Återvätning av dränerade våtmarker kan öka deras vattenhållande förmåga och minska risken för torka, bränder och översvämningar. Mer vatten i landskapet gynnar också den biologiska mångfalden genom en större variation av habitat. Därtill gör högre grundvattennivåer att nedbrytningen av torv och därmed avgången av koldioxid minskar, och om torvbildande arter återetableras kan kolinlagringen öka ytterligare. Detta projekt har genom en litteraturstudie undersökt hur lång tid det tar innan viktiga ekosystemtjänster återskapas efter återvätning, samt hur länge eventuella negativa effekter kan dröja sig kvar. Litteratursammanställningen visar att vissa effekter, såsom höjd grundvattennivå, sker direkt, medan återetablering av torvbildande vegetation och artsamhällen kan ta decennier eller till och med sekler. Vissa oönskade effekter på vattenkvalitet och metanbildning kan uppstå, särskilt under första decenniet efter återvätning. Litteraturstudien visar att det finns stora kunskapsluckor avseende långsiktiga effekter av återvätning. Projektet ger även förslag på hur effektuppföljning kan ske för att förbättra kunskapsläget. Fler avancerade mätstationer med långsiktiga mätningar krävs, men även mobila infrastrukturer för att följa upp effekterna på landskapsnivå. Vi föreslår även ökad användning av enklare metoder som naturvärdesinventeringar, fjärranalys och proxyvariabler för att möjliggöra nationell uppskalning av resultaten.