I den lilla orten Forsby i Vingåkers kommun upptäcktes i april 2025 förhöjda halter av perfluorpropionsyra (PFPrA) i det kommunala dricksvattnet. Den uppmätta koncentrationen på cirka 7 000 ng/l är, såvitt vi vet, den högsta dokumenterade halten av PFPrA i dricksvatten globalt och totalt påverkades 29 hushåll. Livsmedelsverket genomförde en riskbedömning, och baserat på denna samt försiktighetsprincipen beslutades att det förorenade dricksvattnet skulle ersättas med vatten från ett annat vattenverk. För närvarande finns mycket begränsad kunskap om hur PFPrA elimineras från kroppen. Den aktuella studien genomfördes som en miljömedicinsk undersökning med syfte att förbättra kunskapsläget kring PFPrA:s ackumulering i serum och urin samt dess eliminationshastighet efter avslutad exponering. En studiegrupp bestående av nio personer boende i Forsby och som i huvudsak konsumerade dricksvatten från området rekryterades och deltog i sju på varandra följande provtagningstillfällen mellan april och september. Serum-, helblods- och urinprover samlades in från studiegruppen. Därutöver erbjöds samtliga invånare i den lilla orten möjlighet att få sina serumhalter av PFPrA och utvalda PFAS analyserade för att bedöma exponeringsnivåerna i befolkningen. En kontrollgrupp med elva personer utan känd exponering för PFPrA rekryterades också. Medianhalten av PFPrA i serum var 16 ng/ml (intervall <3,0–75 ng/ml) vid det andra provtagningstillfället, då 25 invånare i Forsby lämnade prover. Dessa halter var två till hundra gånger högre än vad som tidigare rapporterats. Motsvarande medianhalt i kontrollgruppen var <3,0 ng/ml. Urinkoncentrationerna låg i intervallet <2,1 till 14 ng/ml (justerat för specifik vikt). Utöver PFPrA analyserades 27 andra PFAS, varav tio påträffades i minst ett prov. De uppmätta halterna av dessa PFAS var likartade mellan den exponerade gruppen, kontrollgruppen och andra befolkningsgrupper i Sverige. Serumhalterna av PFPrA minskade under provtagningsperioden från april till september. Den beräknade halveringstiden, uppskattad med en linjär blandad modell med slumpmässigt intercept, var 53,7 dagar (95 % konfidensintervall: 44,7–62,7 dagar). Den uppskattade halveringstiden var längre än vad som tidigare rapporterats för liknande homologer såsom perfluorbutansyra (PFBA) och perfluorpentansyra (PFPeA). För att undersöka om denna oväntat långa halveringstid kunde förklaras av förekomst av ett föregångarämne som långsamt omvandlades till PFPrA genomfördes både TOPA‑analyser (Total Oxidizable Precursor Assay) och EOF‑analyser (Extractable Organofluorine) på serum och helblod från utvalda individer. Några bevis för förekomst av ett föregångarämne kunde inte påvisas.