Den lokala naturvårdssatsningen (LONA) skapades av regeringen 2004 för att stimulera kommunernas arbete med naturvård och friluftsliv. 300 miljoner kronor fördelades av staten på 1530 projekt i 261 kommuner under åren 2004-2006 och minst lika mycket satsades av kommuner och lokala föreningar. Från 2010 fortsätter LONA med 50 statliga miljoner kronor per år på obestämd tid, grundat på tidigare positiva utvärderingar av programmets resultat i form av ökat nyttjande och engagemang samt ökad delaktighet på lokal nivå i naturvården. I denna studie undersöks hur LONA-stödet påverkat kommunernas arbete med att bilda kommunala naturreservat. Analys av LONA-databasen kombineras med en enkät ställd till samtliga Sveriges kommuner, fyra fallstudier i Örnsköldsvik, Falun, Mellerud och Sollentuna samt kompletterande intervjuer med olika nyckelpersoner. Drygt hälften av kommunerna uppger att de bildat kommunala naturreservat, som främst handlar om att tillgodose behov av områden för friluftsliv och om att vårda och bevara värdefulla naturmiljöer. De flesta kommunala naturreservat är dessutom tätortsnära. Studien visar att den politiska viljan i kommunen, resurser för köp och förvaltning av mark samt tid för handläggning utgör hinder när inrättandet av ett naturreservat är aktuellt. LONA var ofta inte avgörande för bildandet av reservat, eftersom många kommuner redan var igång med reservatsprocesser före LONA startade. För cirka 40 procent av kommunerna med ett LONA- finansierat reservat har bidraget varit betydelsefullt: för att öka det politiska intresset, sätta igång processerna kring naturreservat, och för att genomföra åtgärder i reservaten. LONAstödet har i genomförandet av reservaten lett till en kvalitetsförbättring för skötselplaner och anläggningar samt ökade informationsåtgärder. Fallstudierna indikerar att LONA dessutom frigjort extra resurser till handläggning vid reservatsbildandet. Vid köp av mark har markåtkomstbidrag nyttjats av en tredjedel av kommunerna som för de flesta varit avgörande för att kunna bilda reservatet. Slutsatsen är att LONA spelat en viktig roll i att katalysera lokalt områdesskydd särskilt i kommuner där naturreservatsprocessen ännu inte påbörjats och där bidragit till att öka intresset och förankringen hos lokala politiker för naturskydd. LONA kan med sina 25 miljoner kronor till 119 områdesskyddsprojekt därmed ses som ett effektivt styrmedel inom naturskyddet, där tätortsnära områden med naturvärden skyddas och på så sätt kan användas av många människor i deras vardagsliv. LONA bör också ses som ett viktigt verktyg för att leva upp till de internationella åtagandena enligt konventionen för biologisk mångfald om ökat skydd, delaktighet och inflytande på lokal nivå. I framtiden bör LONA utvecklas t.ex. genom temasatsningar och genom regionala konferenser för att lyfta fram vinsterna med områdesskydd och tätortsnära natur.