Inom ramen för den nationella hälsorelaterade miljöövervakningen (HÄMI) har exponering

för metylkvicksilver (MeHg), persistenta organiska föreningar (POP) och intag av

fiskfettsyror i form av fettsyresammansättningen (Omega-3 index) kartlagts. Studieområdet

begränsades till kommuner i Gävleborgs län, kring Vänern, Vättern och i Småländska

höglandet. Totalt skickades 6 500 enkäter till ett slumpmässigt urval av flickor och kvinnor i

barnafödande ålder (15-45 år). Svarsfrekvensen var 30 %.

Enligt enkätsvaren är det endast en femtedel av landets kvinnor (15-45 år) som följer

Livsmedelsverkets råd att äta fisk 2-3 gånger i veckan, och ca 5 procent åt sällan eller aldrig

fisk. En mindre andel av kvinnorna (1,5 %) konsumerade all sorts fisk minst 30 gånger per

månad, vilket är minst en fiskmåltid varje dag. Konsumtion av riskfiskar var betydligt

vanligare i den studerade gruppen än vad Livsmedelsverket råd anger (2-3 gånger per år).

Enligt enkätsvaren åt 80 procent MeHg-fisk och ca 60 procent åt POP-fisk mer än tre gånger

per år, men de flesta åt dessa fiskar högst en gång per månad.

Baserat på de 1950 enkätsvaren, valdes två grupper av personer ut för förfrågan om

provtagning och kompletterande enkät, en grupp med hög konsumtion av fisk och en med

ingen eller låg konsumtion. Totalt deltog 75 kvinnor i högkonsumentgruppen och 55 kvinnor i

lågkonsumentgruppen.

Blodserumhalten av PCB 153 och HCB hos högkonsumenter av POP-fiskar var signifikant

högre än hos lågkonsumenter. Medianhalten i serum för PCB 153 var 36 ng/g fett (range 9-

125 ng/g fett) bland högkonsumenter och 24 ng/g fett (range 4-74 ng/g fett) bland

lågkonsumenter. Halterna bland högkonsumenterna var något högre än jämförbara halter i

bröstmjölk från förstföderskor från Uppsala (median 31 (range 19-91) ng/g fett) år 2006, men

lägre än tidigare mätningar (median 68 (range 24-186) ng/g fett) från år 1996-97. PCB 153-

halten och även HCB och DDE bland förstföderskor har generellt minskat över tid i takt med

att POP-halterna i miljön har minskat. I vår studie ingick både gravida, förstföderskor,

omföderskor och kvinnor som inte fått barn. Trots att exponeringen har minskat syns ett

samband mellan PCB-halt och konsumtion av fisk, framförallt för konsumtion av fet fisk som

innehåller låg/medelhög halt av POP och av POP-fisk.

Det var ett starkt samband mellan kvicksilverhalten i hår och konsumtion av mager fisk

(R=0,51), riskfiskar (R=0,47) och total fiskkonsumtion (R=0,54). MeHg-halten i hår var

signifikant högre bland högkonsumenter av fisk (MeHg-grupp: median 0,28 mg/kg (range

0,07-2,1 mg/kg), POP/MeHg-grupp: median 0,4 mg/kg (range 0,17-1,6 mg/kg), POP-grupp:

median 0,37 mg/kg (range 0,10-1,2 mg/kg) jämfört med lågkonsumenterna (median 0,07

mg/kg (range 0,01-0,45 mg/kg). Jämfört med tidigare HÄMI-studier var hårhalterna av MeHg

låga i alla grupper. I en tidigare studie av kvinnor (19-56 år) med högt fiskintag var

medianhalten i hår 1,9 mg/kg (range 0,30-14 mg/kg). I en HÄMI-studie av gravida

förstföderskor (20-40 år) från Uppsala var medianhalten i hår 0,35 mg/kg (range 0,07-1,5

mg/kg; Berglund et al., 2001) och i en studie av gravida kvinnor i Västsverige var

medianhalten i hår 0,43 mg/kg (range 0,02-1,8 mg/kg; Rödström et al., 2004). Trots ett

(självrapporterat) högt intag av fisk med potentiellt höga kvicksilverhalter var det ingen av

kvinnorna som överskred WHO:s expertorgan JECFA tolerabla kvicksilverhalt i hår på 2,2

mg/kg. Tre procent av kvinnorna överskred National Research Concil (NRC) tolerabla hårhalt

på 1,2 mg/kg.

Fettsyresammansättningen i blod visade tydligt samband mellan Omega-3 index och total

fiskkonsumtion och konsumtion av olika sorters fisk. Likaså visades att intag av Omega-3

kosttillskott har stor betydelse. De flesta personerna hade ett adekvat intag av Omega-3.

Några (10 %) hade Omega 3-index under 4. Dessa personer tillhör främst lågkonsumentgruppen.

De skulle behöva öka sitt intag av Omega 3, t ex genom ökad fiskkonsumtion. Ett

generellt ökat fiskintag enligt Livsmedelsverkets rekommendationer kommer dock att leda till

en ökad exponering för miljögifter i fisk, eftersom även andra fisksorter än riskfiskar, bidrar

till den totala exponeringen. Det är därför viktigt att även i fortsättningsvis övervaka

exponeringen.