Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Endre søk
Begrens søket
567891011 351 - 400 of 546
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 351.
    Kyriakopoulou, Efthymia
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lu, Tingmingke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hart, Rob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Towards zero emissions from Swedish urban transport: Report from the project ‘To buy or not to buy’2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    In this report we analyse how urban transport policies can help Sweden move towards its environmental goals – including a 70 percent reduction in domestic transport emissions from 2010 to 2030 – at the same time as it meets the overall goal of ensuring a socio-economically efficient and sustainable transport system for citizens and businesses throughout the country. Our contribution is that we combine theory from urban economics and economic geography with welfare economic analysis and an econometric study of the outcome of a specific policy. We begin by examining trends in urbanization and transport in Sweden, with a particular focus on the environmental damages associated with transport choices. We go on to discuss the theory of urban structure, especially its relevance to transport policy and pollution. Next we discuss transport policy and the environment in the light of transport trends and the theory of urban structure, and present a detailed study of the effects of the Gothenburg congestion charge. Finally we build on the data and the theory to analyse potential routes towards zero emissions from Swedish urban transport, both in the medium run (up to 2030) and in the very long term.

    Our analysis of urban development, transport and pollution shows that the road to zero transport emissions will be long, given the slow turnover of the car fleet and the fact that even in 2020 only around 10 percent of new cars were electric vehicles (EVs). In the absence of drastic measures to speed the retirement of fossil-powered vehicles, policies over the next 20 years will need to take account of a car fleet consisting of a mixture of fossil-powered and electric vehicles. Furthermore, while urban dwellers account for an increasingly large majority of emissions, policies must also account for the interests of rural people. This implies that policies are needed that explicitly target urban drivers, because the marginal damages of local emissions (such as NOx, particulates, and noise) are significantly higher in the urban context. This conclusion is further strengthened by the presence of traffic congestion in urban areas. Furthermore, urban workers have more options – as shown by the large and widening gap between car ownership per person in rural and urban areas, where rural people own more cars despite lower incomes – and thus are likely to react more strongly to policy. 

    In order to understand urban transport decisions, and what policies are required to move towards a socio-economically efficient and sustainable transport system, we must understand the urbanization process itself. The formation of large, centralized cities is driven by the benefits to firms of being close to one another, but braked by the cost to households of transport to the centre, as well as the polluting effects of buses and private cars. The upshot is that cheaper and cleaner forms of transport encourage the growth of large, monocentric cities, i.e. cities in which firms are concentrated in the centre and households in the surrounding area. This favours firm productivity (as firms benefit from positive spillovers when they are located close to one another) and hence should be encouraged by planning policy. Furthermore, policies are needed to encourage clean and efficient transportation, and to deal with transport congestion.

    The historical direction of Swedish tax policy with respect to private transport can be summed up as follows: you are welcome to own a fossil-powered car, but please don’t use it. Fuel taxes are high whereas the annual road tax is modest, and counterbalanced for urban drivers by subsidized parking. More recently, policy has moved in the direction indicated by our theoretical analysis: a range of policies have been introduced to encourage purchase of low-emission cars, small steps have been taken towards raising the cost of parking towards market rates, and congestion charges have been introduced in Stockholm and Gothenburg. In order to learn more about how urban residents respond to policy changes, we study the effect of the Gothenburg congestion charge. We study household car ownership and driving decisions over time, comparing households in Gothenburg with those in Stockholm and Malmö during the period within which the Gothenburg congestion charge was introduced, finding that the charge led to a fall in car ownership by 0.4 percent, and a fall in the mileage of the car-owning households by 1.6 percent. A back-of-anenvelope calculation indicates that these results translate into very low elasticities: if the annual cost of owning and running a car increases by 1 percent, the rate of car ownership declines by around 0.07 percent, while if the marginal cost of running a car increases by 1 percent, driving distance decreases by around 0.15 percent. 

    The key to achieving the 2030 climate target for the transport sector is at least as much about getting fossil cars off the road as it is about getting EVs onto the road. Given the much lower car ownership in cities than in rural areas, an obvious question is how we can go further in this direction. Of course it would help if urban car owners had to pay the true costs of parking their vehicles, and if fuel taxation were to a greater extent complemented by urban congestion charges (or other even more precisely targeted charges). However, the low sensitivity of urban Gothenburg’s car owners to the congestion charge suggests that the key reason for lower car ownership in cities is not higher costs but lower perceived benefits. It seems that the added value to the household of owning a car, and especially a second car, compared to the alternative – using other forms of transport, perhaps combined with renting – is lower in cities. If so, the key to pushing down car ownership should be to further increase the speed and convenience of alternative modes of transport relative to private cars, which would imply that we need a package of measures including higher priority for public transport and cycling, and lower priority for private cars. Since public transport and cycling can deliver more people to city centres more cheaply and cleanly than cars, this would also encourage the further development of monocentric cities, leading to more efficient labour markets and more productive firms. More research is needed on the optimal make-up of such a policy package.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 352.
    Köhler, Stephan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Faktorer som styr skillnader mellan totalhalter och lösta halter metaller i ett antal svenska ytvatten2014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Analysresultat av metallhalter inom den svenska miljöövervakningen avser den syrelösliga halten av metaller (Metotal) i vattenfasen. Enligt definitionen av lösta ämnen i vatten så passerar bara metaller i löst form (Melöst) ett 0,45 m filter medan metaller i partikulär form (Mepart) fastnar i filtret. Resultat från den svenska miljöövervakningen omfattar därför både former av metallerna (Metotal = Melöst + Mepart). Eftersom bara den lösta fasen anses vara direkt biotillgänglig kan den nuvarande metoden överskatta metallhalter. För att skatta hur stor andel metaller föreligger i partikulär form utfördes en studie där andel metaller i löst form Mefrac = Melöst/Metotal) undersöktes. Metallerna bly (Pb), kadmium (Cd), kobolt (Co), zink (Zn), nickel (Ni), koppar (Cu), arsenik (As), vanadin (V) och krom (Cr) samt aluminium (Al), mangan (Mn) och järn (Fe) studerades. Mätresultat från 31 stationer i hela landet samt ett mindre antal stickprov i olika sjöar runt om i landet är inkluderat. I denna rapport studerades I) hur metaller skiljer sig i deras beteende, II) hur man kan skatta halten metaller i löst form (Melöst) utifrån kemiska variabler eller kemiska modeller, III) hur olika områden skiljer sig åt, IV) och det testades om markanvändningen kan påverka hur metaller fördelas till sist så testades V) om klassningen av höga metallhalter skulle påverkas om man bara hade tillgång till totalhalter eller halter lösta metaller

     

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 353.
    Köhler, Stephan J.
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Klavzar, Andreja
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Wallman, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Huser, Brian
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Utvärdering av delprogrammet metaller inom miljöövervakning av sjöar: Styrfaktorer och mönster som hjälp för ett reviderat provtagningsprogram2016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den årliga omfattande provtagningen av programmet omdrev som har pågått mellan 2007 till 2016 har varit mycket värdefull för utvärderingen för av faktorer som styr halter av ett antal metaller (Cd, Co, Cu, Ni, Pb och Zn). Det föreliggande dataset kan vara un-derlag till stöd för länsstyrelsen och kommuner att identifiera höga halter. Regionala skillnader i programmet omdrev har samma mönster som i programmet trendsjöar både med avseende på medianhalter, förekomst av låga värden och trender i påverkade jäm-fört med opåverkade områden. Ett större antal sjöar i omdrevprogrammet är tydligen påverkad av antropogena källor och kan möjligen uteslutas från metallanalyser i framti-den. Möjligen kan dessa sjöar vara referenser för påverkade områden. För följande me-taller fanns det starka (Co, Pb och Zn), svaga (Ni) och inga (Cd, Cu) samband mellan totalhalter och kemiska och landskapsrelaterade styrfaktorer som kan användas för att beräkna förväntade medianhalter i sjöar. Det föreslås att ett större antal sjöar i program-met trendsjöar analyseras 4 gånger per år för att få en bättre uppfattning av den tempo-rala variationen. I områden som är opåverkade av kända punktkällor så kan skattning av biotillgängligheten (Cu, Ni och Zn) eller beräkning av acceptabla gränsvärden (Pb) även fortsättningsvis utföras via metallernas totalhalter och totalhalten organiskt kol (TOC). För metallerna Pb och Zn kan totalhalterna korrigeras via antingen omräkningsfunktion-er eller med hjälp av modelleringsverktyget VisualMinteq som är tillgängligt. Beräk-ningarna antyder att halten TOC samvarierar med den beräknade biotillgängliga frakt-ionen. Osäkerheter som styrs av pH är minst lika stora som osäkerheter som härrör från TOC. Andra osäkerheter i beräkningarna så som halten Al och Fe som också kan bindas upp av TOC bör belysas närmare vid behov. I sjöar med höga pH värden bör biotill-gängligheten av Ni följas upp om totalhalten Ni är ovanligt höga (>25 ppb).

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 354.
    Langvall, Ola
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Marknära ozon i Asa: Årsrapport 20122013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 355.
    Langvall, Ola
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Marknära ozon i Asa: Årsrapport 2014‐20152016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Månadsmedelvärden av marknära ozonhalt i Asa år 2014 och 2015, samt redovisning över antalet timmar därdata saknas i respektive månad. 

    Sammanställning av faktorer och gränsvärden samt utfallet av ozonhalten i Asa åren 2007 – 2010 och år 2012 – 2015

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 356.
    Langvall, Ola
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Marknära ozon i Asa: Årsrapport 20162017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Månadsmedelvärde av marknära ozonhalt och summa AOT40 i Asa år 2016, samt redovisning över antalettimmar där data saknas i respektive månad.

    Sammanställning av faktorer och gränsvärden samt utfallet av ozonhalten i Asa åren 2007 – 2010 och år 2012 – 2016

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 357.
    Langvall, Ola
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Marknära ozon i Asa: Årsrapport 20172018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Årsrapport 2017. Redovisning av mätdata för år 2017 från Asa-stationen. Ozonhalt resp AOT40 samt antal timmar som saknar data. 

    Fulltekst (pdf)
    Rapport Marknära ozon 2017 i Asa
  • 358.
    Langvall, Ola
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Naturvårdsverket.
    Marknära ozon i Asa: Årsrapport 20182019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanställning av faktorer och gränsvärden samt utfallet av ozonhalten i Asa åren 2007 – 2010 och år 2012 – 2018.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 359.
    Langvall, Ola
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Marknära ozon i Asa: Årsrapport 20192020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Månadsmedelvärde av marknära ozonhalt och summa AOT40 i Asa år 2019. Data för uppföljning av Miljökvalitetsmålet Frisk luft.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 360.
    Langvall, Ola
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Marknära ozon i Asa: Årsrapport 20202021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten innehåller två tabeller med mätdata om ozonhalten i Asa fram till 2020.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 361.
    Langvall, Ola
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Marknära ozon i Asa: Årsrapport 20222023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten utgör en resultatredovisning över mätningarna av marknära ozon under 2022, vilket fungerar som underlag för regional och nationell miljömålsuppföljning under hösten 2023.  

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 362.
    Laudon, Hjalmar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Episodförsurning i Norrbotten: Återhämtning och framtidsutsikter2002Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Vårflods- och höstepisoddata från fem vattendrag, insamlade mellan 1990 och 1999 inom

    ramen för miljöövervakningsprogrammet i Norrbottens län, har analyserats. Med hjälp av

    episodmodellen (Bishop m. fl. 2000; Laudon, 2000; Laudon m. fl. 2001) har den depositionsbetingade

    försurningen i samband med totalt 44 snösmältnings- och 13 regnepisoder

    kvantifierats. Dessutom presenteras en utvärdering av trendförändringar i vattenkemin under

    1990 talet samt en regional bedömning av försurningskänsligheten i Norrbotten.

    Det var framförallt naturliga faktorer som orsakade ANC- (förmågan att neutralisera

    surgörande ämnen) och pH-sänkningar i samband med de analyserade snösmältnings- och

    regnepisoderna. Mer än 90 % av alla analyserade episoder påvisade en mindre än 15-

    procentig antropogen påverkan på ANC eller mindre än 0.3 pH-enheters påverkan på pH. Sett

    ur ett regionalt perspektiv så är idag mindre än 10 % av länets ytvatten mer än

    obetydligt

    påverkade

    av försurning. Denna siffra ska jämföras med 24 % i samband med vårfloden 1990.

    Inga generella trendförändringar i årsmedelvärdena av vattenkemin p.g.a. försurning eller

    skogsbruk kunde påvisas.

    Samtliga av de studerade vattendragen påvisade en markant minskad antropogen påverkan i

    samband med vårfloden. Minskningen mellan 1990 och 1999 var i genomsnitt drygt 50 % och

    motsvarar väl halveringen av svaveldeposition i länet under samma tidsperiod. Detta visar att

    en förändring av försurningsbelastningen i Norrland ger omedelbara effekter på vattenkemin.

    En minskning av utsläppen av försurande ämnen, vilket leder till lägre halter i depositionen,

    kommer därför att ge en mindre försurningspåverkan i samband med snösmältningen samma

    år. En snabb försurningsåterhämtning har därför påbörjats och kommer att fortsätta p.g.a. det

    minskade depositionstrycket av svavel i länet.

    Av de fem vattendragen som ingått i studien var det endast ett, Rokån, där vattenkemin i

    samband med vårfloden var av sådan karaktär att ekologiska skador på fisk (öring) skulle

    kunna förväntas. Även utan antropogen påverkan skulle Rokån ha ett pH som i samband med

    både vårflods- och regnepisoder faller under pH 5.0. Rokån var också det vattendrag som

    påvisade den största antropogena försurningen i samband med både vårflods- och

    regnepisoder.

    Miljöövervakningsprogrammet för Norrbottens län visar på styrkan och nödvändigheten av

    nationell och regional miljöövervakning för vår förståelse av människans inverkan på vår

    akvatiska miljö. Data från de fem norrbottniska vattendragen visar på en snabb

    försurningsåterhämtning i samband med vårfloden, vilket är den mest ekologiskt kritiska

    tidsperioden på året i dessa system. Liknande resultat har tidigare inte kunnat påvisas för

    enskilda vattendrag p.g.a. avsaknad av data. Med stor tydlighet visar resultaten i den här

    rapporten att avsaknaden av kontinuerliga tidsserier av högflödesdata i andra län gör

    förståelsen av återhämtningsförloppet i dessa delar av Norrland betydligt mer begränsad.

