Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Endre søk
Begrens søket
67891011 401 - 450 of 546
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 401.
    Malmsten, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    NILS-inventerare och allemansrätten2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 402.
    Malnes, Daniel
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Eriksson, Elin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ahrens, Lutz
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Golovko, Oksana
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Monitoring for organic micropollutants in the WFD Watch List 2021-20222022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Projektets huvudsakliga mål var att studera förekomsten av utvalda ämnen från vattenförvaltningens bevakningslista (amoxicillin, ciprofloxacin, sulfametoxazol, trimetoprim, venlafaxin, desvenlafaxin, azitromycin, klaritromycin, flukonazol, klotrimazol, imazalil, ipkonazol, metkonazol, mikonazol, prokloraz, tebukonazol och tetrakonazol) i sju svenska avrinningsområden påverkade av avloppsreningsverk. Andra organiska miljöföroreningar var också inkluderade, så som läkemedel, personvårdsprodukter, industrikemikalier och PFAS, på grund av deras potentiellt allvarliga effekter vid låga doser i miljön.

    De studerade svenska avrinningsområdena visade på en variation av organiska miljöföroreningar på grund av hydrologi och antropogen påverkan (jordbruk, urban, och industriell). Totalt 70 organiska miljöföroreningar detekterades i minst ett prov, med medelkoncentrationer som varierade från ng/L till mg/L i prover från avloppsvatten och från ng/L till μg/L i ytvattenprover. De dominerande substanserna var tramadol, lidokain, metoprolol och koffein på alla provplatser. Koncentrationer uppströms i recipienten var i medel en tiondel av koncentrationerna nedströms i recipienten respektive utgående avloppsvatten. Det visades att höga koncentrationer av organiska miljöföroreningar från avloppsreningsverken introducerades in i den akvatiska miljön.

    Ett antal ämnen från vattenförvaltningens bevakningslistadetekterades, bland annat sulfametoxazol, erytromycin, och azitromycin, flukonazol och venlafaxin samt dess metabolit desvenlafaxin. Fler studier behövs för den säsongs- och platsmässiga variationen av organiska miljöföroreningar i den akvatiska miljön.

    Fulltekst (pdf)
    Monitoring for organic micropollutants in the WFD Watch List 2021-2022
    Download (zip)
    Dataset for Monitoring for organic micropollutants in the WFD Watch List 2021-2022
  • 403.
    Marklund, Liselott
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Allard, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Egberth, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Holmgren, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Högström, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Nilsson, Björn
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Olsson, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Skånes, Helle
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Walter, Fredrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Sundquist, Sture
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Utveckling av metodik för flygbildstolkning inom NILS landskapsrutor (5x5 km)2007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Miljöövervakningsprogrammet Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS) bygger på en kombination av fältinventering och flygbildstolkning och ger ett dataunderlag för att skatta tillstånd och förändringar i det svenska landskapets alla naturtyper. För att utföra landskapsanalyser krävs data från ett större område än den centrala kilometerruta (1 km 2) som utgör basen inom NILS. Den omgivande landskapsrutan (25 km2) är där ett viktigt komplement för att kunna beskriva den rumsliga fördelningen av olika typer av landskapselement, och landskapets fragmenteringsgrad, med mera.

    Projektet har syftat till att ta fram ett beslutsunderlag som ska ligga till grund för beslut om hur flygbildstolkningen av landskapsrutan ska utföras.

    Utgångspunkten i projektet har varit att ta hänsyn till så många användarbehov som möjligt vid förslaget på tolkningsmetodik. Undersökningen av användarbehov har till stor del baserats på den informationsanalys (Esseen et al . 2004) som legat till grund för designen av NILS. Genomgången visar att de största användarbehoven är att kunna följa landskapets sammansättning och struktur. För att detta ska vara möjligt krävs uppgifter om storlek, form och rumslig fördelning av en mängd marktäcketyper och markanvändning. Användarnas behov av detaljeringsgrad varierar och inom urban miljö och inom odlingslandskapet är kraven på detaljeringsnivå är högre jämfört med skogsmark och våtmarker, där en högre generaliseringsgrad kan tolereras.

    Metodtester och en genomgång av nya tekniker och metoder för datafångst och tolkning har genomförts med utgångspunkt från de användarbehov som påtalats i informationsanalysen (Esseen et al . 2004). Ett förslag på möjlig klassificering har framarbetats för att visa på den detaljeringsgrad som krävs vid tolkningen för att skapa vissa typer av markslagsklasser.

    Förslaget baseras i första hand på användarbehoven varför vissa avvikelser från ett vanligt hierarkiskt klassificeringssystem förekommer.

    De metoder som testat har varit manuell flygbildstolkning med stöd av befintliga GIS-data och tolkning med stöd av segmenteringsprocesser. Metodtesterna har utmynnat i förslag på tolkningskoncept för landskapsrutan indelat på 3 scenarier.

    I scenario 1 redovisas en manuell lösning som bygger på en kombination av manuell flygbildstolkning och nyttjande av befintliga eller kommande GIS-data.

    I scenario 2 redovisas en kombination av manuella och semiautomatiska metoder som bygger på manuell flygbildstolkning, nyttjade av befintliga GIS-data som kNN-Sverige och segmentering, där segmenteringen utnyttjas för polygonavgränsning, framförallt i skog.

    I scenario 3 redovisas ett framtidsscenario där det är möjligt att kombinera data från flygbilder och laserskanning med segmenteringsprocesser, semiautomatisk klassning av segment och manuell flygbildstolkning kontroll och tolkning.

    Slutsatsen är att scenario 1 är den mest kostsamma lösningen och scenarion 3 är inte möjligt att genomföra inom den närmaste framtiden varför scenario 2 bedöms vara det alternativ som har högst potential att vara kostnadseffektivt. Slutsatsen blir att förslaget i scenario 2 behöver avgränsas ytterligare och att det krävs utförliga metodtester för att kunna bedöma den totala kostnadsbilden för förslaget.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 404.
    McKie, Brendan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Goedkoop, Willem
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Final Report Development of alternative approaches for monitoring the effects of the mosquito control agent Bti on ecosystems of the Dalälven catchment2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    Myggbekämpning_dalälven_bti.pdf
  • 405.
    Menger, Frank
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Wiberg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Eriksson, Elin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Forsberg, Malin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Malnes, Daniel
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Golovko,, Oksana
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Review and analysis of PMT substances in water2022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Syftet med den här studien var att studera förekomst av persistenta, mobila organiska miljöföroreningar (PMOC) i svensk vattenmiljö med fokus på risk för förorening av dricksvatten. Kända punktkällor och råvatten för dricksvattenproduktion i Mälarens närområde provtogs och analyserades med hjälp av högupplöst masspektrometeri (HRMS). Avrinning från flygplatser (n = 2), dagvatten (n = 7), lakvatten från deponier (n = 9) avloppsvatten från reningsverk (n = 15) och råvatten för dricksvattenproduktion (n = 3) ingick i studien och analyserades med metoder speciellt anpassade för mobila (polära) ämnen. Screeningen utgick från listor av tänkbara föroreningar som tagits fram genom in silico metoder och omfattade totalt 249 ämnen. Åtta PMOCs bekräftades och 24 identifierades (preliminärt) i vatten från punktkällor och/eller dricksvatten. Varje (preliminärt) identifierad substans som upptäcktes i råvatten återfanns även i flera typer av de påverkade miljöproverna (punktkällorna). De (preliminärt) identifierade substanserna bör undersökas vidare med avseende på ursprung och förekomst i miljön samt bedömas utifrån potentiella risker för miljön och som föroreningar i dricksvatten.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 406.
    Miaz, Luc T
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Plassmann, Merle M
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Gyllenhammar, Irina
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Bignert, Anders
    Sandblom, Oskar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Lignell, Sanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Glynn, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Benskin, Jonathan P
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Temporal trends of suspect and target per/polyfluoroalkyl substances (PFASs), Extractable organic fluorine (EOF) and total fluorine (TF) in pooled serum from first-time mothers in Uppsala 1996-20172020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    A combined method for quantitative, suspect, and non-target screening of per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) was developed using ultra-high pressure liquid chromatography-ultra-high resolution (Orbitrap) mass spectrometry. The method was applied together with measurements of total- and extractable organofluorine (TF and EOF, respectively), to pooled serum samples from 1996–2017 from first-time mothers living in the county of Uppsala, Sweden, some of which were exposed to drinking water contaminated with perfluorohexane sulfonate (PFHxS) and other PFASs until mid-2012. Declining trends were observed for all target PFASs as well as TF, with homologue-dependent differences in year of onset of decline. Only 33% of samples displayed detectable EOF, and amongst these samples the percentage of EOF explained by target PFASs declined significantly (−3.5% per year) over the entire study period. This finding corroborates prior observations in Germany after the year 2000, and may reflect increasing exposure to novel PFASs which have not yet been identified. Non-target time trend screening revealed 3 unidentified features with time trends matching PFHxS (Spearman’s ρ > 0.5). These features require further investigation, but may represent contaminants which co-occurred with PFHxS in the contaminated drinking water.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 407.
    Michanek, Gabriel
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bostedt, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    de Jong, Johnny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ekvall, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Forsberg, Maria
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hof, Anouschka
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Sjögren, Jörgen
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Zabel von Felten, Astrid
    Bern University of Applied Sciences, School of Agricultural, Forest and FoodSciences, Schweiz.
    Landskapsplanering av skog: för biologisk mångfald och ett varierat skogsbruk2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Forskningsprogrammet har utrett frågor om landskapsplanering av skog för att främja biologisk mångfald och ett varierat skogsbruk. En övergripande slutsats är att landskapsplanering kan bidra till att bättre än idag uppnå målet ”Levande skogar”. De viktigaste slutsatserna och lärdomarna från detta forskningsprogram är dessa (avsnittsnummer inom parentes):• En landskapsplanering bör koppla till ett tydligt mål. Ett mål skulle kunna vara att skapa förutsättningar för livskraftiga populationer av de arter som vi förbundit oss att bevara enligt Art- och habitatdirektivet, och Fågeldirektivet (4.1).• En landskapsplan bör inte bara fokusera på vilka värden som finns i landskapet, utan också på vilka värden som borde finnas för att nå uppsatta mål. Landskapsplanen bör därför innehålla skötselalternativ som bevara, restaurera, skötsel för att öka naturvärden, skötsel för skogsproduktion, och eventuellt också intensivskogsbruk. För att klara de mest krävande arterna bör man skapa konnektivitet mellan naturvärdesbestånd (3.4, 3.7.1, 3.8.1).• Genom att använda ett GIS-baserat datorprogram, t.ex. Zonation, kan man på ett objektivt och transparent sätt få fram en landskapsplan som kan fungera som underlag för diskussion mellan berörda parter (4.2.5).• En landskapsplanering behöver inte innebära mer avsättningar än i dagens skogsbruk, men eftersom konnektiviteten ökar blir naturvårdsnyttan större, och naturvårdsarbetet blir mer proaktivt. Hur mycket avsättningar som behövs beror på en mängd faktorer som t.ex. befintliga naturvärden, bonitet och fragmenteringsgrad (4.2.6).• Den största nackdelen med landskapsplanering är att olika markägare påverkas olika mycket. Landskapsplanering bör därför kombineras med ekonomiska styrmedel (4.10). Se även nedan.• En landskapsplanering av skog kan främja en skogsförvaltning som proaktivt och strategiskt bevarar livsmiljöer i skogslandskapet, ett förhållningsätt som EU-kommissionen rekommenderar vid genomförandet av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. Planeringen kan tillgodose en ”kontinuerlig ekologisk funktionalitet” i landskapet. Därmed motverkas konflikter med artskyddsförordningen i enskilda fall och landskapsplanen skapar bättre förutsebarhet för skogsägare än idag (5.2.1).• Landskapsplanering av skog har skett i USA sedan 1976, genom National Forest Management Act (NFMA, §1604) och ankytande lagstiftning. Även om planeringen endast omfattar federalt ägda ”National Forests”, är konkurrensen om skogen mellan olika allmänna intressen i huvudsak densamma som i Sverige. Planeringen i USA anses i många fall ha proaktivt skyddat livsmiljöer och därmed har konflikter med artskyddet i Endangered Species Act kunnat undvikas (3.1). Lagstiftningen och erfarenheterna av planeringen i USA kan ge vägledning för ett eventuellt svenskt lagstiftningsarbete om landskapsplanering av skog. Den amerikanska lagstiftningen har regler om bl.a. intresseavvägning, kunskapsunderlag, adaptivitet och deltagande.

    • Om landskapsplaneringen av skog ska kunna beakta och prioritera intressen utifrån de specifika förutsättningarna i landskapet, bör lagstiftningen som utgångspunkt ge planmyndigheten betydande frihet i bedömningen. Vissa intressen behöver dock ges laglig prioritet, såsom efterlevnad av miljökvalitetsnormer (5.5). Detsamma gäller artskyddsreglerna, där dock planen kan fylla en proaktiv funktion som motverkar konflikter med skogsbruket och samtidigt bidrar till genomförandet av EU-rättens krav på skydd för arter och livsmiljöer (se ovan).• Landskapsplanering av skog bör utgå från ett underlag som har hög vetenskaplig kvalitet och som möjliggör deltagande och påverkan från skogsägare och andra intressenter (5.8). Så som lagstiftningen ser ut idag kommer det i många fall sannolikt att krävas en strategisk miljöbedömning inför planarbetet. (5.7). Vidare bör en landskapsplanering av skog (såsom i USA) vara adaptiv, eftersom naturen ständigt förändras (t.ex. på grund av klimatförändringen) på sätt som inte kan förutses och eftersom kunskapsläget i sig förändras (5.6). • Det är en politisk fråga om Sverige ska underlätta för ett intensivt skogsbruk som undantas från vissa krav i skogsvårdslagen (såsom naturvårdshänsynen i 30 §). I forskningsprogrammet tar vi inte ställningen till denna fråga i sig. Om en sådan politisk vilja finns är det centralt att intensivt skogsbruk endast tillåts på skogsmarker som saknar betydelse från naturvårdssynpunkt, om även miljömålen för skogen ska kunna nås. Landskapsplanen är ett ändamålsenligt instrument för att identifiera sådana områden (5.9).• Planeringen av skog kan ske genom en landskapsplan enbart eller genom en landskapsplan som kombineras med en lokal skogsbruksplan. En anknytande fråga är hur respektive plan ska styra enskilda skogsägare respektive myndigheter. När det gäller enskilda är den frågan intimt förknippad med rätten till intrångsersättning enligt 2 kap. 15 § regeringsformen. I rapporten diskuteras olika alternativ (5.10) och vilka konsekvenserna blir, inte minst ur ersättningshänseende. Ersättningsbedömningen är delvis komplicerad och kontroversiell (5.4).• En generös tillämpning av ersättningsrätten, där markägare t.ex. ges ersättning för att följa lagkrav om artskydd, skapar ett ökat tryck på den allmänna naturvårdsbudgeten och kan därmed försvårar möjligheten att nå miljömål och att genomföra EU-rättens krav om artskydd (5.4.2). Landskapsplanen kan, tillsammans med ett skattefondsystem (se nedan), bidra till en mer optimerad naturvård och en jämnare fördelning av kostnaderna för att bevara biologisk mångfald.• En landskapsplan måste hantera frågan om horisontell och vertikal rättvisa. Ett sätt är att inrätta en fond. I ett sådant system betalar skogsägare en viss avgift, och de medel som genereras genom avgiften används för att kompensera skogsägare som g

    • Ju större område planen och fonden berör desto lättare kan det bli det att skapa horisontell rättvisa. Anledningen är dels heterogeniteten i den rumsliga fördelningen av skyddsvärda områden, dels fasta administrativa kostnader, vilket ger problem om fonden avser små geografiska områden. Dessa problem kan utjämnas genom att använda större administrativa områden för fonden. I förlängningen kan ”landskapet” definieras som nationen och avgifts-fondssystemet skulle då involvera alla skogsägare i landet (6.6).• En avgift för att finansiera en sådan fond kan utformas så att den i sig har en positiv effekt på biologisk mångfald. Exempelvis skulle en avgift på avverkad volym ge incitament att fördröja avverkningen, vilket skulle förlänga rotationsåldern, vilket i sin tur är gynnsamt för biologisk mångfald (6.7).• En simulering av de finansiella effekterna av ett avgifts-fondsystem genomfördes i tre lika stora skogsområden, ett i Norrbotten, ett i Östergötland och ett i Kronoberg. De visar att ett avgifts-fond system i regel har relativt goda möjligheter att fungera som ett självfinansierat policyalternativ i den meningen att ”vinnande” fastigheter kan genom en avgift finansiera förlusten för ”förlorande” fastigheter (6.10.6).• Ett självfinansierat avgifts-fondsystem är dock inget självändamål. Frågan om hur den finansiella bördan av landskapsplanering skall fördelas mellan skogsägarkollektivet och det övriga samhället är en fråga om vertikal rättvisa. Att stödja fonden via allmänna skattemedel kan anses förbättra denna vertikal rättvisa, och kan motiveras av det faktum att hela samhället åtnjuter det sociala värdet av den biologiska mångfalden i skyddade områden (6.6).• En enkätundersökning riktad till privatskogsägare visade att respondenterna kunde delas in i två distinkta grupper. Den första gruppen är helt och hållet emot alla restriktioner av sin nuvarande frihet att bestämma placeringen av avsättningar, och till återkommande nyckelbiotopsinventeringar. Denna grupp utgjorde ca. 70 % av respondenterna (5.4).• Den andra gruppen som identifierades av enkätundersökningen skulle inte få en minskad välfärd av ökad samhällelig styrning av avsättningar, baserade på biologiskt värde av avsatta områden. De skulle dessutom få en positiv välfärd om dessa beslut tas i samråd med skogsägarna. Denna grupp, som utgjorde ca. 30 % av respondenterna är även positiva till återkommande nyckelbiotopsinventeringar (5.4). För att skapa legitimitet bör landskapsplanering möjliggöra deltagande och påverkan för berörda parter och utgå från ett underlag med hög vetenskaplig kvalitet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 408.
    Mustamäki, Noora
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Franzén, Fredrik
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Faktablad – Resultat från övervakningen av kustfisk: Vaxholm (Egentliga Östersjön) 2016–20192020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under de fyra år som provfisket i Vaxholm har pågått har fångstsammansättningen varit relativt konstant. Fångsten av mört, och därmed även totalfångsten och fångsten av karpfisk har ökat under tidsperioden.

