Upplands Ornitologiska Förening och Länsstyrelsen har samarbetat om

inventering av häckfågelrutter sedan 2007. Syftet med samarbetet är att fler rutter

ska inventeras vilket i sin tur ger bättre underlag för att bedöma miljöförändringar

på nationell och regional nivå. På nationell nivå koordineras arbetet av Lunds

universitet, inom projektet Svensk fågeltaxering, på uppdrag av Naturvårdsverket.

Länsstyrelsens syfte med deltagandet i inventeringarna är i första hand att

använda fåglarna som indikatorer på förändringar i miljötillståndet i länet och i

andra hand att studera enskilda arters utveckling. Genom att samma metod

används i hela landet ges möjlighet att jämföra resultat mellan län, större regioner

(länsgrupper) samt att göra jämförelser mellan länet och landet som helhet.

Det här är den första utvärderingen av standardruttsdata för Uppsala län. Data

baseras på inventeringsresultat från 2002-2012. I rapporten presenteras trender för

ett flertal nationella och europeiska miljöindikatorer samt trender för häckande

fåglar i länet.

Resultaten för nationella och europeiska indikatorer för biologisk mångfald i olika

miljöer som baseras på fåglar visar att läget på regional nivå är stabilt för Uppsala

län under det senaste årtiondet. Detta är i linje med hur det ser ut på nationell nivå

under de senaste 12 åren. Det är viktigt att påpeka att tio år är en kort period för

utvärdering och det är viktigt att framöver göra kontinuerliga utvärderingar.

Indikatorn för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan som används för att

studera effekten på biologisk mångfald från klimatförändringar visar att

fågelsamhället har blivit ”varmare” i både Uppsala län och i Sverige. Det går

relativt sett bättre för fåglar kopplade till högre temperaturer (sydliga arter) och

relativt sett lite sämre för arter kopplade till lägre temperaturer (nordliga arter).

Populationstrender har beräknats för de 95 arter som har registrerats årligen på

standardrutterna under perioden 2002–2012. Resultaten för de enskilda arternas

populationsförändringar visar på både ökningar och minskningar i det uppländska

landskapet. För 37 av arterna är trenderna statistiskt säkerställda, 26 med positiv

trend och elva med negativ trend. Några av de arter som minskat i antal i det här

tidsperspektivet är gråhäger, ängspiplärka, rödvingetrast, grönfink och gulsparv.

Exempel på arter som har ökat i antal är sångsvan, knipa, skogssnäppa, större

hackspett, svarthätta, talgoxe och steglits.

Eftersom rutterna innebär att man räknar samtliga individer som man ser eller hör,

häckande som icke-häckande, utgör resultatet ett stickprov av det totala antalet

förekommande individer av respektive art. Det finns givetvis ett samband mellan

antalet förekommande individer och antalet häckande par men detta samband

varierar från art till art. För vissa arter finns helt naturligt en större eller mindre

andel icke-häckande individer. Man ska därför undvika att göra en exakt koppling

mellan förändringen i antalet räknade individer och den häckande populationens

exakta storlek.

Rapporten omfattar även en första utvärdering av arbetet med nattfågelrutter som

har pågått sedan 2008.