Spridning av PFAS i samhället är en aktuell fråga i många olika sammanhang och ett av vårt tids största miljöproblem. Ramboll har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att bistå med en kartläggning och analys av andra länders riskbedömningar beträffande spridning av PFAS- innehållande slam på jordbruksmark. Syftet är att bidra med ett bättre underlag för beslut och rådgivning till tillsynsmyndigheter kopplat till frågor om risker med spridningen av avloppsslam på jordbruksmark i Sverige.Genomgången har koncentrerats till riskbedömningar genomförda av US EPA och danska Miljøstyrelsen. Dessa riskbedömningar har använt olika metodik där den amerikanska bedömningen fokuserar på exponering och risker för människa genom olika modeller medan den danska riskbedömningen omfattar även jord- och vattenlevande organismer och beräknar en acceptabel slamhalt utifrån olika befintliga riktvärden.Resultatet av genomgången visar att det finns en del skillnader mellan de antaganden som gjorts i främst den amerikanska bedömningen jämfört med svenska förhållanden. De amerikanska parametrarna är i vissa fall konservativa men i de flesta fall leder de snarare till en underskattning av exponeringen. Exempel på konservativa antaganden som ger överskattning av risken kan exempelvis vara om upptaget av PFAS i grödor baseras på växthusförsök. Ur ett svenskt perspektiv så är det även konservativt att anta att graden av självhushållning är så hög som beskrivs i den amerikanska studien, samt att den amerikanska slamgivan är 10 gånger högre än vad en normal svensk slamgiva är. För modellparametrar såsom föroreningsnivå i slam, antagen tid för exponering och livsmedelsintag så är antagandena dock väl icke-konservativa för att beskriva svenska förhållanden på ett rimligt sätt. Vidare så utgår riskbedömningen från exponering för endast PFOS och PFOA och den tar inte hänsyn till varken kombination av exponeringsvägar, additiva effekter mellan de två bedömda ämnena, innehåll av andra PFAS-substanser och prekursorer i slam eller att exponering kan ske från andra källor och vid andra tidpunkter än de 10 år som används i modellen. Trots detta resulterar den amerikanska modelleringen i en ökad risk för både carcinogena och icke-carcinogena effekter till följd av den modellerade slamspridningen. I den danska riskbedömningen används till skillnad från den amerikanska inte någon specifik PFAS-halt i slam, utan man beräknar i stället fram acceptabla halter i slam utifrån olika relevanta gränsvärden och andra scenariospecifika parametrar med hjälp av olika modeller. Ett riktvärde för PFAS4 i slam anges till 15 μg/kg ts för skydd av dricksvatten. För livsmedel uppges inte något värde då osäkerheten blir för stor till följd av att data saknas för att modellera spridningen i näringskedjan.Efter den initiala genomgången genomfördes en fördjupad analys av de olika modellerna för att så långt det går klargöra huruvida de antaganden som gjorts och parametrar som använts av US EPA och i tillämpbara fall Miljøstyrelsen förhåller sig till svenska förhållanden och vilka av dessa som kan sägas leda till en ökad eller minskad risk i en svensk kontext. Resultatet visar att den riskmodell som skulle behöva tillämpas i Sverige för att ta höjd för alla relevanta faktorer behöver kunna hantera fler typer av risker än de modeller som använts i de amerikanska och danska riskbedömningarna. En del är den historiska spridningen av slam, som den amerikanska modellen bortser ifrån, vilket har bidragit till en upplagring och förhöjda halter av PFAS i jordbruksmark. Vidare så har det i undersökningar visats att slam innehåller en stor andel prekursorer till terminala PFAS, ämnen som när de når jorden kan omvandlas till mer stabila former av PFAS och bidra till förhöjda halter på sikt. En stor kunskapsbrist finns också beträffande risker med exponering för mer komplexa blandningar av PFAS samt att över 90% av slammets innehåll av extraherbart organiskt fluor fortfarande består av okända ämnen med en okänd hälsorisk.Utifrån de osäkerheter som finns, ämnenas extrema persistens och allvarliga hälsoeffekter så är det Rambolls slutsats att PFAS i slam behöver regleras. För att komma vidare med en reglering behövs mer kunskap, särskilt om halter svenska i jordar och grödor men också en utökad karaktärisering av olika ämnen i slam.