    Under 2019 fångades i medel 82 fiskar per ansträngning (antal individer per nät och natt) fördelat på 15 arter. Totalfångsten var större än tidigare år. Mört var den vanligaste arten i fångsten (50 procent), följt av abborre, strömming, braxen och gärs. En ny art, öring, fångades 2019.

    Den totala fångsten av karpfisk i Vaxholm var relativt stor, under 2019 fångades 49 individer per ansträngning vilket var högre än tidigare år. De arter av karpfisk som fångats i Vaxholm är framförallt mört, men även braxen, löja, björkna, id och sutare.

    Det fångades relativt många stora fiskindivider (> 30 cm) och relativt många stora abborrar (>25 cm) i Vaxholm. Av stora fiskar dominerar braxen och abborre, men även individer av gös, sik, mört och sutare över 30 centimeter fångades.

    Indikatorn L90 för abborre (storleken på individen vid den 90:de percentilen i längdfördelningen) är ett mått på storleken av de största fiskarna i området. L90 för abborre är relativt hög i Vaxholm, vilket tyder på att abborrar är stora i området.

    I provfiskefångsten utgjorde abborre 98 procent av all rovfisk. Förutom abborre förekom även gös i fångsten. Varken fångsten av abborre eller fångsten av rovfiskar totalt har ändrats över tid.

    Diversitetsindexet och den trofiska medelnivån har varit likartad under de tre år provfisket pågått, och är i nivå med närliggande provfiskeområden.

    Ett- till fyra-åriga abborrar var efter den varma sommaren 2018 större vid given ålder jämfört med tidigare år.

    Ett lågt siktdjup i kombination med den stora fångsten av karpfisk tyder på att Vaxholm är påverkat av hög näringsbelastning.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 409.
    Mustamäki, Noora
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Yngwe, Rickard
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Blass, Martina
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Faktablad – Resultat frånövervakningen av kustfisk: Lagnö (Egentliga Östersjön) 2002–20192020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sedan provfiskets start 2002, med undantag för 2015–2017 då mört dominerade, har fångsten i Lagnö dominerats av abborre, följt av mört, strömming, nors och gärs.

    Under 2018 års provfiske utgjorde abborre 61 procent av fångsten och den stora fångsten bröt en tidigare nedåtgående trend för arten. Även under 2019 års provfiske var fångsten på abborre relativt stor. På grund av ökande fångster av mört och abborre har den totala mängden fisk som fångats också ökat över tid.

    Mört, strömming, nors, löja, sarv och tånglake har ökat i fångsten medan gädda och gös har minskat. Totala antalet fångade individer för löja, sarv, tånglake, gädda och gös är dock liten så att trenduppskattningar ska tolkas med försiktighet.

    Fångsten av karpfiskar har ökat över tid. Detta beror främst på att fångsten av mört, den vanligaste karpfisken i provfiskefångsten, har ökat. Även fångsten av karpfiskarna löja och sarv har ökat, medan id och vimma inte har påträffats under de senaste årens provfisken.

    Antalet fångade arter per år har minskat över tid. Exempel på arter som tidigare fångats men som inte förekommit under senare år är gädda, id, vimma, braxen och gös.

    Fångsten av stora individer har minskat sedan provfiskets start, både generellt för alla arter (> 30 centimeter) och för abborre (> 25 centimeter) specifikt. Även indikatorn L90 för abborre (storleken på individen vid den 90:de percentilen i längdfördelningen) har minskat över tid. Möjliga förklaringar kan vara ett ökat fisketryck eller en ökad predation.

    Den trofiska medelnivån har minskat över tid. Detta beror på att det i början av provfiskeperioden fanns flera rovfiskar (främst abborre) med högre trofisk nivå och färre karpfiskar (främst mört) med lägre trofisk nivå i fångsten jämfört med i slutet av provfiskeperioden.

    Abborrens tillväxt har inte förändrats över tid. Det antyder att den minskade förekomsten av stor abborre i fångsten inte kan förklaras av en långsammare tillväxthastighet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 410.
    Mårtensson, Fredrika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lisberg Jensen, Ebba
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Söderström, Margareta
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Öhman, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. 202100-1975.
    Den nyttiga utevistelsen?: Forskningsperspektiv på naturkontaktens betydelse för barns hälsa och miljöengagemang2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Barns möjligheter till friluftsliv i vardagen förändras med nya bebyggelsemönster och livsstilar, med den urbana miljön som en allt viktigare arena för naturkontakt. I rapporten förmedlar forskare med utgångspunkt i humanekologi, miljöpsykologi, medicin och pedagogik vad forskningen inom respektive område har att säga om villkoren för barns naturkontakt idag och dess betydelse för individen och en hållbar samhällsutveckling. Forskarna lyfter fram ett antal gemensamma nämnare och slutsatser kring naturkontaktens potentiella värden och villkor och diskuterar utvecklingsmöjligheter för praktik och forskning inom området. Rapporten ska fungera som idé- och kunskapsunderlag för tvärfackliga samarbeten och utvecklingsarbete inom området. 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 411.
    Nanos, Therese
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Boye, Kristin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) Årssammanställning 20112012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 412.
    Nanos, Therese
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) Årssammanställning 20142017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten presenterar resultat från miljöövervakningen av växtskyddsmedel i yt-vatten, grundvatten, sediment, regnvatten och luft för undersökningsåret 2014. Undersökningarna genomförs inom programområdena Jordbruksmark och Luft inom ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsver-ket. Mätningarna har pågått sedan 2002, med viss variation i omfattning.

    Provtagningarna 2014 har ägt rum i fyra jordbruksbäckar i typområden för svensk jordbruksmark (Västergötland O 18, Östergötland E 21, Halland N 34 och Skåne M 42), samt två skånska åar (Skivarpsån och Vege å). I samtliga typområden och åar provtas ytvatten och sediment. I typområdena provtas även grundvatten från två olika lokaler. Dessutom provtas regnvatten och luft på Vavihill i Skåne och regn-vatten i Aspvreten i Södermanland. Ytvattenprovtagningarna pågår från maj-oktober i samtliga områden och fortsätter sedan med vinterprovtagningar i områ-dena i Halland och Skåne. I Skåne genomförs dessutom en parallell provtagning av flödesproportionella prover under sommarperioden.

    Under 2014 har sammanlagt 74 olika substanser påträffats i ytvattenproverna vid ett eller flera tillfällen. Flest antal substanser påträffades i områdena i Halland och Skåne, som också är de områden där användningen är som störst. Den samman-lagda halten av växtskyddsmedel i ytvattenproverna varierade under året, och för-höjda halter uppmättes i Östergötland (E21) och Halland (N34) under vår och höst, vilket är de tidpunkter som sammanfaller med den mest intensiva användningen av växtskyddsmedel. Ofta är det en enskild substans som ger en förhöjd sammanlagd halt. Under 2014 var det framförallt MCPA som bidrog till den högsta samman-lagda halten som påträffades i Östergötlands typområde våren 2014. MCPA påträf-fades också i Halland under våren 2014, där den bidrog till en förhöjd sammanlagd halt. Den vanligaste påträffade substansen i ytvatten är bentazon följt av glyfosat, men även isoproturon och MCPA är vanligt förekommande.Totalt påträffades 23 substanser över sitt riktvärde i ytvattenprover 2014 och andelen prover med fynd över riktvärdet uppgick till 49 %. Diflufenikan är den substans som under 2015 påträffats flest gånger över sitt riktvärde, 24 gånger. Diflufenikan är även den sub-stans som oftast påträffats över sitt riktvärde under 2002-2014.

    Under vinterprovtagningen påträffades totalt 29 enskilda substanser under 2014, varav 25 påträffades i Skånes typområde och 15 i Hallands typområde. Summahal-terna var överlag lägre under vinterns provtagning jämfört med sommarperioden. Större vattenflöden i bäckarna under vintern jämfört med sommaren innebär å andra sidan att transporterade mängder under vintern utgör en inte obetydlig andel av den totala årstransporten, i Skånes typområde var vintertransporten 43% och i Hallands typområde 17% av den totala årstransporten.Institutionen för vatten och miljö 2

    I den flödesproportionella provtagningen påträffades substanser i högre halter och med fler riktvärdesöverskridanden jämfört med motsvarande tidsstyrda provet, vilket är i linje med tidigare år.

    I grundvattenproverna från de fyra typområdena påträffades totalt 18 enskilda sub-stanser. I Östergötlands typområde påträffades endast 1 substans, medan det i Skåne påträffades 11 substanser och med fynd i 88 % av proverna. Det var också i Skånes typområde den högsta sammanlagda halten i ett prov påträffas, 0,09 μg/l, samt den högsta halten av enskild substans, bentazon och DEA 0,015 μg/l. Överlag är halterna i grundvatten lägre än i ytvatten och inga fynd gjordes över riktvärdet för grundvatten.

    I nederbörd påträffas fler substanser samt högre halter i Vavihill än i Aspvreten, vilket är i linje med tidigare år. I regnvatten är det framförallt substanser som är förbjudna för användning i Sverige som påträffas mest frekvent. I luftprov återfinns till största delen förbjudna substanser i adsorbenten (PUF), medan filterdelen till största delen fångar upp godkända ämnen. Även flyktiga växtskyddsmedel som används i Sverige påträffas i luft och regnproverna och då i betydligt högre halter än de förbjudna ämnena. Under 2014 var det ogräsmedlet prosulfokarb som upp-mätte högst halt i både regnvatten och luft från Vavihill, samt i regnvatten från Aspvreten.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 413.
    Niarchos, Georgios
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ruin, Emeline
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ahrens, Lutz
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    PFAS distribution and sorption dynamics in Swedishoffshore sediments2024Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Förekomsten av PFAS i utsjösediment runt Sverige har blivit tydlig på senare år och väckt frågor om de underliggande orsakerna. Denna studie undersökte förekomsten och sorptionsmönstren av PFAS i svenska utsjösediment, med fokus på regionala skillnader genom sorptionstester. Förhöjda PFAS-koncentrationer påträffades i Bottenviken, där kortkedjade PFCAs var dominerande. Inget enhetligt bevis för ökad sorptionsförmåga i norra sediment observerades, vilket tyder på närvaron av distinkta och potentiellt oidentifierade PFAS-källor i regionen, vilket motiverar ytterligare undersökning. Framtida övervakningsstudier är avgörande för att lokalisera potentiella inre källor till PFAS-förorening, med hänsyn till gränsöverskridande förorening från olika baltiska regioner. Även om ytterligare sorptionsstudier kan förbättra förståelsen, bör prioritet ges åt att undersöka PFAS-ingångar i Östersjön, inklusive tillflöde från biflöden. 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 414.
    Nilsson, Per
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Dahlgren, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Uppföljning av miljötillståndet i skogslandskapet: Baserat på SLU Riksskogstaxeringen 2016–20202023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelserna har genom den regionala miljöövervakningens gemensamma delprogram Miljötillståndet i skogslandskapet låtit Riksskogstaxeringen vid Sveriges lantbruksuniversitet sammanställa statistik för 18 indikatorer. Syftet är att beskriva tillstånd och trender som indirekt påverkar biologisk mångfald och ekosystemtjänster, om möjligt på länsnivå. I vissa fall har län slagits samman för att möjliggöra skattningar med godtagbar tillförlitlighet.

    Nytt för sammanställningen den här gången är att resultaten presenteras i en interaktiv webbapplikation där användaren kan söka fram den information som den är intresserad av. Rapporten beskriver hur användaren tar fram statistik ur verktyget. Adressen till statistiken är: https://pxweb.lansstyrelsen.se/pxweb/sv/Miljotillstandet_i_skogslandskapet/

    Statistiken visar att skogens ålderssammansättning är starkt förskjuten mot yngre och medelålders skogar, där de under 60 år dominerar. I den fjällnära skogen är åldersfördelningen mer förskjuten mot de äldre åldersklasserna, likaså inom de formellt skyddade områdena men här skiljer det sig stort över landet med en gradient som går från lägre andel äldre skog i de sydligaste länen till högre i de nordligaste länen. Över tid så har arealen äldre skog minskat sedan 1920-talet, men det är stora regionala skillnader. Minskningen ses främst i Norrland medan Svealand idag har ungefär samma nivå och Götaland till och med har sett en ökning efter en uppgång sedan mitten av 1990-talet. Men det är mindre än en procent av skogen som visar naturskogskaraktär idag, i sydlänen är andelen nästan försumbar.

    Totalt sett har virkesvolymen ökat över tid. Skogarna på 1920-talet var betydligt glesare. Barrskogarna dominerar idag kraftigt i alla län utom Skåne, Stockholm, Uppsala, Västmanland och Blekinge. I länen Norrbotten, Västerbotten, Gävleborg, Dalarna och Gotland dominerar tallskogarna bland barrskogarna, i övriga län är granskogarna vanligare. Från Mälarlänen och söderut förekommer den ädla lövskogen men andelen är låg förutom i Halland, Skåne och Blekinge. Sedan 1980-talet har volymandelen lövträd ökat och flera län över hela landet, tydligast i Götaland, har haft en ökning av andelen björkskog. Andelen äldre lövrik skog varierar stort över landet där den i söder når strax över 20 procent och i norr omfattar endast några enstaka procent. Generellt har antalet grova träd ökat markant sedan 1970-talet men ökningen skiljer sig mellan länen där det finns en nord–sydlig gradient med större ökning i söder.

    Volymen död ved varierar mellan 5–13 kubikmeter per hektar för länens produktiva skogsmark utanför skyddade områden. Ungefär hälften av volymen är hård död ved, i södra Norrland och Svealand är den till och med något större. I Norrland är det vanligare att den döda veden ligger på marken. Andelen död ved 6 från lövträd är vanligen större än lövträdens andel av virkesförrådet men det varierar mycket mellan länen. Mängden död ved har ökat, som mest i Mälarlänen och söderut sedan år 2000. Även den grova döda veden har ökat sedan dess men från Dalarna och norrut avstannade ökningen 2005.

    Hålträd är vanligare i södra delen av landet och trenden för hela landet är något nedåtgående. Andelen granar med hänglavar är betydligt större i Norrland, Dalarna och Värmland men förutom i norra Norrland har andelen minskat sedan 1995. Tätheten av myrstackar är lägre i söder än i norr och tätheten har minskat sedan 2003 som mest i söder.

    I de nordliga länen är blåbärstypen den vanligaste fältskiktstypen på produktiv skogsmark medan i de sydliga länen är grästypen vanligast. Lingontypen har en positiv trend i flera län medan blåbärstypens utveckling variera mellan länen. De fattigare fältskiktstyperna har minskat. Några arter som har ökat i södra Sverige är brännässla, majbräken och skogssallat samtidigt som vit- och blåsippa har minskat.

    Arealen goda blåbärsmarker varierar mycket mellan olika delar av landet och minskar generellt från norr till söder. Även om arealen lingonskog är mindre än arealen blåbärsskog så är arealen goda lingonmarker i delar av landet större än motsvarande blåbärsmark men minskar också från norr till söder. Den rekreationsvänliga skogen har minskat något med vissa regionala skillnader.

