Sammanfattning

Föreliggande rapport har tillkommit på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län. Syftet

med uppdraget var att utvärdera de vattenkemiska tillstånden och trenderna i gotländska

vattendrag samt belysa några specifika frågeställningar med avseende på belastning av

näringsämnen.

Rapporten behandlar resultaten från de fysikalisk-kemiska provtagningar som har utförts

vid 27 vattendragslokaler sedan 1988 inom den samordnade recipientkontrollen på

Gotland. Dessutom redovisas resultat från två nationella trendstationer där provtagning

och analys har utförts i regi av SLU. Utvärderingen omfattar främst en beskrivning av

tillstånd och trender för parametrarna totalfosfor, totalkväve, alkalinitet, organiskt material,

vattenfärg och grumlighet.

De provtagna vattendragen var under åren 2007-2009 genomgående mycket näringsrika.

Med avseende på fosforhalter uppvisade 24 av de 29 provpunkterna en måttlig, otillfredsställande

eller dålig status. Vad gäller kväve registrerades mycket höga till extremt

höga halter i 26 av de 29 provpunkterna. Vattenfärgen och grumligheten var måttlig till

betydande och halterna av organiskt material var generellt måttligt hög till hög. De

provtagna vattendragen hade samtliga mycket god buffertförmåga.

I hälften av provpunkterna uppvisar fosforhalterna en tydligt sjunkande trend sedan

mätningarna påbörjades i slutet av 1980-talet. För kvävehalterna finns inga tydliga trender

i merparten av vattendragen. Färgtalen, grumligheten, alkaliniteten och halterna av

organiskt material har inte förändrats nämnvärt under de senaste 20 åren.

I den nedre delen av Halorån minskade halterna av fosfor med 40 % från åren 1988-94

till tidsperioden 2004-2009. Sannolikt har de förbättringar av enskilda avlopp som inleddes

2003 i Haloråns avrinningsområde varit en starkt bidragande orsak till denna

förändring.

Vid Roma och Stånga finns bevattningsdammar med renat avloppsvatten. Resultaten

från recipientkontrollen tyder på att avloppsdammarna vid Roma endast obetydligt har

tillfört näringsämnen till den närliggande Gothemsån i samband med de provtagningar

som utfördes under åren 2000-2009. Vad gäller avloppsdammarna vid Stånga ger resultaten

från provtagningarna inte något bra underlag för en bedömning av eventuell tillförsel

av näringsämnen till den närliggande Närkån.

De gotländska miljömålen med avseende på övergödning anger att utsläppen av fosfor

skall minska från 1995 till 2010 medan utsläppen av kväve skall minska med 30 % under

samma tidsperiod. En sammanvägd beräkning av de flödesvägda halterna av fosfor

och kväve under åren 1994-2009 vid åtta åmynningar ger ett underlag för att bedöma

om dessa miljömål kommer att uppfyllas. Åmynningarna representerar utvecklingen i

ett sammanlagt avrinningsområde som utgör 40 % av Gotlands yta. Baserat på haltförändringarna

från 1994 till 2009 beräknas belastningen av fosfor ha minskat med knappt

30 % i de åtta provpunkterna sedan mitten av 1990-talet. Belastningen av kväve har

däremot varit oförändrad. Resultaten visar att miljömålet för fosfor, men inte för kväve,

kommer att uppnås till 2010.

SAMMANFATTNING

År 2009 var fjärde året i rad som grönfläckig padda återinventerades vid Kättelviken på södra

Gotland. Utsättning av arten under åren 1995-2008, hade fram till i år inte resulterat i någon

verifierad föryngring, men i år var det dags.

Under inventeringen år 2009 verifierades föryngring av grönfläckig padda, baserat på en

extern fotogranskning (Christer Larsson och Mats Wirén) av nyligen metamorfoserade

individer, som påträffades vid det undersökta området den 1 juli. Resultatet av inventeringen

var också att en tidigare aldrig påträffad grönfläckig padda, kallad individ nr 40, påträffades

två gånger med 48 dagars mellanrum (den 19 maj samt den 6 juli). Den hittades bägge

gångerna på exakt samma plats när den korsade genomfartsvägen, den första gången i riktning

ut mot havet och den senare gången var den på väg upp mot Husrygg igen.

Årets glädjande och positiva resultat kan anses motivera vidare uppföljning och eventuellt för

arten ytterligare befrämjande åtgärder i området.

Kulturlandskapet förändras ständigt i takt med att villkoren för jordbruket förändras. Det blir alltmer angeläget att uppmärksamma och vidmakthålla de natur- och kulturvärden som finns kvari jordbrukslandskapet.

Liksom i landets övriga län har nu ett program för bevarandet av kulturlandskapet utarbetats för Gotlands län. Syftet med bevarandeprogrammet är att redogöra för de höga och mångskiftande natur- och kulturvärden som är knutna till kulturlandskapet. I ett riksperspektiv har hela det gotländska kulutulandskapet höga värden. I bevarandeprogrammet har områden med särsklit höga natur- och kulturvärden avgränsats och beskrivits.

Höga natur- och kulturvärden finns således även utanför de särsklit värdefulla områdena. Det har stir betydelse att hänsyn tas och att insatser utförs för att bevara även dessa värden.

Till bevarandeprogrammet finns ett åtgärdsprogram kopplat. Detta redogör för de åtgärder som bör vidtas under den närmaste treårsperioden.

Arbetet med och utformningen av bevarande- och åtgärdsprogramme har så långt möjligt följt de allmänna råd och underrättelser som utfärdats av naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet.

Bevarande- och åtgärdsprogrammen har utarbetats vid länsstyrelsens natur- och kulturmiljöenheter och har remissbehandlats under sommaren och hösten 1992. Bevarandeprogrammet med tillhörande åtgärdsprogram har redovisats inför länsstyrelsens styrelse, som den 22 mars 1993 har beslutat att programmen skall ligga till grund för det fortsatta arbetet med landskapsvården.

Sammanfattning

Under ett par dagar i månadsskiftet september–oktober 2008 inventerades

Tofta skjutfält på västra Gotland av Niklas Franc och Petter Bohman. Uppgiften

var att söka efter vedlevande skalbaggar knutna till nydöd tall. Inventeringen

var ett led i framtagningsprocessen av Åtgärdsprogrammet för

bevarande av skalbaggar på nyligen död tall för att öka kunskaperna om de

aktuella skalbaggarna.

På Tofta skjutfält fanns rikligt av döda tallar, men ingen av arterna som är

upptagna i åtgärdsprogrammet hittades. Det enda av intresse var det andra

gotländska fyndet av granbarkbaggen

Lasconotus jelskii under barken på

en nydöd tall och några döda smedbockar

Ergates faber under stockar i en

virkeshög. En möjlig förklaring till det nedslående resultatet är skogshistoriken

i området. Det var troligen mycket trädfattigt på västra Gotland för ett

par hundra år sedan.

De skrala resultaten i Tofta gjorde att ett intressant område på östra Gotland

besöktes, Danbo naturreservat. I Danbo hittades inte heller någon av

ÅGP-arterna, men på vägen dit, i området utmed vägen mellan Ljugarn och

Gammelgarn, gjordes ett par stopp vid lämpliga nydöda tallar. Där hittades

tallgångbagge

Cerylon impressum på tre lokaler och den för Gotland nya

tallbarksvartbagge

Corticeus fraxini på en lokal. Här fanns också rikligt

av den rödlistade stumpbaggen

Plegaderus saucius. Tallgångbaggen hittades

sedan på ytterligare två lokaler utmed vägen mellan Kräklingbo och

Gothem.

Ängstallskogarna på östra Gotland är glesa, varma och har en lång skoglig

kontinuitet. Än idag hyser de mycket ovanliga arter knutna till nydöda tallar

och har stort bevarandevärde.

