Trots genomförda åtgärder mot tillförsel av näringsämnen är övergödning fortfarande ett miljöproblem i delar av Tumbaåns tätortspåverkade avrinningsområde. För fosfor är halterna i sjöar och vattendrag relativt oförändrade sedan mätningarna inleddes 1997. Halterna av kväve visar en säkerställd minskning i flera av de vattendrag som ingår i undersökningarna. Detsamma gäller totalhalterna av organiskt kol. Den tydligaste trenden är att vattnets motståndskraft mot försurande ämnen har ökat under perioden.  

Halter av miljögifter i abborre från sjöar i Tyresåns avrinningsområde är ofta förhållandevis höga när fisken kommer från tätortspåverkade sjöar. Detta samband gäller främst för halter av organiska miljögifter som PFAS-ämnen och polyklorerade bifenyler (PCB), men inte för kvicksilver. Halterna av kvicksilver varierar stort och ser inte ut att avspegla påverkan från lokala källor. Resultaten tyder på att belastningen av kvicksilver övervägande sker via nederbörden snarare än från lokala källor. En uppföljningsstudie i sjön Orlången visar att halter av kvicksilver och organiska miljögifter som PCB och polybromerade difenyletrar har ökat i abborre från sjön på senare tid. Denna haltökning kan bero på att sjöns produktivitet minskat efter genomförda åtgärder mot internbelastning av näringsämnet fosfor år 2019. 

En miljögiftsundersökning av abborre infångad hösten 2022 visar att halter av ämnena PFOS och kvicksilver är kraftigt förhöjda i abborre från några sjöar i Botkyrka kommun. Resultaten har dels föranlett kommunen att utfärda kostrekommendationer för egenkonsumtion av fisk från dessa sjöar, dels att utföra ytterligare undersökningar av miljögifter i fisk från kommunens sjöar och då med fokus på förbättrat underlag till kostrekommendationer. 

Årsredovisningen är Naturvårdsverkets resultatrapport till regering och riksdag för verksamhetsåret som har gått. Den beskriver med text och siffror hur Naturvårdsverket har arbetat för att genomföra vårt uppdrag enligt instruktion och regleringsbrev, samt hur vi verkat för att uppnå miljömålen.

Based on a literature study this report reviews seven initiatives that map and monitor plastics flows. It covers three Swedish national efforts (Mapping of plastic flows in Sweden, indicators in the Swedish EPA’s Roadmap for Sustainable Use of Plastics, and National plastics-related statistics reported to Eurostat), one Nordic initiative (Harmonization and development of plastic statistics in the Nordic countries), one EU initiative (the Plastic Product Mass Flow Model), and two global or EU-global initiatives (the Circularity Metrics Lab – Plastics Module and the UNEP/UNITAR statistical guideline for measuring flows of plastic). Each initiative was described using a common template covering target audience, development phase, available data, data-collection methods, and plans for update.

The report takes a bottom-up perspective. It begins with the Swedish context and then expands to Nordic, EU, and global initiatives to analyse and discuss how Swedish work connects to, complements, or could align with international frameworks. The comparison shows that initiatives differ in scope, methods, data sources, and maturity, and together provide a broad but not fully consistent picture of plastics use. Some are well established and updated regularly, while others are newer or still being developed.

Across initiatives, two overarching challenges stand out. First, datasets are often incomplete, inconsistent, or not fully transparent, partly because reporting practices vary. This leads to reliance on assumptions and estimates for parameters such as product weights, polymer types, plastic content, waste fractions, and treatment shares. Second, several initiatives simplify parts of the plastic life cycle to keep analyses manageable, for example by excluding reuse, certain recycling steps, trade flows, or by using indicator products. These choices reduce detail and can limit comparability, but they also enable a coherent system overview when data are lacking.

Looking ahead, the conclusions from this report highlight the need to balance indicator development with data generation and harmonised methods. Harmonisation efforts at Nordic and UN levels are essential for comparability over time and across countries, and their recommendations should be integrated into national work.

I projektet INSERT samarbetade experter inom ekotoxikologi, miljökemi, ekologi och biokemi för att förbättra bedömningen av biologiska effekter enligt havsmiljödirektivet (MSFD). Projektet införlivade icke-kemiska stressfaktorer och utnyttjade de senaste framstegen inom bedömning av blandningstoxicitet och övervakning av föroreningar i Östersjön i syfte att åtgärda brister i traditionella riskbedömningar, som förbiser kumulativa miljöeffekter. Den integrerade metoden stöder pågående revideringar av övervaknings- och bedömningsstrategier för biologiska effekter. Projektresultaten kommuniceras till HELCOM och nationella miljömyndigheter för att främja miljöbedömning och förvaltning av Östersjön, både nationellt och internationellt. Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens kunskapsbehov. 

Tillgång till rekreationsområden utan påverkan av buller är viktigt för trivsel, välbefinnande och hälsa. Men god ljudmiljö handlar om mer än avsaknad av störande ljud, t.ex. möjliggöra för naturens egna ljud att framträda. Den ljudnivå som är önskvärd, och kan betecknas som god, varierar med vilken områdestyp det är. I rapporten beskrivs kvalitetsmått för ljud vid alla förekommande områden, från stadsparker till platser långt från mänsklig påverkan. Det finns också avsnitt om målnivåer och tillämpning av angivna kvalitetsmått samt resonemang om hur man kan arbeta med att förbättra ljudmiljön med hjälp av zonindelning. 

Det saknas ofta data och beskrivningar av effekten av genomförda åtgärder för minskat matsvinn både i Sverige, och internationellt. Rapporten ger en bild av effekten av ett urval genomförda åtgärder, men visar även på vad som är viktigt att tänka på vid utformning av förebyggande projekt. Detta projekt initierades för att undersöka och sprida kunskap om hur olika aktörer kan utvärdera effekten av de åtgärder för minskat matsvinn som de genomför. Inom ramen för projektet har därför tio olika initiativ för minskat matsvinn utvärderats enligt en internationell utvärderingsmetod framtagen av EU:s Joint Research Centre. Enligt metoden bedöms genomförda åtgärder utifrån sex kriterier: kvalitet i utformning, måluppfyllelse, ekonomisk och klimatmässig effektivitet, systempåverkan, långsiktig hållbarhet samt skalbarhet och överförbarhet.

Vår hälsa påverkas i hög grad av miljön som vi vistas i. Kartläggning av miljörelaterad hälsa är därför ett viktigt verktyg för att möjliggöra en god och jämlik levnadsstandard för hela befolkningen och för att integrera miljö- och hälsoperspektiv i samhällsplaneringen.

Miljöhälsorapporten är en regional sammanställning för Skåne, Blekinge och Kronoberg utifrån Folkhälsomyndighetens miljöhälsoenkät till vuxna. Enkäten, som skickades ut 2023, har genomförts vart åttonde år sedan 1999 - vilket gör det möjligt att följa utvecklingen över tid. Frågorna rör miljöfaktorer, besvärsupplevelser och hälsotillstånd.