    Totalt 10 procent av den produktiva skogsmarken i landet är dikad. Generellt är andelen lägst i Norrlandslänen och störst i Götalandslänen men det finns län som avviker. Den årliga markberedda arealen har minskat sedan mitten av 1980-talet, främst i de nordligaste länen. Uttag av energisortiment vid slutavverkning och gallring är vanligast i Götaland, något mindre vanligt i Svealand och mer sällan förekommande i Norrland. Andelen slutavverkning med uttag av energisortiment minskar något i samtliga landsdelar sedan början av 2010-talet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 415.
    Nilsson, Per
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Kempe, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Toe, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Skogsdata 2008: Aktuella uppgifter om de svenska skogarna från Riksskogstaxeringen2008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Resultat från Riksskogstaxeringen sammanställs årligen i Skogsdata, som har utgetts sedan 1981. Från och med år 2000 förändrades såväl format som innehåll. Förutom de tabeller som tidigare varit det huvudsakliga innehållet, belyses ett särskilt tema mera ingående. Årets temaavsnitt behandlar skogens roll för klimatet. Riksskogstaxeringens data utgör en central del av Sveriges skogliga klimatrapportering. I temat beskrivs vad som rapporteras, hur uppgifterna tas fram samt vilken roll de rapporterade siffrorna har i vårt klimatåtagande. Skogsdata utgör en del av landets officiella statistik. Det ska dock observeras att vissa uppgifter av olika anledningar inte klassificeras som officiell statistik, vilket framgår av att logotypen för denna saknas. Detta gäller för temaavsnittet samt tabellerna med uppgifter om årlig avverkning. Skogsdata 2008 baseras i huvudsak på 2003-2007 års inventeringar. Liksom tidigare finns möjlighet att erhålla samtliga tabeller i Skogsdata 2008 på cd i Microsoft Excel-format. Priset är detsamma som för den tryckta versionen. För beställning hänvisas till hemsidan. Tabellerna, samt ytterligare resultat och beskrivning av Riksskogstaxeringen, finns även på Internet. På hemsidan finns också en interaktiv resultatsökning där besökaren själv kan välja bland och kombinera ett urval av Riksskogstaxeringens variabler. Resultaten erhålls i överskådliga tabeller som enkelt kan laddas ner i Excelformat. Riksskogstaxeringen samlar in en mängd uppgifter om landets skogar och marker utöver de uppgifter som redovisas i Skogsdata. Dessutom finns i det närmaste oändliga möjligheter att kombinera variabler, geografiska områden, med mera. Vid behov av uppgifter som inte finns redovisade i Skogsdata kan man vända sig direkt till oss. Vi kan då ge anvisningar om var dessa uppgifter finns, eller på uppdragsbasis göra specialbearbetningar av vårt material.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 416.
    Nilsson, Torbjörn
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Korrigering av mellanårsvariationer i arealvärden inom Markinventeringen och Riksskogstaxeringen2020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    De skattade årsarealvärdena på olika markanvändningskategorier som används för beräkningar av utsläpp och upptag för Sveriges klimatrapportering av LULUCF-sektorn har en påtaglig mellanårsvariation som ofta också uppvisar en cyklisk variation. Denna cykliska variation beror främst på den femåriga respektive tioåriga inventeringscykeln som genomförs inom Riksskogstaxeringen (RT) respektive Markinventeringen (MI). De markanvändningskategorier, där arealskattningen grundas på förhållandevis litet antal provytor, har en större mellanårsvariation.

    I denna rapport studeras arealvärden skattade på torvmarksvariabler inom RT och MI. Huvudsakligen har arealskattningen för variabeln jordmån=Histosol undersökts, eftersom denna arealskattning utgör ett underlag för beräkning av arealen dränerade Histosoler, som i sin tur används för beräkning av växthusgasemissioner från denna markanvändningskategori. För jordmånen Histosol har mellanårsvariationen i skattad areal, under perioden 2003-2017, varit flera 100 000-tals hektar, vilket inte är rimligt.

    Olika metoder har använts i denna rapport för att utjämna denna mellanårsvariation, inklusive den cykliska variationen. Dessa metoder inkluderar olika glidande medelvärden, s.k. spline-funktioner, samt procedurerna EXPAND och TRANSREG i statistikprogrammet SAS.

    För den, i denna rapport mest studerade tidsserien (skattade årsarealer för jordmånen Histosol under perioden 2003-2017), erhölls den mest utjämnade tidsserien genom att använda metoden med enkelt glidande medelvärde, där varje års justerade värden erhålls genom att beräkna medelvärdet av innevarande års värde inklusive föregående 9 års värden. Med längre tidsserier kan mer sofistikerade metoder användas.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 417.
    Nilsson, Torbjörn
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Karltun, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förändring av torvmarksrelaterade variabler på skogsmark mellan omdreven och taxeringsår2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Data från Riksskogstaxeringen (RT), Markinventeringen (MI) och SMHI har använts för att studera hur antalet ytor, och den beräknade arealen för de torvmarksrelaterade variablerna torvmarksandel, jordmånen Histosol, jordarten torv, samt humusformen torv varierat på det internationella ägoslaget skogsmark under perioden 1998-2017. Dessutom undersöktes variationen av humuslagrets mäktighet, för humusformen torv, under perioden. Variabeln torvmarksandel bedöms och klassificeras inom RT, medan de övriga fyra variablerna bedöms och klassificeras inom MI. 

    Mellanårsvariationen för de beräknade torvmarksarealerna, utgående från variablerna torvmarksandel, jordmånen Histosol, jordarten torv och humusformen torv, var så stor att de troligtvis inte kan bero på naturliga faktorer (exv. klimat). Orsaken till den stora mellanårsvariationen kunde inte förklaras i denna rapport, men bör undersökas närmare. De beräknade arealvärden som erhålls för en hel inventeringsperiod (omdrev), 5 år för RT och 10 år för MI, anses dock hålla en hög precision eftersom provyteantalet då är betydligt större.

    För RT-variabeln torvmarksandel kan man notera att den beräknade torvmarksarealen (för provytor med torvmark på någon del av ytan) harminskat sedan omdrevet 2003-2007 i de följande RT-omdreven (2008-2012 och 2013-2017). Minskningen i torvmarksareal fram till och med perioden 2013-2017 var 0,27 miljoner hektar eller 6%. En minskning av torvmarksarealen under denna period kan till stor del också observeras om man enbart följer provytor från de olika utläggningsåren (=referensåren).

    För MI-variablerna jordart=torv och humusform=torv observeras att de beräknade torvmarksarealerna minskat sedan halva omdrevet 1998-2002 fram till det halva omdrevet 2013-2017. Studeras provytor från de enskilda MI-referensåren är dock bilden splittrad. För vissa referensår minskar torvmarksarealen mellan omdreven, medan andra referensår har en ökning i torvmarksarealen.

    En studie gjordes också hur den beräknade torvmarksarealen för RT-variabeln torvmarksandel på hela provytan varierade uppdelat på referensår och om det fanns någon koppling till nederbörd (summanederbörd oktober-maj eller januari-maj) eller temperatur (medeltemperatur maj-juli). Det fanns vissa indikationer på att den beräknade torvmarksarealen för provytor från ett referensår hade en samvariation med summanederbörden för perioden oktober-maj. Men för torvmarksarealen för provytor från de övriga referensåren fanns ingen samvariation med nederbördssumman.

    En mer förfinad klimatklassificering, som kopplas till hur den beräknade torvmarksarealen varierar mellan omdreven, skulle eventuellt vara en bättre metod för att påvisa att klimatet (nederbörd och/eller temperatur) kan ha en inverkan på den observerade variationen i torvmarksareal.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 418.
    Nordström, Jonas
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Alkan Olsson, Johanna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hanson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Clough, Yann
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Brady, Mark
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Alentun, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hedenfelt, Eva Constance
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Frykman, Love
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Gunnarsson, Joel
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hammarlund, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Klint Bywater, Edwin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Lorentzi Wall, Lisa
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Lundmark, Linda
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Wilhelmsson, Fredrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Ekologisk kompensation: Upptag och integrering bland svenska aktörer och kvantifiering av de samhällsekonomiska effekterna2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under de senaste decennierna har flera internationella rapporter visat på en världsomfattande förlust av biologisk mångfald och funktionella ekosystem. Ett av de största hoten är förändrad markanvändning. Ett sätt att förebygga och lindra skada är att arbeta med skadelindringshierarkin och ekologisk kompensation. Enligt skadelindringshierarki skall exploatören sträva efter att (1) undvika, (2) minimera och (3) återställa den biologiska mångfalden eller avhjälpa negativ miljöpåverkan på plats. Därefter kan de eventuellt kvarvarande negativa konsekvenserna (4) kompenseras. Detta sista steg går i Sverige under namnet ekologisk kompensation.

    Ekologisk kompensation som idé utvecklades på 1970-talet och har sedan dess använts och utvecklats av offentliga organisationer och företag runt om i världen. I Sverige genomförs kompensationsåtgärder antingen med utgångspunkt i miljöbalken eller genom frivilliga åtaganden, oftast i relation till fysisk planering (så kallad frivillig ekologisk kompensation). Vid den lagstyrda kompensationen står biologisk mångfald i fokus, medan den frivilliga ekologiska kompensationen också fokuserar på bevarandet av ekosystemtjänster.

    Genom planmonopolet, ansvaret för allmännyttan, samt i flera fall betydande markinnehav, har svenska kommuner en framträdande roll i arbetet med båda typerna av ekologisk kompensation. Beroende på hur landets kommuner väljer att arbeta med ekologisk kompensation i samband fysisk planering kommer utfallet för skydd av biologisk mångfald och ekosystemtjänster att variera. Denna rapport fokuserar på kommuners arbete med ekologisk kompensation från två olika vinklar: användning av ekologisk kompensation i kommunal fysisk planering (del 1) och hur modeller kan ge stöd för beslut av kompensationsåtgärder (del 2).

    Vi studerar

    Del 1 består av en teoretisk bakgrund, en översiktlig aktörsanalys, två empiriska kapitel. Den teoretiska bakgrunden ger en övergripande beskrivning av konceptets grundläggande idéer och etiska, sociala, tekniska och styrningsrelaterade utmaningar som identifierats i den vetenskapliga litteraturen. Denna bakgrund används som en analytisk utgångspunkt för de empiriska kapitlen. I den översiktliga analysen av praktiken beskrivs svenska aktörers (myndigheter, företag och kommuner) arbete med ekologisk kompensation. I det första empiriska kapitlet kartläggs upptaget och användningen av konceptet ekologisk kompensation i översiktliga planeringsdokument (översiktsplaner, fördjupade översiktsplaner, grönplaner och naturvårdsplaner). I det andra empiriska kapitlet redovisas en intervjustudie genomförd med kommunala tjänstepersoner kring drivkrafter och barriärer i relation till kommunens arbete med ekologisk kompensation.

    I den andra delen av projektet beskrivs och demonstreras hur modellering kan användas för att kvantifiera förluster av ekosystemtjänster vid en exploatering, något som kan användas för att ta fram lämpliga kompensationsåtgärder. Som fallstudier studeras exploatering av två olika typer av markanvändning: bostadsnära natur (grönområden) som används för rekreation samt jordbruksmark. De ekosystemtjänster som studeras vid exploatering av jordbruksmark är Sveriges livsmedelsförsörjning och kolinlagring för att motverka klimatförändring. Studien visar även hur förluster av ekosystemtjänster kan översättas till samhällsekonomiska monetära värden för att underlätta beräkningar och finansiering av kompensationsåtgärder. För den bostadsnära naturen utvecklas en enkel modell som synliggör rekreationsvärden samt belyser fördelningseffekter vid ekologisk kompensation.

    Vi finner

    Del 1

    Kartläggningen av de översiktliga planeringsdokumenten pekar på ett betydande upptag av konceptet i kommunerna. Skillnaden i hur långt kommunerna har kommit i användandet av konceptet varierar dock. Bland de 164 kommunerna som nämner ekologisk kompensation har tre av tio kommuner utvecklat planeringsverktyg i form av processverktyg, planeringsunderlag och beräkningsmodeller. Resterande kommuner har en varierande grad av integrering av konceptet i planerna; från hänvisningar till gällande lagstiftning, till skrivningar om att de ska ta fram planeringsverktyg. Det finns även en stor variation i hur kommunerna relaterar till konceptets grundläggande idéer och utmaningar.

    Intervjustudien visar att det finns flera sätt att se på kompensation ur ett kommunalt perspektiv, där vissa ser kompensation som något positivt och som en möjlighet att skapa en dialog med exploatörer, medan andra ser användningen som mer problematiskt. Vissa utmaningar framträder dock gemensamt i de studerade kommunerna; flera kommuner lyfter problemet kring bristande uppföljning av genomförda kompensationsåtgärder vilket skapar en osäkerhet kring långsiktigt säkerställande av naturvärden och ekosystemtjänster. Det är en mångfacetterad problembild som handlar såväl om osäkerheter kring om frivilliga åtgärder ens blir implementerade, om de får adekvat skötsel. I relation till detta nämner också tjänstepersoner i mindre kommuner att lokala politiker inte vill ställa för höga krav p.g.a. risken att avskräcka exploatören. Många tjänstepersoner nämner också att de skulle önska tydligare mandat både från den kommunala politiken och från nationell lagstiftning men också mer konkreta råd (underlagsmaterial och rådgivning) för hur de kan använda kompensationsåtgärder som ett verktyg inom ramarna för existerande lagstiftning.

    Del 2

    Vid exploatering av exempelvis jordbruksmark är det otydligt hur effekterna bör analyseras och eventuellt kompenseras. Studien visar att exploatering av jordbruksmark försämrar Sveriges potential till livsmedelsförsörjning i framtiden och ökar landets utsläpp av växthusgaser. Vi beskriver hur den negativa påverkan på livsmedelsförsörjningen kan beräknas och hur den kan kompenseras genom ekologisk intensifiering av kvarvarande jordbruksmark. Ökade utsläpp av växthusgaser behöver emellertid kompenseras med lämpliga kolfångståtgärder i närtid. Resultaten från vår fallstudie visar att exploatering av ett hektar jordbruksmark i Götalands södra slättbygder innebär ett nettokrav på exploatören på ca 2 miljoner kr för att finansiera kompensationsåtgärder. I fallstudien har vi bara undersökt två effekter av exploatering av jordbruksmark för att undersöka potentialen i modelleringsmetoden. Men andra ekosystemtjänster och biologisk mångfald i allmänhet kommer sannolikt att påverkas negativt vid en exploatering. Det beräknade nettokravet kan därför tolkas som ett minimumvärde.

    Vid kompensation av bostadsnära grönområden visar resultaten att tillgänglighet är den viktigaste faktorn vid beräkningar av rekreationsvärden, eller mer specifikt hur många som bor i närheten av eller passerar förbi grönområdet på väg till skola, arbete etc. Även om det finns skillnader mellan olika grupper i samhället beträffande hur ofta de besöker ett tätortsnära grönområde är dessa skillnader små i förhållande till tillgänglighetens (avståndets) betydelse för rekreationsvärdet. Det är dock viktigt att framhålla att det kommer att finnas vinnare och förlorare vid en rumslig flyttning av kompensationsåtgärder.

