Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Endre søk
Begrens søket
891011 501 - 546 of 546
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 501.
    Taubmann, Julia
    et al.
    Universitetet i Freiburg.
    Coppes, Joy
    FVA-Wildlife Institute.
    Andrén, Henrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Tjäder och vindkraft: Ett internationellt forskningsprojekt2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Påverkar vindkraftverk skogshöns, i synnerhet tjäder? Frågan diskuteras ofta men är svår att besvara. Det finns få studier på området, och de följer inte alltid BACI-design (Before After Control Impact), det vill säga att undersökningarna görs före och efter starten för verksamheten samt i och utanför det förväntade påverkansområdet för verksamheten. Det internationella forskningsprojektet ”Capercaillie and Wind Energy” har studerat effekterna av vindkraftverk på tjäder i sex studieområden i Tyskland, Österrike och Sverige. I Sverige genomfördes projektet i Jädraås vindpark under en fyraårsperiod. Vi studerade potentiella effekter av vindkraftsanläggningar på individ- och populationsnivå, genom att samla in data på resursval, biotopval, rörelsemönster, reproduktionsframgång, predationsrisk och fysiologisk stress hos tjäder. Vi fann inga signifikanta skillnader i tjädertäthet mellan områden med vindkraftverk och kontrollområden, och inte heller mellan före och efter byggnation av vindkraftverksanläggningar. Inom vindkraftsparker minskade dock tjäderns användning av områden närmare än ca 650 m från vindkraftverken. En annan studie med radiomärkta tjädrar visade att resursutnyttjandet minskade i områden närmare än 865 m (intervall 784–1025 m) från vindkraftverken. Även effekter av skuggor, ljudnivå, täthet av vindkraftverk, antal synliga vindkraftverk och avstånd till tillfartsvägar påverkade utnyttjandet av resurser negativt under såväl spelsäsongen som sommarsäsongen. Eftersom det fanns en stark korrelation mellan variablerna kan vi inte peka vilken faktor som var viktigast. Vi kunde inte hitta några effekter av vindkraftsanläggningar på fysiologisk stress, reproduktionsframgång eller predationsrisk. Det är inte möjligt för oss att dra slutsatser på populationsnivå när det gäller reproduktionsframgång och överlevnad. Effekterna beror också på tjäderns regionala och nationella status. För Sverige föreslår vi ett avstånd på 865 m till tjäderns spelplatser och livsmiljöer under sommartid för att minimera negativa effekter av vindkraftverk och tillfartsvägar. Framtida studier om reproduktionsframgång hos tjäder och täthet av rovdjur bör genomföras i större antal kontroll- och påverkansområden. Dödliga olyckor när tjäder kolliderar med vindkraftverk är ytterligare en faktor som bör studeras.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 502.
    Tengdelius-Brunell, Johanna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Person, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Nilsson, Johanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Blombäck, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Anpassning av HYPE-modellen för läckage-koefficienter och typhalter för att möjliggöra användandet av läckagekoefficienter och typhal-ter från jordbruk, hyggen, skog, myr, fjäll och öppen mark i HYPE-modellen Anpassning av HYPE-modellen för läckage-koefficienter och typhalter Anpassning av HYPE-modellen för läckage-koefficienter och typhalter Anpassning av HYPE-modellen för läckage-koefficienter och typhalter2013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Projektets huvudsyfte är att sammanfoga HYPE-modellens (SMHI:s vattenkvalitets modell) beräkningar av vattenflöde samt kväve- och fosforprocesser med beräk-nade markläckagekoefficienter och typhalter. I projektet utreds även behovet av att tillföra en säsongsdynamik i läckaget av fosfor från åkermark.

    De typhalter för skog, myr, öppen mark, fjäll och hygge som använts vid PLC5-beräkningarna samt jordbruksläckage från NLeCCS har applicerats på alla delav-rinningsområden i S-HYPE 2010.

    De ursprungliga markprocesserna i HYPE-modellen är helt bortkopplade så att inget kväve- och fosforläckage beräknas. Istället beräknas markläckaget utifrån läckagekoefficienter och typhalter samt det vatten som lämnar varje markanvänd-ning. Markanvändningen i dessa beräkningar skiljer sig något från markanvänd-ningen i S-HYPE, därför viktas markläckaget mellan beräkningarna enligt en kopp-lingstabell. För de flesta markanvändningar finns en månadsvariation i form av en månadskoefficient som läggs till markläckaget från varje markanvändning för att skapa en årsdynamik.

    Efter att markläckaget, beräknat utifrån läckagekoefficienterna och typhalterna, implementerats sker inga förändringar av de processer som finns i originalversion-en av HYPE. Alltså vidtar de inbyggda sjö- och vattendragsprocesser som existerar sedan tidigare i modellen.

    Projektet, som enbart syftar till att sammanfoga HYPE-modellens beräkningar med beräknade markläckagekoefficienter från NLeCCS och övriga typhalter, innebär inte att modellen är färdig för beräkningarna till PLC6. En omfattande validering av modellen återstår för att utvärdera resultatets kvalitet och bedöma huruvida eventuella problem bör hanteras innan modellen kan tas i bruk för PLC6-arbetet. Dessutom behöver modellens atmosfärsdeposition och källfördelning ses över.

    Slutsatsen gällande säsongsdynamik i läckaget av fosfor från åkermark är att fos-forförluster, som orsakas av enstaka regntillfällen som skapar ytavrinning och makroporflöden, överskuggar eventuella tendenser till säsongsvariation av fosfors rörlighet och därmed även av fosforkoncentrationen i avrinnande vatten från åker-marken. Dynamiken av fosfor- och kväveförlusten bedöms vara mer flödesbero-ende än årstidsberoende.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 503.
    Toet, Hans
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Fridman, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Holm, Sören
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Precisionen i Riksskogstaxeringens skattningar 1998-20022007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Riksskogstaxeringens huvudsyfte är att fortlöpande ge underlag för planering av skogens utnyttjande som naturresurs på nationell och regional nivå. Data skall även ge underlag för fortlöpande miljöanalys, och då främst med avseende på förändringar. Ett tredje mycket viktigt ändamål med data från Riksskogstaxeringen är nyttjande i forskningssyfte.Syftet med denna rapport är att redovisa precisionen i skattningar av areal, virkesförråd, återväxtförhållanden och avverkning. Denna redovisning sker i form av medelfelsskattningar till respektive skattning. Dessutom innehåller rapporten dokumentation av de algoritmer som nyttjats för variansskattningar, vilka ligger till grund för beräkning av de redovisade medelfelen.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 504.
    Torstensson, Gunnar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Johansson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Avrinning och växtnäringsförluster från åkermark, agrohydrologiska året 2008/2009: Årsredovisning för miljöövervakningsprogrammet Observationsfält på åkermark 2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och odlings-åtgärder på ett antal fält (13 st) som ingår i lantbrukarens normala drift. Programmet ingår i den nationella miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet, och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2008/2009.

    Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige.

    Under det agrohydrologiska året 2008/2009 var årsnederbörden större än normalt i de flesta områden. Augusti var den nederbördsrikaste månaden och april den torraste månaden i de flesta områden. Trots den rikliga årsnederbörden blev årsavrinningen i de flesta lägre än normalt, beroende på att den extra neder-börden föll under årstider med hög avdunstning. På de flesta håll var avrinningen störst under senhösten.

    Relativt låga kvävehalter i kombination med måttlig avrinning gjorde att kvävetransporterna i de flesta fall var mindre än flerårsmedelvärdet. På fälten i O, D och AC län var fosforhalterna något högre än nor-mal, vilket också ledde till högre fosfortransport. På övriga fält var fosfortransporten lägre än eller jäm-förbar med flerårsmedelvärdena.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 505.
    Torstensson, Gunnar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Johansson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Avrinning och växtnäringsförluster från åkermark, agrohydrologiska året 2009/20102011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och od-lingsåtgärder på ett antal fält (13 st) som ingår i lantbrukarens normala drift. Programmet ingår i den nat-ionella miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet, och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2009/2010.

    Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige.

    Under det agrohydrologiska året 2009/2010 var årsnederbörden lägre än, eller nära den normala i de syd-västra delarna av landet, medan den var högre i de östra delarna och i Norrland. Juli 2009 var den neder-bördsrikaste månaden i de flesta områden. Årsavrinningens storlek följde i stort sett samma geografiska mönster som årsnederbörden. På de flesta håll var avrinningen störst under våren 2010, till följd av den jämförelsevis kalla och snörika vintern.

    Årsmedelhalterna av kväve varierade kraftigt, både mellan fälten och jämfört med fältens flerårsmedel-värden. På några fält var kvävehalten påtagligt högre medan andra hade betydligt lägre kvävehalter än normalt. Att utläsa någon gemensam trend för året går nästan inte, resultaten förefaller starkt påverkade av odlingsåtgärders och grödors direkta inverkan. Vid fyra av fälten var totalfosforhalterna något högre än normalt medan övriga fält hade lägre eller oförändrade koncentrationer.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 506.
    Törnquist, Mirja
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Adielsson, Stina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kylin, Henrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bekämpningsmedel i vatten och sediment från typområden och åar samt i nederbörd under 20042005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten redovisar resultaten från 2004 års miljöövervakning av bekämpningsmedel. Programmet omfattar vatten- och sedimentprovtagning i fyra jordbruksbäckar i s.k. typområden belägna i Östergötland, Västergötland, Halland och Skåne samt i två åar i Skåne. Från de fyra typområdena insamlades även vattenprover från ytligt grundvatten och från ett skogsområde i Skåne har nederbörd samlat in för analyser av bekämpningsmedelsrester. All provtagning skedde inom ramen för det nationella programmet för miljöövervakning av jordbruksmark och luft.

    Varje vattenprov har analyserats på 74-85 enskilda substanser och varje sedimentprov har analyserats på 52 enskilda substanser. Totalt har 99 substanser analyserats varav 14 bi- och nedbrytningsprodukter. Av de undersökta substanserna var 61 substanser registrerade för försäljning under 2004. Dessa utgjorde 83% av den totala försäljningen av ogräs-, svamp-, insekts- och betningsmedel inom jordbruk och trädgård. I analyserna ingår även de tio växtskyddsmedel som finns upptagna på Bilaga 10 i Ramdirektivet för vatten (2000/60/EG), varav tre fortfarande är registrerade för användning i Sverige. Totalt har 13.470 enskilda mätningar genomförts.

    Nederbörden under säsongen 2004 låg nära den normala för Skåne, Halland och Östergötland. Området i Västergötland hade en nederbördsrik försommar men låg i övrigt också nära den normala nederbörden.

    Lantbrukare verksamma inom de fyra typområdena har intervjuats och information om grödor och bekämpningsmedelsanvändning har samlats in.

    • I jordbruksbäckarna i de fyra typområdena återfanns sammanlagt 41 aktiva substanser och 5 nedbrytnings- och biprodukter vid ett eller flera tillfällen, vilket är något fler än år 2003. Alla prover innehöll minst fyra substanser. Högsta koncentrationen av en enskild substans (isoproturon) var 5,0

    μg/l som medelhalten under en vecka. Den sammanlagda halten i bäckarna varierade mellan 0,02 och 5,8 μg/l.

    • I de två skånska åarna återfanns 30 aktiva substanser och 3 nedbrytningsprodukter. Högsta koncentrationen av en enskild substans var 7,0

    μg/l (metamitron). I åarna hittades 8-27 substanser per provtillfälle och generellt var det fler substanser i Vege å än i Skivarpsån. Vege å avvattnar ett större avrinningsområde än Skivarpsån och har därmed sannolikt också en bredare användning av olika bekämpningsmedel.

    • De vanligast förekommande substanserna i ytvatten i halter över 0,1

    μg/l var bentazon och glyfosat. Bentazon påvisades i 106 av 107 ytvattenprover och glyfosat i 93 av 107 prover.

    • Under 2004 överskred tretton bekämpningsmedel vid ett eller flera tillfällen de svenska riktvärden för ytvatten som Kemikalieinspektionen tagit fram för att skydda akvatisk miljö. Tidigare två år (2002 och 2003) var det fjorton respektive nio substanser som påträffades i halter över riktvärdet. Isoproturon var den substans som överskred riktvärdet flest gånger och i flertalet av de undersökta vattendragen.

    6

    • Inga bekämpningsmedel påträffades i grundvattenprover från Östergötland och Halland. I Västergötland påvisades två substanser i grundvatten från en lokal vid provtagning i november. Högst halt uppmättes av ogräsmedlet kvinmerak (0,32

    μg/l). I Skåne återfanns flera substanser i grundvattenprov från den ena lokalen i augusti och november, de flesta som spårvärden. Bland annat påträffades låga halter av de sedan länge förbjudna substanserna atrazin och lindan. I vatten från den andra grundvattenlokalen i Skåne återfanns rester av bekämpningsmedel i ett prov från det grunda röret i november, med högst halt av glyfosat (0,18 μg/l) och metamitron (0,1 μg/l).

    • I sedimentprover som togs från bäckar och åar i början av september återfanns spår av 12 bekämpningsmedel samt en nedbrytningsprodukt, med högst halt och flest fynd av glyfosat. Glyfosat är det mest använda bekämpningsmedlet i Sverige och används bl.a. under sommaren för att bryta träda.

    • I nederbörd från en lokal i Skåne återfanns totalt 31 bekämpningsmedel och 3 bi- och nedbrytningsprodukter. För nio av bekämpningsmedlen har användningen upphört i Sverige men åtta av dem används fortfarande på kontinenten (bl.a. 2,4-D, atrazin och terbutylazin). Högst halt uppmättes av svampmedlet fenpropimorf (0,08 μg/l). Överlag förekom flest substanser och högst halter i regnvatten under maj och i början av juni.

    • Transportförluster av bekämpningsmedel i jordbruksbäckarna (som procent av använd mängd på åkrar inom områdena) varierade mellan 0,05% och 0,20%. För enskilda substanser varierade transportförlusten mellan noll och 0,67%. Högst transportförlust beräknades för kvinmerak, rimsulfuron och bentazon. Höga procentuella förluster kan antingen bero på att substansen är läckagebenägen i sig eller på att det förekommit någon form av punktutsläpp av just den substansen i området. Låga procentförluster å andra sidan tyder på att substansen har låg läckagebenägenhet (men påverkas också av hur omfattande användning substansen har i området).

    • Halterna av bekämpningsmedel i vatten från Skåneområdet som undersökts sedan början av 90-talet har minskat kraftigt sedan undersökningarna inleddes. Även under 2004 låg medelhalten på samma, förhållandevis låga, nivå som under de senaste åren.

