Viltförvaltningen i Sverige är en kontext där frågor om kön och jämställdhet länge varit underutforskade, trots att området präglas av tydliga könsmönster och en historiskt stark mansdominans. Denna rapport undersöker genusaspekter och villkor för jämställdhet inom svensk viltförvaltning genom tre delstudier: en forskningsöversikt, intervjuer med vilthandläggare samt fokusgruppsintervjuer med centrala aktörer. Resultaten visar att även om kvinnors deltagande ökar i vissa delar av förvaltningen, kvarstår betydande strukturella och kulturella hinder. Dessa tar sig uttryck i könssegregerade arbetsdelningar, skillnader i bemötande och krav på att kvinnor i högre grad måste bevisa sin kompetens. Rapporten visar också att jämställdhetsfrågor ofta hanteras symboliskt snarare än systematiskt, och att ansvarsfördelningen mellan aktörer är otydlig. Samtidigt finns en bred medvetenhet om behovet av förändring och en vilja att utveckla mer inkluderande former för förvaltning av våra gemensamma naturresurser. Rapporten riktar sig till forskare, beslutsfattare, myndigheter och andra aktörer med intresse för naturresursförvaltning, jämställdhet och hållbar samhällsutveckling.