    Det här projektet hade inte varit möjligt utan stöd från Gunnar Brännström, Lars Lindquist

    och Lisa Lundstedt vid Länsstyrelsen i Norrbottens län.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 363.
    Lewan, Elisabet
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Jarvis, Nicholas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Miljöövervakning av pesticider: Rapport om klimatförändringens tänkbara effekter på pesticidförluster från jordbruksmark2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Klimatförändringen kommer att påverka pesticidanvändningen och risken för utlakning av pesticider på flera sätt: - Ökad nederbörd under höst och vinter medför en betydande risk för större utlakningsförluster av pesticider till yt- och grundvatten. - Ökad frekvens av tillfällen med intensiv nederbörd under odlingssäsongen medför en betydande risk för ytavrinning och även läckage till dräneringssystemen med förhöjda maxkoncentrationer i omgivande ytvatten. - En temperaturhöjning kan leda till en generellt snabbare nedbrytning av pesticider vilket minskar risken för utlakning av pesticider. Betydelsen av detta minskar dock i områden som drabbas av torka, vilket leder till en fördröjd nedbrytning (ökad persistens). - Förändringar i markens kolhalt har stor betydelse för utlakningsrisken för pesticider. Samspelet mellan förändringar i klimatfaktorer, markens kolhalt och risken för pesticidutlakning är dock komplext och betydelsen av detta är därför svår att förutse. - En klimatförändring medför sannolikt att spridningstidpunkten för pesticider börjar tidigare på våren, men också att den kommer att ske senare på hösten. Tidigare vårspridning kan ha gynnsam effekt och leda till mindre utlakning, men sena höstappliceringar medför en kraftigt ökad risk för utlakning av pesticider till yt- och grundvatten. - Ett varmare och fuktigare klimat leder till ett ökat tryck från olika typer av skadegörare vilket medför ett ökat behov av att använda pesticider. - Odling av nya grödor som tidigare inte odlats i Sverige kan förväntas öka till följd av ett varmare klimat. - En minskad vallareal och en ökad areal annuella grödor medför sannolikt ett ökat behov av bekämpning. - En klimatförändring kommer troligen att leda till en förskjutning mot större areal höstsådda grödor. Detta medför ökad höstspridning av pesticider vilket medför generellt högre pesticidutlakning än vid vårspridning.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 364.
    Liljeberg, Marcus
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Ejhed, Helene
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Gustavsson, Hanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Johnsson, Holger
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Tengdelius-Brunell, Johanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Widén-Nilsson, Elin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hantering av kopplingen mellan markanvändning, läckagekoefficienter och avrinning för PLC62013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har uppdragit åt SMED att beräkna näringsämnesbelastningen till Sveriges omgivande havsbassänger. Uppdraget utgör underlag till HELCOM-rapporteringen Pollution Load Compilation (PLC Periodical).

    Inom SMED sker en kontinuerlig utveckling av metoder och modeller för att förbättra kvalitén på dessa beräkningar. I denna rapport undersöks möjligheterna att kombinera tidigare framtagen metodik för att beräkna källfördelningen av kväve och fosfor med ny förbättrad beräkning av avrinning genom att utnyttja en redan kalibrerad högupplöst hydrologisk modell för Sverige, kallad S-HYPE.

    Den belastning som avses i denna rapport är det diffusa markläckaget som genereras av olika slags markanvändning, beräknat som en produkt av markanvändningsslag och specifik typhalt. S-HYPE har kalibrerats med en definition av markanvändning som skiljer sig från den markanvändning som använts tidigare. För att det ska vara möjligt att använda de typhalter som  tagits fram i tidigare beräkningar behöver de olika definitionerna av markanvändning relateras till varandra. För test och validering av den nya avrinningsberäkningen genom en anpassning av tidigare kalibrerad S-HYPE till SMED – HYPE bedöms skillnader i arealer hos markanvändningen ha en försumbar effekt. För en fullständig beräkning av närsaltsläckage behöver markanvändning däremot harmoniseras.

    Data om jordbrukets arealer tas i PLC-beräkningarna från jordbruksblocken och de stödsökta grödorna. I PLC6 ändras metodiken för jordbruksblock som saknar stödsökta grödor så att dessa beräknas som odefinierade grödor med läckaget för extensiv vall, istället för att de klassas som öppen mark som i PLC5. Om möjligt ska de konstaterade grödarealerna istället för de mer preliminära stödsökta arealerna användas

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 365.
    Liljeberg, Marcus
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Ejhed, Helene
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Gustavsson, Hanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Johnsson, Holger
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Tengdelius-Brunell, Johanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Widén-Nilsson, Elin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hantering av kopplingen mellan markanvändning, läckagekoefficienter och avrinning för PLC62013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har uppdragit åt SMED att beräkna

    näringsämnesbelastningen till Sveriges omgivande havsbassänger.

    Uppdraget utgör underlag till HELCOM-rapporteringen Pollution Load

    Compilation (PLC Periodical).

    Inom SMED sker en kontinuerlig utveckling av metoder och modeller för

    att förbättra kvalitén på dessa beräkningar. I denna rapport undersöks

    möjligheterna att kombinera tidigare framtagen metodik för att beräkna

    källfördelningen av kväve och fosfor med ny förbättrad beräkning av

    avrinning genom att utnyttja en redan kalibrerad högupplöst hydrologisk

    modell för Sverige, kallad S-HYPE.

    Den belastning som avses i denna rapport är det diffusa markläckaget som

    genereras av olika slags markanvändning, beräknat som en produkt av

    markanvändningsslag och specifik typhalt. S-HYPE har kalibrerats med en

    definition av markanvändning som skiljer sig från den markanvändning som

    använts tidigare. För att det ska vara möjligt att använda de typhalter som

    tagits fram i tidigare beräkningar behöver de olika definitionerna av

    markanvändning relateras till varandra. För test och validering av den nya

    avrinningsberäkningen genom en anpassning av tidigare kalibrerad S-HYPE

    till SMED – HYPE bedöms skillnader i arealer hos markanvändningen ha

    en försumbar effekt. För en fullständig beräkning av närsaltsläckage

    behöver markanvändning däremot harmoniseras.

    Data om jordbrukets arealer tas i PLC-beräkningarna från jordbruksblocken

    och de stödsökta grödorna. I PLC6 ändras metodiken för jordbruksblock

    som saknar stödsökta grödor så att dessa beräknas som odefinierade grödor

    med läckaget för extensiv vall, istället för att de klassas som öppen mark

    som i PLC5. Om möjligt ska de konstaterade grödarealerna istället för de

    mer preliminära stödsökta arealerna användas.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 366.
    Liljeberg, Marcus
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Ejhed, Helene
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Nisell, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrad markanvändningsdata för beräkningar inom SMED Vatten2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Projektets huvudsyfte är att generera nya geografiska dataunderlag avseende markanvändning med bättre upplösning för beräkningar inom SMED Vatten och att undersöka konsekvenserna för kommande rapporteringar av att använda markanvändningsdata med högre rumslig- och tematisk upplösning.

    Underlaget till arbetet som genomförts i projektet är dels det tidigare markanvändningsunderlaget som använts inom SMED Vatten för beräkningar av belastningar till vatten tillsammans med ett nyframtaget underlag för markanvändningsdata som bygger på SMD (Svenska Marktäckedata). Båda markanvändningsdatabaserna relateras till den geografiska indelningen som utgörs av hydrologiskt beräknade delavrinningsområden. Underlaget har lästs in i geodatabaser där data relateras till varandra genom rumsliga beräkningar i ett geografiskt informationssystem.

    För klasserna skog och tätort överskattas arealen generellt i PLC5 data jämfört med SMD och för klasserna myr och vatten sker en underskattning av klassarealerna i PLC5 jämfört med SMD. Minsta arealskillnaden blir på klassen vatten som också uppvisar den minsta standardavvikelsen.

    Konsekvensen av att byta kartdatabas för beräkning av markanvändningsarealer är liten vid en total jämförelse mellan markanvändning i PLC5 beräkningarna jämfört med arealer hämtade ur SMD. Orsaken till detta är att arealerna hos de områden som står för en stor andel av bruttobelastningen är desamma i de båda underlagen. För enskilda delavrinningsområden kan förändringen vara stor.

    Beräkningstekniskt eller kostnadsmässigt finns det inga skäl att använda SMD som kartdatabas för att generera markanvändningsklassning för belastningsberäkningar i SMED Vatten. Det finns ingen anledning att byta ut den gamla klassningen med avseende på geografisk upplösning då förbättringen med att använda SMD är alltför marginell i jämförelse med andra osäkerheter och felkällor. Däremot är det troligt att belastningen kommer att förändras om lämpliga läckagehalter kan ansättas till fler klasser och den vägen öka noggrannheten i belastningen av kväve och fosfor.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 367.
    Liljeberg, Marcus
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Ejhed, Helene
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Nisell, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrad markanvändningsdata för beräkningar inom SMED Vatten2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Projektets huvudsyfte är att generera nya geografiska dataunderlag avseende markanvändning

    med bättre upplösning för beräkningar inom SMED Vatten och att

    undersöka konsekvenserna för kommande rapporteringar av att använda markanvändningsdata

    med högre rumslig- och tematisk upplösning.

    Underlaget till arbetet som genomförts i projektet är dels det tidigare markanvändningsunderlaget

    som använts inom SMED Vatten för beräkningar av belastningar

    till vatten tillsammans med ett nyframtaget underlag för markanvändningsdata som

    bygger på SMD (Svenska Marktäckedata). Båda markanvändningsdatabaserna

    relateras till den geografiska indelningen som utgörs av hydrologiskt beräknade

    delavrinningsområden. Underlaget har lästs in i geodatabaser där data relateras till

    varandra genom rumsliga beräkningar i ett geografiskt informationssystem.

    För klasserna skog och tätort överskattas arealen generellt i PLC5 data jämfört med

    SMD och för klasserna myr och vatten sker en underskattning av klassarealerna i

    PLC5 jämfört med SMD. Minsta arealskillnaden blir på klassen vatten som också

    uppvisar den minsta standardavvikelsen.

    Konsekvensen av att byta kartdatabas för beräkning av markanvändningsarealer är

    liten vid en total jämförelse mellan markanvändning i PLC5 beräkningarna jämfört

    med arealer hämtade ur SMD. Orsaken till detta är att arealerna hos de områden

    som står för en stor andel av bruttobelastningen är desamma i de båda underlagen.

    För enskilda delavrinningsområden kan förändringen vara stor.

    Beräkningstekniskt eller kostnadsmässigt finns det inga skäl att använda SMD som

    kartdatabas för att generera markanvändningsklassning för belastningsberäkningar

    i SMED Vatten. Det finns ingen anledning att byta ut den gamla klassningen med

    avseende på geografisk upplösning då förbättringen med att använda SMD är alltför

    marginell i jämförelse med andra osäkerheter och felkällor. Däremot är det

    troligt att belastningen kommer att förändras om lämpliga läckagehalter kan ansättas

    till fler klasser och den vägen öka noggrannheten i belastningen av kväve och

    fosfor.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 368.
    Liljeberg, Marcus
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Ejhed, Heléne
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Gustavsson, Hanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Johnsson, Holger
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Tengdelius-Brunell, Johanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Widén-Nilsson, Elin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hantering av kopplingen mellan markanvändning, läckagekoefficienter och avrinning för PLC62013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har uppdragit åt SMED att beräkna

    näringsämnesbelastningen till Sveriges omgivande havsbassänger.

    Uppdraget utgör underlag till HELCOM-rapporteringen

    Pollution Load

    Compilation (PLC Periodical).

    Inom SMED sker en kontinuerlig utveckling av metoder och modeller för

    att förbättra kvalitén på dessa beräkningar. I denna rapport undersöks

    möjligheterna att kombinera tidigare framtagen metodik för att beräkna

    källfördelningen av kväve och fosfor med ny förbättrad beräkning av

    avrinning genom att utnyttja en redan kalibrerad högupplöst hydrologisk

    modell för Sverige, kallad S-HYPE.

    Den belastning som avses i denna rapport är det diffusa markläckaget som

    genereras av olika slags markanvändning, beräknat som en produkt av

    markanvändningsslag och specifik typhalt. S-HYPE har kalibrerats med en

    definition av markanvändning som skiljer sig från den markanvändning som

    använts tidigare. För att det ska vara möjligt att använda de typhalter som

    tagits fram i tidigare beräkningar behöver de olika definitionerna av

    markanvändning relateras till varandra. För test och validering av den nya

    avrinningsberäkningen genom en anpassning av tidigare kalibrerad S-HYPE

    till SMED – HYPE bedöms skillnader i arealer hos markanvändningen ha

    en försumbar effekt. För en fullständig beräkning av närsaltsläckage

    behöver markanvändning däremot harmoniseras.

    Data om jordbrukets arealer tas i PLC-beräkningarna från jordbruksblocken

    och de stödsökta grödorna. I PLC6 ändras metodiken för jordbruksblock

    som saknar stödsökta grödor så att dessa beräknas som odefinierade grödor

    med läckaget för extensiv vall, istället för att de klassas som öppen mark

    som i PLC5. Om möjligt ska de konstaterade grödarealerna istället för de

    mer preliminära stödsökta arealerna användas.

    Tillkännagivanden

    I projektet har många personer vid Jordbruksverket ställt upp och svarat på

    frågor och levererat data. Det gäller bl.a. Ylva Olsson, Anders Forsberg och

    Irenè Ederam. På SGU har Jakob Nisell varit behjälplig med uppgifter

    rörande markklassningar.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 369.
    Liljeberg, Marcus
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Ejhed, Heléne
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Nisell, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrad markanvändningsdata för beräkningar inom SMED Vatten2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Projektets huvudsyfte är att generera nya geografiska dataunderlag avseende markanvändning

    med bättre upplösning för beräkningar inom SMED Vatten och att

    undersöka konsekvenserna för kommande rapporteringar av att använda markanvändningsdata

    med högre rumslig- och tematisk upplösning.

    Underlaget till arbetet som genomförts i projektet är dels det tidigare markanvändningsunderlaget

    som använts inom SMED Vatten för beräkningar av belastningar

    till vatten tillsammans med ett nyframtaget underlag för markanvändningsdata som

    bygger på SMD (Svenska Marktäckedata). Båda markanvändningsdatabaserna

    relateras till den geografiska indelningen som utgörs av hydrologiskt beräknade

    delavrinningsområden. Underlaget har lästs in i geodatabaser där data relateras till

    varandra genom rumsliga beräkningar i ett geografiskt informationssystem.

    För klasserna skog och tätort överskattas arealen generellt i PLC5 data jämfört med

    SMD och för klasserna myr och vatten sker en underskattning av klassarealerna i

    PLC5 jämfört med SMD. Minsta arealskillnaden blir på klassen vatten som också

    uppvisar den minsta standardavvikelsen.

    Konsekvensen av att byta kartdatabas för beräkning av markanvändningsarealer är

    liten vid en total jämförelse mellan markanvändning i PLC5 beräkningarna jämfört

    med arealer hämtade ur SMD. Orsaken till detta är att arealerna hos de områden

    som står för en stor andel av bruttobelastningen är desamma i de båda underlagen.

    För enskilda delavrinningsområden kan förändringen vara stor.

    Beräkningstekniskt eller kostnadsmässigt finns det inga skäl att använda SMD som

    kartdatabas för att generera markanvändningsklassning för belastningsberäkningar

    i SMED Vatten. Det finns ingen anledning att byta ut den gamla klassningen med

    avseende på geografisk upplösning då förbättringen med att använda SMD är alltför

    marginell i jämförelse med andra osäkerheter och felkällor. Däremot är det

    troligt att belastningen kommer att förändras om lämpliga läckagehalter kan ansättas

    till fler klasser och den vägen öka noggrannheten i belastningen av kväve och

    fosfor.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 370.
    Lind, Torgny
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Petersson, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förslag på metod för förbättrad skattning av avskogning2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Både KP och EU:s nya förordning (EU/2018/841) särredovisar och bokför avskogning som en egen aktivitet. Sveriges klimatrapportering under Klimatkonventionen, KP och EU använder data om arealer för ägoslag och ägoslagsförändringar från Riksskogstaxeringens permanenta provytor för redovisning inom markanvändningssektorn (LULUCF). Avskogning är relativt ovanlig i Sverige (ca 11 000 ha per år i förhållande till totalt ca 28 000 000 ha skogsmark), vilket betyder att permanent avskogning bara representeras av ett fåtal provytor årligen. Därmed blir variationen i skattning av årlig avskogning relativt stor. Skattning av areal avskogning i Norge och Finland görs i huvudsak på samma sätt som i Sverige. I Finland med visst stöd av fjärranalysinformation kring provytorna.

