Hjälmaren sänktes åren 1882-1886. Skillnaden mellan medelvattenstånden före och efter sänkningen blev 1,3 m. Stora landarealer uppkom och tidigare sanka stränder dränerades. Dessutom bildades ett rätt stort antal helt nya skär. Där block och grus kom att utgöra grund (brott) i vattenbrynet har isskjutning och annan tillandning ibland fortsatt nybildningen av låga skär. De har kallats skär så snart de hyst minst en art högre växtlighet.Litteraturen kring Hjälmarsänkningen är omfattande. Historiken fick en ingående skildring av Bertil Walldén i hans "Den stora sjösänkningen" 1940. Därefter har fyra inventeringar utförts och gemensamt för dessa har varit att studera florans invandring och förändringar. Den fjärde inventeringen kom också att gälla växtsamhällenas utformning samt en översiktig inventering av lav-och mossfloran. Här publiceras en sammanställning av primärmaterialet i fråga om floran och dess utveckling .