     

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 507.
    Ulén, Barbro
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Eriksson, Ann Kristin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Observationsfält med lerjord: Markkarakterisering av sorption och fosfortillgänglighet2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En av de främst bidragande faktorerna till övergödning av Östersjön är de diffusa utsläppen av fosfor från jordbruksmark (Helsinki Commission, 2009). Sambandet mellan fosforläckaget och jordens egenskaper är dock komplicerat. Fosforn kan t ex både adsorberas och desorberas från jordpartiklarna varvid bl. a. jordens innehåll av kalcium, leraggregatens och mineralernas innehåll aluminium och järn, samt läckagevattnets pH och saltsammansättning har betydelse. För att kunna extrapolera läckagesiffrorna från observationsfälten till olika typer av andra fält bör därför jordens förmåga att frigöra och att adsorbera fosforn kvantifieras på flera sätt. Syftet med denna studie har varit att jämföra olika extraktionsmetoder för fosfor, hur dessa överensstämmer med desorptionen av fosfor till markvattenlösningen och vilka andra parametrar som påverkar adsorptionen av fosfor i marken. Några utvalda observationsfält med stora fosforförluster och lerjord valdes ut. Detta gjordes dels för att bättre förstå dessa jordars egenskaper att frigöra och binda fosfor dels att ge underlag för den utveckling av fosformodellering som pågår på institutionen för Mark och Miljö, SLU.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 508.
    Ulén, Barbro
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Sundin, Peter
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Undersökning av bekämpningsmedel i vatten från jordbruk och samhällen år 20012002Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    För bekämpning av ogräs, svampar och insekter inom jordbruk och trädgårdsodling finns i Sverige idag ca 220 olika preparat med ett 100-tal olika kemiska aktiva substanser. Under odlingssäsongen 2001 mättes flera av dessa substanser i vattenprover från nio jordbruksbäckar, två större skånska åar och intilliggande samhällen samt en golfbana. Mätningarna omfattade totalt 69 substanser, varav 49 var registrerade för försäljning. Dessa substanser motsvarade 90% av mängden som såldes år 2000. De övriga 20 substanserna har tidigare varit registrerade eller var nedbrytningsprodukter till vanliga ogräsmedel.

    • I nio jordbruksbäckar återfanns sammanlagt 34 bekämpningsmedel och 5 nedbrytningsprodukter vid ett eller flera tillfällen. I de två skånska åarna återfanns 21 bekämpningsmedel och 4 nedbrytningsprodukter.
    • Det var vanligen rester av de mest sålda ogräsmedlen som påträffades. Bentazon och MCPA hittades i samtliga bäckar och i flertalet prov från åarna. Även andra fenoxisyror samt glyfosat återfanns ofta.
    • Enstaka fynd av ogräsmedel som nu har försvunnit från den svenska marknaden hittades (atrazin, 2,4-D och simazin) samt några nedbrytningsprodukter av nya och gamla substanser.
    • I enstaka fall återfanns halter som kan inverka negativt på organismer i vattenmiljön. Det gällde framför allt ogräsmedlet cyanazin.
    • Halterna i bäckvatten från tre lerjordsområden i Götalands norra slättbygder var högre än i tre bäckar i södra Götaland. I norr och på Gotland var fynden få och halterna lägst.
    • Resultaten av en jämförelse mellan momentan och tidsintegrerad provtagning tydde på att transporten av bekämpningsmedelsrester kan underskattas utifrån momentan provtagning, särskilt under perioder med höga flöden.
    • Avloppsvatten från samhällena hade ofta förhöjda koncentrationer av bl. a. ogrässubstanserna glyfosat och terbutylazin samt av nedbrytningsprodukterna AMPA (från glyfosat) och BAM (från diklobenil, ej godkänd efter 1990).
    • I dräneringsvatten från en golf-green återfanns svampmedlen iprodion och bitertanol.
    • Resultaten visar på behovet av en långsiktig miljöövervakning som följer upp samhällets åtgärder för att minska miljöriskerna med bekämpningsmedelsanvändningen.
    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 509.
    Ulén, Barbro
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Lindvall, Annika
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Övervakning med SLU:s långliggande odlingssystem med och utan stallgödsel: Utvärdering av fosforläckage med lysimeterteknik2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Åkermarkens förlust av fosfor till vattendrag, sjöar och hav har fått alltmer fokus under de senaste åren. Att förstå vilka processer som styr fosforförluster från åkermark är viktigt för såväl det nationella miljömålet ”Ingen övergödning” som EU:s ramdirektiv för vatten och arbetet för en hållbar utveckling i Östersjön. Jordbruket står för en betydande del av den fosfor som transporteras från Sverige till våra omgivande hav. Att minska de diffusa fosforförlusterna från jordbruksmark till vatten är komplicerat men troligtvis är kontroll av djurhållningen och begränsningar för mineral- och stallgödselgivor baserat på läckagerisken de mest effektiva åtgärderna. I SLU:s ”Långliggande Bördighetsförsök” gödslas jordarna från ett tjugotal platser med olika strategier; fyra nivåer av mineralgödsel med sexåriga växtföljder med resp. utan stallgödsel. Jordarna som gödslats med mineralgödsel har tidigare studerats med hjälp av djupa lysimetrar (Djodjic, et al., 2004). Resultaten antyder att fosforläckaget är starkt beroende på markens inneboende egenskaper och att kemin i alven är viktig. I den undersökningen kan dock läckaget ha påverkats mera av förhållandena i alven än under naturliga förhållanden. I en lerjord med större volym transporteras ofta vatten snabbt ner från matjorden genom makroporer samtidigt som flödet interagerar med grundvattnet. I de här redovisade försöken utvärderas därför fosforläckage direkt från matjordskiktet med hjälp av grunda lysimetrar. Studier av fosforläckage från höga, omedelbara tillsatser av stallgödsel till djupa lysimetrar från försöksplatsen Lanna (Bergström & Kirchmann, 2006) har antytt att fosforläckaget också kan bero på stallgödselns egenskaper. Vid höga stallgödselgivor verkar gödselns kalciuminnehåll och pH ha betydelse för imobiliseringen av fosforn. På motsvarande sätt har bildningen av kalciumkomplex indikerats vara av viktiga för imobiliseringen, även om jordens innehåll av kalcium är mycket lågt (Ulén & Snäll, 2007). I SLU:s ”Långliggande Bördighetsförsök” gödslas jordarna med rimliga givor av stallgödsel - 30 ton/ha en gång under fyra- respektive sexåriga växtföljder. Att stallgödslingstillfällena är så pass utspridda i tiden kan innebära att gödseln och marken får bättre möjlighet att nå jämvikt än vid kortvariga tillsatser av stora stallgödselgivor. Genom att utnyttja jordar från SLU:s långliggande odlingssystem kan man jämföra effekten av om stallgödsel tillförts under lång tid med effekten av en omedelbar tillsats av gödsel.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 510.
    Vasemägi, Anti
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Karlsson, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ogonowski, Martin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Sundblad, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Sundin, Josefin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bohman, Patrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Utveckling av eDNA som metod för övervakning av gädda2024Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Tillförlitlig information om beståndens utveckling är grunden för förvaltningen av akvatiska resurser. Arter med låg fångstbarhet med traditionella miljöövervakningsmetoder förbises dock ofta vilket leder till att data som krävs för att fatta välgrundade förvaltningsbeslut saknas. Även om de senaste framstegen indikerar att miljö-DNA (eDNA) kan användas för övervakning av biologisk mångfald, är dess potentiella användning för uppskattning av mängd (antal och biomassa) fortfarande delvis okänd. Flera studier indikerar att eDNA kan ge kvantitativa uppskattningar av mängden fisk, men precisionen varierar med art och system. Det är därför troligen nödvändigt att utvärdera möjligheterna från fall till fall. Även om linjära samband har erhållits i kontrollerade experiment varierar förklaringsgraden i naturliga system, där eDNA i genomsnitt förklarar 57 % av variationen jämfört med 81 % i kontrollerade experiment i mesokosmer. Variabiliteten i dessa uppskattningar kan hänföras till skillnader i metoder som jämförs, hydrologiska förhållanden, DNA-extraktionsmetoder, förekomst av humus- och garvsyror som hämmar polymeraskedjereaktion (PCR), sedimentpartiklar i vattnet, fiskbeståndets storleksstruktur och vattnets temperatur. 

    Gädda (Esox lucius) är en populär art inom fritidsfisket och en viktig rovfisk i sötvattens- och kustekosystem. I Östersjön tyder flera studier på att gäddbestånden på Sveriges ostkust har minskat drastiskt. Orsakerna är antagligen flera men sannolikt en konsekvens av ökad predation på vuxna individer från gråsäl och skarv, predation på juvenila stadier av storspigg, försämrade rekryteringshabitat och även en period med hög dödlighet inom fritidsfisket i början av 1990-talet. Gäddan samlas i grunda vegetationsklädda områden för att leka under våren och har en stark hemortstrogenhet vilket innebär att beståndet består av flera lokala delpopulationer. För stationära arter som bildar genetiskt stabila och distinkta populationer över ganska små geografiska områden bör förvaltningen ta regional hänsyn. Det innebär att övervakningen behöver ha en god geografisk täckning och det finns ett behov av övervakningsmetoder som gör det möjligt att bedöma gäddpopulationernas status på lokal nivå. På grund av gäddans stillastående beteende och låga fångstbarhet i traditionella, passiva och dödliga övervakningsmetoder så som standardiserade provfiskenät, var syftet med detta projekt att utveckla en skonsam men effektiv metod för övervakning av gädda med hjälp av eDNA. 

    För att utvärdera hur mängden gädda relaterar till eDNA-koncentrationer under kontrollerade förhållanden utförde vi akvarie- och mesokosmexperiment med både juvenila och vuxna individer riktade mot cytokromoxidas I-genen (COI). Vi utvärderade prestandan hos olika extraktionsmetoder (DNeasy Blood & Tissue kit, DNeasy PowerWater kit, and Chelex 100) och filter (enkelt vs dubbelmembranfilter). Resultaten från båda försöken visade ett starkt positivt linjärt samband mellan eDNA-koncentration och gäddbiomassa (R2 = 0,74–0,87). Nivåerna av eDNA sjönk drastiskt inom de första 24 timmarna efter att årsyngel avlägsnats från akvarierna och låga nivåer kunde detekteras i upp till 308 timmar. Av extraktionsmetoderna gav Chelex 100 den högsta DNA-koncentrationen, vilket erbjuder ett snabbt och kostnadseffektivt alternativ jämfört med befintliga, allmänt använda extraktions­metoder. Att använda dubbla membranfilter av olika material visade ingen ökning av DNA, oavsett extraktionsmetod, men det gjorde att mer vatten kunde filtreras.

    Vi har också utvecklat en ny repetitiv markör baserad på nukleärt DNA för eDNA-analyser av gädda. Analys av eDNA-prover från tidigare mesokosmexperiment visade att den nukleära markören amplifierade ca 2,4 Cq tidigare än den mitokondriella, vilket indikerar högre känslighet hos den nyutvecklade markören. 

    För att utvärdera eDNA som metod och studera dess rumsliga och tidsmässiga variation genomfördes fältförsök i 22 vikar i Östersjön. Erhållna eDNA-koncentrationer jämfördes med tidsmässigt matchade fångster från ett standardiserat spöprovfiske. Vi fann att variationen i eDNA-koncentrationer mellan transekter var måttlig (21 %) men fortfarande betydligt lägre än mellan vikar och återkommande besök i samma vikar (52 %), vilket tyder på att rumsliga skillnader inom vik är av mindre betydelse under våren när gäddan leker. Standardiserade spöprovfiskefångster, vik och vattentemperatur förklarade tillsammans 48 % av variansen i uppmätta eDNA-koncentra­tioner. DNA-koncentrationerna minskade med ökad storlek på viken, vilket tyder på en utspädningseffekt. Noterbart är att förhållandet mellan eDNA och standar­diserade spöprovfiskefångster var positivt, men varierade med temperaturen. Det kommer därför vara avgörande att välja lämpliga provtagningstider för att göra longitudinella data jämförbara. 

    För att testa huruvida eDNA kan användas för att övervaka tidsmässiga föränd­ringar gjorde vi ett fältförsök under lekvandringen i Hemmesta våtmark. Uppmätta eDNA-koncentrationer jämfördes med mängden gädda som vandrat upp i våtmarken, vilket mättes med en fiskräknare kopplad till en videokamera. Uppmätta eDNA-koncentrationer uppvisade konsekventa mönster med fiskräknaren för både nukleära (nDNA) och mitokondriella (mtDNA) analyser. Tvärtemot vad som förväntades var den uppskattade eDNA-koncentrationen i vattnet som strömmade ut från våtmarken inte relaterad till den kumulativa mängden gädda som samlats i våtmarken för att leka. Istället återspeglade eDNA-koncentrationerna kortvarig migrationsaktivitet under en 48-timmarsperiod, vilket visar att hög tidsupplösning är möjlig. 

    Vårt projekt stöder den växande mängden forskning som visar ett positivt samband mellan mängden fisk (antal och biomassa) och eDNA-koncentrationer under naturliga förhållanden. Genom att optimera provtagning och laboratorietekniker har vi tagit viktiga steg mot att utveckla eDNA som metod för övervakning av gädda. Återstående steg inkluderar en bättre förståelse av osäkerheter när det gäller tolkningen av eDNA-signalen över varierande spatiotemporala skalor, särskilt mellan år, och standar­disering av delar av metoden för att bibehålla jämförbara tidsserier i takt med att eDNA-metoder fortsätter utvecklas. Kvarstående frågeställningar föreslås lösas inom ett pilotprogram som under ett antal år (3–5) löper parallellt med andra övervakningsmetoder för gädda, såsom standardiserat spöprovfiske. Ett sådant pilotprogram skulle öka den befintliga kunskapen och bidra med de återstående pusselbitarna för att utveckla en nationell övervakningsmetod för gädda.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 511.
    Victorsson, Jonas
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Håstad, Olle
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ödeen, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Insekters attraktion till färger och hinderbelysning på vindkraftverk: Slutrapport2020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Det är antagligen flera faktorer som bestämmer hur mycket insekter som finns tillgängliga för fladdermöss och fåglar vid vindkraftverk. I detta projekt testade vi om anlockningen av insekter påverkas av blinkfrekvensen eller färgsammansättningen hos vindkraftverkens hinderbelysningsljus eller av kraftverkens färg. Vi genomförde fyra försöksserier av insekters anlockning till nuvarande och alternativa blinkregimer och färger i en dubbelsidig försöksanordning på marknivå. Principen för försöksanordningen är att insekterna flyger mot den belysta eller färgade ytan om de upplever ytan som attraktiv. Insekter som kommer nära den belysta/färgade ytan samlas upp med en sugfälla. Den dubbelsidiga designen gör att vi provtar samma lokala insektsfauna och kontrollerar för väderförhållanden och andra miljöfaktorer.

    Resultaten från blinkförsöken visade att anlockningen av Diptera (tvåvingar, främst myggor) minskade om lampan var tänd kortare tid per minut än den nuvarande blinkregim som används vid hinderbelysning (40 blinkningar per minut med en duty cycle på 0.5). Vid 10 blinkningar per minut och en duty cycle på 0.03, vilket var den lägsta vi testade, så minskade anlockningen av insekter med 30 %. Resultatet varierade mellan olika insektsfamiljer och för Chironomidae (fjädermyggor) minskade anlockningen med hela 56 %. Blinkningens längd i den behandlingen är dock endast 0.2 s vilket knappast är förenligt med god flygsäkerhet. Detta resultat visar dock tydligt att det går att minska insektsanlockningen genom att ändra blinkregimen.

