Sammanfattning
Vi rekommenderar att dyktransekter enligt den nationella undersökningstypen
för
Vegetationsklädda bottnar, ostkust (Naturvårdsverket 2004) används vid
övervakning av makrovegetation. Metoden ger möjlighet till hög taxonomisk
noggrannhet och kan svara upp mot i stort sett alla förvaltningsuppdrag. Den
fungerar bra för att beskriva djuputbredning och täckningsgrad av arter.
Skattningarna kan även omräknas till täckningsindex. Tyvärr finns det ingen
fullständig metodbeskrivning. För att säkerställa kvalitén i nationella databaser
och underlätta upphandling av inventeringsuppdrag för myndigheterna bör en
tydlig metodbeskrivning omgående tas fram. Av samma orsaker behövs även
metodikkurser anordnas och i kombination med kontinuerlig interkalibrering av
täckningsgradsskattning och artbestämning kan en ackreditering av utförare
genomföras.
När det gäller att designa ett miljöövervakningsprogram så bör syftet med
övervakningen först definieras. Att övervaka klimatförändringen, övergödningen
eller följa upp ekologisk status i vattenförekomster styr hur programmet sätts
upp. Ett brett program med transekter spridda från inner till ytter skärgård dvs. i
skärgårdsgradienten och en metod som har bra taxonomisk (och rumslig)
upplösning ger möjlighet att nyttja data för fler syften.
Vår rekommendation när det gäller att designa ett övervakningsprogram för att
följa upp storskaliga förändringar är att inte lägga stationerna alltför nära lokala
utsläppskällor. Om stationerna ska användas som referens till recipienter ska de
dock inte placeras för långt ut, så att de enbart beskriver förhållanden längst ut i
skärgårdsgradienten.
Vi rekommenderar att programmet bör följa upp flera responsvariabler t.ex.
djuputbredning av arter, täckningsgrad, och diversitet. På detta sätt ökar chansen
att programmet fångar upp framtida, okända förändringar. Det är också en
förutsättning för att nyttja transekterna för fler förvaltningssyften.
Bottensubstrat är en av de faktorer som har störst betydelse för
makrovegetationens sammansättning och täckningsgrad. Det är viktigt att ta
hänsyn till detta när framtida analyser av data görs. Det är troligtvis en mycket
viktig faktor när det gäller att stratifiera placering och bestämma antalet stationer
vid uppbyggnad av ett övervakningsprogram. I Bottniska viken är det mycket
vanligt med transekter med blandade substrat eller att transekterna relativt snabbt
övergår från hårdbotten till mjukbotten eftersom kusten är på många ställen
flack. Detta är probelmatiskt för övervakning av ekologisk status kopplat till
djuputbredning av arter.
Våra analyser av djuputbredning och täckningsindex inom fyra skärgårdsområden
visar att man med fördel kan stratifiera sina provpunkter utifrån
vågexponering. Syftet med undersökningen bestämmer dock var i skärgården
dessa lokaler bör ligga.