    De beräkningsmodeller som vi presenterar i denna rapport skulle kunna ge ett ökat stöd och beslutsunderlag vid ekologisk kompensation. För att göra de mer komplexa modellerna tillgängliga för användare skulle modellerna kunna tillhandahållas på nationell nivå. Även om bra modeller kan bidra till ett förbättrat beslutsunderlag är det av yttersta vikt att det finns bra stöd, vägledning, kvalitetskriterier samt goda uppföljningsmekanismer för ekologisk kompensation. I annat fall förlorar modellerna också sitt värde. De aspekter som är allra svårast att modellera är av intrikat ekologisk eller lokal art och ställer därför krav på kompetens och lokalkännedom hos den som använder modellerna.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 419.
    Norrby, Thomas
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Sandström, Emil
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Westberg, Lotten
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. 202100-1975.
    Framtidens Flexibla Förvaltningsformer?: En utvärdering av projektet Samverkansplaner för värdefulla kust- och havsområden2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Projektet Samverkansplaner för värdefulla kust- och havsområden startades 2008 på initiativ av Naturvårdsverket utifrån behovet att utveckla förvaltningsformer för bevarande och hållbart nyttjande av större värdefulla kustoch havsområden. Det övergripande syftet med projektet var att bidra till att uppfylla Sveriges åtaganden inom Helsingforskommissionen (HELCOM) och Oslo-Paris konventionen (OSPAR), samt åtagandet inom FN:s konvention om biologisk mångfald. Projektet har bestått av fem regionala pilotprojekt som drivits av länsstyrelserna i Västernorrlands, Stockholms, Östergötlands, Blekinge och Västra Götalands län. Fyra av projektområdena är helt eller delvis klassade som Baltic Sea Protected Areas (BSPA). Det femte är delvis klassat som Marine Protected Area (MPA). Samtliga områden saknade en plan för framtida förvaltning. Pilotprojektens uppdrag var att utveckla samverkansplaner för respektive område med ekosystemansatsen som vägledning. SLU har fått i uppdrag att utvärdera projektet av Naturvårdsverket. Utvärderingen fokuserar på processerna i pilotprojekten, dvs. hur projekten kom igång och hur arbetet med samverkansplanerna genomförts. Utvärderingens ansats är kvalitativ och har som huvudsaklig inriktning att undersöka hur viktiga aspekter av ekosystemansatsen förståtts och operationaliserats i de olika piloterna. Syftet är också att undersöka på vilket sätt detta givit avtryck i det fortsatta arbetet med samverkansplanerna. De enskilda piloterna har analyserats var och en för sig. Analysen har varit inriktad på att ringa in piloternas 1) förutsättningar, 2) arbetsprocess och 3) resultat (samverkansplanerna) med avseende på centrala aspekter av ekosystemansatsen. Dessa aspekter har speglats i tre begreppspar: delaktighet och samverkan, förankring och legitimitet, samt lärande och adaptivitet. Analysen av de enskilda pilotprojekten ligger till grund för en jämförande analys av de olika pilotprojekten, och därefter för rapportens slutsatser och rekommendationer. Dessa finns sammanfattade i kapitel 6.Det finns ett fortsatt behov av att undersöka, praktiskt pröva och utveckla förståelse för hur vi kan utveckla nya förvaltningsformer för bevarande och hållbart nyttjande av naturresurser, med ekosystemansatsen som bas. Men det finns inga entydiga svar på frågor om hur man skapar ett brett och kontinuerligt deltagande, hur man initierar och upprätthåller ett adaptivt, reflekterat och lärande arbetssätt, hur man organiserar flernivåförvaltningen eller vilken roll myndigheter och andra berörda kan och ska ha. Därför måste nya förvaltningsformer fortgående prövas, samtidigt som det är viktigt att utnyttja lärdomar från tidigare projekt.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 420.
    Nyström Sandman, Antonia
    et al.
    AquaBiota Water Research.
    Christiernsson, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Gidhagen Fyhr, Frida
    AquaBiota Water Research.
    Lindegarth, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Kraufvelin, Patrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bergström, Per
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Nilsson, Per
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Fredriksson, Ronny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bergström, Ulf
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hogfors, Hedvig
    AquaBiota Water Research.
    Grön infrastruktur i havet: landskapsperspektiv i förvaltningen av Sveriges marina områden2020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En kartläggning av havets naturkvaliteter har påbörjats genom arbetet med grön infrastruktur. Rapporten undersöker olika scenarier för hur den marina gröna infrastrukturen påverkas av mänskliga aktiviteter i förhållande till olika strategier för förvaltning. Projektet har genomfört tre fallstudier med olika fokus: strandexploatering, trålfiske och klimatförändring. Genom scenariobaserade analyser visar forskarna vilken effekt olika beslut och åtgärder kan få på naturskydds- och miljömål.Det tvärvetenskapliga projektet är ett samarbete mellan experter inom ekologi och juridik. Forskarna beskriver hur lagstiftning, planering och förvaltningsstrategier bör utformas och fungera ihop, och presenterar förslag för att stärka skyddet av den gröna infrastrukturen i Sveriges havsområden.Forskningen har finansierats av Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag till stöd för Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndighetens verksamhet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 421.
    Nyström-Kandola, Jennifer
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Johanson, Gunnar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Vogs, Carolina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hallberg, Ida
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ekstrand, Carl
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Glynn, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Delrapport 1. Överföring av perfluoroalkylsyror från foder och dricksvatten till livsmedelsproducerande djur, och till livsmedel från dessa djur2023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna rapport är att redovisa beräkningar av överföring av PFAS från dricksvatten och foder till livsmedelsproducerande djur och vidare till mjölk, kött, köttbiprodukter (lever) och ägg. Beräkningarna fokuserar på PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS (PFAS4) och baseras främst på data från experimentella studier där livsmedelsproducerande djur på kontrollerat sätt exponerats för höga PFAS-halter från foder/dricksvatten. I beräkningarna uppskattades nivån av PFAS4-halter i foder och vatten som innebär att PFAS4-halter i de animaliska livsmedlen når upp till nivåer som motsvarar EUs gränsvärden eller åtgärdsgränser för PFAS4 i animaliska livsmedel (maxhalter). Förutom de ovan nämnda beräkningarna av maxhalter i foder och vatten, illustreras olika tillvägagångssätt för att göra beräkningar som kan vara till hjälp vid riskbedömning och riskhantering av PFAS i primärproduktionen av animaliska livsmedel. Resultaten av beräkningarna i föreliggande rapport får ses som ungefärliga eftersom det finns få publicerade studier inom området. Detta gör att ingångsdata i beräkningarna är osäkra. Dessutom har den biologiska variationen i ingångsdata inte beaktats. Resultaten ger dock en fingervisning om vilka animaliska produktionssystem som vid PFAS förorening av djurens foder/dricksvatten löper störst risk överskrida EUs gränsvärdes- och åtgärdsgränsnivåer för PFAS4. Data för beräkningarna hittades för mjölkko (mjölk, kött, lever), köttdjur (nöt, kött, lever), gris (kött), värphöns (ägg), slaktkyckling (kött, lever) och får (kött, lever).

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 422.
    Odsjö, Tjelvar
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM. Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Time series of DDT- and PCB-substances, Hg, Cd, Pb, Cu and Znin starling (Sturnus vulgaris) from reference areas in Sweden2000Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 423.
    Olshammar, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Persson, Tony
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Oneill, Courtney
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Djodjic, Faruk
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp Slutrapport2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom projektet Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp har SMED utvärderat den teoretiska metodiken för att beräkna bruttobelastning av fosfor och kväve från enskilda avlopp genom mätningar i området Garns-Ekskogen i Vallentuna kommun. Vissa förfiningar av beräkningsmetodiken har också utvecklats och implementerats i projektet.

    Med dessa förbättringar kan konstateras att den teoretiska fosforbelastningen från enskilda avlopp ligger nära den som bestämts via beräkningar utgående från mätningar. Den teoretiska fosforbelastningen är 1-2 gånger så hög som den utifrån mätningar beräknade belastningen, vilket är rimligt med tanke på osäkerheten i mätningarna och i indata till de teoretiska beräkningarna. Bakgrundsbelastningen från omgivande skogsmark är enligt enkla läckageberäkningar låg jämfört med den från enskilda avlopp i detta område.

    För kväve gäller det omvända, då den teoretiska belastningen från enskilda avlopp är tre gånger lägre än den som kan beräknas utifrån mätningar, vilket är förklarligt då belastningen från andra källor för kväve är betydligt högre än för fosfor.

    Markretentionens bidrag till skillnaden mellan beräknad och genom mätningar framtagen belastning har inte kunna säkerställas pga den stora osäkerheten som finns kring reningsschabloner och andra felkällor. En grov uppskattning ger dock att markretentionen för fosfor från enskilda avlopp i projektområdet är runt 50%.

    SMEDs belastningsberäkningar för enskilda avlopp bör i första hand förbättras genom att den uppdaterade beräkningsmetodiken appliceras nationellt. Vad gäller belastningsdata är detta inget problem, då SCB redan har tillgång till denna statistik. För att förbättra belastningsstatistiken är det även nödvändigt att teknikuppgifterna för enskilda avlopp uppdateras och att i denna datainsamling reningsteknik för BDT- och WC-vatten separeras så att beräkningarna kan hantera både ”tvårörssystem” och fastigheter med enbart BDT-avlopp.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 424.
    Olshammar, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Persson, Tony
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Oneill, Courtney
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Djodjic, Faruk
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp Slutrapport2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom projektet Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp har

    SMED utvärderat den teoretiska metodiken för att beräkna bruttobelastning av fosfor och kväve

    från enskilda avlopp genom mätningar i området Garns-Ekskogen i Vallentuna kommun. Vissa

    förfiningar av beräkningsmetodiken har också utvecklats och implementerats i projektet.

    Med dessa förbättringar kan konstateras att den teoretiska fosforbelastningen från enskilda avlopp

    ligger nära den som bestämts via beräkningar utgående från mätningar. Den teoretiska

    fosforbelastningen är 1-2 gånger så hög som den utifrån mätningar beräknade belastningen, vilket

    är rimligt med tanke på osäkerheten i mätningarna och i indata till de teoretiska beräkningarna.

    Bakgrundsbelastningen från omgivande skogsmark är enligt enkla läckageberäkningar låg jämfört

    med den från enskilda avlopp i detta område.

    För kväve gäller det omvända, då den teoretiska belastningen från enskilda avlopp är tre gånger

    lägre än den som kan beräknas utifrån mätningar, vilket är förklarligt då belastningen från andra

    källor för kväve är betydligt högre än för fosfor.

    Markretentionens bidrag till skillnaden mellan beräknad och genom mätningar framtagen belastning

    har inte kunna säkerställas pga den stora osäkerheten som finns kring reningsschabloner och andra

    felkällor. En grov uppskattning ger dock att markretentionen för fosfor från enskilda avlopp i

    projektområdet är runt 50%.

    SMEDs belastningsberäkningar för enskilda avlopp bör i första hand förbättras genom att den

    uppdaterade beräkningsmetodiken appliceras nationellt. Vad gäller belastningsdata är detta inget

    problem, då SCB redan har tillgång till denna statistik. För att förbättra belastningsstatistiken är det

    även nödvändigt att teknikuppgifterna för enskilda avlopp uppdateras och att i denna datainsamling

    reningsteknik för BDT- och WC-vatten separeras så att beräkningarna kan hantera både

    ”tvårörssystem” och fastigheter med enbart BDT-avlopp.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 425.
    Olshammar, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Persson, Tony
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Oneill, Courtney
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Djodjic, Faruk
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrad beräkningsmetodikför retention av fosfor från enskilda avlopp: Slutrapport2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Inom projektet Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp har

    SMED utvärderat den teoretiska metodiken för att beräkna bruttobelastning av fosfor och kväve

    från enskilda avlopp genom mätningar i området Garns-Ekskogen i Vallentuna kommun. Vissa

    förfiningar av beräkningsmetodiken har också utvecklats och implementerats i projektet.

    Med dessa förbättringar kan konstateras att den teoretiska fosforbelastningen från enskilda avlopp

    ligger nära den som bestämts via beräkningar utgående från mätningar. Den teoretiska

    fosforbelastningen är 1-2 gånger så hög som den utifrån mätningar beräknade belastningen, vilket

    är rimligt med tanke på osäkerheten i mätningarna och i indata till de teoretiska beräkningarna.

    Bakgrundsbelastningen från omgivande skogsmark är enligt enkla läckageberäkningar låg jämfört

    med den från enskilda avlopp i detta område.

    För kväve gäller det omvända, då den teoretiska belastningen från enskilda avlopp är tre gånger

    lägre än den som kan beräknas utifrån mätningar, vilket är förklarligt då belastningen från andra

    källor för kväve är betydligt högre än för fosfor.

    Markretentionens bidrag till skillnaden mellan beräknad och genom mätningar framtagen belastning

    har inte kunna säkerställas pga den stora osäkerheten som finns kring reningsschabloner och andra

    felkällor. En grov uppskattning ger dock att markretentionen för fosfor från enskilda avlopp i

    projektområdet är runt 50%.

    SMEDs belastningsberäkningar för enskilda avlopp bör i första hand förbättras genom att den

    uppdaterade beräkningsmetodiken appliceras nationellt. Vad gäller belastningsdata är detta inget

    problem, då SCB redan har tillgång till denna statistik. För att förbättra belastningsstatistiken är det

    även nödvändigt att teknikuppgifterna för enskilda avlopp uppdateras och att i denna datainsamling

    reningsteknik för BDT- och WC-vatten separeras så att beräkningarna kan hantera både

    ”tvårörssystem” och fastigheter med enbart BDT-avlopp.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 426. Olsson, Håkan
    et al.
    Tulldahl, Michael
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Artdatabanken .
    Gardfjell, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Skånes, Helle
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU. Fiskeriverket.
    Wikström, Sofia
    AquaBiota Water Research.
    Kautsky, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU. Sjöfartsverket.
    Rydell, Bengt
    SGI.
    Årnfelt, Erik
    Länsstyrelsen i Östergötland.
    Eklöf, Jan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Steinvall, Ove
    FOI.
    Flygburen laser och digitala bilder för kartering och övervakning av akvatisk och terrester miljö2014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Det finns ett växande behov av effektiva metoder för kartering av såväl land- som vattenmiljöer. Sådana behövs för grundläggande naturresursinventeringar, som underlag för bland annat beslut om olika former av skyddade områden samt för hållbar naturresursförvaltning i ett ekosystem- och landskapsperspektiv. Sådana metoder behövs också för uppföljning inom såväl naturresursförvaltning som på en mer strategisk nivå inom miljöövervakningen, för uppföljningen av miljömålen och för internationell rapportering. Två för dessa uppgifter viktiga teknologier som utvecklats starkt på senare tid är flygburen laserskanning och digital fotogrammetri. Med laserskanning kan mark och vegetation avbildas som ett tredimensionellt punktmoln. Det finns även system som med laser avbildar grunda havsbottnar. Syftet med forskningsprogrammet EMMA (Environmental Mapping and Monitoring with Airborne laser and digital images; http://emma.slu.se/) har varit att utveckla metoder för att tillvarata data från i första hand flygburen laserskanning för miljöövervakningens och naturvårdens behov av kartläggning av vegetation såväl på land som på grunda havsbottnar. Tolkning och fotogrammetrisk mätning av flygbilder är välkända tekniker och har därför inte varit en del av forskningen i EMMA. Däremot har användningen av färginformation från digitala flygbilder tillsammans med laserdata undersökts i EMMA-programmets akvatiska del och i den terrestra delen har automatiserad användning av tredimensionella punktmoln som kan erhållas genom matchning av flygbilder undersökts. Sammanfattning av resultat inom programmets akvatiska delar För akvatisk miljö har programmet utvecklat och visat ett antal tillämpningar som direkt kan omsättas i ett operativt sammanhang. Vi har visat att det med laserdata går att kartera ytsubstrat med hög noggrannhet (> 80 %), så att en heltäckande karta genereras som anger täckningen i procent av hårda respektive mjuka substrat ned till laserns djupräckvidd (ca 2–3 gånger siktdjupet). Utifrån dessa data kan metoden användas som stöd för att finna värdefulla marina områden och för uppföljning av marina skyddade områden (t.ex. naturtyperna Rev och Sandbankar enligt Art- och habitatdirektivet). Information om utbredningen av hård- och mjukbottnar är ett grundläggande underlag för att beskriva utbredningen av biotoper enligt det europeiska habitatklassificeringssystemet EUNIS, och HELCOM:s vidareutveckling av detta system för Östersjön (HELCOM Underwater Biotopes/Habitats, HUB). Här har laserdata en viktig funktion att fylla, eftersom detaljerade kartor över ytsubstrat i stort sett saknas för grunda havsområden. Resultaten från EMMA visar att batymetrisk laser kan vara en bra metod att samla in sammanhängande botteninformation som kan gå in som ett underlag i översiktsplanering. Djup- och bottensubstratkartor från lasermätningar är även viktiga underlag för att ta fram kartor över livsmiljöer på havsbottnen med hjälp av rumslig modellering. Heltäckande kartor över livsmiljöer är i sin tur ett viktigt delunderlag som tillsammans med annan information kan skapa underlag i det politiska arbetet som till exempel leder till en kustzonsplan eller en kommunal översiktsplan. 