    Vi fann även att mindre förändringar av blinkregimen som bör kunna accepteras som tillräckligt säkra för luftfarten gav lägre anlockning av insekter. När vi minskade lampans duty cycle från 0.5 till 0.3 eller 0.1 men behöll 40 blinkningar per minut minskade antalet myggor som lockas till belysningen med mellan 6 % och 18 %. Att sänka antalet blinkningar till 20 per minut men behålla en duty cycle på 0.5 sänkte också anlockningen av myggor men endast med 6 %. Anlockningen av nattflygande fjärilar sänktes endast i två av våra tio testade blinkregimer. Antalet infångade fjärilar var dock få jämfört med antalet myggor (91 % av insekterna var myggor och endast 7 % var fjärilar). Om det är värt att förändra nuvarande blinkregim för att uppnå minskningar i anlockningen av insekter i storleksordningen 6 % till 18 % beror bland annat på om den minskningen kommer att leda till lägre fladdermusdödlighet. Att ta reda på detta kräver ytterligare studier.

    I ett ytterligare försök nattetid så testade vi anlockningen till LEDlampor som var framtagna för att så nära som möjligt motsvara en vit färg för människor medan de skulle vara så ”osynlig” som möjligt för insekterna. Med ”osynlig” menas att topparna i lampans färgspektrum, skulle så nära som möjligt, ligga i de ”dalar” som insekter har i sitt färgseende. Denna belysning skulle då kunna ersätta dagens hinderbelysning. Den ena färgen, gulblå, bestod av en blandning av gula och blå LED-lampor. Den andra färgen, blågrön bestod av en blandning av blå och gröna LED-lampor.

    Våra två testade LED-lampor fungerade inte alls som planerat. Tvärtom lockade båda lamporna till sig flera djur än kontrollen när vi analyserade hela insektsmaterialet tillsammans. Stövsländorna var den enda grupp som reagerade som förväntat och hos den ordningen så lockade den blågröna, lampan till sig 42 % färre djur än kontrollen. I analysen av de enskilda insektsfamiljerna så var det ingen skillnad på blågrön och kontrollen för nio av de tretton testade familjerna vilket i sig är intressant eftersom insekterna i dessa familjer då inte ser någon skillnad på vanligt vitt ljus och det vita ljus vi skapat med blåa och gröna LED-lampor. Vi avser att gå vidare i vår analys genom att beräkna det antal fotoner som respektive insektsgrupp uppfattade utifrån deras spektrala känsligheter, i de fall där dessa är kända. Vi hoppas med detta bättre förstå vilka ljusparametrar som avgör attraktionskraften för insekterna, men ur ett praktiskt perspektiv kan vi dra slutsatsen att den nuvarande ljussammansättningen är bra, och inte på ett enkelt sätt kan ändras för att radikalt minska antalet insekter.

    Vi genomförde också ett försök med anlockning till färger dagtid. Här testade vi dels färger som används idag och dels färger som skulle kunna ersätta dagens färger. Vi fann att den gula färg som används på vindkraftverk till havs lockar till sig flera insekter än den vita färg som är vanligast på vindkraftverk på land. Vi testade en orange färg som skulle kunna vara ett alternativ till den gula färgen men fann att den var lika dålig som den gula. Vi testade en grå färg som är tillåten idag och fann att den var något sämre än den vita färgen, den ökade anlockningen av myggor och flugor med 4 %. En ljust grön färg lockade till sig färre insekter än den vita färg som används idag men minskningen var liten (4 %). Lila har i en tidigare studie förts fram som ett alternativ som lockar till sig få insekter. Våra resultat motsäger detta och den lila färg vi testade ökade istället anlockningen av steklar. Den färg som minskade insektsanlockningen mest var rosa (12 % färre myggor och flugor). Detta resultat visar att det går att minska anlockningen genom att välja en lämplig färg. Att måla nederdelen av vindkraftverk rosa eller ljusgrönt skulle dock påverka synligheten för människor och är inte en lämplig åtgärd i alla miljöer. I miljöer där man har skog nära inpå kraftverken så skulle dock synligheten öka bara marginellt om man målar kraftverken upp till trädtoppshöjd.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 512.
    Wallin, Marcus
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bishop, Kevin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Fölster, Jens
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Koncentration och export av TOC från dikad organogen mark: En rumsligt upplöst modell för nationell skattning2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sverige rapporterar årligen, inom FN:s ramkonvention för klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprokollet, Sveriges samlade utsläpp av växthusgaser, (National Inventory Report - NIR). En del av denna rapportering rör utsläpp kopplade till export av löst organiskt kol (DOC) från dikad organogen mark. Hittills har denna rapportering baserats på IPCC:s vägledning där ett schablonvärde till utsläppsfaktor (12 g C/m2/år) applicerats för beräkning av utsläpp från all dikad organogen mark, dvs. att ingen hänsyn tagits till markanvändning eller geografiskt läge för den organogena dikade marken. De årliga beräknade utsläppen motsvarar omkring 0,5 miljoner ton CO2 per år.

    Här har syftet varit att ta fram en rumsligt upplöst modell för att bättre skatta DOC-export från dikad organogen mark vilken tar hänsyn till geografiska och hydrometeorologiska variationer. I denna studie användes totalt organiskt kol (TOC) som en proxy för DOC då studier från svenska förhållanden visar att DOC utgör >90 % av TOC över olika vattendrag och säsonger. Baserat på data från ca 900 små vattendrag (avrinningsområdesarea <5 km2) representerande stora delar av Sveriges skogs- och myrmarker gjordes urval av vattendrag med stor andel (>20 %) myrmark i avrinningsområdet. En modell för TOC-koncentration visade på stora geografiska skillnader med ökande halter längs med nord-sydlig samt väst-ostliga gradienter. Dessutom var även den genomsnittliga årliga nederbörden kopplad till TOC-koncentrationen i vattendragen. Höjd över havet var negativt relaterat till TOC-koncentrationen, men bidrog inte signifikant till den slutliga modellen. Den framtagna modellen föreslås användas tillsammans med avrinningsdata för skattning av DOC-export från dikad organogen mark i kommande växthusgasrapportering.

    Som jämförelse med det tidigare använda schablonvärdet till utsläppsfaktor använt i rapporteringen beräknades TOC-exporten från de i studien ingående 123 vattendrag representerande dikad organogen mark (dvs. >20% våtmark i avrinningsområdet). Denna var i median 10.7 (5,7-16,5) g C/m2/år, dvs. något lägre än schablonvärdet. Dock ska beaktas att i studien ingående vattendrag till olika stor del påverkas av mineraljord i avrinningsområdet, varför studien även belyser behovet av riktade provtagningsprogram där export av organiskt kol specifikt kvantifieras från dikad samt odikad organogen mark.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 513.
    Wallin, Mats
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Olsson, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Zakrisson, Jessica
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Påverkansbedömning för ytvatten enligt EG´s Ramdirektiv för vatten - tillgängliga metoder, verktyg och modeller samt utvecklingsmöjligheter för SMED&SLU2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Enligt EG´s Ramdirektiv för vatten – i rapporten benämnt Vattendirektivet – ska en första

    analys av påverkan och dess effekter på vattenstatus ske under 2004 och rapporteras till

    EU-kommissionen i mars 2005. I bedömningen som utförs 2004–2005 ska även en

    prognos för perioden fram till 2015 ingå. I föreliggande rapport redovisas metoder, verktyg

    och modeller för att klara databehovet för denna analys. Rapporten redovisar också i vad

    mån SMED&SLU och erfarenheter från TRK-projektet kan bidra med data till påverkansbedömningen

    samt utvecklingsmöjligheter för att ytterligare anpassa systemutvecklingen i

    SMED&SLU till Vattendirektivets krav på data.

    Rapporten fokuserar på föroreningspåverkan och dess effekter i form av övergödning samt

    fysisk påverkan i form av flödes- och nivåreglering. Även andra typer av föroreningspåverkan

    (försurning, metaller, organiska miljögifter och bekämpningsmedel), fysisk

    påverkan (nivåsänkning, vattenuttag, vandringshinder/dammar och strukturell förändring)

    och övrig mänsklig påverkan redovisas.

    För att underlätta de analyser som ska göras är det en stor fördel om påverkansdata kan

    kopplas till enskilda vattenförekomster och därmed också vara möjliga att ha med i

    kartpresentationer. För att klara att hantera såväl data som beskriver ytvattenförekomsternas

    läge och gränser, som data som beskriver status och påverkan på dessa ytvattenförekomster,

    behövs en gemensam databastruktur. Varje ytvattenförekomst kopplas här till

    successivt större avrinningsområden i ett hierarkiskt system. Den minsta enheten är

    ytvattenförekomstens avrinningsområde följt av SMHI:s delavrinningsområden, TRKområden,

    huvudavrinningsområden och slutligen vattendistrikt. Förslag ges på kartunderlag

    som följer denna databasstruktur för en första identifiering av betydande

    påverkan inom avrinningsområden i Sverige.

    För olika typ av metoder, verktyg och modeller som kan användas för kvantifiering av

    påverkan och dess effekter redovisas bedömningar av möjligheterna till tillämpningar i den

    påverkansbedömning som ska göras under 2004–2005. Dessutom ges en mer ingående

    beskrivning av ett urval av modeller. Urvalet är baserat på att modellen är, a) anpassad för

    svenska förhållanden, b) tillämpad på svenska vattensystem, c) allmänt tillgänglig

    (antingen att använda eller att erhålla data från) och d) dokumenterad.

    För varje modell redovisas bl.a. syfte, typ av påverkan som kvantifieras, koppling till

    faktorer för tillstånd och effekter, tidsupplösning och geografisk upplösning, styrka och

    svaghet samt plattform och programvaror. Med hjälp av denna information ska man kunna

    avgöra vilken modell som är relevant för olika situationer. Dessutom ges information om

    internetlänkar, modellhistorik, ingående submodeller, relevanta referenser och kontaktuppgifter

    för att få tillgång till data eller resultat från modellen i fråga.

    För det inledande arbetet med karaktärisering och påverkansbedömning inför rapporteringen

    2004–2005 kan man prioritera att beskriva påverkan av eutrofierande ämnen. Man

    börjar då med att inom ett huvudavrinningsområde först lokaliserar de största punktutsläppen

    av fosfor och kväve. Befintliga TRK-data avseende beräknad kväve- och fosforbelastning

    per TRK-område för perioden 1985–2000 samt underlagsdata kan primärt

    användas. Först måste dock en uppdelning av TRK-områdena på de fem Vattendistrikten

    samt sammanlänkning av TRK-områdena med SMHI:s kustområdesregister göras.

    5

    För många större sjöar och många kustvatten kan sannolikt eutrofieringsstatus klassas med

    hjälp av information från nationell och regional miljöövervakning och samordnad

    recipientkontroll. Om det inte finns data från recipientkontroll i en vattenförekomst så är

    det inte sannolikt att vattnet är betydligt påverkat av punktutsläpp. TRK-systemet och

    resultat från TRK-beräkningar kan användas för att identifiera större områden som är

    eutrofierade p.g.a. läckage från jordbruksmark.

    Om behov finns skulle förnyade beräkningar kunna göras för avrinningsområden som är

    mindre än TRK-områdena t.ex. på delavrinningsområdesnivå. En möjlighet är också att

    beräkningar på delavrinningsområdesnivå endast görs för de TRK-områden som identifieras

    ha betydande påverkan från kväve- och fosforbelastning. Ett tröskelvärde för vad

    som är betydande påverkan måste i så fall tas fram t.ex. baserat på avvikelse från den

    ”naturliga” bakgrundsbelastningen. Ytvattenförekomster i TRK-områden med liten

    närsaltpåverkan, d.v.s. under tröskelvärdet, skulle då kunna grupperas och klassas som god

    status eller bättre m.a.p. kväve och fosfor och ytvattenförekomster med betydande

    närsaltpåverkan (över tröskelvärdet) skulle kunna klassas som ”riskvatten” med måttlig

    status eller sämre.

    Sammanfattningsvis kan således SMED&SLU tillhandahålla data som rör kväve- och

    fosforbelastning på vatten från punktkällor och diffusa källor. Exempel på data som kan

    tillhandahållas är bruttobelastning, nettobelastning och källfördelad belastning av kväve,

    bruttobelastning av fosfor, normaliserad markanvändning och avrinning. En viss

    anpassning kan emellertid krävas för att uppfylla vattendirektivets krav. Exempelvis bör

    upplösningen generellt förbättras till delavrinningsområdesnivå (i varje fall inom TRKområden

    som identifieras ha betydande närsaltpåverkan). Nya kunskaper om fosfor bör

    också implementeras för att kunna göra korrekta beräkningar av både brutto- och

    nettobelastning. Det beräkningssystem som beräknar diffusa utsläpp kan på sikt också

    utvecklas till att hantera andra ämnen, exempelvis metaller.

    Ett utökat samarbete inom SMED&SLU kan, om efterfrågan och tillgång på data finns,

    resultera i att SMED&SLU också kan komma att tillhandahålla påverkansdata rörande

    markanvändning, reglering och vattenuttag.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 514.
    Wallin, Mats
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund.
    Weyhenmeyer, Gesa
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Mälarens grumlighet o vattenfärg: Effekter av det extremt nederbördsrika året 20002001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En kraftig ökning av grumlighet och vattenfärg (brunhet) har iakttagits i samtligabassänger i Mälaren under 2001. Detta kan kopplas till de extrema nederbördsmängdernaunder 2000, speciellt i okt-dec, vilket ledde till ökade transporter avpartiklar och färgade lösta organiska ämnen (humusämnen) i Mälarens tillflöden.Vattenfärgen, mätt som absorbans för filtrerat vatten, fluktuerar naturligt i Mälarenmed lägre värden under perioder med liten nederbörd, t.ex. mitten av 1970-talet ochhögre värden under ”blöta” perioder, t.ex. i slutet av 1980-talet samt de senaste årenmed ett maximum i samtliga bassänger 2001. Vattenfärgen varierar också naturligtunder året med högsta värdena i mars och sedan successivt avtagande värden framtill september.Noterbart är att de naturliga fluktuationerna i Mälarens vattenfärg tycks heltkorrelerad i tiden i samtliga bassänger. Den snabba responsen på förändringar itillrinning även i sjöns centrala delar, med en omsättningstid på 2 år, är någotförvånande. En orsak till detta kan vara att tillförseln av partiklar och humus frånvattendrag i Mälarens närområde är kraftigt underskattad och/eller att utbytetmellan olika bassänger går betydligt snabbare än de medelomsättningstider somfinns beräknade – i varje fall vid kraftig tillrinning.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 515.
    Wallman, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Metallanalys i vatten från Bottenhavet och Bottenviken2020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Naturvårdsverket har vattenkemiska laboratoriet vid Institutionen för vatten och miljö, SLU tagit fram en metod för analys av metaller i brackvatten och analyserat prover från Bottenhavet och Bottenviken.

     

    Halterna av arsenik, kobolt och nickel ökade i sydlig riktning, liksom för vanadin och zink ehuru trenden var mindre tydlig för dem. För bly, kadmium och krom kunde inga spatiala skillnader ses eftersom analysresultaten låg under rapporterings­gränsen. För koppar var halterna vid de nordligaste stationerna RA1 och RA2 lite lägre än vid övriga stationer men längre söderut syntes ingen skillnad.

