Länsstyrelsen i Gotlands län har undersökt marina områden med kärlväxter/sjögräs runt hela Gotland mellan 2019 och 2021 med undervattensvideo och akustiska metoder. Syftet med projektet var att kartlägga och säkra ålgräsets livsmiljöer (Zostera marina L.) med hög biologisk mångfald och viktiga ekosystemfunktioner.  

Denna rapport beskriver hur en ca 450 km lång sträcka avsökts med akustiska metoder motsvarade ca 79% av Gotlands kuststräcka och 1545 verifierande videoprov har provtagits och visuellt granskats för vegetationskomposition.  All information har sammanställts till vegetationskartor över 17 kuststräckor som innefattar alla kända lokaler med förekomst och främst exkluderar stenbottnar med osannolik förekomst runt Visby. Arbetet har utförts och utprovats i tre steg; (1) slumpvisa videoprov 2019, (2) riktade videoprover i linjer avsökta med enkelstrålig sonar 2020 och (3) riktade videoprover i korridorer avsökta med sidoseende sonar (2021). Fältundersökningarna utfördes av marinbiologer och sjömätare från Medins Havs & Vattenkonsulter. 

2021 utfördes största delen av fältarbetet och 2/3 av söksträckan inventerades med sidoseende sonar vilket innebar att en ca 100 m bred korridor karterades och verifierades med videopunkter vid varje observerad förändring i fält. För tolkning har ålgräsförekomsterna delats in i fyra olika klasser valda utifrån de lättast särskiljbara täckningsgraderna i sonardatan: Ej/osannolik ålgräsförekomst (0-1 %), otydligt/glest ålgräs (1-10 %), tydligt fragmenterat ålgräsbestånd (10-50 %) samt tydliga aggregationer av ålgräs (>50 %). Den geografisk utbredning kvantifierades i GIS-programvara och sammantaget hittades ålgräs på 39 % av all genomsökt yta och i den tätaste klassen av täckningsgrad vid 10% av ytorna ”äng”. 

2020 utfördes undersökningar med enkelstråligt sonar kunde stora ytor runt Fårö och Slite uteslutas i brist på detekterbar långskottsvegetation och de få ytor som gav utslag kunde verifieras med kamera. Metoden bör anses effektiv i det fall sidoseende sonar (högre kostnad, svårare tillståndsförfaranden) inte finns att tillgå. Överlappande kartering i Slite skärgård visade på samstämmiga resultat mellan metoderna även om enkelstråligt ekolod har större sannolikhet att missa varierande och glesa habitat och täcker avsevärt mindre yta. 

2019 utfördes endast dropvideoprov och stor variation och glesa populationer dokumenterades trots riktad slumpning i troliga habitat. För att uppfylla studiens karterande mål och syfte modifierades upplägget till att inkludera akustisk provtagning baserat på resultat från det slumpvisa söket. 

Geografiskt påträffades ålgräs i alla delområden runt hela ön med undantag av Irevik-Lickershamn som troligtvis var för exponerat med för stor andel hårdbotten. Slite närområde var det område med störst areal ålgräs och här påträffades även den största sammanhängande ålgräsängen på runt 250 ha i Vägumsviken. Södra Burgsvik och Ronehamn var även områden med långa sträckor dokumenterad tät äng. Sett till andelen ålgräs per avsökt område hade det mindre Fårösund området störst andel tät ålgräsäng. Utöver ålgräs var den vanligaste vegetationen i områdena fintrådiga alger följt av borstnate (Stuckenia pectinate), större brunalger (Fucus spp.) och kräkel (Furcellaria lumbricalis). 

Tolkningen av resultatet delar in ålgräsfynden i tre typer av livsstrategier runt Gotland. (a) På mjukbotten med gynnsam exponering kunde ålgräset breda ut sig med 20-50 %eller > 50 % täckningsgrad och skapa stora ängar vilket representerar största delen av fynden även inkluderade glesa bestånd. Varierade begränsade miljöfaktorer gör dock att variationen i täthet ofta är stor. De flesta större bestånd bör ha täckts in av sidoseendesonar metoden som brett, kontinuerligt och kustparallellt genomkorsar alla ytor på djup som inte begränsas av ljustillgång. (b) Ålgräs påträffas även i konkurrens med övriga kärlväxter på grunt vatten (< 2 m) där ålgräset avtog i täthet och täckningsgrad med djupet och tillkomsten av främst borstnate och fintrådiga alger. Här påträffades ålgräset oftast med en täckningsgrad på 1-10 % eller 10-20 %. Många av dessa potentiella ytor är inte fullt inkluderade eftersom det ofta rör sig om ej navigerbart vadningsdjup längt in i vikar. (c) I sedimentfickor infällda i häll och hårdbottensubstrat påträffades ibland enskilda plantor som kunde aggregeras vid läsidor av uddar och undervattensrev. Detta är de minst intuitiva fynden vilket öppnar upp för förekomst på många kanske förbisedda ytor vilket kan missas med akustiska metoder. Sett till totalbiomassa är detta dock en mycket liten del av Gotlands ålgräsbestånd och spelar troligtvis en mindre roll som skyddande undervattenshabitat för till exempel juvenil fisk jämfört med stora substratbindande ängar.

Sammantaget kan Gotlands ålgräsbestånd beskrivas som variabla men allmänt förekommande runt ön. De är präglade av olika levandsstrategier anpassade efter begräsningar i substrat, exponering och konkurrens med andra kärlväxter. Akustiskt sök med stöd av verifierande videopunkter har visat sig vara en effektiv form av kartering av stora ytor vilket även kan tillämpas på andra kusträckor, översiktligt som i denna studie eller detaljerat upp till full täckning för uppföljande miljöövervakning i mindre områden.