    Under senare år har heltäckande skattningarna för skogstillstånd och ägoslag tagits fram för hela Sverige baserat på en kombination av fjärranalys- och provytedata. Exempel på heltäckande data är Nationellt Markdatatäcke (NMD), SLU Skogskarta och Skogliga grunddata. Denna utveckling öppnar upp möjligheten för att med en metod baserat på heltäckande information kunna förbättra rapporteringen av avskogning. För att en sådan metod ska fungera krävs det en god klassificering av vad som är skog och att data om skogstillståndet finns tillgänglig, att permanent avskogning kan särskiljas från rotationsskogsbruket, att objekt som innebär permanent avskogning som nytillkomna vägar, byggnader, åkermark, etc. kan fås från årligen uppdaterade kartdata.

    I denna rapport föreslås en tänkbar metod där information stegvis samlas in och bearbetas. Metoden utgår från att ett kartskikt som representerar permanent avskogning skapas genom att slå samman objekt (ex. väg, bebyggelse och vindkraftverk) med utförda slutavverkningar där det angivits att området inte är rotationsskogsbruk. Detta skikt läggs ovanpå NMD:s klassifikation av ägoslag för att få den areal skogsmark som avskogats. Slutligen beräknas ingående kolmängd på avskogad mark baserat på biomassainnehållet för den avskogade marken från Skogliga grunddata framskrivet till tidpunkten för permanent avskogning.För att utvärdera tillförlitligheten i denna föreslagna metod krävs att metoden testas med verkliga data för hela eller delar av Sverige. Att genomföra detta ryms inte inom ramen för detta uppdrag.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 371.
    Lindahl, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Markanvändning på organogena jordar i Sverige: En översikt av markanvändning, och förändring i markanvändning, på organogena jordar inom jordbruksmark och skogsmark2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I denna rapport presenteras resultaten av ett projekt med syfte att beräkna arealer av olika typer av markanvändning på organogena jordar utifrån senast tillgängliga datakällor för markanvändning och jordart. Rapporten kommer att utgöra ett underlag för eventuella uppdateringar av den metod som idag används inom den svenska växthusgasrapporteringen för beräkning av växthusgasemissioner från främst organogen jordbruksmark. 

    I den nationella växthusgasrapporteringen till UNFCCC rapporterar Sverige torvjordar som uppfyller FAOs definitioner för histosoler (FAO, 1998), som organogena jordar. Enligt den svenska jordartsklassificeringen hör dock även gyttjejordar med en organisk halt på över 6 % till de organogena jordarna. Vid jordartskartering hålls inte alltid torv och gyttjejordar åtskilda.

    Korrekt information om torvmarkens ytareal, samt fördelningen av olika markanvändningskategorier över dessa, är väsentlig vid utvärdering och bedömning av dränerade torvjordars miljöpåverkan. Tillgången på information innebär att skattningarna görs på lite olika sätt. Inom den svenska växthusgasrapporteringen till UNFCCC beräknas t ex arealen organogen skogsmark baserat på Markinventeringens löpande inventering medan arealen organogen jordbruksmark, över tid, antas förändras proportionerligt med den totala jordbruksarealen baserat på en skattning av arealen organogen jordbruksmark från 2015.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 372.
    Lindahl, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Växthusgasemissioner från dränerad organogen naturbetesmark: Uppdatering av nationella emissionsfaktorer (CO2, N2O, CH4) för Sveriges rapportering av LULUCF-sektorn till FN och EU2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I den svenska växthusgasrapporteringen definieras gräsmark som naturbetesmark. Markanvändningen på naturbetesmark har ansetts vara mer lik den för skogsmark än den som sker på de intensivt brukade gräsmarker som IPCC:s standardfaktorer för dränerad organogen gräsmark till övervägande del baseras på vad gäller emissioner av koldioxid, lustgas, metan från dräneringsdiken och metan från mark i tempererat klimat. Utifrån detta resonemang har Sverige, sedan submission 2015, istället nyttjat IPCC:s standardfaktorer för skogsmark vid beräkning av dessa emissioner för dränerad organogen naturbetesmark.

    I denna rapport presenteras resultaten av ett utredningsprojekt, vars syfte var att antingen motivera valet av de emissionsfaktorer för dränerad organogen gräsmark som används idag eller, alternativt, föreslå att dessa ersätts med mer relevanta emissionsfaktorer. Utredningen baseras dels på en genomgång och utvärdering av befintlig litteratur, dels på en jämförande dataanalys av svenska dränerade organogena naturbetesmarker och skogsmarker.

    Litteraturstudien visar att markanvändningens intensitet signifikant påverkar växthusgasemissioner, bekräftar att det är olämpligt att applicera IPCC:s standardfaktorer på extensivt brukade organogena gräsmarker och påvisar behovet av särskilda emissionsfaktorer för sådana marker. Endast ett fåtal studier av årliga växthusgasemissioner baserade på emissionsmätningar har utförts på extensivt brukade organogena betesmarker. Det är därför inte möjligt att ta fram några robusta emissionsfaktorer utifrån dessa studier. Litteraturstudien indikerar dock att IPCC:s standardfaktorer för gräsmark överskattar den totala emissionen för naturbetesmarker samtidigt som studien inte ger belägg för att IPCC:s emissionsfaktorer för skogsmark underskattar denna.

    Dataanalysen av svenska dränerade organogena marker kunde inte särskilja de två markanvändningskategorierna naturbetesmark och skogsmark med avseende på kolkväve-kvoten, en indikator för torvjordars nedbrytningsgrad vilken varierar med markanvändningssystem.

    Utredningsprojektets samlade resultat utmynnar i en rekommendation av fortsatt användning av IPCC:s standardfaktorer för skogsmark för dränerad organogen naturbetesmark fram till dess att nya data för denna typ av mark publiceras, allra helst i form av resultat från mätningar av växthusgasemissioner.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 373.
    Lindahl, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hounkpatin, Ozias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Genomgång av hantering av organogena marker inom klimatrapporteringen2022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Utsläppen av växthusgaser från dränerad organogen mark står idag (år 2020) för utsläpp motsvarande 10,8 Mt CO2 ekvivalenter, vilket motsvarar närmare 30 % av det totala nettoupptaget i LULUCF-sektorn och 20 % av Sveriges fossila utsläpp. Genom att uppdatera beräkningsmetoderna för dessa typer av marker, allteftersom ny kunskap tillkommer, förbättras noggrannheten för de totala växthusgasemissionerna i stort. 

    Denna rapport går igenom hanteringen av organogena jordar inom Sveriges klimatrapportering och presenterar förslag på nya beräkningsmetoder baserade på uppdaterade databaser, nya datamaterial och expertbedömningar. Bland annat beskrivs lämpligheten i att använda någon av två nyutvecklade dikeskarteringar som beräkningsunderlag, om det är rimligt att som nu använda Jordbruksverkets blockdatabas för att beräkna årlig andel organogen åkermark och om motsvarande metod även kan vara lämplig för betesmark. Vidare presenteras en ny metod för emissionsberäkning för marker som exploateras, d.v.s. marker vars ägoslag övergår till Bebyggd mark.

    Syftet med detta projekt var att föreslå hur de nya skattningarna av areal organogen åkermark som togs fram under 2021 bör implementeras och se över hur dränerad organogen mark hanteras för olika ägoslag och mark under markanvändningsförändring, dels för att öka konsistensen inom klimatrapporteringen, dels för att undvika överlapp ägoslagen emellan. Vidare undersöks möjligheter till förbättrade arealberäkningsmetoder baserade på alternativa datamaterial.

    Förutom ett förslag om att implementera nya beräkningar av arealen organogen åkermark så utmynnar rapporten i ytterligare tio förslag till förändringar av Sveriges klimatrapportering för organogen mark. Ett förslag innebär en stratifiering av emissionsberäkningarna för bebyggd mark på så sätt att beräkningen för den delareal som är organogen mark under kraftledning på produktiv skogsmark beräknas med samma emissionsfaktor som för skogsmark. Ett annat förslag förfinar beräkning av arealen dränerad organogen mark för marker under konvertering som tidigare varit Åkermark, då man för detta ägoslag kan utgå från att all mark är dränerad. Ett tredje förslag innebär att en inkonsekvent rapportering gällande arealen torvproduktion korrigeras genom att rapportera denna som en del av Våtmark istället för Bebyggd mark. Tre förslag gäller emissionsberäkningar vid ägoslagsförändring till Bebyggd mark. Dessa innefattar en uppdatering av de ursprungliga ägoslagens initiala kolförråd till 1000 ton C ha-1 samt ett antagande om konverteringspåverkad areal då ursprungligt ägoslag är Våtmark, men också en större metodförändring för beräkning av emissioner från de bortschaktade jordmassorna. Denna metod innefattar en genomsnittlig årlig kolförlust baserad på en årlig avgång av 3 % av kolförrådet inom konverteringsperioden (d.v.s. under 20 år) varefter fortsatt emission, beräknad som den genomsnittliga avgången för kommande 40 år, rapporteras i en underkategori till ägoslagskategorin Bebyggd mark som förblir bebyggd mark. Vidare föreslås även att emissioner från mark som övergår till Övrig mark från Skogsmark, Åkermark och Gräsmark inkluderas i rapporteringen. De resterande tre förslagen gäller val av emissionsfaktor (det ursprungliga eller det nya ägoslagets emissionsfaktor) vid ägoslagsförändringar.

    En implementering av samtliga av rapportens förslag på klimatrapporteringen för år 2020 innebär en ökning av beräknade växthusgasemissioner från organogen mark i LULUCF-sektorn från 10 781 kt CO2-ekvivalenter per år till 11 216 kt CO2-ekvivalenter, motsvarande en ökning med 4 %. Mest genomslag, förutom effekten av den uppdaterade arealen organogen åkermark, gav förändringsförslagen gällande organogen skogsmark som konverteras till bebyggd mark. Omräkningen av arealen organogen åkermark leder också till en minskning av utsläppen av lustgas från odlad organogen mark som redovisas i jordbrukssektorn från 822 till 694 kt CO2 ekvivalenter för år 2020.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 374.
    Lindahl, Björn
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Pérez-Izquierdo, Leticia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Dahlberg, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hallin, Sara
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Krab, Eva
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Stendahl, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    DNA-baserad övervakning av biodiversitet i svensk skogsmark: Provtagning, provhantering och analysmetoder2023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Det finns ett ökande intresse att inkludera organismer och biodiversitet i miljöövervakning. Markorganismer spelar en avgörande roll i reglering av kollagring och näringsomsättning i terrestra ekosystem. Det svenska skogsbruket har stor påverkan på markens biodiversitet, med risk för långsiktiga effekter på biologiska processer – något som inte är förenligt med Sveriges miljömål. DNA-baserade metoder ger nya möjligheter till identifiering och övervakning av svampar, bakterier och fauna i marken – organismer som tidigare har varit svåra att studera. Skogsmarken karakteriseras av stor rumslig variation. För att kunna anpassa provtagning så att DNA-extrakt och sekvensdata avspeglar organismsamhället och fångar så mycket biodiversitet som möjligt krävs mer kunskap om marksamhällenas heterogenitet på olika skalor. Det finns också en mängd frågor kring hur markprov hanteras på bästa sätt efter att de har samlats in.

    I 12 olika skogsområden i Uppland använde vi DNA-baserad metodik för att studera den rumsliga variationen i samhällen av svampar och bakterier på olika skalor från 1 dm till 10 m. Huvudsyftet var att ta fram information som grund för effektiv provtagning inom miljöövervakning. Vi studerade också effekter av lagring och vidare hantering av prover. Dessutom testade vi preliminära protokoll för DNA baserad analys av markfauna.

    Både svamp- och bakteriesamhällen var tydligt rumsligt strukturerade inom det undersökta avståndsintervallet. Svampsamhällena hade den tydligaste strukturen med distinkta samhällen i 1 dm till över 3 m stora ”fläckar”. Svamp- och bakteriesamhällena uppvisade tydlig samvariation, men var också länkade till variation i växtsamhällen och markkemiska egenskaper. De mikrobiella samhällena ändrades märkbart under lagring i rumstemperatur – populationer av opportunistiska arter växte medan svampar associerade med levande rötter minskade sin andel av DNA poolen. Bilden av organismsamhällena påverkades också av på vilket sätt delprov slogs samman till samlingsprov, och malning hade oväntat stor effekt. Primrarna som testades för DNA-baserad analys av markfaunan gav en otillförlitlig bild av hoppstjärtssamhället, även om resultaten till viss del var lovande.

    Den tydliga heterogeniteten i markbiologiska samhällen innebär att tillförlitlig miljöövervakning av markorganismer i skogsmark (och andra markparametrar) bör baseras på samlingsprov av poolade delprov. Markinventeringens DNA-provtagning är idag baserad på 5 delprov, men mer biodiversitet skulle kunna fångas, och bilden av organismsamhällena skulle bli mindre slumpmässig med ett större antal delprov. Delprover bör spridas ut över hela målområdet, med så stort avstånd som möjligt, helst 5–10 m, mellan provpunkterna. Det är kritiskt att proverna fryses in så snabbt som möjligt efter provtagning. Mer studier krävs för att förstå hur malning av proverna påverkar DNA-baserade resultat för olika organismgrupper. DNA-baserad miljöövervakning av markfauna kräver utveckling av nya primrar med optimerad specificitet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 375.
    Lindberget, Mirja
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Skarin, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. 202100-1975.
    Terrängkörningens påverkan på djurlivet: En litteraturstudie2014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Terrängkörning ökar snabbt i många delar av världen, vilket kan ge negativa konsekvenser för det vilda djurlivet. I Sverige har antalet terrängskotrar (snöskotrar och terränghjulingar) i trafik ökat markant det senaste decenniet, vilket förmodligen innebär att djurlivet påverkas i stor utsträckning där dessa aktiviteter sker. Mot bakgrund av miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö har Naturvårdsverket identifierat ett behov av bättre kunskap om terrängkörningens effekter på miljön. I den här litteratursammanställningen har totalt 19 olika vetenskapliga studier behandlats i vilka djurs reaktionsmönster på terrängkörning (eller aktiviteter som påminner om det) har studerats, som ett led i att få bättre kunskap om detta. Vi fann att alla studierna konstaterade någon typ av negativ effekt av terrängkörning på djurens beteende och deras möjlighet att välja uppehållsområden med god tillgång på föda. Hur djur reagerar på mänsklig aktivitet beror på vilken art det är, om den är specialist eller generalist, djurets ålder och kön, om det lever i grupp eller är solitär, vilken säsong det är, typ av störning, förutsägbarheten av aktiviteten, djurens relativa läge (t.ex. om de befinner sig ovanför eller nedanför en störningskälla i en sluttning), störningens frekvens och omfattning.Snöskotrars inverkan på djurlivet i jämförelse med terränghjulingars är totalt sett att anse som något högre eftersom snöskoterkörningen sker under en period då de flesta djur är i en negativ energibalans på grund av begränsad födotillgång. Djur som påverkas av mänsklig aktivitet blir mer vaksamma, vilket kan resultera i ett reducerat födointag samtidigt som energibehovet ökar på grund av ökad aktivitethos djuret. Vid upprepad kontakt med motorfordon har studier visat att djur flyttarfrån annars lämpliga livsmiljöer. Detta kan resultera i kumulativa effekter t.ex. om denna förflyttning medför att djuret istället väljer att uppehålla sig i ett sämre habitat och kan på lång sikt medföra sämre kondition, reproduktion och överlevnad.Vi har här tagit upp ett djurslag i taget vilket så också är fallet i de forskningsrapporter som behandlats, vilket bör ses som en förenkling av verkligheten. Det saknas fortfarande mycket kunskap om hur terrängkörning påverkar djurlivet sammantaget i ett regionalt perspektiv. I och med att terrängkörningen i Sverige ökar behövs mer kunskap om hur djurlivet påverkas, men vi kan redan nu konstatera att djurlivet påverkas negativt av terrängkörning och att reglering av trafiken i känsliga områden är viktig och likaså information till förare om hur de kan minimera sin påverkan på djurlivet i området.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 376.
    Lindström, Bodil
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Boström, Gustaf
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Gönczi, Mikaela
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nationell screening av bekämpningsmedel i åar i jordbruksområden 2016: Uppföljning av 2015 års undersökning2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten innehåller resultaten från 2016 års uppföljning av den screeningundersökning av bekämp-ningsmedelsrester i jordbruksintensiva områden i Sverige som genomfördes 2015. Syftet var dels att undersöka mellanårsvariationer och dels att studera variationerna under säsongen genom tätare prov-tagning.