    För kadmium, krom, koppar, nickel och bly var medelhalterna vid respektive station i denna studie lägre än gränsvärdena i Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2019:25. Enligt dessa föreskrifter ska hänsyn tas till den naturliga bakgrunden vid jämförelse med gränsvärden för arsenik och zink, men dessa bakgrundshalter är inte kända i Bottenviken och Bottenhavet. Om den regionala bakgrundshalten som Herbert et.al. tog fram för zink i Östersjön används istället så låg medelhalterna vid alla provpunkter i Bottenhavet utom utsjöstationen C3 över gränsvärdet. Vid stationerna i Bottenviken och C3 i Bottenhavet låg medelhalterna under gränsvärdet men det kan inte uteslutas att anledningen till detta kan vara att halterna på dessa stationer korrigerats för mycket genom att den regionala bakgrunds­halten använts istället för den naturliga bakgrundshalten. För arsenik låg medelhalterna i de nordligaste stationerna RA1, RA2 och A5 under gränsvärdet även utan att värdena korrigerats för bakgrundshalterna. För övriga stationer låg medelhalterna över gränsvärdet för arsenik men i och med att ingen korrigering av bakgrundshalt hade gjorts kan ingen slutsats dras av detta.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 516.
    Walve, Jakob
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Stockholms universitet; Svealands Kustvattenvårdsförbund.
    Sandberg, Maria
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitets Östersjöcentrum.
    Slutredovisning av projektet "Digitalisering av pelagialdata från Stockholm Vatten 1968-1981"2008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Stockholm Vatten började sina provtagningar i Stockholms skärgård redan 1968 vilket har genererat ett stort värdefullt dataset. Data från 1982 och framåt finns digitalt i databaser hos Stockholm Vatten (SV), på Länssyrelsen i Stockholm (LstAB) och Svealands kustvattenvårdsförbund (SKVVF). Data mellan 1968-1981 fanns tidigare enbart i form av pappersrapporter, men har i och med detta projekt digitaliserats och finns nu inlagt i databas. Projektet har finansierats av Naturvårdsverket, Stockholm Vatten AB och Svealands kustvattenvårdsförbund.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 517.
    Weibull, Henrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    MOSSKOMPENDIUMFÖRNATIONELL INVENTERING AV LANDSKAPETI SVERIGE (NILS) OCHRIKSINVENTERINGEN AV SKOG (RIS) 20112011Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 518.
    Weiss, Jana
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. ACES.
    Franke, Vera
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Gustafsson, Åsa
    Swetox.
    Screening of polyfluoroalkyl substances (PFASs), including fluorinated organophosphates in Skellefteå municipality2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Resultaten visar att många fler PFAS kongener kan bestämmas i dammprover än i ytvatten och

    avloppsvattenprover. I damm kvantifierades i minst ett prov 36 PFAS, jämfört med 6 PFAS i ytvatten

    och 8 PFAS i avloppsvatten. Det vara stora variationer i PFAS-koncentrationerna i dammprover mellan

    industrier med olika aktiviteter, vilket mycket väl återspeglar en användning av PFAS-innehållande

    produkter. Nivåerna var generellt högre i industriellt damm än vad som uppmättes tidigare i

    hushållsdamm. Tidigare observerade höga PFPA- och PFPIA-koncentrationerna kunde inte bekräftas,

    varken i damm eller i vattenproverna. Omfattande metodvalideringsarbete indikerade att damm

    representerar en exceptionellt komplex matris, vilket kan vara en del av förklaringen. Därmed ska

    rapporterad damm koncentrationer tolkas med varsamhet och uppföljande studier behövs för att

    bekräfta observationer.

    PFAS-nivåerna i ytvattnet var generellt under kvantifieringsnivåer. Endast 6:2 FTSA hade förhöjda

    nivåer i några få prover. Källan till 6:2 FTSA är inte känd. Som förväntat kunde det konstateras att

    Skellefteå flygplats släpper ut PFAS som kommer från brandbekämpningsskum, främst PFOS och

    PFHxS. Kvantifierbara nivåer av PFAS hittades även i ett prov nedströms samhället Kusmark, med

    okänd källa.

    En viktig slutsats i studien var att många företrädare för industrin inte kände till omfattningen av PFASförorening

    i sina anläggningar. Ingen av de inkluderade industrierna rapporterade användningen av

    PFAS, medan det framgår av litteraturgranskningen och den observerade PFAS-koncentrationen i

    dammproverna, att PFASs hanteras i respektive anläggning. Detta belyser behovet av att förbättra

    medvetenheten om källorna genom bättre rapportering av innehållet i produkter. Det är viktigt att

    förbättra informationen om vilka PFAS som finns i produkter, och därmed ytterligare undersöka

    potentiella exponeringskällor. Flera toxikologiska studier har gjorts på det reglerade PFOS och PFOA,

    medan för andra PFASs är informationen möjliga hälsoeffekter ytterst begränsat.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 519.
    Westerberg, Ida
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Mårtensson, Kristina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Schmieder, Frank
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Widén-Nilsson, Elin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ejhed, Helene
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Andrist-Rangel, Ylva
    SCB.
    Johnsson, Holger
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Blombäck, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Utveckling av indata för belastningsberäkningar med avseende på kvalitet och skala inklusive delning av produktionsområde 62013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den mängd näringsämnen som transporteras från Sveriges yta och belastar havet utgör ett viktigt beslutsunderlag för nationell och internationell vattenförvaltning. Den mest omfat-tande beräkningen av kväve- och fosforbelastningen på havet, Pollution Load Compilat-ion (PLC) periodical, utförs med 5–6 års mellanrum. Beräkningarna utfördes senast för år 2006 (PLC5). Nästkommande PLC Periodical-rapportering, PLC6, kommer att utföras för år 2014 och det är föreslaget att beräkningarna ska utföras med en högre geografisk upplösning (vattenförekomst) än de tidigare PLC5-beräkningarna (delavrinningsområde).

    Resultaten från PLC5 används inom den lokala vattenförvaltningen för delavrinningsom-råden, även om de från början var avsedda att enbart användas på en större skala på grund av begränsningar i data- och modellunderlaget. Havs- och vattenmyndigheten har begärt en utredning av hur underlag och beräkningar till HELCOM PLC6 kan förbättras i kvali-tet och skala för att även uppfylla behov av underlag till vattenmyndigheternas rapporte-ring enligt Vattenförvaltningsförordningen. För att bättre kunna använda PLC-data på lokal skala har Vattenmyndigheten för Norra Östersjön tidigare uttryckt önskemål om att dela läckageregion 6 (SCBs produktionsområde 6, PO6) i två regioner för att bättre mot-svara de produktionsskillnader som finns inom jordbruket i regionen.

    En analys av effekten av att dela region 6, Mälar- och Hjälmarbygden, i två delregioner har gjorts. En region, region 61, utgjordes av området runt Mälaren och Hjälmaren och region 62 var den övriga delen av region 6. Region 61 hade högre gödslings- och skörde-nivå, lägre avrinning, mindre andel vall och större andel clay än region 62. I arbetet har beräkningsmetoden inklusive kriterier och antaganden som beskrevs i PLC5-beräkningen använts (PLC5-metoden). Påverkan av olika gödslings- och skördenivåer, avrinning, grödosammansättning och jordartsammansättning har beräknats. I den regionala skalan var fosforutlakningen högre i region 61 än i region 62. Det var orsakat av större andel grödor och jordarter med hög utlakning jämfört med region 62. På koefficientnivån ob-serverades högre förluster av fosfor i region 61. Detta återspeglar förmodligen inte påver-kan av olika åtgärder i regionerna utan beror framförallt på avrinningsskillnader som ICECREAM-modellen visade hög känslighet för. Utlakningen av kväve (kg N/ha) i reg-ion 62 var högre än i region 61. Det berodde på högre andel jordarter med hög utlakning och högre avrinning än i region 62, trots att grödosammansättningen tydde på högre ut-lakning i region 61. Även koefficienterna var högre i region 62 än i 61. Gödslingsnivån var högre i region 61 men även skördenivån var högre och det gjorde att det var mindre kväve kvar i profilen som riskerade att utlakas.

    Osäkerheten i den beräknade vattenföringen som användes till PLC5 undersöktes för ett antal slumpmässigt utvalda avrinningsområden och visade sig vara större för mindre avrinningsområden jämfört med stora. Osäkerheten i kvävebruttobelastningen från den tidigare Monte Carlo-analysen visade också på större spridning i mindre områden jämfört med stora, ett liknande mönster – men mindre tydligt – kunde också ses för nettobelast-ningen. Erfarenheter från tidigare lokala studier visar att när PLC-data kompletteras och förbättras med lokala data blir överenstämmelsen mellan beräknade och uppmätta halter av kväve och fosfor oftast bättre jämfört med en modelluppsättning enbart baserad på 9

    PLC-data. Det går dock inte att generellt säga vilka data som är viktigast att komplettera med då påverkan från de olika typerna av källor varierar stort lokalt.

    TBV-belastningsresultaten har jämförts med observationsdata för 39 flodmynningar, men några jämförelser med observationsdata för små avrinningsområden av liknande skala som vattenförekomsterna har hittills inte gjorts. Det är därför prioriterat att i samband med PLC6 kvantifiera storleken på avvikelserna mot observationsdata för olika rumsliga skalor och därmed kunna bedöma och klassificera tillförlitligheten i resultaten, samt ge råd om hur dessa bör användas. Analysen av de vattenförings- och vattenkemidata som finns tillgängliga för modellkalibrering och utvärdering visade att få av de tillgängliga vattenföringsstationerna har små tillrinningsområden, medan det finns data över kväve och fosforhalter från fler små områden. Vattenföringsstationerna är väl fördelade över landet, medan tillgängligheten till kväve- och fosforhaltdata varierar mer mellan olika regioner. Det är därför viktigt att, om möjligt, samla in data från mindre avrinningsområ-den för resultatutvärderingen under PLC6.

    Fler rekommendationer för resultatutvärdering och tillförlitlighetsbedömning av PLC6- resultaten diskuteras i denna rapport. En lista över prioriterade områden för förbättring av indata till PLC6-beräkningarna ges i slutet av rapporten tillsammans med en diskussion om framtida behov av datainsamling och nationellt datavärdskap. Källor och indata som inte har någon större betydelse på den nationella skalan kan ha stor lokal inverkan, vilket gör att prioriteringen rör i stort sett alla typer av källor som bidrar till antropogen kväve-och fosforbelastning.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 520.
    Westling, Olle
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Akselsson, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Arealförluster: från skogliga avrinningsområden i Västra Götaland2001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Syftet med utvärderingen var att beskriva typiska arealförluster från brukad skogsmark

    baserade på undersökningar i Västra Götalands län, samt med hjälp av tidsserier belysa

    utvecklingen i tiden. Mätdata från länet har legat till grund för yttäckande beräkningar i

    länets samtliga kommuner av genomsnittliga arealförluster av olika ämnen från skogsmark.

    Samtliga undersökta avrinningsområden i skog i Västra Götalands län hade en likartad

    vattenkvalitet under 1990-talet med låga pH-värden (pH 4,2-4,6) och låga halter av

    oorganiskt kväve, låg buffertkapacitet (ANC<0,11 mekv/l) samt relativt höga halter av

    aluminium (0,2-1 mg Al/l) och relativt låga halter av baskatjoner med undantag av natrium.

    Den minskade depositionen av svavel har medfört att ANC och pH ökat under de

    senaste 15 åren. Uppmätta data under de senaste åren kan ligga till grund för typvärden

    som kan skatta arealförlusterna från skog i denna del av landet. Typvärdena för brukad

    skog uppvisar relativt små skillnader mot de obrukade referenserna i Västra Götaland.

    Orsaken till att skillnaden mellan brukade och obrukade områden inte går att tydligt påvisa

    är att skogliga åtgärder som slutavverkningar bara berör en liten del, oftast <10 %

    av avrinningsområdet, vid en given tidpunkt. Dessutom är det oftast mer än tio år sedan

    kalavverkningar utfördes i flertalet av de undersökta områdena i denna studie.

    Skogsbruket kan påverka kvaliteten på avrinnande vatten på olika sätt. Trädslagsval och

    åldersfördelning påverkar storleken på depositionen av olika luftföroreningar, vilket i

    sin tur inverkar på mark och vatten. Hyggesupptagningar ökar utlakningen av nitrat och

    motsvarande katjoner under några år, men minskar även torrdepositionen. Den beräknade

    genomsnittliga utlakningen av totalkväve från skogsmark i Västra Götalands län, 2,95

    kg per ha och år, är något högre än vad som tidigare beräknats för hela Göta Älvs tillrinningsområde,

    2,08 kg per ha och år. Kommuner med stor areal skog har i regel en

    andel utlakning av totalkväve som kommer från hygge som varierar mellan 10 och 30 %

    av den totala arealförlusten från all skogsmark.

    Beräkningar av genomsnittliga arealförluster av olika ämnen från skogsmark i Västra

    Götalands kommuner visar en betydande variation, trots att markegenskaperna antagits

    vara likartade i hela länet. Variationen beror på de relativt skarpa gradienterna av deposition

    av svavel, kväve och havssalt samt nederbördsmängd på västkusten. Utlakningen

    av oorganiskt kväve påverkas av hyggesareal och kvävedepositionens storlek.

