mjölkfett och fet fisk och CB-153, vilket dock endast förklarade 9 % av den inter-individuella variationen. Sammanfattningsvis har det skett en dramatisk minskning av serumhalterna av CB-153 och p,p’-DDE hos unga män födda 1986 jämfört med de födda 1982. Fortsatta tvärsnittstudier av mönstrande unga män kan ge svar på om denna positiva tidstrend kommer att fortsätta.

I en undersökning av 304 mönstrande män (medianålder 18 år) var medianvärdet 65 ng/g blodfett för CB-153 i serum och det fanns en variationsbredd mellan 23 och 248 ng/g fett. Medianhalten av p,p´-DDE var för 223 av de unga männen 88 ng/g fett (variationsbredd ca 10 till 1270 ng/g fett). Halterna var lägre än de man finner hos medelålders och äldre män. Den aktuella studien är en basundersökning, som om man några år senare gör om motsvarande undersökning på en ny kull mönstrande unga män, kan användas som grund för tidstrendsanalyser av human exponering för olika persistenta organohalogena miljögifter.

Det har skett en signifikant genomsnittlig minskning med 34 till 55 % av serumhalterna av CB-153, p,p´-DDE och HCB under perioden 1991 till 2001 bland 39 medelålders svenska män, varav en del med hög konsumtion av fet östersjöfisk. Detta kunde inte förklaras med förändrad fiskkonsumtion över tiden. Däremot förklarade en ökad kroppsvikt en del av minskningen, genom en ”utspädningseffekt” (större distributionsvolym). Det är sannolikt att en minskad förorening av animaliska livsmedel med dessa POPs under senare år bidragit till de sjunkande halterna i serum. I motsats till resultaten för CB-153, p,p´-DDE och HCB förelåg det inte någon signifikant tidstrend för TEQ för PCDD eller PCDF I serum bland 26 medelålders svenska män, trots en längre uppföljningsperiod (1987 till 2002). För enskilda PCDD/F kongeners noterades såväl minskningar som ökningar över tiden. Resultaten ger vid handen att dioxinbelastningen varit oförändrad under den senaste 15 års perioden.

Förord

God hälsa som barn är en förutsättning för ett gott långt liv. Barns vistelsemiljö under uppväxten påverkar i hög grad deras hälsa både som barn och som vuxna. Kartläggning av barns miljörelaterade hälsa är därför viktigt för att möjliggöra en god och jämlik levnadsstandard för barn.Arbets- och miljömedicin Syd (AMM Syd) har i samarbete med Länsstyrelsen i Hallands län sammanställt denna regionala rapport för Halland, baserad på svaren på miljöhälsoenkäten 2019 från vårdnadshavare och barn i länet. Barnmiljöhälsorapport Halland 2021 är en av fyra regionala rapporter i en serie från AMM Syd som täcker Blekinge, Kronoberg, Skåne och Hallands län. Strukturen i rapporten följer i huvudsak den nationella miljöhälsorapporten och resultaten går därför i de flesta fall att jämföra med den nationella och övriga tre regionala rapporter. Rapporten är en viktig del i den regionala hälsorelaterade miljöövervakningen.Resultaten för Halland visar både positiva och negativa trender i barns miljörelaterade hälsa jämfört med 2011. Färre barn upplever dålig luftkvalitet i närheten av bostaden. Fler barn störs dock av buller i bostaden och i skolan. Fler barn lyssnar på hög musik. Fler barn exponeras för tobaksrök. Fler barn har allergisnuva, astma och hudallergi, medan förekomsten av pollenallergi är oförändrad. Medvetenheten om solens risker ökar, men många barn bränner sig ändå i solen. Barn vistas mer sällan i grönområden. Klimatoro har lyfts in som ny fråga i enkäten 2019 och det är tydligt att klimatförändringarna oroar många 12-åringar.Enkätundersökningen gjordes före covid-19-pandemin, och resultaten tar således inte hänsyn till eventuella förändringar i exponering för miljöfaktorer som kan ha påverkats av åtgärder på grund av pandemin. Effekterna av pandemin på samhället i allmänhet och vården i synnerhet visar dock starkt på betydelsen av att arbeta förebyggande och långsiktigt med miljörelaterade hälsofrågor för att avlasta sjukvården genom att stärka folkhälsan.Barnkonventionen är sedan 2020 svensk lag, och innebär att barns rättigheter ska beaktas vid avvägningar och bedömningar i beslutsprocesser i mål och ärenden som rör barn. Agenda 2030 och dess 17 globala mål är en förutsättning för hållbar utveckling ur sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter. I Sverige är det övergripande generationsmålet och de 16 miljökvalitetsmålen den miljömässiga dimensionen av Agenda 2030. Folkhälsopolitikens övergripande mål är att skapa förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen inom en generation. Barnmiljöhälsorapport 2021 är ett underlag för hela detta arbete.Denna rapport vänder sig till alla som på något sätt påverkar barns miljö och vardag i sina beslut, till exempel beslutsfattare och handläggare på kommuner, regionen och länsstyrelsen, men även till dem som är verksamma inom barnhälsovård, förskola och skola. Rapporten kan användas som beslutsunderlag för åtgärder och prioriteringar för att förebygga ohälsa och uppnå jämlik hälsa, samt i arbetet med Agenda 2030, miljömålen och folkhälsomålen.

Brittis Benzler, Landshövding, Länsstyrelsen i Hallands län

Förord

Att alla barn får bra förutsättningar till en god hälsa är grundläggande för att de ska få ett gott och långt liv. Miljön under uppväxten påverkar deras hälsa, både som barn och som vuxna.

Kunskap om barns hälsa är en viktig grund för beslut och prioriteringar. Genom beslut baserade på fakta gynnas en god och jämlik levnadsstandard. Folkhälsomyndighetens nationella miljöhälsoenkät 2019 med barnfokus publicerades i Miljöhälsorapport 2021. Studien rör bland annat miljörelaterade exponeringar, hälsofrämjande faktorer, besvär och sjukdomar hos barn i åldrarna åtta månader, fyra och tolv år. Rapporten innehåller också jämförelser över tid, då resultaten jämförs med studien från 2011. Enkäten gjordes före covid-19-pandemin och tar därför inte hänsyn till miljöfaktorer som kan ha påverkats av pandemin. Pande-mins effekter på samhället pekar dock starkt på att det är viktigt att arbeta förebyggande och långsiktigt med folkhälsa för att på så sätt avlasta sjukvården.

Arbets- och miljömedicin Syd har i samarbete med Länsstyrelsen Blekinge och Region Blekinge sammanställt den här rapporten för Blekinge. Den bygger på svaren från vårdnadshavare och barn i länet i miljöhälsoenkäten 2019. Barnmiljöhälsorapport Blekinge 2021 är en av fyra regionala rapporter. Övriga län som gjort rapporter är Kronoberg, Skåne och Halland. Strukturen följer i huvudsak den nationella rapporten och resultaten går att jämföra med såväl den nationella som de övriga tre regionala rapporterna. Rapporten är en viktig del i den regionala hälsorelaterade miljöövervakningen.

Resultaten för Blekinge visar både positiva och negativa trender i barns miljörelaterade hälsa jämfört med 2011. Några exempel:

• Färre barn upplever dålig luftkvalitet i närheten av bostaden.
• Fler barn störs av buller i bostaden och i skolan.
• Fler barn lyssnar på hög musik.
• Färre barn exponeras för tobaksrök.
• Fler barn har allergisnuva och pollenallergi, medan förekomsten av hudallergi och astma är oförändrad.
• Medvetenheten om solens risker ökar, men många barn bränner sig ändå i solen.
• Barn vistas mer sällan i grönområden.
• Klimatförändringarna oroar många tolvåringar.

Enligt Barnkonventionen ska barns rättigheter alltid tas hänsyn till i beslutsprocesser som rör barn. De sjutton globala målen i Agenda 2030 handlar om hållbar utveckling ur sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter. Det övergripande generationsmålet och de sexton miljökvalitetsmålen är den miljömässiga dimensionen av Agenda 2030. Folkhälsopolitikens övergripande mål är att underlätta en god och jämlik hälsa i hela befolkningen inom en generation. Barnmiljöhälsorapport 2021 är ett bra underlag för detta arbete.

Barnmiljöhälsorapport Blekinge 2021 vänder sig främst till dig som påverkar barns miljö och vardag i dina beslut, till exempel beslutsfattare eller handläggare inom miljöhälsområdet på kommuner, regionen och länsstyrelsen. Den är tänkt att användas som kunskapsunderlag för åtgärder och prioriteringar. Vi hoppas att den bidrar med viktig kunskap för att vi tillsammans ska främja alla barns hälsa i vårt län.

Förord

Att alla barn får bra förutsättningar till en god hälsa är grundläggande för att de ska få ett gott och långt liv. Miljön under uppväxten påverkar deras hälsa, både som barn och som vuxna.Kunskap om barns hälsa är en viktig grund för beslut och prioriteringar. Genom beslut baserade på fakta gynnas en god och jämlik levnadsstandard. Folkhälsomyndighetens nationella miljöhälsoenkät 2019 med barnfokus publicerades i Miljöhälsorapport 2021. Studien rör bland annat miljörelaterade exponeringar, hälsofrämjande faktorer, besvär och sjukdomar hos barn i åldrarna åtta månader, fyra och tolv år. Rapporten innehåller också jämförelser över tid, då resultaten jämförs med studien från 2011. Enkäten gjordes före covid-19-pandemin och tar därför inte hänsyn till miljöfaktorer som kan ha påverkats av pandemin. Pandemins effekter på samhället pekar dock starkt på att det är viktigt att arbeta förebyggande och långsiktigt med folkhälsa för att på så sätt avlasta sjukvården.Arbets- och miljömedicin Syd har i samarbete med Länsstyrelsen i Kronobergs län sammanställt den här rapporten för Kronobergs län. Den bygger på svaren från vårdnadshavare och barn i länet i miljöhälsoenkäten 2019. Barnmiljöhälsorapport Kronoberg 2021 är en av fyra regionala rapporter. Övriga län som gjort rapporter är Blekinge, Skåne och Halland. Strukturen följer i huvudsak den nationella rapporten och resultaten går att jämföra med såväl den nationella som de övriga tre regionala rapporterna. Rapporten är en viktig del i den regionala hälsorelaterade miljöövervakningen.

