Ejdern tillhör toppkonsumenterna i den marina näringsväven och kan därför sägas vara en indikator för näringstillståndet och miljögifter i havet. Arten började etablera sig i Blekinge i Bräkne Hoby skärgård under 1940-talet. På 1960-talet började den även att häcka i östra och västra Blekinge. Den första ejderhäckningen på ögruppen Utklippan i Karlskrona skärgård inträffade 1968 och 1975, då den första inventeringen genomfördes på Utklippan, noterades 6 par. Antalet ökade därefter kraftigt fram till toppåret 1994, då 243 häckande ådor noterades. Därefter minskade populationen, var som lägst nere på 65 häckande ådor 2008 för att därefter öka igen. Under de två senaste inventeringarna, 2014 och 2015, har antalet ådor nästan varit lika många som under toppåret. 2015 häckade 220 ådor.  

Troliga orsaker till den kraftiga tillväxten av ejderstammen mellan 1968-1994 är bl a förbudet mot vårjakt på ejder som genomfördes 1953 men som i Blekinge inte respekterades förrän långt senare (Larsson 1993), inrättandet av fågelskyddsområden samt den tilltagande näringstillförseln till Östersjön (Svensson, Svensson & Tjernberg 1999). Även avfolkningen av Utklippan i och med automatiseringen av fyren har troligtvis haft betydelse för ejderstammen genom minskad störning och upphörd vårjakt (Larsson 1993).

Karlskrona Ornitologiska Klubb inledde årliga inventeringar av ejder på Utklippan 1984. Sedan 1996 är inventeringen del av den regionala miljöövervakningen, vilken finansieras via Naturvårdsverket och administreras av Länsstyrelsen i Blekinge. Syftet med inventeringen är att inom Utklippans naturreservat räkna samtliga ruvande ådor under vecka 19 eller 20 samt fastställa häckningsframgång (antal ägg och eventuellt antal ungar per häckning).  Fram till och med 2005 fångades en stor del av ådorna för ringmärkning. Under perioden 1984-2005 har 537 häckande ejdrar ringmärkts och 973 kontroller av tidigare märkta ådor har registrerats. När det gäller antal ungar och ägg per kull så har sammantaget 10 044 ägg i 2 279 kullar räknats mellan åren 1995-2015, vilket ger ett genomsnitt på 4,41 ägg per kull. Räkningarna på Utklippan ger i regel inte någon vägledning till hur stor del av ejderungarna som blir flygga men personal på fågelstationen har noterat att antalet ungar kring öarna under sommarmånaderna är lågt. Däremot, i maj 2012 lyckades man räkna antalet ungar och fick ett mått på överlevnad. Endast 28% av antalet ägg som lades blev flygga ungar.

Runt hela Östersjön är bilden av ejderns expansion och tillbakagång densamma. Ejderpopulationen hade sin topp i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Därefter har en kraftig tillbakagång skett men på Utklippan återhämtade sig ejderpopulationen efter 2009 och är nu nästan lika stor som under toppåret 1994. Efter populationstoppen har ådornas kondition försämrats och antalet ägg per kull har minskat på många håll. Dödligheten bland ällingarna (ejderns ungar) har också ökat till alarmerande nivåer. Fördelningen mellan könen har blivit allt snedare, till ådornas nackdel.

Bilden av ejderns tillbakagång är komplicerad och troligen samverkar en rad faktorer. Behovet av mer forskning kring näringstillgången i havet, planktonsamhällenas sammansättning, blåmusslornas kvalitet som näring för ejdrarna, ejderns kondition och häckningsframgång är uppenbart. I detta sammanhang är det angeläget att inventeringen av häckande ejdrar på Utklippan fortsätter.