    I de nio vattendrag som ingick i den nationella provtagningen togs totalt 87 prov. Därutöver togs 38 prov på 11 provplatser inom den regionala förtätningen. Proven analyserades för 133 substanser.

    Under 2015 och 2016 påträffades 65 respektive 73 substanser, varav 61 påträffades båda åren. Av dessa hade ca hälften en högre fyndfrekvens under 2016 jämfört med 2015 och för en fjärdedel av substanserna var fyndfrekvensen lägre under 2016 jämfört med 2015, för resterande var fyndfrekvensen lika mellan åren. Generellt påträffades ett större antal substanser per prov under 2016 jämfört med 2015. För summahalterna var det små skillnader mellan åren, men för ett fåtal prover var summahalter-na betydligt högre under 2016. Proven från 2016 hade fler riktvärdesöverskridanden, både räknat som antalet substanser och som andel av prov med överskridande, jämfört med 2015. De extra proverna som förtätade 2016 års provtagning visade överlag liknande antal substanser och summahalter som de andra proverna tagna före eller efter extraproven.

    Det förekom flest substanser och högst summahalter per prov i Skåne, följt av Halland, Västra Götaland och Östergötland, medan Västmanland och Gotland hade färre fynd och lägst summahalter.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 377.
    Lindström, Bodil
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel): Årssammanställning 20132015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten presenterar resultat från miljöövervakningen av växtskyddsmedel i ytvatten, grundvatten, sediment, nederbörd och luft för undersökningsåret 2013.

    Undersökningarna genomförs inom programområdet Jordbruksmark och Luft inom

    ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket.

    Mätningarna har pågått sedan 2002, med viss variation i omfattning.

     

    Under 2013 provtogs ytvatten från fyra bäckar i intensiva jordbruksområden, sk

    typområden, i Västergötland, Östergötland, Halland och Skåne. Under ordinarie

    provtagningsperiod för ytvatten, som pågick under maj-november i samtliga områden,

    togs totalt 97 tidsstyrda veckosamlingsprov. I Halland och Skåne fortsatte

    provtagningen med tidsstyrda samlingsprov varannan vecka resten av vintern och

    fram till månadsskiftet april/maj 2014, totalt 22 prover. I Skåne genomfördes flödesstyrd provtagning parallellt med den tidsstyrda provtagningen mellan maj och

    november varefter tre veckor med flödestoppar (i maj, juni och oktober) valdes ut

    för analys, totalt 25 prover. Utöver detta togs momentana ytvattenprover i två åar i

    Skåne (Skivarpsån och Vege å) under maj-november, totalt 18 prover. I september

    togs ett sedimentprov i samtliga bäckar och åar, totalt 6 sedimentprover. I typområdena togs också ytligt grundvatten från två lokaler på två djup vid fyra tillfällen, totalt 62 prover. Nederbörd och luft samlades in från Vavihill, Skåne, under april till oktober. Nederbörd samlades också in från Aspvreten, Södermanland, mellan

    maj och november. Totalt blev det 28 nederbördsprover och 12 luftprover.

     

    Av de 131 substanser som ytvattenproverna analyserades för påträffades totalt 86

    enskilda substanser vid minst ett tillfälle, i en eller flera av bäckarna eller i åarna

    under den ordinarie provtagningsperioden 2013. Flest antal substanser påträffades i

    Hallands och Skånes typområden. De vanligast förekommande substanserna i ytvattenproverna från alla typområden och åar var AMPA (nedbrytningsprodukt till

    glyfosat), BAM (nedbrytningsprodukt till diklobenil), bentazon, glyfosat, isoproturon,

    kvinmerak och metazaklor. De flesta substanserna som påträffas i bäckarna

    användes också i typområdena under 2013, men vissa rester är läckage från tidigare

    års besprutningar. Av dessa sju vanligt påträffade substanser var det isoproturon

    och metazaklor som uppmättes i halter som överskred sina respektive riktvärden

    vid några tillfällen under 2013.

     

    Summahalterna i bäckarnas och åarnas ytvatten varierade under ordinarie provtagningsperiod med förhöjda halttoppar vid flera tillfällen. I medeltal påträffades

    minst en substans över riktvärdet i vart annat ytvattenprov, där Skånes och Hallands

    typområden stod för flest riktvärdesöverskridande. Inga överskridanden återfanns

    i Västergötlands typområde. De substanser som oftast påträffades över riktvärdet

    i typområdena och åarna var diflufenikan (29% av alla prover år 2013), metiokarb

    (16%) och imidakloprid (9%). Metiokarb påträffades i ett prov från Skånes

    typområde i en halt som var 385 gånger högre än sitt riktvärde, vilket var det

    högsta överskridandet under 2013.

     

    Den beräknade transportförlusten, dvs procentkvoten mellan de uppmätta mängderna

    i bäckarna och mängd växtskyddsmedel som spridits på åkrarna inom samma

    typområde, var 0,32% i Hallands typområde, medan övriga typområden hade en

    förlust på ≤ 0,05%. Den enskilda substans som stod för högst andel av den totala

    mängd som transporterades med ytvattnet i respektive typområdena var glyfosat,

    och dess nedbrytningsprodukt AMPA, med motsvarande 72% av den totalt transporterade mängden i Skåne, 51% i Västergötland och 46% i Halland. I Östergötlands typområde stod MCPA för högst andel av transporten (57%).

     

    Under vinterprovtagningen påträffades totalt 35 enskilda substanser under 2013.

    Summahalterna var överlag lägre under vinterns provtagning jämfört med sommarperioden. Dock var vattenflödena i bäckarna större under vintern jämfört med

    sommaren vilket gav betydande vintertransport, i Skånes typområde 46% och i

    Hallands typområde 25% av totala årstransporten.

     

    I de flödesstyrda prover som togs under en vecka i maj, juni respektive oktober

    påträffades mellan 16-20 substanser som inte påträffades i motsvarande veckosamlingsprov. De flödesstyrda proven i maj och juni hade som mest en summahalt som var 10 gånger högre än motsvarande veckosamlingsprov. För oktoberveckan hade flödesprovet som mest dubbelt så hög summahalt. Den substans med högst halt i flödesproverna hade knappt 20 gånger högre halt än i motsvarande veckosamlings prov i maj och juni. För oktoberveckan var halten drygt fyra gånger högre i flödesprovet. Detta visar att förhöjda halter av flera substanser kan passera i vattenföringstoppar utan att det syns tydligt i veckosamlingsproverna.

     

    I grundvattenproven påträffades totalt 18 enskilda substanser av 131 analyserade. Högst summahalt och flest substanser (16 st) påträffades i Skånes typområde. Dricksvattengränsvärdet på 0,1 μg/l överskreds inte i något prov under 2013, vilket är i överensstämmelse med tidigare års resultat.

     

    I sedimentproven påträffades totalt sju enskilda substanser av 54 analyserade.

    Växtskyddsmedel påträffades från alla platser utom typområdet i Västergötland,

    samt Vege å. Flest substanser och högst summahalt var det i sedimentprovet från

    Skånes typområde.

     

    I nederbördsproverna från Vavihill påträffades totalt 47 och från Aspvreten totalt

    14 enskilda substanser av 137 analyserade. På dessa platser var det prosulfokarb

    (godkänd för användning) respektive DETA (ej godkänd) som hade högst halt. En

    betydande andel av de fynd som gjordes i nederbörden var växtskyddsmedel som

    inte längre är tillåtna i Sverige utan har transporterats hit. Depositionen av växtskyddsmedel var 220 mg per ha och månad i Vavihill och 25 mg per ha och månad

    i Aspvreten, under 2013.

     

    I luftproverna från Vavihill påträffades totalt 24 enskilda substanser av 65 analyserade.

    Den godkända substansen prosulfokarb hade högst halt men överlag påträffades

    många substanser som inte är tillåtna för användning i Sverige.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 378.
    Lindström, Bodil
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Larsson, Martin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nanos, Therese
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Resultat av miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) Årssammanställning 20122013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 379.
    Lingman, Anna
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Faktablad Regional kustfiskövervakning i Egentliga Östersjön. Lagnö 2002-20142014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    • Resultaten indikerar att fisksamhällets status varit oförändrad under den studerade

    tidsperioden 2002-2014, sett till antal fiskar, antal arter och trofisk struktur. Fisksamhällets

    artssammansättning har dock förändrats.

    • Fångsten av strömming har ökat medan björkna, braxen, gädda, gös, och id har minskat.

    • Fångsten av individer större än 30 centimeter har minskat.

    • I områden fångas tre arter som återfinns på Artdatabankens rödlista; torsk, tånglake

    och vimma.

    • En del av förändringarna skulle kunna förklaras av en sjunkande vattentemperatur

    vid fisket.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 380.
    Lingman, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Kustfiskövervakning i Öresund, 2011 Barsebäck, Lundåkrabukten/Lommabukten 1999-2011 December2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Majoriteten av analyserna på art- och samhällsnivå tyder på ett relativt stabilt fisksamhälle under de analyserade åren. Stabila eller ökande fångster av fiskar av konsumtionsstorlek av kommersiellt viktiga arter som torsk, skrubbskädda och ål indikerar ett måttligt fisketryck och/eller goda förutsättningar för föryngring i bestånden.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 381.
    Linkowski, Weronika I.
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, Centrum för biologisk mångfald, CBM.
    Lennartsson, Tommy
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, Centrum för biologisk mångfald, CBM.
    Croneborg, Hjalmar
    Hörnberg, Greger
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Ehnström, Bengt
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Jämtlands län. Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Naturvärden i fjällbjörkskog: Dokumentation av seminarium anordnat av Centrum för Biologisk Mångfald, länsstyrelsen i Norrbottens län och länsstyrelsen i Jämtlands län2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sedan 2002 pågår ett samarbetsprojekt mellan CBM (forskningsprogrammet Naturvårdskedjan) och länsstyrelsen i Norrbotten rörande miljömålsuppföljning och övervakning av biologisk mångfald i fjällen. Sedan 2004 har även länsstyrelsen i Jämtlands län deltagit i projektet, som därmed vidgats till att också innefatta uppföljning i Natura 2000-habitat. Uppföljning av biologisk mångfald, miljömål eller liknande, kan i många avseenden ses som ett mellanting mellan forskning och praktisk naturvård. Praktiska aspekter är krav på naturvårdsrelevans, tillämpbarhet samt på anpassning till naturvårdens organisation och medel. Vetenskapliga aspekter är krav på kunskapsbaserade frågeställningar, samt på metoder som ger analyserbara data. Projektets utgångspunkt är att det behövs ett samarbete mellan praktisk och vetenskaplig expertis för att kunna utforma relevant och fungerande uppföljning. Samarbetet fokuserar här på uppföljning i fjäll, men det långsiktiga målet är utvecklat utbyte mellan forskare och naturvårdare även i andra naturvårdssammanhang. Genom sådant samarbete i projektet räknar vi med att höja kvalitén på den kedja av överväganden är basen för all uppföljning: 1. Formulering av frågeställningar och uppföljningsbehov, baserat på tillgänglig kunskap om fjällens processer, strukturer/funktioner och arter. 2. Prioritering av uppföljning, biotoper etc. baserat på tillgänglig kunskap och tillgängliga medel. 3. Framtagande av indikatorer som är relevanta för dessa frågeställningar och prioriteringar. 4. Utveckling av metoder som både fungerar praktiskt och ger sådana data att förändringar hos indikatorerna verkligen kan avläsas. Vidare ger projektet möjlighet till fördjupad analys av miljömålen, exempelvis av målkonflikter och av deras relevans för biologisk mångfald. Slutligen ges möjlighet att utvärdera och utveckla samarbete mellan forskare och naturvårdare i exempelvis övervakningssammanhang. Arbetssätt I ett första steg identifieras biotoper och eventuella geografiska områden som har en nyckelroll för bevarande av biologisk mångfald i fjällen — man kan kalla dessa biotoper ett slags nyckelbiotoper. Ett sådant arbete påbörjandes genom ett seminarium om fjällbiotoper i Uppsala januari 2004. Seminariet syftade till att identifiera fjällbiotoper med särskilt hög eller hotad biologisk mångfald, både inom och utanför Natura 2000-habitat. Syftet var vidare att belysa vad som krävs (ekologiska processer, substrat etc.) för att vidmakthålla naturvärdena samt hoten mot biotoperna. Frågeställningarna belystes från olika organismgruppers synvinkel och från markanvändningshistorisk synvinkel. I ett andra steg görs ett urval av lämpligt antal biotoper för utveckling av uppföljningsmetoder inom, baserat på ekologisk kunskap i kombination med hot och de krav som ställs av miljömålsuppföljning och Natura 2000. I ett tredje steg undersöks i vad mån delar av den ekologiskt motiverade uppföljningen redan utförs eller kommer att utföras av annan verksamhet, exempelvis NILS. De delar som inte omfattas av annan uppföljningsverksamhet kan alltså komma på fråga för miljömålsuppföljning, uppföljning av Natura 2000, eller regional miljöövervakning. Under arbetets gång har det blivit uppenbart att fjällbjörkskogen måste behandlas på ett särskilt seminarium. Seminarium och kunskapssammanställning om fjällbjörkskog Den svenska fjällbjörkskogen är ett av våra största sammanhängande lövskogsbälten. Biotopen är tillsammans men många andra biotoper i fjällen ett av de mest okända habitaten under det europeiska nätverket Natura 2000 vad gäller detaljerade kunskaper om biologisk mångfald. Avgörande för naturvärdena är biotopspecifika processer och strukturer, vilka ger upphov till livsmiljöer för arter. Liksom för många andra alpina och subalpina biotoper är sambanden mellan processer, substrat/strukturer, arter, hot ofullständigt kända eller ofullständigt sammanställda, jämfört med de flesta låglandsbiotoper. Några viktiga frågor vi hoppas belysa under seminariet är: • Till vilka substrat är egentligen naturvärdena i fjällbjörkskog knutna? Mark, ved eller andra substrat? • Hur påverkas biotopen och dess arter av renbete, fjällbjörkmätare och andra störningar? • Vilken betydelse har tidigare markanvändning för dagens naturvärden - på gott och ont? Hur ser de regionala skillnaderna ut i markanvändningens påverkan? • Hur viktiga är olika typer av fjällbjörkskog för exempelvis renbete, smågnagare och reproduktion av ripa? • Biotopen består av olika vegetationstyper, men vilken indelning är mest relevant från naturvårdssynpunkt? • Vilka typer av fjällbjörkskog har högst naturvärden, är mest hotade, och vilka typer bör prioriteras i Natura2000-arbetet? • Vilka är hoten mot fjällbjörkskogens värden och vilka åtgärder är viktiga att vidta? • Vilka är fjällbjörkskogens nyckelarter och nyckelfunktioner (om sådana finns)? Under hösten kommer, utöver seminariet, en kunskapssammanställning om fjällbjörkskogens naturvärden att göras. Detta arbete bekostas av Naturvårdsverket.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 382.
    Lundin, Assar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kindström, Merit
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Glimskär, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Metodik för regional miljöövervakning av gräsmarker och våtmarker 2015-20202016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Regional miljöövervakning i landskapsrutor är en del av den regionala miljöövervakningen. Inom regional miljöövervakning ingår tre gemensamma delprogram, varav två berörs i denna rapport: gräsmarkernas gröna infrastruktur och vegetation och ingrepp i våtmarker.