Resultaten för Kronoberg visar både positiva och negativa trender i barns miljörelaterade hälsa jämfört med 2011. Några exempel:

• Färre barn upplever dålig luftkvalitet i närheten av bostaden.
• Fler barn störs av buller i bostaden och i skolan.
• Fler barn lyssnar på hög musik.
• Fler barn exponeras för tobaksrök.
• Fler barn har allergisnuva och pollenallergi.
• Fler har hudallergi och astma.
• Medvetenheten om solens risker ökar, men många barn bränner sig ändå i solen.
• Barn vistas mer sällan i grönområden.
• Klimatförändringarna oroar många tolvåringar.

Enligt Barnkonventionen ska barns rättigheter alltid tas hänsyn till i beslutsprocesser som rör barn. De sjutton globala målen i Agenda 2030 handlar om hållbar utveckling ur sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter. Det övergripande generationsmålet och de sexton miljökvalitetsmålen är den miljömässiga dimensionen av Agenda 2030. Folkhälsopolitikens övergripande mål är att underlätta en god och jämlik hälsa i hela befolkningen inom en generation. Barnmiljöhälsorapport 2021 är ett bra underlag för detta arbete.Barnmiljöhälsorapport 2021 Kronoberg vänder sig främst till dig som påverkar barns miljö och vardag i dina beslut. Du kanske är beslutsfattare eller handläggare inom miljöhälsområdet på kommuner, regionen och länsstyrelsen. Den är tänkt att användas som kunskapsunderlag för åtgärder och prioriteringar. Jag hoppas att den bidrar med viktig kunskap för att vi tillsammans ska främja alla barns hälsa i vårt län.M

Maria Arnholm, Landshövding, Länsstyrelsen i Kronobergs län

För att undersöka halter av ftalater i svenskar och vilken matris som bäst lämpar sig för hälsorelaterad miljöövervakning har ftalater och ftalatmetaboliter analyserats i en grupp kvinnor som nyligen fött barn. I samband med förlossning på Universitetssjukhuset i Lund tillfrågades förstföderskor om medverkan och 42 kvinnor kom att ingå i studien. När barnet var 2-3 veckor gammalt pumpade mamman ut 50 mL bröstmjölk. Blod- och urinprov togs en vecka senare. Omfattande förändringar av standardmetoder för provtagning av mjölk och blod gjordes för att minimera risken för kontaminering av proverna. För mjölkprovtagningen användes en specialkonstruerad manuell pump av polykarbonat med ftalatfri packning. Blodprov togs med hjälp av endast kanyl och provrör (eftersom propparna i vaccutainrör innehåller ftalater). Proverna förvarades i värmebehandlade glasbehållare och fosforsyra tillsattes för att motverka metabolism av ftalater i mjölk- och blodprover. Analyserna av bröstmjölk visade värden nära eller under detektionsgränsen (LOD) för flertalet ftalater eller deras metaboliter. Även i blod och serum var nivåerna vanligtvis nära eller under LOD. I urin analyserades endast metaboliter och dessa kunde kvantifieras i 53-100 % av proverna. Nivåerna av ftalatmetaboliter i urin hos de svenska kvinnorna var i paritet med nivåerna hos en allmänbefolkning i USA och Tyskland. Några klara korrelationer mellan nivåer i t ex urin och bröstmjölk respektive blod påvisades inte. Resultaten av studien anger att för närvarande är analys av ftalatmetaboliter i urin den mest framkomliga vägen för skattning av ftalatexponering hos människa. Provtagning och analys av mjölk och blod innebar betydligt större svårigheter. Framför allt framstår risken för kontaminering vid provtagning som betydande och en stor del av ftalaterna och dess metaboliter uppvisade låga halter, vid eller under LOD. Dessutom kan ftalater brytas ned i blod och mjölk. I flertalet internationella publicerade studier av ftalatexponering används urinmetabolit-analyser som ett mått på exponering för ftalater. I en nyligen publicerad amerikansk studie av ett 80-tal nyfödda pojkar sågs ett samband mellan kort ano-genitalt avstånd och nivåer av ftalatmetaboliter i urin hos deras mammor under graviditeten. Den amerikanska studien behöver bekräftas, men metaboliterna var desamma som i vår studie och en jämförelse visar att mediannivåerna var lägre för vissa men högre för andra metaboliter. Vår studie indikerar att svenska kvinnor i fertil ålder inte sällan exponeras för ftalater i nivåer som satts i samband med fosterpåverkan.

Polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) have been extensively used as additive flame retardants since the 1970s. Their concentrations have been reported to increase with time both in humans and in wildlife from all environmental compartments. Retrospective time-trend studies conducted using environmental samples originating from the Swedish environment showed a peak in environmental levels in the mid-1980’s, after which environmental concentrations decreased or remained unchanged. In Swedish human breast milk, the concentrations of low-medium brominated diphenyl ethers redoubled every 5 years until the late 1990s; thereafter a decrease has been indicated, at least for BDE-475. However, there is yet no information on human time trends for hepta-, octa-, nona- and deca-BDEs, neither in Sweden or elsewhere. Further, no longitudinal studies on individual basis have yet been reported. In 1991 men with a high dietary intake of fish from the Baltic Sea, 12–20 meals/month, had considerably higher BDE-47 levels than men with negligible consumption of fish. These men were resampled in 2001. Time trends for PCB and DDE have been reported elsewhere. Here, we report data on time trends for PBDEs in these men.

Bakgrund:

Studier av tidstrender är viktiga för riskvärdering, för att följa resultat av interventioner och för åtgärder för att minska exponeringen. Studiens huvudsyfte har varit att undersöka halter och tidstrender för perfluorerade kemikalier i serum samt ftalatmetaboliter och alkylfenoler i urin hos unga män och kvinnor. För detta har vi tidigare valt att använda oss av mönstringsundersökningen, som de flesta svenska män hittills har genomgått vid omkring 18 års ålder. När mönstringen nu slopats har vi istället samlade in prover från gymnasieelever i den sista årskursen. Vi utökade även studien så både kvinnor och män nu studeras.

Metoder:

Unga personer från fem olika år har hittills studerats. År 2000 samlades serumprover från 274 mönstrande och urinprover från 234, år 2004 samlades serum- och urinprover från 200 mönstrande, år 2006 serumprover från 200 mönstrande och åren 2009-2010 (benämns som 2010 i den fortsatta rapporten) serumprover från 100 mönstrande och urinprover från 314 samt slutligen år 2013 serum och urinprover från 107 kvinnliga och 97 manliga gymnasieelever i tredje årskursen. I den nu aktuella uppföljningen analyserades 15 perfluorerade alkylsyror (PFAAs) i serum, 10 ftalatmetaboliter från fem olika ftalater, fyra alkylfenoler av vilka tre var bisfenoler samt triklosan i urin. Dessutom analyserades metaboliterna till pesticiderna klorpyrifos (triklorpyridinol ,TCP) och gruppen pyretroider (3-fenoxibensoesyra, 3-PBA) samt 1-hydroxypyren en biomarkör för PAH exponering i urin. Bisfenol A analyserades även i 258 urinprover från 2010. Samtliga analyser utfördes med vätskekromatografi kopplat till en tandem masspektrometer. Trender analyserades med Jonckheere-Terpstra testet och skillnader mellan grupper med Mann-Whitneys U test.

Resultat:

Halterna av de flesta PFAAs i serum verkade minska mellan 2010 och 2013. De kreatininjusterade halterna för MEP, MBP, MBzP och MEHP för åren 2000, 2004, 2010 och 2013 visade alla en sjunkande trend. Dessutom visade inte halterna av diisononylftalatmetaboliterna en ökande trend vilket hade förväntats från andra studier. Halterna av BPA verkade minska relativt kraftigt mellan 2010 och 2013 vilket så vitt vi vet är den första tidstenden för denna substans.

Bakgrund:

Studier av tidstrender för miljögifter är viktiga för riskvärdering och åtgärder för att minska exponeringen. Studiens huvudsyfte har varit att fortsatt undersöka halter och tidstrender för klorerade, bromerade och fluorerade POPar i serum och ftalatmetaboliter i urin hos mönstrande unga män. För detta har vi valt att använda oss av mönstringsundersökningen, som de flesta svenska män hittills har genomgått vid omkring 18 års ålder.

Metoder:

Mönstrande från fyra olika år har studerats. År 2000 samlades serumprover från 274 mönstrande och urinprover från 234, år 2004 samlades serum- och urinprover från 200 mönstrande, år 2006 serumprover från 200 mönstrande och till sist åren 2009-2010 serumprover från 100 mönstande och urinprover från 50. Serumproverna analyserades med gaskromatografi-masspektrometri (CG-MS) med avseende på 2,2’,4,4’,5,5’-hexaklorobifenyl (CB-153), p,p’-diklordifenyldikloreten (p,p´-DDE) samt bromerade difenyletrar (BDE). Urinproverna analyserades med vätskekromatografi-tandem MS med avseende på monoetylftalat (MEP), monobutylftalat (MBP), monobutylbenzylftalat (MBzP) och monoetylhexylftalat (MEHP). I urinproverna från 2009-2010 analyserades dessutom oxiderade ftalatmetaboliter till dietylhexylftalat: 5-hydroxy-MEHP, 5-oxo-MEHP och 5- karboxy-monoetylpentylftalat (5-cx-MEPP) samt diisononylftalat: 7-hydroxy-MiNP, 7-oxo- MiNP och 7-karboxy-monometylheptylftalat (7cx-MMeHP). Trender analyserades med Jonckheere-Terpstra testet.

Resultat:

Medianhalten i serum för CB-153 för åren 2000, 2004, 2006 och 2009/2010 var 65, 19, 34 och 22 ng/g fett. Medianhalten för p,p´-DDE för åren 2000, 2004, 2006 och 2009/2010 var 88, mindre än detektionsgränsen (<LOD), 62 och 28 ng/g fett. Det finns klara signifikanta minskande tidstrender (p<0,001) för båda föreningarna under perioden 2000-2010.