Miljöhälsorapport Skåne Blekinge Kronoberg 2025 är en viktig del i den regionala hälsorelaterade miljöövervakningen och i folkhälsoarbetet. Resultaten visar både positiva och negativa trender men även på skillnader mellan olika grupper i befolkningen. Några exempel:

•Hushåll med låg inkomst upplever dålig luftkvalitet utanför bostaden i betydligt högre grad än hushåll med hög inkomst.

•Dubbelt så många som bor i flerbostadshus jämfört med i småhus får sin sömn störd av trafikbuller.

•Nästan hälften av unga kvinnor har en permanent tatuering, vilket är betydligt fler än tidigare. Nya epidemiologiska studier tyder på att tatueringar kan vara en riskfaktor för melanom och lymfom.

•Andelen rökare fortsätter minska, men trots detta ökar andelen som i hemmet utsätts för andras rökning.

•Andelen som använder solskydd ökar - dock skyddar kvinnor sig i högre grad än män.

•Hushåll med låg inkomst saknar i betydligt högre utsträckning tillgång till egen tomt eller uteplats än hushåll med hög inkomst.

•Dubbelt så många besväras av att det är för varmt i bostaden under sommaren jämfört med i föregående enkät som skickades ut 2015.

Rapporten vänder sig till de som påverkar vår miljö och vardag i sina beslut, som till exempel beslutsfattare och handläggare i kommuner, regioner och på länsstyrelser. Vi hoppas att den används som beslutsunderlag vid åtgärder och prioriteringar för att förebygga ohälsa, uppnå jämlik hälsa och i arbetet med Agenda 2030, miljömål och folkhälsomål. Rapporten är en viktig del i den regionala hälsorelaterade miljöövervakningen och i folkhälsoarbetet.

Miljöhälsorapport Skåne Blekinge Kronoberg 2025 har tagits fram av Arbets- och miljömedicin Syd (AMM Syd) på uppdrag av länsstyrelserna och regionerna.

I svenska sötvatten har den nordamerikanska bäckrödingen, introducerad i slutet av 1800-talet, etablerat sig i stora delar av landet och konkurrerar i dag med vår inhemska öring om föda och livsutrymme. Samtidigt kan även flodpärlmusslan påverkas, vars livscykel är beroende av laxfiskar som värdfisk. Denna rapport sammanfattar resultaten från forskningsprojektet NOBROOK, som genom fältstudier, reduceringsfiske och kontrollerade laboratorieförsök studerade direkta och indirekta effekter av bäckrödingens närvaro. Resultaten visar tydligt att bäckrödingen har en negativ effekt både direkt på öringens habitatval, födonisch och tillväxt men även indirekt genom att störa samspelet mellan flodpärlmusslan och vår inhemska öring. Projektet lyfter också vikten av att använda olika metoder såsom passiva fällor för att fiska ut bäckrödingen eftersom enbart elfiske riskerar att lämna kvar mer aggressiva och aktiva individer.

I Västra Götalands län bedrivs regional miljöövervakning av grundvatten för att följa upp tillståndet i miljön. Under 2016–2020 har provtagning genomförts av råvatten i kommunala grundvattentäkter, det vatten som vattenverken använder för att producera dricksvatten. Totalt har ca 90 vattentäkter provtagits i nästan 80 grundvattenförekomster inom vattenförvaltningen fördelat på ca 30 kommuner. 

I nästan alla vattentäkter har analyserats basparametrar, metaller, bekämpningsmedel och PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser)samt vid behov även till exempel BTEX (bensen, toluen, etylbensen och xylener), alifater, PAH (polycykliska aromatiska kolväten), fenoler och ftalater. 

En utvärdering av analysresultaten har gjorts där högsta värdet som har uppmätts i vattentäkterna har jämförts med Sveriges geologiska undersöknings bedömningsgrunder och riktvärden samt Vattenmyndighetens riktvärden. Utifrån utvärderingen har bland annat följande konstaterats:

 • Motståndskraften mot försurning är oftast tillräcklig för att behålla ett acceptabelt pH, men i ungefär en sjättedel av vattentäkterna är alkaliniteten otillräcklig. 

• Konduktivitet, klorid- och sulfathalten varierar och påverkas i länet ofta av naturliga förhållanden. I två vattentäkter förekommer halter över riktvärdet för klorid och i en för sulfat.

• Nitrathalterna varierar främst från låga till måttliga. Ungefär 60% bedöms vara påverkade av mänsklig verksamhet (>2 mg/l), men riktvärdet överskrids bara i en vattentäkt.

• Fosfathalterna är huvudsakligen mycket låga till låga, men måttliga halter och högre förekommer. Halter över riktvärdet har uppmätts i en vattentäkt. 

• Många metaller förekommer naturligt i grundvatten, men kan även vara ett resultat av mänsklig påverkan. Uppmätta halter av arsenik, bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver och uran är huvudsakligen mycket låga till låga och inga halter över vända trend eller riktvärdet förekommer. För nickel och zink är uppmätta halter vanligen mycket låga till måttliga, men halter över riktvärdet har påvisats för nickel i en vattentäkt och för zink i en annan. 

• Fynd av bekämpningsmedel i grundvattnet är vanligt i länet och har påvisats i mer än hälften av de provtagna vattentäkterna, men halterna är i de flesta fall låga. I en vattentäkt tangerar halterna riktvärdet för ett enskilt bekämpningsmedel. 

• Förekomst av PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är vanligt och har påvisats i hälften av de provtagna vattentäkterna. I de flesta fallen är halterna av summa PFAS11 låga och inga halter över Vattenmyndighetens riktvärde på 90 ng/l har påvisats. I fem vattentäkter överskrids/tangeras SGU:s nya tröskelvärde för summa PFAS24. 

Sammanfattningsvis så förekommer det halter över SGU:s och Vattenmyndighetens riktvärden i länets grundvattentäkter, men inte i någon större omfattning. Fynd av bekämpningsmedel och PFAS i låga halter är däremot vanligt. 

Fler undersökningar i vattentäkterna behövs där det bara finns ett fåtal analysresultat för att få bättre tillförlitlighet i bedömningen av tillståndet, eftersom halterna kan variera över tid. Vid riskbedömning och statusklassning av grundvattenförekomster inom vattenförvaltningen är analysresultat för vattentäkter en viktig del. 

Dagens jordbrukslandskap och ett varmare klimat gynnar betande gäss, som är mer talrika än någonsin. Gässens påverkan på grödor och ekosystem skapar ibland konflikter och samhällskostnader. I forskningsprojektet Från fält till flyttväg: förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet har ny kunskap tagits fram till stöd för den ofta komplexa förvaltningen av gäss. I en serie om fem faktablad sammanfattas projektets forskningsresultat.

Dagens jordbrukslandskap och ett varmare klimat gynnar betande gäss, som är mer talrika än någonsin. Gässens påverkan på grödor och ekosystem skapar ibland konflikter och samhällskostnader. I forskningsprojektet Från fält till flyttväg: förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet har ny kunskap tagits fram till stöd för den ofta komplexa förvaltningen av gäss. I en serie om fem faktablad sammanfattas projektets forskningsresultat.