    Under den nuvarande programperioden, 2015 – 2020, ingår 18 län i gräsmarksövervakningen och fem län i våtmarksövervakningen. Miljöövervakningen utförs av SLU i Uppsala på uppdrag av de länsstyrelser som deltar i respektive delprogram. Denna rapport ger en noggrann genomgång av inventeringsmetodiken för programperioden 2015-2020 och vilka förändringar som gjorts sedan förra programperioden. Utvecklingen av en ny handdatorapplikation, för att underlätta datainsamling och datahantering, beskrivs också i rapporten.

    Fulltekst (pdf)
    Rapport
  • 383.
    Lundström, Karl
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Karlsson, Olle
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Sälens matvanor kartläggs2012Inngår i: Havet, ISSN 1654-6741, , s. 4s. 102-106Artikkel i tidsskrift (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 384.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Sammanfattning av 1997-2001 och årsrapport för 20012004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet(IVL), Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IMövervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar förhållandena under perioden 1997-2001 och inbegriper de fyra IM-områdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Bearbetade resultat från 2001 återfinns i Tabellbilagan i slutet på rapporten. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,5 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Tämligen hög nederbörd innebar att grundvattennivåerna i allmänhet varit något över de normala under åren omkring millenniumskiftet. Detta återspeglas även i avrinningen, vilken var hög både 1998 och 2000. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalttillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Under den studerade femårsperioden har samtliga områden uppvisat en svagt ökande export av buffertkapacitet med tiden. Ökningen motsvarar 10-20 mEq ANC m-2 år-1, med stora mellanårliga variationer, vilket indikerar att markerna har ökat sin förmåga att balansera den aciditet som tillförs till och skapas i ekosystemen. År 2001 hade samtliga områden förutom Kindla, vilket är det suraste området, en positiv ANC-export. Denna ökade bufferkapacitet kan spåras i bäckvattnet i form av en svag ökning av pH i de tre sydligaste områdena. Det sker följaktligen en återhämtning från det försurningstryck som områdena tidigare varit utsatta för. Skogsmarkens läckage av kol och kväve till bäckarna har under perioden 1997-2001 varierat med en faktor 1,5-2 i de fyra IM-områdena. Huvuddelen (>70%) av det kväve som frigjorts har varit organiskt bundet och kopplat till humusläckaget från marken. Humus- och kväveläckaget är normalt för svenska skogsområden och har uppgått till 35-100 kg C ha-1 år-1 respektive 0,9-3,5 kg N ha-1 år-1. Fosforkoncentrationerna i avrinningsvattnet från IM-områdena varierade mellan 0.001 och 0.10 mg L-1, med PO4-halter <0.003 mg L-1. För Anebodaområdet, med ofta relativt höga TOC-halter, var koncentrationerna ibland högre med Ptot-värden över 0.015 mg L-1. Fosfortransporten varierade mellan 0.02 och 0.09 kg P ha-1 år-1 varav fosfatfosfor utgjorde 0.004 - 0.02 kg P ha-1 år-1. Störst fosforflöden noterades i Gammtratten. De årliga Pb-transporterna genom B-horisonterna var 0,15, 0,22 respektive 0,13 mg m-2 år-1 i Aneboda, Kindla och Gammtratten, dvs avsevärt mindre än införsel via krondropp och t o m något mindre än uttransporter i bäckarna. Trots starkt minskad deposition de senaste decennierna sker det uppenbarligen fortfarande en ackumulation i marken. Även Cd uppvisade stark retention mellan regn och bäck i avrinningsområdena, med undantag av i Kindla, som utmärker sig genom att ha en uttransport av Cd, nästan i nivå med inflödet. Transporterna av Cd genom B-horisonten i Aneboda, Kindla och Gammtratten skattas till 0.10, 0,06 och 0,03 mg Cd m-2 år-1. Transporterna är ännu större genom humusskiktet vilket innebär en minskning av Cd-förråden i markens övre delar. Uttransporten av Hg från avrinningsområdena var cirka 5 % av depositionen utom i det nordligaste området Gammtratten där den var 19 %. Hg-transporterna genom B-horisonten skattas till 0,001, 0,003 och 0,001 mg m-2 år-1 för Aneboda, Kindla respektive Gammtratten. Transporterna genom B-horisonten var mindre än i bäcken, vilket indikerar att det sker en kraftig ackumulation av Hg i markens övre 25 cm. Endast Aneboda uppvisar en tidsmässigt riktad förändring i vegetationssammansättningen under undersökningsperioden. Ellenbergindex visar att denna förändring delvis beror på ljusare och torrare förhållanden i vegetationsytan. Den främsta orsaken till att det inte gick att se några förändringar i de övriga områdena är förmodligen de korta tidsserierna. Artsammansättningen är relativt homogen och pHgradienterna är små i IM-områdenas intensivytor, vilket gör det svårt att påvisa miljöpåverkan. Kompletterande mätningar i fuktighetsgradienter planeras därför.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 385.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Sammanfattning av 2002 års resultat2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet (IM) i fyra skogsekosystem inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FNkonventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). Konventionsarbetet är organiserat i ett antal arbetsgrupper, varav den effektrelaterade omfattar sex övervakningsprogram (ICP) och Task Force on Health. IM utgör en av dessa och tjugotvå av Europas länder deltar. Sverige är ordförandeland medan Finland samordnar datainsamlingen och den årliga internationella rapporteringen (ICP IM Annual Report). Övervakningen omfattar ett antal obligatoriska delprogram, som alla länder genomför. Sverige har dessutom valt att utföra några frivilliga delprogram, bl.a. studier av metaller, skogsskador, algbeläggning på barr och förnanedbrytning. Övervakningen är inriktad mot att studera miljöeffekter och att undersöka konsekvenserna för hela ekosystemet av depositionen av kväve, svavel och tungmetaller. Det övergripande syftet med övervakningen i Sverige är att: • i små, väldefinierade avrinningsområden samordna mätningar och utvärderingar så att samhällets behov av detaljerad kunskap och prognoser långsiktigt kan tillgodoses m. a. p. försurning, eutrofiering och metallpåverkan i typiska, svenska skogsekosystem, • tillhandahålla kunskap som nationellt och internationellt kan användas som underlag för att optimera miljöförbättrande åtgärder, • tillhandahålla kunskap som kan användas för att underlätta tolkningen av resultat från andra miljöövervakningsprogram eller forskningsprojekt, • generera underlag till utveckling av modeller för att beräkna t. ex. kritiska belastningsnivåer (Critical Loads/Levels) och framtida miljötillstånd, • sprida kunskap till allmänheten om vilka processer som påverkar miljötillståndet i skogen. Miljöövervakningen utförs på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Mätningarna används för att särskilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Prognostisering av utvecklingen med hjälp av matematiska modeller är ett viktigt inslag. Områdena ligger i skyddade naturmiljöer med lång kontinuitet, utan skogsbruksåtgärder. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. För att kunna uppfylla målsättningarna med programmet måste övervakningen vara långsiktig. IM-övervakningen skiljer sig från övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön. IM-programmet bör på sikt också kunna inrymma övervakning av klimatförändringar, ozon samt persistenta organiska föreningar (POP) och deras effekter på biotan.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 386.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark :  IM Årsrapport 19992001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet iskogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogsvårdande åtgärder. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 1999 och inbegriper de fyra IM-områdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Vädret 1999 kännetecknades dels av den varma inledningen på året, vilket resulterat i vattenföringstoppar under januari både i Gårdsjön, Aneboda och Kindla, och dels av långa torrperioder orsakade av avdunstning i juli- augusti i samtliga områden. Höga temperaturer i Gammtratten under oktober - november resulterade i förhöjd vattenföring långt in i november. Sett på årsbasis avrann mellan 37-58 % av nederbörden. Den uppskattade avdunstningen varierade från 450-600 mm/år. Vattengenomsläppligheten i de översta 35 centimetrarna av marklagret är en tiopotens större än 60 cm ner i marken i Kindla. Det betyder att mängden grundvatten som flödar fram i de ytliga marklagren är mycket stor under regnepisoder. Under perioden 21/9 – 7/10 låg grundvattenytan uppe i B-horisonten,vilket innebär att grundvattnet tillförde bäcken vatten med annan kemisk sammansättning än under perioder med lägre grundvattennivåer. De speciella högvattenepisoderna är korta, men sätter sina spår i ekosystemet i form av t.ex. surstötar, kraftig tillförsel av organiskt material etc. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Övriga metaller, med undantag av bly i Aneboda, uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. I mark-och grundvatten överskreds dock dessa gränsvärden frekvent. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,6 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Depositionen via krondropp av salter och försurande ämnen är högre i Gårdsjön än i Göteborg- & Bohuslän som helhet. Gårdsjön är också den av IM-ytorna där belastningen är högst. Aneboda tycks däremot vara något lägre belastad än Kronobergs län som helhet. Kindla representerar i de flesta fall depositionen inom Örebro län, även om vissa årliga avvikelser förekommer. Vid Gammtratten uppmäts den lägsta belastningen av de fyra områdena/länen. För svavel och klorid tycks värdena vara på samma nivå som vid övriga krondroppsstationer i Västernorrlands län. Utlakning av kväve uppgick till 1,4–3,5 kg ha-1 år-1, dvs. 26-32% av depositionen ovan krontak. Detta är avsevärt högre än under de två föregående åren då andelen utlakning var 10-20%, undantaget Aneboda 1998 med 34%. Det organiskt bundna kvävet dominerade utlakningen med andelar från 80% i Gårdsjön till 100% i Gammtratten. Nitratutlakningen var 0,1 kg ha-1 år-1 i alla områden förutom Gammtratten, där utlakningen av oorganiskt kväve var nästan obefintlig. Enligt bestämningarna av arginin i granbarr och Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för skogslandskapet avseende risken för kväveläckage från skogsmark föreligger mycket liten risk för kväveläckage från IM-områdena. Sommaren 1999 påverkades Gårdsjön olyckligtvis av att timmer transporterades tvärs genom den övre delen av avrinningsområdet. Störningen innebar att en torvmark delvis dämdes upp samt att mårskiktet slets bort eller skadades av den traktorväg som bildades. Provtagningar uppströms och nedströms skadan visade att flertalet ämnen i avrinningen inte påverkades alls eller bara obetydligt. De ämnen som påverkades i högre grad var sådana som är relaterade till det organiska materialet och/eller ackumulerats i blötmark/mossmark Den största effekten uppstod för metylkvicksilver (MeHg), som omedelbart ökade halten med ca 100 ggr. Ökningen varade ca 3 månader varefter halterna sjönk. Ett år efter skadan var halterna MeHg fortfarande förhöjd ca 10 ggr. För Aneboda finns en tidsserie över vegetationsutvecklingen från samma provytor mellan 1982 och 1991. Denna visar att bottenskiktet, d.v.s. mossor och lavar, som helhet ökat stadigt från cirka 55 till cirka 80% täckning. Störst andel i bottenskiktets ökning har stor kvastmossa (48% till 59%) och väggmossa (5% till 13%). Förändringen förklaras sannolikt av naturlig succession. Biomassan i de levande trädens alla delar är störst i Aneboda och Kindla (ca 200 ton/ha) och minst i Gammtratten (ca 100 ton/ha). Gårdsjön ligger ungefär mitt mellan dessa mängder. Kronutglesningen hos gran var ca 20% i de tre sydliga IMområdena, vilken kan betraktas som ringa. I Aneboda, där 12 procent av barren hos gran var missfärgade 1997, hade återhämtningen från 1998 fortsatt. Vid 1999 års inventering var mindre än en procent av barren missfärgade. Under perioden 1997-99 har tjockleken av algskiktet på unga granars barr inte förändrats nämnvärt.Däremot har de under denna tid börjat kolonisera barren i snabbare takt. Hos lavarna på småträdens kvistar kan en liknande, men inte lika tydlig trend iakttas.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 387.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20002002Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Longrange transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2000 och inbegriper de fyra IM-områdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Vädret år 2000 kännetecknades av en likartad temperaturutvecklingen i samtliga områden, med en varm inledning i januari och februari, en kall sommarperiod (juni-september) och en varm avslutning på året (oktober-december). Samtliga områden hade ett nederbördsöverskott med som mest 458 mm i Kindla. För Kindla är det 44% högre än medelvärdet för tidsperioden 1967-2001. Särskilt hösten (oktober-november) var nederbördsrik, medan september uppvisade underskott. I Kindla uppmättes ett stort nederbördsöverskott även i juli. Vattenföringstoppar uppträde under januari i Gårdsjön, Aneboda och Kindla och under hösten i samtliga områden. Avrinningen i Kindla på 797 mm är den högsta registrerade under de senaste 35 åren. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (<80 μg L-1). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. I grundvatten överskreds dock dessa gränsvärden med avseende på koppar, bly och zink. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,5 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. I avrinningsområdenas intensivområden är trädbeståndet vanligen homogent och tätt, vilket innebär hög interception av nederbörden. I avrinningsområdet som helhet finns däremot både kala fläckar, t.ex. myrytor, och bestånd som är betydligt glesare än intensivområdets, varför interceptionen blir mindre. Beräkningar indikerar att krondroppet för hela avrinningsområdet är mellan 20 och 30% större än det som uppmäts i intensivområdena i Aneboda, Kindla och Gammtratten. I Gårdsjön indikerar långtidsstudier av krondropp och avrinning att uppmätt krondropp sannolikt ger en rättvisande bild av det verkliga för hela området. Under perioden 1994-2000 undersöktes de småskaliga sambanden (50 x 50 m provytor) mellan metallhalter och respiration i humusskiktet på de fyra IMlokalerna. Bly (Pb) och kivicksilver (Hg) var starkt rumsligt korrelerade med varandra inom de sydsvenska provytorna (Gårdsjön, Aneboda och Kindla), men respirationen hade endast svaga eller inga samband med Hg. Inte heller kadmium (Cd) uppvisade samband med respirationen. Resultaten från IM visar liksom tidigare forskningsresultat en tydlig markbiologisk störning av Pb i humusskikten. Hg-effekter är mera osäkra och Cd-effekter saknas. De högsta aluminiumhalterna uppmättes i markvattnet i E- och B-horisonterna i Gårdsjön, Aneboda och Kindla och huvuddelen av aluminiumet (>1 mg Ali/l)uppträdde i oorganisk form både i E- och B-horisonten. I Gammtratten förekom oorganiskt aluminium i mycket låga halter även i E-horisonten (≤0,03 mg Ali/l). I markvattnet i utströmningsområdena var andelen oorganiskt aluminium 11% i Aneboda, 35% i Kindla och 53% i Gårdsjön. De högsta halterna av oorganiskt aluminium i bäckvattnet uppmättes i Kindla (61%), följt av Gårdsjön (46%), Aneboda (17%) och Gammtratten (10%). Arealförlusterna av aluminium var större från Kindla än från det betydligt mer försurade Gårdsjön. Detta indikerar att bäckar kan ha höga Ali-halter under högflödesperioder utan att området för den skull behöver vara utsatt för särskilt stor belastning av surt nedfall (krondropp = 5,3 kg S/ha, år). Den naturliga jordmånsbildningen (podsolering) och ytliga flödesvägar för grundvattnet skulle kunna vara tillräckligt. Nederbörden lakade ut betydande mängder kol ur krontaket i IM-områdena och krondroppet tillförde marken nästan lika mycket kol som det som transporterades i bäckarna (70-100 kg C/ha, år). Eftersom mycket av krondroppet hamnar över inströmningsområdena är det dock inte detta kol som uppträder i bäcken. Förnafallet utgör den absolut största kolkällan till marken och överstiger krondroppet med 10-20 gånger. Detta kol måste dock brytas ned och bli vattenlösligt innan det transporteras vidare i systemet. Kolflödena genom E-horisonten visar att betydande mängder transporterades djupare ned i markprofilen. Med undantag av Gårdsjön fastnade eller mineraliserades en stor del (40-80%) av kolet i B-horisonten. Även i djupare markprofiler skedde en betydande retention i inströmningsområdena, alternativt så transporteras kolet horisontellt nedströms i systemen. Kolflödet i bäckarna utgjorde <2‰ av markförråden, vilket visar att en liten förändring av det organiska materialets vattenlöslighet kan ge upphov till stora skillnader i TOC-halter i bäckarna.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 388.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20032005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM)inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2003 och inbegriper de fyra IMområdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,5 och frekvent förekommande vätekarbonat-alkalinitet i bäckvattnet. Temperaturen var i medeltal 1,5°C kallare än normalt vid de båda södra områdena medan det motsatta (+0,8°C) gällde i norr. Nederbörden var normal i samtliga områden. Avrinningen var något lägre än normalt vid Gårdsjön och Aneboda, medan högre än normal avrinning registrerades vid Kindla och Gammtratten. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalt-tillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Kväve uppvisar en syd-nordlig gradient med högst nivåer i Gårdsjön både med avseende på lufthalter (NO2) och N-deposition på öppet fält och i krondropp. I samtliga dessa medier har förändringarna varit tämligen små över tiden sedan 1996. Huvuddelen av det kväve som deponeras har tagits upp i trädkronorna i samtliga områden förutom Gårdsjön, där hög trädålder gett låg tillväxt och kväveupptag. Motsvarande geografiska gradienter finns även för svavel, men skillnaderna mellan områdena är mindre. Svaveldepositionen har minskat sedan 1996, vilket överrensstämmer med den generella trenden. SO2-halterna har varit tämligen oförändrade. Statistiska analyser av hur olika ämnen samvarierar i grundvattnet visar att nederbördens kemiska sammansättning, det organiska materialets rörlighet i marken och redoxförhållandena påverkar grundvattnets kemi påtagligt. Primärt förefaller pH att styras av vittring och katjonbyte samt i Kindlas utströmningsområde även av TOC. Sulfathalterna påverkar inte grundvattnets pH och aluminiumhalter vare sig i Aneboda eller Kindla. I Aneboda ökar aluminiumhalterna med ökande TOC-halt och då vattnet är jonsvagt. Något motsvarande samband erhölls ej för Kindla. Nitrat-halterna påverkas av redoxförhållandena och det biologiska upptaget. Preliminära modellberäkningar visar att varken depositionen, markvattenflödena eller avrinningen överskrider den kritiska belastningen för Cd i IM-områdena. Däremot överskred Pb- och Hg-depositionen den kritiska belastningen särskilt i de sydsvenska områdena. Transporter i markvatten och avrinnande vatten var däremot väsentligt lägre än den kritiska belastningen. Dagens deposition innebär följaktligen att IM-områdena fortfarande lagrar upp Pb och Hg i marken, vilket innebär att de ännu inte uppnått steady state. I svensk skogsmark överskrids inte den kritiska belastningen för Cd medan den för Pb och Hg överskrids i 49% respektive 98 %, enligt de preliminära skattningarna. Den slutgiltiga karteringen av critical loads för metaller pågår för närvarande. Halter och transporter av kväve och fosfor i IM-områdena har jämförts med tre brukade skogsområden, som följts under lång tid. De mest drastiska effekterna uppstår en kort tid (3-5 år) efter skoglig åtgärd varefter det sker en successiv återgång till skogliga förhållanden. De långsiktiga studierna av brukad skog antyder att koncentrationer och utlakning kan ligga på något förhöjda nivåer under lång tid. Såväl fosfor som kväve noteras ligga 10-50% över naturskogens bakgrundsvärden. Det föreligger inte några tydliga samband mellan arginin i granbarr och tillgängligt kväve i krondropp och markvatten i IM-områdena. Argininhalten ligger i stort sett på en jämn, relativt kontant nivå, med några få undantag. Det finns inget mönster i vilka prover som avviker, utan det tolkas tills vidare som naturlig variation. Argininhalten kan uppenbarligen skjuta i höjden ett år för att vara tillbaka på låga nivåer året efter. Trots att argininhalten för det mesta ligger på en jämn och låg nivå, finns tendenser till ökande halter med åren. Detta var fallet även för totalhalten av kväve i granbarr i två av områdena. Detta kan tolkas som tecken på ett ökat kväveupptag, vilket inte kan förväntas utgående från kvävedepositionen som varit tämligen konstant. De högsta halterna återfinns i Gårdsjön och de lägsta i Gammtratten. Detta är helt och hållet vad som kan förväntas mot bakgrund av skillnader i deposition mellan områdena. Aneboda och Kindla uppvisar en viss variation. Detta tyder på skillnader i kvävets utnyttjande och kretslopp i de båda områdena. Bytet av laboratorium för aluminiumanalyserna 2003/04 innebar en metodskillnad vad avser bestämningarna av AlT och Alo. Till och med 2003 utfördes slutbestämningen med AAS medan ICP använts därefter. Statistiska analyser (t-test) visar att AlT-halterna, men inte Alo-halterna, var högre före metodbytet. Detta indikerar att något led i laboratoriernas arbetsmetoder från provhantering, jonbyte och analys orsakar de systematiska (ca 100 μg AlT/l respektive 50 μg Ali/l) och slumpmässiga felen (45-148 μg AlT/l, 1-86 μg Alo/l och 18-88 μg Ali/l, 95%konfidensintervall). Al-fraktioneringen inom IM används främst för att följa hur aluminium frigörs i marken och transporteras via grundvattnet ut i bäcken samt för att studera trender. Haltskillnaderna mellan de olika medierna samt variationen inom- och mellan år är påtagliga och betydligt större än de redovisade analysosäkerheterna. Bytet av laboratorium 2003 har därför begränsad betydelse för tolkbarheten av de insamlade Al-resultaten.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 389.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20052007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndeti skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relateradtill FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-rangetransboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL),Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA,SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket.Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningarav vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studierav markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels attsöka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering förprognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl tilltestning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utanskogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de endamänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftenamed övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklaraförändringar i miljön och därmed bidra till tolkningen av resultaten från de mer extensivaprogrammen