”Det som ger energi i vattendirektivsarbetet är alla möten med engagerade medborgare. Genom diskussioner med vattenråden lär vi oss otroligt mycket, det är roligt att vara ute och träffa folk och få höra deras syn på saker.” (Peter Landergren, Länsstyrelsen Gotland) Detta dokument är en processbeskrivning av arbetet med att bilda vattenråd på Gotland, ur tre länsstyrelsetjänstemäns perspektiv. Den berättar hur beredningssekretariatet1 vid länsstyrelsen har gått tillväga för att initiera sju vattenråd på Gotland och innehåller reflektioner och råd som kan vara till nytta i liknande processer. Skriften vänder sig till beredningssekretariat i hela Sverige, men även till den som jobbar med samverkan kring andra naturresurser. I skrivandets stund (oktober 2008) är arbetet i full gång och alla vattenråd ännu inte bildade, därför kan man se detta dokument som en lägesbeskrivning – mitt i processen. Läsaren bör ha i åtanke att vattenrådsarbetet inte är ett projekt som ska avslutas, utan målet är att vattenråden blir väl förankrade och fungerar långt in i framtiden. Att arbeta med vattenråd innebär att vara en del i en process av ständigt lärande och det som beskrivs i detta dokument är hur vi ser på det idag. Om man vill skaffa sig en uppfattning om hur vattenrådsbildande kan gå till på en plats med små avrinningsområden och som saknar vattenvårdsförbund eller andra tidigare strukturer för vattenförvaltning, rekommenderas att läsa första stycket - Vattenrådsarbetet på Gotland. Den som däremot mest är intresserad av vilka metoder vi har använt hänvisas till avsnittet Demokratiska möten och processer. I detta stycke kan läsaren få konkreta tips på hur man bjuder in till och hur man lägger upp ett möte. Den sista delen, Tips och råd vid vattenrådsarbete, behandlar våra erfarenheter av vattenrådsarbetet och innehåller reflektioner kring vad som gått bra, det som varit svårt och vad vi lärt oss.

Orarna med omkringliggande övärld har sådana kvaliteter från naturvetenskaplig synpunkt, att området bedöms vara av riksintresse från den naturvetenskapliga naturvårdens synpunkt.

Det gäller följande:

1) stränder

2) kärrvegetationen

3) Havtornsnåren

4) Ädellövskogen

5) Barrskogsvegetationen, i de kustnära områdena.

Sammanfattning

Enligt EU:s vattendirektiv skall tillståndet för kustnära havsområden numera

bedömas baserat på ekologisk status av bottenfauna, makrovegetation och

växtplankton. Bedömningen av bottenfauna är ett av det övervakningsprogram som

pågått längst, och vid Gotland finns tidsserier med data från stationer längre tillbaka i

tiden. Sedan 2007 undersöks två områden vid Gotland inom det regionalt-nationellt

samordnade miljöövervakningsprogrammet för bottenfauna och sedimentkvalité.

Jämförelser mellan 2007, 2008 och 2009 har gjorts avseende ekologisk status på 15

stationer inom två kluster REG När och NAT När i området.

Slutsatserna från 2009 års undersökningar visar på en fortsatt god ekologisk status i

båda områdena, även om den biologiska mångfalden (antalet arter) och

individtätheten fortsatt att minska i det inre regionala området REG När.

ABSTRACT

The endemic species

Corydalis gotlandica is vulnerable because of its very limited distibution area but the size of the total population, with approximately 10.000 flowering individuals, is reasonably large and the species is not threathened in any other aspect on Gotland today. Five important populations (considering size or unique characters) are protected by nature reserves. This corresponds to approximately 40 % of the total population. The future prognosis for this species is therefore positive, but the development in the isolated populations in Bosarve, on Stora Karlsö and Lilla Karlsö should be particularly monitored.

Corydalis gotlandica

is a typical species for the woody meadows but is capable of growing in open pastures as well. However, in open pastures, the species is dependant upon grazing for a successful reproduction, since the seeds need bare soil to grow. In pastures, bare soil can be found in open patches caused by grazing animals or under bushes. It is therefore important to preserve some bushes in an open grassland habitat and to not remove any bushes under which C. gotlandica is growing. In woody meadows, where open patches in the ground are created through "natural" disturbance, C. gotlandica is not as dependant on grazing as in an open pasture-habitat. It is furthermore likely that the grazing animals, if not the number of animals are properly adjusted to the habitat, will affect the species negatively by causing too much damage to the more delicate ground layer of herbs and grass.

The grazing on the island of Stora Karlsö is

not a threat to C. gotlandica as it is managed today. On the contrary, it is necessary for the part of the population which grows in an open grassland habitat.

Corydalis gotlandica

is most likely an older species than previously thought. It is highly probable that C. gotlandica growing on Stora Karlsö, Lilla Karlsö and in Sproge originated on any of the two Karlsö islands from C. solida and C. intermedia growing at these sites.

Samtliga år från 1998 till 2014 har länsstyrelsen låtit inventera häckfågelfaunan i skogsmark i 20 områden på Gotland. Inventeringen har skett enligt den metodik som utarbetats av svenska häckfågeltaxeringen och som består av en kombinerad linje- och punkttaxering längs 8 km långa och kvadratiska fasta standardrutter. Varje rutt har inventerats en gång per säsong (15 maj-15 juni) och av samma person (= Lars Tydén) alla 17 åren.

Den överlägset vanligaste arten var föga förvånande lövsångaren, följd av trädpiplärka och taltrast. Ett dussintal av de typiska skogsarterna uppvisade en positiv populationsutveckling under de 17 åren. Störst var ökningen av skogs- och ringduva, rödhake, koltrast, svartmes och korp. Det var också positiva trender för trana, spillkråka, gärdsmyg, talgoxe och domherre. En tydlig negativ trend uppvisades för kungsfågel, blåmes och trädkrypare.

Sammanfattning

: Under perioden 1997-2006 utförde Cementa Research AB ett stort

antal vattenanalyser på kommersiell basis. En utvärdering av ett urval

av analysresultaten presenteras i denna rapport. I huvudsak rör det sig

om enskilda brunnsvattenanalyser från prov tagna på Gotland och

som sammanställts sockenvis. Syftet är att få ett utökat underlag för

kommande miljöövervakning avseende grundvattenkvaliteten på ön.

Rapporten belyser möjligheten att använda ett äldre arkivmaterial som referens till pågående och kommande miljöövervakningsprogram avseende grundvattenkvaliteten i Gotlands län. Arkivmaterialet benämnt "Generalplaneutredning för vattenförsörjning och avlopp, Gotlands län", utgörs av en större grundvattenundersökning utförd under åren 1949-1953.

I rapporten redogörs för:

- metod att identifiera samt återbesöka brunnar beskrivna i arkivmaterialet

- en jämförelse av analysmetoder 1949-53 och 1994

- en analysresultatjämförelse av prover tagna 1949-53 med prover tagna 1994

Undersäkningen visar att:

- det går att återfinna ca 35% av brunnarna

- analysresultaten från 1949-53 går att jämföra med dagens analyser även om direkta haltjämförelser ej är lämpliga för alla parametrar

- ingen större kvalitetsförändring kunnat påvisas utifrån de prover som hittills tagits

Provtagningsprogrammet har haft som primärt syfte att  undersökajordbrukets påverkan på grundvattnet. Återkommande provtagning och analys av grundvattnet har genomförts

vid 30 platser bestående av enskilda och kommunala vattentäkter och naturliga källor under perioden 1989-1994. Vattenprover har analyserats m a p kemisk  sammansättning,  förekomst av mikroorganismer och förekomst av bekämpningsmedelsrester.

För att avgöra påverkansgrad måste en jämförelse göras mot vad som kan betraktas som vattnets "naturliga" sammansättning i området. Detta innebär vissa svårigheter då många faktorer har betydelse för sammansättningen och stora lokala och regionala variationer kan förekomma. För ändamålet valdes ett antal referensstationer utanför jordbruksmark.

Det ska observeras att den i rapporten diskuterade vattenkvaliteten vid kommunala vatten­ täkter gäller analyser av det obehandlade s k råvattnet och inte det renvatten som går ut i vattenledningsnätet. Råvatten har analyserats eftersom syftet varit att undersöka eventuell påverkan av själva grundvattenresursen snarare än att utvärdera det konsumerade dricks­ vattnets kvalitet. Ca 65% av invånarna i länet har kommunalt vatten som genomgår regel­ bunden kontroll och viss behandling. Det i undersökningen analyserade vattnet skiljer sig från det normalt konsumerade även genom att ledningsnätet alltid genomspolats före provtagning. Den tekniska standarden på enskilda vattentäkter varierar också i allmänhet mer än hos de som utvalts för denna undersökning.

Merparten av provtagna områden utanför jordbruksmark hade opåverkat grundvatten. Att förhöjda nitrat- och bakteriehalter ändå uppmättes vid två referensstationer understryker att grundvattnet har stor sårbarhet, speciellt i bergakviferer med tunna }ordlager och grova jordarter och i ytliga grusakviferer.

Undersökningen klarlägger att förhöjda närsaltshalter kanpåvisas i brunnar på jordbruksmårk. Resultaten tyder dock inte på att halterna generellt är alarmerande höga. Provtagna grävda brunnar var starkt påverkade av kväve, fosfat och bakterier. I drygt hälften av provtagna borrade brunnar på jordbruksmark påvisades förekomst av nitrat och i drygt ¼ var halterna anmärkningsvärt höga.

Av de 30 provtagningsstationerna var 9 stationer helt opåverkade av bakterier. Ungefär hälften av referensstationerna och ¾ av stationerna på jordbruks mark var vid något tillfälle bakteriepåverkade.