De kreatininjusterade medianurinhalterna för åren 2000, 2004 och 2009-2010 var för MEP 83, 24 respektive 12 nmol/mmol, för MBP 24, 20 respektive 5 nmol/mmol samt för MBzP 4, 4 respektive 1 nmol/mmol. För MEHP var värdena <LOD under 2000 och 2004 men 2 nmol/mmol under 2009-2010. De sjunkande tidstrenderna för MEP, MBP och MBzP under 2000-2010 var signifikanta (<0,001). För MEHP fanns ingen signifikant tidstrend. Även halter av de oxiderade metaboliterna till DEHP och DiNP bestämdes i proverna från 2009/2010.

Medianhalterna för BDE-47 var 1,32 (2006), respektive 0,63 ng/g blodfett (2009/2010), för BDE-99 0,38 ng/g blodfett respektive <LOD, för BDE-100 0,28 respektive 0,14 ng/g blodfett, för BDE-153 2,50 respektive 0,88 ng/g blodfett, för BDE-154 0,04 respektive 0,10 ng/g blodfett samt för BDE-209 0,07 respektive 0,15 ng/g blodfett. Det fanns en statistisk signifikant minskning från 2006 till 2010 för BDE-47 (p<0,001), BDE-99 (p<0,001), BDE-100 (p=0,001) och BDE-153 (p<0,001), men ej för BDE-154 (p=0,83) eller BDE-209 (p=0,27).

Även halter av perfluorerade ämnen bestämdes i proverna från år 2009/2010.

Konklusion:

Det har skett en påtaglig minskning av serumhalterna av CB-153 och p,p’-DDE hos unga män mellan 2000 och 2010 och beror säkerligen på att dessa ämnen inte längre används i Sverige sedan lång tid tillbaka. De minskade koncentrationerna av ftalatmetaboliter i urin avspeglar troligen en lägre exponeringsnivå till följd av en minskad användning av ftalater i olika produkter ute i samhället. Det finns dock andra ftalater där exponeringen i stället ökar enligt litteraturen. Halterna av de bromerade föreningarna minskade i de flesta fall vilket även detta beror på en minskad eller avslutad användning.

I en undersökning år 2006 av 200 mönstrande män (medianålder 18 år) var medianvärdet 34 och 62 ng/g blodfett för 2,2’,4,4’,5,5’-hexaklorobifenyl (CB-153) respektive p,p’- diklordifenyldikloreten (p,p´-DDE) i serum. Detta kan jämföras med att i motsvarande undersökningar av mönstrande, som gjordes år 2000 (omfattande 304 personer med medianålder 18 år) samt 2004 (omfattande 200 personer med medianålder 18 år) var medianvärdet 65 och 19 ng/g blodfett för CB-153. I motsvarande analyser av p,p´-DDE var medianvärdet 88 och mindre än kvantifieringsgränsen (<LOQ) ng/g blodfett. Mellan åren 2000 och 2006 minskade alltså medianhalterna av CB-153 och p,p’-DDE med 47 respektive 29%. Mellan åren 2004 och 2006 fanns det dock i stället en ökning av halten CB-153 med 76 %. För p,p’-DDE var medianhalten år 2004 <LOQ varför en beräkning av ökningen inte kan göras. Dock finns samma tendens till ökning genom att andelen personer som låg under kvantifieringsgränsen har minskat från 67,5 % till 7 % mellan 2004 och 2006. I ett slumpmässigt urval av 59 prover analyserades sju bromerade POPar. Medianhalten för bromerade difenyletern (BDE)-47 var 1,32 ng/g blodfett, för BDE-99 0,38 ng/g blodfett, för BDE-100 0,28 ng/g blodfett, för BDE-153 2,50 ng/g blodfett, för BDE-154 0,04 ng/g blodfett samt för BDE-209 0,07 ng/g blodfett. Samtliga analyser för hexabromcyklododekan (HBCDD) var <LOQ. Liksom i den tidigare tvärsnittsundersökningen av mönstrande var Body Mass Index (BMI) svagt negativt korrelerat med de klorerade POP-markörerna. För de bromerade ämnena fanns framför allt en negativ korrelation med intag av skinka. Sammanfattningsvis har det skett en minskning av serumhalterna av CB-153 och p,p’- DDE hos unga män födda 1988 jämfört med de födda 1982. Hos män födda 1988 verkar dock halterna ha ökat jämfört med de födda 1986. Det finns ingen enkel förklaring till dessa resultat. Fortsatta tvärsnittstudier av mönstrande unga män kan ge svar på detta. I dessa studier bör även de bromerade ämnena inkluderas.

I Sverige genomförs på uppdrag av Naturvårdsverket (NV) regelbundet studier av halter av miljöföroreningar i blod, urin och hår hos allmänbefolkningen. Syftet med denna studie var att kartlägga biologiska halter av miljöföroreningar i blod och urin hos yngre män i Göteborg med utomnordisk bakgrund. I studien ingick 87 unga män med en medelålder på 20 år (17-24 år) med föräldrar födda i utomnordiska länder. De flesta (N=52) är födda i Sverige och har bott här i genomsnitt 16 år.

Vi fann högre halt av DDE men lägre halt av CB-153 jämfört med mönstrande unga män 2009/2010. Högre halter av CB-153 och DDE sågs hos ungdomar vars föräldrar var födda i Afrika. Halterna av perfluorerade ämnen var lägre för både PFOS, PFNA och PFDA men högre för PFHxS jämfört med studien 2009/2010. För flera av ämnena ses en skillnad beroende av föräldrarnas födelseland t.ex. PFOS, PFOA, PFNA.

Medianhalterna av ftalatmetaboliter var högre för fyra ämnen, MEP, MBP, MBzP och 5-oxo-MEHP men klart lägre för 5-OH-MEHP, 5-cx-MEPP och 7-cx-MMeHP jämfört med studien 2009/2010. De som var födda i Sverige hade lägre genomsnittshalt för nonylfenol, bisfenol A, MEHP, 5-OH-MEHP, 5-oxo-MEHP och 5-cx-MEHP jämfört med de utrikesfödda. Även föräldrarnas födelseområde var en faktor av betydelse. Rökning ökade halterna av MBP, 7-cx-MMeHP, 7-OH-MMeOP och 7-oxo-MMEHP. Rökning ökade även kadmium i blod och föräldrarnas födelseland var en viktig faktor för halten av bly och kvicksilver i blod samt kadmium i urin.

I en tidsserie av kemiska ämnen i urin från fyraåriga barn i Stockholm samlades urinprov in 2015 från 113 barn och analyserades för ftalater, bisfenoler och bekämpningsmedel. Resultaten jämfördes med urinprov insamlade 1998-2000 från en jämförbar grupp fyraåringar. Halter av BPA och metaboliter till idag tillståndspliktiga ftalater var signifikant lägre i urinproven från 2015, medan halterna av metaboliter till en ftalat som fortfarande används i stor utsträckning (DiNP) var högre 2015.

I studien utvärderades även förekomsten av ftalater, alternativa mjukgörare, bisfenoler, fosforbaserade och bromerade flamskyddsmedel i damm från förskolor, samt faktorer av betydelse för dammhalterna av dessa ämnen. Byggnadsår och förekomst av vissa produkter, som skummadrasser, elektronik och PVC-golv, samvarierade med halter av vissa mjukgörare och flamskyddsmedel i damm.

Barns exponering för de undersökta ämnena via dammintag beräknades och jämfördes med hälsobaserade riktvärden. Exponeringen för de undersökta ämnena via damm i förskolan underskred i samtliga fall de hälsobaserade riktvärdena. Exponeringen via intag av damm på förskolan uppskattades motsvara 2-27% av barnens totala intag (baserat på urindata) av olika ftalater och BPA.

Halter av mjukgörare och BPA i damm samvarierade inte med halter av motsvarande metaboliter i urin från förskolebarn, vilket talar för att andra källor än förskoledamm är viktigare för den totala exponeringen för dessa ämnen. Däremot observerades signifikanta korrelationer mellan vissa flamskyddsmedel i damm och handavstrykningsprov från förskolebarn, vilket reflekterar betydelsen av kemikalier i damm för hand-till-mun exponering

Syftet med uppdraget var att fortsätta en tidsserie för miljökemikalier i urin hos svenska fyråriga barnbosatta i Stockholms län. Som första mätpunkt i tidsserien analyserades urinprov som samlades in från100 fyråriga barn i Stockholm under åren 1998-2000, inom den prospektiva studien BAMSE. Den andramätpunkten i tidsserien utfördes år 2015. Då samlades in urinprover från 113 barn i Stockholm. Vid dentredje mätpunkten 2019-2021, samlades prover in från sammanlagt 73 barn i Stockholm för analys avbland annat ftalatmetaboliter, bisfenoler, bekämpningsmedel, PAHer, kotinin och UV-filter.

Vid jämförelse av proven från alla tre mätpunkter, är en sjunkande trend i metabolithalter tydlig och mestframträdande gällande tillståndspliktiga ftalater och bisfenol A, samt även PAH föreningar (pyren,fenantren), nikotin (kotinin) och bekämpningsmedlet klorpyrifos. Däremot har halten av vissaftalatmetaboliter, samt ersättningsämnen för bisfenol A (bisfenol S, 4.4-bisfenol F) ochbekämpningmedel som pyretroid ökat i de nya proven.

I proven från 2019-2022 noterades ett tydligt samband mellan PVC golv i hemmen och högre halter avftalatmetaboliter och bisfenol A. Därtill visade det sig att barn som bodde i stadsmiljö hade signifikanthögre halter av fenantren jämfört med barn i glesbygden. Barnens ålder korrellerade med halten avvissa ftalatmetaboliter och bisfenol A, med högre halter hos de yngre barnen. Förekomsten av astmaeller atopiskt eksem rapporterad av föräldrarna, var korrellerad med halten av vissa ftalatmetaboliter.