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 390.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20062008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl till testning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidra till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2006 och inbegriper de fyra IMområdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Mark och vatten i IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter i bäckvatten. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet i Aneboda under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten, som är beläget längst norr ut och har låg depositionsbelastning, är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,6 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalttillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Under 2006 var den årliga medeltemperaturen högre än normalt för samtliga IM-områden och överskreds med som mest +2,1°C vid Gammtratten. För Kindla och Aneboda var överskottet +1,6 oC respektive +0,5 oC. Vid Gårdsjön saknades data under tre vintermånader och årsmedeltemperaturen kunde ej beräknas. Nederbörden var högre än normalt i samtliga områden förutom Aneboda. I Kindla och Gammtratten var överskottet drygt 100 mm mer än normalt och stora nederbördsmängderna i oktober till december i Gårdsjön gav 426 mm mer än normalt. Avrinningsregimen var däremot normal för Gårdsjön med stor avrinning vår, höst och vinter. Vid Aneboda var avrinning tämligen jämt fördelad under året men med något lägre värden årets tre första månader och på sommaren. Bergslagsområdet Kindla har vanligtvis en utpräglad vårflod och tämligen höga vattenflöden i samband med höstregn. Under 2006 var dock avrinning betydligt lägre än normalt i början på hösten. I Gammtratten dominerande vårfloden i april-maj och avrinningen under oktober-december. I stort uppvisade avrinningen 2006 tämligen regiontypiska mönster. Aneboda ligger inom det område som drabbades av stormen Gudrun den 8-9 januari 2005. En kvantitativ sammanställning av hur mycket träd som blåste omkull visade att lågor utgjorde 24 % av alla stående och liggande träd i området 2006. Volymen på lågorna nästan tredubblats mellan 2001 och 2006. Totalvolymen lågor uppgick till 1910 m3 i hela avrinningsområdet, vilket motsvarar en box med sidorna 12,4 meter eller ungefär ett fyravåningshus med tre små lägenheter i varje våning. I den boreala skogen räknar man med att det tar mellan 70 och 90 år för en låga att försvinna helt och hållet. Utgående från detta så kommer effekter av stormen Gudrun att synas under mycket lång tid framöver. De klimatmodeller som används för att simulera framtida klimat indikerar en ökad frekvens av extrema förhållanden såsom höga flöden och torra perioder. Om dessa scenarier är riktiga kommer utlakningsmönstret för många ämnen att förskjutas och infalla under andra tider på året än vad vi är vana vid. Det kan också påverka intensiteten d.v.s. storleken på utlakningen. Resultat från Kindlaområdet indikerar att det kan bli ökad utlakning höst och vinter av bl.a. organiskt material i framtiden. Tack vare minskade luftutsläpp av svavel har försurningen avstannat och den naturliga återhämtningen påbörjats. MAGIC-simuleringar indikerar att inom loppet av 25-30 år kommer koncentrationen av oorganiskt aluminium (Ali) att ligga under gränsen 50 μg/l (gränsen för höga halter Ali enligt Naturvårdsverkets förslag till bedömningsgrunder) i bäckvattnet i båda de starkt försurade IM-områdena Gårdsjön och Kindla. Däremot är det enligt modellen tveksamt om pH och ANC kommer att återfå förindustriella värden inom en rimlig framtid, med undantag av Gammtratten. Jämförelse av resultaten från två markkemiska studier utförda med ca 10 års mellanrum i Gårdsjön respektive Aneboda visar att marken är tröga system och att det är svårt att tolka de olika trenderna i parametrarna kopplade till markförsurning. De markvattenkemiska undersökningarna i bl.a. Kindla visar dock mycket tydlig återhämtning från försurningen i marklösningen.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 391.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20072009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för vatten och miljö vid SLU (IVM, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl till testning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj ska kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidra till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2007 och inbegriper de fyra IMområdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade data och resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Mark och vatten i IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter i bäckvatten. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Anebodas bäckvatten uppvisade halter under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada med avseende på de övriga metallerna. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten, som är beläget längst norr ut och har låg depositionsbelastning, är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,6 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalttillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Under 2007 var den årliga medeltemperaturen högre än normalt för samtliga IM-områden och överskreds med som mest +1,5°C vid Gammtratten. För Kindla, Aneboda och Gårdsjön var överskottet +1,1 oC, +0,9 oC respektive +0,7°C. Nederbörden var högre än normalt i samtliga områden förutom Gammtratten som hade ett underskott på ca 76 mm. I Aneboda var överskottet 242 mm mer än normalt och stora nederbördsmängderna i januari och december i Gårdsjön gav ca 500 mm mer än normalt. Avrinningsregimen avvek från det normala vid Gårdsjön med ovanligt hög avrinning under juli månad. Vid Aneboda var avrinning tämligen jämnt fördelad under året men med något högre värden årets tre första månader och i december. Bergslagsområdet Kindla har vanligtvis en utpräglad vårflod och tämligen höga vattenflöden i samband med höstregn. Under 2007 var dock avrinning betydligt lägre än normalt på våren eftersom snösmältning mer eller mindre saknades. I Gammtratten dominerade vårfloden i april-maj. Baserat på de ca 10 år långa medelvärdena för IM-områdena har den högsta årliga nederbördsmängden uppmätts vid Gårdsjön (ca 1200 mm) och med en uppmätt avrinning på ca 560 mm ger det en avdunstning på ca 640 mm. Detta är en betydligt högre avdunstning än vad SMHI anger för området under perioden 1961-1990 (ca 500 mm). Avdunstningen vid Aneboda och Kindla ligger närmare de officiella värdena med 548 mm respektive 468 mm medan Gammtrattens 263 mm uppvisat lägre värden. Det senare området ligger dock högt (545 m ö.h.), vilket medför lägre temperaturer och därmed lägre avdunstning. Den lägre avdunstningen vid Aneboda än vid Gårdsjön indikerar att det vid Aneboda funnits otillräckligt med vatten under delar av året (växtperioden) för att den potentiella avdunstningen ska uppnås. Även temperaturskillnaden på ca 1°C kan ha viss betydelse för avdunstningen. Under 10-årsperioden förekommer flera år med avvikande mönster från de normala flödesregimerna. Den kalla vintern 2006 gav t.ex. låg avrinning under vintermånaderna och höga flöden i samband med snösmältningen både i Aneboda och Gårdsjön i likhet med vad som normalt uppmäts i mellersta och norra Sverige. Den varma hösten och vintern 2006/07 i Kindla gav upphov till ett avrinningsmönster liknande flödesregimen i södra Sverige med hög avrinning under denna period och mer eller mindre avsaknad av vårflödestopp eftersom snömagasinet var mer eller mindre obefintligt. Även Gammtratten uppvisade höga flöden långt fram i december 2006 på grund av högre temperatur än normalt. Om klimatet förändras i enlighet med vad som förväntas utifrån den globala uppvärmningen kan förhållandena under hösten och vintern 2006/07 förväntas bli betydligt mer vanligt förekommande. Många studier rapporterar ökande TOC-halter (humus) under de senaste 20 åren i sjöar och vattendrag i Europa, Kanada och USA. Flera olika processer har föreslagits förklara dessa trender bl.a. återhämtning från försurning p.g.a. minskad svaveldeposition. Svenska ytvatten och skogsjordar uppvisar tydliga signaler på återhämtning från försurning, vilket indikerar att de ökade TOC-halterna skulle kunna vara en effekt av ökad pH och minskade aluminiumhalter i marklösningen. Om denna hypotes är korrekt, skulle TOC-halterna öka både i marklösningen och i de omgivande ytvattnen i takt med att pH stiger och tillförseln av sulfat minskar. Vid Aneboda och Kindla uppvisade markvattnet i huvudsak statistiskt signifikanta minskande TOC-halter och tydlig återhämtning från försurning. Resultaten stöder följaktligen inte hypotesen om ökande TOC-halter på grund av återhämtning från försurningen vare sig i inströmnings- eller utströmningsområdena. IM-mätningarna visar att koncentrationerna av Pb, Cd och Hg ökar från nederbörd, via krondropp, förnafall till mårskiktet och att halterna vanligtvis minskat eller varit oförändrad i samtliga medier sedan 1990-talet. Respirationen i mårskiktet vid Aneboda och Kindla indikerar att de metallbiologiska effekterna av Pb försvagats eller upphört under 2000-talet, medan sambanden förstärktes i Gårdsjön. Pb-trenderna återspeglas även i sambanden för Hg. Resultaten indikerar olika metall- och koltillgänglighet för mikroorganismerna i de olika områdena. Under perioden augusti 2005 t.o.m. oktober 2006 utplacerades 28 krondroppsinsamlare systematiskt inom Gammtratten och 34 st inom Kindla. Syftet med studien var att undersöka om de ordinarie krondroppslinjerna ger en representativ bild av krondroppet i området. Resultaten visar att krontäckning, vattenvolym, konduktivitet och vätejonkoncentration inte skiljer sig nämnvärt mellan insamlare fördelade i avrinningsområdet och insamlare utmed krondroppslinjen. Utifrån dessa parametrar kan man därför utgå ifrån att linjerna representerar områdena tämligen väl.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 392.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Regional övervakning av avrinningen frånbrukad skogsmark i Västra Götalands, Hallands och Jönköpings län: Utvärdering av perioden 1996-2009 och förslag till framtida utformning2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I denna rapport utvärderas och redovisas avrinningskemin från brukad skog i de fem skogsbäckar där undersökningarna finansierats av Västra Götalands (Fallabäcken, Sågebäcken och Kvarnebäcken), Hallands (Näverbäcken) och Jönköpings län (Ramsjöbäcken). Utvärderingen omfattar data från det att mätningarna startades 1996 - 2000 och fram till och med år 2009. Syftet med arbetet är att dokumentera den vattenkemiska variationen i skogsbäckar i sydvästra Sverige och att analysera om olika skogsbruksåtgärder, främst slutavverkning, påverkat denna variation. I uppdraget har även ingått att lämna förslag på hur övervakningen av avrinning från brukad skog bör utformas i framtiden.

