År 2002 bjöd på gynnsamt väder för inventering och övervakning av ärenprisnätfjäril Euphydryas aurinia. Fortsatta inventeringar av sydligaste Gotland visar att arten idag sanno-likt endast finns kvar på norra Gotland. Förekomsten på Bälsalvret, Kallgate och omkringlig-gande områden i Hejnum och Bäl socknar är fortsatt de enda lämpade för framtida natur-vårdsåtgärder. Artens främsta förekomstområden här har olyckligtvis kommit att omfattas av ett större be-tesprojekt som samlat merparten av de lokala markägarna. Initiativet till projektet var helt markägarnas, och dessa har själva bekostat stängslingen av de mycket stora markområdena som ingår i hägnen. Förhoppningen har varit att komma i åtnjutande av EU-bidrag. Det olyck-liga består i att miljön, som felaktigt ger intryck av att ha varit kontinuerligt betad under tidi-gare decennier, består av en mycket mjuk och finkornig kalklera på en vattenavstötande berg-grund av märgelsten. Området liknar i sin geologiska uppbyggnad inte andra delar av Got-land, och erfarenheter av bete på till synes liknande miljöer på ön bör inte tillämpas här. De stora arealerna av blekvätar ger ett mycket dåligt bete men utsätts för kraftigt markslitage av boskapen då denna förflyttar sig i området och sjunker ned i den av nederbörden upp-mjukade leran. Blekvätarna är ärenprisnätfjärilens enda livsmiljö här på ön. Värdväxten ängsvädd (Succisa pratensis) växer endast talrikt inom delar av ärenprisnätfjärilens 6 x 2 km stora utbrednings-område. Fjärilen ställer stora krav på hög markfuktighet, och reproduktionen sker till över-vägande delen på väddplantor växande på tuvor som är höga nog att inte översvämmas under mer långvariga nederbördsperioder. Fjärilshonan är vidare mycket kräsen i sitt val av rätt blad för äggläggningen då samtliga ägg läggs i en grupp. För att erhålla rätt soluppvärmning av äggen utan att överhettning uppstår måste hon finna ett stort oanfrätt väddblad som pekar rakt mot solen i zenit, på en högre tuva och helst omgiven av fler plantor av värdväxten. Larverna lever socialt till övervintringen och tillväxer mycket långsamt. Deras spånader som täcker värdplantan fungerar som växthus där de kan finna rätt temperatur för matsmältningen. Med detta levnadssätt är ärenprisnätfjärilen mycket sårbar för de skador den kringflackande boska-pen åstadkommer på väddplantor och spånader. Fjärilshonan skulle exempelvis aldrig välja ett väddblad med lerstänk för äggläggningen. Runt de djupa trampsåren i kalkleran blir alla plan-tor nedsmetade med våt lera. De absolut viktigaste reproduktionsområdena har på begäran skyddats från boskapens fortsat-ta tramp från cirka juli månad 2002. Det är dock högst osäkert om denna insats är tillräcklig för artens långsiktiga överlevnad på Gotland. Alla förekomstytor är underkastade olika typer av extrema naturkatastrofer av det lilla formatet, och ärenprisnätfjärilen behöver alternativa miljöer vid torka respektive översvämning. Blekvätarna i Hejnum och Bäl har också andra höga naturvärden, bl.a. en mycket rik orkidéflora och sannolikt landets främsta förekomst av växten blodtopp (Sanguisorba officinalis) och den sårbara fjärilen snedstreckad lövmätare (Scopula virgulata). Om ärenprisnätfjärilen fortsätter att minska på Gotland, rekommenderas Länsstyrelsen att pröva om ett markinköp för bildande av naturreservat är genomförbart. Biologiska och ekolo-giska studier har nu visat att den gotländska ärenprisnätfjärilen skiljer sig avsevärt från fast-landsrasen. Utseendemässigt påminner den om en ras som närmast förekommer på centrala Sibiriens stäppområden.