    Utöver dessa operativa tillämpningar har programmet även tagit fram resultat som ger en grund för fortsatt metodutveckling inom området. Vi har visat att det med laserdata (utöver ytsubstrat och naturtyper) går att kartera högväxt vegetation. En metod som skulle kunna möjliggöra yttäckande övervakning eller detektion av förändringar till en lägre kostnad per ytenhet är användning av satellitbilder, flygbilder eller bilder från mini-UAV (Unmanned Aerial Vehicle) som kombineras med laserdjupdata insamlade vid ett tillfälle. Kombinationen av laser- och bilddata medför att bilddata kan djupkorrigeras och att flygbildernas användbarhet för bottenkartering därmed ökar. Denna flygbildsövervakning skulle kunna genomföras ned till optiska siktdjupet i området. En möjlig datakälla kan vara bilder från Lantmäteriets nationella flygfotografering. Vi har sett att det finns potential att detektera blåstång och smaltång på hårda substrat genom att kombinera data från flygburen laser och flygbilder. Vi bedömer också att det finns stora möjligheter till fortsatt utveckling inom området dels tack vare ny teknik (kameror eller lasersystem med högre spatial och spektral upplösning, t.ex. laser med flera våglängder eller fluorescenskanaler) och dels tack vare nya algoritmer för bearbetning av laser- och bilddata. De akvatiska studierna i EMMA har genomförts i samverkan med ett antal externa projekt (ULTRA, SUPERB och HISPARES). Förutom kunskapsutbyte har det medfört utökade möjligheter att utveckla och testa metoderna i flera geografiska områden och få återkoppling från användare av data. I EMMA har vi arbetat med akvatiska testområden på den svenska ostkusten, från Norra Kvarken till Skåne, men liknande resultat har även uppnåtts på den spanska Atlantkusten och metoderna bör därmed vara lika applicerbara på den svenska västkusten. Vi har generellt uppnått bra resultat i alla områden där vattnet inte varit för grumligt. Dagens operativa lasersystem kräver ett siktdjup på minst 3 m för att kunna ge bra djupdata. Det begränsar teknikens användbarhet i vissa kustnära områden av Bottniska viken, speciellt i områden med stort utflöde av humusrikt älvvatten, och i en del områden med dåligt siktdjup i andra havsområden. Sammanfattning av resultat inom programmets terrestra delar Data från flygburen laserskanning ger information om markens form, samt vegetationens höjd, slutenhet och i viss utsträckning även dess vertikala skiktning och fördelning. Vid tät skanning (mer än 5–10 returer / m2) så framträder även de flesta enskilda trädkronorna, samt många objekt på marken, som liggande trädstammar, större stenar etc. Laserdata kan relativt enkelt bearbetas i dator eftersom det utgörs av diskreta 3D-punkter. Exempelvis kan objekt nära marken bli lättare att tolka visuellt om punkterna som returnerats från krontaket tas bort och de underliggande punkterna ges olika färg beroende på höjd över marken. Relationen mellan laserdata och fältmätta mått på vegetationens egenskaper (t.ex. genomsnittlig trädhöjd eller kronslutenhet) kan dock variera något, beroende på bl.a. sensortyp och inställningar vid skanningen såsom pulsfrekvens, flyghöjd, och årstid. För att automatiskt översätta laserdata till kända storheter så behövs därför en statistisk analys där mått från laserdata kalibreras med hjälp av fältmätta provytor. Vanligen används provytor med ca 10 m radie. De skattade sambanden ellan mått i laserdata (t.ex. höjden över marken för 90 % av alla returer från trädkronorna inom en fältmätt provyta) och fältmätta mått för samma yta (t.ex. trädens medelhöjd) kan sedan användas för att göra rumsligt heltäckande rasterkartor för hela det område som laserskannats under jämförbara förhållanden. Denna teknik har utvecklats inom skogsbruket och kallas då areabaserad skattning. Inom EMMA-programmet har vi visat att den även fungerar väl för fjällbjörkskog, trots att träden där är lägre och mer oregelbundna i sin form och utbredning. Vi har också visat att lantmäteriets förhållandevis glesa skanning med ca 1 retur / m2 ger nästan lika bra areabaserade skattningar av fjällbjörkskog som betydligt tätare skanning från helikopter. Vi har även visat att laserdata från olika registreringstillfällen kan göras jämförbara med en teknik som kallas histogrammatchning, samt att etablering av nya träd i trädgränsen eller på gräsmarker kan upptäckas med laserskanning även på ett tidigt stadium. Sistnämnda försök gjordes dock då träden fortfarande hade löv och det är därför osäkert hur användbara laserdata som registrerats utanför vegetationssäsongen kommer att vara för att upptäcka små lövträd. En del lasersystem kan spara laserljusets hela returnerade vågform. Om vågformsdatat analyseras istället för de diskreta punkter som systemet genererar från vågformen, så kan ytterligare information erhållas från lasermätningarna. Denna möjlighet är särskilt intressant då syftet är att analysera trädskiktets vertikala struktur. Bearbetningar av vågformsdata är dock mycket mer komplicerade och stöds sällan av färdiga programvaror för analys av laserdata. Dagens lasersystem stödjer sällan användning av spektral information. Det är endast ett våglängdsband som används för avståndsmätningen, och skalningen för det mått på den returnerade pulsens styrka som registreras (kallat intensitet) kan ibland ändras beroende på hur ljusa objekt sensorn ser. För att skilja olika vegetationstyper åt (t.ex. lövskog kontra barrskog) utöver vad som kan åstadkommas genom analys av deras 3D-former, så behövs spektrala data från någon annan källa. Laserdata och satellitbilder från t.ex. SPOT- eller Landsat-satelliterna är två olika datakällor som kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. För vegetationskartering med den klassindelning som använts för skogsmarken enligt Lantmäteriets databas GSD-Marktäcke förbättras den totala klassningsnoggrannheten med ca 10 procentenheter när satellitbilderna kompletteras med laserdata. För vegetationsklassning på kalfjället så är det främst områden med något högre vegetation, såsom videbuskar, som klassas bättre då laserdata används. Då det gäller klassning av fjällvegetation så har det också visat sig att bearbetningar av data från en markmodell kan förbättra vegetationsklassningar från satellitdata väsentligt. Den nationella laserskanning som Lantmäteriet nu genomför är än så länge inte planerad att upprepas och startkostnaden för specialbeställning av laserskanningar kan vara hög. Det är därför mycket intressant att 3D-punktmoln som liknar laserdata även kan skapas genom sambearbetning av digitala flygbilder som fotograferats med stereoöverteckning. De digitala flygbilder som Lantmäteriet regelbundet registrerar över hela landet har visat sig mycket bra för detta ändamål. I jämförelse med laserdata så ger 3D-modeller från flygbilder inte mycket information om marken eller vegetationen under krontaket, men vegetationens höjd kan skattas med god noggrannhet om 3D-data från flygbilder subtraheras med t.ex. lantmäteriets markmodell som framställts genom laserskanning. 3D-data från flygbilder kan också tilldelas färginformation från bilderna. Ytterligare en fördel med att beräkna 3D-modeller från flygbilder är att flygbilderna då kan utgöra underlag för automatisk avgränsning av likartade områden (segmentering), vilket är svårt med vanliga ”2D”-ortofoton, eftersom träden framträder från olika vinklar i olika delar av en sådan bild. Lantmäteriets ambition att regelbundet fotografera hela landet öppnar också upp för nya tillämpningar där vegetationens höjdutveckling kan följas automatiskt över tiden. Inom EMMA-programmet har vi också studerat hur informationen i bearbetade laserpunktmoln kan användas för visuell tolkning. Resultaten visar att det går att tolka olika strukturer som buskar, block och liggande död ved. Tolkningsbarheten beror på en rad olika faktorer och varierar kraftigt mellan högupplösta och lågupplösta data. Andra viktiga faktorer är tätheten för krontak från buskar och träd, om detta domineras av barrträd eller lövträd samt vilken tidpunkt under vegetationssäsongen som registreringen har skett. Kustzonen Idag utförs kartering av land- och vattenmiljöer oftast separat från varandra, vilket begränsar möjligheterna att behandla kustzonen som en integrerad övergångszon mellan land och vatten. Eftersom EMMA-programmet omfattat kartering med 3D-tekniker i både akvatiska och terrestra miljöer så har även genomförts en studie i ett kustzonsavsnitt vid Åhus, där sömlös kartering av hav och land demonstrerats. Syftet har varit att ta fram en integrerad databas över kustzonen som beskriver såväl akvatiska som terrestra biotoper och illustrera hur integrerade kartor kan tas fram. Dessa kan bland annat användas för att simulera effekter av havsnivåhöjning på exempelvis erosion och översvämningar och för att studera förändringar av strandzonen för bedömning av naturvärden, pågående erosion och risk för framtida erosion. Karteringen utgjordes av två produkter, dels en sömlös kombination av en markmodell från Lantmäteriets skanning (nationella höjdmodellen, NH) och en bottenmodell från batymetrisk laserskanning, dels en likaledes sömlös naturtypskartering för land och havsbotten. För naturtypskarteringen har förutom höjddata från laserskanning även spektrala data från digitala flygbilder använts. Genom att kombinera resultat från laserskanning och tolkning av flygbilder finns möjligheter att presentera information på ett antal kartor som kan användas för naturvård, fysisk planering och klimatanpassning av befintlig bebyggelse och infrastruktur. Det finns också möjligheter till vidareutveckling av klassningsmetoder och att kombinera automatiska, semiautomatiska och manuella metoder där den tekniska utvecklingen inom fjärranalysområdet tas till vara. Sammanfattning av möjligheter Sammanfattningsvis så finns nu ett antal nya tekniker vilka möjliggör en effektivare och mer automatisk kartering av vegetationen, såväl i havet, som på land. Detta inbegriper 3D-data från laserskanning, spektral information och 3D-data från regelbundna flygfotograferingar med digitalkamera, samt ett allt bättre flöde av fria satellitdata. För att omsätta dessa data till definierade klasser eller skattningar så krävs även referensdata. Förutom framställning av heltäckande kartor, så kan dessa data även ligga till grund för stickprovsbaserade undersökningar där sampelområden följs över tiden. Det senare kan vara effektivt om målet är att i regional skala kvantifiera miljöförändringar över tiden. På den terrestra sidan finns redan det stickprovsbaserade programmet Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS), vilket skulle kunna ha nytta av några av de studerade teknikerna. På den akvatiska sidan så kan det finnas skäl att skapa ett program som liknar NILS för att kunna följa trender över tiden. 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 427.
    Olsson, Mats
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Andersson, Petra
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Chalmers tekniska högskola.
    Lennartsson, Tommy
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lenoir, Lisette
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Mattsson, Lennart
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Palme, Ulrika
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Chalmers tekniska högskola. 202100-1975.
    Land management meeting several environmental objectives: – minimizing impacts on greenhouse gas emissions, biodiversity and water2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    and use and management measures have strong implications on environmental properties such as the quality of soil, water and air, and biodiversity, as well as on social and cultural values. This is also clearly indicated in the Swedish National Environmental Quality Goals where measures to meet quality criteria have been set. However, there are several question marks concerning relations between land management and environment, and in particular there are conflict situations where a specific management form might be positive for the environment in one respect, but negative in another. Although it is not the mandate of science to balance different needs, it is definitely its role to describe the environmental, social and cultural impacts, as well as the economic viability, including the use of environmental and sustainability assessment tools. In this way science enables decisions towards sustainable land use.The environmental, social and cultural impacts from land use might in the future be even bigger as the needs for food, feed, fibre and fuel are supposed to increase substantially. At the same time climate change and loss of natural resources will further limit our ability to meet the demands for food, feed, fibre and fuel. In short, we need to produce more under more difficult circumstances, with less available resources and with less (preferably not any) environmental negative impact. Thus, there is an urgent need to more accurately understand relations between environment and a number of land management measures. Towards this background, the aim of this project was to describe the state of art concerning land management and environment and to elucidate urgent knowledge gaps in order to enable prioritization of further research. The focus is on Swedish conditions, although globalization due to increased global trading and increased global environmental concerns necessitate a certain outlook beyond national boundaries.There is almost an unlimited amount of land use and management varieties. For this reason the study was restricted to some management forms that either concerns a large part of Sweden or, according to the present knowledge, may provide big consequences and/or big uncertainties. It was also restricted to terrestrial land use including wetlands, i.e. the use of water bodies, and fisheries are excluded. Included are complicated questions in forestry such as harvest of biomass in production forestry (c. 60% of all Swedish land), use of harvest residues, cutting forms, nitrogen fertilization, liming, choice of tree species and drained peat-land management. In agriculture we focused on fertilization, liming, cropping systems and tillage and crop-residue management. We decided not to evaluate the use of genetically modified organisms neither in agriculture nor in forestry as the large political and environmental uncertainties involved motivate a report by itself. Finally we also assess methods and consequences for energy forestry and, briefly, for reindeer grazing since about 40% of the Swedish land-area is used for reindeer grazing. If reindeer production is used as an alternative for intensive meat production it will be a measure to decrease emissions of greenhouse gases. Grazing by reindeer affects biodiversity, often positively, especially in areas that suffer from increased abundance of broad-leaved vegetation due to climatic changes. Conflicts are possible in future: the area that is suitable for reindeer grazing may decrease due to a warmer climate, but also due to demands for agricultural development. The report is organized in such a way that the management forms are discussed one by one, followed by a systems perspectives approach. We begin with summarizing conclusions .Systems perspective – How to read figures in the reportFor most chapters in the report there are one or two summarizing figures drawn from an environmental systems perspective. For most options described in the figures there is a reference state given in the figure caption (although not illustrated in the figure). When so, the figure must be read with the reference state in mind as e.g. an increase or decrease in biodiversity depends on that reference state. In the figures, boxes represent activities, and arrows either represent flows, or simply “leads to”, when connecting two activity boxes. Green colour signifies avoided activities and related resource use and emissions. Grey colour signifies activities or flows that are likely to be of minor importance in the specific scenario. Oval shapes with dotted boundaries and open arrows at both ends represent activities which life cycles should be included in a systems perspectives for a full picture, but which are either beyond the scope of the report, or link to an earlier figure which is then given. In two figures life cycle data from the CPM (Center for environmental assessment of product and material systems) LCA database, 2011, is included. These date from 2005 and are included to give the reader an idea of the size of resource use and emissions involved.In the summaries below the pictures, the various effects, goal conflicts and the knowledge gaps discussed refer to environmental effects and ecosystem services. Conclusions on economic and social aspects are beyond the scope of this report. 

    Summary and discussionTable 1 is a very condensed summary of the report. It must be read with the comparisons made in mind, i.e. a specific action is not necessarily positive or negative with regard to the chosen parameters generally speaking – only as compared to the reference states used in this report. The effect on climate change is either direct (source or sink of carbon dioxide) or indirect (via a substitution effect). In the case of fossil fuel substitution there is a delay in climate change mitigation; whereas the emission of CO2 from biomass burning is immediate, the uptake of CO2 in the trees that are replacing the cut trees is taking place over decades. Generally speaking, substitution for a construction material is more effective than substitution for fuel. Notably, the table says nothing of the size of the impacts discussed; for this we refer to the special chapters and the literature cited. Neither does the table, nor the report, say anything about how to measure the impact of the different actions. Let alone the report says something about how the various effects can be compared to each other. Most plausible, the answers to these questions will vary from case to case, but also between different actors in the field, depending on what is ascribed the highest importance – or value – in different situations (Haider & Jax 2007). Critical trade-offsIt can be seen from table 1 that many activities that have a positive effect on climate change through a stock or sink mechanism also have positive effects on biodiversity, whereas an increased substitution effect tend to conflict with biodiversity. Similar patterns are there for eutrophication and water regulation (when relevant). These patterns give rise to complex choices as it has to be considered how important harvest of biomass (substitution effect) is as compared to e.g. biodiversity or eutrophication. Except local and case specific aspects – social as well as ecological – there is also a time aspect involved. Our obligations to future generations also needs to be taken into consideration in management of natural resources (de-Shalit 1995; Dobson 1999).Notably, biodiversity, the nitrogen cycle and climate change (in that order) have been pointed out by Rockström et al. (2009) as the three most critical out of nine so called planetary boundaries. Crossing these boundaries is, according to the authors, associated with a risk of deleterious, possibly disastrous consequences for humans. This is pointed out to underline how critical land use measures are, and that the trade-offs between climate change, biodiversity and nitrogen cycle impacts are far from obvious. How do we determine what degree of climate change that corresponds to a given change of biodiversity? It can be argued that increased climate change will in the end affect biodiversity negatively, but on the other hand it can also be argued that higher biodiversity generally means more resilient ecosystems, and more resilient ecosystems cope better with climate changes. A few of the land use measures investigated are positive from climate change point of view as well as from a number of other perspectives. These measures include forest reservation (in the short term), wetland restoration, livestock production with ley (if compared to livestock production with only arable crops), and energy forests (if compared to agriculture). A switch to deciduous tree species may also fall into this category, although here there’s a lack of knowledge regarding productivity as well as emissions associated with many tree species. Similarly, certain kinds of selective cutting may be positive from many points of view, but again there are uncertainties with regard to actual emissions. Such (potential) win-win solutions are usually only possible on small areas compared to the area subject to, e.g., conventional forestry, but may be highly significant for the preservation of threatened biodiversity and a number of other ecosystem functions. A national land use strategy aiming for (environmental) win-win options only will however not be possible. Tradeoffs between different environmental values will be necessary. Many of the parameters discussed through the report depend on site specific characteristics. Occurrence of species and site conditions such as soil properties, geology, hydrology, climate, deposition vary from one place to the other. In addition to this, people have different preferences, both at the individual level and at the cultural level. All of this, on top of the scientific difficulty of saying what is “best” when it comes to trade-offs between e.g. climate change and biodiversity, makes it impossible to recommend a “best land management option” on a general level; it will vary from one place to the other and over time, and a variety of options will be needed. A variety of options can be seen as a means of safeguarding a variety of values and ecosystem services, meeting different needs and preferences of people, and as a way of precautious risk spreading. The issue is further complicated when social and economic aspects, in terms of cultural ecosystem services are added. Briefly, cultural ecosystem services are “The non-material benefits people obtain from ecosystems through spiritual enrichment, cognitive development, reflection, recreation, and aesthetic experience, including, e.g., knowledge systems, social relations, and aesthetic values.” (Millennium Ecosystem Assessment 2003, p 58). As an example, productivity may be somewhat lower for selective cutting than for clear-cut forestry as well as for deciduous forests compared to spruce stands. On the other hand, selective cutting and deciduous forests may enable cultural, aesthetic and recreational values that production forestry misses. At the same time, it is more plausible that the selective cutting-forests and the deciduous forests enable cultural and recreational activities such as fishing, picking wild berries and hunting. In the case the economic value of these activities is limited (such as in many high-income countries), it is reasonable to include them in the cultural ecosystem services as they contribute to the high cultural, aesthetic, social and health values of a biodiverse landscape (Norling 2001). The cultural ecosystem services are most plausible difficult to replace (Lisberg Jensen 2008). In many cases, then, trade-offs seem to be unavoidable not only between environmental aspects, but also between environmental aspects on the one hand and social and economical aspects on the other, especially if including the global situation in the reasoning (Dobson 2007). In these tradeoffs, science can give advice, but the decisions remain political, and dependent of valuations and preferences. Concerning preferences, there is e.g. a risk that many preferences that people have, are monotonous, short sighted, temporary or just unrealistic to an extent that will challenge environmental decision making, environmental policy and/or environmental ethics (Minteer, Corley & Manning 2004; Minteer &Miller 2011). Furthermore, there is an extensive discussion in environmental ethics about the importance of natural landscapes (Callicott 2001; Hettinger 2002). On the other hand, empirical studies show that naturalness is not crucial. On the contrary, cultivated landscapes obviously have the social, cultural, aesthetic and spiritual values that many people appreciate (Norling 2001).