    Övervakning av avrinning från brukad skogsmark är motiverad eftersom det är viktigt

    att övervaka att utlakningen av oorganiskt kväve från hyggen inte ökar med tiden på

    grund av fortsatt upplagring av kväve i skogsmarken. Även effekten av tillväxt och

    skörd av skog på markens syra-bas status, som i sin tur påverkar avrinningens surhetsgrad,

    är viktig att bevaka med hjälp av tidsserier. Av speciellt intresse är att studera om

    återhämtning från försurning, när depositionen minskar, sker annorlunda i brukade områden

    jämfört med områden utan skogsbruk.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 521.
    Weyhenmeyer, Gesa
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Östlund, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Miljöövervakning i Mälaren 2003: Sammanfattning2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen för Miljöanalys vid SLU utfört provtagning och analys av vatten i Mälarens fjärdar. Biologiska och kemiska samt vissa fysikaliska förhållanden har undersökts. Denna broschyr ären sammanfattning av den utvärdering av 2003 års data som redovisas i separat rapport.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 522.
    Weyhenmeyer, Gesa
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Östlund, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Sedimentens bidrag till forforbelastningen i Mälaren2003Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En stor extern fosforbelastning har varit ett av Mälarens stora problem, vilket resulterade i en omfattande algproduktion under mitten av förra seklet. I början av 1970-talet vidtogs åtgärder för att minska fosforbelastningen (framför allt avloppsrening) varvid vattenkvaliteten förbättrades snabbt. Men trots den reducerade externbelastningen av fosfor med en förbättrad vattenkvalitet är fosforhalterna fortfarande höga i Mälarens vatten (medelvärdena 27 - 48 μg/l för bassängerna enligt fi gur 1 under perioden 1985 till 2000). En bidragande orsak till de höga fosforhalterna är sannolikt fosforläckage från sedimenten, en process benämnd som internbelastning. Syftet med detta projekt är att undersöka och kvantifi era denna internbelastning.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 523.
    Wiberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Assefa, Anteneh T.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Sundqvist, Kristina L.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU. 202100-1975.
    Managing the dioxin problem in the Baltic region with focus on sources to air and fish: Final report from the research project BalticPOPs2013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    BalticPOPs är ett forskningsprogram som genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket med syfte att i) undersöka tidstrender och geografiska trender av persistenta organiska miljöföreningar (POPs) i biota i Östersjön (framför allt i fet fisk såsom strömming) samt ii) spåra källorna till luftförorening av POPs. BalticPOPs har framför allt fokuserat på dioxiner, eftersom dioxinförorening är särskilt problematiskt i Östersjöregionen. BalticPOPs bygger vidare på forskningsresultat publicerade av Wiberg et al. (2009). Ett viktigt syfte är att använda de nya forskningsresultaten för att diskutera strategier att minska utsläpp, något som bör leda till minskade dioxinhalter i fet Östersjöfisk. BalticPOPs har varit tvärvetenskapligt med experter från ett flertal olika forskningsområden. Projektets huvudsakliga slutsatser summeras nedan: i) Varför är halterna av dioxiner i fet fisk från Östersjön så höga? De huvudsakliga anledningarna till att strömming i Östersjön är mer förorenad än fisk från omgivande hav anses vara att uppehållstiden för vatten i Östersjön är lång och att tillväxthastigheten för strömming i vissa bassänger är låg. Det är möjligt att de höga dioxinhalterna i strömming från vissa populationer kan bero på påverkan från kustnära källor, men eftersom strömming är en migrerande fisk (som endast tillbringar en begränsad tid vid kusten under lek) och det inte finns tydliga skillnader i dioxinförorening mellan strömming provtagen i kustområden respektive på öppet vatten, framstår detta som en osannolik förklaring. ii) Vilka är de huvudsakliga källorna till dioxiner i Östersjöströmming? De forskningsresultat som tagits fram inom BalticPOPs bekräftar slutsatsen från en tidigare studie (Wiberg et al. 2009)nämligen att atmosfärisk deposition är den huvudsakliga källan till förorening av dioxiner i Östersjön. Detta kan styrkas bland annat med hjälp av:  spridningsmodeller (Armitage et al. 2009, Wiberg et al. 2009);  källspårning med hjälp av receptormodellering och sedimentdata (Sundqvist et al. 2010, Assefa et al., 2011 samt denna studie);  mätningar av dioxinkoncentrationer i Umeåälven (Josefsson et al., manuskript) och i luft i Östersjöområdet (Sellström et al. 2009), vilka indikerade att bidrag från floder är låga i förhållande till bidrag från atmosfärisk deposition;  att bidrag av utsläpp från industri och avloppsvatten är relativt låga i förhållande till bidrag från atmosfärisk deposition (Andersson et al. 2012, Fridmanis et al. 2012, Laht och Volkov 2012);  att föroreningsnivåer i strömmingspopulationer inte skiljer sig åt mellan fisk provtagna i kustnära områden och fisk från utsjöområden (denna studie). iii) Vilka är de huvudsakliga källorna till förorening av luft i Östersjöregionen? Det är svårt att exakt fastställa vilka typer av källor som dominerar, men mätning och modellering som genomförts inom BalticPOPs indikerar att icke-industriell förbränning är viktigare än industriella utsläpp. Enligt europeiska emissionsdatabaser utgör hushållens utsläpp mer än en tredjedel av de totala europeiska utsläppen av dioxiner idag. I vissa regioner kan de bidra med så mycket som 70 % av de totala utsläppen. De huvudsakliga källorna till utsläpp av dioxiner från europeiska hushåll har uppskattats vara uppvärmning och matlagning med fast bränsle samt avfallsförbränning.  iv) Är dessa utsläpp (ii och iii) resultat av primära eller sekundära utsläpp? Att halterna av dioxiner är högre på vintern och mestadels ej kvantifierbara under sommaren tyder på att direkta källor snarare än temperaturstyrd avdunstning från jord (ibland kallade sekundära utsläpp) styr halterna av dioxiner i luft. Simuleringar med modellen POPCYCLING-Baltic visar också att avdunstning från jord är en relativt obetydlig källa av dioxiner till luft. v) Sker dessa utsläpp (ii och iii) huvudsakligen i Sverige eller internationellt? Det är inte möjligt att identifiera specifika regioner vars dioxinutsläpp är avgörande för föroreningen av luft i Europa. Man har dock, med hjälp av mätningar och modeller, kunnat sluta sig till att de dioxiner som uppmätts i Östersjöområdets luft huvudsakligen har sitt ursprung på den europeiska kontinenten, och att bidraget från Östeuropa är stort. Svenska källor står endast för ett mindre bidrag till halterna av dioxiner i Östersjöområdets luft.  vi) Hur har situationen förändrats över tid? De senaste decennierna har emissioner av dioxiner minskat som följd av införandet av nya regelverk. Forskning som genomförts inom BalticPOPs har visat att detta resulterat i långsiktiga nedgångar av dioxinhalter i Östersjösediment, men bara i vissa av de strömmingspopulationer i Östersjöns som studerats under senare år. Möjligen har långsammare tillväxthastigheter och förändringar i diet hämmat nedåtgående tidstrender av dioxiner och dioxinlika PCB:er i strömming och på så vis motverkat effekten av sänkta utsläpp. vii) Hur lång tid kommer det att ta innan halterna av dioxiner i strömming sjunker till nivåer som säkert ligger under EU:s riktlinjer, förutsatt att utsläppen till Östersjön minskar? I och med att halterna av dioxiner i Östersjöströmming överstiger EU:s riktlinjer och att den europeiska befolkningens allmänna exponering för dioxiner är hög, behövs fler åtgärder för att begränsa utsläppen till luft i Europa. Det är dock oklart huruvida halterna av dioxiner i strömming kommer att fortsätta att sjunka, i och med att framtida utsläpp av dioxiner och framtida förändringar i strömmingens ekologi är svåra att förutspå. viii) Finns kostnadseffektiva åtgärder som inom kort tid skulle kunna minska halterna av dioxiner i Östersjöströmming till nivåer under EU:s riktlinjer? De forskningsresultat som tagits fram i det här projektet visar att en minskning av den atmosfäriska depositionen av dioxiner till Östersjön skulle vara det mest effektiva sättet att sänka halterna av dioxiner i strömming, även om halterna skulle gå ner långsamt. Införandet av nya regelverk har gjort att industrins utsläpp av dioxiner minskat med upp till 90 %, medan utsläppen av dioxiner från hushåll inte minskat särskilt mycket. Således utgör hushållens utsläpp nu huvuddelen av de totala utsläppen av dioxiner i vissa regioner. På grund av ekologiska faktorer (såsom tillväxthastighet) och svårigheten att reglera diffusa utsläpp, finns inga garantier för att en snabb nedgång av dioxinnivåerna i Östersjöströmming kan åstadkommas genom ny lagstiftning. Ytterligare ett sätt att minska halterna av dioxiner i strömming kunde vara att styra fiskeriet i Östersjön så att strömmingens tillväxthastighet ökar. Detta rör komplexa ekologiska samband, och en sådan åtgärds biologiska konsekvenser och eventuella framgång har inte undersökts inom BalticPOPs. Det skulle därför behöva undersökas vidare i samarbete med forskare inom fiskekologi. ix) Sanering av förorenade sediment i Östersjöns kustområden skulle kunna ha betydande positiv lokal påverkan, och kunna förbättra vattenkvaliteten samt minska dioxinnivåerna i de arter som lever i dessa förorenade områden. Det skulle dock troligtvis inte ha någon inverkan på halterna av dioxiner i migrerande fisk (såsom strömming), vilken tillbringar huvudelen av sin tid på öppet vatten och endast tar sig till kustregioner för att leka under några få veckor sommartid.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 524.
    Widemo, Fredrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Svenska jägares och lantbrukares attityder till vildsvin, åteljakt och utfodring av vilt: Attitudes of Swedish farmers and hunters to hunting wild boar overbait and to supplementary feedingof ungulates2023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten undersöker jägares och lantbrukares attityder till vildsvin, till utfodringav vilt och till jakt på åtel genom attitydstudier. Majoriteten jägare och lantbrukarefrån Götaland och Svealand uppgav att vildsvin fanns etablerade, och de flestarespondenterna med vildsvin ansåg att stammen var för stor och orsakadeoacceptabla skador på grödor

    Utfodring av klövvilt var vanligare bland jägare än bland lantbrukare; i bäggegrupperna var vildsvin den klövviltart som minst andel ville gynna. De viktigasteskälen att utfodra var att minska skador, förenkla jakt och att avleda klövvilt frånskadekänsliga områden. Jägare som utfodrade vilt sköt fler vildsvin, och ansåg attmängden skador på grödor var mindre än jägare med vildsvin som inte utfodradevilt. Det fanns inga samband mellan utfodring och synen på skador på grödor förlantbrukare. Cirka 10 % av lantbrukarna ansåg att utfodringen var för omfattandepå deras brukningsenhet och cirka 20 % ansåg att utfodringen var för omfattandepå angränsande fastigheter.

    Hälften av jägarna och 60 % av lantbrukarna med vildsvin hade åtlar, i huvudsakför att jaga vildsvin. Det var ingen signifikant skillnad i synen på skador mellanjägare eller lantbrukare som hade respektive inte hade åtlar. Däremot fanns det ettpositivt samband mellan skadenivåerna och hur ofta åtlarna nyttjades, vilket antyderatt jakttrycket ökar när skadorna ökar. Jägare med åtlar sköt fler vildsvin ände som inte hade åtlar och åteljakten stod för 43 % av alla fällda vildsvin. Åteljaktenär därmed av avgörande betydelse för regleringen av vildsvinsstammen.

    En majoritet av jägarna ville se vildsvin minst varannan gång de besökte enåtel för att tycka att åteljakt skulle kännas meningsfull, men besöksfrekvensenvar lägre än så. Jägare uppgav att det var vanligare att de såg klövvilt på åtlar medfoderspridare än på åtlar där större mängder foder lades ut mer sällan, och detfanns även en positiv effekt av mängden foder för gruppen med foderspridare. Detfinns en potential att öka åteljakten, då hälften av jägarna med vildsvin inte haråtlar och 40 % av dem med åtlar inte utnyttjar dem. Samtidigt finns en uppenbarrisk att besöksfrekvensen av vidsvin skulle minska genom begränsande regelverkför åtling, vilket sannolikt skulle försvåra en sådan utveckling.

    Syftet med utfodring är att stödja eller avleda viltet, medan syftet med åtling äratt förenkla jakt. I bägge fallen har utplaceringen av fodret en styrande och sannoliktäven en stödjande effekt. Sammantaget är det svårt eller ogörligt att separerade ekologiska effekterna av utfodring och åtling, och lika svårt att skilja dem definitionsmässigt.Alla former av utfodring och åtling kan ha stödjande effekter, mende kan kompenseras för genom utökad jakt.

    Nyckelord: Utfodring, Åtel, Vildsvin, Jakt

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 525.
    Widemo, Fredrik
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hartman, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Thulin, Carl-Gustaf
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Thurfjell, Henrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hofmeester, Tim
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Reproduktionsperioder och andra störningskänsliga perioderhos vissa mindre däggdjur2023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Jakt är ett av de viktigaste verktygen inom viltförvaltningen för att reglera vilt­stammarna, samt deras ekosystemtjänster respektive -otjänster. Jakttiderna bestäms dels utifrån behov, dels utifrån etiska hänsyn. Dessa bestäms i sin tur i stor utsträckning utifrån arternas biologi, exempelvis för att minska risken att lakterande honor skjuts från sina ungar, att jakt stör parbildningen eller att för­äldradjur skjuts innan ungarna är självständiga. Här är det nödvändigt med god kunskap om viltets reproduktionstider i arbetet med att finna goda avvägningar. 

    Vid den förra jakttidsberedningen konstaterades att jakttiderna möjligen överlappar med reproduktionstiderna för flera arter, samtidigt som potentiella kunskapsluckor identifierades. Den föreliggande rapporten syftar dels till att sammanfatta befintlig kunskap, dels till att slå fast vilka ytterligare kunskapsbehov som finns för arterna rödräv (Vulpes vulpes), grävling (Meles meles), skogsmård (Martes martes), iller (Mustela putorius), skogshare (Lepus timidus), fälthare (Lepus europaeus) och bäver (Castor fiber) inför kommande jakttidsberedningar. 

    Författarna identifierar kunskapsluckor när det gäller reproduktionstider för samtliga arter som tas upp i rapporten. Varken jakt eller hundträning bedöms dock påverka sannolikheten att individer parar sig i “rätt tid” för någon art, medan det däremot kan finnas effekter under uppfödningsfasen. För hararna och för bäver konstateras att jakt bedrivs medan de första kullarna föds, vilket innebär en risk att lakterande honor skjuts från sina ungar. Även om de första kullarna har liten betydelse för populationstillväxten hos hararna så innebär detta självfallet ett etiskt problem om ungarna svälter ihjäl till följd av jakt. För alla tre arterna vore det önskvärt med mer och aktuell kunskap om när födslarna sker; för bävern som föder inne i hyddan kommer det dock vara mycket krävande att samla in relevanta data. Osäkerheten är större när det gäller vid vilken tidpunkt individer blir själv­ständiga än för tidpunkten för födseln. Generellt kommer det vara extremt ut-manande att visa att det sannolikt inte finns några direkta, negativa effekter av om en förälder försvinner. 

    Det finns en samvariation mellan latitud och reproduktionsperiod som starkt antyder att klimatet påverkat tidsmässiga anpassningar av reproduktionen på regional nivå. Det finns inga undersökningar som visar på en förändrad reproduk­tionstid för någon av arterna, men samtidigt saknas relevanta data för jämförelser över tid i princip genomgående. Det finns goda skäl att anta att reproduktions-tiderna kommer att förändras till följd av klimatförändringarna, men att det kommer ske i långsammare takt.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 526.
    Widemo, Fredrik
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Leonardsson, Kjell
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ericsson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Samförvaltning av älg och skog – analyser av den nya älgförvaltningen under perioden 2012–2021: Co-management of the Swedish moose population and Swedish forests – analyses at the level of moose management areas during 2012–20212022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Här undersöker vi hur älgpopulationens storlek förändrats sedan den nya älgförvaltningen infördes jaktåret 2012/13, samt hur populationsmålen, avskjutningsmålen och avskjutningen förhållit sig till varandra. Vidare undersöker vi hur antalet tallar per hektar och andelen tallar som skadats av vilt förändrats sedan den enhetliga älgbetesinventeringen infördes jaktåret 2014/15, samt sambanden mellan älgtäthet, talltäthet och andel skadade tallar. Vi använde data från Skogsstyrelsens Älgbetesinventering ÄBIN och en ny skattningsmetod för älgtäthet som bygger på avskjutningsdata och de älgobservationer som jägarna samlar in under älgjakten. Den svenska älgpopulationen minskade från c:a 287 000 till c:a 260 000 älgar efter jakt under 2014/15–2020/21. Populationsmålen på älgförvaltningsområdesnivå nåddes med 3–6 års eftersläpning. Sambanden mellan nyttjandegraden av avskjutningsmålen och måluppfyllnad av täthetsmålen var svaga.