Resultaten från provtagningarna tyder inte på att rester av bekämpningsmedel i grund­ vatten kan betraktas som ett generellt problem.

Merparten av de borrade brunnarna uppvisade de högsta nitrathalterna under februari  och de lägsta halterna i oktober. Bakteriepåverkan var utpräglat årstidsberoende med anmärk­ ningsvärt höga bakteriehalter i 20-26% av proven under kvartål 3 och 4 jämfört med 13% under kvartal 1.

Sammanfattning

Den här rapporten har upprätts på uppdrag av länsstyrelsen i Gotlands län. Rapporten redovisar förekomst av

bottenfauna vid 25 lokaler i 10 skilda vattendrag under maj 2004. Med bottenfauna avses vattenlevande smådjur

som snäckor, musslor, iglar, kräftdjur, sländlarver med flera. Många djurgrupper inom bottenfaunan har så

specifika krav på sin miljö, och på kemi-/fysikaliska förhållanden i vattnet, att de sedan länge använts som

indikatorer avseende bla försurnings- och föroreningsstatus. Bottenfaunan innehåller också ett antal arter vars

nuvarande utbredning och numerär bedömts vara hotad, sådana arter har förts upp på den så kallade rödlistan.

Utifrån de arter och djurgrupper som påträffades i de gotländska vattendragen redovisas bedömningar av

försurnings- och föroreningsstatus, försök görs också att bedöma faunistiska värden. Resultaten redovisas i form

av ”lokalfaktablad” i rapporten och i sammanfattningen nedan.

Analys av ett antal parametrar och index relaterade till bottenfauna gav följande indikationer

1. Gotländska vattendrag synes innehålla färre djurformer men fler individer än vattendrag på fastlandet

(medeltal ca 34 mot 42 djurformer resp 3500 mot 1600 individer). Sid 14-15.

2. 6 av de 25 lokalerna innehöll höga faunistiska värden, bla i form av rödlistade arter. Se även sid 47-48.

3. Bottenfaunaindex som relaterar till försurning (BpHI-a och BpHI-n) indikerar att inget gotländskt vattendrag

varit föremål för försurning.

4. Bottenfaunan i enskilda gotländska vattendrag hade låga likheter med dito i fastlandsvattendrag och ganska

höga mot dito i andra gotländska vattendrag (medel 62% mot 72% likhet i sammansättning av skilda

djurformer). Sid 17-42.

5. Bottenfaunaindex som relaterar till förorening (POEPT, ASPT och Danskt faunaindex) indikerar att

samtliga 10 gotländska vattendrag varit föremål för stark till mycket stark störning. Bottenfaunan uppvisade

således stora avvikelser från den som förväntas förekomma under ostörda förhållanden. Tabell 1.

Författarnas bedömningar och obeservationer är som följer

6. Punkt 1-4 ovan överensstämmer med vår bedömning.

7. Sannolikt skadas bottenfaunan i många Gotländska vattendrag av temporärt hög grumlighet i vattnet samt

temporär uttorkning delvis orsakade av vegetationsrensningar, utdikningar och kanalisering. Sid 44.

8. Vår bedömning är att de gotländska vattendragen är mindre störda än vad som indikeras under punkt 5 ovan.

Orsaken till att POEPT, ASPT och Danskt faunaindex felklassar gotländska vatten är att dessa index till stor

del bygger på andra djurgrupper än de som påträffats på Gotland. Det medför att gotländska vattendrag

knappast kan erhålla poängtal indikerande annat än starkt till mycket starkt störda vattenmiljöer. Ett

föroreningsindex, grundat på de djurformer som faktiskt förekommer på Gotland, skulle bättre kunna

återspegla den verkliga föroreningsgraden. I kapitlet - Ett gotländskt bottenfaunaindex? – diskuteras ett

sådant index. Sid 43-46.

Resultat och bedömningar sammanfattas i tabell 1-3 och i figur 1-4

Tabell 1. Biologiska parametrar i gotländska vattendrag år 2004. Kod anger Limnodatas lokalkod, numren i kod återfinns på

översiktskartan på sidan 12. Datum anger provtagningsdatum. AT=antal taxon och AI=antal individer. Shannon anger faunans

diversitet, ju högre värde desto jämnare fördelning av antalet individer på funna taxon. BpHI-n indikerar surhetsstatus, ju högre

värde desto lägre surhetsgrad, värden större eller lika med 2,5 anger att pH sannolikt inte understigit 5,5 vid högflöde. POEPT,

ASPT och DFI (Danskt faunaindex) indikerar graden av störning/förorening i vattendraget, ju högre värde desto mindre grad av

störning. K1 anger hur värdena ASPT/Danskt faunaindex skall tolkas enligt Bedömningsgrunder (Naturvårdsverket, 1999). K2

anger samma sak men utifrån författarnas bedömning. Tabell 2. anger vad värdena i K1 och K2 betyder. BV och FV anger vår

bedömning av biotop- resp faunavärde där H anger ett högre värde än där angivelse saknas. I kolumn F anges om vi bedömer

att vattenkvaliteten/biotopförhållandena förbättrats (B) eller försämrats (S), Ny anger att lokalen inte undersökts tidigare. I

kolumn R anges hotkategorin för den mest hotade art som påträffades i lokalen där VU betyder sårbar art och DD att

kunskapsbrist råder (se även tabell 3). Gulmarkerade koder visar lokaler som vi anser har ett särskilt högt naturvärde.

Kod Datum Vattendrag AT AI Shannon BpHI-n POEPT ASPT DFI K1 K2 F BV FV R

GO39 2004-05-24 Burgsviksån 28 2902 2,12 2,73 28 3,75 3 5/5 2-3 S H VU

GO70 2004-05-25 Snoder å 43 1413 1,95 3,04 7 4,33 3 5/5 1-2

GO42

2004-05-24 Snoder å 54 8367 1,79 3,44 12 4,41 3 5/5 1-2 S H H

GO31 2004-05-25 Snoder å 42 16526 0,74 3,86 11 4,40 3 5/5 3

GO29 2004-05-27 Idå 36 3472 2,38 2,71 22 4,57 3 4/5 2 H

GO77 2004-05-27 Idå 26 1910 1,98 3,71 22 4,13 3 5/5 3 S DD

GO60 2004-05-27 Idå 44 2508 2,24 3,37 42 4,60 3 4/5 2-3 H DD

GO93 2004-05-27 Lummelundaån 46 3954 1,94 3,45 20 4,79 4 4/4 2-3 Ny

GO92

2004-05-26 Lummelundaån 32 2799 1,91 3,61 5 5,00 4 4/4 1-2 Ny H H VU

GO88 2004-05-26 Ireå 31 5947 0,86 3,42 36 4,62 4 4/4 2 H

5

Kod Datum Vattendrag AT AI Shannon BpHI-n POEPT ASPT DFI K1 K2 F BV FV R

GO25 2004-05-26 Ireå 27 6544 1,60 3,68 3 4,67 3 4/5 3-4 B

GO26

2004-05-26 Ireå 36 2680 1,97 4,08 27 4,75 5 4/3 2-3 H H DD

GO80 2004-05-26 Vägumebäcken 30 12128 0,97 3,71 5 4,27 3 5/5 3-4 H DD

GO81 2004-05-25 Vägumebäcken 24 1903 1,64 3,33 18 4,08 3 5/5 3 B DD

GO59

2004-05-27 Dalhemsån 37 3764 2,18 4,56 22 5,32 5 3/3 2 B H H VU

GO91 2004-05-27 Dalhemsån 39 1155 2,86 3,75 18 4,39 4 5/4 3 Ny

GO90 2004-05-27 Gothemån 36 1190 2,08 3,48 23 4,14 3 5/5 3 Ny

GO9

2004-05-25 Gothemån 43 2388 1,91 4,00 31 4,74 4 4/4 3 B H H

GO73 2004-05-25 Storsundsån 36 4697 1,72 2,96 43 4,57 3 4/5 1-2 H

GO74

2004-05-25 Storsundsån 45 11747 1,55 3,34 16 5,03 3 4/5 1-2 H H

GO68 2004-05-25 Närkån 50 7276 1,79 3,42 15 4,57 3 4/5 2-3 B H DD

GO43 2004-05-25 Närkån 45 6469 2,02 3,24 5 4,35 3 5/5 3 B H

GO33 2004-05-25 Närkån 18 180 1,88 2,50 3 3,82 3 5/5 4 S

GO67 2004-05-24 Halorån 38 2195 2,09 2,65 25 4,05 3 5/5 3-4

Tabell 2. Betydelsen av klasserna i kolumn K1 och K2 i tabell 1 (efter Naturvårdsverket, 1999).