    Avrinningsområdenas area varierar mellan 331 och 698 ha och andelarna skogs och myrmark ligger i intervallet 82-95% respektive 5-13%. Samtliga områden är följaktligen utpräglade skogsområden med visst inslag av myr och små tjärnar.

    Under perioden 2004/05 till 2009/10 slutavverkades 4-14% av avrinningsområdena bl.a. p.g.a. skador orsakad av stormarna Gudrun (2005) och Per (2007). Grenar och toppar (GROT) skördades på en stor del av den avverkade arealen i tre områden (76-92%). och även markberedning var vanligt i tre områden (80-83%).

    Medelårsavrinningen under mätperioden varierade påtagligt mellan områdena (279-765 mm) och den mellanårliga variationen var stor. Beroende på område skilde det 2-4 gånger mellan torra och blöta år. Exporten av kväve och fosfor från avrinningsområdena följde i stort sett samma rangordning som avrinningen. De uppmätta medelårstransporterna låg i huvudsak inom de intervall (1,4-4,2 kg N/ha, år respektive 0,01-0,18 kg P/ha, år) som tidigare uppmätts i brukad skog och naturskog i Sverige och Finland. Andelen oorganiskt kväve varierade mellan 17 och 39% och huvuddelen utgjordes av nitrat (76-84%). Andelen fosfat varierade mellan 22 och 33%. De flödesvägda årsmedelhalterna för totalkväve, och nitrat låg i intervallen 419-667 μg/l respektive 64-115 μg/l och för totalfosfor och fosfat 6-14 μg/l respektive 2-5 μg/l.

    Samtliga områden uppvisade som årsmedelvärde export av buffertkapacitet (ANC) d.v.s. det exporterades mer baskatjoner (kalcium, magnesium, natrium och kalium) än anjoner kopplade till mineralsyrorna (svavelsyra, salpetersyra och saltsyra).

    Exporten av ANC dominerades av organiska anjoner (humus) medan vätekarbonat (alkalinitet) antingen saknades helt eller endast utgjorde en mycket liten andel (≤13%). Buffring av svaga organiska syror ledde till låga pH-värden (4,8-5,7) och export av protoner. Områdenas närhet till havet återspeglades i transporten av natrium och klorid. Återhämtningen från försurning kopplat till det minskade nedfallet av svavel har sannolikt bromsats av ett ökat havssaltnedfall. Betydelsen av svaga organiska syror (humus) för ANC och pH har ökat över tiden.

    Transporten av totalt organiskt kol varierade påtagligt mellan områdena (faktor 2-3) och i grova drag följde metallerna järn, mangan och aluminium samma mönster.

    Utlakningen av dessa ämnen låg på liknande nivåer som i naturskogsområdena Gårdsjön och Aneboda. Transporten av oorganiskt aluminium, vilken är den giftigaste formen för fisk och andra organismer som andas med gälar, utgjorde 12-37% av aluminiumexporten i de tre områden där oorganiskt aluminium analyserats. De flödesvägda medelhalterna för totalt organiskt kol, järn och aluminium var generellt något högre i slutet på tidsserierna, vilket sammanfaller med den generella trenden av ökande humushalter i svenska sjöar och vattendrag. Baserat på data från 1-5 år låg de flödesvägda medelhalterna för oorganiskt aluminium över (högsta halt ca 100 μg/l) eller inom det intervall om 30-50 μg/l som betraktas som skadligt för bl.a. fisk. Den 5-åriga tidsserien från Ramsjöbäcken indikerar sjunkande halter oorganiskt aluminium, vilket överensstämmer med observationer från flera andra skogsbäckar i södra Sverige. Ett 10-tal andra metaller har analyserats i tre av områdena och transporter och halter låg där på ungefär samma nivåer som i naturskogsområdena Gårdsjön och Aneboda. Halterna var generellt betydligt lägre än de lägsta halterna där negativa biologiska effekter kan förväntas.

    Skogsbruksåtgärderna har påverkat en så liten andel av avrinningsområdena att effekterna av dem inte med säkerhet kan särskiljas från bäckvattenkemins naturliga variation. Resultaten överensstämmer med tidigare studier där brukade områden jämförts med naturskog i södra Sverige. Resultatet är glädjande i och med att det på en rumslig skala av några hundra hektar inte finns några indikationer på att skogsbruket påtagligt ökat utlakningen av näringsämnen eller på annat sätt påverkat det vattenkemiska tillståndet t.ex. surheten. Skogsbruket ger därför primärt upphov till mycket lokala effekter på vattenmiljön.

    De regionala programmen för övervakning av avrinningen från brukad skogsmark i Västra Götalands, Hallands och Jönköpings län har sedan start genererat mycket värdefull data. Resultaten blir än mer värdefulla i takt med att tidsserierna förlängs.

    Den stora areella utbredningen av skogs- och myrmark i sydvästra Sverige innebär att övervakning av vattenkvaliteten i sådana områden bör ha hög prioritet för att studera trender och utgöra underlag till olika modeller. Mätningarna i Fallabäcken, Kvarnebäcken, Sågebäcken, Näverbäcken och Ramsjöbäcken bör därför fortsätta.

    Mätprogrammen kan i viss mån förbättras bl.a. genom införande av enhetlig analysmetodik för oorganiskt aluminium och genom att komplettera mätningarna med provtagning i direkt anslutning till utförda skogsskötselåtgärder främst slutavverkning.

     

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 393.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Brandt, Maja
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Kväve och fosfor i skogsmark, fjäll och myr i norra Sverige: Slutrapport2005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    1. Sammanfattning

    Inom TRK-projektet noterades behovet av ett antal förbättringar inför framtida

    beräkningar, bl.a. översyn av kväve-typhalter (N) från skog, myr och fjäll i norra

    Sverige. Den använda skogstyphalten i TRK-projektet gav simulerade kvävekoncentrationer

    i vattendrag från fjällnära skogar liksom i delar av Norrlands inland

    som var för höga jämfört med mätdata i stora avrinningsområden. Resultat från

    mätningar av N-förlusterna från skog, myr och fjäll i Göta älvs och Dalälvens

    avrinningsområden visar att det föreligger ett höjdberoende för N-typhalterna.

    Detta projekt har bestått av två delar. I det första momentet har syftet varit att utveckla

    bättre kväve- och fosfortyphalter (N- och P-typhalter) för skog, fjäll och myr genom

    att analysera om det föreligger ett generellt höjdberoende för N- och P-typhalterna i

    små skogsbäckar i norra Sverige, samt om N- och P-halterna varierar med andra

    egenskaper i tillrinningsområdet.

    Vattenkemisk information har insamlats från 613 skogs-, fjäll- och myrdominerade

    avrinningsområden inom och norr om Värmland, Dalarna, Västmanland och

    Gävleborgs län (0,13-249 km

    2, median 43 km2). Till samtliga mätpunkter har

    avrinningsområdet tagits fram med hjälp av manuell skärmdigitalisering och

    Lantmäteriets höjddatabas, ur vilken även höjdinformation inhämtats. Markslagen

    inom varje avrinningsområde har extraherats ur Röda kartan, Blå kartan och IAKS99.

    Klimatdata och högsta kustlinjen har inhämtats från Sveriges Nationalatlas. För att

    minimera effekten av annan påverkan än atmosfärsdeposition och skogsbruk har alla

    avrinningsområden som innehåller tätortsareal och jordbruksmark sorterats bort.

    Dessutom har de vattenkemiska resultaten från tre områden bedömts som outliers.

    Detta innebär att resultaten från 259 vattendrag använts för statistisk analys.

    Resultaten från denna analys visar att skog, myr och fjäll kan hanteras likvärdigt och

    att samma typhalter kan användas oberoende av markslag. Algoritmer har tagits fram

    för att beräkna typhalterna för totalkväve (Tot-N) och totalfosfor (Tot-P) utgående

    från deras höjdberoende, medan de oorganiska fraktionerna hanteras som konstanta

    halter. Organiskt kväve (Org-N) och residualfosfor (Res-P) har beräknats som en

    mellanskillnad mellan totalhalt och oorganiska fraktioner. Säsongsdynamik har

    introducerats för Tot-N, Org-N, Oorg-N, Tot-P och Res-P, men inte för Oorg-P.

    I nästa moment har den framtagna algoritmen för N testats i sex huvudavrinningsområden

    i norra Sverige. Totalt har koncentrationer för Tot-N, Oorg-N och

    Org-N simulerats i 59 områden och jämförts med uppmätta koncentrationer samt med

    tidigare TRK-simuleringar. Efter en första testomgång skedde en mindre justering av

    typhalten och säsongsvariationen för Oorg-N.

    Slutsatsen är att den framtagna algoritmen för N ger bättre överensstämmelse med

    mätdata i TRK-områden än de typhalter som användes för TRK-beräkningarna. Det

    finns dock en tendens till för höga simulerade koncentrationer av Tot-N och Org-N,

    medan de simulerade Oorg-N-halterna är något lägre än vad mätdata visar.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 394.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Brandt, Maja
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Kväve och fosfor i skogsmark, fjäll och myr i norra Sverige: Slutrapport 2005-06-092005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom TRK-projektet noterades behovet av ett antal förbättringar inför framtida beräkningar, bl.a. översyn av kväve-typhalter (N) från skog, myr och fjäll i norra Sverige. Den använda skogstyphalten i TRK-projektet gav simulerade kvävekoncentrationer i vattendrag från fjällnära skogar liksom i delar av Norrlands inland som var för höga jämfört med mätdata i stora avrinningsområden. Resultat från mätningar av N-förlusterna från skog, myr och fjäll i Göta älvs och Dalälvens avrinningsområden visar att det föreligger ett höjdberoende för N-typhalterna.

    Detta projekt har bestått av två delar. I det första momentet har syftet varit att utveckla bättre kväve- och fosfortyphalter (N- och P-typhalter) för skog, fjäll och myr genom att analysera om det föreligger ett generellt höjdberoende för N- och P-typhalterna i små skogsbäckar i norra Sverige, samt om N- och P-halterna varierar med andra egenskaper i tillrinningsområdet.

    Vattenkemisk information har insamlats från 613 skogs-, fjäll- och myrdominerade avrinningsområden inom och norr om Värmland, Dalarna, Västmanland och Gävleborgs län (0,13-249 km2, median 43 km2 ). Till samtliga mätpunkter har avrinningsområdet tagits fram med hjälp av manuell skärmdigitalisering och Lantmäteriets höjddatabas, ur vilken även höjdinformation inhämtats. Markslagen inom varje avrinningsområde har extraherats ur Röda kartan, Blå kartan och IAKS99 Klimatdata och högsta kustlinjen har inhämtats från Sveriges Nationalatlas. För att minimera effekten av annan påverkan än atmosfärsdeposition och skogsbruk har alla avrinningsområden som innehåller tätortsareal och jordbruksmark sorterats bort. Dessutom har de vattenkemiska resultaten från tre områden bedömts som outliers. Detta innebär att resultaten från 259 vattendrag använts för statistisk analys.

    Resultaten från denna analys visar att skog, myr och fjäll kan hanteras likvärdigt och att samma typhalter kan användas oberoende av markslag. Algoritmer har tagits fram för att beräkna typhalterna för totalkväve (Tot-N) och totalfosfor (Tot-P) utgående från deras höjdberoende, medan de oorganiska fraktionerna hanteras som konstanta halter. Organiskt kväve (Org-N) och residualfosfor (Res-P) har beräknats som en mellanskillnad mellan totalhalt och oorganiska fraktioner. Säsongsdynamik har introducerats för Tot-N, Org-N, Oorg-N, Tot-P och Res-P, men inte för Oorg-P.

    I nästa moment har den framtagna algoritmen för N testats i sex huvudavrinningsområden i norra Sverige. Totalt har koncentrationer för Tot-N, Oorg-N och Org-N simulerats i 59 områden och jämförts med uppmätta koncentrationer samt med tidigare TRK-simuleringar. Efter en första testomgång skedde en mindre justering av typhalten och säsongsvariationen för Oorg-N.

    Slutsatsen är att den framtagna algoritmen för N ger bättre överensstämmelse med mätdata i TRK-områden än de typhalter som användes för TRK-beräkningarna. Det finns dock en tendens till för höga simulerade koncentrationer av Tot-N och Org-N, medan de simulerade Oorg-N-halterna är något lägre än vad mätdata visar

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 395.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Brandt, Maja
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Kväve och fosfor i skogsmark, fjäll och myr i norra Sverige: Slutrapport 2005-06-092005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom TRK-projektet noterades behovet av ett antal förbättringar inför framtida

    beräkningar, bl.a. översyn av kväve-typhalter (N) från skog, myr och fjäll i norra

    Sverige. Den använda skogstyphalten i TRK-projektet gav simulerade kvävekoncentrationer

    i vattendrag från fjällnära skogar liksom i delar av Norrlands inland

    som var för höga jämfört med mätdata i stora avrinningsområden. Resultat från

    mätningar av N-förlusterna från skog, myr och fjäll i Göta älvs och Dalälvens

    avrinningsområden visar att det föreligger ett höjdberoende för N-typhalterna.

    Detta projekt har bestått av två delar. I det första momentet har syftet varit att utveckla

    bättre kväve- och fosfortyphalter (N- och P-typhalter) för skog, fjäll och myr genom

    att analysera om det föreligger ett generellt höjdberoende för N- och P-typhalterna i

    små skogsbäckar i norra Sverige, samt om N- och P-halterna varierar med andra

    egenskaper i tillrinningsområdet.

    Vattenkemisk information har insamlats från 613 skogs-, fjäll- och myrdominerade

    avrinningsområden inom och norr om Värmland, Dalarna, Västmanland och

    Gävleborgs län (0,13-249 km2, median 43 km2). Till samtliga mätpunkter har

    avrinningsområdet tagits fram med hjälp av manuell skärmdigitalisering och

    Lantmäteriets höjddatabas, ur vilken även höjdinformation inhämtats. Markslagen

    inom varje avrinningsområde har extraherats ur Röda kartan, Blå kartan och IAKS99.

    Klimatdata och högsta kustlinjen har inhämtats från Sveriges Nationalatlas. För att

    minimera effekten av annan påverkan än atmosfärsdeposition och skogsbruk har alla

    avrinningsområden som innehåller tätortsareal och jordbruksmark sorterats bort.

    Dessutom har de vattenkemiska resultaten från tre områden bedömts som outliers.

    Detta innebär att resultaten från 259 vattendrag använts för statistisk analys.

