Sverige fick i juni 2019 sitt sjunde biosfärområde. Biosfärområden är en del av Unescos globala program Man and the Biosphere (MAB) som startade 1971 i syfte att utveckla relationen mellan människan och hennes livsmiljö. Det finns över 700 biosfärområden i världen som strävar efter att vara så kallade modellområden för hållbar samhällsutveckling. Sveriges biosfärområden utgör sammanlagt drygt sju procent av landets totala yta. 

I rapporten beskrivs utvecklingen av Sveriges biosfärområden med särskilt fokus på områdenas organiserings- och bildningsprocesser. Rapporten bygger på semistrukturerade intervjuer och samtal med ett femtiotiotal nyckelaktörer för Sveriges biosfärområden i kombination med omfattande dokumentstudier. 

Rapporten diskuterar de utmaningar och framgångsfaktorer som uppkommer i biosfärorganisationerna och sätter dessa i relation till frågeställningar om biosfärområdenas representativitet, legitimitet samt organisatoriska förändringar och effekter. Rapporten visar hur biosfärorganisationerna förändrats över tid och hur de präglas av omfattande interaktiv samhällsstyrning, som utmärks av samverkan mellan en mångfald av olika aktörer inom biosfärområdena. Samtidigt innebär biosfärorganisationernas interaktiva arbetssätt och hybrida karaktär att det kan finnas risk för så kallad mission drift, där organisationerna riskerar att frångå sina ursprungliga uppdrag. Rapporten visar också på flera betydelsefulla kvalitativa effekter av biosfärområdenas organiseringsprocesser. I flera av områdena har bland annat biosfärarbetet bidragit till att människor börjat betrakta och förhålla sig till sin omgivning på nya sätt. Det interaktiva arbetssättet har också bidragit till att lösa flera naturresursrelaterade konflikter. Avslutningsvis ger rapporten rekommendationer för det fortsatta arbetet med att stödja biosfärarbetet i Sverige.

Nyckelord: biosfärområde, samverkan, organisering, hybridorganisationer, legitimitet, representativitet, environmentality, interaktiv samhällsstyrning (collaborative governance).