Klass Betydelse

1 Inga eller obetydliga effekter av störning

2 Måttliga effekter av störning

3 Tydliga effekter av störning

4 Starka effekter av störning

5 Mycket starka effekter av störning

Tabell 3. Rödlistade arter som vid något tillfälle påträffats i de gotländska vattendrag som undersöktes år 2004. Numren efter

landskapsbeteckningen i kolumn Kod återfinns på översiktskartan på sidan 12. Se även kapitlet Notiser avseende några

rödlistade arter på sid 47-49 för vidare diskussion. Hotkategori enligt Gärdenfors (2000).

Kod Provtagningsdatum

Vattendrag Rödlistad art Hotkategori Antal

individer

GO26 1991-05-21 Ire å

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 4

GO26 2004-05-26 Ire å

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 1

GO39 2004-05-24 Burgsviksån

Velia saulii Tamanini, 1947 VU (Sårbar) 1

GO59 1991-05-22 Dalhemsån

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 3

GO59 2004-05-27 Dalhemsån

Astacus astacus (Linnaeus, 1758) VU (Sårbar) 1

GO59 2004-05-27 Dalhemsån

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 5

GO60 1991-05-22 Idå

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 3

GO68 1995-05-11 Närkån

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 18

GO68 2004-05-25 Närkån

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 2

GO77 1995-05-13 Idå

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 22

GO80 1995-05-13 Vägumebäcken

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 10

GO80 2004-05-26 Vägumebäcken

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 2

GO81 1995-05-13 Vägumebäcken

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 1

GO92 2004-05-26 Lummelundaån

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 DD (Kunskapsbrist) 4

GO92 2004-05-26 Lummelundaån

Crunoecia irrorata (Curtis, 1834) VU (Sårbar) 1

Anmärkning: Flera nyfynd har gjorts av arten

Tinodes pallidulus McLachlan, 1878 i hotkategori DD (Kunskapsbrist) på såväl fastlandet som

på Gotland. Flera av fynden härrör från förorenade vatten och det är tveksamt om arten skall stå kvar på rödlistan. Förekomst av denna art

har inte påverkat vår bedömning av naturvärde i tabell 1.

Tabell 1. Forts.

6

Figur 1. Rödlistade arter som påträffades i gotländska vattendrag maj 2004. Hotkategori enligt Gärdenfors (2000). Se också

sidan 47-49.

Velia saulii

Tamanini, 1947, från lokal GO39 i Burgsviksån 2004-05-24. De få

svenska fynden av arten härrör uteslutande från Gotland.

Hotkategori VU (Sårbar)

Mörk bäcklöpare

Hemiptera (Skinnbagge)

Tinodes pallidulus

McLachlan, 1878

Hotkategori DD (Kunskapsbrist)

Trichoptera (Nattslända)

Astacus astacus

(Linnaeus, 1758)

Hotkategori VU (Sårbar)

Flodkräfta

Lepidostoma hirtum

som är snarlik

Crunoecia irrorata

(Curtis, 1834)

Hotkategori VU (Sårbar)

Trichoptera (Nattslända)

7

Figur 2. Några relativt föroreningskänsliga arter som påträffats på Gotland och som troligen kan utgöra stommen till ett

gotländskt bottenfaunabaserat föroreningsindex. FOI anger föroreningsindex som löper från 1 till 5 där 1 anger mycket

föroreningståliga djurformer och 5 mycket renvattenkrävande former. FOI 3 har tilldelats arter som kräver tämligen rent vatten.

Arter med FOI 4 återfinns normalt endast i måttligt påverkade vatten. Flertalet föroreningskänsliga arter kan dock påträffas i

forsande/strömmande väl syresatta partier i förorenade vatten. (Se Degerman & al. (1994) avseende FOI-index). Se även sidan

46.

Lepidostoma hirtum

(Fabricius, 1775)

Trichoptera (Nattslända)

FOI 3

Leptophlebia vespertina

(Linnaeus, 1758)

Ephemeroptera (Dagslända)

FOI 3

Heptagenia fuscogrisea

(Retzius, 1783)

Ephemeroptera (Dagslända)

FOI 3

Siphlonurus aestivalis

(Eaton, 1903)

Ephemeroptera (Dagslända)

FOI 4

Wormaldia subnigra

McLachlan, 1865

Trichoptera (Nattslända)

FOI 4

Agapetus ochripes

Curtis, 1834

Trichoptera (Nattslända)

FOI 3

8

Figur 2 forts. Några relativt föroreningskänsliga arter som påträffats på Gotland och som troligen kan utgöra stommen till ett

gotländskt bottenfaunabaserat föroreningsindex. FOI anger föroreningsindex som löper från 1 till 5 där 1 anger mycket

föroreningståliga djurformer och 5 mycket renvattenkrävande former. FOI 3 har tilldelats arter som kräver tämligen rent vatten.

Arter med FOI 4 återfinns normalt endast i måttligt påverkade vatten. Flertalet föroreningskänsliga arter kan påträffas i

forsande/strömmande väl syresatta partier i förorenade vatten. (Se Degerman & al. (1994) avseende FOI-index). Se även sidan

46.

Figur 3. Exempel på några insektsfamiljer som anses kräva rent vatten. Familjerna, som är allmänt förekommande på fastlandet

även i tämligen förorenade vattendrag har inte påträffats på Gotland. Troligen är det främst invandringshistorik och inte

föroreningsgrad som är orsak till att de inte påträffats i gotländska vatten. BMWP (ASPT) anger hur föroreningskänslig/känsligt

för störning insektsfamiljen är, indexet löper från 1 till 10 där 1 anger mycket toleranta djur och 10 mycket störningskänsliga djur.

Se Armitage & al. (1983), Hellawell (1986) samt Naturvårdsverket (1999) avseende BMWP och ASPT. Se även sidan 43.

Ephemerellidae

Dagslända (”Mosskrypare”)

BMWP 10

Perlodidae

Bäckslända (”Vattenpärlor”)

BMWP 10

Rhyacophilidae

Nattslända (”Knottjägare”)

BMWP 7

Centroptilum luteolum

(Müller, 1776)

Dagslända

FOI 3

Oulimnius tuberculatus

(Müller, 1806)

Skalbagge (Bäckbagge)

FOI 3

Gammarus pulex

(Linnaeus, 1758)

Kräftdjur (Sötvattensmärla)

FOI 3 (2)

9

Figur 4. Karaktärsarter i gotländska vatten. 1) Gråsugga (endast

Asellus aquaticus (Linnaeus, 1758)), 2) Bäckslända (endast

Nemoura cinerea

(Retzius, 1783)), Snäckor (främst Radix balthica coll), 4) Maskar (Oligochaeta), 5) Ärtmusslor (Pisidium), 6)

Svidknott (Ceratopogonidae), 7) Fjädermyggslarver (Chironomidae främst Tanytarsini), 8) Slamsländor (främst

Caenis luctuosa

(Burmeister, 1839)), 9) Sötvattensmärlor (Endast

Gammarus pulex (Linnaeus, 1758) år 2004), 10) Iglar (främst Erpobdella

octoculata

(Linnaeus, 1758)), 11) Bäckbagge (endast Oulimnius tuberculatus (Müller, 1806) ), 12) Nattsländor (främst

Limnephilus lunatus

Curtis, 1834), 13) Knottlarver (Simuliidae), 14) Musselkräftor (Ostracoda), 15) Skinnbaggar (främst Sigara

striata

(Linnaeus, 1758)) och 16 trollsländor (främst Coenagrion).

3

1

10

16

15

14

12

5

11

13

9 8

7

Summary

The Noble crayfish,

Astacus astacus (also called the European crayfish or the broad-fingered

crayfish) used to be the most common crayfish species in Sweden and Europe. It is

susceptible to the crayfish plague,

Aphanomyces astaci, and since 1907, when the first

outbreak of crayfish plague was noted in Sweden, the Swedish Noble crayfish population has

decreased with 97 %. The pattern is the same in all of Europe. To compensate for the

diminishing Noble crayfish populations, Signal crayfish, Pacifastacus leniusculus was

introduced into Europe (in Sweden in 1960). However, despite its resistance to crayfish

plague, it still acts as a carrier of the disease. Thus, the introduction of the Signal crayfish may

have accelerated the extinction rate of native crayfish populations. In Europe, the IUCN Red

List of Threatened Species classifies the Noble crayfish as vulnerable. In Sweden the

prospects for the crayfish are even worse, and the Official Swedish Red List classifies the

Noble crayfish as Critical Endangered (based on the IUCN Red List criteria), facing an

extremely high risk of extinction in the wild in the immediate future.

The Swedish island of Gotland, situated in the Baltic Sea, is the first protected area in Sweden

for the Noble crayfish. No known outbreaks of crayfish plague have been confirmed on

Gotland, and Gotland is considered one of the very few areas left in Sweden that are not

exposed to the crayfish plague. However, on Gotland there are three confirmed water bodies

where Signal crayfish has been illegally introduced. The County Administrative Board on

Gotland was given the formal commission to exterminate any occurring populations of the

Signal crayfish, as they can be carriers of the crayfish plague. This report contains of the

actions taken to eliminate the Signal crayfish populations on Gotland during the years 2007–

2009.

The three localities where Signal crayfish occurs, including the ponds and the surrounding

environment, was firmly investigated concerning the physical property and the composition of

the ecosystem. The ponds where then treated with a pesticide containing the active substance

deltamethrin, with the aim of extinguishing all Signal crayfish. Deltamethrin is a synthetic

pyrethroid insecticide, widely used on crops, as it is stable, less volatile and environmentally

compatible. The toxicity on mammals, including humans, and bird is relatively low as

compared to other pesticides, while it has been shown to be lethal to arthropods in very low

concentrations. The ponds were treated with a dose aimed to reach a concentration of 0.5 μg

deltamethrin/l to obtain lethal doses.

The outcome of the extermination of the signal crayfish in the three localities on Gotland was

successful so far. No live crayfish was found after the treatment, and all crayfish that were

placed in cages in the ponds to control for the effectiveness of the pesticide treatment died.

The concentration of deltamethrin declined rapidly and reached values below 0.1 μg/l, the

European Union drinking water limit, within one or a couple of weeks. The final succes of

these actions is still uncertain as surviving individuals may take several years to detect.

Inspections at all sites during the following years need to be carried out in order to determine

if the Signal crayfish was completely exterminated from Gotland.

Sammanfattning

Flodkräftan bedöms ha minskat med 50-80 % i Sverige under de senaste 20 åren och är

klassad som starkt hotad av ArtDatabanken. Den största orsaken till minskningen är

kräftpesten och illegal inplantering av kräftpestbärande signalkräfta. På Gotland är

förhållandena för flodkräftor dock gynnsamma. Framförallt beroende på klimatet och de

geologiska förutsättningarna men även för att kräftpesten inte hittats på ön och genom att

signalkräfta bara hittats i några få isolerade förekomster.

Denna rapport har upprättats på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län och redovisar

förekomsten av flod- och signalkräfta i ett antal utvalda små vatten. Inventeringen har

utförts genom okulär besiktning av vattnen. Förutom förekomst av kräftor har även

lämplighetsstatus bedömts. Flodkräftor har hittats i 42 av de 185 undersökta vattnen och

signalkräftor i ett. Det funna signalkräftbeståndet har vid analys visats inte bära på

kräftpest. 37 vatten bedömdes som inte möjliga kräftbiotoper och av de möjliga biotoperna

var andelen vatten med flodkräftor knappt 30 %. Undersökningen visar alltså att det finns

flodkräfta i en relativt stor andel av de undersökta möjliga kräftbiotoperna. Den visar också

att det funnits ett av Länsstyrelsen hittills okänt bestånd av signalkräftor på Gotland.

Att signalkräftor, som i regel bär på kräftpest, hittats är alarmerande. Gotland har hittills

varit fritt från kräftpest och signalkräftor har bara varit kända från två isolerade bestånd.

Länsstyrelsen har alltså inte full kännedom över förekomsten av vare sig flodkräfta eller

signalkräfta. Ytterligare och noggrannare inventeringar av kräftor på Gotland bör göras.

Länsstyrelsen har enligt det nationella åtgärdsprogrammet för bevarande av flodkräfta i

uppdrag att eliminera signalkräftan från Gotland. Detta bör ske snarast möjligt så att ön

kan bli ett flodkräftrefugium fritt från kräftpest och signalkräfta. Resurser behöver göras

tillgängliga för att utföra detta.

Länsstyrelsen har under våren/sommaren 1994, i samverkan med lokala militära myndigheter, genomfört en inventering av de miljöfarliga fredsverksmheter som bedrivs i försvarsmaktens regi på Gotland. Inventeringen omfattade totalt 41 anläggningar av vilka 32 besöktes.

Erfarenheterna från anläggningsbesöken visar att mlijötillståndet för den militära verksamheten i stort är gott. Under 1995 kommer i stort sett all militär fredsverksamhet på Gotland att genomgå tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen. Önskemål från länsstyrelsens sida på miljöförbättrande åtgärder kommer att preciceras i dessa förestående tillståndsprövningar.

Diskussioner förs för närvarande med de regionala produktionsledningen för militärområde Gotland om formerna för framtida miljötillsyn för försvarsmaktens anläggningar på ön.

SAMMANFATTNING

Denna rapport presenterar resultatet från en undersökning av effekter på zooplankton och

bottenfauna vid insekticidinducerad eliminering av signalkräfta på Smöjen på Gotland.

Undersökningen är en del av Länsstyrelsen i Gotlands läns arbete med det nationella

åtgärdsprogrammet för flodkräftan (

Astacus astacus).

Gotland är sedan 2007 ett nationellt skyddsområde för flodkräftan. Kräftpestsvampen

(

Aphanomyces astaci) anses utgöra det allvarligaste hotet mot flodkräftan. Det hot som

kräftpestsvampen utgör mot flodkräftan hänger nära samman med förekomsten av

signalkräftan (

Pacifastacus leniusculus). Inventeringar av insjökräftor på Gotland under 2005

och 2006 visade att signalkräftan fanns på tre lokaler. Kräftpestsvampen har dock ej

konstaterats förekomma på Gotland.

Länsstyrelsen i Gotlands län är ålagda att eliminera alla bestånd av signalkräfta på Gotland.

Kräftor är mycket svåra att utrota men erfarenheter visar att giftbehandling är mycket

effektivt. Idag finns inga insekticider vilka fungerar selektivt på kräftor varför de med

potentiell förmåga att utrota kräftor även är giftiga för andra vattenlevande evertebrater och

fiskar.

Under sensommaren 2008 behandlade Länsstyrelsen i Gotlands län två av de tre kända

signalkräftslokalerna med insekticiden deltametrin. Vid en av lokalerna (Smöjen) gjordes en

undersökning på behandlingens direkta effekter på zooplankton och bottenfauna.

Undersökningen visade att behandlingen reducerade sammansättning och abundans av såväl

zooplankton som bottenfauna, med total utslagning av de känsligaste grupperna. Under hösten

2008 behandlades Smöjen ytterligare en gång, varför det kan antas att sammansättning och

abundans ånyo påverkades. Under 2009 togs prov den 13 juni, 25 juli och 6 september på

zooplankton och bottenfauna i syfte att undersöka vilka effekter behandlingen hade påföljande

sommar. Vid provtillfället i juni fanns markanta skillnader mellan behandlade vatten och

referensvatten av såväl sammansättning som abundans hos både zooplankton som

bottenfauna. Vid provtillfället i september kvarstod en markant abundansskillnad men

sammansättningen föreföll i princip återställd.

Denna rapport konstaterar:



att återhämtningen för zooplankton, fr.a. crustacea zooplankton, förefaller skett genom en

endogen process.



att zooplanktonsamhället under påföljande sommar tenderade vara strukturerat av ett lågt

predationstryck på de större zooplanktonen.



att återkoloniseringen av de känsligare grupperna av bottenfauna i huvudsak varit en

extern process.



att bottenfaunans taxonomiska huvudgrupper förefaller vara åter.



att bottenfaunans abundans ej var återställd inom ett år efter första behandlingen.



att bottenfaunans normala dominansförhållanden ej var återställt inom ett år efter första

behandlingen.



att en deltametrinbehandling under försommaren sannolikt hade medfört en större grad av

återhämtning påföljande sommar.



att det framgår som helt klart att deltametrinbehandlingen har haft påtagliga effekter på

sammansättning och abundans av såväl zooplankton som bottenfauna fortfarande ett år

efter behandlingen.

Sammanfattning

Undersökningen syftade till att inventera naturvärden med tyngdpunkt på bottentyp och

bottenvegetation i tre områden längs Gotlands kust; Lausviken, Hallshuk och Tälleviken. Två

metoder användes för att kartlägga områdenas karaktär. För översiktlig kartläggning användes

videoteknik med en under båten hängande videokamera. Vidare användes apparatdykning som

ett komplement till videotekniken. Detta för att dels verifiera information från videokameran och

dels för att genomföra semikvantitativa linjekarteringar. I uppdraget ingick även att göra en

bedömning av miljöstatusen utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljöstatus i kust

och hav.

De undersökta områdena uppvisar skilda habitat. Lausviken domineras av jämndjupa sandbottnar

med mycket begränsad vegetation. Området kring Laus holmar samt grundare områden mot land

består av hårdbotten med varierande inslag av sten, block och häll.

Zostera marina förekommer i

viss utsträckning inom området och som djupast på 7,6 meters djup.

Fucus vesiculosus förekommer

ner till 8,2 meters djup och i täta bestånd i delar av området. Enstaka fynd av

Chara baltica

gjordes. Utifrån dessa resultat ges området hög miljöstatus. Hallshuk uppvisar med sitt

exponerade läge enhetliga hårdbottnar bestående av häll och sten huvudsakligen. Trots

exponeringsgraden förekommer

Fucus vesiculosus ner till 7,1 meters djup. Stora mängder Chorda

filum

förekommer på bottnarna. Makroalgsvegetationen förekommer ner till 21,2 meters djup och

består då av enstaka rödalger. Miljöstatusen bedöms till hög inom området. Tälleviken uppvisar

flera olika habitat. De inre delarna består av långgrunda sandbottnar som övergår till blandade

bottnar med stort inslag av sten och block för att slutligen bestå av brant sluttande hällpartier.

Kransalger bildar täta bestånd i typisk mosaik i de inre delarna av viken. Två arter,

Chara aspera

och

Chara baltica, förekom vid undersökningstillfället. Zostera marina förekommer i begränsad

utsträckning och på 5,5 meters djup som mest.

Fucus vesiculosus bildar bitvis täta och välmående

bestånd på grundare områden. Arten noterades på 9,0 meter som djupast. Makroalgsvegetationen

förekommer ner till 21 meters djup och består då av enstaka rödalger. Inom området

förekommer även relativt stora bestånd av

Cladophora rupestris, en art som vanligtvis påträffas i

mellan- och ytterskärgård där närsaltsbelastningen är begränsad. Miljöstatusen bedöms till hög

med undantag av de inre delarna där betydande påväxt av fintrådiga alger förekommer på

kärlväxter och kransalger, vilket medför att bestånden är hotade Bedömningen av de inre delarna

av viken blir i stället att de klassas som kraftigt påverkade. Fiske bedrivs endast i begränsad

utsträckning inom områdena till följd av bland annat beståndsnedgångar som kan kopplas till

ökat fisketryck, förlorade lekområden, ökad sedimentation och igenväxning. Tydligast syns

effekterna av denna storskaliga förändring vid Tälleviken. De inre delarna är kraftigt påverkade

med uttalad påväxt av fintrådiga alger, färgat vatten och sedimentation. Detta innebär att lämpliga

lekområden för kustlekande fisk i Tälleviken (t ex gädda och sik) är hotade.

Vattenbruket har stor potential som en hållbar näring i takt med utvecklingen av nya hållbara odlingstekniker, arter och fodersammansättningar. Odling av akvatiska organismer är ett effektivt sätt att nyttja resurser och den mängd mat som kan produceras per ytenhet är potentiellt mycket stor, dvs egenskaper som är avgörande för att kunna försörja en växande världsbefolkning med nyttiga och hälsofrämjande livsmedel. Detta är något som uppmärksammats på global nivå och ända ner till regional- och lokal nivå genom framtagande av ett flertal strategiska dokument där vattenbruket framhålls.

Det finns i dagsläget ett stort intresse bland aktörer på Gotland att starta upp försöksverksamheter inom hållbart vattenbruk. Även hos Länsstyrelse och Region Gotland finns ett intresse och ett behov av att se på möjligheterna till blå tillväxt där hållbart vattenbruk är en given näring som kan bidra med måluppfyllelse i regional mat- och livsmedelsstrategi samt tillväxtprogram.

Utifrån det har Länsstyrelsen låtit genomföra en förstudie där förutsättningarna för utvecklingen av ett hållbart vattenbruk på Gotland undersökts. Förstudien kan konstatera att Gotland har goda förutsättningar att utveckla sin vattenbruksnäring på ett hållbart sätt. Även om Gotland liksom många andra län befinner sig i en uppstartsfas gällande utveckling av ett hållbart vattenbruk visar förstudien att Gotland har de styrkor, möjligheter och grundförutsättningar som tillsammans kan möjliggöra en utveckling av vattenbruket som en näring som tillfredsställer efterfrågan på hållbara, närproducerade och nyttiga livsmedel samt med potential att bidra till måluppfyllelser i regional mat- och livsmedelsstrategi och tillväxtprogram. Själva fundamentet i ett hållbart gotländskt vattenbruk är att utvecklingen bygger på resurseffektiva odlingstekniker, hållbara foder och arter där utgångspunkten är cirkulära flöden där både vatten och näringsämnen återanvänds så att vattenbruket blir en nettoproducent av fisk och inte en nettokonsument.

För att ta utvecklingen vidare är det viktigt att en gemensam färdplan tas fram i bred förankring bland aktörer där hänsyn tas till flera viktiga utvecklingsområden samtidigt. För Gotlands del handlar det om att bygga vidare på identifierade styrkor och möjligheter, bygga upp kunskap (både hos entreprenörer och konsumenter), hitta samverkansformer och finansiering, marknadsföra produkter, finna fungerande logistik samt genomföra informationsinsatser till allmänhet och beslutsfattare för att skapa en förståelse för vad hållbart vattenbruk innebär. Detta helhetsgrepp är centralt i utvecklingen av ett hållbart vattenbruk på Gotland och förutsätter en gemensam satsning bland flera olika aktörer.

Som ett första steg och för att konkretisera detta föreslår förstudien ett helhetskoncept kring en testanläggning, förslagsvis en s.k. akvaponisk odling, där grönsaker/frukter och fisk odlas samtidigt och där ovan nämnda utvecklingsområden blir kringaktiviteter. En testanläggning skapar förutsättningar och möjligheter för intresserade att bekanta sig med teknik, biologi, kemi, ekonomi, plattform för marknadsföring mm., men även möjlighet för allmänhet att komma och titta och lära, provsmaka och skaffa sig en konkret bild av vad hållbart vattenbruk är. En anläggning kan även fungera som utbildningsplats där t.ex. skolklasser och allmänhet kan utbildas om fisk (både som djur och livsmedel), hållbar vattenförsörjning, kretslopp mm.

Ett annat kompletterande alternativ som förstudien föreslår är att Gotland blir franchisetagare och nyttjar ett färdigt affärskoncept med en redan testad fungerande affärsidé, välkänt varumärke samt en redan inarbetad kundkrets. Med ett sådant koncept kan potentiella franchisetagare slippa gå igenom de svårigheter och misstag som så många nyföretagare tvingas gå igenom till följd av bristande erfarenhet.

Oavsett tillvägagångssätt är grundförutsättningen för utvecklingen av ett hållbart vattenbruk att finns en allmän acceptens och förståelse för näringen samt att det finns avsättning för de produkter som produceras. För detta krävs stora information- och marknadsföringsinsatser. För Gotlands del handlar det om att marknadsföra de gotländska värdena, hållbarheten samt sättet produkterna tas fram för att kunna skapa en unik produktidentitet som lockar konsumenter till att köpa produkterna. Gotlands redan goda rykte inom mat- och livsmedelsupplevelser kan nyttjas och ytterligare förstärkas genom rätt marknadsföring. I marknadsföringen handlar det om att kunna lansera hållbara, närproducerade och välsmakande vattenbruksprodukter genom att nyttja flera befintliga men även nya marknadskanaler.

Med en bred förankring och en gemensam vilja bland aktörer har Gotland möjlighet att bli ett föregångslän i utvecklingen av ett hållbart vattenbruk som kan förse boende och besöksnäring med nyttiga, hållbara och närproducerade livsmedelsprodukter med hög kvalitet samtidigt som det skapar sysselsättning på landsbygd.

Denna rapport redovisar resultaten av 2016-2017 års undersökning av mjukbottenfaunan inom det nya nationellt-regionalt samordnade programmet i Gotlands län. Programmet undersöker långsiktiga och storskaliga förändringar av referensområden i Egentliga Östersjön som en effekt av främst övergödning och syrebrist i bottenvattnet samt följer den biologiska mångfalden. I det nya programmet (sedan 2016) provtas dels det nationella klustret NAT När öster om Gotland, dels tre regionala kluster (Slite, Klintehamn och Fårösund). I det nya stationsnätet har fem stationer från det tidigare klustret REG När ersatt fem tidigare provtagna stationer i klustret NAT När. Alla stationerna är provtagna sedan 2007, men data från NAT När i det nya programmet är pga denna förändring av stationer inte jämförbar med dem i tidigare rapporter. De regionala klustren har tidigare undersökts under 2006, 2008, 2011 och 2014. För dessa områden utgörs den största förändringen i det nya programmet av en högre provtagningsfrekvens och att sex stationer provtas i varje kluster istället för tidigare fem

.

Det primära syftet med undersökningen är att enligt EU:s vattendirektiv bedöma miljöstatus. Detta sker med hjälp av Benthic Quality Index (BQI) som baseras på makrofaunans sammansättning. De årligen besökta stationerna som ingår i det nya klustret NAT När har uppvisat

god status årligen sedan 2007. Även områdena utanför Slite och Klintehamn har uppvisat god status vid alla undersökningstillfällen. I området Fårösund däremot har status varierat; måttlig 2006, god 2008, otillfredsställande 2011, god 2014 samt slutligen åter måttlig status 2017.

Sammanfattning

Systemekologiska Institutionen vid Stockholms Universitet utför årligen, på uppdrag av Länsstyrelsen

på Gotland, insamling och taxonomisk bestämning av bottenfauna inom det nationellt

‐regionalt

samordnade miljöövervakningsprogrammet för bottenfauna i Egentliga Östersjön. Öster om Gotland

undersöks två områden avseende mjukbottensfauna för bedömning av miljöstatus. De två områdena

är uppdelade i ett regionalt kluster benämnt REG När och ett nationellt kluster benämnt NAT När. I

denna rapport redovisas förändringen mellan och inom dessa två områden under åren 2007 till 2010.

Syftet med programmet är att påvisa långsiktiga och storskaliga förändringar av referensområden i

Egentliga Östersjön som en effekt av främst övergödning och syrebrist i bottenvattnet samt att

undersöka den biologiska mångfalden på mjukbottnarna.

För de båda klustrena har den ekologiska statusen, mätt m.h.a. bentiska kvalitetsindexet BQI,

uppvisat endast mindre variation under de senaste fyra åren. Status bedöms även för år 2010 som

”god” inom båda områdena. Inom REG När var den biologiska mångfalden högre än föregående år

(totalt 15 taxa (arter och systematiska grupper) påträffades under 2010, jämfört med 12 taxa 2009.

Inom NAT När har ingen större förändring påvisats gällande antal taxa. Reg När har tidigare redovisat

en nedåtgående trend avseende abundans, men i år har denna trend avstannat. Även NAT När visar

lägre abundans jämfört med programmets början år 2007. Mängden biomassa har ett, vid

oförändrad artsammansättning, starkt samband med näringstillgången. Biomassan har fortfarande

en nedåtgående trend. Fylum Mollusca (Blötdjur) är helt dominerande gällande biomassa. Främst

beror detta på en minskad biomassa för östersjömusslan

Macoma balthica.

Slutsatserna från årets undersökningar är att de båda områdena visar fortsatt god status. Inom REG

När har antalet taxa stigit jämfört med förra årets undersökning. Abundanserna har inte förändrats

nämnvärt från 2009, men är lägre än vid programmets början år 2007.

Systemekologiska Institutionen vid Stockholms Universitet utför årligen, på uppdrag av Länsstyrelsen

på Gotland, insamling och taxonomisk bestämning av bottenfauna inom det nationellt

‐regionalt

samordnade miljöövervakningsprogrammet för bottenfauna i Egentliga Östersjön. Öster om Gotland

undersöks två områden avseende mjukbottensfauna för bedömning av miljöstatus. De två områdena

är uppdelade i ett regionalt kluster benämnt REG När och ett nationellt kluster benämnt NAT När. I

denna rapport redovisas förändringen mellan och inom dessa två områden under åren 2007 till 2010.

Syftet med programmet är att påvisa långsiktiga och storskaliga förändringar av referensområden i

Egentliga Östersjön som en effekt av främst övergödning och syrebrist i bottenvattnet samt att

undersöka den biologiska mångfalden på mjukbottnarna.

För de båda klustrena har den ekologiska statusen, mätt m.h.a. bentiska kvalitetsindexet BQI,

uppvisat endast mindre variation under de senaste fyra åren. Status bedöms även för år 2010 som

”god” inom båda områdena. Inom REG När var den biologiska mångfalden högre än föregående år

(totalt 15 taxa (arter och systematiska grupper) påträffades under 2010, jämfört med 12 taxa 2009.

Inom NAT När har ingen större förändring påvisats gällande antal taxa. Reg När har tidigare redovisat

en nedåtgående trend avseende abundans, men i år har denna trend avstannat. Även NAT När visar

lägre abundans jämfört med programmets början år 2007. Mängden biomassa har ett, vid

oförändrad artsammansättning, starkt samband med näringstillgången. Biomassan har fortfarande

en nedåtgående trend. Fylum Mollusca (Blötdjur) är helt dominerande gällande biomassa. Främst

beror detta på en minskad biomassa för östersjömusslan

Macoma balthica.

Slutsatserna från årets undersökningar är att de båda områdena visar fortsatt god status. Inom REG

När har antalet taxa stigit jämfört med förra årets undersökning. Abundanserna har inte förändrats

nämnvärt från 2009, men är lägre än vid programmets början år 2007.

Sammanfattning

Systemekologiska Institutionen vid Stockholms Universitet utför årligen, på uppdrag av Länsstyrelsen

på Gotland och Naturvårdsverket/Havs och Vattenmyndigheten, insamling och taxonomisk

bestämning av bottenfauna inom det nationellt

‐regionalt samordnade miljöövervakningsprogrammet

för bottenfauna i Egentliga Östersjön. Öster om Gotland undersöks två områden

avseende mjukbottensfauna för bedömning av miljöstatus. De två områdena är uppdelade i ett

regionalt kluster benämnt REG När och ett nationellt kluster benämnt NAT När. I denna rapport

redovisas förändringen mellan och inom dessa två områden under åren 2007 till 2011. Syftet med

programmet är att påvisa långsiktiga och storskaliga förändringar av referensområden i Egentliga

Östersjön som en effekt av främst övergödning och syrebrist i bottenvattnet samt att undersöka den

biologiska mångfalden på mjukbottnarna.

Förutom de ovan nämnda undersökningarna provtogs under 2011 tre områden (Slite, Klintehamn

och Fårösund). Provtagningen i dessa områden gjordes på uppdrag av Länsstyrelsen på Gotland och

ligger utöver det nationellt

‐regionalt samordnade miljöövervakningsprogrammet. De tre områdena

har tidigare undersökts åren 2006 och 2008.

Undersökningarnas primära mål är att bedöma den ekologiska statusen enligt EU:s vattendirektiv

med hjälp av Benthic Quality Index (BQI). De båda klustren inom det nationellt

‐regionalt samordnade

miljöövervakningsprogrammet uppvisar endast mindre variationer i BQI mellan åren. Detsamma

gäller för undersökningarna av områdena utanför Slite och Klintehamn. För alla dessa områden

bedöms den ekologiska statusen avseende bottenfauna som god. Området utanför Fårösund når

däremot endast otillfredsställande status år 2011. Detta är en försämring från tidigare

undersökningar.

BQI tar hänsyn till artsammansättning och individantal av respektive art/taxa. Olika taxa tilldelas olika

känslighetsvärden baserat på deras tålighet mot främst syrebrist. Förändringen av status, till det

sämre, för området utanför Fårösund beror till stor del på en ökning av andelen Chironomidae

(fjädermyggslarver). Dessa har det lägsta känslighetsvärdet (1) och uppgår till ca. 30 % av den totala

abundansen.

Den tydligaste förändringen på artnivå inom de nationellt

‐regionalt samordnade programmets

kluster är en kraftig ökning av havsborstmasken

Marenzelleria spp., som är relativt ny för Östersjön.

Släktet Marenzelleria förekommer nu i hela Östersjön. I REG När har Marenzelleria år 2011 ökat

dramatiskt i abundans, medan en mer gradvis ökning över tid har skett i NAT När. En närbesläktad

havsborstmask,

Pygospio elegans, av samma familj (Spionidae) uppvisar också ett anmärkningsvärt

högt individantal i årets undersökning i området utanför Klintehamn.

Slutsatserna från årets undersökningar är att området utanför Fårösund ej uppnår acceptabel status,

då det endast når otillfredsställande status. De övriga områdena utanför Klintehamn och Slite, samt

klustren REG När och NAT När inom det nationellt

‐regionalt samordnade miljöövervakningsprogrammet,

visar relativt stabila värden över gränsen till god status.

Sammanfattning

Gotland har nära 80 mil kust och ett antal insjöar (träsk). På kusten råder fritt fiske med

handredskap och med nät medan fisket i insjöarna är förbehållet fiskerättsägarna, med tre undantag

där fiskekort säljs. Genom det fria fisket saknas indikatorer som antal sålda fiskekort för att

beräkna antalet besökande, vilket uppskattningsvis kan röra sig om upp mot ett tusental.

Genom aktiv fiskevård har beståndet av havsöring utvecklats till ett av de mer attraktiva, inte bara

för svenska fisketurister. Fiskevård bedrivs även för att förbättra de kustlevande bestånden av

gädda och abborre. Då inga utsättningar görs, sker fisket enbart på naturliga, vilda fiskar, vilket ger

ett mervärde.

Endast tre företag kan ses som fisketurismföretag men flera logiuthyrningsföretag använder

tillgången till sportfiske i sin marknadsföring. Gotlands särpräglade natur, fiske på vilda bestånd

och en hög tillgänglighet är delar av möjligheterna för en allmänt växande fisketurism. Hög

tillgänglighet för alla inom ramen för det fria handredskapsfisket kan också betraktas som ett

hinder för utveckling av fisketurismföretag med fiskepaket och guidning som bas. Länsstyrelsen

menar dock att åtgärder för att utveckla fisketurismen på Gotland ska beakta både möjligheterna

till hög tillgänglighet för en allmän turism inom ramen för det fria handredskapsfisket och

möjligheterna till kommersialisering via bärkraftiga företag. Samtidigt måste regelverket inom det

fria handredskapsfisket ses över för att säkra resursen långsiktigt. Samverkan, kreativa lösningar

och en långsiktig och välfinansierad fiskevård är ledorden i denna utveckling.

Sport- och fritidsfiske är traditionellt mycket mansdominerade aktiviteter. Potentialen för fler

fiskande kvinnor är stor. Att öka kvinnors delaktighet i fiskerirelaterade frågor leder sannolikt

också till att nya utvecklingsmöjligheter skapas, vilket borde utnyttjas.

SAMMANFATTNING

Den marina mjukbottenfaunans sammansättning är en av de parametrar som under en lång följd av

år använts inom miljöövervakningen, både i Sverige och utomlands. Redan på 1920-talet utfördes

standardiserade provtagningar av mjukbottenfauna på ett antal kustnära lokaler, bl.a. runt Gotland.

De flesta av dessa provtagningsstationer kom senare att ingå i det nationella miljöövervakningsprogrammet

(PMK) för mjukbottenfauna. När nu ett regionalt miljöövervakningsprogram

med bottenfauna i Gotlands kustvatten initieras var målet att använda gamla provtagningsstationer

i så stor utsträckning som möjligt. Därutöver valdes ett ytterligare antal provtagningsstationer

ut för att studera de lokala förhållandena i några områden, nämligen Fårösund,

Vägumeviken, Burgsviken och Klinteviken.

Mjukbottenfaunans sammansättning utgör ett mycket bra mått på ett vattenområdes miljöstatus,

eftersom de bottenlevande organismerna är förhållandevis stationära och relativt långlivade och

därmed väl speglar miljöförhållandena på platsen över en längre tid. Olikheter i miljökänslighet

mellan olika bentiska taxa har utnyttjats till att ta fram ett s.k. bentiskt miljökvalitetsindex (Benthic

Quality Index, BQI). Enligt EU’s vattendirektiv ska miljökvalitén i varje vattenområde klassas till

någon av de fem klasserna Hög, God, Måttlig, Otillfredsställande och Dålig. Denna bedömning görs

lämpligen med utgångspunkt från flera olika parametrar, bl.a. bottenfaunans sammansättning.

Klassgränserna för en bedömning utifrån bottenfaunans sammansättning grundar sig på beräknade

BQI-värden och är olika för olika vattenområden.

Sedimentprover för kvantifiering av mjukbottenfauna togs i maj 2006 på totalt 31 stationer runt

Gotland på djup mellan 6 och 100 m. Av dessa utgör 15 stycken ”gamla” provtagningsstationer med

tillgängliga bottenfaunadata från minst ett tillfälle under 1920-talet, 1970-talet eller 1980-talet. Utöver

dessa ”ordinarie” stationer valdes fyra områden ut för undersökning enligt ovan.

Två av de 31 stationerna, som låg under haloklinen, uteslöts ur sammanställningarna, eftersom dessa

inte kan anses som representativa för området i övrigt. De flesta stationerna hade sandiga sediment

av olika beskaffenhet.

Miljökvaliteten i de specialstuderade områdena Vägumeviken och Klinteviken bedömdes, med

utgångspunkt från bottenfaunans sammansättning, som god, men till följd av förhållandevis höga

tätheter av fjädermygglarver, med ett lågt miljöklassningsvärde, och låga tätheter av kräftdjur, med

höga miljöklassningsvärden, gjordes bedömningen att vattenkvaliteten i Fårösunds är sämre.

I det fjärde specialområdet Burgsviken togs, p.g.a. sedimentets beskaffenhet, för få prover för att en

samlad bedömning av miljökvaliteten skulle kunna göras.

Den samlade bedömningen av miljökvalitén utifrån bottenfaunans sammansättning på de 13

”gamla” provtagningsstationerna över haloklinen var att miljökvaliteten i Gotlands kustvatten är

god. En jämförelse med äldre data från 1920-talet, 1970-talet och 1980-talet, antyder att

miljökvaliteten är ungefär densamma som under 1920-talet, dvs. har varit god under hela denna

period. Det genomsnittliga miljöindexvärdet på de undersökta stationerna har dock sjunkit

kontinuerligt sedan början av 1980-talet, vilket är oroväckande. Det är därför viktigt att följa upp

den fortsatta utvecklingen. Av vikt är också att bevaka den lokala miljökvaliteten i Fårösund och att

försöka finna förklaringar till de låga indexvärden som noterades fr.a. i området närmast Fårösunds

samhälle.

Sammanfattning

Brandsvampbaggen är en brandberoende skalbagge som idag bara återfinns på Gotland

efter att redan under 1800-talet ha dött ut på fastlandet. Den utvecklas i fruktkroppar av

svampen brandskiktdyna som enbart växer på brandskadade lövträd, främst björk. Orsaken

till att den fortfarande finns på Gotland antas vara den unika skötseln av ängen, då ris och

grenar traditionsenligt bränns på våren. Vi sökte efter arten på tretton brandfält och fyra

ängen på främst norra och centrala Gotland. Vi hittade arten på ett enda brandfält skapat

genom skjutövningar på Tofta skjutfält söder om Visby. Tofta skjutfält är idag sannolikt

det område på Gotland som har bäst förutsättningar att hysa brandsvampbagge. Aktiv

naturvårdsbränning kan dock snart behövas eftersom skjutfältsaktiviteten kan komma att

upphöra i en nära framtid.

Få av de undersökta brandfälten erbjöd lämpliga miljöer för brandsvampbagge. Generellt

skapar spontana bränder ytterst sällan lämplig miljö för brandsvampbagge. Bränderna

berör sällan trädbevuxna områden, särskilt sådana med ett innehåll av lövträd. Dessutom är

bränderna av liten areal och har normalt en så låg intensitet att träd ej dödas. Den skogstyp

som brinner mest frekvent och med störst intensitet på Gotland är torr tallskog, som

normalt saknar ett större inslag av björk och andra lövträd. De största naturvärdena på

brandfälten är ofta knutna till branddödade tallar.

Ängena saknar idag troligen betydelse för brandsvampbaggen pga. en långtgående

igenväxning samt att björken röjs bort vid en eventuell restaurering, vilket gör att björken

trängs ut allt mer. Dessutom skapar dagens eventuella bränning av ris ej brandskadade träd.

Det vore önskvärt att försöka återskapa ett mer ursprungligt tillstånd i något änge, både vad

gäller förekomsten av björk och skötsel med bränning. Detta kan kräva en ändring i synen

på hur ängena bör skötas.

Naturvårdsbränning i lövrik skogsmark bör förläggas antingen nära Tofta skjutfält eller

Torsburgens naturreservat, eftersom dessa två områden har de senast kända förekomsterna

av brandsvampbagge. Kontrollerad bränning bör ske i björkrika väl avgränsade bestånd

med tillgång till vatten, och helst utföras på våren eller försommaren under måttliga men

tillräckliga uttorkningsförhållanden. För att skapa en kontinuerlig förekomst av svampen

brandskiktdyna behövs bränder med maximalt ca fem års intervall. Brandfälten måste

skapas inom rimligt spridningsavstånd för brandsvampbaggen,

vilket troligen uppgår till

några kilometer.

Vedlevande insekter i brandpåverkade lövskogsområden i Ramsjö socken,Ljusdals kommun i norra Hälsingland inventerades under 1986 till 1989.Fem fragment av lövbrännor med en skog huvudsakligen föryngrad efter brand år 1888 i storlek mellan 7 och 109 hektar undersöktes tillsammans med fem provrutor i rationellt brukade skogsområden.Dessa senare provrutor låg i skog som gallrats,fickats och/eller kalavverkats i områden med en delvis annorlunda brandhistorik.Totalt har 256 vedlevande insektsarter identifierats varav 218 är skalbaggar.