Dagens jordbrukslandskap och ett varmare klimat gynnar betande gäss, som är mer talrika än någonsin. Gässens påverkan på grödor och ekosystem skapar ibland konflikter och samhällskostnader. I forskningsprojektet Från fält till flyttväg: förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet har ny kunskap tagits fram till stöd för den ofta komplexa förvaltningen av gäss. I en serie om fem faktablad sammanfattas projektets forskningsresultat.

Dagens jordbrukslandskap och ett varmare klimat gynnar betande gäss, som är mer talrika än någonsin. Gässens påverkan på grödor och ekosystem skapar ibland konflikter och samhällskostnader. I forskningsprojektet Från fält till flyttväg: förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet har ny kunskap tagits fram till stöd för den ofta komplexa förvaltningen av gäss. I en serie om fem faktablad sammanfattas projektets forskningsresultat.

Dagens jordbrukslandskap och ett varmare klimat gynnar betande gäss, som är mer talrika än någonsin. Gässens påverkan på grödor och ekosystem skapar ibland konflikter och samhällskostnader. I forskningsprojektet Från fält till flyttväg: förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet har ny kunskap tagits fram till stöd för den ofta komplexa förvaltningen av gäss. I en serie om fem faktablad sammanfattas projektets forskningsresultat.

Rapporten beskriver olika scenarier hur intag av insjöfisk påverkar exponeringen av PFAS.

Rapporten presenterar resultat från ett projekt med syfte att kvantifiera effekten av svartmunnad smörbult i svenska vatten, utveckla nya metoder för att minska spridning och begränsa täthet, samt att undersöka potentialen att nyttja arten som resurs. Modellering pekar på att en invasion av svartmunnad smörbult gynnar förekomst av rovfiskar medan sik och skrubbskädda minskar. Experiment tyder på att arten kan vara en risk för laxfiskars lek. Ekonomiska analyser visar en negativ effekt på värdet av fritidsfisket. Projektet visar också att befintliga barriärer i flodsystem och hög hastighet i slitsrännor kan sakta ned men inte hindra spridning. Rovfiskar visade sig i både fält och experiment äta stor mängd svartmunnad smörbult och även i modeller ha en negativ effekt på dess förekomst i kustvatten. Det bör därför gå att begränsa smörbulten genom att stärka rovfiskbestånden.  Projektet modifierade även vanliga fiskeredskap som ryssjor att fånga smörbult effektivt men släppa ut bifångst.

This report reviews existing verification and certification systems and assesses how well they provide credible assurance across the plastics value chain. The analysis draws on desktop research, stakeholder interviews, and a systematic review of certification schemes and chain of custody models. It identifies the control elements needed for credibility, such as auditor competence, audit frequency, documentation practices, supplier due diligence, and transparent communication, and evaluates how consistently current systems apply them.

I denna studie mättes personburen exponering för bensen, 1,3-butadien, formaldehyd och kvävedioxid i Stockholm under hösten 2024. Totalt deltog 40 slumpmässigt utvalda personer folkbokförda i Stockholms stad, 22–60 år gamla (22 kvinnor och 18 män). Svarsfrekvensen var 30 %. Samtliga genomförde en veckas personburen provtagning och hälften deltog även i en andra mätvecka. Parallellt genomfördes sex veckors stationära mätningar vid två utomhusplatser på Södermalm: en urban bakgrundsstation på taknivå och en trafiknära station på gatunivå. Resultaten visar en tydlig och långsiktig minskning av halterna av samtliga ämnen sedan den första mätningen 2003, med de lägsta nivåerna hittills uppmätta 2024. Medianhalterna i de personburna mätningarna var 0,54 μg/m³ för bensen, 0,034 μg/m³ för 1,3-butadien, 7,7 μg/m³ för formaldehyd och 9,2 μg/m³ för kvävedioxid. Dessa resultat ligger under gällande miljökvalitetsmål, även om förhöjda halter observerades hos vissa deltagare i samband med exempelvis rökning, gasspis, målning eller vedeldning. Som i tidigare HÄMI-omgångar var personburna halter generellt högre än stationära halter i urban bakgrund på taknivå. Detta understryker att personburna mätningar utgör ett viktigt komplement till stationära mätningar och modelleringar. För kvävedioxid noterades att trafiknära gatunivåer ibland översteg de personburna halterna, vilket speglar påverkan från intensiva trafikmiljöer

Mätningar av bly, kadmium och kvicksilver i barn boende utanför Landskrona 

Dagens jordbrukslandskap och ett varmare klimat gynnar betande gäss, som är mer talrika än någonsin. Gässens påverkan på grödor och ekosystem skapar ibland konflikter och samhällskostnader. I forskningsprojektet Från fält till flyttväg: förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet har ny kunskap tagits fram till stöd för den ofta komplexa förvaltningen av gäss. I en serie om fem faktablad sammanfattas projektets forskningsresultat. FAKTABLAD 4: Vilka fält väljer gässen?

Dagens jordbrukslandskap och ett varmare klimat gynnar betande gäss, som är mer talrika än någonsin. Gässens påverkan på grödor och ekosystem skapar ibland konflikter och samhällskostnader. I forskningsprojektet Från fält till flyttväg: förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet har ny kunskap tagits fram till stöd för den ofta komplexa förvaltningen av gäss. I en serie om fem faktablad sammanfattas projektets forskningsresultat. FAKTABLAD 5: Adaptiv förvaltning 

Dagens jordbrukslandskap och ett varmare klimat gynnar betande gäss, som är mer talrika än någonsin. Gässens påverkan på grödor och ekosystem skapar ibland konflikter och samhällskostnader. I forskningsprojektet Från fält till flyttväg: förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet har ny kunskap tagits fram till stöd för den ofta komplexa förvaltningen av gäss. I en serie om fem faktablad sammanfattas projektets forskningsresultat. FAKTABLAD 3: Intressegrupper och gåsförvaltning 

Dagens jordbrukslandskap och ett varmare klimat gynnar betande gäss, som är mer talrika än någonsin. Gässens påverkan på grödor och ekosystem skapar ibland konflikter och samhällskostnader. I forskningsprojektet Från fält till flyttväg: förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet har ny kunskap tagits fram till stöd för den ofta komplexa förvaltningen av gäss. I en serie om fem faktablad sammanfattas projektets forskningsresultat. FAKTABLAD 2: Att förebygga gässens skador på gröda 

Dagens jordbrukslandskap och ett varmare klimat gynnar betande gäss, som är mer talrika än någonsin. Gässens påverkan på grödor och ekosystem skapar ibland konflikter och samhällskostnader. I forskningsprojektet Från fält till flyttväg: förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet har ny kunskap tagits fram till stöd för den ofta komplexa förvaltningen av gäss. I en serie om fem faktablad sammanfattas projektets forskningsresultat. FAKTABLAD 1: Grågässens nya flyttvanor

Lithium-ion batteries (LIBs) are key to modern energy storage due to their high energy density and rechargeability. LIB components contain fluorinated compounds, including ionic liquid anions such as hexafluorophosphate (PF6-), tetrafluoroborate (BF4-) and bis(trifluoromethanesulfonyl)imide (TFSI) in electrolytes. However, limited data exist on emissions and environmental behaviour of these substances across the LIB lifecycle. This screening study aimed to detect fluorinated substances linked to LIBs in water near three Swedish sites: a recycling facility (Stena Metall AB, Halmstad), an R&D center (Northvolt Labs, Västerås), and a landfill (Sofielund, Stockholm), as well as in wastewater treatment effluent from four cities and drinking water from two cities. The two inorganic fluorinated compounds, PF6- and BF4-, were measured at levels up to 39 000 ng/L and 2 400 ng/L, respectively, near the industrial site in Halmstad. Of the three bis-perfluoroalkyl sulfonimide (bisFASI) homologues analysed, TFSI was the most prevalent. Around the recycling facility, TFSI was measured at 33-82 ng/L, and at even higher concentrations downstream of the site in a nature reserve (106 ng/L). TFSI was present in the wastewater treatment plant effluents from all four cities, at concentrations ranging from 0.4 to 2.1 ng/L. Trifluoroacetic acid (TFA) was the dominant fluorinated substance across most samples, whereas other short-chain PFAS and inorganic ions, including BF4-, TFMS, PFPrS, PFBS, PFHxS (linear [L] and branched [br]), and TFSI, exhibited site-specific occurrence. These results demonstrate that LIB-associated fluorinated substances are present in the environment and at elevated concentrations around recycling and waste management sites. This screening study highlights the need for expanded monitoring and improved treatment strategies to minimize the emissions of these hazardous chemicals into the environment. 

Pelagia Nature & Environment AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län utfört analys av kiselalger och sammanställning av denna rapport inom regional miljöövervakning. Provtagningen utfördes år 2025 vid 15 lokaler i Västra Götalands län och utfördes av Länsstyrelsen Västra Götaland. Provtagningen och analyserna utfördes enligt gällande standarder, föreskrifter och handledningar. Pelagia är ett ackrediterat organ för provtagning och analys av kiselalger. Två index beaktas vid klassificering utifrån kiselalger; IPS (Indice de Polluosensibilité Spécifique) och ACID (ACidity Index for Diatoms). IPS indikerar näringsbelastning och ACID indikerar surhetsförhållanden i vattnet. Utöver dessa två index används stödparametrarna %PT (Pollution Tolerant valves), som indikerar organisk förorening, och TDI (Trophic Diatom Index), som indikerar näringsbelastning, som stöd vid tolkningen av statusklassificeringen. Riskflaggning för andra typer av påverkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa, gjordes med stödparametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet. Förekomst av missbildningar kan tyda på någon miljögiftspåverkan (t.ex. bekämpningsmedel, metaller eller liknande).Resultatet från undersökningarna visade att IPS-index motsvarade hög status vid två lokaler: Kvarntorpsbäcken och Lillån vid Härja. Kvarntorpsbäcken hade ett ACID-index som indikerade mycket sura förhållanden, medan ACIDvärdena vid alla övriga lokaler tydde på nära neutrala eller alkaliska förhållanden. God status, med avseende på IPS, påvisades vid Hjoån, Hornån, Lidan, och Stålkvarnebäcken. Inom ramarna för Måttlig status hamnade Dänningen, Valboån, Årnäsån, och Ätran. Vid Valboån låg IPS-värdet nära gränsen till God status, men det höga TDI-värdet vid lokalen styrker klassificeringen. Otillfredsställande status noterades vid fem lokaler: Broälven, Dälpan, Skeppsbrobäcken, Ängebäcken, och Överbyån. Av dessa lokaler ligger IPS-värdet vid Ängebäcken och Överbyån nära gränsen mot Måttlig status, men stödparametrarna TDI och %PT visade på stark/mycket stark respektive mycket stark påverkan vid lokalerna. Inga lokaler riskflaggades på grund av missbildningar, låg diversitet eller lågt antal räknade taxa. Andelen missbildningar motsvarade försumbar miljögiftspåverkan vid samtliga lokaler utom Lillån vid Härja, därmissbildningsfrekvensen låg precis på gränsen mellan försumbar och svag påverkan av miljögifter

Under perioden 15 juli till 8 augusti år 2024 genomfördes elfiskeundersökningar på 84 lokaler i vattensystem inom och i nära anslutning till Jönköpings län. Mycket höga flödesförhållanden under juli innan uppstarten av elfisket gjorde att många lokaler i länets västra delar inventerades vid höga flöden. Senare delen av juli var nederbörden liten så flödena ändrades succesivt till mer normala förhållanden.

Vattentemperaturer var relativt normala. Flödesförhållandena bedöms ha påverkat fångsteffektiviteten negativt då fisk migrerar från områden under dessa förhållanden. Under 2024 fångades sammanlagt nio fiskarter samt signalkräfta. Öringen var vanligast förekommande art (96,8 procent) på samma nivå som föregående tre-årsperiod. Förekomsten av signalkräfta i vattendragen ligger på normalt höga nivåer på drygt 80 procent. Två arter, nejonöga och abborre ökade i omfattning under 2024. Antalet arter för respektive lokal varierade mellan 1–7 där majoriteten av lokalerna hade en förekomst av 2–4 arter (medelförekomst 3,15). Noterbart är att ingen flodkräfta fångades på någon lokal där det tidigare funnits. Lake och mört förekom i fler lokaler än närmast föreliggande inventering i samma lokal. Detta innebar en generell sänkning av VIX då andel av toleranta arter ökar.

Vid en jämförelse mellan lokalerna som ingår i länsstyrelsens program år 2024, visar det sig att tätheterna av öringungar sammantaget minskat i alla vattensystem i jämförelse med föregående 10-årsperiod. Liksom tidigare år är öringtätheterna högst i Motala ströms vattensystem där det finns sjövandrande bestånd från Vättern. En test utfördes med lokalernas normalyta, där man tar bort effekten av varierade flöden mellan olika år. Den visar att tätheterna av öringungar och äldre öring är på signifikant lägre nivåer på länsnivå och Nissans vattensystem i jämförelse med närmast föregående inventering. Skillnaden var ännu tydligare vid en jämförelse mot föregående 10-årsperiod med signifikant lägre tätheter under 2024. På länsnivå och i Nissans vattensystem gällde det både öringungar och äldre öring. Försämring av öringtätheterna bedöms vara mer av kortsiktig karaktär då medelfångstern från de senaste fyra åren inte skilde sig signifikant på föregående åtta års inventeringar. Sammantaget var tätheterna över lag lägre under 2024.

En analys av VIX visar på ett signifikant lägre värde på indexet under år 2024 i jämförelse med närmast föregående elfisketillfälle på länsnivå och i Motala ströms vattensystem. Analysen visar även vattenföringens betydelse för VIX då 2024 års inventerade lokaler skiljer sig i grad då jämförelserna görs mellan inventeringar olika år där flödet avviker mellan åren. Länsstyrelsens sammanvägda ekologiska statusklassning(expertbedömning) tar hänsyn till detta och andra förekommande brister i VIX vilket innebar justering av VIX-klassning på 26 lokaler (31 procent), varav 19 fick högre klassning och sju lägre. Anledningen till detta bedöms främst vara orsakade av förändrade tätheter av öringungar då habitatet överlag blir sämre vid höga flöden (vilka var mycket höga innan inventeringen startade). Även förekomst av enstaka mer toleranta arter påverkar VIX negativt. Justerat resultat visar att totalt 56 lokaler (67 procent) hade god eller hög status. En lokal bedömdes ha dålig status.