    Resultaten från denna analys visar att skog, myr och fjäll kan hanteras likvärdigt och

    att samma typhalter kan användas oberoende av markslag. Algoritmer har tagits fram

    för att beräkna typhalterna för totalkväve (Tot-N) och totalfosfor (Tot-P) utgående

    från deras höjdberoende, medan de oorganiska fraktionerna hanteras som konstanta

    halter. Organiskt kväve (Org-N) och residualfosfor (Res-P) har beräknats som en

    mellanskillnad mellan totalhalt och oorganiska fraktioner. Säsongsdynamik har

    introducerats för Tot-N, Org-N, Oorg-N, Tot-P och Res-P, men inte för Oorg-P.

    I nästa moment har den framtagna algoritmen för N testats i sex huvudavrinningsområden

    i norra Sverige. Totalt har koncentrationer för Tot-N, Oorg-N och

    Org-N simulerats i 59 områden och jämförts med uppmätta koncentrationer samt med

    tidigare TRK-simuleringar. Efter en första testomgång skedde en mindre justering av

    typhalten och säsongsvariationen för Oorg-N.

    Slutsatsen är att den framtagna algoritmen för N ger bättre överensstämmelse med

    mätdata i TRK-områden än de typhalter som användes för TRK-beräkningarna. Det

    finns dock en tendens till för höga simulerade koncentrationer av Tot-N och Org-N,

    medan de simulerade Oorg-N-halterna är något lägre än vad mätdata visar.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 396.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Fröberg, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nisell, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Yu, Jun
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranneby, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    N- och P-halterna i skog, myr och fjäll hösten 2011 i Dalälven, Viskan, Ätran, Nissan och Lagan: - projekt för att förbättra skattningarna av typhalter inför PLC62012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom ramen för två tidigare pilotprojekt (SMED rapport nr 52:2011 och SMED rapport nr 100:2011) har data från riksinventeringen av skog (RIS) och satellitscener använts för att med den statistiska metoden

    Probabilistic Classifier klassificera skogstillståndet på skogs- och myrmark inklusive fjäll. Vattendragsnära skog har definierats utgående från ett virtuellt nätverksbildat vattendragsnät (VIVAN). Baserat på ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendrag i Dalälven, Viskan, Ätran, Nissan och Lagan har därefter modeller skapats för att skatta typhalterna vår och sommar för N och P i bäckvattnet utgående från skogstillståndet i bäcknära och mer avlägsen skog. Modellernas förklaringsgrad för Tot-N och Tot-P var betydligt bättre än de som användes inom ramen för PLC5 både vår och sommar.

    Inom ramen för detta projekt analyserades vattenprover insamlade i november 2011 från de ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendragen i Dalälven och Västsverige. De uppmätta halterna jämfördes med sommar- och vårhalterna och baserat på ny metodik (Bayesian Model Averages) skapades nya modeller för att skatta typhalterna vår, sommar, höst och sen höst för Tot-N och Tot-P i bäckvattnet.

    Resultaten visar att de framtagna modellernas förklaringsgrad är betydligt bättre samtliga säsonger för Tot-N och Tot-P (R2 Tot-N=0,46-0,66 respektive R2 Tot-P =0,27- 0,40) än de som användes i norra Sverige inom ramen för PLC5 (R2 Tot-N =0,25 respektive R2 Tot-P =0,11). Studien indikerar att PLC5-typhalterna kraftigt undervärderar skogsläckaget av både Tot-N (25-140%) och Tot-P (63-175%) på Västkusten, medan resultaten från Dalälven indikerar en överskattning av skogsläckaget vår och senhöst (23-36%) och underskattning sommar och höst (19-22%) med avseende på Tot-N. Modellerna indikerar att skogstillväxten, andelen hyggen och våtmarker är de mest styrande variablerna för typhalterna. Typhalterna framtagna inom ramen för PLC5 kan inte okritiskt användas för t.ex. källfördelningsmodellering och som underlag för att beräkna N- och P-retention från källa till hav. För det krävs typhalter skapade med modeller som ger bättre precision t.ex. de här redovisade.

    Med tanke på den vanligtvis höga vattenföringen vår och höst och den därmed kraftiga inverkan på transportberäkningarna (= halt x vattenföring) finns det goda skäl att inför källfördelningsarbetet i PLC6 beakta den rumsliga och säsongsmässiga haltvariationen genom att förbättra skattningarna av typhalterna för N och P. Liknande inventeringar och utvärderingar bör därför utföras i sydöstra Sverige och Norrland för att förbättra skattningarna av N- och P-förlusterna från skog, myr och fjäll även i dessa delar av landet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 397.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nisell, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Yu, Jun
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranneby, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrade skattningar av N och P-förlusterna från skog, myr och fjäll inför PLC6- pilotprojekt2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Inom ramen för detta pilotprojekt har data från riksinventeringen av skog (RIS) och

    satellitscener använts för att med den statistiska metoden Probabilistic Classifier

    klassificera skogstillståndet på skogs- och myrmark inklusive fjäll. Vattendragsnära

    skog har definierats utgående från ett virtuellt nätverksbildat vattendragsnät

    (VIVAN). Baserat på ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendrag i Dalälven, Viskan,

    Ätran, Nissan och Lagan har därefter modeller skapats för att skatta typhalterna

    för N och P i bäckvattnet utgående från skogstillståndet i bäcknära och mer

    avlägsen skog.

    Modellernas förklaringsgrad för Tot-N (r2=0,60) och Tot-P (r2=0,31) är betydligt

    bättre än de som användes i norra Sverige inom ramen för PLC5 (r2=0,25

    respektive (r2=0,11), vilket tyder på att det dels föreligger samband mellan avrinningsområdets

    egenskaper och N och P halterna och dels att probabilistisk klassning

    är en användbar metod för att skatta dessa egenskaper. Ytterligare en förbättring

    jämfört med PLC5 är att Tot-N och Tot-P i södra Sverige samt oorganiskt

    kväve och fosfat inte längre behöver hanteras som konstanter. Modellerna för de

    oorganiska fraktionerna är dock osäkra.

    Typhalterna är betydligt högre än de som användes inom PLC5. Orsaken till

    detta är att analysresultaten från de slumpmässigt utvalda vattendragen visar att

    sommartid kan närsalthalterna i skogs- och myrbäckar vara betydligt högre än

    medel- och medianvärden från längre tidsperioder, som även innehåller säsongsoch

    mellanårlig variation. De presenterade typhalterna kan därför inte okritiskt

    användas för t.ex. källfördelningsmodellering. För det krävs modeller baserade på

    vattenkemisk information även från andra årstider.

    Vi stora möjligheter att ytterligare förbättra modellernas både rumsliga och

    tidsmässiga precision och för att använda metodiken över hela Sverige. De förbättringar

    som krävs är då främst tillgång till enhetliga satellitdata från ett begränsat

    tidsfönster för framtagande av differensbilder (används för klassning av löv) och

    probabilistisk klassificering, en höjddatabas med högre rumslig (x-, y- och z-led)

    upplösning och förnyad simulering av ett virtuellt vattendragsnät alternativt en

    förbättrad vattendragskarta samt upprepad provtagning (data bör finnas från vår,

    sommar, höst och vinter) av slumpmässigt utvalda skogs- och myrvattendrag för

    förbättrad skattning av den temporala variationen i typhalterna. Den teknikutveckling

    som krävs på satellitscen- och höjddatabassidan bör finnas tillgänglig inom en

    treårsperiod, medan det inte finns medel avsatta för provtagning och analys av

    slumpmässigt insamlade prover från olika årstider.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 398.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nisell, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Yu, Jun
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranneby, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrade skattningar av Noch P-förlusterna från skog, myr och fjäll inför PLC6 - pilotprojekt2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom ramen för detta pilotprojekt har data från riksinventeringen av skog (RIS) och satellitscener använts för att med den statistiska metoden Probabilistic Classifier klassificera skogstillståndet på skogs- och myrmark inklusive fjäll. Vattendragsnära skog har definierats utgående från ett virtuellt nätverksbildat vattendragsnät (VIVAN). Baserat på ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendrag i Dalälven, Viskan, Ätran, Nissan och Lagan har därefter modeller skapats för att skatta typhalterna för N och P i bäckvattnet utgående från skogstillståndet i bäcknära och mer avlägsen skog. Modellernas förklaringsgrad för Tot-N (r2=0,60) och Tot-P (r2=0,31) är betydligt bättre än de som användes i norra Sverige inom ramen för PLC5 (r2=0,25 respektive (r2=0,11), vilket tyder på att det dels föreligger samband mellan avrinningsområdets egenskaper och N och P halterna och dels att probabilistisk klassning är en användbar metod för att skatta dessa egenskaper. Ytterligare en förbättring jämfört med PLC5 är att Tot-N och Tot-P i södra Sverige samt oorganiskt kväve och fosfat inte längre behöver hanteras som konstanter. Modellerna för de oorganiska fraktionerna är dock osäkra. Typhalterna är betydligt högre än de som användes inom PLC5. Orsaken till detta är att analysresultaten från de slumpmässigt utvalda vattendragen visar att sommartid kan närsalthalterna i skogs- och myrbäckar vara betydligt högre än medel- och medianvärden från längre tidsperioder, som även innehåller säsongsoch mellanårlig variation. De presenterade typhalterna kan därför inte okritiskt användas för t.ex. källfördelningsmodellering. För det krävs modeller baserade på vattenkemisk information även från andra årstider. Vi stora möjligheter att ytterligare förbättra modellernas både rumsliga och tidsmässiga precision och för att använda metodiken över hela Sverige. De förbättringar som krävs är då främst tillgång till enhetliga satellitdata från ett begränsat tidsfönster för framtagande av differensbilder (används för klassning av löv) och probabilistisk klassificering, en höjddatabas med högre rumslig (x-, y- och z-led) upplösning och förnyad simulering av ett virtuellt vattendragsnät alternativt en förbättrad vattendragskarta samt upprepad provtagning (data bör finnas från vår, sommar, höst och vinter) av slumpmässigt utvalda skogs- och myrvattendrag för förbättrad skattning av den temporala variationen i typhalterna. Den teknikutveckling som krävs på satellitscen- och höjddatabassidan bör finnas tillgänglig inom en treårsperiod, medan det inte finns medel avsatta för provtagning och analys av slumpmässigt insamlade prover från olika årstider

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 399.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nisell, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Yu, Jun
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranneby, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrade skattningar av Noch P-förlusterna från skog, myr och fjäll inför PLC6 - pilotprojekt2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom ramen för detta pilotprojekt har data från riksinventeringen av skog (RIS) och

    satellitscener använts för att med den statistiska metoden Probabilistic Classifier

    klassificera skogstillståndet på skogs- och myrmark inklusive fjäll. Vattendragsnära

    skog har definierats utgående från ett virtuellt nätverksbildat vattendragsnät

    (VIVAN). Baserat på ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendrag i Dalälven, Viskan,

    Ätran, Nissan och Lagan har därefter modeller skapats för att skatta typhalterna

    för N och P i bäckvattnet utgående från skogstillståndet i bäcknära och mer

    avlägsen skog.

    Modellernas förklaringsgrad för Tot-N (r2=0,60) och Tot-P (r2=0,31) är betydligt

    bättre än de som användes i norra Sverige inom ramen för PLC5 (r2=0,25

    respektive (r2=0,11), vilket tyder på att det dels föreligger samband mellan avrinningsområdets

    egenskaper och N och P halterna och dels att probabilistisk klassning

    är en användbar metod för att skatta dessa egenskaper. Ytterligare en förbättring

    jämfört med PLC5 är att Tot-N och Tot-P i södra Sverige samt oorganiskt

    kväve och fosfat inte längre behöver hanteras som konstanter. Modellerna för de

    oorganiska fraktionerna är dock osäkra.

    Typhalterna är betydligt högre än de som användes inom PLC5. Orsaken till

    detta är att analysresultaten från de slumpmässigt utvalda vattendragen visar att

    sommartid kan närsalthalterna i skogs- och myrbäckar vara betydligt högre än

    medel- och medianvärden från längre tidsperioder, som även innehåller säsongsoch

    mellanårlig variation. De presenterade typhalterna kan därför inte okritiskt

    användas för t.ex. källfördelningsmodellering. För det krävs modeller baserade på

    vattenkemisk information även från andra årstider.

    Vi stora möjligheter att ytterligare förbättra modellernas både rumsliga och

    tidsmässiga precision och för att använda metodiken över hela Sverige. De förbättringar

    som krävs är då främst tillgång till enhetliga satellitdata från ett begränsat

    tidsfönster för framtagande av differensbilder (används för klassning av löv) och

    probabilistisk klassificering, en höjddatabas med högre rumslig (x-, y- och z-led)

    upplösning och förnyad simulering av ett virtuellt vattendragsnät alternativt en

    förbättrad vattendragskarta samt upprepad provtagning (data bör finnas från vår,

    sommar, höst och vinter) av slumpmässigt utvalda skogs- och myrvattendrag för

    förbättrad skattning av den temporala variationen i typhalterna. Den teknikutveckling

    som krävs på satellitscen- och höjddatabassidan bör finnas tillgänglig inom en

    treårsperiod, medan det inte finns medel avsatta för provtagning och analys av

    slumpmässigt insamlade prover från olika årstider.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 400.
    Malmgren, Jan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Gustafson, Daniel
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Journath Pettersson, Cecilia
    Rygne, Helena
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Grandin, Ulf
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Undersökningstyp: Inventering och övervakning av större vattensalamander (Triturus cristatus)2005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den större vattensalamandern, Triturus cristatus, förekommer i Sverige i hela Göta- och Svealand utom på Gotland, samt sparsamt längs Norrlands kustland. Man finner arten främst i öppna kulturpräglade landskap men även i rena skogslandskap. Landhabitaten ska helst vara mogna skogsbestånd med lång kontinuitet och ha en komplex markstruktur som ger god tillgång till gömslen och platser för födosök. Tidigt på våren lämnar djuren sin övervintrings-plats på land för att söka sig till sin lekdamm. Under lekperioden är arten främst knuten till fiskfria, väl solexponerade småvatten med riklig vegetation. I skogslandskapet kan man dock finna arten i ganska sura och nästan helt vegetationslösa skogstjärnar och myrgölar. Vatten med alltför låga pH-värden tycks generellt undvikas. Då artens larver har en lång utvecklings-period bör vattensamlingen även vara permanent eller åtminstone hålla vatten under perioden mars-april till oktober-november. Kännedomen om artens förekomst och utbredning är fortfarande dålig i stora delar av landet, men man kan anta att den minskar i antal. Hoten mot större vattensalamander är främst landskapsförändringar av olika slag som påverkar dess land- och vattenhabitat. För långsiktigt livskraftiga populationer krävs dessutom att det finns fler populationer inom ett begränsat område med gynnsamma spridningsvägar emellan, s.k. metapopulationer. Detta är något som blivit sällsynt i många av våra landskap då det småskaliga mosaiklandskapet har fått ge vika för storskaligt jord- och skogsbruk. Dessutom är skogar med lång kontinuitet sällsynta och granplantering samt igenväxning på tidigare åker-, ängs- och betesmark har haft en skuggande och ibland försurande effekt på många småvatten. Utdikning, dränering och inplantering av fisk där fisk tidigare saknats är andra faktorer som bidragit till att småvatten lämpliga för större vattensalamander har isolerats eller förstörts. Större vattensalamander är rödlistad (klass NT/Missgynnad) i Sverige, EU och IUCN samt fridlyst i Sverige. Eftersom arten är upptagen i EU:s habitatdirektiv (92/43/EEG) och Bernkonventionens appendix II är alla länder inom EU förbundna att bevara inte bara arten, utan också dess habitat. I Sverige regleras artens skydd av Artskyddsförordningen (SFS 1998:179). För mer information om den större vattensalamanderns biologi och status, se Malmgren (2002) och Gustafson & Malmgren (2002).

567891011 351 - 400 of 546
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf