Biologisk mångfald innefattar inte bara vilda djur och växter utan även den odlade mångfalden enligt Konventionen för biologisk mångfald. Under miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” finns ett delmål om ”Genetiska resurser hos husdjur och kulturväxter”. Arbetet med genetiska resurser är i full gång, det finns många intresseorganisationer och frågan är populär hos många människor. Fortfarande har den dock relativt låg prioritet hos myndigheter, framförallt på djursidan vilket bl.a. syns på resurserna. Det verkliga arbetet med bevarande ligger i händerna på odlare och djurhållare, även här framförallt på djursidan. De allra flesta som bevarar äldre växtsorter och djurraser har småskaligt lantbruk och lever på landsbygden. Det finns ett omfattande landsbygdsprogram som är till för att främja och stötta dessa småföretagare. Trots detta har jag fått den uppfattningen att många känner sig åsidosatta eftersom regelverket är anpassat efter storskalig produktion och undantag för småskalighet är sällsynta.