Tidigt i september 1999 genomfördes en

elfiskeinventering i Igelbäcken, belägen nordväst

om Stockholm. Syftet var att studera

eventuella förändringar i beståndet av den

sällsynta och rödlistade fiskarten grönling, som

har en sedan tidigare känd förekomst i Igelbäcken.

Upprepade kvantitativa elprovfisken

genomfördes i bäcken på fyra tidigare inventerade

lokaler/vattendragssträckor. Två av

dessa lokaler har känd förekomst av grönling.

Dessa provfisken kompletterades med

undersökningar på tre ej tidigare studerade

lokaler i bäcken.

Inventeringens omfattning begränsades av den

låga vattenföringen under sommaren 1999.

Under torra år torkar Igelbäcken ut längs

långa sträckor. Detta utgör även ett av de allvarligaste

hoten mot grönlingens fortsatta förekomst

i bäcken.

Resultaten från 1999 års undersökning

visar bland annat:

- att

grönling förekom på tre av totalt sju provfiskade

lokaler.

- att

det finns goda, men begränsade, bestånd

av grönling vid Eggeby på Järvafältet, Stockholms

kommun, och vid Ulriksdal i Solna

kommun. Lokalen vid Eggeby hade högst täthet

av grönling (155 individer/100 m

2 ). Lokalen

nära bäckens mynning vid Ulriksdal,

hade även hög täthet (63 individer/100m

2)

Dessa vattendragssträckor utgör nyckelbiotoper

för arten i Igelbäcken. Grönlingförekomsten

begränsar sig främst till partier

med förekomst av strömvattenbottnar.

- att

längre uppströms belägna vattendragssträckor

(inom Järfälla kommun) inte gav

några fynd av grönling, trots att dessa partier

av bäcken uppvisar de livsmiljöer med ställvis

steniga och av träd beskuggade bottnar

som gynnar arten. Den dåliga tillgången på

vatten begränsar här artens förekomst.

- att

det skett reproduktion vid Eggebylokalen

och Ulriksdalslokalen under sommaren 1999.

- att

grönling även förekommer på en ej tidigare

undersökt lokal i Igelbäcken nedströms

Kymlingelänken i Sundbybergs kommun.

Detta fynd visar på en möjlighet för arten att

etablera sig vid denna idag starkt igenväxta

sträcka av Igelbäcken. Fyndet gjordes på den

inom kommunen återstående kortare vattendragssträcka

där bäcken inte växt igen tack

vare beskuggning från omgivande träd.

- att

ett relativt lågt mått på grönlingens kondition

(relationen längd/vikt) erhölls vid båda

de lokaler där det uppmättes höga tätheter.

Möjliga förklaringar kan vara näringsbrist som

en följd av ökad konkurrens om föda i en tät

population. Då arten även är känd för att leka

en längre period av sommaren gör detta att

konditionen i samband med leken kan ha minskat.

En stresspåverkan till följd av vattenbrist

under sommaren 1999 kan inte heller uteslutas.

- att

signalkräfta förekommer nedströms bron

till Sörentorp, vid Ulriksdals slottspark. Redan

1996 konstaterades nedströms denna

lokal förekomst av signalkräfta som resultat

av en otillåten utsättning. Denna sträcka av

Igelbäcken är påvisad som en av de viktigaste

reproduktionsbiotoperna för grönlingen

och signalkräftans förekomst här kan skapa

konflikter. Uppgifter finns om tidigare förekomst

av flodkräfta i Igelbäcken. Denna är

en nationellt rödlistad art. Det är ännu inte

utrett om flodkräftan finns kvar i bäcken. Här

föreligger ett bevarandeintresse gentemot

flodkräftan, eftersom signalkräftan sprider

kräftpest.

- att

tidigare utförda uträtningar och rensningar

av Igelbäcken, kombinerat med ökande igenväxning

längs idag öppna, av träd ej skuggade

partier, har inneburit att grönlingens livsmiljöer

i bäcken försämrats. Partier med

9

bottensubstrat bestående av grus och stenar

har under gångna år successivt grävts bort och

ersatts av lerbotten, vilket missgynnar arten.

- att

grönlingbeståndets sårbarhet kvarstår i

Igelbäcken, det enda vattendrag i Stockholms

län som hyser arten. Undersökningen har inte

kunnat påvisa någon ökning av grönlingpopulationen

eller ytterligare expansion till

längre uppströms belägna livsmiljöer i bäcken

under den tioårsperiod som gått sedan de första

mer omfattande undersökningarna av grönlingens

förekomst genomfördes här. Igelbäcken

och dess tillrinningsområde är i akut

behov av ett långsiktigt skydd mot exploatering,

föroreningar och hydrologiska störningar

om grönlingens fortlevnad ska säkras.

Många arter av grönlingsfiskar i världen

Grönlingsfiskarna ingår bland de karpartade fiskarna och tillhör familjen Balitoridae, med

minst 350 arter i sötvatten inom Eurasien och norra Afrika. De är små och långsträckta fiskar

som liknar nissögefiskarna men saknar en tagg vid ögat och har en benkapsel runt simblåsan

delad i två sidohalvor. De har tre till fem par korta skäggtömmar runt munnen. De flesta

arterna är omkring fem cm långa, de största blir 12–20 cm. Grönlingsfiskar lever på bottnen,

huvudsakligen i rinnande vatten. Några arter har förstorade bröst- och bukfenor som, tillsammans

med veckad hud på buken, bildar en sugskål med vars hjälp de kan hålla sig kvar även

i mycket starkt strömmande vatten. Ett fåtal tropiska arter hålls även som akvariefiskar.