Försurningspåverkan, som främst baseras på förekomsten av försurningskänsliga årsungar av fiskar och kräftor, bedöms sammantaget vara låg i länet då 79 lokaler av 84 bedöms ha optimal eller nära optimal reproduktion, det vill säga uppfyller kalkmålet. I jämförelse med närmast föregående elfisketillfälle visar det sig att bedömd försurningspåverkan ökat på elva lokaler och minskat på fyra.

Sammantaget visar resultatet under år 2024 generellt på (1) lägre tätheter av öring, (2) lägre VIX och (3) marginellt ökad försurningspåverkan. Delar av detta kan hänföras till mycket höga flöden och nederbördsmängder under perioden innan inventeringen påbörjades den 15 juli. Nya undersökningar under mer normala förhållanden kommande år kommer att ge svar på om det handlar om en temporär förändring eller inte.

Denna rapport är en utvärdering av det nätprovfiske som genomfördes i Hästsjön under tre nätter 6-9 augusti 2024. Syftet med provfisket var regional miljöövervakning, generera underlag för statusbedömning inom vattenförvaltningen samt att resultatet ska ligga till grund för fiske[1]vårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Det standardiserade nätprovfisket finansierades av Hästsjöns fiskevårdsområdesförening. Fältarbetet utfördes av personal från Länsstyrelsen med hjälp från fiskevårdsområdesföreningen.

Under provfisket fångades abborre, gädda, mört, siklöja och sutare. Fångsten dominerades av abborre följt av mört. Den totala fångsten per bottensatt nät var dubbelt så stor jämfört med nätprovfisket 2012 och stor i relation till sjöar på sydsvenska höglandet. Fångsten per pelagiskt nät har ökat mer än i bottensatta nät. Jämfört med sjöar på höglandet var fångsten per pelagiskt nät mycket stor, vilket delvis är en effekt av att endast djupzonen närmast ytan fiskades på grund av sjöns ringa djup.

Fångsten av abborre var stor i relation till sjöar på höglandet och har ökat kraftigt jämfört med föregående nätprovfiske. Att ökade fångster kan ses i en större del av längdfördelningen tyder på att abborren tål dagens fisketryck. Ökningen av antalet abborrar över 350 millimeter var ovanligt omfattande. Medelstorleken har trots det minskat sedan 2012, vilket förklaras av den stora ökningen av årsyngel.

Fångsten av mört var även vid provfisket 2024 stor i relation till sjöar på höglandet, vilket bekräftar bilden av att förekomsten av mört är omfattande i Hästsjön. Jämfört med 2012 var den största skillnaden att det fångades betydligt fler mörtar under 100 millimeter. Årsklassers styrka varierar naturligt och kan förmodligen delvis förklara skillnaden jämfört med 2012. Att mörtsamhällen domineras av små individer kan också vara ett tecken på påverkan av övergödning.

Fångsten av siklöja var normal i relation till sjöar på höglandet och antyder att beståndet är någorlunda stabilt. Samtidigt har bestånd av siklöja i många sjöar problem och uppvisar minskade fångster i nätprovfisken varför en normal fångst per ansträngning inte behöver vara likvärdigt med ett opåverkat bestånd. Även i Hästsjön fångades färre individer per nät jämfört med 2012.

Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara måttlig, vilket är en försämring från senaste nätprovfisket. Fångsten antyder en viss påverkan av övergödning. Framför allt i form av den stora fångsten per ansträngning. Däremot var fångsten av abborre i relation till mört större än i många sjöar påverkade av övergödning.

Denna utvärdering gäller Lagans och Helgeås vattensystem för perioden 2021–2023. Lagans och Helgeås avrinningsområden ligger i en del av länet där försurningsproblemen är stora. En näringsfattig berggrund och en rik nederbörd bidrar till problemen. Även om nedfallet av försurande svavel i området har minskat kraftigt sedan slutet på 80-talet, visar provtagningar i trendsjöar och referensvattendrag att försurningssituationen fortfarande är allvarlig. De västra delarna av Lagans avrinningsområde är värst drabbade av försurning, medan huvudfåran och delar öster om huvudfåran inte är lika försurningspåverkade.

Större rovmärla (Dikerogammarus villosus) upptäcktes i Vättern under en standardiserad undersökning av bottenlevande smådjur hösten 2022 och artbestämdes på vintern 2023. Större rovmärla är en invasiv främmande märlkräfta som har stor påverkan på ekosystem där den normalt inte ska finnas.

För att utreda möjlig påverkan på sjöns ekosystem har Länsstyrelserna i Jönköping och Östergötland försökt ta reda på hur djupt arten finns i Vättern. En metod som testades var inventering med dykare. Resultatet redovisas här som en del av det projekt som beviljades medel av Havs[1]och Vattenmyndigheten i november 2023

Större rovmärla (Dikerogammarus villosus) upptäcktes i Vättern under en standardiserad undersökning av bottenlevande smådjur hösten 2022 och artbestämdes på vintern 2023. Fyndet skapade stora rubriker och arten har sedan dess bedömts i högsta klassen för invasivitet (Mycket hög risk, SE). Effekten är tydlig i Vättern där större rovmärla tagit över helt längs långa strandsträckor, än så länge främst längs östra och södra delen från Motalaviken ner till Jönköping.

För att ta reda på mer om större rovmärla och riskerna med den har Länsstyrelserna i Jönköping och Östergötland låtit SLU Artdatabanken sammanställa information om artens ekologi, vilka naturvärden den kan hota i Vätterns tillflöden och om det finns några möjliga åtgärder mot fortsatt spridning. Resultatet redovisas här som en del av det projekt som beviljades medel av Havs- och Vattenmyndigheten i november 2023.

Denna rapport är en utvärdering av det nätprovfiske som genomfördes i Stråken under fyra nätter 5-9 augusti 2024. Syftet med provfisket var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen samt att provfisket ska ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Det standardiserade nätprovfisket finansierades av Jönköpings kommun, Habo kommun, Mullsjö kommun och Stråkens fiskevårdsområdesförening.

Under provfisket fångades abborre, benlöja, braxen, gers, gädda, mört och siklöja. Fångstvikten dominerades av abborre följt av mört. Den totala fångsten per bottensatt och pelagiskt nät var liten i relation till andra sjöar på sydsvenska höglandet och har inte förändrats i nämnvärd utsträckning i genomförda nätprovfisken sedan 2004.

Fångsterna av abborre tyder på ett stabilt men förhållandevis litet bestånd. Fångsten tyder på att abborren inte är påverkad av yttre påverkan av betydande karaktär. Även fångsten av mört var liten. Fångsten har dessutom minskat jämfört med för 20 år sedan, vilket kan hänga samman med minskade näringshalter. Siklöja fångades främst i pelagiska nät där de var den dominerande arten.

Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara god, vilket är samma bedömning som vid senaste nätprovfisket. Det ska dock sägas att bedömningen inte har tagit hänsyn till det svaga bestånd av öring som finns i Stråken.

Stråkens fiskevårdsområdesförening är en aktiv förening. I rapporten presenteras åtgärdsförslag som föreningen kan välja att arbeta vidare med. Det bedöms vara prioriterat att införa ett förbud mot att fånga öring. För att framöver kunna ge bättre rekommendationer och i synnerhet om rovfisk föreslås föreningen att utöver att kontinuerligt utföra uppföljande nätprovfisken även samla in fångststatistik från fisket. I synnerhet för gädda, men även stora abborrar.

Denna rapport är en utvärdering av de nätprovfisken som genomfördes i Munksjön och Rogbergasjön 19-23 augusti 2024. Syftet med provfisket var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen samt att provfisket ska ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Undersökningarna finansierades av Jönköpings kommun som också är fiskerättsägare i Munksjön.

Under provfisket i Munksjön 2024 fångades abborre, benlöja, björkna, braxen, gers, gös, mört, nors, sarv och öring. Fångstvikten dominerades av abborre, följt av mört och braxen. Den totala fångsten per nät var normal i relation till andra sjöar i ekoregion 4. Det finns dock skäl att misstänka att syrehalten i vattenprofilen påverkade fiskens uppehållsplats och därför också fångstens storlek negativt. Jämfört med de två tidigare provfisketillfällena har fångstvikten per nät halverats. Balansen mellan de olika fiskarterna har i någon väsentlig mening inte förändrats sett till fångstvikt. Andelen abborrar av den totala fångsten var dock den lägsta som uppmätts under perioden 2002-2024. Fångsten av gös tyder på ett litet bestånd. Fångsten av yngel har ökat och kan tyda på att gösen är på väg att ytterligare etablera sig i Munksjön.

Såväl EQR8 som E-index indikerar god status. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms efter expertgranskning ändå vara måttlig. Den låga fångsten per nät bedöms vara orsaken till att E-index inte indikerar påverkan av övergödning 2024. Att det finns skäl att misstänka att fångsten var en underskattning på grund av låg syrehalt motiverar att den ekologisk status med avseende på fisk ändå bedöms som måttlig.

Under provfisket i Rogbergasjön 2024 fångades abborre, gädda, mört och sutare. Fångstvikten dominerades av mört, följt av gädda, abborre och sutare. Den totala fångsten per nät var stor i relation till andra sjöar i ekoregion 7. Resultatet tyder på att Rogbergasjön är fiskrik och påverkad av övergödning. Fångsten av mört var mycket stor. Utvecklingen sedan provfisket 2012 indikerar att balansen i fisksamhället snarare har förskjutits mot att vara mer karpfiskdominerat. Den ekologiska statusen bedöms vara måttlig och fiskindexen (E-index och EQR8) indikerar att fisksamhället är påverkat av övergödning. Framför allt var det den stora fångsten som fick negativt genomslag. Men även den låga kvoten av abborre jämfört med karpfisk och abborrens låga medelstorlek bidrog till att fiskindexens negativa utslag.

Denna rapport är en utvärdering av det nätprovfiske som genomfördes i Solgen under tre nätter 19-22 augusti 2024. Syftet med provfisket var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen samt att provfisket ska ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Det standardiserade nätprovfisket finansierades av Länsstyrelsen i Jönköpings län och Solgensfiskevårdsområdesförening. Fältarbetet utfördes av personal från Länsstyrelsen med hjälp från fiskevårdsområdesföreningen. Solgen är utpekad som nationellt värdefullt vatten för natur och regionalt särskilt värdefullt vatten för fiske.

Under provfisket fångades abborre, braxen, gös, mört, sarv, siklöja, sutare och hybrider mellan mört och braxen. Fångsten dominerades av abborre. Mört var den näst vanligaste arten. Gös var den tredje vanligaste arten sett till antal och den näst vanligaste sett till fångstvikt. Den totala fångstvikten per bottensatt nät var i paritet med nätprovfisket 2013 och stor i relation till andra sjöar i ekoregion 4 det vill säga sjöar under 200 meter över havet i sydöstra Sverige söder om gränsen till norrland inom vattendelaren till Östersjön. Fångsten av gös, abborre och braxen var stor i relation till andra liknande sjöar i ekoregionen.

Fångsten av gös har minskat medan fångsten av abborre och braxen ökat. Framför allt har fångsten av gös över minimimått minskat. Utifrån åldersanalyserade gösar från provfisket var tillväxten god de första åren men avtog när den närmade sig minimimåttet. Den minskade fångsten av gösar över minimimått och den försämrade tillväxten på gösar omkring minimimåttet kan vara ett tecken på hårt fisketryck. Därför föreslås åtgärder för att begränsa uttaget och öka andelen stor gös.

Fångsten av abborre har ökat jämfört med föregående nätprovfiske. Medelvikten har ökat och det fångades fler stora fiskätande abborrar 2024. Att fångsten av stora abborrar ökat tyder på att abborren tål dagens fisketryck och konkurrensen med gös. Fångsterna i genomförda nätprovfisken tyder på att beståndet av abborre är stabilt. Att abborren och även braxen haft en god utveckling de senaste åren stärks av fiskerättsägarnas egna iakttagelser.

Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara måttlig, vilket är samma bedömning som vid senaste nätprovfisket. Fångsten antyder en viss påverkan av övergödning. Framför allt i form av den stora fångsten per ansträngning. Däremot var fångsten av abborre i relation till mört större än i många sjöar påverkade av övergödning.

I rapporten presenteras åtgärdsförslag som föreningen kan arbeta vidare med. Dessa ska ses som rekommendationer. Fiskevårdsområdesföreningen beslutar själva över sin verksamhet och har full frihet att välja vad de vill arbeta vidare med.

