Sammanfattning Sammanfattningsvis visar data från denna studie att många barn i Skåne, Stockholms län, Uppsala län, Västra Götaland, Västerbotten och Östergötland bor i områden där det förekommer relativt höga halter luftföroreningar och höga bullernivåer från vägtrafiken. För en betydande andel av dessa barn ligger deras bostad i områden där luftförorenings-halterna och vägtrafikbullernivåer ligger över eller mycket över de av WHO föreslagna hälsorelaterade riktvärden. Vid jämförelse mellan olika åldersgrupper visar resultaten att det är främst de yngsta barnen (1-åriga), i jämförelse med grupperna 4- och 12-åringar, som i en högre andel bor i områden där luftföroreningar och vägtrafikbuller överskrider de föreslagna hälsorelaterade riktvärden. Detta är anmärkningsvärt ur hälsosynpunkt eftersom barn, och främst de yngsta, är särskilt känsliga för faktorer i den omgivande miljön, och påverkas ofta mer än äldre barn och vuxna. Exempelvis har forskningsresultat från Stockholm visat att exponering för högre nivåer av luftföroreningar från trafiken under barnets första levnadsår är kopplat till en sänkt lungfunktion i skolåldern, och denna påverkan kvarstår upp i tonåren och även i ung vuxen ålder. Förutom skillnader mellan olika åldrar visar resultaten mycket stora regionala skillnader både avseende närhet till ett grönområde, men främst avseende exponering för höga halter luftföroreningar och höga bullernivåer från vägtrafiken. Inga barn i exempelvis Uppsala län och i Västerbotten bor i områden där halten av PM2,5 överskrider WHO:s rekommenderade riktvärden (5 µg/m3) medan motsvarande andel är 100% i Skåne och 98% i Stockholms län. Likaledes, exponeringsbedömningen visar att inga barn eller några få barn i Stockholm, Uppsala eller i Västerbotten bor i områden där halten av PM10 ligger över 15 µg/m3 samtidigt som en betydande andel i Skåne, i Västra Götaland och i Östergötland bor i områden där halten av PM10 ligger över 15 µg/m3. Andelen barn som bor i områden där vägtrafikbuller överstiger 55 dB är nästan dubbelt så hög bland de som bor i Stockholm, Skåne och Västra Götaland jämfört med Uppsala och Västerbotten. Trots att de allra flesta 12-åringar har relativt nära till ett grönområde eller park är det många (20 procent) som sällan eller aldrig besöker ett grönområde. Oftast bor de i ett område med högre nivåer av vägtrafikbuller och luftföroreningshalter, vilket innebär att det vid dessa bostadsområden förekommer omfattande vägtrafik. En minskad tillgång till närliggande grönområden kan därmed vara ett resultat av att det byggs in barriärer mellan bostadsområdena och bostadsnära grönska. Att bo i områden med omfattande vägtrafik innebär, förutom en hög exponering för vägtrafikbuller och luftföroreningar från trafiken samt minskad tillgång till bostadsnära grönska, att även en rad andra hälsonegativa konsekvenser försämrar barnens livskvalitet och psykosociala hälsa, som exempelvis svårigheter att göra skolarbeten, sömnproblem, sämre allmänhälsotillstånd och trötthet relaterad till både utom- och inomhusmiljö. Denna undersökning baseras på en tvärsnittsstudie, vilket innebär att den fångar förekomsten av olika exponeringar och besvär vid ett och samma tillfälle. Tvärsnittsstudier lämpar sig inte för att fastställa orsakssamband mellan miljöfaktorer och hälsoproblem. Trots detta visar resultaten på tydliga mönster: barn som bor i mer miljöbelastade områden uppvisar oftare tecken på en nedsatt livskvalitet och sämre välbefinnande. Dessa fynd understryker behovet av utökade samhällsinsatser för att minska barns exponering för hälsoskadliga miljöfaktorer – särskilt i bostadsområden där de allra yngsta växer upp.