I föreliggande arbete presenteras resultatet från den karakterisering av skogsprovytor i AB-, D- och U-län,

som på uppdrag av Länsstyrelserna, utfördes sommaren 1998 av Institutionen för skoglig marklära, SLU.

De provytor som karakteriseringen har omfattat ingår i den regionala övervakningen av miljötillståndet i

skog.

De ytor där övervakning av skog sker bör vara representativa för regionens skogsmark. Målsättningen

med föreliggande arbetet har därför varit att få en uppfattning om hur väl de undersökta ytorna

representerar länens skogsmark samt att bedöma ytornas allmänna lämplighet för miljöövervakning.

Karakteriseringen har omfattat: jordartens genes, textur och mineralogiska status (basmineralindex), samt

jordmån, humusform, markvegetationstyp och markfuktighet. Ytornas homogenitet, vad gäller dessa

markegenskaper, har legat till grund för bedömningen av ytornas allmänna lämplighet för miljöövervakning.

Dessutom har eventuella skador hos skogsbeståndet beaktats (till exempel luckor i beståndet

till följd av stormskador) eftersom dessa på sikt kan äventyra ytans användbarhet i miljöövervakningen.

Vid bestämning av ytornas representativitet för länens resp. regionens skogsmark har

Ståndortskarteringens databas 1983-87 från den nationella miljöövervakningen och geokemiska markdata

framtagna vid Institutionen för skoglig marklära, SLU, utnyttjats.

Resultatet visar att ca tre fjärdedelar av de undersökta ytorna (15 av 21) i huvudsak är homogena ur

marksynpunkt. Två av de 15 homogena ytorna är dock av andra orsaker olämpliga att använda i

miljöövervakningen. Detta gäller ytorna: Ulriksdal i AB-län och Kusskogen i U-län. Beståndet på den

förra ytan består av överåriga granar varav vissa sannolikt är rötskadade. Här finns uppenbara risker för

att skadorna på sikt skapar luckor i beståndet. Härvid förändras ljusklimatet på ytan vilket påverkar

jordmånsprocesserna som i sin tur kan resultera i tolkningsproblem i miljöövervakningssammanhang.

Den senare ytan uppvisar tydliga spår av kolningsverksamhet vilket resulterat i att markprofilen störts

genom omrörning och i dag bitvis upptas av ett tjockt kollager. Detta försvårar markprovtagningen

påtagligt. Resterande sex ytor (Mjölsta och Bergboö i AB-län, Virå och Råsjön i D-län samt Dammsjön

och Råksjön i U-län) uppvisar stora variationer vad gäller en eller flera av de undersökta

markkaraktärerna (jordart, jordmån, humusform och mineralogi). Detta innebär i sin tur att även

markkemin sannolikt uppvisar en större variation än normalt inom dessa ytor. För Länsstyrelsens

miljöövervakningsverksamhet, avseende markens kemiska tillstånd och utveckling, betyder detta

sannolikt att betydligt fler generalprov än normalt behöver insamlas vid varje provtagningstillfälle för att

uppnå den säkerhet i övervakningsverksamheten som i dag efterfrågas. Ur ekonomisk synvinkel framstår

därför valet av övervakningsytor av denna typ som olämpligt. På tre av de sex ytorna (Virå, Råsjön och

Råksjön) är emellertid de avvikande områdena relativt små och koncentrerade till ytornas ytterområden.

Detta faktum gör det möjligt att undvika dessa partier vid provtagningen (stratifierad sampling) och på så

sätt minska den markkemiska variationen inom ytorna. Tillämpas detta förfaringssätt bedöms ytorna som

lämpliga att använda för markkemisk övervakning.

Mot bakgrund av karaktärerna hos länens skogsmark representerar de undersökta ytorna i Stockholms län

38 procent av länets skogar. Motsvarande siffror för ytorna i Västmanlands län och Södermanlands län är

29 procent respektive 3,5 procent. Tillsammans representerar de 21 ytorna ca 42 procent av regionens

skogsmarksareal (Mälarlänen + Örebro län). Teoretiskt är det möjligt att täcka in ca 72 procent av

skogsmarksarealen i regionen med detta ytantal om man väljer ytor med optimala

karaktärskombinationer. På länsnivå är motsvarande möjliga täckning med nuvarande ytantal 51 procent

(7 ytor) för Stockholms län, 56 procent (11 ytor) för Västmanlands län och 24 procent (3 ytor) för

Södermanlands län. Även om vissa ytor är utlagda på marktyper som är relativt ovanliga i de tre länen, är

många ytor ytterst representativa för länens skogsmark. Detta gäller ytorna Sticklinge, Svulten, Gladö och

Bergboö i Stockholms län och Hyttskogen och Fullerö i Västmanlands län. Tyvärr, varierar

markegenskaperna inom ytan Bergboö, varför den inte bedömts som lämplig att använda för

miljöövervakning. Ytorna som undersökts i Södermanlands län, representerar endast en mindre del av

länets skogsmark (3,5 procent). Det bör dock framhållas att den marktyp som ytan Råsjön representerar är

ytterst försurningskänslig (hällmark med jordmånstypen lithosol). Det är därför angeläget att följa

miljötillståndets utveckling på ytan trots att marktypen endast representerar ca 2 procent av länets skogar.