Rökpipsvamp Urnula craterium är bara känd från 31 lokaler i Sverige och två av dessa kan vara försvunna idag. Arten har ett relativt snävt utbredningsområde med sin tyngdpunkt förlagd till de centrala delarna av Uppland och angränsande delar av Västmanland. Därutöver finns spridda lokaler längs kusten från norra Småland till Medelpad, samt en lokal vardera i Dalarna och Dalsland. Arten har en östlig utbredning i Europa. Rökpipsvampen är relativt sällsynt i Europa, men vanlig i Nordamerika. Sedan 1985 har fynd av svampen gjorts på drygt 20 lokaler. Fruktkroppar bildas bara under mycket gynnsamma förhållanden och på flera av lokalerna uppträder de lågfrekvent och troligtvis med många års mellanrum. Rökpipsvamp växer på död ved av hassel i skuggiga-halvskuggiga biotoper där luftfuktigheten är hög. Sådana biotoper kan vara täta hassellundar, granskogar med hassel, bäckraviner, bergrötter och strandskogar. Särskilt viktigt tycks närheten till rörligt vatten vara. Intill bäckar och underjordiska vattenflöden finner man ofta rikligt med fruktkroppar där förhållandena i övrigt är gynnsamma. Svampen är inte kalkgynnad men finns ändå främst i örtrika skogar där det finns rödlistade lundväxter. Sannolikt har svampen höga krav på lång trädkontinuitet. Artens aktuella status är något oklar. Den har uppmärksammats först på senare tid och före 1975 var den bara känd från sju lokaler. Den trivs bäst i ett landskap som brukas som det gjordes förr och det troliga är att arten minskat kraftigt i utbredning. Rökpipsvampen gynnas då hasselrika marker växer igen med gran och mängden död hasselved ökar på grund av kraftig beskuggning. Några av de rikaste lokalerna är gran-hasselbestånd. Arten är klassad som starkt hotad (EN) i den svenska rödlistan 2005 (Gärdenfors 2005) främst på grund av sin ringa populationsstorlek och på att beståndet minskar.Rökpipsvampen har idag ett mycket svagt skydd och knappast i något fall finns artspecifika åtgärder planerade. Drygt 1/3 av de aktuella lokalerna är naturreservat men i skötselplanerna har inte hänsyn tagits till de speciella krav rökpipsvampen ställer. Resterande områden är oskyddade och direkt hotade av skogsbruksåtgärder eller av för tät igenväxning med gran. Ett annat hot är svampens begränsade utbredningsområde och dess beroende av snö och snösmältning i mars-april. Klimatförändringar kan ändra på snötäckets djup och varaktighet, vilket kan påverka arten negativt inom det område den idag förekommer. För att kartlägga artens status i Sverige idag bör 2005 års inventering av redan kända lokaler kompletteras med en inventering av andra potentiellt lämpliga lokaler, totalt drygt 200. I områden som är naturreservat bör en översyn och eventuell revidering ske av befintliga skötselplaner så att rökpipsvampens livskrav tillgodoses. Oskyddade områden med rik förekomst av svampen bör ges ett långsiktigt skydd. I områden som inte är aktuella som naturreservat eller liknande bör markägare informeras och stimuleras till privata initiativ som gynnar svampen. Uppföljning av rökpipsvamp bör ske löpande och delvis genom verksamheten med svampväkteri. Kostnaden för genomförandet av åtgärdsprogrammet beräknas till 380 000 SEK.