Den nationella våtmarksinventeringen (VMI) har under 25 års tid inventerat Sveriges våtmarkstillgångar nedanför fjällkedjan. Totalt har VMI inventerat 35 000 objekt med en yta av 4,3 miljoner hektar, vilket motsvarar 10 % av Sveriges totala landyta. Syftet med inventeringen har varit att skapa en kunskapsbank över landets våtmarker, som ska kunna användas för bland annat miljöövervakning och naturresursplanering. Genom att undersöka hur påverkade våtmarkerna är av mänskliga aktiviteter och identifiera värdefulla våtmarker kan deras värden kan bevaras för framtiden. Inventeringsdata var också tänkt att utgöra ett underlag för myndigheters handläggning av t.ex. markavvattningsärenden och skogsavverkningar. Denna rapport beskriver VMIs metodik och presenterar de viktigaste resultaten från inventeringen. Våtmarker har i VMI definierats som: ”Våtmarker är sådan mark där vatten under en stor del av året finns nära under, i eller över markytan, samt vegetationstäckta vattenområden. Minst 50 % av vegetationen bör vara hydrofil, d.v.s. fuktighetsälskande, för att man skall kunna kalla ett område för våtmark. Ett undantag är tidvis torrlagda bottenområden i sjöar, hav och vattendrag, de räknas som våtmarker trots att de saknar vegetation.” Av praktiska skäl har endast större våtmarker nedom fjällen inventerats; i norra Sverige alla våtmarker över 50 ha och i södra Sverige huvudsakligen våtmarker större än 10 ha. Alla inventerade våtmarker (objekt) har flygbildstolkats och naturvärdesklassats. Totalt 12 % av våtmarkerna, har även besökts i fält för att ge ytterligare kunskap om deras naturvärden. Utifrån flygbildstolkningen klassades alla våtmarker till en av de 47 olika våtmarkstyperna. Med utgångspunkt i våtmarkstypernas rumsliga utbredning har vi gjort en indelning av Sverige i fem olika myrregioner: fjällmyr-region, palsmyrregion, aapamyr-region, högmosse-region och tallmosse-strandvåtmarks-region. De nya myrregionernas utbredning stämmer väl in med myrregionerna i våra grannländer. Den till ytan vanligaste vårmarkstypen i Sverige är topogena kärr följt av strängblandmyrar och strängflarkkärr. För hela landet är 11 % av objekten klassade som klass 1, (har mycket höga naturvärden), 24 % som klass 2 (höga naturvärden), 51 % som klass 3 (innefattar objekt med alltifrån relativt höga till ringa bevarade naturvärden) och 14 % som klass 4 (låga naturvärden). Även om vi fortfarande har kvar en stor våtmarksareal har en stor andel (80 %) av de inventerade våtmarkerna registrerade ingrepp och endast 20 % är helt ostörda. Diken är den vanligaste ingreppstypen, följt av skogsavverkningar och vägdragningar. Resultatet från VMI används regelbundet av länsstyrelser och kommuner och har varit ett viktigt verktyg för det nationella skyddet av våtmarkerna. De länsvisa inventeringarna har gjorts av de olika länsstyrelserna och Naturvårdsverket har fungerat som koordinator för verksamheten.