Spridning av PFAS i samhället är en aktuell fråga i många olika sammanhang och ett av vårt tids största miljöproblem. Ramboll har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att bistå med en kartläggning och analys av andra länders riskbedömningar beträffande spridning av PFAS- innehållande slam på jordbruksmark. Syftet är att bidra med ett bättre underlag för beslut och rådgivning till tillsynsmyndigheter kopplat till frågor om risker med spridningen av avloppsslam på jordbruksmark i Sverige.Genomgången har koncentrerats till riskbedömningar genomförda av US EPA och danska Miljøstyrelsen. Dessa riskbedömningar har använt olika metodik där den amerikanska bedömningen fokuserar på exponering och risker för människa genom olika modeller medan den danska riskbedömningen omfattar även jord- och vattenlevande organismer och beräknar en acceptabel slamhalt utifrån olika befintliga riktvärden.Resultatet av genomgången visar att det finns en del skillnader mellan de antaganden som gjorts i främst den amerikanska bedömningen jämfört med svenska förhållanden. De amerikanska parametrarna är i vissa fall konservativa men i de flesta fall leder de snarare till en underskattning av exponeringen. Exempel på konservativa antaganden som ger överskattning av risken kan exempelvis vara om upptaget av PFAS i grödor baseras på växthusförsök. Ur ett svenskt perspektiv så är det även konservativt att anta att graden av självhushållning är så hög som beskrivs i den amerikanska studien, samt att den amerikanska slamgivan är 10 gånger högre än vad en normal svensk slamgiva är. För modellparametrar såsom föroreningsnivå i slam, antagen tid för exponering och livsmedelsintag så är antagandena dock väl icke-konservativa för att beskriva svenska förhållanden på ett rimligt sätt. Vidare så utgår riskbedömningen från exponering för endast PFOS och PFOA och den tar inte hänsyn till varken kombination av exponeringsvägar, additiva effekter mellan de två bedömda ämnena, innehåll av andra PFAS-substanser och prekursorer i slam eller att exponering kan ske från andra källor och vid andra tidpunkter än de 10 år som används i modellen. Trots detta resulterar den amerikanska modelleringen i en ökad risk för både carcinogena och icke-carcinogena effekter till följd av den modellerade slamspridningen. I den danska riskbedömningen används till skillnad från den amerikanska inte någon specifik PFAS-halt i slam, utan man beräknar i stället fram acceptabla halter i slam utifrån olika relevanta gränsvärden och andra scenariospecifika parametrar med hjälp av olika modeller. Ett riktvärde för PFAS4 i slam anges till 15 μg/kg ts för skydd av dricksvatten. För livsmedel uppges inte något värde då osäkerheten blir för stor till följd av att data saknas för att modellera spridningen i näringskedjan.Efter den initiala genomgången genomfördes en fördjupad analys av de olika modellerna för att så långt det går klargöra huruvida de antaganden som gjorts och parametrar som använts av US EPA och i tillämpbara fall Miljøstyrelsen förhåller sig till svenska förhållanden och vilka av dessa som kan sägas leda till en ökad eller minskad risk i en svensk kontext. Resultatet visar att den riskmodell som skulle behöva tillämpas i Sverige för att ta höjd för alla relevanta faktorer behöver kunna hantera fler typer av risker än de modeller som använts i de amerikanska och danska riskbedömningarna. En del är den historiska spridningen av slam, som den amerikanska modellen bortser ifrån, vilket har bidragit till en upplagring och förhöjda halter av PFAS i jordbruksmark. Vidare så har det i undersökningar visats att slam innehåller en stor andel prekursorer till terminala PFAS, ämnen som när de når jorden kan omvandlas till mer stabila former av PFAS och bidra till förhöjda halter på sikt. En stor kunskapsbrist finns också beträffande risker med exponering för mer komplexa blandningar av PFAS samt att över 90% av slammets innehåll av extraherbart organiskt fluor fortfarande består av okända ämnen med en okänd hälsorisk.Utifrån de osäkerheter som finns, ämnenas extrema persistens och allvarliga hälsoeffekter så är det Rambolls slutsats att PFAS i slam behöver regleras. För att komma vidare med en reglering behövs mer kunskap, särskilt om halter svenska i jordar och grödor men också en utökad karaktärisering av olika ämnen i slam.

The Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) has been commissioned to drive the phasing out of fossil virgin raw materials for plastic. One of the potential alternatives is to switch to more bio-based raw materials. To complement the knowledge base for this work, the Swedish EPA has assigned CIT Renergy to investigate measures required to increase the production of biobased plastics (BBP). The assignment partly included investigating how sustainability criteria for biomass used as feedstock for plastic production could be designed, partly to investigate potential national policy measures to foster the advancement of biobased plastic production.

Den här rapporten presenterar en screeningstudie som genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket för att undersöka förekomst och koncentration av flotationskemikalier i ytvatten nedströms svenska sulfidmalmsgruvor. Flotationskemikalier, särskilt xantater och tiokarbamater, används i stor utsträckning vid malmanrikning och skulle kunna innebära ekologiska risker om de släpps ut i miljön via bräddningsvatten från sandmagasin. 

Den här rapporten är en svensk sammanfattning av två delstudier om flotationskemikalier vid svenska gruvor som genomförts inom Naturvårdsverkets screeningprogram. Mellan 2022 och 2025 omfattade projektet dels en itteraturgenomgång av vanligt förekommande flotationskemikalier och deras potentiella miljöpåverkan, och dels en empirisk undersökning av kemikaliekoncentrationer nedströms fyra sulfidmalmsgruvor. 

På uppdrag av Länsstyrelsen Skåne har kiselalger år 2025 undersökts på åtta lokaler i vattendrag inom regional miljöövervakning.

Av lokalerna inom miljöövervakning visade IPS-indexet hög status i Klingstorpabäcken (Si60M) och Rössjöholmsån (Si26M). Klingstorpabäcken ligger dock i riskzonen för att hamna i god status.

IPS-indexet hamnade i god status i Vramsån (Si46M), men ligger i riskzonen för måttlig status och riskflaggades dessutom betydande miljögiftspåverkan.

Måttlig status visade Bråån-Pärup (Si145M), Bråån-SO Åkarp (Si76M), Bråån-Rövarekulan (Si29M), Tommarpsån-MÖV lokal musslor (Si92M) och Hovdalaån (Si51M). IPS-indexet hamnade mer eller mindre nära gränsen mot god status för samtliga, men klassningen måttlig status kunde styrkas med hjälp av stödparametrarna TDI och/eller %PT. Förutom Hovdalaån riskflaggades samtliga lokaler för betydande, eller stark miljögiftspåverkan.

ACID-indexen visade antingen nära neutrala eller alkaliska förhållanden på samtliga lokaler. Dock hamnade indexvärdet mycket nära gränsen mot måttligt sura förhållanden i Klingstorpabäcken (Si60M).

En sammanvägd status för påväxt har gjorts utifrån statusklassningen av IPS-indexet och försurningsstatusen som beräknats utifrån ACID-indexet.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av industrikemikalien PCB (mono-, di- och non-orto PCB), oavsiktligt bildade dioxiner och furaner (PCDD/F) och bromerade flamskyddsmedel (PBDE och HBCDD) i 30 modersmjölksprover insamlade 2023-2024. Nya data har också använts för att uppdatera tidstrenderna för dessa ämnen. Bland PCBerna var medelkoncentrationen i modersmjölk (2023-2024) högst för CB 153 (15 ng/g fett). Medelhalten för PCDD TEQ och PCDF TEQ var 0,75 respektive 0,76 pg/g fett beräknade med de nya toxiska ekvivalensfaktorerna, 2022 WHO TEF. Bland de polybromerade difenyletrarna (PBDE) hade BDE 153 (0,52 ng/g fett) högst medelhalt. Utvärdering av tidstrender för perioden 1996-2024 visade att halterna av di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och non-orto PCB TEQ har minskat med i medeltal 5-6 % per år. Halterna av PCDD TEQ har minskat fortare än halterna av PCDF TEQ (7 % respektive 3 % per år). När olika tidperioder studerades visade resultaten att minskningen skett snabbare i början av studien 1996-2006/2007 jämfört med den senare delen fram till 2024 förutom för CB 28 som minskar snabbare under den sista delen (2014-2024). Även om modersmjölknivåerna av total TEQ minskar, hade fortfarande 4 av de 30 kvinnor som provtagits under 2023-2024 nivåer över Efsas modellerade kritiska halt för modersmjölk (beräknat utifrån de tidigare TEFarna från 2005). Resultaten visade att summahalterna av dioxinlika PCB, PCDF och PCDD var lägre om TEFarna från 2022 användes i jämförelse med de från 2005, i medel 44 % för summa PCB/PCDD/F TEQ. Halterna av BDE 47, BDE 99, BDE 100, sumPBDE och HBCDD har minskat med 6-12% per år 1996- 2024. När studieperioden delades upp i flera delar visar resultaten att halterna sjunker snabbare mot slutet av perioden. BDE 209 har bara analyserats kontinuerligt i modersmjölk sedan 2009 och den minskning som för första gången sågs i föregående rapport har nu bekräftats, med en minskning omkring 7% per år. För BDE 153, BDE 209 och HBCDD ökade halterna signifikant i bröstmjölk 1996- 2002/2007/2012 och därefter minskade halterna med i medeltal 3, 12 respektive 10 %. Resultaten stämmer överens med det som rapporterats tidigare inom POPUP. Fortsatta undersökningar av POPar i modersmjölk kan ge svar på om halterna av PCBer och PCDD/F håller på att stabiliseras på nuvarande nivåer eller om nivåerna fortsätter att minska.

Syftet med detta projekt var att med hjälp av data från det regionala miljöövervakningsprogrammet Gräsmarkernas gröna infrastruktur inom Remiil (Regional miljöövervakning i landskapsrutor), uppskatta arealen av olika typer av gräsmark inom de 3x3 kilometerstora landskapsrutorna och att kvalitetsbestämma varje typ av gräsmark. Målet var sedan att analysera om det var möjligt att uppskatta tröskelvärden för den totala mängden av gräsmarker som behövs för ekologiskt funktionella landskap för arter och artgrupper typiska för gräsmarker.

Sannolikheten för förekomst av en majoritet av enskilda kärlväxtarter i landskapsrutorna på 3x3 kilometer påverkades signifikant av mängden gräsmarker i landskapet. De flesta arterna hade tröskelvärden mellan 10 och 20 %. Även sannolikheten för förekomst av en majoritet av enskilda fjärilsarter som klassats som specialister och gräsmarksberoende i landskapsrutorna på 3x3 kilometer påverkades signifikant av mängden gräsmarker i landskapet. Tröskelvärdena för mängden gräsmark i landskapet för enskilda fjärilsarter varierade mellan ca 8 % upp till drygt 20 %. För humlor fanns inga signifikanta tröskelvärden för de flesta av arterna, troligen på grund av att antal rapporter av humlor på Artportalen var för lågt för att få bra data till analyserna. När data över förekomster är osäkra kan beräkningar för tröskelvärden för grupper av arter vara ett alternativ. Tröskelvärdet för att hitta minst 25 arter från hela listan av kärlväxter var ca 4 % och ökade till 8 % vid minst 30 arter. Tröskelvärdet för att hitta 16 arter av gräsmarksspecialister bland fjärilarna var ca 5 % och att hitta 3 arter av humlor ca 2 %.

Sedan 1996 samlas blod- och modersmjölksprover regelbundet in från förstföderskor i Uppsala i den så kallade POPUP-studien. Sedan 2009 tas också ett urinprov. I denna rapport redovisas halter av metaboliter av antropogena ämnen i urin från förstföderskor provtagna 2022-2024 samt tidstrender för perioden 2009-2024. Dessa antropogena ämnen metaboliseras relativt snabbt i kroppen och för flertalet är det därför en metabolit till själva huvudsubstansen som har analyserats. Totalt sett analyserades 13 metaboliter till 9 ftalater, 2 metaboliter till en ersättningskemikalie till ftalater, tre bisfenoler, metaboliter till fyra fosforbaserade flamskyddsmedel (PFR), två pesticidmetaboliter, fyra metaboliter till polycykliska aromatiska kolväten (PAH), de fenolära ämnena triklosan och bensofenon-3 (BP-3) i urin samt metaboliter till två doftämnen. Analyserna utfördes av Lunds universitet. Resultaten visade att medianhalten i urin var högst för en metabolit till doftämnet (IPBA) följt av metaboliter till ftalaterna, Di-n-butyl phthalate (DBP), Di-i-butylftalat (DiBP) and dietylftalat (DEP). För de flesta ämnen låg halterna i urin från mödrar provtagna 2022–2024 under de föreslagna vägledande nivåerna (HBMGV), vilka bedöms inte medföra någon risk för människors hälsa. För bisfenol A (BPA) låg däremot samtliga prover, och för bisfenol S (BPS) 4 % av proverna, över respektive nivå. Tidstrenderna för perioden 2009-2021 visade nedåtgående trender för de flesta av substanserna, t ex för ftalater, bisfenol A, en metabolit till insekticiden klorpyrifos och triklosan. För bisfenol S, som är en ersättare till bisfenol A, och för en metabolit till pyretroider (insekticider) sågs i stället ökande trender. För BP-3 observerades för första gången en signifikant nedåtgående trend i urinhalter, med en årlig minskning på cirka 5 %. Det är viktigt att fortsätta följa halterna av bisfenol A och S eftersom halterna indikerar att det finns individer som överskrider framtagna hälsobaserade riktvärden. Analyser av urin gör det möjligt att studera befolkningens exponering för snabbmetaboliserade substanser. Genom att analysera prover över tid kan man studera hur befolkningens exponering förändras efter att åtgärder för att begränsa vissa kemikalier satts in samt hur exponeringen för nya ersättningskemikalier utvecklas. 

Denna årsrapport avser de uppdrag som SLU har haft från Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser under år 2024, att utföra miljöövervakning med riktad metodik för småbiotoper, gräsmarker och våtmarker i ett stickprov av landskapsrutor. År 2024 är det fjärde året av länsstyrelsernas löpande uppdrag med datainsamling för programperioden 2021-2026, och det är till största delen en direkt fortsättning på verksamheten under föregående period, 2015-2020. Miljöövervakningen utförs inom ramen för tre så kallade gemen­samma delprogram inom regional miljöövervakning:

• Småbiotoper i åkerlandskapet
• Gräsmarkernas gröna infrastruktur
• Vegetation och ingrepp i våtmarker

Metodiken bygger på en stickprovsdesign som baseras på ett represen­tativt urval av landskapsrutor med storleken 3 x 3 km och för småbiotoper 2 x 2 km.

The roadmap provides a comprehensive overview and a guiding framework for where we are headed and what we mean by sustainable plastics use. It is also intended to serve as an inspiration for action. The aim is to create a shared understanding of the transitions that need to occur and the priority areas for development. Stakeholders should be able to use the roadmap as support for decision-making, as a basis for strategic work, and in more practical terms to identify opportunities to contribute. It also offers the possibility to join forces and collaborate on issues that individual organizations cannot solve on their own. Sustainable plastic use means that plastics are used in the right applications, within resource- and climate-efficient, non-toxic and circular flows, with negligible leakage. To achieve this, efforts are needed across four impact areas: “Raw materials and production with minimal environmental impact”, “Resource-smart use”, “Reduced plastic leakage into nature”, and “Significantly increased and high- quality material recycling”. Each area describes the shifts needed to meet the objectives, as well as the indicators that will be used for follow-up.