Det finns brunlångöra i drygt 60 procent av de gotländska kyrkorna men tittar man enbart på kyrkor utan fasadbelysning är siffran högre (75%) och i kyrkor med fasadbelysning från flera sidor är siffran endast 32 procent. Ljuset från en strålkastare mot en kyrkvägg överstiger den ljusmängd som brunlångöra tolererar med ungefär tio gånger. Det är alltså tydligt att belysning och mängden belysning påverkar fladdermössen, precis som har konstaterats i tidigare studier i Västergötland. Även artantalet vid kyrkorna verkar minska med antal strålkastare, något som också har konstaterats i andra delar av landet. Problemet verkar dock vara något mindre på Gotland, så till vida att det fortfarande finns ett stort antal kolonier kvar, även i belysta kyrkor. En anledning är att flera pastorat reglerar belysningen genom att framför allt släcka efter en viss tid på kvällen. Detta ger fladdermössen fortsatt möjlighet att flyga ut. Belysningen överlag på Gotland är också förhållandevis sparsam med avsaknad av gatljus längs många vägar. Vi vet dock inte om populationen är stabil eller på väg ner. Flera av de funna kolonierna var små och det finns undersökningar som tyder på att långvarig belysning sakta gör kolonierna mindre. Detta utgör dock ett bra underlag för fortsatt övervakning så att populationen av brunlångöra och i viss mån övriga fladdermöss kan följas över en längre tid. Med kunskap om ljusets påverkan kan vi också planera för bättre, det vill säga mer faunaanpassad belysning. I bilaga 3 finns en sammanställning över åtgärder för att minska ljusföroreningar.