I TRK-projektet beräknades närsaltbelastningen från Sverige till omgivande hav. I projektet gjordes utvärderingar av både kvalitén i indata och i resultat (se TRK-rapporten - Brandt, M. och Ejhed, H. 2003. TRK Transport - Retention - Källfördelning. Belastning på havet. NV 5247). En av de viktigaste förbättringsförslagen var att se över beräkningarna av jordbruksläckaget för kväve för vissa regioner.

I TRK beräknas markläckaget för olika markanvändningar i ett avrinningsområde genom att markarealen för respektive markanvändning multipliceras med en typhalt för denna markanvändning och med avrinningen för området. Summan av markläckaget från olika markanvändningar och punktutsläpp utgör bruttobelastningen lokalt från området. Typhalter (utlakningskoefficienter) för jordbrukets kväveläckage beräknas med SOILNDB modellen. I TRK-projektet genererades typhalter för 22 regioner, s.k. utlakningsregioner, för Sverige. Typhalterna för jordbruksmarkens läckage representerar förhållandena vid rotzonen, medan typhalter från övrig mark bygger på mätningar i små områden och representerar bidraget direkt till vattendraget.

Under vattnets och kvävets väg från de olika källorna till havet sker en tillförsel hela vägen samt en omvandling mellan olika former av kväve och en avskiljning av kväve (retention) från vattenfasen. I HBV-N modellen sker först en sammanräkning av bruttobelastningen och därefter simulering av retentionen. Retentionen delas upp dels i en markretention, dvs. det som sker från rotzonen i grundvatten och i markzonen tills vattnet når vattendraget, och dels det som sker i vattendrag och sjöar. Markretentionen berör därför enbart jordbruksläckaget och enskilda avlopp, där utsläppet beräknats ske i små diken eller i rotzonen. Både markretentionen och vattendrag/sjöretentionen baseras på samband som bygger på belastning och temperatur samt empiriska parametrar. Beräkningarna sker på dygnsbasis. Retentionsberäkningarna görs i två steg – först markretentionen och sedan sjöretentionen. De empiriska parametrarna tas fram regionalt utifrån en anpassning mot recipientdata (s.k. kalibrering). Parametrar för markretentionen tas fram för regionen genom kalibrering i små sjölösa områden. Parametern låses och därefter sker regional kalibrering av sjöretentionen för huvudavrinningsområden. Oberoende mätdata (som alltså inte använts för kalibrering) används vid valideringen.

I avrinningsområden utan eller med försumbar andel sjöar sker i stort sett ingen markretention under vinterhalvåret och detta ger en möjlighet att validera den simulerade halterna (blandningshalten utifrån olika markläckage och punktutsläpp) under vintern i vattendraget mot recipientdata. Dessa områden kan även användas för kalibrering av parametern för markretentionen (för oorganiskt kväve) för utlakningsregionerna. Parametrarna påverkar de simulerade halterna i stort sett enbart under de varmare årstiderna. Vid TRK-projektets start återfanns ca 50 områden med mätdata, som uppfyllde kravet på avsaknad av sjöar (inkl. även eventuella uppströmsområden). Av dessa är ca hälften TRK-områden och hälften betydligt mindre områden (delavrinningsområden). Dessa områden användes för kalibrering av parametern för markretentionen för respektive region och vid valideringen.