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 428.
    Ortiz, Carina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Liski, Jari
    Finnish Environment Institute, Helsinki, Finland.
    Stendahl, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Karltun, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lehtonen, Aleksi
    Finnish Forest Research Institute (Metla), Helsinki, Finland.
    Gärdenäs, Annemieke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Measurements and models – a comparison of quantification methods for SOC changes in forest soils2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The Swedish UNFCCC1-reporting of the LULUCF2-sector is based on methods in compliance with the “Good practice” as described by the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). Biomass and soil inventory data from the Swedish Inventory of Forests is the major source of information used to quantify changes in the various carbon pools on forest land. Even if the reported uncertainties in soil carbon changes are small from a statistical perspective, they are large in relation to the total Swedish emissions of green house gases. This is due to the fact that the soil carbon pool is so large, that even small and statistically non-significant changes may have an impact on the Swedish CO2 balance. Sampling based methods may also result in considerable inter annual variations that may look conspicuous in the reporting. Because of the uncertainty and inter annual variations there has been a discussion on the methods used and if there are possibilities to lower the uncertainty and to get more stable estimates of soil carbon changes by combining measurements and models. In this study results from the two soil carbon models, Yasso07 and Q, were compared with repeated measurements of the soil inventory during the years 1994 to 2000. Soil carbon fluxes were simulated with the two models from 1926 to 2000 with Monte Carlo methodology to estimate uncertainty ranges. The results from the models agreed well with measured data. The simulations of Yasso07 and Q resulted in a soil organic carbon stock in year 2000 of 1600 Mton C and 1580 Mton C, respectively while the measured carbon pool was ¨1670 Mton C. The annual change in soil organic carbon varies substantially between the three methods mainly due to different assumptions regarding annual climate variation. However, the five year averaged mean of annual soil organic carbon change for the two periods 1994-1998 and 1996-2000 indicate the size and direction of the estimated annual changes agree reasonable well. The mean annual change for the two periods was for the Q-model 5.5 Mton C yr-1 and 5.6 Mton C yr-1 with a confidence interval of 2.1-10.7 Mton C yr-1, and for the Yasso07-model 3.7 Mton C yr-1 and 0.9 Mton C yr-1 respectively with a confidence interval ranging between -5 to 12.6 and -7 to 9.8 Mton C yr-1 respectively. The mean annual change for the two periods estimated using NFI-data was 1.6 M ton C yr-1 and 2.5 M ton C yr-1 with a standard error of 2 The general conclusion drawn from this study is that both sampling and the models Yasso07 and Q are possible tools to predict the soil organic carbon accumulation and annual changes for Swedish forest soils. The estimates based on measurements as well as the modelled results indicate an increase in carbon stocks in Swedish forest soils. This study does not support a change of method from inventory to model predictions. However, the agreement between the methods shows that the models are suitable as a complement to other soil carbon estimation methods. They are particularly useful for projections and we recommend a further development of the modelling tools.

    1 UNFCCC, United Nations Framework Convention on Climate Change 2 LULUCF, Land Use and Land Use Change and Forestry

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 429.
    Ortiz, Carina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Liski, Jari
    Finnish Environment Institute, Helsinki, Finland.
    Stendahl, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Karltun, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lehtonen, Aleksi
    3Finnish Forest Research Institute (Metla), Helsinki, Finland.
    Gärdenäs, Annemieke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Measurements and models – a comparison of quantification methods for SOC changes in forest soils2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The Swedish UNFCCC1-reporting of the LULUCF2-sector is based on methods in

    compliance with the “Good practice” as described by the Intergovernmental Panel

    on Climate Change (IPCC). Biomass and soil inventory data from the Swedish

    Inventory of Forests is the major source of information used to quantify changes in

    the various carbon pools on forest land. Even if the reported uncertainties in soil

    carbon changes are small from a statistical perspective, they are large in relation to

    the total Swedish emissions of green house gases. This is due to the fact that the

    soil carbon pool is so large, that even small and statistically non-significant

    changes may have an impact on the Swedish CO2 balance. Sampling based methods

    may also result in considerable inter annual variations that may look conspicuous

    in the reporting. Because of the uncertainty and inter annual variations there

    has been a discussion on the methods used and if there are possibilities to lower the

    uncertainty and to get more stable estimates of soil carbon changes by combining

    measurements and models. In this study results from the two soil carbon models,

    Yasso07 and Q, were compared with repeated measurements of the soil inventory

    during the years 1994 to 2000. Soil carbon fluxes were simulated with the two

    models from 1926 to 2000 with Monte Carlo methodology to estimate uncertainty

    ranges. The results from the models agreed well with measured data. The simulations

    of Yasso07 and Q resulted in a soil organic carbon stock in year 2000 of

    1600 Mton C and 1580 Mton C, respectively while the measured carbon pool was

    1670 Mton C. The annual change in soil organic carbon varies substantially between

    the three methods mainly due to different assumptions regarding annual

    climate variation. However, the five year averaged mean of annual soil organic

    carbon change for the two periods 1994-1998 and 1996-2000 indicate the size and

    direction of the estimated annual changes agree reasonable well. The mean annual

    change for the two periods was for the Q-model 5.5 Mton C yr-1 and 5.6 Mton C yr-

    1 with a confidence interval of 2.1-10.7 Mton C yr-1, and for the Yasso07-model 3.7

    Mton C yr-1 and 0.9 Mton C yr-1 respectively with a confidence interval ranging

    between -5 to 12.6 and -7 to 9.8 Mton C yr-1 respectively. The mean annual change

    for the two periods estimated using NFI-data was 1.6 M ton C yr-1 and 2.5 M ton C

    yr-1 with a standard error of 2 The general conclusion drawn from this study is that

    both sampling and the models Yasso07 and Q are possible tools to predict the soil

    organic carbon accumulation and annual changes for Swedish forest soils. The

    estimates based on measurements as well as the modelled results indicate an increase

    in carbon stocks in Swedish forest soils. This study does not support a

    change of method from inventory to model predictions. However, the agreement

    between the methods shows that the models are suitable as a complement to other

    soil carbon estimation methods. They are particularly useful for projections and we

    recommend a further development of the modelling tools.

    1 UNFCCC, United Nations Framework Convention on Climate Change

    2 LULUCF, Land Use and Land Use Change and Forestry

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 430.
    Ortiz, Carina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Liski, Jari
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, The Finnish Environment Institute, SYKE.
    Stendahl, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Karltun, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lehtonen, Aleksi
    Gärdenäs, Annemieke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Measurements and models –a comparison of quantificationmethods for SOC changes in forestsoils2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The Swedish UNFCCC

    1-reporting of the LULUCF2-sector is based on methods in

    compliance with the “Good practice” as described by the Intergovernmental Panel

    on Climate Change (IPCC). Biomass and soil inventory data from the Swedish

    Inventory of Forests is the major source of information used to quantify changes in

    the various carbon pools on forest land. Even if the reported uncertainties in soil

    carbon changes are small from a statistical perspective, they are large in relation to

    the total Swedish emissions of green house gases. This is due to the fact that the

    soil carbon pool is so large, that even small and statistically non-significant

    changes may have an impact on the Swedish CO

    2 balance. Sampling based methods

    may also result in considerable inter annual variations that may look conspicuous

    in the reporting. Because of the uncertainty and inter annual variations there

    has been a discussion on the methods used and if there are possibilities to lower the

    uncertainty and to get more stable estimates of soil carbon changes by combining

    measurements and models. In this study results from the two soil carbon models,

    Yasso07 and Q, were compared with repeated measurements of the soil inventory

    during the years 1994 to 2000. Soil carbon fluxes were simulated with the two

    models from 1926 to 2000 with Monte Carlo methodology to estimate uncertainty

    ranges. The results from the models agreed well with measured data. The simulations

    of Yasso07 and Q resulted in a soil organic carbon stock in year 2000 of

    1600 Mton C and 1580 Mton C, respectively while the measured carbon pool was

    1670 Mton C. The annual change in soil organic carbon varies substantially between

    the three methods mainly due to different assumptions regarding annual

    climate variation. However, the five year averaged mean of annual soil organic

    carbon change for the two periods 1994-1998 and 1996-2000 indicate the size and

    direction of the estimated annual changes agree reasonable well. The mean annual

    change for the two periods was for the Q-model 5.5 Mton C yr

    -1 and 5.6 Mton C yr-

    1

    with a confidence interval of 2.1-10.7 Mton C yr-1, and for the Yasso07-model 3.7

    Mton C yr

    -1 and 0.9 Mton C yr-1 respectively with a confidence interval ranging

    between -5 to 12.6 and -7 to 9.8 Mton C yr

    -1 respectively. The mean annual change

    for the two periods estimated using NFI-data was 1.6 M ton C yr

    -1 and 2.5 M ton C

    yr

    -1 with a standard error of 2 The general conclusion drawn from this study is that

    both sampling and the models Yasso07 and Q are possible tools to predict the soil

    organic carbon accumulation and annual changes for Swedish forest soils. The

    estimates based on measurements as well as the modelled results indicate an increase

    in carbon stocks in Swedish forest soils. This study does not support a

    change of method from inventory to model predictions. However, the agreement

    between the methods shows that the models are suitable as a complement to other

    soil carbon estimation methods. They are particularly useful for projections and we

    recommend a further development of the modelling tools.

  • 431.
    Ottvall, Richard
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Green, Martin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Lindström, Åke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Esseen, Per-Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Marklund, Liselott
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Landskapets betydelse för fåglarnas förekomst och populationsutveckling: En pilotstudie med monitoringdata från Svensk Fågeltaxering och NILS2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Populationsutvecklingen hos ett antal utvalda fågelarter används idag som indikatorer påhur den biologiska mångfalden utvecklas, både inom EU och i Sverige. Det ärföljaktligen av största vikt att kunna förklara fågelpopulationernas utveckling. En av deviktigaste faktorerna härvidlag är landskapets sammansättning och utveckling. I Sverigesamlas fågeldata från häckningstid in av Svensk Fågeltaxering (genom de s.k.standardrutterna). Detaljerade habitatdata samlas parallellt in av Nationell Inventering avLandskapet i Sverige (NILS). De två systemen är rikstäckande, geografiskt överlappandeoch data samlas in med standardiserade metoder.Till denna rapport använde vi redan tillgängliga GIS-skikt med habitatdata (SvenskMarktäckeData, skogliga data från kNN-Sverige samt altituddata) för att undersöka ivilken utsträckning nästa generations habitatdata av den typ som NILS för närvarandesamlar in kan gå att använda till att förklara olika fågelarters förekomst. Detta för att vi iframtiden skall kunna använda förändringar i habitatens utbredning och kvalitet till attförklara antalsförändringar hos fåglarna.En viktig del av arbetet var att finna lämpliga analysmetoder och relevant statistiskbehandling av data. Vi arbetade med flera olika statistiska metoder, med tyngdpunkt pålogistisk regression och ROC-kurvor (Receiver Operating Curve). I analyserna har vifokuserat på de jordbruks- och skogsfåglar som används som miljömålsindikatorer.Både kvalitativa (närvaro/frånvaro) och kvantitativa (antal individer) mått påfågeltillgången korrelerade väl med förekomsten av olika habitat. Bäst korrelation fann viför typiska jordbruksfåglar, även om flera av jordbruksarterna även förekom i andramiljöer. Även förekomsten av ett par andra habitatspecialister, ringtrast (stenbranter ifjällen) och backsvala (grustag), gick med stor precision att förutsäga med hjälp avhabitatdata. Antal jordbruksarter sedda per inventeringsrutt ökade med mängdenjordbruksmark runt rutten. Först vid ungefär 30 % jordbruksmark förekommer de flestajordbruksarter. Artrikedomen bland skogslevande fåglar var högst när lövskogsinslagetvar ungefär 25 %, men kopplingen till habitat var svagare än för jordbruksfåglarna.En given yta jordbruksmark eller skog höll i många fall fler individer av en art omäven omgivningen innehöll stora mängder av det föredragna habitatet. En arts förekomstpåverkas alltså inte bara av habitatförekomsten i fågelns omedelbara närhet utan även ilandskapet i större perspektiv.Inom Svensk Fågeltaxering beräknas i huvudsak artspecifika populationstrender. Dehabitatbeskrivningar som nu kan göras med NILS-data möjliggör separatatrendberäkningar för de populationer av en art som uppträder i olika habitat. I ett exempelpå hur sådana analyser kan göras fann vi att trender för de törnskator och gulsparvar somförekommer i jordbrukslandskap respektive övriga habitat var ungefär de samma.Vi har visat att det redan med tillgängliga habitat- och fågeldata går att görameningsfulla analyser om olika fågelarters absoluta och relativa förekomst på olikageografiska nivåer. Det finns dock brister i befintliga habitatdata, framför allt är mångahabitatklasser väl grova. De metoder vi nu provat ut kommer att bli än mer kraftfulla närnya, mer detaljerade habitatdata blir tillgängliga inom NILS. Vi föreslår därför att merdetaljerade analyser görs i den takt som nya NILS-data blir tillgängliga. Givet skogensdominerande betydelse som fågelhabitat är det av speciell vikt är att närmare utredasambanden mellan fågelförekomsten där och de habitatstrukturer som utpekas somviktiga för biologisk mångfald i miljömålet Levande skogar. Motsvarande analys börockså göras för fåglar i odlingslandskapet.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 432.
    P, Christensen
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Glimskär, A
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hedblom, M
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ringvall, A
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Myrarnas areal och vegetation: skattningar från provytedata i NILS 2003-20072008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 433.
    Persson, Gunnar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Svensson, Jan-Erik
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Kvantitativa djurplanktonundersökningar i Sverige: När, var, hur och varför?2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under den taxonomiskt-faunistiska epoken inom zooplanktologin (1800- och början på 1900-talet) infångades planktondjuren oftast med planktonhåv och närvaron av olika taxa registrerades, ibland med en bedömning av mängden i relation till övriga taxa. Man samlade ingen information om i vilken täthet djuren förekom eller om deras biomassor. Även idag använder man ofta planktonhåv när man vill undersöka vilka organismer som finns i en sjö. Förutom en ren faunistisk beskrivning kan identifiering av "indikatorarter", "nyckelarter" eller liknande ev. föra vidare till en bedömning av olika störningar. Nästan alla typer av störningar påverkar dock även olika arters mängder och utbredning i vattnet. Det finns således fördelar med att ta prov som gör det möjligt att beskriva djurens mängdförhållanden i vattnet: en insikt som i och för sig är sekelgammal men som inte började tillämpas på allvar förrän på 1950-talet. Då påbörjades ett mindre antal undersökningar där zooplanktonmängderna i prov tagna med volymsbestämd vattenhämtare analyserades. Denna typ av verksamhet växte snabbt och hade sin kulmen under 1970- talets slut. Antalet olika sätt att få den eftersträvade informationen ökade också mycket markant. Rör, pump, håv med flödesmätare och "planktonfällor" kom till användning. Dessutom förflyttades intresset för kvantitativa mängduppgifter från individer per volymsenhet till biovolym eller biomassa per volymsenhet. Detta ledde till utveckling av olika metoder för beräkning av individvikter eller individvolymer Valet av olika metoder i de delmoment som en undersökning omfattar kan i stor utsträckning påverka resultatens användbarhet för olika syften. Vi poängterar här detta genom att i ovanligt hög utsträckning redovisa dessa detaljer, där uppgifter finns. I den del av rapporten som beskriver enskilda undersökningar anges förutom undersökningarnas omfattning och metodik även deras syften, placering i idéhistorien och resultat, allt i mycket kortfattad form. Referenser har placerats efter varje projektpresentation. I princip görs genomgången från norr till söder men ett försök har gjorts att hålla samman projekt med samma tema men i olika sjöar. Om flera olika projekt med allmän målsättning genomförts i samma sjöar vid olika tidpunkter har de hållits samman i vad vi kallar ett "projekt". Projektens nummer i den skriftliga genomgången är en ingång till motsvarande projekt i den digitala metadatabasen. Den detaljerade databasen har byggts upp för att beskriva vilka zooplanktonprovtagningar som gjorts i en given sjö ett givet år samt de metoder som använts. Den omfattar 1900 rader med data från ca 550 sjöar och ligger i .XLS - eller .TXT- format på CD-skiva. I vår framställning i text och metadatabas har vi betonat provens kvantitativa aspekter. Det finns därför anledning att notera att dessa analyser också ger en beskrivning av vilka taxa som finns i proven. Ibland har dock provvolymen varit alltför liten eller också har subsamplingen drivits alltför långt för att ge en säker beskrivning av den provtagna sjöns artsammansättning. Ibland har också artbestämning lämnats därhän för svåra grupper. Det svenska zooplanktomprojektets tankegångar framgår i en strategiskiss som även visar hur insamlingen bedrivits (figur 1). I den box som betecknar "artförekomst/kvantitet" har kvantitativa och kvalitativa data ("håvprovsdata") samlats. Eftersom vi i denna rapport bara behandlar kvantitativa data inkluderas inte merparten av museíproven som nästan uteslutande betecknas som "kvalitativa".