Såväl allmänbefolkning som vissa yrkesarbetande exponeras för kemiska bekämpningsmedel (BM), allmänbefolkning främst genom födan, särskilt färska frukter och grönsaker. Analys av exponeringsbiomarkörer för BM i t ex urin ger ett tillförlitligt mått på hela kroppsbelastningen och utgör ett gott komplement till andra sätt att uppskatta befolkningens exponering.

Arbets- och miljömedicin i Lund har med Naturvårdsverkets stöd tidigare med hjälp av LC/MS/MS undersökt halter av BM i dygns- alternativt morgonurin hos befolkning i Skåne. Nu har exponeringen undersökts också hos 79 boende på landsbygden, som lämnat ett morgonurinprov. En mindre grupp lämnade ytterligare urinprover vid tillfällen när BM antogs ha spridits på närliggande åkrar. Deltagarna besvarade också enkäter med frågor om matvanor och livsstil.

De BM som studerades var: 2,4-diklorfenoxiättiksyra (2,4-D), 3,4- dikloranilin (3,4-DKA, metabolit till anilider), 3,5-dikloranilin (3,5-DKA, metabolit till dikarboximider), etylenthiourea (ETU, metabolit till etylenbisdithiokarbamater), 4-klor-2-metylfenoxiättiksyra (MCPA), hydroxi-MCPA (HMCPA, metabolit till MCPA), 2,4,5- triklorfenoxiättiksyra (2,4,5-T), 3-fenoxibensylsyra (3-PBA, metabolit till pyretroider) samt 2,4,6-triklorfenoxiättiksyra (2,4,6-T, metabolit till prokloraz) och O,O dietyl-O-(3,5,6-triklor-2-pyridyl)thiofosfat (=triklorpyridinol=TCP, metabolit till klorpyrifos), klormekvatklorid (CCC) och mepikvat. Analysmetodernas detektionsgränser var mellan 0,1 och 1,0 ng/mL. CCC och mepikvat används i Sverige vid odling av råg och prydnadsväxter, i andra länder också till andra produkter.

Nästan alla deltagare hade egen brunn och använde brunnsvattnet till dricksvatten och bostäder var mestadels belägna nära åkermark. 13% använde v b BM i yrket och 21% bejakade hemanvändning. Alla biomarkörerna kunde påvisas men för några medel i något olika frekvens jämfört med våra tidigare undersökta urbana grupper: Något lägre andel hade rester av de fungicida medlen 3,5-DKA och ETU men något högre andel av insekticidmetaboliten 3-PBA och herbiciden MCPA. Bland de nu undersökta boende på landsbygden fanns indikationer på små skillnader i urinhalter av några BM som relaterade till ålder, vinkonsumtion och kanske till boende nära besprutade åkrar.

Retarderingsmedlen CCC och mepikvat undersöktes även i 100 tidigare insamlade prover från en stadsbefolkning. CCC fanns hos samtliga undersökta från landsbygd och stad och mepikvat hos nästan alla.

Såväl allmänbefolkning som vissa yrkesarbetande grupper exponeras för kemiska bekämpningsmedel (BM), allmänbefolkningen främst genom födan. Analys av exponeringsbiomarkörer för BM i t ex urin ger ett tillförlitligt mått på den aktuella kroppsbelastningen och utgör ett gott komplement till andra sätt att uppskatta befolkningens exponering. Arbets- och miljömedicin och Avd för Arbets- och miljömedicin i Lund har med Naturvårdsverkets stöd tidigare undersökt halter av BM i dygns- alternativt morgonurin hos olika befolkningsgrupper i Skåne. Nu har rester av BM undersökts i morgonurinprov från 128 kvinnor (43-60 år) i Skåne. Medelålders kvinnor är en grupp som konsumerar förhållandevis mycket frukt och grönt, den livsmedelsgrupp som bidrar mest till exponeringen för BM. Deltagarna besvarade också enkäter med frågor om livsstil och fyllde i en matdagbok.

Vi undersökte rester i urinen av fungiciderna mankozeb, prokloraz och tiabendazol, herbiciderna 2,4-diklorfenoxiättiksyra och 4-klor-2-metylfenoxiättiksyra, insekticiderna klorpyrifos och flera pyretroider samt retarderingsmedlen klormekvat och mepikvat. Analysmetodernas detektionsgränser var mellan 0,1 och 1,0 ng/mL.

Samtliga biomarkörer kunde påvisas. Särskilt anmärkningsvärt var den utbredda exponeringen för retarderingsmedel, för mankozeb och klorpyrifos. Metaboliten TCP från klorpyrifos låg också förhållandevis högt i jämförelse med vuxna och barn i andra länder (USA, Costa Rica, Nicaragua). Vi fann högre halt av TCP hos vegetarianer.

Olika biomarkörer för BM förekom i litet högre halter när kvinnorna konsumerat relativt mycket grönsaker, frukt/bär, spannmålsprodukter, salladsblad eller kaffe dagen innan urinprovet. Till exempel var resterna av tiabendazol högre hos de kvinnor som intagit citrusfrukter eller bananer dagen innan. Frukten behandlas i producentlandet med tiabendazol inför lagring och transport. Som vi sett i tidigare undersökta grupper var ETU-halterna i urinproven högre hos de som konsumerat vin före provet. Modersubstansen mankozeb används frekvent vid vinodling.

De univariata jämförelserna mellan olika undergrupper ger indikationer på samband men djupare penetration av materialet behövs för säkra slutsatser. Med hänsyn till att många analyser gjorts finns också en risk för slumpmässiga fynd. Sammantaget utgör en biologisk övervakning som denna ändå en bas för fortsatt förståelse av bekämpningsmedlens roll för miljön och oss människor.

The variation in exposure to toxic metals over time is still not well-characterized, especially in children, the most vulnerable group. The aim of this study was to evaluate whether a reduction in environmental pollution with cadmium (Cd) and mercury (Hg) caused a change in exposure over time in two Swedish cities. For this, 1,257 children between the ages of 4 and 9 from Landskrona and Trelleborg, in the south of Sweden, were sampled once during 1986-2013. Cd (n=1120) and Hg (n=560) concentrations were determined in blood (b-Cd, b-Hg). The median b-Cd was 0.10 (geometric mean 0.10; range 0.01-0.61) μg/L and b-Hg was 0.91 (geometric mean 0.83; range 0.02-8.2) μg/L.

No sex or age difference was seen in b-Cd or b-Hg. Regarding the cities, children living in Landskrona close to a smelter had higher b-Cd and b-Hg than those living in urban and rural areas. Over the studied time, b-Cd slightly decreased (0.7% per year, p<0.001) while b-Hg showed a marked decrease (3% per year, p<0.001).

In conclusion, exposure to Cd was low during the ages 4 to 9, but the risk of disease might increase later in life since b-Cd only showed a minor decrease over time. This indicates, that Cd pollution should be further restricted. Regarding Hg, b-Hg concentration in children was low and decreased over time. The decrease is probably due to the reduced use of dental amalgam and the lower Hg intake from fish.

Exponering för låga halter av bly, kadmium och kvicksilver kan ge skador på nervsystemet, benskörhet, ökad risk för frakturer samt hjärtkärlsjukdom. På uppdrag av Naturvårdsverket har vi genomfört en studie med syfte att kartlägga tidstrender för dessa metaller i blod hos barn i Landskrona. Vi har även analyserat antimon i urin.

Mellan åren 2013 och 2019 togs det blodprov på cirka 100 unika barn per år. Åren 2017 och 2019 kompletterades provtagningen med ett urinprov för att mäta antimon. Halterna av bly i blod har sjunkit mellan 2013 och 2017 till 7,8 μg/L (geometriskt medelvärde) men inte ytterligare år 2019. Kadmiumhalten i blod var relativt konstant - runt 0,09 μg/L - under 2013-2019. Halterna av kvicksilver i blod sjönk 2015 och 2017 men ökade 2019 till 1,3 μg/L. Halterna av antimon i urin var låga - mestadels under detektionsgränsen 0,05 μg/L - både 2017 och 2019.

Jämfört med andra delar av Europa är halten av bly i barnen från Landskrona ungefär lika hög men på en nivå som kan ge effekter på kognitiva funktioner. Halten av kadmium är låg i jämförelse men ändå på en nivå som kan tänkas leda till toxiska effekter på lång sikt. Kvicksilverhalten är jämförelsevis högre men inte på en nivå som kan förväntas ge toxiska effekter. De uppmätta halterna av antimon i urin är låga. Bidraget av antimon från barnens konsumtion av dryck från PET-flaskor är liten.

Resultaten tyder på att minskningen av bly-halter i blod har avtagit, kadmium-halterna är oförändrade och att kvicksilver-halterna i blod eventuellt ökar. Fortsatt uppföljning av halterna av metallerna bly, kadmium och kvicksilver hos barn i Landskrona rekommenderas.

Sexton spårelement bestämdes i blodkroppar från 600 kvinnor och män i åldrarna 25-74 år från Västerbotten och Norrbotten. Med Induktiv kopplad plasma (ICP-MS) bestämdes aluminium (Al), vanadin (V), mangan (Mn), kobolt (Co), nickel (Ni), koppar (CU), zink (Zn), selen (Se), rodium (Rh), palladium (Pd), kadmium (Cd), antimon (Sb), wolfram (W), platina (Pt) och bly (Pb). Dessutom bestämdes med atomfluorescens kvicksilver (Hg). Cd-koncentrationerna är av en nivå som kopplats samman med lätt toxicitet. Medianhalterna av Pb och Hg ligger långt under de som satts i samband med toxiska effekter. Variationen var emellertid hög; de högsta halterna är i nivå med dem som anses kunna orsaka ogynnsamma effekter. I en multivariat modell utvärderades effekter av kön, ålder, rökvanor och kalenderår. Framför allt för Cd, men i viss mån också för Hg, hade rökare högre halter än icke-rökare. Kvinnor hade högre halter av Cd och Pb än män. Det fanns klart stigande halter av Cd och Hg med stigande ålder. Vid jämförelse mellan prover tagna 1990, 1994 och 1999 hade en markant sänkning skett av Pb (ca 6% per år), Hg (ca 6% per år) och Cd, men i det fallet bara för män (6% per år), inte för kvinnor. Detta beror sannolikt på minskade utsläpp av dessa metaller, med sjunkande exponering som följd. För Pb och Cd bör sänkningen i exponering ha varit högre än 6% per år, eftersom tidigare ådragen kroppsbörda har en tendens att fördröja en sänkning i blodkroppar. Det finns skäl att även fortsättningsvis följa utvecklingen av metallhalter i blod. För halterna av Al, V, Mn, Co, Ni, Cu, Zn, Se, Rh, Pd, Sb, W och Pt i prover tagna 1999 finns mindre möjligheter att jämföra med andra studier. De funna halterna är emellertid i paritet med det fåtal andra undersökningar som finns. Det fanns en rad associationer mellan halter av olika element. Av särskilt intresse är korrelationerna mellan Pt, Pd and Rh, vilka har spritts i miljön genom användning av katalytiska avgasrenare i bilar. Detta fynd förtjänar vidare undersökningar. Se och Hg var också relaterade, troligen p g a gemensam källa i form av fisk, möjligen också gemensamma bindningar i kroppen.

I denna studie mättes personburen exponering via luften för de cancerframkallande ämnena bensen,1,3-butadien, formaldehyd samt kvävedioxid. Provtagning genomfördes i centrala Malmö under envecka hösten 2023, och omfattade 41 slumpvis tillfrågade personer i åldrarna 20–60 år (20 kvinnor och21 män). Svarsfrekvensen för studiedeltagare var 26 % och deltagarfrekvensen 13%. För 20 av dessagenomfördes även mätningar under en andra mätvecka. Parallellt under mätperioden genomfördes ävenstationära mätningar på två platser utomhus.

Medianhalten för personburna mätningar av bensen och 1,3-butadien var 0,6 μg/m3 respektive 0,03μg/m3, vilket är lägre än tidigare mätomgångar i Malmö och under respektive miljökvalitetsmål. Rökarevar signifikant högre exponerade för bensen och 1,3-butadien (för 1,3-butadien även personer somutsatts för passiv rökning). För formaldehyd var medianhalten 14,2 μg/m3 och för kvävedioxid 12,0μg/m3, vilket är i samma storleksordning som tidigare mätkampanjer i Malmö 2014, 2008 och 2003.Deltagare med gasspis hade signifikant högre kvävedioxidexponering.

De stationära mätningarna genomfördes vid kommunens urbana bakgrundsstation samt vid en tungttrafikerad korsning. Medelhalten av bensen och 1,3-butadien i den urbana bakgrunden var lägre jämförtmed tidigare år. För formaldehyd och kvävedioxid var medelhalten tämligen oförändrad jämfört medsenaste mätkampanjen 2014. För samtliga ämnena var den personliga exponeringen högre än halter iurban bakgrund.

God hälsa kan ses som en av de viktigaste förutsättningarna för ett gott liv och miljön som vi vistas i påverkar i hög grad vår hälsa. För att tillgodose människor med en god och jämlik levnadsstandard är det därför viktigt att förstå och kartlägga miljöhälsan. Svensk folkhälsopolitik har målet att ”skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen”. Det finns en mängd olika miljörelaterade exponeringar som kan ha negativ, men även positiv påverkan, på hälsan. Ett viktigt verktyg för att övervaka och kartlägga detta är den nationella miljöhälsoenkäten. Data från enkäten används för att sammanställa nationella miljöhälsorapporter och den senaste rapporten publicerades under sommaren 2017 och bygger på data från 2015 års miljöhälsoenkät. Miljöhälsoenkäten har tidigare skickats ut 2007 och 1999, vilket möjliggör en uppföljning över tid. Syftet med enkäten är att övervaka och kartlägga det rådande miljöhälsoläget. Även vid dessa tillfällen togs regionala rapporter fram.

I den nationella rapporten framgår att exponering och känslighet skiljer sig för olika platser och mellan olika personer. Men precis som det kan finnas stora skillnader mellan olika grupper så skiljer sig förutsättningarna för olika delar av landet. Arbets- och miljömedicin Syd (AMM Syd) har därför i samarbete med Länsstyrelsen i Kronoberg och Region Kronoberg sammanställt denna regionala rapport för Kronoberg, som speglar svar på miljöhälsoenkäten 2015 från befolkningen i länet. Rapporten ger en aktuell bild av miljöhälsoläget i Kronobergs län, baserat på svar ifrån enkäten, och även en kort bakgrund kring den relevanta exponeringen som berörs i respektive kapitlet. Varje kapitel avslutas med en slutsats och rekommendationer för vidare läsning.

Miljöhälsoindikatorerna är verktyg för att följa upp om miljökvalitetsmålen uppnås. I varje kapitel som ingår i den regionala rapporten refereras därför till det eller de miljömål som kapitlet behandlar. Det avslutande kapitlet i rapporten är vigt till att presentera miljöhälsoindikatorer för miljömålen God bebyggd miljö, Frisk luft och Giftfri miljö. För dessa miljöhälsoindikatorer finns också uppföljning över tid och resultat från de tidigare miljöhälsoenkäterna presenteras. För några av miljöhälsoindikatorerna syns en positiv trend till förbättring, men inte för alla och det är därför av stor vikt att ett fortsatt arbete bedrivs för att förbättra miljöhälsan.

Inom ramen för det regionala miljömålsarbetet i Kronobergs län finns ett åtgärdsprogram där ett av fyra teman är ”Hälsa i miljöarbetet”. Inom temat finns 18 åtgärder som har identifierats för att förbättra möjligheterna att nå miljömålen. I Kronobergs län har det också beslutats om en länsgemensam folkhälsopolicy med titeln ”En god hälsa för alla – för hållbar utveckling och tillväxt i Kronobergs län”. Av de 11 nationella folkhälsomålen har Kronoberg valt att särskilt prioritera målområde 1. Delaktighet och inflytande i samhället, målområde 3. Barn och ungas uppväxtvillkor samt målområde 11. Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel (ANDTS).

Den regionala miljöhälsorapporten i Kronoberg är en av tre rapporter i en serie som täcker Kronoberg, Blekinge och Skåne. Figurerna som ingår i rapporten följer i största möjliga mån den nationella rapporten och resultat från denna rapport går därför i de flesta fall att jämföra med den nationella och de två övriga regionala rapporterna.

Miljöhälsorapporten vänder sig i första hand till handläggare och beslutsfattare i kommuner, landsting och länsstyrelsen, men även till myndigheter och andra verksamma inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Rapporten kan användas som ett underlag i planeringen av den kommunala tillsynen enligt miljöbalken, men även vid beslut och åtgärder och prioriteringar för att förebygga ohälsa och uppnå jämlik hälsa, samt i arbetet med miljökvalitetsmålen och det övergripande folkhälsomålet.

Provtagningar för att analysera halterna av kadmium, bly och kvicksilver i blod och arsenik i urin genomfördes på 87 skolbarn i åk 2-4 i Lessebokommun, Kronoberg under hösten 2017. Det geometriska medelvärdet för kadmium var 0,09 μg/L (max 0,26 μg/L), bly 9,9 μg/L (max 42 μg/L) och kvicksilver 0,70 μg/L (max 2,4 μg/L). I urin var det geometriska medelvärdet för ooganisk arsenik med metaboliter 6,1 μg/L ojusterat och 6,9 μg As/g kreatinin justerat.

Arbets- och miljömedicin har under en längre tid sedan mitten av 80-talet mät metallhalter i blod hos barn i Landskrona och Trelleborg. Under denna tid har halterna av bly sjunkit sex gånger, kadmiumhalterna varit stabila och kvicksilverhalterna sjunkit till ungefär hälften. Jämfört med båda dessa populationer ligger metallhalterna i blod hos de provtagna barnen i Lessebokommun i samma nivå som de senaste provtagningarna i både Landskrona och Trelleborg. Historiskt så genomfördes en studie 1986 på barn i Lessebo, där halten av bly i blod och oorganisk arsenik i urin analyserades. I jämförelse med denna studie så har halten blyhalten i blod sjunkit till lägre än en tredjedel och arsenikhalten i urin ökat något.

Utöver blod och urinprovtagning har även en geografisk kartering genomförts utifrån en sammanställning av provtagningar av halter i mark genomförda vid sju glasbruk i de områden som blodproverna samlats in i. Denna kartering visade på mycket höga halter av föroreningar i marken generellt, men även på stor variation av halten i marken som inte var direkt beroende av avstånd från glasbruket.

Det höga halterna av tungmetaller som finns i marken återspeglas därmed inte i de halter som finns i barnens blod och urin.

The increased use of synthetic chemicals in society poses possible harmful risks for the environment and human health. There are difficulties in predicting and evaluating consequences and effects of long-time exposure of different chemicals. Biomonitoring is one way to observe the level of exposure in the human population.

Agricultural pesticides are a widely used group of chemicals to which we are mainly exposed by occupation or by diet. Long-term exposure to pesticides might have a negative impact on human health, especially in children and foetuses, due to genotoxic, neurotoxic and endocrine disrupting characteristics of many pesticides.

This study focuses on the exposure assessment of 14 different metabolites from about 20 pesticides in urinary samples. The pesticides and their biomarkers of exposure included in the analysis were the fungicides thiabendazole (OH-T), pyrimetanil (OH-P), tebuconazole (TEB-OH), mancozeb and several ethylenebisdithiocarbamates (ETU), propineb (PTU), the insecticides chlorpyrifos (TCP), some pyrethroid insecticides, which have the same corresponding biomarkers (3-PBA, DCCA), and some specific pyrethroid biomarkers (4F-3-PBA, CFCA), the herbicides 2,4-dichlorophenoxyacetic acid (2,4-D) and 2-methyl-4-chlorophenoxyacetic acid (MCPA) and the growth regulators chlormequat (CCC) and mepiquat (MQ). The samples were collected years 2000, 2004, 2009 and 2013 from young men in the enrolment for military service in the south of Sweden. The last year of measurement (2013) both young men and women in upper secondary school were included. All samples were analysed in 2016 with liquid chromatography-tandem mass spectrometry (LC/MS/MS). The emphasis of the statistical analysis was temporal trends between the years 2000 and 2013.

The highest concentrations were found for TCP and CCC in all samples from all four years. In general, the concentrations were below the levels seen in previous studies of other Swedish populations.The only increasing trend near significance was that for TCP, although the increasing gradient was fairly low ( = 0,28). The concentrations of CCC decreased over the years, but not statistically significantly so. The biomarkers 3-PBA, 2,4-D, DCCA and MQ were detected above the limit of detection (LOD), but in fairly low concentrations in the majority of samples and without significant trends. The remaining residues were mainly below the LOD and could not be further statistically analysed.

Flame retardants are chemical substances used in furniture, plastics, building materials, several household products and consumer goods to reduce their flammability. Their widespread use has resulted in measurable concentrations of the compounds or their residues in the environment, biota and human biological samples. The previously used brominated flame retardants were found to be persistent and to have bioaccumulative and neurotoxic potential, which raised public awareness. The use of the emerging organophosphorus compounds have increased after phasing out some brominated flame retardants. The chemical properties and health impacts of the organophosphorus flame retardants have not been studied to the same extent. The effects on public health and the environment due to the exposure from their widespread occurrence are therefore unclear.

The aim of this study is to analyse exposure levels of the organophosphorus flame retardants TBP, TPP, TDCIPP and TBOEP in urine samples from a Swedish population of young men. The samples were collected through the enrolment for military service. Urine samples from year 2000, 2004, 2009 and 2013 were analysed for selected biomarkers of exposure with LC-MS/MS. The statistical analysis focused on temporal trends of the measured exposure levels.

The metabolites DBP, DPP and BDCIPP were found in concentrations above LOD (0.03 – 0.1 ng/ml) in the majority of the samples, and DPP in all samples. BBOEP were only found above LOD in some samples and in very low concentrations. There was a statistically significant decreasing trend for the concentrations of DBP over time

Befolkningen exponeras dagligen för en mängd olika miljögifter via föroreningar i utomhusmiljön, ämnen i byggnadsmaterial samt vid konsumtion av livsmedel och andra produkter. Halter av ämnen som kan medföra en risk för miljö eller hälsa mäts och kontrolleras till viss mån i miljön och i de flesta produktgrupper genom stickprov. Hur höga halter av dessa ämnen som kommer in i kroppen hos människor studeras inte lika mycket. I denna studie har halter av biomarkörer från vanligt förekommande ämnen i grupperna ftalater, bisfenoler, polyaromatiska kolväten (PAH) och triklosan analyserats i urin från unga män och kvinnor i Skåne som ett mått på exponeringen. Fokus har även varit på tidstrender genom statistisk analys av halterna vid fyra olika provtagningsår mellan år 2000 och 2013. De ämnen och utvalda biomarkörer som ingick i analysen var DEHP (MCMHP), DIDP (MCINP), DPHP (MPHHP), DINCH (MOINCH), bisfenol A (BPA), 2,2-bisfenol F (2,2-BPF), 4,4-bisfenol F (4,4-BPF), bisfenol S (BPS), fenantren (1-PH), pyren (2-OH-PH) och triklosan (TCS). Studien ska ses som ett komplement till den tidigare publicerade rapporten av Jönsson et al. (2014).

Utvalda exponeringsbiomarkörer för samtliga ämnen gick att detektera i prover från alla provtagningsår utom 2,2-BPF som endast förekom i koncentrationer över LOD i enstaka urinprover år 2004 - 2013. Vanligast förekommande och högst halter var det för biomarkörerna för triklosan, bisfenol A och ftalaterna DEHP och DPHP. Dock minskade både medel- och mediankoncentrationerna av dessa ämnen över tid, med en signifikant nedåtgående trend för DEHP. Den alternativa mjukgöraren DINCH som är en ersättare för ftalater hade främst halter under LOD de första två åren men en tendens till ökning över tid med mediankoncentrationer över LOD både år 2009 och 2013. Övriga biomarkörer förekom i halter över LOD, men låga koncentrationer, och ingen tydlig trend syntes över tid.

Resultatet visar en del exponeringstrender som tycks reflektera utfasning av vissa uppmärksammade ämnen. De utfasade ämnena har dock ersatts av nya snarlika ämnen, exempelvis mjukgöraren DINCH som i denna studie ser ut att öka.

Allmänbefolkningen exponeras dagligen för ett flertal organiska miljöföroreningar via exempelvis livsmedel, produkter och andra material. Till dessa hör bl a bekämpningsmedel och perfluorerade ämnen (PFAS) i livsmedel, ftalater i plastmaterial och kosmetika, flamskyddsmedel i stoppade möbler och byggnadsmaterial samt polyaromatiska kolväten (PAH) från fordonsavgaser. Genom analys av exponeringsbiomarkörer för dessa ämnen i blod- eller urinprover ges ett mått på exponeringen hos individer, vilket gör det möjligt att uppskatta exponeringen i en definierad populationsgrupp. Genom upprepade provinsamlingar och analys är det möjligt att följa eventuella förändringar i exponeringen över tid.

Sedan år 2000 har AMM rekryterat ungdomar/unga vuxna (ålder 16 – 21 år) i Skåne via mönstring till värnplikt och/eller gymnasieskolor. Dessa individer representerar en del av allmänbefolkningen utan yrkesrelaterad exponering och urinprov och blodprov har samlats in från samtliga studiedeltagare. År 2022 samlades prover in från 195 unga män och kvinnor på gymnasieskolor i Skåne. Proverna har analyserats i vårt laboratorium med LC-MS/MS med avseende på utvalda biomarkörer för exponering för sammanlagt ca 50 miljöföroreningar ur ovannämnda kategorier.

Totalt 46 av 50 biomarkörer förekom i detekterbara koncentrationer i urin- eller serumprover, vilket tyder på en utbredd exponering men relativt låg exponering. Nedåtgående trender kunde observeras för flera av de ämnen där användningen begränsats eller fasats ut. Resultaten visade även på ökande trender för vissa ämnen som troligtvis ersatt utfasade kemikalier. Det är viktigt att fortsätta följa exponeringen över tid för att upptäcka om ämnen som inte är lika välstuderade, där eventuella hälsoeffekter är okända, tenderar att öka i populationen.

Allmänbefolkningen exponeras dagligen för ett flertal organiska miljöföroreningar via olika livsmedel, produkter och olika material. Till dessa hör bl.a. bekämpningsmedelsrester och perfluorerade ämnen (PFAS) i livsmedel, ftalater i plastprodukter och kosmetika, flamskyddsmedel i stoppade möbler och byggnadsmaterial samt polyaromatiska kolväten (PAH) från fordonsavgaser. Analyser av exponeringsbiomarkörer för dessa ämnen i blod- eller urinprover är ett lämpligt mått för att uppskatta exponeringen i befolkningen. Arbets- och miljömedicin (AMM) i Lund har tidigare genomfört ett flertal studier över exponeringshalter hos ungdomar i Skåne förankrat i Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakningsprogram (HÄMI). Sedan år 2000 har AMM rekryterat ungdomar (ålder 17 – 21 år) i Skåne via mönstring till värnplikt och gymnasieskolor. Dessa individer representerar en del av allmänbefolkningen utan yrkesrelaterad exponering och urinprov och blodprov har samlats in från samtliga studiedeltagare. År 2017 samlades prover in från 197 män och kvinnor som gick sista året på gymnasiet. Proverna analyserades därefter med LC-MS/MS med avseende på utvalda biomarkörer för exponering för sammanlagt ca 40 olika miljöföroreningar ur ovannämnda kategorier. Samtliga ämnen kunde analyseras med en detektionsfrekvens över LOD mellan 2 – 100 %. Lägst halter uppmättes för bekämpningsmedlen propineb och glyfosat och högst halter förekom för flera ftalater som MEP och MnBP. Resultatet tyder på att det finns en utbredd men, för de flesta ämnen, relativt låg exponering för dessa miljöföroreningar i denna åldersgrupp i allmänbefolkningen.

De tre "katalysator-elementen" platina (Pt), palladium (Pd) och rodium (Rh), som emitteras från katalysatorer i bilarnas avgassystem, har undersökts i blodprover från 100 unga (20-29 år) kvinnor från Norr- ochVästerbotten (2004) och Skåne (2006-2007). Proverna har analyserats med mycket känslig och specifik, högupplösande induktivt kopplad plasma massspektrometri (HR-ICP-MS). Vi fann att genomsnittlig halt av Pt i blod (B-Pt) var 1-2 (högsta värde: 5) ng/L. B-Pd var i genomsnitt <10 (högsta värde: 33) ng/L; om mätvärden under den formella detektionsgränsen beaktas var genomsnittet 7 ng/L. B-Rh var i genomsnitt <5 (samtliga värden <5) ng/L; om värden under den formella detektionsgränsen beaktades, var genomsnittet 1 ng/L. Kvinnorna i Norr- och Västerbotten hade högre B-Pt och B-Pd (men inte B-Rh) än de i Skåne. Det skulle kunna bero på en skillnad i exponering (från emissioner från katalysatorer, miljön eller tandvårdsmaterial), eller på att exponeringen sjunkit mellan 2004 och 2006-2007. Dock måste stor reservation knytas till sådana slutsatser. Det är mer troligt att det beror på att proverna togs i olika rör. Det kan alltså föreligga en viss kontaminering i rören som användes 2004. Vidare - hade emission från bilars katalysatorer varit en viktig exponeringskälla, borde halten vara högre i det biltäta Skåne jämfört med Norr- och Västerbotten. Det fanns ingen säker effekt av ålder, och ingen effekt av rökvanor. Det finns inga skäl att tro att halterna av Pt, Pd eller Rh skulle innebära hälsorisk för kvinnorna. Dessa halter är mycket lägre än vad som tidigare rapporterats. Detta beror säkerligen på att den använda provtagnings- och analysmetodiken varit mycket känsligare. Vi har alltså anledning hävda, att tidigare studier starkt övervärderat halterna. Detta visar vikten av att använda adekvat analysmetodik. Det finns anledning att med tillräckligt känslig metodik följa upp halterna i olika geografiska områden, och att följa utvecklingen över tid, eftersom miljökontamineringen kan förväntas variera och öka.

Högfluorerade ämnen, eller per- och polyfluorerade alkylsyror (PFAS) är mycket stabila ämnen som pga av sina vatten- och fettavvisande egenskaper har många användningsområden. Syftet med den aktuella studien var att studera tidstrender av PFAS under perioden 1995-2014 hos gravida kvinnor.

Studien inkluderade 1208 kvinnor i södra Sverige från vilka serumprover samlades in i tidig graviditet. I serumproverna analyserades koncentrationen av fyra olika PFAS, nämligen PFOS (perfluoroktansulfonat), PFOA (perfluoroktansyra), PFNA (perfluornonansyra) och PFHxS (perfluorhexasulfonat).

De högsta koncentrationerna och den största minskningen (ca 9% per kalenderår) över tid observerades för PFOS där ca 33% av variationen förklarades av kalenderår. Även PFOA och PFHxS minskade (2,3-3,5% per kalenderår) under studieperioden medan PFNA ökade.

Sammanfattningsvis visar studien klara minskningar över tiden av vissa PFAS, men ämnena har lång halveringstid i människa vilket innebär att halterna minskar långsamt och kommer att finnas kvar i kroppen under lång tid. Dessutom är ämnena stabila ute i naturen så människorna kommer fortsatt att exponeras för dem. Vidare är det så att vissa PFAS har förbjudits såsom PFOS vilket fått till följd att nya ämnen som PFNA vilka ersatt dessa ökade under studieperioden.

Försurande luftföroreningar leder till försurning av mark och vatten. Detta leder till mobilisering av vissa metaller/element (medan andra fixeras starkare i marken). Via dricksvatten och föda kan dessa förskjutningar påverka människans exponering. Ett bra sätt att studera detta är att mäta retentionen genom biologisk monitorering, d.v.s. bestämning av element i biologiskt prov, t ex blod. Upprepade mätningar över tid kan ge en god uppfattning om utvecklingen av miljö- och exponeringssituationen i ett givet område och användas för att utvärdera effekter av insatta åtgärder. För att kunna göra jämförelser och följa utvecklingen är det viktigt att ha tillgång till bakgrundshalter av miljöföroreningar, vilket är en av målsättningarna med detta projekt. Vänersborg-Trollhättan utgör ett område som starkt förorenats med både försurande luftföroreningar samt metaller. 1993/94 togs blodprov på sammanlagt 372 st 15-åringar i Trollhättan och Uppsala. 1995/96 togs nya prover på 292 av ungdomarna, som då var 17 år gamla. Även en rad andra förhållanden registrerades, bl a andra blodvariabler, som återspeglar järnstatus. Tretton element bestämdes i helblod och plasma med induktivt kopplad plasma masspektrometri. Genom intervju och enkät inhämtades uppgifter om bl a livsstilsfaktorer. Utifrån sju dagars kostregistrering beräknades intag av olika näringsämnen. En stor mängd data angående halter av olika element i helblod och serum hos svenska ungdomar har genererats. Särskilt för rubidium (Rb) och bly (Pb), men också för zink (Zn) och kvicksilver (Hg) var halterna högre i helblod än i plasma. För kadmium (Cd) var medianhalten högre i serum än i helblod. För kobolt (Co), koppar (Cu), selen (Se) och tallium (Tl) var koncentrationerna i helblod och serum ungefär lika höga. Det fanns signifikanta samband mellan halterna i helblod och plasma för Co, Cu, Zn, Se, Rb, volfram (W), Hg och Pb, men inte för rhodium (Rd), palladium (Pd), Cd, platina (Pt) eller Tl. 1993/94 fanns en rad skillnader i elementhalter mellan orterna: Halten av Pb (19%), W (75%) och Rb (9%) var högre i både helblod och plasma hos ungdomar i Trollhättan än i Uppsala. Även för Co, Se, Rb och Pd var koncentrationen högre i antingen helblod eller plasma. För inget av det 13 elementen hade Uppsala-ungdomarna högre halter. Mellan 1993/94 och 1995/96 (ungdomar studerade båda åren) visade halterna av Cu, Se och Cd ökande trender i både helblod och plasma, medan W, Hg och Pb sjönk. Det är inte klart hur stor del av detta som är en tidstrend, respektive återspeglar ökande ålder. En rad andra förhållanden påverkade elementhalterna: Flickorna hade högre halter i helblod av Co och Cu än pojkarna, som hade högre halt av Rb och Pb. Halten av Se i serum var associerat med intaget av selen. Koncentrationerna av Hg i både helblod och serum var relaterade till intaget av fisk, såväl totalt (rS=0,32; P=0,0001), som insjö- och annan fisk, serumhalten också med antalet amalgamfyllningar. Cd i helblod var starkt korrelerat till rökning och till dåligt järnstatus, återspeglat i serumhalten av ferritin (rS=-0,17; P=0,002). Det fanns ett stort antal signifikanta associationer mellan halter av olika element i blod, och särskilt i serum, mycket långt över det slumpen skulle kunna förklara. Det är oklart om detta sammanhänger med kopplad exponering eller metabolism, t ex bindningar till proteiner eller interaktion. Mängder av ytterligare bearbetningar återstår i detta omfattande datamaterial.

På uppdrag av Naturvårdsverket har avdelningen för Arbets- och miljömedicin vid Lunds

Universitet utfört en kunskapsinventering bland landets kommuner kring luftkvalitén på

förskolebarns utemiljöer och effekter/strategier för att eventuellt förbättra detta. Denna

inventering genomfördes under hösten 2018 och början av 2019 och ska ligga till grund för

det Hälsorelaterade Miljöövervaknings projektet ”Luftföroreningar i förskolemiljö”.

Förhoppningen är att projektet på sikt ska kunna ligga tillgrund för att utveckla riktlinjer och

åtgärdsförslag inom exempelvis stadsplanering och nyetablering av förskolor för att förbättra

luftkvalitén och utemiljöerna för små barn.

Rapporten visar att flertalet kommuner saknar aktuell mätdata kring hur

luftföroreningssituationen ser ut i kommunen och mycket få har kännedom om luftkvalitén i

anslutning till kommunens förskolor. Det saknas också strategier och beprövade metoder för

att förbättra luftkvalitén i anslutning till befintliga förskolor vars utemiljöer överskrider eller

tangerar miljökvalitetsnormerna för utomhusluft eller miljömålet för ”Frisk luft”.

På uppdrag av Naturvårdsverket har avdelningen för Arbets- och miljömedicin vid Lunds Universitet utfört studie kring luftföroreningssituationen på förskolegårdar.  Denna studie består av tre delar vara av en är en kunskapsinventering bland landetskommuner kring luftkvalitén på förskolebarns utemiljöer och effekter/strategier för att eventuellt förbättra detta. (sedan tidigare publicerad i denna rapportserie (nr 10:2019). Utöver detta har det även genomförts mätningar av NO2 samt PM10 och PM2,5 på de tio mest luftförorenings drabbade förskolorna i Malmö. Dessa mätningar pågick mellan hösten 2018 till våren 2020 och låg till grund för del tre i studien där de uppmätta halternas hälsokonsekvenser hos barn beräknades.  Studien visar att flertalet kommuner saknar aktuell mätdata kring hur luftförorenings situationen ser ut i kommunen och mycket få har kännedom om luftkvalitén i anslutning till kommunens förskolor.  Mätningarna vid förskolorna i Malmö visar att partikelhalterna på förskolegårdarna i dessa trafikutsatta miljöer överskrider miljömålen men också att den kraftiga minskning av trafiken i Malmö som skedde i samband med Covid-19 restriktionerna hade en positiv effekt med en kraftig minskning av uppmätta halter. Något  som  även återspeglas  hälsokonsekvens beräkningarna.

På uppdrag av Naturvårdsverket har avdelningen för Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitettillsammans med Institutionen för Ergonomi och Aerosolteknologi vid Lunds tekniska högskola utfört enstudie i Skåne vilken som syftar till att ta reda på skillnaden, när det kommer till faktisk inandad dos avluftföroreningar, mellan barn som växer upp i större städer (Malmö) och barn som växer upp imedelstora/mindre och landsbygdsnära orter.

Resultaten tyder på att det finns påtagliga skillnader för de barn som växer upp i stora städer jämförtmed barn som växer upp i medelstora/mindre orter när det kommer till tid spenderad utomhus påförskolans gård samt deras exponering för luftföroreningar och den inandade dosen av dessa.Barnen på de trafikexponerade förskolorna i Malmö var ute betydligt kortare tid men andades in endubbelt så hög dos av partiklar/minut jämfört med barnen på förskolorna i de mindre ochlandsbygdsnära orterna. Tre av förskolorna i Malmö överskrider också WHO:s gränsvärden förkvävedioxid (årsmedel) under sina respektive mätveckor.

Studien visar också att urbana mätstationer och gaturumsmätningar kan både över- och underskattauppmätta halter på barnens förskolegårdar vilket är viktigt att ha i åtanke vid planering av barnsutemiljöer i större städer samt belyser behovet av att inte enbart förlita sig på generella mätningar ochmodelleringar.

Denna rapport har utvärderat huruvida kommunernas kontinuerliga mätningar av de ämnen som ingår i delprogrammet "

Exponering via luft" inom HÄMI (Hälsorelaterad miljöövervakning) kan ersätta motsvarande HÄMI-mätningar i urban bakgrund och gaturum för att på detta sätt kunna lösgöra resurser till att t.ex. utöka antalet mätningar eller mäta på fler substanser.

Inventeringen av tillgänglig kommunal mätdata visade att det enbart finns heltäckande mätdata för den utvärderade perioden (2000-2009) för NO

2 i urban bakgrund samt gaturum och att motsvarande heltäckande kommunala mätningar för samtliga övriga ämnen och orter saknas. Kommunala mätningar av PM2.5 i urban bakgrund har sedan 2006 börjat mätas i Malmö, Göteborg och Stockholm och sporadiska mätningar av bensen i gaturum förekommer i Malmö och Stockholm. De kommunala mätningar som genomförs för alla ämnen skiljer sig dock åt metodmässigt från de provtagare som används inom HÄMI-projekten.

Vid jämförelse av de olika mätserierna är överenstämmelsen överlag mycket hög. Dessa jämförelser måste dock sättas i relation till syftet med dessa mätningar inom HÄMI vilket främst är att utvärdera allmänbefolkningens exponering för cancerframkallande luftföroreningar i tätortsmiljö och där bakgrundsmätningar används till att ge information om den allmänna urbana exponeringen. Baserat på detta kan de HÄMI-finansierade gaturumsmätningarna överlag diskuteras då dessa är svåra att relatera till personburna exponeringsstudier. Uppmätta halter i ett gaturum kan markant skilja sig åt både mellan olika gaturum (beroende på trafiksituation och gaturummens utformning) samt inom samma gaturum (beroende på mätarens placering, vindriktning etc.). Det är därför svårt att överföra mätvärden för luftföroreningar inom ett enskilt gaturum till allmän individuell exponering.

Även utomhusmätningar av formaldehyd kan ifrågasättas då den främsta exponeringskällan för detta är inomhusmaterial varför allmänbefolkningens exponering kan vara svår att relatera till rådande utomhushalter.

Rörande urbana bakgrundsmätningar av NO

2, som finns tillgängliga i kompletta mätserier för samtliga orter, så gör de skillnader i provtagningsmetodik som används samt det beroendeförhållande som ett kommunalt datavärdskap skulle medföra att rekommendationen är att bibehålla HÄMI-mätningar av NO2 i urban bakgrund. Den bristfälliga täckningen av kommunal mätdata för övriga cancerframkallande ämnen gör att HÄMI-mätningar av dessa ändå bör fortgå för att säkerställa kontinuerlig övervakning av dessa i tätortsluft. Kostnaden för att parallellt fortsätta med mätningar av NO2 är därmed försumbar.

Denna studie har syftat till att kartlägga allmänbefolkningens exponering för vissa luftburna cancerframkallande ämnen: bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, kvävedioxid, kväveoxid samt ozon. Undersökningen genomfördes i Malmö under hösten 2014 och inkluderade totalt 42 slumpvis utvalda malmöbor i åldrarna 20-50 år. Samtliga mätningar, bortsett från formaldehyd, upprepades på 22 personer. Tjugo av deltagarna samtyckte även till mätningar av PM2,5 (partiklar med aerodynamisk diameter ≤2,5 μm) och PAH:er i deras vardagsrum under två dygn (48 timmar).

Parallellt med dessa mätningar genomfördes även stationära mätningar av samma ämnen i den urbana utomhusluften på Rådhusets tak i Malmö.

Deltagarfrekvensen var 30 % och medelåldern 35 år. Fördelningen mellan könen var 50/50. Den personliga medianhalten för bensen och 1,3-butadienhalten var 1,0 μg/m3 respektive 0,5 μg/m3, vilket är högre än eller tangerar miljökvalitetsmålen. Sedan senaste mätningen i Malmö 2008 ligger de personliga halterna av bensen relativt oförändrade medan 1,3-butadien och bakgrundshalterna, för både bensen och 1,3-butadien, har ökat.

Medianhalten för formaldehyd var 15 μg/m3 vilket ligger över årsmedelvärdet för miljökvalitetsmålet. De urbana bakgrundshalterna och den generella personliga exponeringen för formaldehyd ligger i princip oförändad sedan 2003.

Medianhalten för kvävedioxid och kväveoxid var 10,7 μg/m3 respektive 19,3 μg/m3 och för ozon 5,1 μg/m3. Halterna av kvävedioxid ligger under både miljökvalitetsnormen och miljökvalitetsmålen. Trendmässigt kan man också se en minskning i urbana bakgrundsnivåer av kvävedioxid i Malmö jämfört med tidigare mätår. Även den personliga exponeringen för kvävedioxid har minskat jämfört med tidigare mätperioder. De uppmätta ozonhalterna ligger långt under rådande gränsvärden och riktlinjer avseende den personliga exponeringen. Halterna i den urbana bakgrunden låg även de lägre än rådande riktvärden men i närheten av miljökvalitetsmålets 8-timmars-medelvärde.

Medianhalten av PM2,5 i deltagarnas vardagsrum var 6,6 μg/m3 för 48 timmar vilket är under rådande gräns- och riktvärden. De urbana bakgrundshalterna av partiklar ligger på ett medianvärde på 23 μg/m3 för två dygn (48 timmar) vilket är högre än miljökvalitetsmålet och även i närheten av miljökvalitetsnormen (25 μg/m3).

PM2,5 filtren analyserades även på sitt innehåll av nio polycykliska kolväten. Bens(a)pyren användes som ett mått på dessa och halterna inomhus ligger under rådande gräns- och riktvärden och betydligt lägre än motsvarande halter utomhus vid samma tillfälle.

Yearly since 1978 we have measured blood lead concentrations (B-Pb) in children living in the municipalities of Landskrona and Trelleborg, in southern Sweden. A substantial decrease of B-Pb was found for the period 1978-2001, as an effect of gradual reduction of petrol lead.1,2 We here present results up to 2006. Altogether, 3646 children, aged 7-12 years, have been studied (different children across all years).

I Sverige genomförs på uppdrag av Naturvårdsverket (NV) regelbundet studier av halter av miljöföroreningar i blod, urin och hår hos allmänbefolkningen. Syftet med denna studie var att kartlägga biologiska halter av miljöföroreningar i urin hos yngre kvinnor i Göteborg med utomnordisk bakgrund.

I studien ingick 56 unga kvinnor med en medelålder på 26 år (20-31 år). Nästan alla (95 %) var födda utomlands. De flesta har föräldrar från Mellanöstern (28) eller Afrika (18). Fyra har föräldrar från Asien, två från Balkan och tre från Sydamerika.

Medelvärdet för kadmiumhalten i urin korrigerad för kreatinin (krea) var 0,27 μg/g krea (median 0,25 μg/g krea) och 7 % hade en halt över 0,5 μg/g krea där negativa effekter på skelett påvisats i gruppundersökningar. Halterna är klart högre än en motsvarande under-sökning av unga kvinnor i Västsverige 2008, där genomsnittshalten var 0,10 μg/g krea och ingen kvinna hade en kadmiumhalt över 0,5 μg/g krea.

De kvinnor som uppgav att de åt ris mer än 3 ggr/vecka hade signifikant högre urinkadmium-halt än de som hade en lägre konsumtion (p=0,04). De i den högsta konsumtionsgruppen (N=22) hade en medianhalt på 0,26 μg/g krea jämfört med 0,19 μg/g krea i den lägre kon-sumtionsgruppen. Det högsta värdet var 2,4 μg/g krea hos en kvinna med asiatiskt ursprung. Det är väl känt att kadmiumhalten i ris kan vara hög och i länder där ris är en basföda ligger urinkadmiumhalterna högre.

Vid multipel linjär regression med logtransformerat urinkadmium korrigerat för kreatinin som beroende variabel sågs en signifikant effekt av ålder (p=0,01) och riskonsumtion (p=0,046) uppdelat i två grupper (antal måltider med ris: <=3 ggr/vecka respektive > 3ggr/vecka) men ej för föräldrarnas ursprungsområde (Afrika, Asien och mellan Östern).

Både yngre och sannolikt även äldre kvinnor med invandrarbakgrund tycks utgöra en risk-grupp för att ha högre kadmiumhalter i urin jämfört med svenskfödda kvinnor. Sannolikt beror detta på skillnader i kostintag, där ris framstår som en väsentlig faktor i denna studie. Denna grupp av kvinnor bör ingå i den hälsorelaterade övervakningen och följas upp över tid. Flera studier har visat samband mellan kadmiumbelastning och minskad bentäthet samt frakturrisk. I grupper med invandrarbakgrund finns även kvinnor som är mörkhyade och/eller bär slöja vilket minskar upptaget av D-vitamin vilket som ytterligare en riskfaktor för skelettpåverkan.

Det är viktigt att följa halter av miljöföroreningar hos människor, för riskvärdering och för att få kunskap om hur exponeringen kan minskas.

Organiska miljöföroreningar (ftalat-metaboliter, bisfenol A, bisfenol F, triklosan, pesticiderna 3-PBA och TCP samt PAH-metaboliten 1-HP) analyserades i urin hos 204 unga i Skåne (gymnasieelever, år 2013) och hos 143 unga i MONICA-studien i norra Sverige (25-35 år, år 2014). Koncentrationer jämfördes statistiskt mellan studierna och kopplingar till levnadsvanor som efterfrågades i båda studierna undersöktes (rökning, fiskintag, intag av mat från konserver och typ av golv i sovrum). En kompletterande enkätstudie gjordes på deltagarna i MONICA-studien som uppgav att de hade plastgolv i sovrummet (n=65), för att utröna om golvvärme under plastgolv i sovrummet kan öka exponering av "plast-ftalaten" MBzP.

De statistiskt säkerställda skillnader som uppdagades var att de unga i norr hade högre koncentration av de flesta ftalat-metaboliter och av pesticiden 3-PBA medan de unga i söder hade högre koncentration av triklosan.

Ftalat-metaboliten MBzP kunde kopplas till att ha plastgolv i sovrummet i båda studiepopulationerna. Då endast fyra personer i MONICA-studien uppgav golvvärme under plastgolv och den gruppen inte hade anmärkningsvärt hög MBzP-koncentration i urin kan inte högre användning av golvvärme i norr vara förklaringen till högre koncentration av MBzP i norra Sverige.

Skillnader i levnadsförhållanden av betydelse för exponering av miljöföroreningarna som beror på den åldersskillnad som fanns mellan studiepopulationerna i norr och söder, och inte undersöktes i den här studien, kan inte uteslutas. Framtida geografiska jämförelser av miljöföroreningar hos människor bör om möjligt göras på människor i samma åldersintervall