Denna kunskapssammanställning har gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket. Målet är att göra en sammanställning av befintlig kunskap om hur landskapsekologiska tankesätt, teorier, idéer och modeller samt helhetstankar för landskapsplanering kan användas och har använts för att beskriva och/eller genomföra landskapsstrategier. Kunskapssammanställningen har hämtat material från internationella och nationella nätverk av forskare och myndigheter, data från internationell och nationell litteratur, genom sökningar i biblioteksdatabaser, institutionsdatabaser, vetenskapliga tidskrifter, avhandlingar, rapporter från institut och universitet. Information om fallstudier och praktisk tillämpning har till stora delar hämtats från internet. Genom en enkätundersökning och uppföljande intervjuer har mycket kunskap tillförts av ett stort antal nationella och internationella forskare, planerare och handläggare på myndigheter, främst i Sverige och ett antal europeiska länder. Bakgrunden till uppdraget är utmaningen inom naturvården med att uppnå ett bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden. Viktiga biotoper/habitat, som utgör kärnområden för många arter blir mindre till ytan och ligger allt mer isolerade från varandra. Dessa kärnområden omges av fler homogena och allt större produktionsmarker, som antingen marginaliseras eller intensifieras i markanvändning och som därmed blir otillgängliga eller fientliga för många arter. Ett långsiktigt bevarande av biologisk mångfald och funktionella ekosystem innebär att det är otillräckligt att bara inrikta naturvården på skyddet av små områden. Planering och skydd/skötsel behöver istället ske med en helhetssyn över större områden, över ett helt landskap eller en hel region. Sammanställningen ska ligga till grund för Naturvårdsverkets arbete med att ta fram en vägledning för landskapsstrategier för biologisk mångfald, som berör arbetet med det 16:e miljökvalitetsmålet, Ett rikt växt- och djurliv.