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 434.
    Persson, Gunnar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Weyhenmeyer, Gesa
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Willén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund.
    Miljöövervakning i Mälaren 20032004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen för miljöanalys vid SLU i Uppsala utfört provtagning, analys och utvärdering av vatten i Mälarens fjärdar under år 2003.Föreliggande årsredogörelse beskriver huvuddragen av resultaten som dessutom bifogas i sinhelhet i tabellform. En fristående sammanfattning på 4 sidor har dessutom producerats och distribuerats.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 435.
    Persson, Jens
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Det svenska järvprojektet – slutrapport 20082008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    Järv_2008.pdf
  • 436.
    Persson, Kristian
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Ulén, Barbro
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Johansson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kyllmar, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Jordbearbetningens påverkan på fosforförlusterna från en mjälalättlera i södra Dalarna, Fosforläckage från elva observationsfälrt under tjugoett år, Bekämpningsmedelsrester i svenska vatten 1985-1999: Riktade provtagningar och monitoring samlade i en databas2000Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

     Totalt har 4000 vattenprover av olika slag analyserats med avseende på bekämpningsmedel under perioden 1985-1999.  Ofta togs prov för att man misstänkte problem eller tidigare haft problem på platsen.  Bekämpningsmedel återfanns i såväl yt- som grundvatten, och i båda grävda och borrade brunnar.  Totalt har 56 olika bekämpningsmedel påträffats i ett eller flera vattenprov.  Högsta fyndfrekvensen hade ogräsmedlen bentazon, MCPA, atrazin, mekoprop och diklorprop, samt nedbrytningsprodukten 2,6-diklorbensamid (BAM).  Mediankoncentrationen av fynden för dessa substanser var 0,1-0,3 µg/l.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 437.
    Petersson, Hans
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Analys av behov av anpassning av LULUCF rapporteringen efter LULUCF-förordningens krav EU/2018/8412021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I maj 2018 antog Europaparlamentet och EU-rådet en ny förordning avseende Skog och marksektorn (hädanefter kallad LULUCF -sektorn) (EU) 2018/841 (2018/841/EU). Förordningen är en del av EU:s klimatramverk som gäller från 2021.

    Denna rapport beskriver eventuella behov av metodförändringar, kompletterande information och behov av ytterligare aktivitetsdata och uppdatering av emissionsfaktorer att utifrån LULUCF-förordningen (både tekniskt och avseende det specifika specificerade åtagandet). I flera avseenden är det avgörande för påverkan på det faktiska rapporteringsarbetet hur man väljer att tolka förordningen. En central detalj är om bara brukad mark ska ingå i bokföringen eller om även mark som idag anses obrukad också ska ingå. Vår tolkning är att all mark där det finns metodik enligt IPCC bör ingå, dvs. samma krav som ställs inom UNFCCC. Effekten av att ta med en del av den mark som anses obrukad är marginell eftersom utsläpp/upptag från dessa marker antas vara försumbara.

    En annan viktig del i tolkningen rör hur markanvändning och markanvändningsförändringar ska hanteras eftersom redovisningen enligt LULUCF-förordningen skiljer sig från de ramar som satts av Kyotoprotokollet. Användningen av data från Riksskogstaxeringen bedöms även under perioden 2021-2030 fullgöra kraven som ställs. Framförallt handlar det om att de kategorier som redan redovisas under UNFCCC allokeras på ett nytt sätt enligt LUULCF-förordningen.

    Länderna ges enligt LULUCF-förordningen möjlighet att använda 20 eller 30 års konverteringstid för beskogad mark. Tidigare har man i Sverige gjort bedömningen att det skulle vara fördelaktigt att använda 30 år men i den analys som presenteras här är det inte lika tydligt och osäkerheterna i jämförelsen är stora. Dessutom behöver en förändring motiveras och godkännas av granskarna inom rapporteringen under UNFCCC. Det kan också medföra omfattande teknisk revidering av databashanteringen.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 438.
    Petersson, Hans
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Rapportering av Naturliga störningar inom Skog och marksektorn2023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturliga störningar (NS) är en bokföringsmekanism under EU:s förordningar inom Skog och marksektorn, där det finns en möjlighet för en medlemsstat att exkludera utsläpp från bokföringen som beror på naturliga fenomen som stått utanför medlemsstatens kontroll. Exempel på en NS är skogsbrand som påverkat utsläppen över en viss referensnivå. 

    För att identifiera och övervaka eventuella NS krävs, troligen årliga, data för 2001-2020 och framåt per naturlig störning. Dessa data omfattar alla kolpooler och gaser som rapporteras inom Skog och marksektorn, uppföljning av ägoslagsförändring, uttag av biomassa och efterföljande antropogena bränder. Det krävs också data om hur uppkomsten av NS förebyggts och om hur effekter av NS begränsas.

    Bokföringsmekanismen kräver delvis ny rapporteringsmetodik. Förslaget på metodik är att använda Skogliga grunddata, som tas fram av Skogsstyrelsen, för att skatta biomassa före brand tillsammans med information från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap för att identifiera var och vilken areal som brunnit. Det krävs också en koppling till ordinarie rapportering som främst baseras på data från Riksskogstaxeringen. Det kan också behövas ytterligare kompletterande mätningar. EU förväntas ta fram en handbok med syfte att förtydliga ett antal tolkningsmöjligheter av mekanismen NS i förordningen. Kostnaden för förbättrad rapportering beror på ambitionsnivån och med fördel kombineras en eventuell ny metodik med förbättringar av nuvarande rapportering av Skog och marksektorn.

    NS kan ha stor betydelse för om medlemsstaterna når sina klimatåtaganden. Skogsbrand är en direkt naturlig störning där biomassan omedelbart oxideras, men eftersom enbart en mindre andel av biomassan anses oxiderad kompenseras medlemsstaten enbart i mindre omfattning. Det är oklart om indirekta naturliga störningar som minskar trädtillväxt och ökar nedbrytning av död biomassa kan kompenseras. Exempel på en indirekt naturlig störning är barkborreangrepp.

    I rapporten redovisas förslag på hur direkta naturliga störningar kan bokföras och dess konsekvenser redovisas. Motsvarande förslag för indirekta naturliga störningar ska enbart beaktas hypotetiskt då de är ytterst oklart hur och om de kan omfattas av bokföringsmekanismen.

    Denna rapport är framtagen parallellt med ett regeringsuppdrag om NS som utfördes av Naturvårdsverket 2023.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 439.
    Pettersson, Anders
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Andersson, Per
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Glimskär, Anders
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    PM: Datahantering för LillNILS småbiotoper2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 440.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bennet, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    von Brömssen, Claudia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Akselsson, Cecilia
    Naturvårdsverket. Lunds Universitet.
    Hansen, Karin
    Karlsson, Per Erik
    Granat, Lennart
    Kronnäs, Veronika
    Engardt, Magnuz
    Hellsten, Sofie
    Svensson, Annika
    Simpson, David
    Trender i kvävenedfall över Sverige 1955-20112013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 441.
    Pärt, Tomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Våtmarker i odlingslandskapet: – restaurering och anläggning för ökad mångfald av våtmarksfåglar2020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Målen med denna studie var att (i) sammanställa samtliga våtmarksrestaureringar gjorda i odlingslandskap (inklusive våra kusttrakter), (ii) sammanställa och analysera standardiserade inventeringsdata i förhållande till typ av restaureringar och typ av våtmark, (iii) undersöka om vi kan använda oss av frivillrapporteringen av fåglar i Artportalen för att utvärdera långsiktiga effekter av våtmarksrestaureringar på fågelfaunan, (iv) undersöka vilken effekt våtmarksrestaureringar har för det häckande fågelsamhällets art- och individrikedom, (v) analysera hur vi ska anlägga mindre våtmarker för att öka fågelmångfalden och (vi) undersöka om våtmarksrestaureringar även kan attrahera stora mängder rastande gäss, tranor och svanar och i så fall vad som karaktäriserar dessa ”hotspots” för betande stora fåglar som också orsakar skador på grödor. Nedan sammanfattas våra slutsatser och förslag. 

    Restaurerade våtmarker i Sverige – förbättringar för framtida utvärderingar

    Slutsats: Idag finns ingen plattform för att samla upp all dokumentation om restaureringsprojekt av odlingslandskapets våtmarker i Sverige. Data ligger istället under flera olika myndigheter, aktörer och privatpersoner. Dokumentationen är dessutom högst varierande och uppföljningar på om målen uppnåtts saknas ofta. Vidare saknas före-efter inventeringar av biologisk mångfald.

    Förslag: Vi föreslår skapandet av en gemensam plattform för denna typ av våtmarksrestaureringar (kanske i anslutning till VISS). Vid anslag för restaureringsprojekt ställs kravet att avsätta en viss summa för att planera och utföra en före-efter-inventering på art- och individrikedom (om målet är att öka biologisk mångfald). Vi föreslår att välbeprövade inventeringsmetoder används för att inventera art- och individrikedom med repeterade besök så att även sannolikhet för upptäckt av en art kan uppskattas.

    Hur ska vi använda frivillrapporteringen i Artportalen?

    Slutsats: Mycket tanke och eftertanke krävs för att analysera Artportalens data som saknar noteringar om att arter ej setts. Vi har dock visat att det går att använda dessa data om datatätheten är hög som ju är fallet för flera av våra mest populära fågelsjöar och strandängar, åtminstone för att få data på lokal artrikedom och enskilda arters förekomst. Att utvärdera data på antal individer är mycket svårare, men våra jämförelser mellan inventeringar och Artportalens uppskattningar visar att för ovanligare arter (som ju oftast rapporteras) kan Artportalens ge goda antalsuppskattningar om datatätheten är hög och om våtmarken är väl avgränsad. Vidare behöver vi undersöka möjligheten att kvalitetssäkra data genom att filtrera data till exempel med avseende på rapportörers erfarenhet, tydligt satta häckningskriterier mm.

    Förslag: Om man planerar att använda Artportalens data föreslår vi att man kontaktar några kunniga statistiker på våra universitet och högskolor för hjälp. Om det är ovanliga arter som nästan alltid rapporteras när de ses och om man tar hänsyn till hur stor ansträngning som är kopplad till observationer (till exempel tid på plats, antalet observatörer, antalet observationer/besök etcetera) så kan relativa antalsuppskattningar användas från platser med hög täthet av data. Man bör vara vaksam på tänkbara systematiska fel och försök att validera data med jämförelser mot data gjorda i standardiserade inventeringar.

    Har restaurering av våtmarker en generell effekt på våtmarkernas fågelfauna?

    Slutsats: Effekten är övervägande positiv speciellt för flera av de ovanligare arterna (årta, svarttärna) samt arter som minskat kraftigt under de senaste 30 åren (till exempel brunand, storspov). Hur mycket olika arter gynnas av restaureringsåtgärder i själva sjön (till exempel vasslåtter, skapande av häckningsöar, förändrat vattenstånd) eller i omgivande ängsmarker (bete, slåtter, buskröjning) återstår dock att se på grund av att data ej är specifikt rumsligt bestämd (till exempel var reviren ligger).

    Förslag: Att fortsätta avsätta stora bidrag för att sköta och restaurera befintliga våtmarker. När åtgärder görs ska det dessutom alltid avsättas medel för en före-efter-inventering som är rumsligt bestämd så att effekterna av olika lokala åtgärder inom en våtmark kan utvärderas.

    Hur ska vi anlägga våtmarker för att på bästa sätt öka våtmarksfåglarnas mångfald?

    Slutsats: Om vi vill bevara och stärka fågelmångfald bör vi satsa på att anlägga våtmarker större än 10ha och gärna större. Dessutom bör det tillåtas att en del av våtmarken kan svämma över i omkringliggande gräsmark och att fler våtmarker anläggs i öppnare miljöer i odlingslandskap.

    Förslag: Fortsätt ge stöd för anläggande av våtmarker, ge större stöd för större våtmarker, se till att det finns variation så att flera är fiskfria. Ge stöd för att vidare undersöka om anlagda våtmarker ger bättre resultat när de ligger i närhet av andra fågelvåtmarker samt undersöka hur mycket fisksamhällen påverkar art- och individrikedom i fågelsamhället.

    Kan våtmarksrestaureringar öka skador på grödor?

    Slutsats: Det är möjligt att svaret på frågan är ”ja”, men det håller vi på att analysera. Det står klart att ökade gås-, sångsvan- och tran-populationer också bidragit till att skador på grödor i odlingslandskapet ökat.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 442.
    Ranneby, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning. Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Stickprovsstorlek vidövervakning av kryptogamer i ädellövskog Del 1 och del 22011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Stickprovsstorlek vid övervakning av kryptogamer i ädellövskog Del 1 och del 2

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 443.
    Ringvall, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Ståhl, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Löfgren, Per
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Fridman, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Skattningar och precisionsberäkning i NILS - Underlag för diskussion om lämplig dimensionering.2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 444.
    Rivinoja, Peter
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Carlsson, Ulf
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Miljöövervakning av lax i Västerbotten: Effekter av laxutplantering i Öre- och Lögdeälven under femton år2008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 445.
    Rygne, Helena
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Allard, Anna
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Glimskär, Anders
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Wretenberg, Johan
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Hedblom, Marcus
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hur kan NILS användas inom regional miljöövervakning och miljömålsuppföljning – rapportering av ett utvecklingsprojekt inom den regionala miljöövervakningen 20072008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under 2007 har länsstyrelserna i Örebro, Stockholms, Värmlands, Västmanlands och Östergötlands län arbetat i samverkan med SLU, inst. för skoglig resurshushållning, med ett utvecklingsprojekt inom den regionala miljöövervakningen. Projektet har utrett hur NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige) kan användas inom regional miljöövervakning och miljömålsuppföljning för att väsentligt öka kunskapen om förutsättningar för biologisk mångfald samt på sikt visa hur förhållandena förändrar sig över tiden. Utgångspunkterna har varit att den regionala miljöövervakningens huvudsyfte är att ge ett underlag för uppföljning av de regionala miljömålen, samt att det borde ge ett mervärde och vara kostnadseffektivt att bygga vidare på ett befintligt nationellt stickprov.

    I första hand måste en regional miljöövervakning via NILS, utnyttja så mycket som möjligt av de metoder, resultat och organisation som den nationella miljöövervakningen byggt upp. Men för sparsamt förekommande objekt, kan den regionala miljöövervakningen ibland behöva ha helt andra metoder för att styra inventeringen till just de områden eller strukturer man behöver data för. En förutsättning för att övervakningen via NILS inte ska bli alltför kostsam, är därför att flera län går samman till enhetliga ”regioner” och beställer både datainsamlingen och analyserna tillsammans. 

    Länsstyrelserna i projektet har identifierat och prioriterat angelägna frågeställningar och utifrån det har följande förslag för övervakning via NILS, kompletterat med andra datakällor, tagits fram: 

    Jordbrukslandskapet 

    Gräsmarker (hävd / igenväxning mm)

    Småbiotoper / skyddsvärda träd (igenväxning mm)

    Åkrar (grödor / nedläggning / exploatering)

    Mångformighet Fragmentering / konnektivitet 

    Myrar

    Träd- och buskskikt, mossor, hydrologiska strukturer, typiska arter

    Exploatering

    Fragmentering / konnektivitet 

    Stränder

    Exploatering, markanvändning (avverkning, åkerbruk, bebyggelse)

    Vegetationsstruktur, markstörning i strandnära skogar

    Fragmentering / konnektivitet 

    Skog 

    Ovanliga lövskogstyper som inte fångas av RIS

    Strandnära skogar (se även under stränder)

    Fragmentering / konnektivitet 

    När det gäller flera av förslagen krävs fortfarande ett mer eller mindre omfattande utvecklingsarbete som kommer att utföras under 2008. Det slutliga metodpaketet ska vara flexibelt och lätt att tillämpa utifrån de behov som finns i olika regioner. 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 446.
    Rygne, Helena
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Glimskär, Anders
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Tullback Rosenström, Klara
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Wretenberg, Johan
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Terä, Karin
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Herrström, Anna
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Metodutveckling för regional miljöövervakning och miljömålsuppföljning via NILS, 20082009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under 2008 har länsstyrelserna i Örebro, Stockholms, Västmanlands, Södermanlands, Uppsala och Östergötlands län, arbetat i samverkan med SLU för att ta fram kostnadseffektiva samordnade metoder för regional övervakning via NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige). Arbetsnamnet för projektet är ”Lill-NILS”. 

