Del 1 i denna rapport om förorenade områden är en av sex delar i Naturvårdsverkets serie Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Övriga delar i serien är Skogslandskapet, Odlingslandskapet, Grundvatten, Sjöar och vattendrag samt Kust och hav. Syftet med Bedömningsgrunder för miljökvalitet är att länsstyrelser, kommuner och andra ska kunna göra kvalificerade bedömningar av miljökvaliteten utifrån insamlade data om tillståndet i miljön, och därmed få bättre underlag för miljöplanering och målstyrningsarbete. Varje rapport innehåller bedömningsmallar för ett urval parametrar som motsvarar de mål och hotbilder som finns inom det område som rapporten behandlar.
Ett förorenat område är en deponi, mark, grundvatten eller sediment som är så förorenat av en punktkälla att halterna påtagligt överskrider lokal/regional bakgrundshalt. Bedömningsgrunder för förorenade områden används för att bedöma enskilda förorenade områden. De är ett hjälpmedel för att, med begränsat underlag, kunna göra bedömningar av de risker ett förorenat område kan ge upphov till. Resultatet av bedömningen är att objektet inordnas i en av fyra riskklasser.
Riskklassningen är en samlad bedömning av föroreningarnas farlighet, föroreningsnivån, spridningsförutsättningarna och känsligheten och skyddsvärdet. Till hjälp för bedömningarna ges principer, blanketter och tabeller med indelning av de olika momenten. Det underlag som behövs för riskklassningen kommer till liten del från miljöövervakningen. Istället görs riktade undersökningar och utredningar för varje objekt.
Del 2 av rapporten är en vägledning som anvisar dels vilka krav på underlagsdata som Måste ställas för att förorenade områden skall kunna riskklassas med rimlig säkerhet, dels hur dessa uppgifter samlas in. I del 2 redovisas hur planering, provtagning och analyser bör genomföras. Tillsammans med del 1 erhålls en vägledning för samtliga steg i en inventering av förorenade områden.
Modellen som beskrivs kallas MIFO, Metodik för Inventering av Förorenade Områden. Den är indelad i två faser. Orienterade studier inleds med identifiering av objekt och branscher. Därpå följer uppgiftsinsamling där tillgänglig information via kart- och arkivstudier används tillsammans med intryck från platsbesök och intervjuer. Orienterande studier avslutas med sammanställning, utvärdering och rapportering.
Översiktliga undersökningar inleds med rekognosering på platsen och upprättandet av en så kallad geokarta och en provtagningsplan. Sedan görs provtagningar på strategiskt utvalda punkter och analyser på relevanta parametrar. Översiktliga undersökningar avslutas med sammanställning, utvärdering och rapportering.
Rapporten innehåller även information om kvalitetssäkring, skyddsutrustning och säkerhetsfrågor.
Stockholm: Naturvårdsverket, 1999. , p. 150
Naturvårdsverkets anmärkning 2024-10-28: Delar av innehållet i denna rapport är utdaterat till följd av ny lagstiftning. De allmänna riktlinjerna och modellen som användes i rapporten har reviderats sedan den publicerades. Mer information finns på Naturvårdsverkets webbplats: https://www.naturvardsverket.se/vagledning-och-stod/fororenade-omraden/riktvarden-for-fororenad-mark/