Målet med projektet var att få ökad kunskap om olika typer av anlagda våtmarkers

effekt på reduktion av närsalter. En utvärdering och jämförelse skulle göras

mellan olika våtmarker med varierande ålder, läge, utformning och huvudsakligt

syfte vid anläggandet. För att kunna jämföra de olika våtmarkernas

näringsrenande funktion med varandra skulle näringshalterna mätas vid samma

tidpunkt i ett antal våtmarker.

Provtagning har gjorts i sex våtmarker av varierande ålder och storlek. Den äldsta

dammen anlades för flera hundra år sedan medan den yngsta anlades 2012.

Storleken på våtmarkerna varierar mellan 0,15 till 7 ha. Totalt genomfördes

provtagning under tolv olika månader perioden mars 2014 – april 2016, främst

vintertid. Varje månad med provtagning togs prover vid tre tillfällen under samma

vecka. Vattenprov togs vid våtmarkens inlopp respektive utlopp. Samtidigt mättes

flödet in eller ut ur våtmarkerna. Proverna analyserades på totalkväve och

totalfosfor.

Vid bedömningen av våtmarkernas effekt på näringsreduktion användes

kvalitetskriterierna att inkommande vatten bör har riktvärdet om lägst 5 mg

kväve/l och 0,05 mg fosfor/l. Detta kan normalt nås med minst 50 hektars

tillrinningsområde med minst 70 % åkermark inom området.

Tre av våtmarkerna anlades primärt för näringsrening och dessa hade

tillrinningsområden som väl översteg kvalitetskriterierna, detsamma gällde både

kväve- och fosforhalterna i inkommande vatten. Slutsatsen av provtagningen är att

sedimentationen har haft stor betydelse för att fosforreduktion har kunnat ske. För

kvävereduktion krävs att uppehållstiden i våtmarken är tillräckligt lång vilket

gällde för två av dessa tre våtmarker. Den tredje våtmarken påverkades mer av

högflödet vilket gjorde att jordpartiklar med fosfor följde med i utflödet och vid

den perioden var även flödet för stort för att kvävereduktion skulle hinna ske.

Eftersom denna våtmark hade flöde under stor del av året kunde dock

näringsreduktion ske under längre del av året och påverka större mängder vatten.

En våtmark anlades för både näringsreduktion och biologisk mångfald. Denna

våtmark består av ett system av tre våtmarker efter varandra. De hade begränsat

inflöde med hög fosforhalt medan kvävehalten var lägre än kvalitetskriteriet. Både

fosfor- och kvävereduktion skedde i våtmarken i begränsad omfattning eftersom

liten mängd vatten passerade våtmarkerna.

Två av våtmarkerna hade ett stort tillrinningsområde på tusentals hektar och båda

hade lägre halter av kväve och fosfor än kvalitetskriterierna. Betydelsen för den

biologiska mångfalden är stor eftersom det finns få öppna vattenytor i

omgivningen.

Två av våtmarkerna används även för bevattningsändamål vilket förstärker nyttan

för näringsreduktion. Bevattningen gör att grödan under vegetationsperioden har

möjlighet att ta upp den näring som följer med vattnet. Näringsreduktion sker

4

både under lagringstiden i våtmarken och genom att näring tas upp av grödan och

förs bort vid skörden.

I samband med att våtmarkerna anlades som miljöinvesteringar inom

landsbygdsprogrammet bedömdes huvudsyftet för våtmarkerna. Inga vattenprover

togs utan bedömningen baserades på tillrinningsområdets karaktär och andel

åkermark inom detta. Detta projekt visar att bedömningarna var korrekta eftersom

näringsinnehållet fyllde de kvalitetskriterier som bör ligga till grund för

anläggning av våtmarker för näringsreduktion. De våtmarker som har anlagts i

syfte att rena vattnet är också de som har störst effekt på näringsinnehållet.

Syfte

Syftet med projektet var att få ökad kunskap om olika typer av anlagda

våtmarkers effekt på reduktion av närsalter. En utvärdering och jämförelse skulle

göras mellan olika våtmarker med varierande ålder, läge, utformning och

huvudsakligt syfte vid anläggandet. För att kunna jämföra de olika våtmarkernas

näringsrenande funktion med varandra skulle näringshalterna mätas vid samma

tidpunkt i ett antal våtmarker under två år.

Genom mätning av kväve- och fosforhalterna i inflöde och utflöde skulle

våtmarkerna kunna jämföras både med varandra och över tid. Flöden in och ut

från våtmarkerna skulle mätas där så var möjligt för att kunna se hur flödena

påverkar näringsretentionen.

Utifrån dessa mätningar var syftet att kunna dra slutsatser om hur våtmarkernas

placering och utformning påverkar den näringsrenande effekten. All data skulle

presenteras i en avslutande rapport tänkt att spridas till öns vattenråd, markägare,

projektörer av våtmarker och andra intressenter.

Syftet var också att kunna jämföra våra resultat med tidigare undersökningar i

andra delar av landet och se hur de stämmer för gotländska förhållanden. Detta

kan sedan användas som underlag i kommande arbete med våtmarksanläggning.