    En viktig prioriteringsgrund för vilka naturtyper och variabler som ska ingå i ”LillNILS” har varit huruvida övervakningen skulle kunna bidra med resultat för att följa om de regionala miljömålen uppnås. En annan prioriteringsgrund är de medel som finns tillgängliga för den regionala miljöövervakningen. Länsstyrelserna i projektet har ansett att det för länsstyrelserna är mest angeläget att följa utvecklingen i jordbrukslandskapet och i myrar. När det gäller övervakning av skog däremot, anser man att det är Skogsstyrelsen som bär det största ansvaret. 

    Arbetet har nu resulterat i fyra så kallade gemensamma delprogram för regional övervakning av: 

     småbiotoper,

     gräsmarker,

     myrar och

     stränder. 

    Övervakning av småbiotoper, gräsmarker och myrar kommer att starta under hösten 2009 i flera län. Metodutvecklingsarbete för övervakning av exploatering och markanvändning vid stränder fortsätter under 2009. Eventuellt blir det möjligt att starta övervakning av stränder under 2010. I takt med att data samlas in inom det ordinarie NILS-programmet, Lill-NILS mm och metoder utvecklas, öppnas möjligheter för analyser av landskapsmönster som fragmentering och mångformighet. Detta är också något som länsstyrelserna är mycket intresserade av. 

    Bilaga 1-4 innehåller utkast till gemensamma delprogram för de olika övervakningsprogrammen. Bilaga 5-8 beskriver mer ingående hur övervakningen kommer att gå till eller vilket utvecklingsarbete som kvarstår för att komma i gång med övervakningen. För småbiotoper, gräsmarker och myrar finns även översiktliga tids- och kostnadsuppskattningar.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 447.
    Rygne (red), Helena
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Allard, Anna
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Glimskär, Anders
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Wretenberg, Johan
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Hedblom, Marcus
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hur kan NILS användas inom regional miljöövervakning och miljömålsuppföljning?: - Rapportering av ett utvecklingsprojekt inom den regionala miljöövervakningen 20072008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under 2007 har länsstyrelserna i Örebro, Stockholms, Värmlands, Västmanlands och Östergötlands län arbetat i samverkan med SLU, inst. för skoglig resurshushållning, med ett utvecklingsprojekt inom den regionala miljöövervakningen. Projektet har utrett hur NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige) kan användas inom regional miljöövervakning och miljömålsuppföljning för att väsentligt öka kunskapen om förutsättningar för biologisk mångfald samt på sikt visa hur förhållandena förändrar sig över tiden. Utgångspunkterna har varit att den regionala miljöövervakningens huvudsyfte är att ge ett underlag för uppföljning av de regionala miljömålen, samt att det borde ge ett mervärde och vara kostnadseffektivt att bygga vidare på ett befintligt nationellt stickprov. 

    I första hand måste en regional miljöövervakning via NILS, utnyttja så mycket som möjligt av de metoder, resultat och organisation som den nationella miljöövervakningen byggt upp. Men för sparsamt förekommande objekt, kan den regionala miljöövervakningen ibland behöva ha helt andra metoder för att styra inventeringen till just de områden eller strukturer man behöver data för. En förutsättning för att övervakningen via NILS inte ska bli alltför kostsam, är därför att flera län går samman till enhetliga ”regioner” och beställer både datainsamlingen och analyserna tillsammans. 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 448.
    Röös, Elin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Säll, Sarah
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Moberg, Emma
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Effekter av en klimatskatt på livsmedel: Slutrapport2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Produktion av de livsmedel som konsumeras i Sverige orsakar stor miljöpåverkan både i och utanför landet. Syftet med detta projekt har varit att öka kunskapen kring hur en konsumtionsskatt på alla livsmedel (såväl inhemskt producerade som importerade) som är baserad på livsmedlens klimatpåverkan kan utformas och vilka effekter en sådan skatt får. Till skillnad från tidigare studier inkluderas i detta projekt hur en skatt skulle slå om alla typer av livsmedel i skattesystemet och inte bara animaliska produkter beskattas. Klimatvinster och skatteintäkter till staten beräknas utifrån hur skatten påverkar konsumenters efterfrågan på olika livsmedel. Vidare analyseras skattens effekter med avseende på 1) fördelningseffekter (hur den slår mot hög- respektive låginkomsttagare), 2) näringstillförseln till befolkningen, 3) påverkan på lönsamheten i svenska jordbruksföretag, samt 4) andra miljöeffekter. Det studeras även hur intäkter från konsumtionsskatten kan användas för att motverka vissa negativa ekonomiska konsekvenser av skatten i jordbruket, samt ytterligare utsläppsbegränsande åtgärder.

    Resultaten visar att en konsumtionsskatt på livsmedel som motsvarar den svenska koldioxidskatten år 2015 (1,15 kronor per kg CO2) och som omfattar alla utsläpp ur ett livscykelperspektiv fram till affären skulle ha potential att minska växthusgasutsläppen från livsmedelskonsumtionen med drygt 10 procent. Priset på genomsnittligt nötkött ökar med 18 procent med en sådan skatt, medan priset på grönsaker endast ökar med några få procent. Om skatten endast omfattar animaliska produkter blir utsläppsminskningen 8 procent. Om endast nötkött, som är det livsmedel som orsakar i särklass högst växthusgasutsläpp per kg, beskattas på samma sätt, minskar utsläppen med cirka fyra procent. Om skatten endast omfattar utsläpp av metan och lustgas i jordbruket minskar utsläppen också med cirka fyra procent. En klimatskatt på alla livsmedel är regressiv, det vill säga låginkomsttagare kommer betala en större andel av sin inkomst i livsmedelsskatt. Tidigare forskning har visat att en skatt på bara kött slår hårdast mot medelklassen.

    De konsumtionsförändringar som blir en följd av en klimatskatt på livsmedel leder också till minskningar av miljöbelastningen inom andra miljöområden vilket framför allt är en effekt av den minskade konsumtionen. Även användning av betesmark minskar. Beroende på var betet sker, det vill säga på vilka typer av marker och i vilka länder, kan det ha negativa eller positiva konsekvenser. I Sverige behövs en viss mängd betesdjur för att hävda naturbetesmarker som är rika på biologisk mångfald. I detta projekt har det inte varit möjligt att särskilja på kött från olika platser så det har inte gått att bestämma vilken typ av bete som påverkas, det vill säga om det är bete på åkermark, gräsmark utomlands, naturbetesmark i Sverige, eller utomlands. För att hantera en potentiell målkonflikt där en klimatskatt slår mot bete av naturbetesmark i Sverige skulle ersättningarna till naturbetesmarkerna kunna höjas vid införandet av en klimatskatt. Det råder idag inte brist i Sverige på idisslare som kan beta naturbetesmarker men många idisslare föds upp på stall och/eller betar på åkermark.

    En klimatskatt på livsmedel i konsumentled skulle generera intäkter till statskassan på närmare 20 miljarder kronor årligen om alla livsmedel beskattas baserat på alla utsläpp fram till affären, eller 12 miljarder kronor med en skatt endast på metan och lustgas från jordbruket. Dock har en klimatskatt på livsmedel negativ påverkan på de svenska jordbrukarnas inkomster på grund av minskad efterfrågan på livsmedel – de minskar med cirka fem procent enligt modellering i detta projekt. Ett sätt att motverka denna negativa effekt på lantbrukarnas inkomster är att återföra delar av skatteintäkterna till jordbruket. Ett alternativ på sådan återföring som också medför stora minskningar av utsläppen av växthusgaser (utöver de minskningar som konsumtionsförändringarna leder till) är ersättning för att återväta torvmarker. Andra alternativ för åtgärder som undersökts i projektet är ersättning för att anlägga våtmarker för att minska läckage av kväve och fosfor samt ökade ersättningsnivåer för skötsel av naturbetesmarker.

    Andra viktiga aspekter vid en utformning av en skatt inkluderar juridiska och administrativa förutsättningar, samt en rad aspekter som har med skattens acceptans att göra. Jordbruket och livsmedelsproduktionen är utöver påverkan på miljön också förknippade med andra hållbarhetsaspekter såsom utmaningar inom antibiotikaanvändning och djurvälfärd. Dessa aspekter ingår inte i detta projekt och behöver således beaktas i kommande projekt och utredningar om hur styrmedel på livsmedel bör utformas. Andra kunskapsluckor vi identifierat under arbetets gång handlar bland annat om hur konsumenter byter inom livsmedelsgrupperna. Detta inkluderar till exempel att göra separata analyser för betalningsviljan på exempelvis svenskt naturbeteskött och importerat nötkött.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 449.
    Sandberg, Eva
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nationell enkät om kvalificerade utbildningar inom friluftsliv: Uppföljning av delmål för regeringens skrivelse omframtidens friluftsliv2015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Som en del i uppföljningen av regeringens skrivelse Mål för friluftslivspolitiken (Skr. 2012/13:51) genomfördes sommaren 2015 en enkätundersökning avseende önskemålet att Naturvårdsverket ” bör redovisa återkommande om utbudet av kvalificerad fortbildning kring friluftsliv, exempelvis utomhuspedagogik och naturvägledning och hur många som deltar i utbildningen” som uttrycks i målet Ett rikt friluftsliv i skolan. Enkäten genomfördes av Centrum för naturvägledning på Naturvårdsverkets uppdrag. En mailenkät ställdes till 36 folkhögskolor, yrkeshögskolor, universitet, centrumbildningar och ideella organisationer. Adressaterna var de utbildare som Centrum för naturvägledning presenterat i en tidigare genomgång av utbildare inom naturvägledning i Sverige. Urvalet kompletterades genom att personer som bedömdes ha god överblick fick lägga till aktörer de saknade – de som svarade på enkäten ombads också komplettera listan.Då det inte preciseras närmare i skrivelsen vad kvalificerad avser eller vad exempelvis öppnar för, beslöts att låta utbildarna själva definiera om de ger utbildning som kan beskrivas som: kvalificerad utbildning inom friluftsliv (naturvägledning, utomhuspedagogik, natur och hälsa, landskap, natur- och kulturturism, kulturmiljö o s v). Tilläggen om natur och hälsa, landskap och så vidare gjordes för att öppna för att utbildning med bäring på flera av friluftslivsskrivelsens mål kunde vara relevant. De frågor som ställdes var: • Vilka kurser som ges och deras namn (beteckning). • Hur många studenter som genomfört respektive kurs årligen under perioden 2012–2015. • Om kursen kommer att ges även i framtiden. • Om kursutbudet ökar eller minskar samt kommentarer om varför. Svar inkom från 24 kursansvariga eller motsvarande, från 20 av de 36 utbildningsanordnare som tillfrågats. Utöver kurser i naturvägledning och utomhuspedagogik omfattar svaren alltifrån klippklättring till landskapsvård, ochfrån nordiskt friluftsliv ur ett kultursociologiskt perspektiv till naturturismutveckling. Flera anordnare kämpar med lågt söktryck medan vissa har en mer stabil studentrekrytering. Vissa utbildningar har en lång kontinuitet, andra är relativt nyinrättade. De ideella organisationerna redovisar främst korta kurser som riktas till de egna ledarna och/eller lärare – dessa kurser är ofta några dagar långa och når ett stort antal deltagare. De ideella pekar på ett problem med kontinuitet, beroende på att stor del av verksamheten är beroende av projektmedel. Folkhögskolor, yrkeshögskolor och universitet erbjuder längre utbildningar för ett totalt sett mindre antal studenter – de flesta av dem som svarat att verksamheten  har en viss stabilitet. Kurser på flera universitet ges antingen inte längre eller riskerar att läggas ned. Detta gäller till exempel naturguideprogrammet och de kurser som tidigare riktats till lärarutbildningen i Umeå, upplevelseproduktion vid Luleå tekniska universitet samt vissa av kurserna i utomhuspedagogik vid Linköpings universitet. Som skäl för nedläggning eller risk för nedläggning anges ofta lågt söktryck, men också med att universiteten överproducerat utbildning och nu måste spara. Kortare fristående kurser och kurser utan tydlig koppling till forskningsmiljöer är ofta de första som försvinner i universitetens utbud vid resursbrist. Kurser i utomhuspedagogik och friluftsliv är ofta av denna karaktär. Snarare än att bygga på strategiska satsningar hos lärosäten och organisationertycks utbildningar inom friluftsliv i Sverige idag – från de ideella till universitetens – vara beroende av eldsjälar och enskilda aktörers initiativ och drivkraft. Kontinuitet, kunskaps- och kvalitetsutveckling samt återväxt för att möta friluftlivets behov genom utbildning är därmed inte säkrade. Flera aktörer uttrycker önskemål om en behovsanalys om utbildning kopplad till friluftspolitiken, samt att staten tar ett samlat grepp för att stötta friluftsutbildningar och friluftsforskningsmiljöer.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 450.
    Sandin, Leonard
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Bedömning av miljökvalitet i rinnande vatten för fisk och bottenfauna: hur representativa är våra provtagningslokaler?2003Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I en tidigare studie (Sandin m.fl. 2003)undersöktes tio vattendrag i Emåns och Mörrumsåns avrinningsområden, längs en naturlighetsgradient. De två viktigaste resultaten från denna studie var att de nuvarande biologiska Bedömningsgrunderna för sjöar och vattendrag är dåliga på att indikera effekter av fysisk påverkan på vattendrag, samt att en väldigt viktig frågeställning är vad ett prov av t.ex. bottenfauna eller elfiske egentligen representerar. Är det den yta man provtar som index och bedömning representerar, eller hela vattendraget och dess avrinningsområde? För att utvärdera hur väl den bedömda ekologiska statusen på de provtagningslokaler vi använder i miljöövervakningen representerar vattendragets miljökvalitet med avseende på både fysisk och kemisk påverkan, utfördes denna uppföljande studie. I den nya studien har tre olika material använts: (i) bottenfauna och kemidata från Riksinventeringen 2000 (Wilander, Johnson & Goedkoop 2003), (ii) data från de elfiskelokaler som sammanfaller med vattendrag från denna Riksinventering (totalt 207 lokaler i 207 olika vattendrag), samt (iii) data från 30 Höglandsvattendrag i Jönköpings län där påverkan på vattendragen klassats på avrinningsområdesnivå, för vattendragsobjektet, samt för den provtagna lokalen med hjälp av System Aqua. I studien har varje provtagningslokal klassats med avseende på fysisk och kemisk påverkan och efter habitattyp (t.ex. långsamt- kontra snabbt rinnande vatten) med hjälp av data från lokalbeskrivningsprotokollen i Riksinventeringen och elfiskeundersökningarna. Påverkan på avrinningsområdet som helhet har även klassats (exempelvis med avseende på markanvändningstyp). Analysen har gjorts genom att analysera vilka fysiska/kemiska parametrar som påverkar den ekologiska bedömningen av ett prov tagen på en lokal (för fisk eller bottenfauna). Inledningsvis jämfördes de 207 vattendrag som ingick i denna studie med data för hela Riksinventeringen 2000, för att se hur väl lokalerna i de vattendrag som både elfiskats och provtagits med avseende på bottenfauna skiljer sig åt med avseende på fysiska och kemiska parametrar. Skillnader fanns framförallt i strömhastighet, där de lokaler som ingår i denna studie i högre grad har snabbt rinnande vatten och andelen lugnflytande vatten är underrepresenterade. Det man tydligt kan se i den här studien är att varken bedömningsgrunderna baserat på fisk eller bottenfauna är särskilt bra på att indikera fysisk påverkan (även om fisk fungerar något bättre). Det borde därför utvecklas bedömningsrunder för biologiska parametrar som indikerar fysisk påverkan på rinnande vatten och inte bara kemisk påverkan (som är fallet med bottenfaunan). Det fanns generellt få samband mellan avvikelse från jämförvärdet för fisk/bottenfauna och de olika fysiska påverkansparametrarna, oavsett vilken nivå (avrinningsområde, vattendragsobjekt eller provtagningslokal) som man tittade på. När man istället tittade på indexvärdena för bottenfaunan fanns något fler signifikanta samband, det vill säga man förlorar information på att titta på en femgradig skala, till skillnad från att titta på en kontinuerlig gradient av indexvärden. För bedömningsgrunderna för fisk finns ett flertal samband mellan fysiska faktorer och enskilda parametrar, men aldrig något sådant samband när man tittar på den sammanvägda bedömningen för en lokal. Man skall komma ihåg att minst tre lokaler skall provtas i ett vattendrag för att få en rättvisande bedömning baserat på fisk. Slutsatsen av denna studie blir att för att bedöma kemisk status verkar det inte spela så stor roll hur provtagningslokalen ser ut, det vill säga närmiljö, strömhastighet etc, när man tittar på avvikelse från jämförvärdet, däremot kan enskilda index/parametrar påverkas av hur området runt vattendraget och i avrinningsområdet ser ut. När man däremot skall bedöma den fysiska påverkan på ett vattendrag, måste man se till att den lokal man väljer för provtagning väl representerar vattendragsobjektet, så att den biologiska bedömning man gör utifrån den biologiska provtagningen blir rättvisande för vattendraget som helhet.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
67891011 401 - 450 of 546
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf