Bibaggen (Apalus bimaculatus) är karaktäristisk och går knappast att förväxlas med någon annan skalbagge. I Västmanlands län är arten huvudsakligen knuten till sandiga täktmiljöer, där dess larver lever parasitiskt på sandlevande bin och då framför allt på vårsidenbiet (Colletes cunicularius).

Inom ramen för åtgärdsprogram för hotade arter har bibaggen inventerats vid två olika tillfällen inom Västmanlands län. Den första inventeringen genomfördes våren 2005 och resulterade i att man fann arten vid fem lokaler (varav två belägna i Heby kommun). Utöver bekräftade lokaler pekade inventeraren dessutom ut ytterligare några täkter där man kunde förväntas finna bibaggar. Detta antagande var en av anledningarna till att en ny inventering initierades och genomfördes våren 2009. I samband med denna inventering besöktes även ytterligare några sandmiljöer som inte hade fått något besök vid den tidigare inventeringen. 2009 års inventering resulterade i bibaggefynd vid femton lokaler varav flertalet nya.

Som redan nämnts är bibaggen i Västmanlands län huvudsakligen knuten till olika sandmiljöer som i sin begynnelse har varit aktiva sand- eller grustäkter, men som nu antingen är inaktiva eller att det där pågår någon annan form av aktivitet än täkthantering. Några av miljöerna används idag t.ex. som motocrossbana, skjutbana eller någon annan form av rekreation. För att bibaggar och sandlevande insekter skall kunna fortleva behövs den störda sanden och det enskilt största hotet mot dem är förmodligen det faktum att täktmiljöer i allt större grad avvecklas och planteras igen med träd. I de miljöer där man vet att bibaggen förekommer bör man undvika att ta bort olika typer av videväxter (Salix sp.), eftersom det är i dessa som bin och andra insekter finner sin föda tidigt om våren. Inga ”naturliga” sandmiljöer är för närvarande kända att hålla bibagge i Västmanland.

Trots senare års många nyfynd återfinns bibaggen fortfarande i den svenska rödlistan och klassas där som missgynnad (NT). Anledningen till att arten inte nerklassades i samband med 2010 års revidering av rödlistan, är att arten tidigare har varit förbisedd och att senare års ökning därför måste anses vara skenbar och att den maskerar den verkliga minskningen i artens habitat som har skett de senaste årtiondena (ArtDatabanken 2010).