I luftföroreningsmodellering är emissioner från vedeldning ett område behäftat med stora osäkerheter. Denna rapport sammanfattar resultaten från en enkät om vedeldningsvanor i sju kommuner, vilket ger en bild av hur vedeldningen i Västra Götaland sker och medför att vi kan förbättra antaganden om vilka emissionsfaktorer som gäller i detta område vid modellering av luftföroreningar. Exempel på insamlad data som påverkar emissioner är användning av torr ved samt eldningsmönster över dygn och år vilket förbättrar den temporala variationen av emissioner. Detta påverkar också hur den spatiala fördelningen av årsmedelhalter eftersom transport av luftföroreningar ser olika ut vid olika tidpunkter. Underlaget används för emissionsberäkningar i projektet SCAPIS-luft. Både resultat och enkät är fritt tillgängligt att användas av andra för emissionsmodellering och undersökningar av eldningsvanor i olika regioner. Ytterligare datainsamlingar om eldningsvanor i Sverige behövs för att med större säkerhet kunna estimera dessa utsläpp.

Projekten, såsom det först formulerades, avsåg insamling av mjölkprover från mödrar boende i Stockholm, Göteborg, Lund respektive Umeå. Redan första året visade det sig svårt att få in prover från samtliga platser varför provinsamlingen 2008 -2010 koncentrerades till Göteborg och Stockholm. Prover från dessa städer har levererats till Naturhistoriska riksmuseet för dokumentering, preparering och lagring. Såväl individuella prover som poolade sådana har analyserats med avsikt att särskilt studera prover från Göteborg på individuell basis. Proverna för 2008 inkluderade 10 individuella prover och fyra homogenat och för prover från 2009/2010, 19 individuella prover samt två homogenat. De kemiska ämnen som analyserades tillhör följande klasser av miljöföroreningar: organiska klorpesticider, polyklorerade bifenyler (PCB) samt polybromerade difenyletrar (PBDE). Antalet enskilda analyter har i första hand avgjorts av ämnenas förekomst i proverna, men de som rapporteras är ett drygt 20-tal ämnen (se nedan).

Den i särklass viktigaste miljöföroreningen bland de som här studeras är 4,4’-DDE. Den förekommer i halter mellan 20 och 130 ng/g fett, 2008-2010 i Göteborg medan halten i homogenat från 2007 låg på ca. 185 ng/g fett. I Stockholmsmödrarnas mjölk från 2008 låg halten på 70-80 ng/g fett men 2009/2010 var halten uppe i ca. 150 ng/g fett. De senare värdena ligger i paritet med observerade halter 2003, 2004 och 2007. Variationen är sådan att det inte ter sig finnas någon trend i haltutvecklingen mellan åren. Inte heller någon geografisk trend tycks förekomma, men fördjupade analyser av dessa data krävs för att säkerställa de statistiska observationerna. Övriga klororganiska bekämpningsmedel, inkl. hexaklorbensen (HCB) förekommer i halter som är <10% av 4,4’-DDE. De dominerande PCB-kongenerna är CB-138, -153 och -180 men dessa förekommer i halter som är lägre än 50% av det som 4,4’-DDE förekommer i. Flertalet PCB-kongener förekommer i sub-10 ng/g fett-halter i modersmjölken oavsett ursprungsstad (Göteborg eller Stockholm).

ΣPCB-halten ligger i nivå med koncentrationen av 4,4’-DDE. Koncentrationerna av polybromerade difenyletrar (PBDE) är låga. De enskilda PBDE-kongenerna har mestadels halter på under 1 ng/g fett. BDE-209 förekommer mycket sällan i kvantifierbar halt i modersmjölken. Av lägre bromerade difenyletrar dominerar fortfarande BDE-47.

Utanför kontraktet tillförs här också data för halter och trender av polyfluorerade kemikalier i modersmjölk från Stockholm 1972 till 2008. De ämnen som analyserats i modersmjölken är perfluorooktansulfonat (PFOS), perfluorohexansulfonat (PFHS) samt perfluorooktansyra (PFOA). Resultaten redovisar entydigt ämnenas uppåtgående trend fram till omkring 2000 varefter koncentrationerna faller.

The purpose of this report is to present a review and an evaluation of thestrategy of integrated fish monitoring included in the Swedish national marinemonitoring programme. As a background to the review an assessment is madeof some of the long-term changes observed in monitoring.The project is financed by the Environment Protection Agency (Contract no.212 0326) and the Faculty of Science, Göteborg University. The project leader isProf. Åke Larsson. Dr Olof Sandström, Skärgårdsutveckling SKUTAB AB, is contractedas external reviewer of the programme. Subproject leaders and participantsin the programme have contributed with results and comments on thepaper.

Sammanfattning Inom den hälsorelaterade miljöövervakningen Cancerframkallande ämnen i tätortsluft har sammanlagt 15 mätkampanjer genomförts, tre i vardera av de fem städer som deltar. Mätningar utförs personburet på slumpvis utvalda vuxna deltagare ur allmänbefolkningen.

Den personliga exponeringen för bensen och 1,3-butadien visar tendens till att minska över tid men trenden är inte tydlig för alla städerna. Medianexponeringen för bensen vid den senaste mätningen i respektive stad låg omkring eller under lågrisknivån 1,3 μg/m3 respektive miljökvalitets-målets precisering på 1 μg/m3. Medianexponeringen för 1,3-butadien i respektive stad varierade mellan 0,2-0,5 μg/m3 vilket är i nivå med eller över miljökvalitetsmålets precisering (0,2 μg/m3). För kvävedioxid ses inga tydliga eller samstämmiga tidstrender, men medianhalterna för personlig exponering underskrider miljökvalitetsmålets precisering i samtliga städer. Formaldehyd som framförallt har inomhuskällor uppvisar inte heller några trender över tid. Medianhalterna för personlig exponering har legat mellan ca 10 till 20 μg/m3 med högre halter för boende i villa än i lägenheter. Medianhalter av PM2,5 som mätts inomhus i bostäder har underskridit WHO:s riktvärde och miljökvalitetsmålets precisering på 10 μg/m3 och inga direkta trender kan ses över tid. Halter av bens(a)pyren inomhus underskrider lågrisknivån och tillika miljökvalitetsmålets precisering på 0,1ng/m3, och uppmätta halter inomhus är lägre än utomhus.

Möjligheten att jämföra personlig exponering med halter i utomhusluft begränsas av de få utomhus-mätningarna inom projektet. Det är dock tydligt i alla städer att den personliga exponeringen för 1,3-butadien är betydligt högre än halter i urban bakgrund. Även för bensen är den personliga exponeringen ofta högre än halter i urban bakgrund. Personlig exponering för kvävedioxid har varit lägre än i urban bakgrund för Göteborg, Umeå och Malmö, medan det varierat i Stockholm och Lindesberg. Sammanfattningsvis visar resultaten att personburna mätningar av luftföroreningar är viktigt för att kunna värdera människors exponering och göra adekvata hälsoriskbedömningar.

Förslag och rekommendationer inför fortsatta mätningar är att metodiken med rekrytering av deltagare från ett slumpat urval ur befolkningsregister bör bibehållas. Mätningar av PM2,5 inomhus i bostaden föreslås ersättas av personburna mätningar av sot (black carbon). Black carbon har fördelen att det kan mätas personburet och är ett bättre mått på förbränningspartiklar. Nackdelen är att det saknas riktvärde att relatera exponeringen till. Personburna mätningar av de gasformiga ämnena föreslås fortsätta enligt nuvarande metodik. Ett förändrat studieupplägg, t ex ett uppehåll efter avslutade mätkampanjer i samtliga fem städer eller en utglesning av intervallen för mätningarna, skulle kunna frigöra resurser och möjliggöra utrymme för mer riktade och specifika undersökningar, mätningar för att studera olika variationer i exponering etc.

Allmänbefolkningen exponering för bensen, 1,3-butadien, formaldehyd och kvävedioxid undersöktes i Göteborg hösten 2019. Mätningarna utfördes på 40 slumpvis utvalda deltagare som fick bära provtagare under en veckas tid. Syftet med undersökningen är att långsiktigt följa hur den svenska befolkningen exponeras för hälsoskadliga luftföroreningar. Detta var fjärde gången studien genomfördes i Göteborg.Medianvärdet för den personliga exponeringen för bensen var 0,7 μg/m3, vilket underskrider den nivå som motsvarar lågrisknivån för livstidsrisk för cancer. Medianhalten var även lägre än miljökvalitets-målets precisering på 1 μg/m3. Den personliga exponeringen för bensen har minskat över tid och var statistiskt signifikant lägre jämfört med den första mätkampanjen i Göteborg år 2000. För 1,3-butadien var medianexponeringen 0,1 μg/m3, vilket är lägre än det haltintervall på 0,2-1,0 μg/m3 som föreslagits som riktvärde för långtidsexponering. Medianhalten underskred även miljökvalitetsmålets precisering. Det förelåg en statistiskt signifikant korrelation mellan personlig exponering för bensen och 1,3-butadien (rs=0,43, p=0,03).Personlig exponering för formaldehyd var som median 17 μg/m3, vilket var en statistiskt signifikant minskning jämfört med de två första mätkampanjerna i Göteborg år 2000 respektive 2006. Median-exponeringen såväl som det högsta uppmätta värdet bland deltagarna låg under WHOs riktvärde. Medianvärdet för personlig exponering för kvävedioxid var 14 μg/m3, vilket inte var någon förändring jämfört med de halter som uppmättes vid mätkampanjen 2012. Medianhalten var lägre än miljö-kvalitetsmålets precisering som anger 20 μg/m3 som årsmedelvärde för utomhusluft.

I Sverige genomförs på uppdrag av Naturvårdsverket (NV) regelbundet studier av halter av miljöföroreningar i blod, urin och hår hos allmänbefolkningen. Syftet med denna studie var att kartlägga biologiska halter av miljöföroreningar i blod och urin hos yngre män i Göteborg med utomnordisk bakgrund. I studien ingick 87 unga män med en medelålder på 20 år (17-24 år) med föräldrar födda i utomnordiska länder. De flesta (N=52) är födda i Sverige och har bott här i genomsnitt 16 år.

Vi fann högre halt av DDE men lägre halt av CB-153 jämfört med mönstrande unga män 2009/2010. Högre halter av CB-153 och DDE sågs hos ungdomar vars föräldrar var födda i Afrika. Halterna av perfluorerade ämnen var lägre för både PFOS, PFNA och PFDA men högre för PFHxS jämfört med studien 2009/2010. För flera av ämnena ses en skillnad beroende av föräldrarnas födelseland t.ex. PFOS, PFOA, PFNA.

Medianhalterna av ftalatmetaboliter var högre för fyra ämnen, MEP, MBP, MBzP och 5-oxo-MEHP men klart lägre för 5-OH-MEHP, 5-cx-MEPP och 7-cx-MMeHP jämfört med studien 2009/2010. De som var födda i Sverige hade lägre genomsnittshalt för nonylfenol, bisfenol A, MEHP, 5-OH-MEHP, 5-oxo-MEHP och 5-cx-MEHP jämfört med de utrikesfödda. Även föräldrarnas födelseområde var en faktor av betydelse. Rökning ökade halterna av MBP, 7-cx-MMeHP, 7-OH-MMeOP och 7-oxo-MMEHP. Rökning ökade även kadmium i blod och föräldrarnas födelseland var en viktig faktor för halten av bly och kvicksilver i blod samt kadmium i urin.

I denna studie har olika metoder för analys av partikulära polycykliska aromatiska kolväten (PAH) efter provtagning på filter utvärderats. Två metoder för ultraljudsextraktion, ett traditionellt ultraljudsvattenbad samt en ultraljudsextraktor specialdesignad för PAH-extraktion (Sonicator) samt två olika analysmetoder gaskromatografi-masspektrometri (GC/MS) och vätskekromatografi med fluorescensdetaktion (LC/Fluo) har studerats. För testerna användes bl.a certifierade referensmaterial av typen Urban Dust och Fly Ash. Sonicatorn gav för Urban Dust en avvikelse på mellan 5-35 % med GC/MS-analys och med LC/Fluo-analys var avvikelsen endast 3 % från det certifierade värdet. För extraktion av Fly Ash med Sonicatorn var avvikeslen <10 % med GC/MS-metoden medan LC/Fluo-metoden endast var ca 30 % av det certifierade värdet, vilket inte är acceptabelt. Extraktion med traditionellt ultraljudsvattenbad följt av LC/Fluo-analys gav för Urban Dust en avvikelse på ca 32%. Filterprover tagna i stadsmiljö analyserade med bägge metoderna gav likvärdiga resultat för B[a]P oberoende av analysmetod. Studien visar att båda analysmetoderna är användbara för mätningar där dammet är av typen Urban Dust, dvs. från utomhus- och tätortsmiljöer. I denna studie har fokus legat på analys av högmolekylära, partikulära PAH-komponenter och då framför allt B[a]P. Förutom B[a]P kan flertalet andra PAH-komponenter analyseras med bägge metoderna, dock har i detta projekt endast B[a]P studerats med LC-fluo-metoden eftersom detta ämne är prioriterat i EU-direktiven. En stor fördel med LC/Fluo-metoden är att den inte kräver lika omfattande provupparbetning före analys. LC/Fluo-metoden har något bättre känslighet, men bägge metoderna är tillräckligt känsliga för dessa analyser. Det är viktigt att påpeka att PAH i allmänluften domineras av PAH med 3-4 ringar dvs PAH som finns i gasfas. PAH-komponenterna fenantren, pyren och fluoranten är till 80-90% i gas fas vid 20°C. Vill man mäta sanna halter av PAH i både gasfas och partikelfas måste någon form av denuder eller motsvarande provtagningsmetod användas. För att få en bra uppfattning om totala mängden gas + partiklar och en ungefärlig uppfattning om fördelning gas/partiklar kan en enkel uppsättning av 13-mm-filter av glasfiber i kombination med adsorbentrör med XAD-2 användas [9-10]. Denna provtagningsutrustning är lättanvänd för personburna mätningar där man inte specifikt behöver mäta PM2,5 och kan användas både för GC-MS-analys och LC-Fluo-analys [9-10]. Ett intressant alternativ för att mäta gasfas-PAH är passiva provtagningstekniker som PUF (polyurethane foam disks) och SPMDs (semipermeable membrane devices) som idag används som tidsintegrerade (2-6 veckor) semikvantitativa provtagare i olika miljöövervakningsprogram för gasfas PAH både i Europa och globalt [11-13]. Det är därför viktigt att också utveckla och validera enkla och billiga metoder och gärna diffusionsprovtagare för att kunna mäta gasfas-PAH både stationärt och personburet. Lagring av prover testades inte i denna studie. Vid långtidslagring kan det vara viktigt att lagra filtren i kylskåp. PAH-föreningar med 5 eller 6 ringar anses dock vara stabila även vid lagring i rumstemperatur [7]. Sammanfattningsvis har utvärderingen visat att det är möjligt att analysera 8 av de 16 PAH-föreningar som EPA anger på personburna teflonfilter provtagna med PM2.5cykloner. Inom HÄMI-luft programmet kan man därmed vid samma provtagningstillfälle få svar på partikelmassekoncentrationen och koncentrationen av ett flertal svårflyktiga PAH-föreningar, däribland benso(a)pyren.

Mätningar av fina partiklar, PM2.5, har genomförts i Toltorpsdalen, norra Mölndal under 10 veckor vintern 2022–2023. 22 ODIN-sensorer placerades ur i ett rutnät med avstånd 100–300 m. Ett referensmätningsinstrument, Palas FIDAS 200, placerades i en mätbod, centralt i området. Partikelmätarna hade en tidsupplösning på 1 minut. Även benso(a)pyren, (B(a)P) organiskt kol (OC) (tidsupplösning 2–3 dagar) och bensen (passiv provtagning) mättes. Halterna av PM2.5 var generellt låga pga. den milda och regniga vintern, medelvärde 4–7 µg/m3, men vi identifierade vedeldningens påverkan då den inte samvarierar med trafik eller andra källor. Störst bidrag från vedeldning under eftermiddag-kväll då halterna i snitt ökade 1–2 µg/m3. Även helgdagar gav ett ökat bidrag. Halterna av B(a)P var låga (0,01–0,11 ng/m3) och nådde som mest 10 % av miljökvalitetsnormen, även OC var lågt under perioden. Halterna av bensen var också låga, men något högre längs Toltorpsgatan, där trafiken är högst inom mätområdet. Mätningarna av PM2.5 och bensen visade att den lokala trafikens påverkan var låg, fr.a. pga. den milda fuktiga vintern som inte genererar vägdamm.

Enkätdata visade att ca 50 % av bostäderna har en eldstad, de flesta för trivseleldning, och ca 80 % av eldningen sker eftermiddag-kväll, vilket setts i tidigare studier. Störningsenkäten visar på viss störning från vedeldning, men buller och avgaser från vägtrafik är en större störkälla. Dock var icke-eldarna något mer störda än de med egen eldning.

Syftet är att skapa en bättre förklaringsmodell för hur en mänskligt betingad miljöpåverkan påverkar känsliga och tidigt inducerade biologiska funktioner på låg och hög organisationsnivå. Fiskövervakningen omfattar mätningar på individnivå av koncentrationer av miljögifter och biokemiska, fysiologiska och patologiska variabler, samt mätningar av ekologiska variabler på individ-, bestånds- och samhällsnivå. Verksamheten ger oss möjligheter att tidigt spåra fysiologiska effekter av giftiga ämnen i miljön som antingen är okända eller inte ingår i övervakningsprogrammet för miljögifter. Studierna på individnivå kopplas sedan till ekologiska undersökningar av kustfiskens individtillväxt, populationernas täthet och struktur och andra ekologiska mått. De olika undersökningarna genomförs årligen vid samma årstid på de utvalda provtagningsområden vilket ökar jämförbarheten för de olika mätningarna mellan år och område. Här redovisas resultaten från Kvädöfjärden i Östergötland, den kustlokal som ligger i Egentliga Östersjön. Området är mycket lämpligt för långsiktig miljöövervakning eftersom det saknar större tillflöden och lokala större utsläpp från industri och samhälle. Härigenom är det ett unikt skärgårdsområde längs en i övrigt hårt industriellt belastad östersjökust. En annan stor fördel är att området sedan 1960-talet utnyttjats som referensområde vid fiskeribiologiska undersökningar, och sedan början av 1980-talet för miljögiftsövervakning. Det innebär att man har ett förhållandevis långt tidsperspektiv.

The erection of wind turbines is preceded by an environmental assessment of the impact of wind turbines on people living nearby. One impact to be assessed is sound. It is thus important to have scientifically based knowledge of how wind turbine sound will be perceived in order to ensure that this sound does not adversely affect the health of residents in the area. This report presents an analysis of the results from two previous field studies investigating the relation between sound levels from wind turbines at dwellings and the perception of the sound. It also describes the factors influencing this relationship. In a diary study the participants reported how often they were home and, if so, whether they were outdoors, and whether they could hear the turbines. The objective of this study was to describe how often the sound from wind turbines was heard and in which meteorological conditions. A complementary field study investigated the accuracy of the sound propagation model used today by comparing long-term sound measurements with the values calculated using different models. This study also investigated whether variations in meteorological factors influenced sound propagation to such a degree that they should be included in the calculation of sound levels.

The joint analyses of the two field studies confirm and strengthen previously reported data. The percentage of respondents who noticed wind turbine sound as well as the percentage annoyed by the noise, increased with increasing sound levels. The probability of being annoyed was greater in rural areas and if the turbines were visible from the dwelling. However, differences in terrain had no statistical effect. The only association between sound levels and health-related variables other than annoyance was disturbed sleep.

Participants in the diary study more often reported hearing sound from the wind turbines when the electrical power increased (i.e. when electricity production increased). A statistically significant relationship between how often the sound was heard and the calculated sound level at the dwelling was found, even though the amount of time the participants spent outdoor varied substantially; the higher the calculated sound level, the more often the sound was heard. The diary study also gave some insight into the relationship between audibility and wind speed. The results indicate that wind turbine sound could still be heard at relatively high wind speeds, when it would have been expected to be masked.

Long-term measurements of wind turbine sound at about 550 meters from a modern turbine showed that the calculated and measured levels agreed well. Sound levels calculated using a parabolic equation model, which takes into account variations in meteorological factors, did not give a better prediction than the model commonly used at environmental permit proceedings [Naturvårdsverket 2001]. Meteorological variations are probably only of importance for sound propagation at longer distances. Meteorological circumstances could, however, be important for estimation of the source sound levels, the largest element of uncertainty in the calculations.

The studies show that the sound levels vary at the same wind speed, and that wind turbine sound could still be heard at wind speeds when it should be masked by other wind-induced sounds. This implies that the description in the environmental impact assessment of the sound that neighbours will possibly hear should be extended, even though the sound propagation model used today is adequate. Further studies regarding the possibility of hearing the sound at high wind speeds are needed, as the number of participants in the diary study was small. The data also suggest that the risk of sleep disturbance should be further explored.

I samband med uppförandet av vindkraftverk görs en miljökonsekvensbeskrivning som också innefattar en bedömning av hur människor som bor i området kommer att påverkas av vindkraftverken. En påverkansfaktor är ljud. För att korrekt beskriva hur ljudet kan komma att uppfattas och för att säkerställa att inte verken placeras så att ljudet påverkar de kringboende negativt, är det viktigt att ta fram vetenskapligt baserad kunskap. I den här rapporten presenteras resultaten från fl era studier. Samanalyser av resultaten från två fältstudier hade som syfte att visa sambanden mellan ljudnivån från vindkraftverk vid bostaden och upplevelsen av ljudet, och att beskriva faktorer som påverkade detta samband. En dagboksstudie, där deltagarna bl.a. fi ck fylla i hur ofta de var hemma och i så fall om de var ute, syftade till att beskriva hur ofta vindkraftsljudet hördes och vid vilka meteorologiska situationer. För att undersöka hur väl den ljudutbredningsmodell som används idag stämmer med fältmätningar och om den meteorologiska variationen har så stor betydelse för ljudutbredningen att de bör tas med vid beräkningen av ljudnivåerna, gjordes långtidsmätningar av ljudet där resultatet jämfördes med olika modeller för beräkningar.Den sammanvägda analysen av de två störningsstudierna bekräftar och förstärker tidigare rapporterade data. Såväl andelen som märkte vindkraftljud och andelen som stördes av ljudet ökade med ökande ljudnivåer. Sannolikheten att störas av ljud var större om verken var synliga från bostaden och om man bodde i jordbrukslandskap, medan terrängen inte hade någon inverkan. Bland andra studerade hälsorelaterade variabler fanns endast ett samband mellan att störas i sömnen och ljudnivå. I dagboksstudien noterade deltagare oftare att de hörde ljud från vindkraftverk när den momentana effekten, d.v.s. elproduktionen, ökade. Även om det var stora individuella variationer i hur mycket tid människor tillbringade utomhus vid sin bostad kunde ett statistiskt säkerställt samband mellan hörbarhet och beräknad ljudnivå påvisas; ju högre beräknad ljudnivå, ju oftare hördes verket vid utomhusvistelse. Dagboksstudien gav även viss kunskap om samband mellan hörbarhet och vindhastighet. Resultaten indikerar att vindkraftsljud hörs även vid relativt höga vindhastigheter då ljudet från vindkraftverket förväntas vara maskerat. Långtidsmätningar av vindkraftverksljud 550 meter från ett modernt verk visade att de beräknade ljudnivåerna stämde väl med de uppmätta. Ljudnivåer beräknade med parabolisk ekvationsmodell, som tar hänsyn till variationer hos meterologiska variabler, gav inte bättre överensstämmelse jämfört med den modell som oftast används vid tillståndsprövning [Naturvårdsverket 2001]. Meterologiska variationer har sannolikt bara betydelse för ljudutbredelsen på längre avstånd. Meteorologiska förhållanden kan dock ha betydelse vid skattningen av källjudnivån, som är den största osäkerheten vid beräkningen. Studierna visar att ljudnivån varierar vid en och samma vindhastighet, och indikerar att vindkraftljud hörs även när det blåser så mycket så att vindkraftsljudet borde maskeras av andra ljud åstadkomna av vinden. Det innebär att även om den ljudutbredningsmodell som ändvänds idag fungerar väl, så bör presentationen i miljökonsekvensbeskrivningen av det ljud som de närboende kan komma att höra utvidgas. Fler studier kring hörbarheten vid höga vindhastigheter behövs också eftersom dagboksstudien hade relativt få deltagare. Studierna pekar på att risken för sömnstörningar kan vara angeläget att undersökas vidare.

Allmänbefolkningens exponering för några cancerframkallande ämnen undersöktes i Göteborg under oktober-november 2000 hos 40 slumpvis utvalda individer under sex dygn. Både personburna och andra individrelaterade mätningar (i sovrum och utanför bostaden) av bensen, formaldehyd, acetaldehyd, butadien och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) utfördes. Dessutom skedde samtidigt mätningar vid två stationära mätplatser i Göteborgs centrum. För samtliga ämnen förutom PAH användes diffusionsprovtagare. Sammanlagt utfördes 60 personburna mätningar och mer än 100 prover har analyserats på bensen och aldehyder. PAH har analyserats på ett 25-tal prover. Medianvärdet för samtliga personburna mätningar av bensen var 1,0 μg/m3 (95 % konfidens-intervall 0,9-1,2 μg/m3), något högre vid de personburna mätningarna jämfört med samtidiga stationära mätningar i sovrum och utanför bostäder. Bensenexponeringen låg under den lågrisknivå för bensen (1,3 μg/m3) som Institutet för miljömedicin angivit och lägre än tidigare undersökningar på allmänbefolkning i Göteborg och Borås. Sänkningen beror troligen på att bensenhalten i bensin reducerats fr.o.m. januari 2000 men andra faktorer som modernare bilpark och vädervariationer kan också ha inverkat. Medianvärdet för formaldehyd var 19 μg/m3 (95 % konfidensintervall 17-26 μg/m3) för samtliga individer. Sovrumshalterna var något högre medan halterna i utomhusluft var låga, median 3,3 μg/m3. Det fanns en hög korrelation mellan resultaten av de personburna mätningarna och sovrumsmätningarna. Personer boende i enfamiljshus hade klart högre halter jämfört med boende i flerfamiljshus, median 31 μg/m3 mot 18 μg/m3. Motsvarande gällde även för sovrums-mätningarna. De uppmätta halterna överensstämmer med ett fåtal tidigare data från allmänbefolkning. Halterna ligger inom det intervall som IMM angivit som lågrisknivå (12-60 μg/m3). Låga acetaldehydhalter uppmättes både personburet (2,0 μg/m3), i sovrummen och utomhus (samtliga utomhusmätningar låg under detektionsgränsen). Klart högre nivåer har redovisats från Frankrike och Finland och skillnaderna bör utredas vidare. För acetaldehyd finns ingen lågrisknivå angiven, men de exponeringsnivåer som uppmätts i allmänbefolkning både i Sverige och utomlands ligger långt under de halter som ger irritativa effekter. Medianvärdet för bens(a)pyren var 0,07 ng/m3 för de personburna mätningarna och halterna vid sovrumsmätningarna var snarlika. Genomsnittsexponeringen låg under det riktvärde WHO angett för Europa på 0,1 ng/m3. I bostäder med rökare var medianhalten i sovrummen signifikant högre (0,24 ng/m3, N=4) än hos icke-rökare (0,06 ng/m3, N=15). De stationära bakgrundsmätningarna visade liknande bensenhalter som vid de personburna mätningarna men klart lägre halter av både formaldehyd och acetaldehyd.

I Sverige genomförs på uppdrag av Naturvårdsverket (NV) regelbundet studier av halter av miljöföroreningar i blod, urin och hår hos allmänbefolkningen. Syftet med denna studie var att kartlägga biologiska halter av miljöföroreningar i urin hos yngre kvinnor i Göteborg med utomnordisk bakgrund.

I studien ingick 56 unga kvinnor med en medelålder på 26 år (20-31 år). Nästan alla (95 %) var födda utomlands. De flesta har föräldrar från Mellanöstern (28) eller Afrika (18). Fyra har föräldrar från Asien, två från Balkan och tre från Sydamerika.

Medelvärdet för kadmiumhalten i urin korrigerad för kreatinin (krea) var 0,27 μg/g krea (median 0,25 μg/g krea) och 7 % hade en halt över 0,5 μg/g krea där negativa effekter på skelett påvisats i gruppundersökningar. Halterna är klart högre än en motsvarande under-sökning av unga kvinnor i Västsverige 2008, där genomsnittshalten var 0,10 μg/g krea och ingen kvinna hade en kadmiumhalt över 0,5 μg/g krea.

De kvinnor som uppgav att de åt ris mer än 3 ggr/vecka hade signifikant högre urinkadmium-halt än de som hade en lägre konsumtion (p=0,04). De i den högsta konsumtionsgruppen (N=22) hade en medianhalt på 0,26 μg/g krea jämfört med 0,19 μg/g krea i den lägre kon-sumtionsgruppen. Det högsta värdet var 2,4 μg/g krea hos en kvinna med asiatiskt ursprung. Det är väl känt att kadmiumhalten i ris kan vara hög och i länder där ris är en basföda ligger urinkadmiumhalterna högre.

Vid multipel linjär regression med logtransformerat urinkadmium korrigerat för kreatinin som beroende variabel sågs en signifikant effekt av ålder (p=0,01) och riskonsumtion (p=0,046) uppdelat i två grupper (antal måltider med ris: <=3 ggr/vecka respektive > 3ggr/vecka) men ej för föräldrarnas ursprungsområde (Afrika, Asien och mellan Östern).

Både yngre och sannolikt även äldre kvinnor med invandrarbakgrund tycks utgöra en risk-grupp för att ha högre kadmiumhalter i urin jämfört med svenskfödda kvinnor. Sannolikt beror detta på skillnader i kostintag, där ris framstår som en väsentlig faktor i denna studie. Denna grupp av kvinnor bör ingå i den hälsorelaterade övervakningen och följas upp över tid. Flera studier har visat samband mellan kadmiumbelastning och minskad bentäthet samt frakturrisk. I grupper med invandrarbakgrund finns även kvinnor som är mörkhyade och/eller bär slöja vilket minskar upptaget av D-vitamin vilket som ytterligare en riskfaktor för skelettpåverkan.

I Sverige genomförs på uppdrag av Naturvårdsverket (NV) regelbundet studier av halter av miljöföroreningar i blod, urin och hår hos allmänbefolkningen. Kvinnor utgör generellt en riskgrupp vid exponering för kadmium. Syftet med denna studie var att kartlägga vilken kadmiumexponering som föreligger hos kvinnor i Västsverige, och om det finns någon skillnad i exponering jämfört med tidigare undersökningar. Ett annat syfte var att reanalysera prover från den studie som genomfördes i Göteborg 2003.

Bestämning av kadmium i urin har gjorts hos 60 kvinnor 20-29 år gamla (medel 23 år) och 54 kvinnor 50-59 år gamla (medel 55 år). För den äldre gruppen har också bestämning av kadmium i blod gjorts, samt urinanalys av alfa-1-mikroglobulin (A1M) som markör för njurpåverkan. Kadmium i urin har också reanalyserats i 71 prover tagna 2003 på kvinnor 20-29 år gamla.

Hos de yngre kvinnorna var medianhalten för kadmium i urin korrigerat för kreatinin (krea) 0,10 μg/g krea. Nivån är jämförbar med motsvarande undersökningar i Västra Götaland 2003 och 2008 men lägre än studerade halter hos yngre kvinnor i Stockholm 2009. Vid multipel linjär regression med logtransformerat urinkadmium korrigerat för kreatinin som beroende variabel sågs en signifikant effekt av ålder och av att vara född utomlands. Detta överens-stämmer med en tidigare studie från Göteborg av kadmium i urin hos unga kvinnor med utomnordisk bakgrund.

Hos de medelålders kvinnorna var medianhalten för kadmium i urin korrigerat för kreatinin 0,27 μg/g krea. Detta är något högre än 2008, men jämförbart med halten hos medelålders kvinnor i Lund 2010 och något lägre jämfört med motsvarande grupp i Stockholm 2009. 16 % av de medelålders kvinnorna i denna studie hade en urinkadmiumhalt över 0,5 μg/g krea, där negativa effekter på skelett påvisats i gruppundersökningar. Detta är i samma storleksordning som vid undersökningen 2008.

Medianhalten för blodkadmium hos de medelålders kvinnorna var 0,25 μg/l. Blodkadmium låg nästan 3 gånger högre hos de aktiva rökarna jämfört med dem som aldrig rökt (p ˂ 0,05). Kadmium i blod har inte mätts tidigare hos medelålders kvinnor i Västra Götaland men medianhalten överensstämmer relativt väl med halten hos medelålders kvinnor i Skåne 2010.

Det sågs inget samband mellan U-A1M och urin- eller blodkadmium hos medelålders kvinnor i denna studie.