Uttern finns idag i större delen av Sverige, förutom på Gotland. Uttern minskade i antal från 1950-talet; främst beroende på miljögifter som PCB, men även på grund av biotopförstöring och jakt. I och med utterns nedgång påbörjades inventeringar för att följa den svenska utterpopulationen. Från 1990-talet har inventeringarna visat på en återhämtning av beståndet både i antal och utbredning. Något som också visar att uttern ökar i hela landet är att antalet döda uttrar, som Naturhistoriska riksmuseet får in, har ökat. Länsstyrelsen i Jönköpings län har vid några tillfällen inventerat förekomst av utter genom den regionala miljöövervakningen. De två senaste inventeringsinsatserna genomfördes 2013–2014 och 2019–2020 på totalt 492 lokaler. Dock har inte alla lokaler inventerats vid båda tillfällena. Vid en jämförelse mellan den senaste inventeringen 20219–2020 med den 2013–2014 kan vi se att förekomst av utter har ökat med 36 procent. Fallviltstatistiken visar att antalet döda uttrar har ökat i länet sedan 2010, vilket är ytterligare en indikation på att populationen ökar i antal. Sammantaget visar resultatet på en ökad spridning av utter i hela länet. Den tydligaste ökningen har skett i den västra delen av länet, och då främst i Nissans avrinningsområde och väster om Vättern. Trots att utterpopulationen ökar i länet så finns det en osäkerhet kring effekten av andra kemikalier hos uttern, som PFAS (högfluorerade kemikalier) och läkemedel. Därför vore det önskvärt med en fortsatt övervakning av uttern.