Utsläppen från sjöfarten står för en allt större andel av de samlade emissionerna av framförallt kväveoxider och svaveloxider. Även vad gäller bl a partiklar är emissionerna från fartyg betydande. Dessa emissioner förutses öka i framtiden i och med att trafikarbetet ökar alltmer samtidigt som utvecklingen avseende motorer, avgasefterbehandling och bränslen är långsam inom den marina sektorn. Vidare är kunskapen kring det faktiska trafikarbetet som sjöfarten utför behäftat med osäkerheter. Olika globala beräkningsmodeller ger resultat som skiljer en faktor två avseende den mängd bränsle som konsumeras årligen inom sjöfart.
Syftet med den föreliggande studien är att bedöma om det går att få fram bättre underlag för att beräkna sjöfartens utsläpp till luft. Behovet av förbättrat underlag motiveras dels av den internationella rapporteringen, dels av miljömålsarbetet. Det föreligger också ett behov av förbättrat underlag till styrmedelsarbete för att bättre miljöanpassa sjöfarten.
En rad av utsläppen från sjöfarten påverkar klimatet. Främst är det CO2 där sjöfarten idag globalt står för ca 3% av de samlade utsläppen av fossilt CO2. Detta är en andel som kan förväntas öka i framtiden. Dessutom släpps det ut lustgas och metan. De stora NOX-utsläppen påverkar klimatet via sekundär reaktioner: dels leder det till reaktioner där metan konsumeras, dels bildas ozon. Partikelutsläppen verkar i klimatsammanhang ha en direkt avkylande effekt och är dessutom viktiga för molnbildning, vilket även det tros bidra avkylande.
Sverige är ålagt att producera ett antal olika rapporter om emissioner från bl a sjöfarten genom internationella konventioner, bl a takdirektivet och klimatrapporteringen. Det rör sig bl a om växthusgaser och andra skadliga emissioner. Det finns dessutom ett behov av att följa upp emissioner i samband med miljömålsarbete. Bland annat finns ett förslag till delmål kring utsläppen av svaveloxid och kväveoxid från sjöfarten med en indikator formulerad som: ”Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider från sjöfart som bunkrar (tankar bränsle) i Sverige totalt och per såld bränslemängd (angivet som energi)”.
I Sverige finns sedan 1998 ett system där fartyg som minskar sina emissioner av NOX och SOX får reducerade farledsavgifter. Detta system har framförallt fått genomslag för inrikestrafiken. Sedan maj 2006 är Östersjön ett s k SECA (sulphur emission control areas) -område där bränsle med högst 1,5% svavel får användas. Alternativt öppnar regelverket för att rökgasrening används så att utsläppen är under 6,0 g SO2/kWh. Under 2007 blev även Nordsjön SECA område. I övrigt får bränsle med högst 4,5% svavel användas.
Norrköping: Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut , 2008. , p. 20