    Jämförelser mellan populationstätheter skattade med den nya metoden och bedömda populationstätheter från älgförvaltningsplanerna visar att älgförvaltningen tenderat att överskatta populationen vid låga tätheter och underskatta populationen vid höga tätheter. Den nya beräkningsmodellen medger enhetliga underlag och en större precision och noggrannhet i planarbetet inom älgförvaltningen. Talltätheten i inventerade bestånd ökade i södra Sverige under perioden och där minskade även skadorna. Jämförelser av den relativa betydelsen av älgtäthet och talltäthet för andelen skadade tallar visade att talltätheten genomgående hade större betydelse för skadebilden än älgtätheten på lokal, regional och nationell skala. 

    Resultaten visar på en avsevärt större slumpmässig mellanårsvariation i antal tallar per hektar och i andelen årsskadade tallar, jämfört med variationen i älgtäthet. Den stora mellanårsvariationen i andelen skadade tallar gör att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att fastställa förvaltningsmål för älgpopulationens storlek enbart baserat på andel skadade tallstammar enligt ÄBIN, mätt med dagens metod och inventeringsinsatser. Särskilt som sambanden mellan älgtäthet och skador är svaga. Lämplig tidsmässig och rumslig skala för både ÄBIN och för inventeringsmetoder för älgtäthet bör utvärderas parallellt och anpassas inom samförvaltningen av älgskog. Samtidigt bör konkurrens om foder mellan olika hjortvilt och skador på skog studeras vidare i ett landskapsperspektiv och definitionen av ekosystembaserad förvaltning ses över.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 527.
    Widenfalk, Lina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Greensway AB .
    Josefsson, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hedblom, Marcus
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Pärt, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranius, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Öckinger, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Blicharska, Malgorzata
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Widenfalk, Olof
    Greensway AB.
    Ekologisk kunskap för ekologisk kompensation: Syntes av forskningsprojekten Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den här rapporten sammanfattar två projekt inom Naturvårdsverkets forskningssatsning om ekologisk kompensation: Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?

    På en stor del av jordens yta har människan kraftigt försämrat förutsättningarna för biologisk mångfald och de ekosystemtjänster som den ger upphov till, vilket därför även påverkar samhällen negativt. Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det är dock ett relativt nytt sätt att arbeta med naturvård och det finns oklarheter kring hur det bör implementeras i praktiken. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och effektivitet i stora delar av världen, samt för många naturtyper och typer av kompensationsåtgärder.

    Vi har genom intervjuer undersökt hur arbetet med ekologisk kompensation bedrivs och vilka utmaningar som finns i Sverige idag. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att syntetisera den vetenskapliga kunskap som finns rörande ekologisk kompensation globalt, samt rörande naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som finns i Sverige.

    Intervjuerna med 17 tjänstemän och praktiker som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mera sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast är att enskilda träd, skogar, våtmarker eller vattendrag och dammar kompenseras, och fåglar och groddjur var de artgrupper som nämndes oftast. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation (innefattande såväl lagverk och processer som rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation) gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation och om det är viktigast att prioritera närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas) skapade otydlighet i tillämpningen. En avsaknad av helhetsperspektiv, som innebär att mer än det enskilda exploateringsprojektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och att bedömningar görs på landskapsnivå, identifierades också. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, bedömningar som görs på liten skala och en inställning att allt är bättre än inget och att allt går att kompensera kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald är osäkra.

    I genomgången av vetenskaplig litteratur som har utvärderat ekologisk kompensation fann vi 40 studier, men endast en av dessa kunde utvärdera om det har skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Majoriteten av dessa kom från våtmarks- eller sötvatten-miljöer i Nordamerika. Generellt lyckades kompensationsprojekten inte kompensera ekosystemtjänster fullt ut. Det fanns dock en fördröjningseffekt, så att kompensationslokalerna blev mer lika referensen ju längre tid som förflutit sedan kompensationsåtgärden utfördes. För biologisk mångfald var mönstret inte lika tydligt som för ekosystemtjänster. Det var stor variation mellan olika studier och det fanns heller inte någon tydlig skillnad mellan olika organismgrupper, eller mellan olika naturtyper.

    När vi gick igenom utvärderingar av naturvårdsrestaureringar fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat innebar en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och 3 i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier, och restaureringen ledde inte alltid till högre biologisk mångfald. Skillnaden i utfall mellan typerna av ekosystem var små, men det fanns något större skillnad i effekt av restaureringen mellan olika naturtyper (till exempel mellan lövskog kontra barrskog, eller öppen gräsmark kontra hedar). De flesta studier hade utvärderat effekter på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar. Skillnaderna i effekt mellan olika artgrupper var också små. Endast för kärlväxter fanns så många utvärderingar av individuella arter (35 studier) att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. För alla typer av ekosystem där antalet studier var tillräckligt stort (skog, gräsmarker och våtmarker) ökade effektstorleken med ökande tid sedan restaureringsåtgärderna utförts.

    Utifrån de identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige rekommenderar vi en nationell standard och etablerade rutiner för tillsynsmyndigheter, som bland annat kan öka fokus på landskapsperspektiv och bredare inkludering av naturvärden. Genom att tillgängliggöra goda och sämre exempel på kompensationsåtgärder kan kvalitén på genomförd kompensation höjas. Vi rekommenderar även att framtida ekologiska kompensationsprojekt systematiskt utvärderar både de naturvärden som förloras vid exploatering och de som uppstår via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör därför samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena. Eftersom det ofta är flera olika naturvärden som påverkas av en och samma exploatering, måste myndigheterna vara medvetna om vilka av dessa som kompensationsåtgärderna syftar till att kompensera, och exploateringens effekter av dessa behöver också följas upp.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 528.
    Widenfalk, Lina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Josefsson, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Öckinger, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Chapurlat, Elodie
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hedblom, Marcus
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Merinero, Sonia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Pärt, Tomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranius, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Blicharska, Malgorzata
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Widenfalk, Olof
    Greensway AB.
    Campbell, Charles
    Greensway AB.
    Widenfalk, Lina
    Greensway AB.
    Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation: Slutrapport2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och naturmiljöer, en förlust som till stor del beror på människans utnyttjande av en allt större andel av jordens yta. Det finns oklarheter kring hur ekologisk kompensation implementeras och hur det bör utformas för att vara effektiv. Trots att ekologisk kompensation har funnits som en del i den svenska lagstiftningen sedan 1999 så har det än så länge inte använts i större omfattning i Sverige. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och verkan i stora delar av världen, samt för många biotoper och typer av kompensationsåtgärder.

    Det övergripande syftet med projektet har varit att ta fram vägledning för att effektivisera tillämpningen av ekologisk kompensation i Sverige. Detta gjorde vi genom att dels syntetisera tillgänglig kunskap om effektiviteten i olika restaureringsåtgärder, dels utvärdera hur ekologisk kompensation tillämpas i Sverige idag för att identifiera hinder för optimal implementering. Vi har använt intervjuer och en workshop för att undersöka hur arbetet med ekologisk kompensation utförs och vilka utmaningar som är förknippade med detta. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att utvärdera den vetenskapliga litteratur som utvärderar naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som råder i Sverige.

    Intervjuerna med 17 personer som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mer sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast kompenseras enskilda träd, skog, våtmarker eller vattendrag och dammar, och vanligast nämnda artgrupper var fåglar och groddjur. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation i det svenska systemet – innefattande både lagverk och processer och rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation – gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation gjorde ibland tillämpningen otydlig. Osäkerhet fanns även kring vad som är viktigast att prioritera, närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan, d.v.s. ”on site” vs. ”off site”) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas, d.v.s. ”in-kind” vs. ”out-of kind”). En avsaknad av ett helhetsperspektiv identifierades också, d.v.s. avsaknad av ett perspektiv där mer än det enskilda exploaterings-projektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och bedömningar på landskapsnivå görs. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, en inställning att allt är bättre än inget, att allt går att kompensera, och bedömningar på liten skala kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald blir osäkra.

    I genomgången av utvärderingar av naturvårdsrestaureringar i den vetenskapliga litteraturen fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat krävde en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och tre i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier men var generellt svagt positiv eller gav ingen säkerställd effekt. Utfallet var likartat mellan de fyra biotopkategorierna. Det fanns något större skillnad i generell effekt mellan smalare biotopkategorier, där även negativa effekter uppvisades i vissa fall medan några biotoper hade en tydligare positiv effekt av restaurering. Flest utvärderingar var gjorda på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar, med liknande resultat för de olika artgrupperna. Endast för kärlväxter fanns tillräckligt med utvärderingar av enskilda arter (35 studier) så att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. Det är därför svårt att dra slutsatser kring vilka restaureringsåtgärder som lämpar sig bättre som kompensationsåtgärder än andra för majoriteten av biotoper, åtgärdskategorier och artgrupper vi undersökt. Fortsatt uppbyggnad av väl designade uppföljningsstudier borde därför prioriteras.

    De identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige, tillsammans med bristen på välgrundad kunskap om effekten av olika restaureringsåtgärder, gör att vi föreslår att:

    • En nationell standard tas fram, rutiner utarbetas för tillsynsmyndigheter, och ekologisk kompensation integreras bättre i hela beslutsprocessen. • Ett bredare helhetstänkande kring bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster möjliggörs, genom att öka fokus på landskapsperspektiv och ta hänsyn till fördröjningseffekter för både konsekvenser av exploatering och nyttan av kompensationsåtgärder.
    • Goda exempel på kompensationsåtgärder sammanställs och tillgängliggörs för att höja kvalitén på genomförd kompensation.
    • Framtida kompensationsprojekt gör en systematisk uppföljning av naturvärden som förloras vid exploatering och av de som skapas via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena.
    • En geografisk databas för dokumentation av alla kompensationsområden utvecklas och i den kopplas dessa till motsvarande områden som exploaterats. För att följa upp de naturvärden som förloras och de som avsätts, förstärks och restaureras för att kompensera för dessa. En sådan databas möjliggör att långsiktigt kunna följa i vilken mån kompensationsområden utgör en motvikt till de värden som förloras.
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 529.
    Widén-Nilsson, Elin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Westerberg, Ida
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Osäkerhetsanalys av kvävenettobelastning (PLC5)2013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sverige rapporterade ett totalt utsläpp av 120 000 ton kväve till havet år 2006 i den så kallade PLC5-rapporteringen, Pollution Load Compilation 5, till HELCOM. I rapporteringen delas kvävebelastningen upp på olika källor, havsbassänger, samt på antropogen belastning och bakgrundsbelastning. Dessutom rapporteras både bruttobelastningen och nettobelastningen efter retention i sjöar och vattendrag. Källorna är jordbruk, skog, hygge, myr, öppen mark, fjäll, dagvatten, enskilda avlopp, kommunala avloppsreningsverk av olika storlek samt industrier. Beräk-ningarna är gjorda med Tekniskt Beräkningssystem Vatten, TBV, och baserade på nationellt tillgänglig information om de olika källorna, samt viss information från Finland och Norge om källorna i gränsvattendragen. Även om bästa möjliga indata använts i beräkningen, finns bitvis stora osäkerheter i dessa indata. Osäkerheten i bruttobelastningen och retentionsberäkningarna har tidigare studerats i några ut-valda avrinningsområden. Denna studie fokuserar på den resulterande osäkerheten i nettobelastningen på den nationella skalan.

    För varje typ av indata till beräkningssystemet TBV togs en osäkerhetsfördelning fram. Därefter gjordes 27 800 Monte Carlo-beräkningar med TBV där olika in-datavärden valdes slumpmässigt från osäkerhetsfördelningarna. Osäkerhetsfördel-ningarna för de olika indata togs fram genom liknande metodik som i de tidigare osäkerhetsstudierna för utvalda avrinningsområden, men i denna studie har nya fördelningar för vattenföringen och retentionen använts. Osäkerhetsfördelningen i vattenföringen togs fram genom att jämföra uppmätt och beräknad vattenföring vid 30 slumpmässigt utvalda vattenföringsstationer. Osäkerheten i retentionen beror av vattenföringen, men eftersom denna samvariation inte är tillräckligt känd antogs en triangulär osäkerhetsfördelning om ±12 procentenheter baserat på en tidigare stu-die. Resultatet analyserades för totalbelastning och källfördelning på den nationella skalan. För första gången gjordes även en jämförelse mellan den med TBV beräk-nade nettobelastningen, och belastningen för år 1985–2006 från uppmätta data för 39 flodmynningar.

    Flera av de ingående osäkerhetsfördelningarna har en övervikt mot högre värden jämfört med PLC5. Detta resulterar i att den Monte Carlo-beräknade totalbelast-ningen från Sverige blev 131 000 till 137 400 ton kväve/år (femte och 95:e per-centilen). Det är högre än PLC5-belastningen på 120 000 ton kväve/år. Jordbruk, skog (inklusive hygge) och dagvatten hade alla nationellt sett en högre beräknad belastning jämfört med PLC5, medan övriga källor varierade mer symmetriskt kring PLC5-värdet.

    Det är förväntat att jordbruket och skogen ger en större belastning än vad som be-räknats i PLC5. Förutom osäkerheten i kväveläckaget från jordbruks- och skogs-mark bidrog även osäkerheten i vattenföringen och markanvändningen till den högre belastningen. Osäkerheten i markanvändningen är troligtvis överskattad eftersom jordbruksarealerna och hyggesarealerna i PLC5 är tagna från bättre kart-underlag än de alternativa markanvändningar från Svenska Marktäckedata som användes i denna osäkerhetsstudie. Vissa kända osäkerheter i jordbruksläckaget 7

    och skogstyphalten har däremot inte kunnat representeras fullt ut i osäkerhetsana-lysen. Jordbruksläckaget är underskattat eftersom det tolkas som totalkväveläck-age, utan tillägg för läckage av organiskt kväve, men denna osäkerhet inkluderades inte i jordbruksläckaget eftersom sambandet mellan jordart och organiskt kvä-veläckage inte är utrett. För skogsmark har nya studier visat på en underskattning av skogstyphalterna i särskilt södra Sverige. I denna studie användes en triangulär osäkerhetsfördelning för skogstyphalten där maxvärdet var +64 % av PLC5-värdet i sydöstra Sverige. Ännu högre värden hade kunnat antas och i södra Sverige hade det varit rimligt med minimivärden som ligger närmare PLC5 än de -23 % som antogs i denna studie.

