Genom utdikning har våtmarkers ekosystemtjänster påverkats kraftigt. Det finns ett stort och växande intresse för att återställa våtmarker. Torvmarker, eller myrar, är av särskilt intresse då torv lagrar stora mängder av kol som över årtusenden har tagits upp från atmosfären. Genomförandet och framgången av våtmarksrestaurering är avgörande för vilka funktioner som återställs och vilka potentiella negativa miljöeffekter som uppstår till följd av restaureringen. Dämmets funktionalitet är därför centralt för hur framgångsrik restaureringen kommer att bli. Forskarna undersökte åtta restaurerade torvmarker från Småland i söder till Västerbotten i norr. För att utvärdera effekten av restaurering på de biogeokemiska processerna jämfördes varje enskilt objekt med en närliggande referensyta. Skillnader i hydrologi, torvens fysikaliska och kemiska egenskaper, samt djupfördelning av mikroorganismer och relaterade processer utvärderades. Syftet med forskningsprojektet var att undersöka i vilken grad restaurering av dikade torvmarker kan förvandla torvmarkerna till långsiktiga punktkällor för metan och metylkvicksilver. Forskarnas sammanfattande resultat indikerar att restaurerade våtmarkers funktion och egenskaper fortfarande bär på ett historiskt avtryck från utdikning trots att det är mer än tio år sedan dikena dämts.