Rapportering av normalårskorrigerade fossila koldioxidutsläpp (CO₂) utgör inget krav inom rapporteringen till UNFCCC, men de rapporterade länderna uppmuntras att genomföra en sådan rapportering. I Sverige finns starka önskemål från Miljödepartementet att genomföra denna rapportering. Genom en av SMED utvecklad metodik har Sverige årligen fr.o.m. 1999 års data redovisat normalårskorrigerade utsläpp för perioden 1990- ”aktuellt år”. Metoden har successivt utvecklats och förfinats, och omfattar en normalårskorrigering av utsläppen av fossil koldioxid som sammanhänger dels med Sveriges totala fastighetsuppvärmning, dels med variationer i tillgången på vattenkraft. Fastighetsuppvärmningen delas upp i fem separata delar med en optimerad korrigeringsmetod för var och en av delarna: 1) elvärme, 2) fjärrvärme utom elvärme, 3) övrig_flerbostadshus (utom el- och fjärrvärme), 4) övrig_småhus (utom el- och fjärrvärme) och 5) övrig_service (utom el- och fjärrvärme). Dessa fem delar täcker tillsammans all svensk fastighetsuppvärmning. Samtidigt har normalårskorrigeringen av elvärmen beräkningsmässigt integrerats med normalårskorrigeringen av tillgången på vattenkraft för elproduktion.

Väderförhållandena i Sverige varierar mycket mellan åren. Temperatur, instrålning och vind påverkar hur mycket energi som krävs för att värma upp fastigheter för att hålla normal inomhustemperatur. Nederbörden påverkar hur mycket vatten som rinner i vattendragen och därmed möjligheten att producera el med vattenkraft. Med SMHIs ENLOSS-modell som grund görs beräkningar över hur behovet av fastighetsuppvärmning varierar för olika delar av Sverige och mellan olika år. Energibehovet ett visst år, jämfört med en 30-årig normalperiod (1965-1995), uttrycks i form av ett s.k. Energi-Index. Dessa beräkningar kombineras därefter med bränslestatistik för fastighetsuppvärmning och elproduktion samt emissionsfaktorer för fossil CO₂ för olika bränslen.

I samband med kvalitetssäkringsarbetet inom SMED efter 2007 års leverans framkom att det funnits brister i delar av den länsuppdelade bränslestatistiken för fastighetsuppvärmning – främst avseende elvärme – som legat till grund de normalårskorrigeringsberäkningar avseende åren 1990-2006. Inför 2008 års leverans genomförde därför SCB ett förbättrat statistikuttag för hela perioden 1990-2007. Samma kriterier för statistikuttag har därefter utnyttjats även för 2008 års data som ingår i denna rapport.

Inom årets normalårskorrigeringsberäkningar har kompletterande uppdateringar gjorts i förhållande till föregående års normalårskorrigering. Bränsledata baserade på SCB:s förbättrade statistikuttag inkluderas fr.o.m. årets rapport på ett helt konsistent sätt för samtliga delar av normalårskorrigeringen och för samtliga år 1990-2008. Jämförelse mellan olika år, och bakåt till basåret 1990, kan nu göras helt korrekt.

För samtliga år under perioden 1990-2008, utom 1996, har den summerade normalårskorrigerade fossila CO₂-emissionen från fastighetsuppvärmning och elproduktion varit större än den verkliga. Detta sammanhänger med att milda vintrar och nederbördsrika år dominerat under perioden, som lett till ett mindre uppvärmningsbehov, mindre behov av fossileldad elproduktion och därmed mindre utsläpp av koldioxid än under ett normalt år. För basåret 1990 och för år 2000 var skillnaden mellan verklig och normalårskorrigerad emission störst. För år 2008 förelåg i stort samma låga behov av fastighetsuppvärmning som för åren 1990 och 2000, men den under senare år ökade användningen av icke-fossil energi som ”marginalbränsle” medför att normalårskorrigeringens betydelse minskat under senare år.

Den normalårskorrigerade fossila CO₂-emissionen för fastighetsuppvärmning och elproduktion var ungefär konstant under åren 1990-1999. Fr.o.m. 2000 finns en stabil tendens till minskande normalårskorrigerade emissioner av fossil CO₂, främst orsakad av en ökad användning av icke-fossila bränslen.