    Jämförelsen med kvävebelastningen från data från 39 flodmynningar år 1985–2006 visade att PLC5-belastningen ofta låg något över medianbelastningen i Bottenviken och norra delen av Bottenhavet, medan det från Indalsälven och söderut var vanli-gare att PLC5-belastningen låg något under medianbelastningen i flodmynnings-data. Variationen i flodmynningsdata mellan olika år är dock stor och denna variat-ion var oftast större än spridningen i resultatet från Monte Carlo-beräkningarna

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 530.
    Wikberg, Per-Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Harmonisering av skattningar av koldioxidutsläpp mellan kolpoolerna skogsprodukter och levande trädbiomassa inom ramen för FN:s klimatkonvention och Kyotoprotokollet2015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I ordinarie rapportering av koldioxidupptag eller utsläpp från kolpoolen skogsprodukter används data om industrins produktion och handel av halvfabrikat. En brist med den metodiken är att det inte finns någon direkt koppling till rapporteringen av kolpoolen levande trädbiomassa. Här presenteras en metodik där inflödet av nya skogsprodukter baseras på Riksskogstaxeringens permanenta stickprov som även som ligger till grund för rapporteringen av levande biomassa.

    Avverkningen fördelades ut på olika halvfabrikat med ledning av förhållandet mellan produktion av respektive produktkategori och industrins rundvirkeskonsumtion enligt ordinarie metod. Det resulterande nettoupptaget med den modifierade metoden låg på ungefär samma nivå som med ordinarie metod, men skillnaderna var vissa enskilda år betydande. 

    Den modifierade metoden är direkt kopplad till kolpoolen levande trädbiomassa och kan ersätta ordinarie metod om detta prioriteras.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 531.
    Wikström, Sofia A.
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitets Östersjöcentrum.
    Almqvist, Gustaf
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitets Östersjöcentrum.
    Bryhn, Andreas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Valman, Matilda
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, Stockholms Resilienscentrum.
    Blenckner, Thorsten
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, Stockholms Resilienscentrum.
    Bodin, Örjan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, Stockholms Resilienscentrum.
    Österblom, Henrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, Stockholms Resilienscentrum.
    Nilsson, Annika
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Ekosystemansatsen – praktiska erfarenheter från svensk havs- och vattenförvaltning2020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten sammanfattar resultaten från forskningsprojektet ”Ekosystemansatsen – praktiska erfarenheter och nästa steg”. Projektet har undersökt erfarenheter av det praktiska införandet av ekosystembaserad havs-, vatten och fiskförvaltning i Sverige, utifrån publicerad litteratur och intervjuer med nyckelpersoner i Sverige, Tyskland, Norge och USA. Sammanställningen visar att Sverige tagit flera steg mot en mer ekosystembaserad förvaltning, men pekar också på svårigheter. En viktig erfarenhet är att ekosystembaserad förvaltning ställer höga krav på samverkan och kommunikation mellan aktörer och att en stabil och tillräcklig finansiering är en viktig förutsättning. Det finns behov av en tydligare styrning och uppföljning från centrala myndigheter, en mer långsiktig finansiering och tydligare processer för kunskapsutbyte mellan olika aktörer.

    Det finns även ett behov av att kartlägga bristande överensstämmelse mellan olika sektorslagstiftningar och olika samhällsmål och att diskutera målkonflikter på nationell nivå. Implementeringen av åtgärdsprogram och planer behöver stärkas genom att berörda aktörer ges ett tydligt ansvar för att förvaltningsmål uppfylls och för en ambitiös uppföljning av framsteg mot målen. Det vore också önskvärt att vidareutveckla indikatorer för ekosystembaserad förvaltning som kvantitativt mäter framstegen mot dess principer.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 532.
    Wilander, A
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förslag till mätprogram av vattenkvalitet för fiskvattendirektivet2005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 533.
    Wilander, A
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Skyddad natur. En undersökning av två sjöar och deras utloppsbäckar i Padjelanta 20022002Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 534.
    Wilander, Anders
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Johnson, Richard K
    Goedkoop, Willem
    Riksinventering 2000: En synoptisk studie av vattenkemi och bottenfauna i svenska sjöar och vatten2003Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inventeringen år 2000 omfattade ca 3400 sjöar och 700 vattendrag. I huvudsak provtogs samma objekt som vid riksinventeringen 1995. Prover för vattenkemi togs i alla objekt, medan bottenfaunaprover togs i alla vattendrag och i en tredjedel av sjöarna. Inventeringen bidrar med underlag för uppföljning av fyra av Sveriges miljömål; levande sjöar och vattendrag, bara naturlig försurning, ingen eutrofiering och giftfri miljö (spårmetaller). Vid sammanställningen av resultaten från riksinventeringen 2000 är det lockande att jämföra resultatet från riksinventeringen 1995, men man bör komma ihåg att inventeringar ger ögonblicksbild och att skillnader kan bero på en mängd andra miljöfaktorer än just föroreningsläget. Miljödata visar normalt en mellanårsvariation som beror på flera olika faktorer (t.ex. variationer i klimat) och det är därför vanligt att mätvärden skiljer mellan olika mättillfällen. Hösten 2000 kännetecknades av en ovanligt hög nederbörd som medförde höga vattenstånd och flöden. Västra Götalands län, Värmlands län, Örebro län och Västmanlands län drabbades extra hårt och som följd av de extrema väderleksförhållandena saknas till exempel från Örebro län samtliga bottenfaunaprover utom ett i riksinventeringen 2000. Utgående från Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet beskrivs tillstånd och påverkan (avvikelse från jämförvärde. Med hjälp av en ny digitaliserad karta (GSD 1:100 000) kunde mer områdesspecifika uppgifter erhållas. Dessutom inkluderades områden som tidigare saknades, som t.ex. fjälltrakterna. Provtagningarna genomfördes väl trots höga vattenstånd och andra väderproblem. Alla bestämningar har gjorts vid Inst. för miljöanalys vid SLU, utom aluminiumfraktioner som bestämdes av ITM, Stockholms universitet.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 535.
    Wilander, Anders
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Willén, Ewa
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Vättern och dess tillflöden 1971-19941994Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 536.
    Willén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Har du något förbjudet som simmar eller växer i din trädgårdsdamm?: Information om hur du hjälper till att stoppa introduktion och spridning av invasiva främmande dammväxter.2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Trädgårdsdammen kan vara ett fantastiskt fint inslag i en trädgård, men den kan också vara inkörsporten för invasiva främmande växter som inte växer som vi tänkt oss utan istället sprider sig och skapar problem.

    Tyvärr begränsas problemen inte bara till dammen för de här växterna sprids lätt till naturen där de kan ställa till med stor skada.

    En sjö med stor artrikedom kan snabbt växa igen och domineras av den snabbväxande inkräktaren. Går det så långt påverkar det också vår möjlighet att bada, fiska eller åka båt i sjön.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 537.
    Wissman, Jörgen
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Runesson, Karin
    Volt Biologi.
    Linnander, Johan
    Naturvårdsverket.
    Kommunens arbete med invasiva växtarter: Ett kunskapsstöd2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Det här materialet är tänkt att underlätta din kommuns arbete mot landbaserade invasiva växtarter. Materialet innehåller information om regler och arbetsområden, artinformation, checklistor, tips, fotografier och inblickar i hur andra arbetar. Allt material är helt fritt att använda, klippa och klistra i, publicera, lägga på hemsidan, trycka eller omformulera för att det ska passa din kommuns behov.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 538.
    Wissman, Jörgen
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Runesson, Karin
    Volt Biologi.
    Linnander, Johan
    Naturvårdsverket.
    Om invasiva växtarter: Stöd i arbetet för en hållbar miljö i städer och tätorter2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En del arter kan ställa till stora problem när de kommer ut i naturen. Du som arbetar med samhällsplanering och gröna frågor har en viktig roll att spela i arbetet medatt minska oönskad spridning av dessa arter. Genom att undvika dem i odling samt ta bort dem där de har fått fäste finns goda möjligheter att minska risken föromfattande och kostsamma åtgärder i framtiden. Även om spridningen av oönskade arter ibland kan vara stor i urbana miljöer går den att bromsa. Ibland krävs större åtgärder, men för det mesta är små ingrepp tidigt i växternas etableringsfas det mest effektiva.

    Lycka till med ditt viktiga arbete! 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 539.
    Wramner, Per
    et al.
    Brockmann Geomatics Sweden AB.
    Hahn, Niklas
    Brockmann Geomatics Sweden AB.
    Wester, Kjell
    Brockmann Geomatics Sweden AB.
    Backe, Susanne
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Norrbotten.
    Gunnarsson, Urban
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Palsmyrar: En populärvetenskaplig beskrivning2023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Palsar är kullar, ryggar eller mer vidsträckta upphöjningar i myrmark med torv i ytan vilka innehåller perenn tjäle och har bildats genom tjällyftning. Tre huvudtyper av palsar före­kommer, nämligen kupolformade palsar, flacka palsflak och strängformade palsar. Palsar av dessa tre typer uppträder ofta sammanvuxna till palskomplex. Det gäller särskilt stora palsar.  

    Lithalsar liknar palsar, har en frusen kärna och har bildats genom tjällyftning i denna men består enbart av mineraljord. De förekommer på många håll i eller i anslutning till palsmyrar, framför allt i deras randzoner.  

    Palsar kan uppstå i primära myrpartier, i myrpartier där helt försvunna palsar tidigare funnits samt i tuvor eller strängar. Palsbildning initieras sannolikt genom att tjälen på vissa ställen (exempelvis där snötäcket är tunnare) tränger djupare ner och orsakar större tjällyft­ning än i omgivningen. Om tjälen kvarstår över sommaren blir den upphöjda myrytan på-följande vinter mer utsatt för frost och en ytterligare höjning i förhållande till omgivningen äger rum. Därigenom bildas en embryonal pals med ett ytligt skikt av perenn tjäle som kan bli mäktigare genom tillväxt mot djupet. När tjälen nått ner till mineraljorden under torven, kan denna – om den är tjällyftande (dvs. finkornig) – delta i den fortsatta palsbildningen. Om så inte är fallet avstannar tillväxten vilket i allmänhet innebär lägre palsar.  

    Palsar har tidigare tenderat att genomgå ett cykliskt utvecklingsförlopp, mer uttalat i myrar med högre palsar. Dessa anläggs i en myr, tillväxer, uppnår ett mognadsstadium och börjar så småningom brytas ner. Nedbrytningen resulterar i en öppen vattensamling som efter hand växer igen. Därvid kan den ursprungliga myren återskapas så att förutsättningar för palsbildning ånyo inträder. Detta förlopp har i dag till största delen upphört och ersatts av en ensidig nedbrytning.  

    Nedbrytning av palsar kan ske genom olika processer som ofta uppträder tillsammans och kan leda till fullständig förintelse. De två viktigaste processerna är blockerosion och allmän upptining (som i sin tur leder till hopsjunkning av en pals). Blockerosion inne­bär nedbrytning av en pals från sidan genom att torvblock lossnar och faller ner så att en erosionsbrant uppstår. Öppet vatten är både en agent för och ett resultat av denna process. Den kan fortsätta tills den berörda palsen är helt borta, men många gånger (särskilt i pals­komplex och vidsträckta palsar) upphör nedbrytningen och erosionsbranterna växer igen. Palskomplex med djupa inskärningar vittnar ofta om att sådan nedbrytning har ägt rum.  

    Blockerosion förutsätter – eller åtminstone underlättas av – öppet vatten vid och sprickor i palssidorna. Bådadera är vanligt förekommande. I samband med blockerosion tinar den frusna palskärnan och sjunker ihop allt eftersom erosionsbranten äter sig in i palsen. Mer allmän upptining och hopsjunkning av palsar, utan samtidig blockerosion, är ett vanligt fenomen i palsmyrar, särskilt vad gäller unga och låga palsar. Det har blivit mer och mer vanligt under de senaste tre – fyra decennierna. Även stora, mogna palsar har på många håll sjunkit ihop märkbart under senare tid utan tecken på andra former av nedbrytning. 

     Palsbildningen innebär att den hydrofila myrvegetationen successivt ersätts av ristuve-vegetation med arter anpassade till en torrare miljö. Mossor etablerar sig tidigt. Något senare kommer hjortron och andra blomväxter. Därefter kommer dvärgbjörk och andra ris. Kråkris etablerar sig sent men blir ofta en dominerande art tillsammans med dvärgbjörk och hjortron. Högre palsar är ofta kala eller har sparsam vegetation som domineras av lavar.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 540.
    Wretenberg, Johan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Glimskär, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Terä, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Pihlgren, Aina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Cronvall, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Andersson, Per
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Strandberg, Marcus
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    FÄLTINSTRUKTION FÖR SMÅBIOTOPER VID ÅKERMARK NILS ÅR 20112011Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 541.
    Xiao, Linhong
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Ahrens, Lutz
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Wiberg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Eriksson, Elin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Behrendt, Lars
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Study of the presence of organic UV filters in the Swedish aquatic environment2022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Organic UV filters are widely used in personal care products (PCPs) and textiles to prevent solar erythema and discoloration, respectively. These UV absorbing compounds are frequently released into the aquatic environment, either directly via bathing and swimming, or indirectly via effluents from wastewater treatment plants. Because of their widespread occurrence and potential for bioaccumulation, organic UV filters are considered an emerging concern to ecosystems and humans. In this project, we first reviewed and summarized literature on the worldwide occurrence of organic UV filters and subsequently characterized their occurrence in water environments in Uppsala county, Sweden. Specifically, we selected the ten most commonly detected organic UV filters worldwide as our targets. After optimization of chemical analysis, we were able to detect six out of ten of these compounds at environmentally relevant levels. Subsequently, we investigated the occurrence of these six compounds in surface water and sediment samples from bathing/swimming places located at riversides, lakesides, and the seaside around Uppsala county during August 2021. All six organic UV filters (i.e., 4-methylbenzylidene (4-MBC), avobenzone, octinoxate (EHMC), octocrylene (OC), Uvinul A Plus (UVA Plus), benzophenone-4 (BP-4)) were found in sediment and surface water samples with a detection frequency of 100%, except EHMC, which was detected in 71% of the surface water samples. OC dominated in sediment samples collected from bathing/swimming areas with concentrations ranging between 2.6 and 250 ng g‒1 dry weight (dw), which comprised 52-77% of the sum of all targeted compounds. 4-MBC dominated in surface waters with concentrations ranging between 170 ng L‒1 and 560 ng L‒1, which comprised 39-56% of the sum of all targeted compounds. Overall, organic UV filters were ubiquitously detected in Uppsala county and our data could be foundational for an extended sampling campaign and additional risk assessment of organic UV filters among resident aquatic organisms.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 542.
    Zetterberg, Charlotta
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Chapron, Guillaume
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Christiernsson, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Epstein, Yaffa
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Michanek, Gabriel
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Dispens från förbud att skada naturen: Slutrapport2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Syftet med forskningsprojektet är att analysera hur reglerna om dispens från naturreservat, strandskydd, artskydd och det generella biotopskyddet tillämpas av länsstyrelser och (när det gäller strandskydd) kommuner. Ambitionen är att dra slutsatser om vad som främjar eller hindrar måluppfyllelse och rättssäkerhet i dispensbesluten och att ge rekommendationer om hur styrmedlen kan förbättras. En sammantagen bild av vår undersökning visar att beviljandegraden är hög vilket inte ligger i linje med själva dispensinstitutets syfte att utgöra ett undantag från en huvudregel och inte heller i linje med uttalanden i förarbeten om att prövningarna ska vara restriktiva. Studien visar för samtliga dispenstyper att det föreligger en stor variation i dispensbesluten såväl mellan länen som inom länen när det gäller hur en viss fråga hanteras, något som är svårförenligt med principer om likabehandling, konsistens och förutsebarhet. Mot bakgrund av likabehandlingsprincipen är avgörande att myndigheter i olika delar av landet, men också olika handläggare inom en och samma myndighet, behandlar lika fall på lika sätt (1 kap. 9 § RF). För att enskilda och andra berörda ska kunna förstå hur myndigheter har kommit fram till ett beslut får det ses som centralt att besluten är tydliga och transparanta. Den genomförda granskningen visar dock att det ofta är svårt att förstå hur bedömningar har genomförts samt på vilket underlag. Som påtalas i ett av delprojekten förefaller det som om vissa källor och hänvisningar på ett närmast slumpartat sätt har tagits med i besluten. Otydliga beslut är problematiska av rättssäkerhetsskäl och särskilt med beaktande av möjligheterna att överklaga beslut. Besluten bör därför i högre grad utformas så att det framgår vilket underlag besluten baseras på. I vägledningar till myndigheter kan förtydliganden göras i olika avseenden, t.ex. om vilken roll de allmänna hänsynsreglerna spelar i dispensprövningen, att kompensationsåtgärder krävs vid dispens från naturreservatsföreskrifter och att naturvärdesbedömningen sker utifrån kunskap om förhållandena i det aktuella området. Det kan innebära att besök på platsen bör ske oftare än idag.

    I vägledningar kan också beslutshanteringen harmoniseras och förtydligas så att den blir förutsebar och därmed mer rättssäker för olika intressenter, inte minst verksamhetsutövare. Det borde överhuvudtaget inte vara svårt att i vägledningar upprätta checklistor som beslutsfattare kan använda för att kontrollera att viktiga beslutsgrunder inte förbises. Av dispensbesluten framgår sällan att hänsyn tas till indirekta och kumulativa effekter. Med hänsyn till det stora antalet dispenser som beviljas är det rimligt att anta att den sammanlagda påverkan på naturvärden därför kan vara betydande. Utvecklandet av en landskapsplanering kan vara ett lämpligt instrument för att hantera denna brist. Planer kan ha flera viktiga funktioner. En är att ta fram och analysera information som beaktar ekologiska samband i ett större geografiskt område. En annan är att på ett tidigt stadium hantera potentiella intressekonflikter, göra prioriteringar och klargöra mål. Allt detta är till fördel vid efterföljande beslut om exempelvis dispens enligt 7 kap. MB. Förutsebarheten (rättssäkerheten) ökar.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 543.
    Åkerholm, Marianne
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Glimskär, Anders
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Utveckling av inventeringsmetodik för övervakning av gräsmarker i norra Sverige – rapport 20122013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Gräsmarker är ett av våra allra mest artrika ekosystem. Flera av gräsmarkerna har varit under stark kulturell påverkan under lång tid. Djurhållning har varit en viktig del i norra Sveriges ekonomi och har påverkat landsbygdsmiljön starkt. Omläggningen av jordbruket de senaste 70 åren har lett till att flera lantbrukare har lagt ner verksamheten, och därmed har arealen gräsmark också minskat. Som en motvikt till förlusten av ängs- och betesmarkerna har flera alternativa gräsmarker skapats, som täcker stora arealer och som har stora värden för den biologiska mångfalden. Dessa marker har dock andra egenskaper än de traditionella ängs- och betesmarkerna, som exempelvis annan utbredning och dynamik.Under 2012 har projektet ”Övervakning av gräsmarker i norra Sverige” fått finansiering från Naturvårdsverket för att genomföra ett utvecklingsprojekt inom regional miljöövervakning. Länsstyrelsen Dalarna administrerar projektet och förvaltar projektmedlen. En stor del av arbetet inom projektet har utförts av SLU. Projektet syftar till att ta fram och utveckla en övervakningsmetodik för gräsmarker i norra Sverige som till delar bygger på den gräsmarksmetodik som har tagits fram inom LillNILS för länen i Syd- och Mellansverige. Ett första steg är att identifiera olika typer av gräsmarker och undersöka om det går att avgränsa dem mot skog och myr och hedar på ett jämförbart sätt med hjälp av flygbildstolkning. Utifrån tolkningsunderlagen kommer arealskattningar att kunna göras. Baserat på hur stora arealer de olika gräsmarkstyperna har kommer provytor att kunna slumpas ut för fältkontroll. Landskapsperspektivet, som alltid finns med då man använder NILSbaserade data, kan också användas för att t.ex. förklara samband mellan artrikedom och landskapets mångformighet. Övervakningen ska uppskatta hur stora gräsmarksarealerna är, både inom och utanför jordbruksmark. Den utvecklade metodiken syftar till att integreras i en operationell övervakning av gräsmarker i norra Sverige inom ramen för ett gemensamt delprogram inom regional miljöövervakning, i samarbete med SLU:s program Regional miljöövervakning via NILS (LillNILS).

    Fulltekst (pdf)
    Rapport
  • 544.
    Öckinger, Erik
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Josefsson, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Widenfalk, Lina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Blicharska, Malgorzata
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Chapurlat, Elodie
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hedblom, Marcus
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Merinero, Sonia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Pärt, Tomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Widenfalk, Olof
    Greensway AB.
    Ranius, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?: Slutrapport2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Om ekologisk kompensation ska kunna bidra till att hindra förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster krävs god kunskap om faktorer som främjar respektive hindrar att kompensationsåtgärder är effektiva. Vi har gjort två olika litteratursynteser som handlar om detta: 1) En syntes av vetenskapliga studier som utvärderar ekologisk kompensation, och 2) En syntes av vetenskapliga studier som utvärderar naturvårdsrestaureringar (vilket är en vanlig form av ekologisk kompensation), som utförts i andra sammanhang än ekologisk kompensation.

    Vi fann endast 40 vetenskapliga studier från hela världen som utvärderade effekter av ekologisk kompensation på biologisk mångfald eller ekosystemtjänster. Endast en av dessa var utformad så att man kunde avgöra om kompensationen har hindrat att det skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Den vanligaste typen av kompensation som utvärderades i dessa studier var nyskapande av biotoper. Majoriteten av studierna var utförda i våtmarker eller sötvattensmiljöer i Nordamerika, och det är därför svårt att dra generella slutsatser som går att tillämpa på andra naturtyper och i andra delar av världen. Det verkar dock som att det är svårare, eller tar längre tid, att kompensera ekosystemtjänster än biologisk mångfald.

    Vår syntes av 93 vetenskapliga studier som utvärderat restaureringsåtgärder genom att jämföra både före och efter restaurering samt med kontrollmiljöer utan åtgärder, visade på stor variation i utfall. Naturvårdsrestaureringar leder långt ifrån alltid till högre biologisk mångfald. Effekten av restaurering skiljde sig inte tydligt mellan de studerade ekosystemen skog, gräsmarker, våtmarker och sandmarker, och inte heller mellan olika organismgrupper. Däremot verkar effekten av restaureringen ta längre tid i skogsmiljöer än i gräsmarker och våtmarker. Inom respektive typ av ekosystem fanns skillnader mellan specifika restaureringsåtgärder, och i flera fall var effekten bättre när man utfört en kombination av åtgärder än effekten av dessa åtgärder för sig. För att kunna bedöma under vilka förutsättningar restaurering på en plats kan vara en effektiv åtgärd för att kompensera naturvärden som förlorats på en annan plats är det viktigt att förstå bättre vad den stora variationen i utfall beror på.

    Tyvärr fanns det alltför få studier för att möjliggöra en utvärdering av potentiella synergier eller avvägningar mellan olika mål med restaureringar, som mellan biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Framtida studier bör därför belysa sådana potentiella synergier eller avvägningar.

    Vår syntes visar att:

    • Det finns stora kunskapsluckor kring hur väl ekologisk kompensation hindrar förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Det är därför ännu inte möjligt att ta fram evidensbaserade riktlinjer för hur ekologisk kompensation bör utformas.
    • Innan kunskap finns bör inte ekologisk kompensation användas storskaligt som medel för att hindra förlusten av biologisk mångfald.
    • När man utformar kompensationsåtgärder är det viktigt att använda ekologisk kunskap. Även om antalet utvärderingar av ekologisk kompensation är litet kan man få god vägledning från andra typer av ekologiska undersökningar.
    • För att kunna utvärdera vilka kompensationsåtgärder som förhindrar nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster behöver myndigheter som begär ekologisk kompensation samtidigt kräva en systematisk och långsiktig uppföljning av utfallet av kompensationen.
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 545.
    Öhrman, Phillip
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ericsson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Sandström, Camilla
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    En studie om tillit till inventeringssystemet för stora rovdjur2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Tillit, att lita på samhället och på sina medmänniskor, är samhällets kitt. Ett samhälle, inklusive dess olika komponenter, som präglas av hög tillit antas fungera bättre än om tilliten är låg. Syftet med vår studie är att utvärdera tilliten till inventeringssystemet för stora rovdjur bland de myndigheter och intresseorganisationer som är direkt berörda av systemet. På basis av intervjuer utvärderade vi tilliten genom sex olika delkomponenter; kommunikation,ansvars- och kompetensfördelning, resurser, respekt, kunskap och rättvisa. Vi har identifierat brister i alla sex delkomponenterna vilket sammantaget resulterar i att tilliten för systemet kan betecknas som låg. • Kommunikationen i systemet; hur kommunikationen sker, vad somkommuniceras, och på vilket sätt beslut kommuniceras upplevs som undermålig.• Ansvars- och kompetensfördelningen upplevs som otydlig. Det finns en klyfta mellan de som fastställer regler och riktlinjer och de som utför inventeringarna, varför relationerna präglas mer av kontroll och misstro än av handlingsutrymme och tillit.• Inventeringsresurserna räcker inte till eller prioriteras fel; t.ex. prioriteras varg på bekostnad av de övriga arterna. Det minskar förutsättningarna att fatta välgrundade beslut om ersättningar för rovdjurspredation ochom licens- och skyddsjakt.• Respekten för kunskap, näringsverksamhet och ideellt arbete upplevs som bristfällig. Respekten missgynnas också av den rigida kontrollkultur som upplevs ha utvecklats till följd av mål- och resultatstyrning i kombination med strikta inventeringskriterier.• Integrationen av ny kunskap är bristfällig. Bristen på ett systematiskt s.k. adaptivt lärande leder till att nya lösningar inte tillämpas eller utvecklas i tillräckligt hög grad.• Systemet upplevs som orättvist och slutet. En översyn av hur kostnader och nytta fördelas efterlyses av aktörerna, både vad gäller direkta kostnader,men även transaktionskostnader, dvs. kostnader förknippade med samråd och samverkan. Det är också oklart hur aktörerna aktivt tillåts delta i utvecklingen av systemet. Aktörerna lyfter fram en rad förslag till hur tilliten kan stärkas. Det utgör grunden till förbättringar som också kan accepteras av de flesta:• Inled ett systematiskt kvalitetssäkringsarbete med fokus på dialog och aktörssamverkan, till exempel inom ramen för Dialog för Naturvård.• Arbeta gemensamt fram en tydlig rollfördelning som beskriver vem som gör vad, när och varför inom hela inventeringskedjan, med syftet att öka förutsägbarheten för alla inblandade.• Skapa incitament och strukturer för adaptiv förvaltning inom hela inventeringskedjan,på alla nivåer.• Ta fram en översyn av hur kostnader och nytta fördelas för alla aktörer.Det ska inkludera direkta kostnader och transaktionskostnader, dvs. kostnader förknippade med samråd och samverkan.• Utveckla och effektivisera inventeringsmetoderna, gärna med ny teknik som DNA, kameror och drönare. Utöka samarbetet med forskningsprojekt som till exempel ScandCam.• Återkoppla direkt till intresseorganisationernas och allmänhetens observationerför att öka motivationen att rapportera.• Utveckla ett regelverk för de år där det saknas inventeringsdata (t.ex.på grund av snöbrist), genom till exempel en rutin för framskrivning av antalet djur baserat på trendanalys.• Minska fjärrstyrningen, NVs roll bör vara mer koordinerande än kontrollerande.• Verka för kunskapsintegration (s.k. kollektiv intelligens) genom att samordnakunskaper, vetenskaplig samt lokal och traditionell kunskap, så att det gagnar hela systemet.• Gör en översyn av hur resurser fördelas och prioriteras i systemet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 546.
    Örn, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Fernström, Lise-Lotte
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Golovko, Oksana
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ahrens, Lutz
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hansson, Ingrid
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Frosth, Sara
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Screening of faecal bacteria and antibiotic resistance in urban wastewater and recipient river surface water2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    One major source of faecal bacteria and antibiotics to surface waters are effluents from sewage treatment plants (STPs) which highlights the importance of efficient sewage treatment for reduction of microorganisms as well as chemicals. In the present study a broad and exploratory screening survey was conducted on water and, fish and caged mussels samples from the sewage treatment plant and the recipient river Fyrisån in Uppsala, Sweden, during the years 2017-2019. The aim was to study the impact of STP effluent discharge on the river water microbial quality measured through the presence of Escherichia coli (E. coli) and Enterococcus spp. as fecal indicator bacteria, antibiotic resistance by extended-spectrum beta-lactamase producing E. coli (ESBL-E. coli), potentially pathogenic bacteria Salmonella spp., as well as presence and levels of antibiotics.

    In the STP, large reductions of faecal bacteria from influent to effluent sewage water (>90%) was measured, but less reduction was observed for the antibiotics (66%). Measurement of ESBL-E. coli in the STP sewage water revealed increased ratio of ESBL-E. coli isolates in the STP effluent compared with influent samples indicating potential selection for antibiotic resistance during the sewage process. Recipient river water samples revealed increased faecal bacteria and resistant ESBL-E. coli concentrations several kilometers downstream the STP outlet. Salmonella spp were isolated from all samples of STP influent and effluent water and at some sites in the river. Screening of wild fish and caged mussels in the river show that animals in the recipient environment to STPs can be carriers of faecal bacteria and ESBL-E. coli. This highlights the potential risk for transmissions of pathogens and antibiotic resistance from both the water and aquatic animals inhabiting microbial polluted environments.

    Large variations in concentrations of bacteria as well as antibiotics were observed between the years, which were probably due to annual differences in river discharge flow, indicating that prevailing weather conditions influence the levels of bacteria and antibiotics in the river. Generally, the resistance pattern to the 14 different tested antibiotics were similar in ESBL-E. coli isolated from the STP influent and effluent, river and biota samples. Apart from ampicillin and cefotaxime which were used for selection of ESBL-E. coli, high resistances were detected also for ceftazidime and ciprofloxacin. Large proportions of the isolated ESBL-E. coli were also multidrug-resistant, i.e. resistant to at least three different antibiotic classes.

    The present study show that the Uppsala STP serves as a major source for faecal bacteria, ESBL-E. coli and antibiotics to surface water of the river Fyrisån, which can remain at considerable levels for several kilometers downstream the outlet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
891011 501 - 546 of 546
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf