Calluna AB har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län, utfört en inventering av fladdermöss vid Vik i Uppsala län. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss och syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Callunas undersökning har utförts med två inventeringsbesök. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermöss under två på varandra följande nätter. Vid inventeringen år 2024 påträffades sju fladdermusarter, varav två är rödlistade: brunlångöra och nordfladdermus. Totalt har 11 arter påträffats i Vik. Vik bedöms fortsatt vara ett artrikt område, men antalet arter har minskat och fortsatta inventeringar får visa om det är tillfälligt.

Naturcentrum AB har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län, genomfört en fladdermusinventering år 2024 i Grimmared och Nösslinge, i inre delen av Varbergs kommun. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss och syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Området har pekats ut som ett av de som hyser 12–14 arter, bland annat barbastell och dammfladdermus. Det är också ett av de artrikaste områdena i Hallands län. Naturcentrums undersökning har utförts med två inventeringsbesök. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermöss under två på varandra följande nätter. Totalt påträffades nio arter varav fyra rödlistade arter: nordfladdermus, barbastell, brunlångöra och fransfladdermus. Det finns ett fåtal inspelningar som kan vara dammfladdermus, men de är för svaga för att kunna artbestämmas. Det finns även några inspelningar som kan vara sydfladdermus, men de är för korta eller för svaga för säker artbestämning.

Calluna AB har 2024, på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län, utfört en inventering av fladdermöss vid Göholm i Blekinge län. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss som syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Två inventeringsbesök genomfördes under sommaren. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen under två nätter i sträck. Göholm är ett av de mest artrika områdena för fladdermöss i både Blekinge och Sverige. Vid inventeringen 2024 observerades totalt 11 arter av fladdermöss varav fem arter är upptagna på den svenska rödlistan: barbastell, fransfladdermus, nordfladdermus, brunlångöra och sydpipistrell. Totalt har 16 arter påträffats i Göholm. Av de tidigare påträffade arterna kunde inte sydfladdermus, dammfladdermus, mindre brunfladdermus, nymffladdermus och större musöra återfinnas. Större musöra och nymffladdermus har dock bara påträffats vid Göholms fladdermusstation. Kolonin av dvärgpipistrell som upptäcktes år 2023 var fortfarande kvar i en hålig ek. Göholm är fortsatt en viktig fladdermuslokal i Södra Sverige. Ett förslag inför nästa år är att flytta på autobox 1 och 6 för att försöka få registreringar av de mest sällsynta arterna. De nuvarande positionerna ger väldigt få registreringar.

Calluna AB har på uppdrag av Länsstyrelsen Jönköping genomfört inventering av fladdermöss i Eriksberg. Uppdraget ingår i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss som syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden.  Två inventeringsbesök genomfördes under sommaren. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen under två nätter i sträck. Under inventeringen påträffades totalt 15 arter, varav åtta rödlistade arter: Bechsteins fladdermus, barbastell, dammfladdermus, mindre brunfladdermus, nordfladdermus, fransfladdermus, sydfladdermus och sydpipistrell. Fyndet av Bechsteins fladdermus är det första i området och det första i Blekinge län. Det fanns även några registreringar av misstänkta större musöra, men de kunde inte bekräftas. I en av autoboxarna registrerades 14 arter. Totalt har 16 arter påträffats i Eriksberg. Med tanke på artrikedomen och förekomst av så många sällsynta arter planeras det för fångst i området under år 2025, under förutsättning att det finns medel för extrainsatserna.

Naturvårdskonsult Gerell har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län genomfört en fladdermusinventering med ett fältbesök I Hallaröd – Allarps bjär, Höör kommun. Inventeringen är en del av den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Vid inventeringarna har 2 autoboxar satts upp kring Hallaröds kyrka och 4 inom Allarps bjär. Det är färre autoboxar och nätter än tidigare år, vilket beror på att inventeringsinsatsen har minskat för att istället kunna genomföra årliga inventeringar.  Inventeringarna utfördes vid ett tillfälle, 15 - 17 juni, under goda väderbetingelser. Manuell inventering utfördes vid ett tillfälle i Allarps bjär, den 16 juni.  Vid sommarens inventering noterades 6 arter i Hallaröd och 9 arter i Allarps bjär. I Hallaröd är den vanligaste arten större brunfladdermus. Vattenfladdermus, större musöra, fransfladdermus, sydfladdermus, mindre brunfladdermus och brunlångöra återfanns inte. Den totala aktiviteten av fladdermöss har mer än halverats jämfört med antalet registreringar år 2016. Antalet registreringar har minskat även med hänsyn till den minskande inventeringsinsatsen från fyra till två nätter och från fyra till två autoboxar. I Allarps bjär är den vanligaste arten dvärgpipistrell. Nymffladdermus och mindre brunfladdermus återfanns inte. Även i Allarps bjär har den totala aktiviteten minskat jämfört med tidigare år. I de båda områdena registrerades totalt fyra rödlistade arter: fransfladdermus, nordfladdermus, barbastell och brunlångöra.

Calluna AB har på uppdrag av Länsstyrelsen Jönköping genomfört inventering av fladdermöss i Eriksberg. Uppdraget ingår i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss som syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Två inventeringsbesök genomfördes under sommaren. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen under två nätter i sträck. Under inventeringen påträffades totalt 11 arter, varav fem rödlistade arter: barbastell, dammfladdermus, nordfladdermus, fransfladdermus och sydpipistrell. Totalt har 15 arter påträffats i Eriksberg. Mindre brunfladdermus, nymffladdermus, brunlångöra och sydfladdermus kunde inte återfinnas.

Naturvårdskonsult Gerell har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län, genomfört en fladdermusinventering i Hallaröd – Allarps bjär, Höör kommun. Inventeringen är en del av den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss och syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Områdena har inventerats vid två tillfällen. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermöss under två på varandra följande nätter Vid inventeringarna har två autoboxar satts upp kring Hallaröds kyrka och fyra inom Allarps bjär. Vid sommarens inventering noterades sju arter i Hallaröd. Mustasch- och tajgafladdermus, dammfladdermus, sydfladdermus, större musöra, fransfladdermus och mindre brunfladdermus kunde inte återfinnas. Tio arter registrerades i Allarps bjär. Nymffladdermus och större musöra återfanns inte. I de båda områdena påträffades fyra rödlistade arter: barbastell, fransfladdermus, nordfladdermus och brunlångöra. Den totala aktiviteten av fladdermöss har fortsatt att minska sedan år 2016. En orsak kan vara en minskning av tillgången på insekter.

Naturcentrum har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län, genomfört en fladdermusinventering i Valle härad, Västra Götaland. Inventeringen är en del av den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss och syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Vid inventeringarna har totalt 14 lokaler inventerats, sex med både manuell inventering och autoboxar, sex med enbart autoboxar och två lokaler med enbart manuell inventering. Utöver detta har fångst genomförts under 12 nätter. Vid sommarens inventering noterades 12 arter, varav sex rödlistade arter: nordfladdermus, fransfladdermus, mindre brunfladdermus, dammfladdermus, sydpipistrell och brunlångöra. Totalt har 13 arter registrerats i Valle. Sydfladdermus återfanns inte. Trots en något mindre inventeringsinsats än för några år sedan så registreras det många arter. Den pågående almsjukan och askskottsjukan kan komma att påverka fladdermusfaunan i området.

Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen, med stöd av Livsmedelsverket och Jordbruksverket, undersökt förekomsten av högfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i livsmedel och miljö under åren 2022-2024. Detta delprojekt analyserar vid vilka halter av PFAS i jord, foder och dricksvatten animaliska livsmedel riskerar att överstiga EU:s rikt- och gränsvärden. Dessutom undersöks risken för att gårdar nära förorenade platser producerar livsmedel med förhöjda PFAS-nivåer. Screeningdelen av projektet är inte en del av livsmedelslagstiftningens tillsyn. Syftet är att identifiera potentiellt förorenade gårdar, och deltagande producenter är anonyma i rapporten.

Projektet har undersökt: i) vid vilka PFAS-halter i foder, jord och vatten som animaliska livsmedel riskerar att överstiga EU:s gränsvärden, ii) om gårdar nära PFAS-förorenade områden producerar livsmedel som överstiger gränsvärden, iii) konsumenternas intag av PFAS4 vid konsumtion av förorenade livsmedel, samt iv) hur intaget förhåller sig till EU:s tolerabla intag.

Beräkningar av de maximala halterna i dricksvatten, jord och foder till livsmedelsproducerande djur visade att vissa animaliska livsmedel riskerar att överstiga EUs gräns- eller riktvärden vid de relativt låga halter i miljön, som uppmätts i förorenade områden i Sverige. På grund av osäkerheten i data som används vid beräkningarna ska resultaten tolkas som ungefärliga, men kan användas som bedömningsgrund om utökad provtagning.

Provtagningen på lantbruk omfattade tankmjölk och dricksvatten från 22 mjölkgårdar i närheten av sex områden med känd PFAS-förorening, blodprover och muskelprover från åtta gårdar med nötköttsproduktion i närheten av förorenade platser och äggprover från 20 hobbyhönsbesättningar i närheten av förorenade platser, i industri- eller storstadsregioner. PFAS kunde påvisas i tankmjölk från gårdar i närhet av platser med lokal förorening av PFAS men i generellt låga nivåer. I köttproverna kunde endast PFOS detekteras. PFOS detekterades i 60% av proverna och prover från tre djur översteg EUs gränsvärde (0,3 ng/g). Halten PFAS4 i hobbyägg var högre än ägg från dagligvaruhandeln och en tredjedel av de förstnämnda överesteg Efsa:s gränsvärde för PFOS (1 ng/g). Konsumtion av förorenat nötkött, med PFOS-halter i nivå med de högsta uppmätta halterna i föreliggande screeningstudie var förenat med ökade risker att överskrida Efsa:s tolerabla intag (TVI) för PFAS4. Konsumtion av ägg från hobbyhönsbesättningar påverkade intaget av PFAS4 hos befolkningen redan vid den medianhalt som observerats i screeningstudien. Vid konsumtion av ägg från hobbyhönsbesättningar med en PFAS4-halt motsvarande den högsta halten som observerats i föreliggande rapport ses kraftiga ökningar av andelen som överskrider TVI.

Årsredovisningen är Naturvårdsverkets resultatrapport till regering och riksdag för verksamhetsåret som har gått. Den beskriver med text och siffror hur Naturvårdsverket har arbetat för att genomföra vårt uppdrag enligt instruktion och regleringsbrev, samt hur vi verkat för att uppnå miljömålen.

Rapporten visar hur påverkan på arter och naturmiljöer följs upp i tillsynen av givna tillstånd för vindkraft. Forskarna utgår ifrån vad som regleras i tillståndsbeslut och kontrollprogram, och hur tillsynsmyndigheterna arbetar med frågorna.

Analysen visar bland annat att regleringen är mycket komplicerad och transparensen dålig. Tillståndsbesluten har en orealistisk bild av hur uppföljningen sker i praktiken. Det är inte vanligt med uppföljningsprogram för påverkan på arter och naturmiljöer. Detta försvårar tillsynsmyndighetens arbete och gör att beslutsunderlaget inför nyprövningen av tillståndet måste kompletteras med inventeringar, vilket kan ta flera år och försena den gröna omställningen.

Studien handlar om vindkraft, men den problembild som framkommer gäller artskyddet i förhållande till flertalet verksamheter med tillstånd enligt miljöbalken.

Rapporten avslutas med ett antal allmänna rekommendationer för uppföljningen av artskyddet i tillståndsgiven verksamhet. Förslagen gäller ändringar i såväl lagstiftningen som myndigheternas och domstolarnas praxis.  

I detta projekt har mikroplastförekomst undersökts i inkommande och utgående avloppsvatten samt bioslam vid Henriksdals och Käppala reningsverk samt på IVL:s försöksanläggning SWIC i Stockholm. Metodutveckling av provtagning och upparbetning av större provvolymer har under projektets gång genomförts på SWIC.

Eftersom det uppdaterade avloppsdirektivet (EU, 2024) ställer krav på att förekomst av mikroplast regelbundet ska mätas i avloppsvatten och slam på avloppsreningsverk större än 10 000 personekvivalenter (pe), men metoder för provtagning, upparbetning och analys ännu inte bestämts är det viktigt att utvärdera de tillgängliga och kostnadseffektiva analysmetoder som finns på kommersiella laboratorier. Projektet har därför vid mätningarna i denna studie främst använt analysmetoden pyrolys GC/MS som uppfyller dessa kriterier samt är tillämplig för att kvantifiera halten av mikroplaster och gummipartiklar.

Totalt 25 samlingsprover togs vid fyra olika provtagningskampanjer och skickades för analys till de två kommersiella laboratorier i Sverige som erbjuder mikroplastanalyser (Eurofins och ALS).

Av de 10 prover som Eurofins analyserade kunde mikroplast kvantifieras i sex prover med högst halt för gummi (polyisopren). I två slamprover var TS-halten för hög (>5%) för att analysen skulle kunna genomföras med labbets upparbetningsmetod och i ett inkommande och ett utgående prov från SWIC fanns inga mikroplastkoncentrationer över rapporteringsgränsen. ALS analyserade 15 prover och kunde bestämma mikroplast i tio av dessa varav högst halt detekterades för gummi (EPDM) i två inkommande prov samma dag vid Käppala. I ett slamprov, ett inkommande och ett utgående prov från SWIC fanns inga mikroplaster över detektionsgräns.

Då många analyser visade mycket låga eller inga mikroplasthalter över rapporteringsgränsen ökades provvolymen vid det sista provtillfället till 25 liter inkommande vatten med hjälp av en trycksatt filtreringsmetod som utvecklades inom projektet på SWIC. Analysresultaten var trots denna åtgärd under rapporteringsgränsen för två av tre delprov. Även då dessa prover filtrerades med 100 mikrometer filter och på så sätt exkluderade mycket små partiklar är resultaten inte realistiska både utifrån den stora variationen mellan delproven och i jämförelse med resultat från andra studier.

I denna studie har vi trots relativt många prover och analyser med låga teoretiska rapporteringsgränser fått så få resultat och i många fall orealistiska resultat utifrån ungefärlig förväntad halt att vi har svårt att sätta tilltro till analysresultaten, även efter flera avstämningar med både ALS och Eurofins.

För att utöka provvolymen på de delströmmar som kräver större provvolymer än vad som är praktiskt möjligt att skicka i vätskefas till analys bedöms filtrering i filterkolonn med lösa metallfilter vara en fungerande metod. Filtren kan efter filtrering skickas på analys i petriskålar och flera filter kan användas till samma prov.

Andra möjliga metoder för upparbetning av större provvolymer kan vara kemisk behandling med enzym följt av filtrering. Kaskadfiltrering genom lösa trumfilter enligt standard utvecklad av American Society for Testing and Materials ses också som en lovande metod, men har inte kunnat utvärderas i denna studie (ASTM International, 2020). ASTM har konstaterat att det krävs mycket stora provvolymer för att minimera standardavvikelsen men att detta kan åstadkommas med en relativt enkel och robust metod. Vi bedömer att denna metod vore intressant att utvärdera i kommande studier.

Kemisk upparbetning med Fentonreagens har visat sig effektiv och praktiskt genomförbar på större provvolymer, men kräver efterföljande densitetsseparation vilket inte bedöms vara genomförbar i större skala på reningsverk.

Då analysresultat både från Eurofins och ALS generellt genom studien visat på orimligt låga halter borde fortsatta försök göras med syfte att undersöka osäkerheten i mikroplastanalyser i avloppsvatten genom jämförande analyser från samma prov med stor provvolym vid flera laboratorier varav ett avancerat referenslaboratorium så som Aalborg universitet, vilka medverkat i flera tidigare forskningsstudier rörande mikroplast och som då rapporterat betydligt högre halter mikroplast i avloppsvatten. Avancerade analyser bör kompletteras med föregående manuella översiktliga analyser i stereomikroskop, då flera exempel finns där mikroplaster identifierats i mikroskop men inte vid instrumentanalyser, troligen för att provvolymen som instrumenten kan hantera är för liten.

Ängsö nationalpark är en av Sveriges första nio nationalparker som bildades 1909 och är även en av de äldsta nationalparkerna i Europa. Ur ett internationellt perspektiv är det mindre vanligt att ett ålderdomligt odlingslandskap ges det starka skydd som ett beslut om nationalpark innebär. Det beslut som fattades 1909 har inneburit att en liten del av odlingslandskapet som dominerade landskapet i södra Sverige in på 1900- talet kunnat bevaras för eftervärlden. Ängsös ålderdomliga odlingslandskap är en sista rest av det odlingslandskap som nu nästan saknas helt i det landskapet. Ängsö har ända sedan tiden för bildandet varit ett omtyckt utflyktsmål. Dåvarande Domänverket antog 1975 den första skötselplanen för Ängsö. 1984 beslutade Naturvårdsverket om en reviderad skötselplan som i sin tur ersattes av en ny skötselplan 1993. Denna skötselplan har tagits fram av Naturvårdsverket i nära samarbete med Länsstyrelsen i Stockholms län och ersätter tidigare skötsel[1]plan från 1993. Några av utgångspunkterna vid framtagandet av skötselplanen har varit att tydligare väga in att området ingår i det europeiska nätverket Natura 2000 och åtaganden som följer av det, bevarandet av områdets biologiska kulturarv och hotade arter samt målsättningar för besökare i Sveriges nationalparker. Enligt nationalparksförordningen ska nationalparker vårdas och förvaltas i enlighet med de syften för vilka de har bildats. Nationalparkens syfte och före[1]skrifter är styrande för förvaltningen. Skötselplanen anger närmare hur national[1]parken ska vårdas och förvaltas. Skötselplanen är förvaltningens verktyg för att lyckas med sitt uppdrag att förvalta ett av Sveriges finaste naturområden, en av Sveriges nationalparker

En redovisning av de viktigaste åtgärderna samt bedömningar av tillståndet för miljökvalitetsmålen i länet ur ett regionalt perspektiv till år 2030. Vi presenterar samtidigt ett urval av tänkbara styrmedel och åtgärder som kan utredas vidare för att nå bättre måluppfyllelse till 2030. Detta är vår rapportering till Naturvårdsverket enligt Länsstyrelsens instruktion och den utgör den ekologiska eller miljömässiga dimensionen av Agenda 2030. Bedömningarna för miljömålen i Kronoberg är desamma som förra året.

I Kronobergs län är trenden för miljömålen om luft, grundvatten och våtmarker positiv. Frisk luft och Ett rikt odlingslandskap bedöms vara nära att nås till 2030. Den förnybara energiproduktionen från sol och vind ökar kraftigt. Det finns stora utmaningar i omställningen till en hållbar livsstil. Det finns stora förhoppningar på att skogsbruket ska bidra till hållbar omställning, men det är ett problem att försurningen fortfarande påverkar mark och vatten. Uppföljningar visar att viktiga livsmiljöer i skogen minskar och att fragmenteringen i skogen ökar, vilket är negativt för den biologiska mångfalden. Andelen biologiskt gammal, värdefull kontinuitetsskog är nu försumbar, andelen ung skog är stor och påverkad av viltbete.

Mycket bra miljöarbete görs i Kronobergs län. Miljömålen är Sveriges system för att följa upp hur miljöarbetet går. Det är också den miljömässiga eller ekonomiska dimensionen av Agenda 2030. I rapporten har Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen redovisat åtgärder som görs för att nå miljömålen och beskrivit tillståndet i miljön per miljökvalitetsmål i den årliga redovisningen som har skickats in från länet. Rapporten innehåller också en bedömning av hur det går att nå målen till 2030, samt om utvecklingen är positiv, neutral eller negativ. Åtgärderna bidrar till frisk luft, minskad klimatpåverkan, minskad övergödning av vattendragen, förbättrade möjligheter till friluftsliv, och mycket, mycket mer.

Sammanställning av faktorer och gränsvärden samt utfallet av ozonhalten i Asa åren 2007 – 2010 och år 2012 – 2023.

Sammanställning av faktorer och gränsvärden samt utfallet av ozonhalten i Asa åren 2007 – 2010 och år 2012 – 2021.

Denna rapport presenterar en nationell landskapsanalys som Naturvårdsverket beställt från Calluna AB för att ringa in förekomst av värdekärnor med lövskog och lövskogsrika trakter. Analysen skulle göras utifrån trakternas befintliga och framtida potential som livsmiljöområden för vitryggig hackspett.

Syftet med detta projekt var att ta fram ett kartunderlag för prioriteringar och strategisk planering inom åtgärdsprogrammet (ÅGP) för vitryggig hackspett. Resultatet förväntas kunna användas av aktörer som kan göra åtgärder för vitryggig hackspett. Underlaget behöver därför bestå av kartor där det framgår var det är mest effektivt att genomföra åtgärder idag samt vilka områden som är bäst att satsa på långsiktigt i bevarandearbetet. Ur en nationell synpunkt behöver de statliga myndigheterna ha ett transparent, strategiskt underlag.

Arbetet i projektet är genomfört baserat på tillgängliga kartunderlag och experters kunskaper om vad vitryggig hackspett har för behov gällande sin livsmiljö. Resultatet består dels av en nulägesutbredning av förekomsten av livsmiljö för vitryggig hackspett och dels kartor som visar potentiella framtida förekomster av livsmiljö, vilka kan förväntas utifrån några alternativa skötselscenarier. Den huvudsakliga leveransen från projektet utgörs av ett antal GIS-skikt med tillhörande lyrfiler och metadata som gör dem lättare att förstå och som kan bearbetas vidare inom ÅGP-arbetet med hjälp av GIS-mjukvara. Metadatat för GIS-filerna listas i bilaga 1 i denna rapport.

I den här rapporten beskrivs de olika kartunderlagen som tagits fram samt hur de tagits fram. Resulterande traktavgränsningar jämförs i rapporten med de värdetrakter för vitryggig hackspett som tidigare tagits fram i ÅGP-arbetet. I rapporten ges också en beskrivning av effekterna av de undersökta scenarierna. Dessutom redovisas resultat från en validering av GISmodellens förmåga att förutsäga mängden stående död ved.

Inför uppstarten av den aktuella lövskogsanalysen skickade Naturvårdsverket och deras för ändamålet utpekade referensgrupp med en hel del underlag och tankar. Det har nämligen gjorts ett antal tidigare försök att ringa in värdekärnor och värdetrakter utifrån vitryggens behov av lövvedsrika miljöer. Här listas några erfarenheter och synpunkter lyfts fram av expertgruppen eller som nämnts i Naturskyddsföreningens rapport (2017):

• Det kan vara svårt att fånga upp långsmala landskapsavsnitt med stora lövförekomster.
• De använda kartunderlagen (SLU-Skogsdata) representerar år 2010 vilket kan ge en missvisande bild om de används idag.
• De största lövkoncentrationerna återfanns i regioner där vitryggig hackspett inte förekommer eller inte förekommit under de senaste 50 åren.
• Stora delar av de områden där arten finns idag eller funnits de senaste 30 åren fångades dåligt upp med den metod och det dataunderlag som använts i tidigare analyser.

Beställaren har utifrån dessa erfarenheter tryckt på behovet att utveckla metodiken så att även linjära objekt får genomslag och att modernare dataunderlag nyttjas för att avgränsa livsmiljön för vitryggig hackspett. Tidigare har cirkulära ytor nyttjats för att summera habitatkvalitéer vilket gör att långsträckta landskapselement riskerar att försvinna i analysen och att de får oproportionerligt lite genomslag jämfört med habitatområden av annan form. Vidare har beställaren framfört en åsikt om att modellen nu snarare bör fokusera på virkesvolym. Tidigare har analyserna hanterat lövandelar vilket inte nödvändigtvis behöver återspegla tillgången på lövved.

Det har hävdats att rena ädellövskogsmiljöer inte kan förväntas komma att få så stor betydelse för vitryggig hackspett i Sverige även om sådana miljöer nyttjas av arten på kontinenten där även bokskog nyttjas. Det är dock svårt att med säkerhet säga varför ädellövskogar inte skulle nyttjas av arten om den vore vanligare. Enligt de studier som gjorts nyttjas ädellövträd frekvent för födosök också i Sverige, även om detta hittills gällt i områden som i övrigt är triviallövrika (Aulén 1988). För att inte i förväg diskriminera områden där lövskogar har stort inslag av ädellövträd beslutade Naturvårdsverket att sådana skulle inkluderas i den här analysen. Volymer av ädellövträd skulle dock redovisas separat.

I den här rapporten redovisas resultaten från provfisket i Vaxholm som har utförts årligen i augusti sedan 2016. Provfisket är en del av den regionala miljöövervakningen av kustfisk. Provfisket utförs med nordiska kustöversiksnät, och fångstens artsammansättning, diversitet, trofiska medelnivå, mängd rovfisk och karpfisk, samt fiskens storlek och antal studeras. I samband med provfisket noteras även omgivningsvariabler. Åldersbestämning av abborre och gös utförs efter genomfört provfiske.Provfiskeområdet ligger i Vaxholms kommun i Stockholms län, och kustvattentypen är Stockholms inre skärgård och Hallsfjärden. Med sin diversitet i miljö och bottentyper erbjuder området lek- och uppväxtområden för många av Östersjöns normalt förekommande kustfiskarter, som abborre, karpfiskar och sik. Området är påverkat av den tunga fartygstrafiken till och från Stockholm, det är relativt övergött, och både fritidsbåtstrafiken och utnyttjande av strandnära områden är omfattande.Resultat visar att fisksamhället verkar vara stabilt och det syns inte några trender i de studerade indikatorerna. Salthalten och siktdjupet i området är lågt. Trots en betydande mänsklig påverkan är fisksamhället både tal- och artrikt, och noterbart är att det fångas mycket karpfisk och speciellt då mört, samt även mycket abborre som är av stor storlek. Abborren i Vaxholm växer relativt långsamt men tillväxten har ökat över tid. Fångsten av gös är liten. Den invasiva arten svartmunnad smörbult har fångats under de senaste två åren, vilket tyder på att arten håller på att etablera sig i Stockholms inre skärgård.

Denna dagvattenstudie, inom ramen för regional miljöövervakning, syftar till att undersöka dagvattenpåverkan från tätorter på mottagande vattenrecipient, i det här fallet, vattendrag. Vattenprov togs vid fyra tillfällen (stickprov) nedströms tätorterna Malmö, Lund, Helsingborg, Kristianstad, Åstorp, Bjuv, Tomelilla, Sjöbo, Svedala och Södra Sandby. Uppmätta halter av tungmetaller, PAH:er, PFAS, ammoniak och nitrat jämfördes med gränsvärden och bedömningsgrunder i Havs- och vattenmyndighetens författningssamling, HVMFS 2019:25, för att bedöma statusen inom ramen för vattendirektivet.

Uppmätta halter uran och arsenik överskred sina bedömningsgrunder nedströms flera tätorter. Uran överskred gränsvärdet vid sex av tio tätorter, i fallande skala, vid Tomelilla, Sjöbo, Södra Sandby, Malmö, Lund och Svedala. Arsenik överskred sitt gränsvärde vid tre av tio tätorter, i fallande skala, vid Svedala, Malmö och Lund. Båda dessa metaller är lättlösliga och båda visade högre halter vid sex av de undersökta tätorterna jämfört med medelhalten i Skåne för åren 2014–2023. Uran och arsenik är inga typiska föroreningar i dagvatten, utan de högre halterna nedströms dagvattenutlopp bedöms snarare bero på att dagvattnet sätter uran och arsenik i rörelse från marken.

Koppar och zink är vanliga föroreningar i dagvatten (härstammar bland annat från bildäck, bromsbelägg, byggnadsmaterial) som därmed ger ett tillskott av dessa metaller i mottagande vattenrecipient. Detta ses i denna studie genom att kopparhalterna vid alla de studerade tätorterna, ligger på den översta kvartilen av uppmätta halter i Skåne för åren 2014–2023. För zink låg de uppmätta halterna över medelnivån i Skåne, vid nio av de tio studerade tätorterna. Trots detta innebar tillskottet från dagvatten inte att den biotillgängliga halten överskred ämnenas gränsvärden.

Dagvatten bidrog med måttliga tillskott av nickel och bly till mottagande vattenrecipient. Nickel uppmättes i högre halter vid sex av tio studerade tätorter och bly uppmättes i högre halter vid fem av tio studerade tätorter jämfört med medelhalten i Skåne. Nickel är ett lättlösligt ämne och kan sättas i rörelse från marken genom dagvattnet, och bly är en vanlig förorening i dagvatten som härstammar bland annat från byggnader och bildäck. Tillskottet innebar dock inte att uppmätta halter överskred ämnenas gränsvärden.

Endast i Södra Sandby uppmättes kadmium i högre halter än medelhalten i Skåne. Den uppmätta halten överskred dock inte ämnets gränsvärde. Uppmätta högre halter härleds till utsläpp från Hardeberga bergtäkt.

Dagvatten bidrog med begränsat tillskott av krom till mottagande vattenrecipient. Krom uppmättes i högre halter än medelhalten i Skåne vid endast tre av tio studerade tätorter. Uppmätta halter överskred inte ämnets bedömningsgrund. Föroreningar av krom i dagvattnet kan härstamma från plåt, bilmotorer och bildäck.

PAH:er detekterades endast i två prov. Den enda uppmätta halten av fluoranten, 0,013 μg/l, överskred inte ämnets gränsvärde (0,12 μg/l). PAH:er är en vanlig förorening i dagvatten. I Länsstyrelsen Skånes studie från 2017 hittades PAH:er i nästan alla prov och benso(a)pyren överskred sitt gränsvärde vid åtta av tio lokaler. År 2017 var laboratoriets detektionsgräns 0,0002 μg/l vilket är i nivå med benso(a)pyrens gränsvärde, 0,00017 μg/l. I denna studie var detektionsgränsen 0,01 μg/l. Att PAH:er detekteras så sällan i denna studie jämfört med studien 2017 beror alltså snarare på skillnader i analyskänslighet. Det är med andra ord troligt att vi hade detekterat benso(a)pyren i halter över dess gränsvärde om vi hade haft lika känsliga analyser som år 2017. Laboratoriet har ändrats på grund av att nytt ramavtal har slutits.

Högst PFAS-halter uppmättes i Svedala men de överskred inte gränsvärdet. Sturups flygplats som ligger uppströms Svedala är troligen anledningen till att Svedala hade högst halter av PFAS i denna studie.

Halten ammoniakkväve överskred sitt gränsvärde, som årsmedelvärde, vid alla studerade tätorter. I Södra Sandby och Lund överskreds även gränsvärdet som maximal tillåten halt. Halten nitratkväve överskred sitt gränsvärde vid Södra Sandby. Ammoniak och nitrat har många källor och kommer inte endast från dagvatten. Kvävet i dagvatten kan härstamma från gödsling, djurhållning och gårdsavfall.

Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för vatten och miljö (IVM) vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl till testning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2023 och inbegriper de fyra IM-områdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade data och resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten.

Klorparaffiner (CPs) används främst som flamskyddsmedel, mjukgörare och smörjmedel. De har visat sig vara persistenta och bioackumulerande, vilket gör dessa ämnen till potentiella miljö- och hälsorisker. Denna studie analyserade polyklorerade n-alkaner (PCAs), som är de huvudsakliga ämnena i CPs, i 17 livsmedelsgrupper från den svenska matkorgsundersökningen från 2022. PCAs-C10-30 detekterades i 11 livsmedelsgrupper, med de högsta nivåerna i fettrika livsmedel som bakverk (undre rapportgräns (LB)ΣPCAs-C10-30 62 μg/g), ägg (LB ΣPCAs-C10-30 51 μg/g), vegetabiliska köttersättningsprodukter (LB ΣPCAs-C10-30 45 μg/g), kött (LB ΣPCAs-C10-30 43 μg/g) och fet fisk (LB ΣPCAs-C10-30 33 μg/g), vilket återspeglar de hydrofoba egenskaperna hos PCAs. Noterbart är även att fettsnåla livsmedel som grönsaker och frukt innehöll PCAs, vilket kan bero på förpackningar och andra kontamineringskällor. Dessa resultat påvisar en kontamineringsrisk av PCAs i livsmedelskedjan, och belyser behovet av kontinuerlig övervakning och reglering för att minska exponeringen. Sammanfattningsvis observerades en förändring i PCA-mönster jämfört med 2015 års undersökning, med större bidrag från PCAs-C14-17 och PCAs-C18-30, troligen på grund av förbudet mot PCAs-C10-13 från år 2017 och deras ersättning med längre kedjehomologer.

Adoxa Naturvård har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Sörmland att genomföra kärlväxtinventeringar och vegetationsmätningar i 30 stycken sörmländska betesmarker. Arbetet ska utföras under åren 2016, 2018 och 2020 och med ett omtag 2022, 2024 och 2026. Den här rapporten avser inventering av de 10 andra betesmarkerna i det första omtaget 2024.

De i Sverige förekommande arterna av stormusslor är flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera), äkta målarmussla (Unio pictorum), spetsig målarmussla (Unio tumidus), tjockskalig målarmussla (Unio crassus), vanlig (allmän) dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (Anodonta cygnea) och flat dammussla (Pseudanodonta complanata). I Jönköpings län förekommer samtliga. Även de invasiva främmande arterna vandrarmussla eller ”zebramussla” (Dreissena polymorpha) och kinesisk dammussla (Sinanodonta woodiana) ingår i gruppen stormusslor. De har påträffats i Sverige men ännu inte i Jönköpings län. Det finns många hot mot stormusslorna. Föroreningar och försurning av sjöar och vatten[1]drag, fysiska förändringar som vandringshinder och rensningar, igenslammade bottnar och försvinnande värdfiskar utgör de största hoten. I länet är flodpärlmusslan den art som har den mest framstående och betydande rollen. Inventering av flodpärlmussla ingår i miljöövervakningen (såväl den nationella som den regionala), men är även en indikator för att följa upp kalkningens effekter. Olika bevarande[1]och artskyddsprojekt har genom de senaste årtiondena bedrivits och har på så vis möjlig[1]gjort en intensifiering av ny- och återinventeringsarbete för flodpärlmussla. Undersökningar av stormusslor har dessutom ingått i andra program, uppföljningar eller undersökningar

Genom inventeringar och andra undersökningar får vi en bild av tillståndet i miljön. Inventering av stormusslor är en del i denna övervakning och har, för Jönköpings läns del, bedrivits sedan mitten på 1990-talet. Den första kända inventeringen av flodpärlmussla i Jönköpings län gjordes 1959 (Ward, 1994). Återhämtningen från det intensiva pärlfisket under 1920-talet började då märkas. Numer är hoten andra, som exempelvis försurning, utsläpp från industri och samhälle, skogsbruk, arbete i vatten, klimatförändringar och vattenkraft. Metoderna för att inventera stormusslor har antingen varit översiktliga eller standardiserade. Även så kallade spontanfynd av stormusslor förekommer och har ingått i dokumentationen.

I denna rapport sammanfattas inventeringarna i länet för perioden 1959–2023. Flodpärlmussla, tjockskalig målarmussla, flat dammussla och äkta målarmussla är de stormusselarter i Jönköpings län som är upptagna i den svenska rödlistan för hotade arter. Främst flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla har eftersökts i syfte att kartlägga förekomsterna. I Tabell 1 framgår de idag kända förekomsterna av stormusslor i länets vattendrag. Kända förekomster av flodpärlmusslor finns i 27 av länets 37 inventerade vattendrag med stormusslor. Tjockskalig målarmussla förekommer i fyra vattendrag. Inventerade vattendrag utan fynd av musslor är inte presenterade i denna rapport. Det kan hittas hos den nationella datavärden SLU, där mark-, vatten- och miljödata rapporteras in (Miljödata-MVM).

Denna studie gjordes för att se om det fanns DNA av främmande invasiva arter i några utvalda vatten i Jönköpings län. Fiskarter som eftersöktes var solabborre, karp, guldfisk, svart dvärgmal, bandslätting samt mal. De musslor som eftersöktes var vandrarmussla och kvaggamussla. Inga av de eftersökta målarterna påträffades i de prover som togs.

Djur och växter lämnar efter sig spår av DNA i miljön (environmental DNA (eDNA), även kallat miljö-DNA) och genom dessa spår går det att kartlägga biodiversitet och förekomst av arter. I den här rapporten presenteras resultat av eDNA-analyser, genomförda i Jönköpings län, för flera invasiva fiskarter (mal, karp, guldfisk, svart dvärgmal, solabborre och bandslätting) samt två invasiva söttvattensmusslor (vandrarmussla och kvaggamussla) utförda med digital PCR (dPCR). Rapporten redovisar också utvecklingen och test av dPCRassayer för arter som tidigare saknades. Ordet assay kan i detta sammanhang förklaras som en artspecifik identifieringsmetod baserad på DNA från arten som eftersöks. Dessa nya assays kan bli till stor nytta för kommande eDNA-studier av dessa arter.

Analyserna kunde inte påvisa någon av de efterfrågade målarterna i de aktuella vattendragen eller sjöarna. Även om vi inte kan utesluta falska negativa, alltså att vi får ett negativt resultat trots att arten finns, så finns det inga andra oberoende undersökningar som indikerar att arterna finns i de provtagna miljöerna. Med tanke på att den använda formen av kvantitativ PCR (dPCR) är extremt känslig och kan upptäcka väldigt små mängder målartsDNA samt att assayerna fungerar kan vi rekommendera undersökningsmetoden för tidig upptäckt av invasiva främmande arter.

Djur och växter lämnar efter sig spår av DNA i miljön (eDNA, eller miljö-DNA) och genom dessa spår går det att kartlägga biologisk mångfald och förekomst av arter. Den ena delen av studien gjordes för att undersöka fisksamhället i Nissan och den andra för att se om vi kunde mäta förekomst av vattenpest och smal vattenpest i Emåns och Motala Ströms vattensystem. Fisksamhället undersöktes med hjälp av metabarcoding, där man enkelt uttryckt skannar vattnets samlade DNA-innehållet för ”alla” fiskarter. Vattenpestarterna eftersöktes med målartsanalys med hjälp av så kallade assays. Det är en känsligare metod som kan upptäcka mindre mängder DNA och är säkrare än metabarcoding.

I uppdraget ingick också att utveckla och testa en så kallad assay för vattenpest och smal vattenpest. I det här sammanhanget kan en assay förklaras som en artspecifik identifieringsmetod baserad på DNA från arten som sedan ska eftersökas.

17 fiskarter kunde identifieras i Nissan efter matchning av DNA-sekvenser mot speciella referensbibliotek inriktade mot fisk. Dock kan förekomst av arter representerade med väldigt få sekvenser vara osäker och 12 av de 17 bedöms som säkra förekomster, samtliga dessa är vanliga, inhemska arter.

De publicerade assayerna för de två arterna vattenpest var inte helt artspecifika (gav svag signal även för den andra arten), därför analyserades alla prover med assayerna för bägge arterna. Vattenpest kunde bara identifieras i ett fåtal vattenprover. Tekniken för eDNA och övervakning av vattenpest behöver utvecklas och testas mer, till exempel utreda vid vilken tidpunkt på året som proverna bäst tas och på vilket sätt.

Regional övervakning av sandödlor med visuella inventeringar genomfördes för första gången år 2003 i Jönköpings län. Inventeringar har skett vid flertalet tillfällen sedan dess. Under 2024 års inventering inkluderades 14 av de tidigare inventerade lokalerna, samt en ny lokal.

Sandödla hittades i samtliga 15 lokaler, totalt 134 observationer. Av dessa var 109 unga ödlor kläckta i år eller förra året (0–1 år), 6 subadulta (2–3 år) och 15 adulta (>3 år). En ökning av antalet observerade ödlor kunde ses i både habitat med riktad naturvårdande skötsel och i habitat utan skötselåtgärder. Den huvudsakliga anledningen till ökningen i de habitat som inte sköts kontinuerligt tros vara slumpartade mänskliga aktiviteter som skapat gynnsamma förhållanden för ödlan.

De flesta habitaten är under 1 hektar, vilket är en risk sett till populationernas långsiktiga överlevnad (Berglind 2005). Fem av habitaten är i akut behov av skötselåtgärder: 4C, 4E, 6C, 6H och 6M. Habitaten är påverkade av omfattande igenväxning och mycket begränsad tillgång till äggläggningsytor. I habitat 19A borde en mer ingående analys av habitatets utbredning och äggläggningsytor göras, då mängden solexponerad sand är mycket begränsad i området (dock påträffades många unga ödlor). Habitat som bör åtgärdas inom 2–3 år är 1D, 4B, 4D, 4K, 6B, 7E, 7L, 7K och 27A. I Skillingaryd och Hestra, med flera lokaler nära varandra, kan habitatnätverk skapas.

I Jönköpings län finns långa mätserier för flera av länets sjöar och vattendrag. De längsta sammanhållande mätserierna finns för några av Vätterns tillflöden. Dessa startade i slutet av 1960-talet och flertalet pågår fortfarande. Under 1980-talet startade en del av de så kallade kalkreferenssjöarna som sedan har bytt namn till trendsjöar. Samordnade recipientkontrollen (SRK) startade under slutet av 1970-talet. Dessa program reviderades i början av 1990-talet samtidigt som ytterligare undersökningar startade inom regional miljöövervakning och kalkeffektuppföljningen. Således finns ett stort antal övervakningsstationer i Jönköpings län med långa tidsserier.

I utvärderingen ingår totalt 21 övervakningsstationer varav 9 är vattendrag. Urvalet av vattendrag har gjorts utifrån de som har 12 mätningar per år med undantag för Anderstorpsån som har 6 mätningar per år. Flertalet av sjöarna ingår i delprogram trendstationer sjöar, dessa provtas 4 gånger per år. Några ytterligare sjöar som ingår i SRK har valts ut utifrån geografiskt läge och långa tidsserier, dessa provtas i augusti. I Tabell 1 och Tabell 2 framgår vilka dessa stationer är samt de eventuella trender från början av 1990-talet till 2022 som finns i mätserierna.

I utvärderingen presenteras resultat från kräftprovfisken gjorda i Jönköpings län under 2021. Rapporten omfattar resultat från sammanlagt 13 lokaler inom framför allt Gislaveds kommun men även Aneby, Eksjö, Värnamo och Jönköpings kommuner. Syftet med de genomförda kräftprovfiskena var bland annat att följa upp utvecklingen av tidigare utsättningar och att inventera lokaler samt att säkerhetsställa att det inte finns några nya bestånd av signalkräfta. Många av kräftprovfiskena görs inom ramen för kalkeffektuppföljningen. Samtliga lokaler 2021 fiskades av personal från länsstyrelsen och utfördes dom tre första veckorna i september. På fem lokaler påträffades flodkräftor. På en lokal fångade signalkräfta och på sju lokaler fångades ingenting alls. I Gransjön är beståndet fortfarande svagt, men man fångade tre fler flodkräftor jämfört med 2018. I Löbbosjön håller den dystra trenden i sig - där fångas färre flodkräftor för varje kräftprovfiske. I år fångade man endast tre flodkräftor jämfört med 2018 då det fångades tio. Det blåste mycket vilket påverkade läggningen av strandnära mjärdar. I Sågån, som tidigare hyst ett starkt bestånd av flodkräfta, fångade man sex signalkräftor. En av signalkräftorna fångades högst upp i systemet. Det finns nu inget som stoppar kräftorna att ta sig hela vägen upp till Elsabosjön. I Elsabosjön fångades varken flodkräfta eller signalkräfta. I Narebogölen var fångsten oväntat låg med endast sex fångade flodkräftor. 2018 fångades 45 flodkräftor med två färre mjärdar. I Sjöalyckesjön fångade man nio flodkräftor, jämfört med 2018 då man fångade 15 på samma antal mjärdar. Lången var det mest positiva resultatet där fångade man 6 fler flodkräftor jämfört med kräftprovfisket 2018. På resterande lokaler fångades varken flodkräfta eller signalkräfta.

Stora Nätaren, Stensjön och Kåvasjön ingår i Huskvarnaåns vattensystem. Barnarpasjön ingår i Tabergsåns vattensystem. Syftet med provfisket var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Det standardiserade provfisket ska även ligga till grund för fiskerättsägarnas fortsatta arbete med fiskevården. I Barnarpasjöns fall är provfisket också en del av uppföljningen av åtgärder med att restaurera sjön. De standardiserade nätprovfiskena finansierades av Jönköpings kommun, samt i Stensjön fiskerättsägare i Stensjön och i Stora Nätaren Länsstyrelsen i Jönköpings län. Fältarbetet utfördes av personal från Länsstyrelsen med hjälp av fiskerättsägare. Fältarbetet utförde i augusti 2022 och 2023.

Under provfisket i Stensjön fångades abborre, benlöja, braxen, gers, gös, mört och sarv. Fångstvikten dominerades av gös, följt av braxen och mört medan över hälften av fångade fiskar var abborrar. I bottensatta nät var den totala fångsten per ansträngning bland de största som uppmätts i nätprovfisken i Jönköpings län och betraktas därför som mycket stor. Mer än halva fångsvikten utgjordes av abborre och gös varför sjön bedöms vara rovfiskdominerad. Inga arter uppvisade rekryteringsstörningar som härleds till försurning. Jämfört med föregående nätprovfiske i Stensjön har fångsten per nät i stort sett fördubblats. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara måttlig. Måttlig status stämmer väl överens med bedömningen från den senaste statusklassningen av sjöns samlade ekologiska status och en förbättring jämfört med det senaste nätprovfisket. Fortsatt tyder fångsten på att sjön är påverkad av förhöjd näringshalt.

 Under provfisket i Stora Nätaren fångades abborre, benlöja, braxen, gers, gädda, gös, mört och sarv. Abborre och mört var den vanligaste fångsten, följt av braxen och gös. Den totala fångsten per ansträngning var stor jämfört med regionala sjöar och normal jämfört med svenska gössjöar men lägre än närbelägna Stensjön, Ylen och Lilla Nätaren. Överlag var det små skillnader jämfört med föregående nätprovfiske. Fångsten av abborre har dock ökat medan gös minskat. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara måttlig. Måttlig status stämmer väl överens med bedömningen från den senaste statusklassningen av sjöns ekologiska status med avseende på fisk och föregående nätprovfiske. Fångsten tyder på att sjön är påverkad av övergödning. Fångstvikten av rovfisk var större än fångstvikten av karpfisk varför sjön bedöms vara rovfiskdominerad. Inga arter uppvisar rekryteringsstörningar som bedöms härleda från försurning.

Under provfisket i Barnarpasjön fångades abborre, gädda, mört och sutare. Mört utgjorde mer än halva fångstvikten. Fångsten per nät var stor i regionala jämförelser och jämfört med svenska näringsrika sjöar. Den ekologiska statusen med avseende på fisk var måttlig, vilket stämmer väl med föregående provfiske. Karpfisk dominerade, varför sjön bedöms vara karpfiskdominerad. Inga rekryteringsstörningar som härleds till försurning påvisades.

Under provfisket i Kåvasjön fångades abborre, björkna, braxen, gers, mört och en obestämd karpfisk. Abborre dominerade fångstvikten tack vare att det fångades en individ över ett kilo. I övrigt var fångsten ganska jämnt fördelad mellan fångade arter. Jämfört med regionala sjöar av liknande djup betraktas fångsten som liten. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms efter expertgranskning vara måttlig, vilket stämmer väl med bedömningen vid föregående provfiske. Karpfisk dominerade fångsten varför sjön bedöms vara karpfiskdominerad. Fångsten var liten och rekryteringspåverkan kan inte uteslutas. Orsaken till detta är inte försurningsrelaterad utan i så fall av annan orsak.

Uttern finns idag i större delen av Sverige, förutom på Gotland. Uttern minskade i antal från 1950-talet; främst beroende på miljögifter som PCB, men även på grund av biotopförstöring och jakt. I och med utterns nedgång påbörjades inventeringar för att följa den svenska utterpopulationen. Från 1990-talet har inventeringarna visat på en återhämtning av beståndet både i antal och utbredning. Något som också visar att uttern ökar i hela landet är att antalet döda uttrar, som Naturhistoriska riksmuseet får in, har ökat. Länsstyrelsen i Jönköpings län har vid några tillfällen inventerat förekomst av utter genom den regionala miljöövervakningen. De två senaste inventeringsinsatserna genomfördes 2013–2014 och 2019–2020 på totalt 492 lokaler. Dock har inte alla lokaler inventerats vid båda tillfällena. Vid en jämförelse mellan den senaste inventeringen 20219–2020 med den 2013–2014 kan vi se att förekomst av utter har ökat med 36 procent. Fallviltstatistiken visar att antalet döda uttrar har ökat i länet sedan 2010, vilket är ytterligare en indikation på att populationen ökar i antal. Sammantaget visar resultatet på en ökad spridning av utter i hela länet. Den tydligaste ökningen har skett i den västra delen av länet, och då främst i Nissans avrinningsområde och väster om Vättern. Trots att utterpopulationen ökar i länet så finns det en osäkerhet kring effekten av andra kemikalier hos uttern, som PFAS (högfluorerade kemikalier) och läkemedel. Därför vore det önskvärt med en fortsatt övervakning av uttern.

Flåren ligger sydost om Värnamo och är ett regionalt särskilt värdefullt vatten för natur respektive fiske. Syftet med provfisket var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Det standardiserade provfisket ska även ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Det finansierades av Värnamokommun, Flårens fiskevårdsområdesförening och Länsstyrelsen i Jönköpings län. Fältarbetet utfördes av personal från Länsstyrelsen med hjälp från fiskevårdsområdesföreningen.Fältarbetet utförde 8-12 augusti 2022.Under provfisket 2022 fångades abborre, benlöja, braxen, gers, gös, lake, mört och siklöja. Fångsten i bottensatta nät dominerades av gös följt av mört och abborre. I pelagiska nätdominerade gös fångstvikten samtidigt som ett stort antal yngel av abborre fångades. Den totala fångsten per ansträngning var stor i relation till andra sjöar 12-20 meter djupa i sydvästra Sverige under 200 meter över havet. Eftersom mer än halva fångsvikten utgjordes av abborre och gös bedöms sjön vara rovfiskdominerad. Inga arter uppvisade rekryteringsstörningar som härleds till försurning. I bottensatta nät var fångsten per ansträngning den största hittills i nätprovfisken 2004-2022. Att fångsten per ansträngning har en ökande trend kan till viss del förklaras av attfångsten av gös ökat under samma tidsperiod. Ökningen kan också vara en effekt av högre medeltemperatur över tid och att vattenfärgen minskat de senaste åren. Fosforhalterna har dock inte tydligt ökat under perioden. Det kan också finnas naturliga variationer som bidrar till ökningen, bland annat var de yttre förutsättningarna för provfisket 2022 nära optimala. Jämfört med resultatet 2012 syns endast små förändringar av respektive arts procentuella andel av den totala fångstvikten. Resultatet tyder på att gösen haft en god utveckling de senaste 20 åren och är ordentligt etablerad. Fångsten av gös har ökat i provfiskena och är den dominerande rovfisken. Ökningen är dock inte lika stark för gös över minimimåttet som för gös under minimimåttet. Eftersom fångsten av så kallade rekryter har ökat finns det möjligheter att tillgången på fiskbar gös kommer öka de kommande åren. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms efter expertgranskning vara god. Avgörande för bedömningen var att den stora fångsten av årsungar av abborre fått orimligt stor negativ påverkan på eutrofieringsindexet, som indikerar måttlig status. Vid provfisket 2012 bedömdes sjön ha god ekologisk status med avseende på fisk. Sjöns samlade ekologiska status bedömdes 2019 vara måttlig. Detta visar att det för sjön som helhet finns indikationer på sämre status än god med koppling till näringspåverkan.

Denna rapport är en utvärdering av det nätprovfiske som genomfördes i Allgunnen under fyra nätter mellan 24:e och 28:e juli 2023. Syftet med provfisket var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen samt att provfisket ska ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Det standardiserade nätprovfisket finansierades av Allgunnens fiskevårdsområdesförening och Länsstyrelsen i Jönköpings län. Fältarbetet utfördes av personal från Länsstyrelsen med hjälp från fiskevårdsområdesföreningen. Allgunnen är utpekad som nationellt värdefullt vatten för natur och regionalt värdefullt vatten för fiske.Under provfisket 2023 fångades abborre, benlöja, bergsimpa, braxen, gädda, lake, mört, sarv, sik, siklöja och sutare. Den totala fångsten per ansträngning var normal jämfört med regionala sjöar. Fångsten i bottensatta nät dominerades av abborre. Utifrån de nätprovfisken som gjorts 1997–2023 har abborre haft en positiv utveckling. Mört och lake stod för ungefär lika stor fångstvikt vardera. Fångsten av lake var mycket stor i regionala jämförelser. I pelagiska nät dominerades fångsten av siklöja. Även lake fångades i pelagiska nät vilket ytterligare indikerar rik förekomst av lake. gös fångstvikten samtidigt som ett stort antal yngel av abborre fångades. Eftersom abborre och lake utgjorde mer än halva fångsvikten bedöms sjön vara rovfiskdominerad. Inga arter uppvisade rekryteringsstörningar som härleds till försurning. I bottensatta nät var fångsten per ansträngning den största hittills i genomförda nätprovfisken 1997–2023. Framför allt förklaras ökningen av att fångsten av abborre ökat, men mörtoch braxen har också ökat jämfört med 1997. Antalet fiskätande abborrar var vid provfisket 2023 det högsta i genomförda nätprovfisken. Fångsten i nätprovfisket visar återigen att sjön har riklig förekomst av fisk under språngskiktet. Lake och siklöja dominerar fångsten under språngskiktet. Allgunnen tycks ha särskilt goda förutsättningar för lake. Fångsten per ansträngning var bland de högsta som uppmätts i svenska nätprovfisken. Provtagning av syre visar att sjön återkommande har problem med låga syrehalter. Att det fångas så mycket fisk som det ändå gör under språngskiktet är med den bakgrunden förvånande. Förvärras problematiken med låga syrehalter kan det få stora konsekvenser på Allgunnens fiskfauna och därmed riskera att försämra den ekologiska statusen. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara god. God status stämmer väl med bedömningen vid tidigare nätprovfisken. Däremot bedömdes sjöns samlade ekologiska status vara måttlig i den senaste statusklassningen 2019 med motivet att det finns indikationer på hög näringsbelastning och dålig cirkulation av bottenvattnet. För fångsten 2023 indikerar inget fiskindex påverkan av övergödning.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköping län har Sweco Sverige AB (tidigare Medins Havs och Vattenkonsulter) under hösten 2023 genomfört bottenfaunaundersökningar i 34 lokaler i vattendrag. Undersökningarna utfördes inom ramen för kalkeffektuppföljning i länet med syftet att kontrollera om bottenfaunasamhället är påverkat av försurning samt att kartlägga eventuella förekomster av hotade arter.Enligt de nationella bedömningsgrunderna (HVMFS 2019:25) klassades samtliga av de undersökta lokalerna ha hög eller god status gällande allmän ekologisk kvalitet (ASPT-index) och näringspåverkan (DJ-index).Vid utvärderingen av resultaten gjordes en expertbedömning av lokalens status med avseende på surhet, näringspåverkan, hydromorfologisk påverkan, annan påverkan samt eventuella naturvärden (med avseende på bottenfaunan). I Tabell 1 redovisas samtliga expertbedömningar.Bottenfaunan indikerade nära neutrala eller måttligt sura förhållanden vid 26 av de 34 undersökta lokalerna. Åtta av lokalerna bedömdes vara sura. Ingen lokal bedömdes som mycket sur.Enligt expertbedömningen var statusen med avseende på näring god eller hög vid samtliga av de undersökta lokalerna.Vid majoriteten av de undersökta lokalerna uppvisade bottenfaunan inga tecken på hydro morfologisk påverkan. Endast vid lokal 2 Västerån bedömdes statusen med avseende på hydromorfologisk påverkan som god.Vid bedömning av naturvärden noterades två rödlistade arter och elva arter som kan betecknas som ovanliga i regionen. Vid lokal 34 Bäck till Stråken bedömdes bottenfaunan hamycket höga naturvärden och vid nio av de undersökta lokalerna bedömdes bottenfaunan ha höga naturvärden.

Kalkningen i Jönköpings län påbörjades i början av 1980-talet. För att följa kalkningens effekter och om rätt mängd kalk sprids görs en vattenkemisk uppföljning, kallad för kalkeffektuppföljning. Denna omfattar alla de så kallade målområden där kalkning pågår eller nyligen avslutats. Basprovtagningen omfattar pH, alkalinitet, konduktivitet, färgtal, kalcium, magnesium, natrium och kalium.

Under perioden 15 juli till 1 september år 2023 genomfördes elfiskeundersökningar på 46 lokaler i vattensystem inom och i nära anslutning till Jönköpings län. Vid elfisket start var flödena relativt normala i länets västra delar där elfisket inleddes. Majoriteten av lokalerna i länets östra delar fiskades under låg till normalt vattenföring. Men omfattande nederbördsmängder under augusti månad innebar att undersökning fick skjutas upp periodvis till 1 september, normalt avslutas elfisket senast 15 augusti. I slutet av perioden var det således relativt höga flöden vid elfisket i Motala ströms vattensystem. Vattentemperaturer var relativt normala.

The filter media used in soil treatment systems, used for the treatment of domestic wastewater, traditionally consists of natural sand (also referred to as “natural sandand gravel”). Around half of the onsite wastewater treatment systems in Swedenare estimated to be soil treatment systems. At the same time, there is a nationalgoal to reduce the natural sand extraction, and it is not permitted to establish a site for excavation of natural sand if it is technically possible and economically reasonable to use an alternative material. This is because natural sand is considered a finite resource of great importance for Sweden’s drinking water supply, due to the ability of natural sand deposits to store water and the potential to thereby constitute drinking water sources. This project aimed to identify materials that could replace natural sand as filter media in soil treatment systems, as well as to assess the technical functionality and sustainability of these alternative materials. The assessment of sustainability has been divided into environmental, economic, and social aspects. The project’s main topics were:

1. Which materials have the highest potential as sustainable filter media in soil treatment systems?

2. What further studies are needed to better evaluate the potential of the respective material and optimize the use of these materials as filter media?

Initially, 35 potential filter materials were identified, based on the experienceof the project team but also by retrieving suggestions from external parties and by literature search. In order to limit the extent of the study, it was decided that seven materials would be selected for further investigations, here referred to as anin-depth study. The selection of material for the in-depth study was based on how much literature data was available regarding the respective material. Assessment of the amount of available literature data was based on a literature search via the scientific database Scopus, where articles that included the themes of sewage treatment and filtration were searched (1 529 articles were identified). The selectionof the seven materials was also based on whether it was possible to find an available expert who could answer questions regarding each material. The expertswere important to the project as it was considered difficult to obtain comprehensive information about the respective materials and sustainability aspects solely via literature sources. The literature searched was used as a database to investigate the technical functionality of the materials regarding treatment efficiency (considering organic matter, phosphorus, nitrogen, metals, bacteria and viruses as well as organic micropollutants). To assess the potential of the materials with respect to other criteria, further targeted information searches were carried out via scientific databases and broader search engines (to find “grey” literature and other reported experiences). Furthermore, workshops and interviews were organized with the identified experts.

The seven materials selected for the in-depth study were:• Ballast from washed excavation materials• Bark• Crushed rock• Biochar• Tire clippings• Crushed concrete• Coarse-grained moraine

Assessment of the materials was performed through multi-criteria analysis (MCA).MCA is a well-established decision support method that is used when different decision alternatives, in this case the choice of filter media, are evaluated with respect to several aspects and the aim is to be able to provide a summary overview of the alternatives’ pros and cons. When the alternatives to be compared in the MCAhave been identified, a decision follows on which aspects, i.e. criteria, to include inthe analysis. Then an assessment is made of each material based on the respective criteria. In this case, a total of 19 different criteria were defined, which means that a total of 133 individual assessments were made (=19 criteria × 7 materials). Each assessment was also linked to an uncertainty assessment to highlight which aspects are viewed to be most in need of further investigation. In order to calculate an overall assessment of each material, the points for the 19 criteria were added up to a final result. Before that, however, the project group, with contributions from the project’s reference group, carried out a weighting of the individual criteria, where certain criteria were judged to be more important than others for the overall sustainability of the materials.

Overall, the assessment found that all materials except biochar could have equivalent or larger sustainability than natural sand. The fact that biochar received a lower score is mainly associated with the fact that this material is currently estimated to cost significantly more than natural sand. All materials have both advantages and disadvantages compared to natural sand – from different aspects depending on the material. This means that the highest total score assigned to a material (0.35 points for bark) is significantly lower than the theoretically possible maximum score (3 points). The fact that several materials appear to have larger sustainability potential than natural sand seems promising for the future. An important point to note, however, is that this study has not aimed to determine which materials should be approved for actual application in soil treatment systems. For real-world application, most materials are judged to need further assessment, including the following aspects:• Modifications to adapt the materials for the current application.• Subsequent evaluation of the materials’ long-term treatment capacity.• How composition (e.g. grain size distribution) and risk minimization (leakageof e.g. organic micropollutants) prior to use/sale of the materials should bedetermined.

In addition, there is a need to investigate the regional availability of material indifferentparts of the country.

Hindsen är utpekad som Natura 2000-område enligt EU:s art- och habitatdirektiv samt klassat som nationellt särskilt värdefullt vatten för natur och regionalt särskilt värdefullt vatten för fiske (2006). Sjön provfiskades 9-13 augusti 2021 inom provfiskeprogrammet fisk i värdefulla vatten. Syftet med provfisket var regional miljöövervakning och status-bedömning för vattenförvaltningen. Provfisket ska även ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Det standardiserade nätprovfisket finansierades av Hindsens fiskevårdsområdesförening samt Länsstyrelsen i Jönköpings län i form av medel för uppföljning i skyddade områden. Fältarbetet utfördes av personal från Länsstyrelsen med hjälp av medlemmar ur fiskevårdsområdesföreningen.

På uppdrag av Naturvårdsverket har avdelningen för polymera material på KTH genomfört en översiktsstude (en review) om vattenlösliga plaster. Det övergripande målet med studien var att ge god översikt över vilka vattelösliga plaster som finns, vad de används till, i hur stora mängder de produceras och vilken effekt de bedöms ha på miljö och hälsa idag och i framtiden. Studien skulle också besvara hur vattenlösliga plaster definieras, hur graden av vattenlöslighet kan mätas samt vilka åtgärder och policies som rekommenderas för att minska den negativa påverkan på miljö och hälsa från vattenlösliga plaster.

Mer specifikt försökte studien också besvara följande miljörelaterade frågor: Vilken miljöpåverkan kan en ökad introduktion av vattenlösliga plaster medföra? Innehåller vissa vattenlösliga plaster farliga ämnen och/eller bildas farliga ämnen när de löses upp? Bildas mikroplast, och i vilka mängder? Om fullständig upplösning sker, hur lång tid tar det och under vilka förhållanden händer det, och I vilken utsträckning och under vilka förhållanden är plasten biologiskt nedbrytbar?

Vattenlösliga plaster används inom en rad olika tillämpningar, från vattenrening, kosmetika, hygienprodukter, blöjor, tvättmedel, målarfärg, lim, diskmaskinstabletter och läkemedel till produktion av livsmedel, papper och fossil gas och olja. Ofta används vattelösliga plaster som förtjockningsmedel och konsistensgivare (tex i målarfärg), ibland utnyttjas deras förmåga att lösas upp i vatten (tex i medicintabletter och diskmedelstabletter) och ibland används deras egenskap som flocculant och fällningsmedel (tex vid infångning av tungmetaller i vattenreningsverk). Naturliga vattenlösliga polymerer, som dock inte är plaster, används ofta som konsistensgivare inom livsmedelsindustrin.

Det som i dagligt tal kallas för vattenlösliga plaster är främst syntetiska polymerer såsom polyakrylamid (PAM), polyakrylsyra (PAA), polyetylenglykol (PEG), polyetenoxid (PEO) och polyvinylalkohol (PVA). Dessa är vattelösliga men vanligtvis inte biologiskt nedbrytbara. Det finns också halvsyntetiska biobaserade polymerer som kan vara vattenlösliga och/eller nedbrytbara, t.ex. termoplastisk stärkelse (TPS), karboximetylcellulosa (CMC), polykaprolakton (PCL), polylaktid (PLA) och polyhydroxialkanoat (PHA). Dessa brukar räknas som plaster. Slutligen finns också naturliga vattenlösliga polymerer såsom pektin, amylopektin, kasein, alginat och xantangummi. Dessa räknas inte som plaster, men ingår ändå i studien eftersom de fyller delvis samma funktion och ibland kan fungera som mer miljövänliga ersättningsmaterial till vattenlösliga plaster.

The Swedish Food Agency regularly conducts so-called market basket studies. The purpose of these is to provide an overall picture of the amount of nutrients and the amount of potentially harmful substances the Swedish population is exposed to from the food.

The average amount of a substance that each person is exposed to from food is called per capita intake. In this report, we estimate per capita intake based on

• levels of nutrients or potentially harmful substances in different types of food
• how much of the different types of food each person consumes on average (“per capita consumption”).

The studies also set per capita intakes against various reference values to detect possible health risks. Since the market basket studies are conducted regularly, we also look for trends over time.

The food that was analysed was collected from regular grocery stores in the autumn of 2022. We analysed samples from each food group and estimated per capita intake of nutrients and potentially harmful substances based on the levels of such substances in each food group and per capita consumption of food within the food group. To estimate per capita consumption, we mainly used statistics from the Swedish Board of Agriculture from 2020. The results are compared with previous market basket studies from 1999, 2005, 2010 and 2015.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in prover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av de bromerade flamskyddsmedlen (BFR) polybromerade difenyletrar (PBDE), hexabromcyklododekan (HBCDD) samt hexabrombensen (HBB), pentabrometylbensen (PBEB) och 1,2-bis(2,4,6-tribromfenoxy)etan (BTBPE) i samlingsprover av serum (3 samlingsprover per provtagningsår) insamlade 2022-2023. Dessutom har tidstrenden för åren 1996-2023 uppdaterats.

Samtliga halter för BDE 153 låg över kvantifieringsgränsen (LOQ) och medelhalten (±SD) för perioden 2022-2023 var 0.8 (±0.2) ng/g fett. För BDE 47, BDE 209 och BTBPE var inga pooler >LOQ men en, sex respektive två pooler låg över detektionsgränsen (LOD) och hade medelkoncentrationerna 0.3 (±0.4), 0.6 (±0.08) och 0.1 (±0.03) ng/g fett. Halterna av BDE 28, BDE 66, BDE 99, BDE 100, BDE 154, BDE 183, HBCDD, HBB och PBEB låg under LOD i samtliga prover från 2022-2023. För hela studieperioden, 1996-2023, hade BDE 209 den högsta medianhalten (0.87 ng/g fett) följt av BDE 153 (0.85 ng/g fett) och BDE 47 (0.69 ng/g fett).

Den uppdaterade tidstrenden för åren 1996-2023 visade en fortsatt minskning med 3% per år för BDE 209. Halterna av BDE 47, BDE 99 och BDE 100 har sjunkit med ca 7-10 % per år under studieperioden. Även halterna av HBCDD visade på en signifikant minskande tidstrend med ca 5 % per år. Den uppdaterade tidstrenden för BDE 153 visade att den tidigare svaga ökning som setts nu inte är signifikant. Fortsatta mätningar är viktiga för att följa tidstrenderna av BFR och för att utreda om BDE 153 i serum nu håller på att börja minska hos förstföderskor i Uppsala, på liknande sätt som ses i bröstmjölk i POPUP och i Livsmedelsverkets matkorgsundersökningar.

Innovative solutions, like safe reuse, are required in water and sludge managementto achieve circular economy and to address the challenges of global waterscarcityand soil nutrient loss. In the research project “REASSURE”, the overall aimwas to enhance the understanding of the potentiality and sustainability of usingdomesticwastewater as a resource in Sweden and abroad, with a focus on hazardouspollutants,metals and microplastics. The project had the following specificobjectives:

1. Determine factors that influence or determine the reuse of wastewater and sludgeacross countries;

2. Characterize the current state of wastewater reuse in Sweden and the occurrenceof hazardous pollutants as obstacles to its reuse;

3. Evaluate the effectiveness of different advanced treatment techniques againsthazardous pollutants for a better effluent water quality;

4. Assess the risks of hazardous pollutants to environmental and health impactsassociated with wastewater as a resource.

This literature synthesis project presents insights into the influencing factors forcross-national differences in the reuse of wastewater and sludge. Data on nationalwastewater and sludge reuse was compiled along with relevant national statistics.Sludge data is compiled in this report for cross-national comparison only. Wastewaterreuse showed a positive correlation with fraction of wastewater treated, degreeof urbanization, level of water stress, and GDP per capita. The project also discussesthe situation of wastewater reuse in selected countries of interest, indicating thatreuse practices, policies, and applications vary across these countries.

A comprehensive compilation of hazardous contaminants in effluent water forSwedish domestic and municipal wastewater, greywater, and blackwater was performedfrom literature. A workflow for literature review, meta-analysis and risk andhazard evaluation of contaminants (based on 14 parameters) in effluent wastewaterwas established. In addition, criteria for risk-based scoring, ranking, and prioritizationof contaminants is also presented. This resulted in a priority list of 119 specificchemical contaminants of emerging concern (CECs) that can hinder sustainablewastewater reuse. Among the priority chemicals identified, 30 (primarily pharmaceuticals)had a risk quotient ≥ 1, indicating ecological risk. Additionally, 16 chemicalswere flagged as environmental hazards due to their persistence and mobility,while approximately 60 chemicals were associated with positive predictions for atleast four human health hazards. The 10 highest-priority chemicals were venlafaxine,bicalutamide, desvenlafaxine, diclofenac, amoxicillin, clarithromycin, diethyltoluamide,genistein, azithromycin, and fexofenadine. Although there can be a numberof different potential options for wastewater reuse, this report has primary focuson agricultural irrigation for wastewater reuse, given that agriculture is the largestconsumerof freshwater globally (United Nations, 2024). In Sweden, the reuse oftreatedmunicipal wastewater for irrigation could be especially advantageous forfarmersin areas that experience significant water shortages during the growingseason(Swedish Environmental Protection Agency, 2022)

The project also looks into available treatment technologies and their combinationsfor removal of these priority chemicals. Information on available advanced treatmenttechnologies and their targeted chemical contaminants are compiled from theSwedish literature, and removal efficiencies of five selected technologies (granularactivated carbon (GAC), ozonation, membrane bioreactor (MBR), nano-filtration(NF), and reverse osmosis (RO) for 38 priority chemicals, from international literature,were used to rank these technologies. Furthermore, it explores the link betweenadvanced treatment technologies and the pollutant properties, and provides a costanalysis of these selected technologies. Considering its effectiveness to remove CECsand the lower cost, GAC, or a combination of technologies, may be used for safewastewater reclamation.

The driving factors of wastewater and sludge reuse are useful for evaluating thepotential of reusing such resources and development of new water managementplans on recycling wastewater as sustainable water resource. Chemical pollutantsidentified as impediments to treated wastewater reuse can help in establishingcriteria for the risk management plans under the EU regulation on wastewater reuse(Regulation (EU) 2020/741). The risk characterization and policy support, are greatlyrelevant to the Swedish Environmental Protection Agency for providing guidelineson reducing the spread of hazardous pollutants to the environment due to wastewaterreuse. Advanced treatment options and strategies presented here will facilitatethe municipalities’ responsible for wastewater treatment facilities to considermodernizing their existing treatment facilities and even facilities on future planto purify the wastewaters for reuse to a greater extent. Future policy briefs shouldconsider to focus on reducing the presence of priority chemicals in effluent water byestablishing concentration limits and mandating advanced treatment technologies,based on removal efficiency and ecological risk assessments. These should be integralto future regulations. As the dataset is derived from available literature, furtherstudies and reanalysis using the meta-analysis workflow will be necessary to addresspotential unknown chemicals.

Innovativa lösningar, som säker återanvändning, krävs inom vatten- och slamhanteringför att uppnå en cirkulär ekonomi och för att hantera utmaningarna medglobal vattenbrist och förlust av näringsämnen i marken. I forskningsprojektet“REASSURE” var det övergripande målet att öka förståelsen för potentialen ochhållbarheten i att använda avloppsvatten som en resurs i Sverige och utomlands,med fokus på oönskade kemiska föroreningar så som organiska mikroföroreingar,metaller och mikroplaster. Projektet hade följande specifika mål:

1. Identifiera faktorer som påverkar eller bestämmer graden av återanvändningav avloppsvatten och slam i olika länder;

2. Beskriva det aktuella läget för återanvändning av avloppsvatten i Sverige ochförekomst av farliga föroreningar som hinder för återanvändning;

3. Utvärdera effektiviteten hos olika avancerade behandlingstekniker mot farligaföroreningar för bättre vattenkvalitet i utgående (renat) avloppsvatten;

4. Bedöma risker för miljö- och hälsoeffekter i samband med användning avavloppsvatten som en resurs.

För att uppnå mål 1 sammanställde vi data om nationell återanvändning av avloppsvattenoch slam tillsammans med relevant nationell statistik. Slamdata sammanställsi denna rapport endast för jämförelser över nationsgränserna. Återanvändningav avloppsvatten visade en positiv korrelation med andel behandlat avloppsvatten,urbanisering, vattenstress och BNP per capita. I rapporten jämförs också situationenför återanvändning av avloppsvatten i utvalda länder, och vi kunde konstatera attpraxis, policy och tillämpningar för återanvändning varierar mellan länder.

För att uppnå mål 2 och 4 utfördes en omfattande sammanställning av farligaföroreningar i avloppsvatten från svenska reningsanläggningar för kommunaltavloppsvatten, gråvatten och svartvatten genom sammanställning av data frånden öppna litteraturen. Ett arbetsflöde för systematisk litteraturgenomgång, metaanalysoch risk- och farlighetsbedömning av föroreningar (baserat på 14 parametrar)i utgåendeavloppsvatten etablerades. Dessutom utarbetade vi kriterier för enriskbaserad poängsättning, vilket möjliggjorde en rangordning och prioritering avföroreningarna. Detta resulterade i en prioriteringslista med 119 organiska mikroföroreningsom kan utgöra ett hinder för en hållbar återanvändning av avloppsvatten.Av de prioriterade kemikalier som identifierades hade 30 (främst läkemedel)en riskkvot ≥ 1, vilket indikerar en ekologisk risk. Dessutom flaggades 16 kemikaliersom miljöfarliga på grund av sin persistens och rörlighet, medan cirka 60 kemikalierförknippadesmed positiva prognoser för minst fyra hälsofaror för människor.De 10 högst prioriterade kemikalierna var venlafaxin, bicalutamid, desvenlafaxin,diklofenak, amoxicillin, klaritromycin, dietyltoluamid, genistein, azitromycinoch fexofenadin.Även om det kan finnas ett antal olika potentiella alternativ föråteranvändning av avloppsvatten, har denna rapport primärt fokus på bevattningav jordbruk för återanvändning av avloppsvatten, med tanke på att jordbruket ärden största konsumentenav sötvatten globalt (United Nations, 2024). I Sverige kanåteranvändning av renat kommunalt avloppsvatten för bevattning vara särskiltfördelaktigt för jordbrukare i områden som upplever betydande vattenbrist underväxtsäsongen (Naturvårdsverket, 2022).

För att uppnå mål 3 studerade projektet tillgängliga reningstekniker och kombinationerav dessa för att avskilja prioriterade kemikalier. Avskiljningseffektivitetenför kemiska föroreningar sammanställdes för olika reningstekniker från svensklitteratur, och effektiviteten för fem utvalda tekniker (granulärt aktivt kol (GAK),ozonering, membranbioreaktor (MBR), nanofiltrering (NF) och omvänd osmos(RO)) för 38 prioriterade kemikalier, från internationell litteratur, användes för attrangordna dessa tekniker. Dessutom undersöktes kopplingen mellan avanceradreningsteknik och föroreningarnas egenskaper, och en kostnadsanalys gjordesför de utvalda teknikerna. Med tanke på dess effektivitet när det gäller att avskiljaorganiska mikroföroreningar och den lägre kostnaden. Baserat på analysen kanGAK eller en kombination av olika tekniker med fördel användas för god reningoch säker återvinning av avloppsvatten.

Det är viktigt att skapa kunskap om de drivande faktorerna för graden av återanvändningav avloppsvatten och slam för att kunna utvärdera potentialen för dennatyp av återanvändning och för att kunna utveckla nya vattenförvaltningsplanerför återanvändning av avloppsvatten som en hållbar vattenresurs. Kunskap omkemiska föroreningar som identifierats som hinder för återanvändning av behandlatavloppsvatten kan bidra till att fastställa kriterier för riskhanteringsplanerenligtEU:s förordning om återanvändning av avloppsvatten (Förordning(EU) 2020/741).Riskkarakterisering och policystöd är mycket relevant för Naturvårdsverketför derasmöjlighet att kunna tillhandahålla riktlinjer för att minska spridningen av farligaföroreningar till miljön på grund av återanvändning av avloppsvatten. De avanceradebehandlingsalternativ och strategier som presenteras här kommer att underlätta förkommuner och andra problemägare att ta beslut kring modernisering och nyanläggningav avlopsreningsverk. I framtida policydokument bör man överväga att fokuserapå att minska förekomsten av prioriterade kemikalier i avloppsvatten genom attfastställa koncentrationsgränser och kräva avancerad reningsteknik, baserat påreningseffektivitet och ekologiska riskbedömningar. Detta bör vara en integrerad delav framtida regleringar. Eftersom datasetet härrör från tillgänglig litteratur kommerdet att krävas ytterligare studier och omanalyser med hjälp av arbetsflödet för metaanalysför att ta itu med potentiella okända kemikalier.

På uppdrag av Länsstyrelsen Skåne har kiselalger år 2024 undersökts på 41 lokaler, varav 28 vattendrag inom regional miljöövervakning samt åtta vattendrag och sex sjöar inom kalkeffektuppföljning.Av lokaler inom miljöövervakning visade IPS-indexet hög status i Snällerödsån (Si157M), Rössjöholmsån (Si26M), Helge å-Visseltofta (Si223), Helge å-Möllegården (Si224M) och Helge å-SV Hovgården (Si225M). Indexvärdet låg dock relativt nära gränsen mot god status i Snällerödsån. Lokalerna i Helge å hade höga IPS-värden, men var däremot mer eller mindre påverkade av surhet. Lokalen vid Möllegården bedömdes vara sur och dessutom starkt miljögiftspåverkad. Även Snällerödsån riskflaggades för miljögiftspåverkan, som bedömdes vara ett gränsfall mellan svag och betydande påverkan.IPS-indexet hamnade i god status i Lilla Bäljane å (Si208M), Klingstorpabäcken (Si60M), Bråån-Rövarekulan (Si29M), Fyleåns sammanfl. med Trydeån (Si95M), Tommarpsån-MÖV-lokal musslor (Si92M), Mölleån (Si194M) och Vramsån (Si46M). En expertbedömning till måttlig status gjordes för Bråån-Rövarekulan, Fyleån-nedströms åtgärd och Tommarpsån. Även Lilla Bäljane å, Mölleån och Vramsån ligger i riskzonen för att hamna i måttlig status medan Klingstorpabäcken låg närmare hög status. Vidare riskflaggades Bråån-Rövarekulan för stark miljögiftspåverkan och Tommarpsån för betydande påverkan.Förutom ovanstående lokaler som expertbedömdes till måttlig status konstaterades Måttlig status i Hörbyån (Si218M), Lybybäcken (Si219M), Hörbyån (Si220M), Bråån-Pärup (Si145M), Bråån-SO Åkarp (Si76M), Olstorpsån (Si221M), Önnerupsbäcken (Si32M), Trydeån (Si94M), Fyleån-uppströms åtgärd (Si96M), Fyleån-nedströms åtgärd (Si93M), Klingavälsån-uppströms åtgärd (Si97M), Klingavälsån-nedströms åtgärd (Si98M), Tommarpsån-NO Forsdala (Si222M), Klammersbäck (Si195M) och Hovdalaån (Si51M). Av dessa hamnade IPS mycket nära, eller nära gränsen mot god status i Lybybäcken, Bråån-Pärup, Olstorpsån, Önnerupsbäcken, Trydeån, Fyleån-uppströms åtgärd, Tommarpsån-NO Forsdala och Hovdalaån. Missbildningsanalysen indikerande stark miljögiftspåverkan i Bråån-SO Åkarp, Bråån-Rövarekulan och betydande påverkan i Lybybäcken, Klammersbäck och Hovdalaån vilket innebär riskflaggning.Inom kalkeffektuppföljningen 2024 visade kiselalgerna hög status i Hårsjön (Si139M), Lilla sjö (Si140M), Gårdsjön (Si85M), Stora Nosta (Si138M), Lillån (Si54M), Krusån (Si69M), Rönnebodaån (Si121M), Kilingaån (Si156M), Rönnebodaån nedre (Si122M), Ekeshultsån (Si71M), Kättebodabäcken (Si73M) och Vilshultsån (Si118M). Av dessa riskflaggades Rönnebodaån och Kättebodabäcken för att det kan finnas en betydande miljögiftspåverkan.God status visade Lehultasjön (Si86M) och Vittsjön (Si141M), dock nära hög i Lehultasjön.ACID-indexen visade nära neutrala förhållanden i Lilla sjö (Si140M), Vittsjön (Si141M), Kättebodabäcken (Si73M) och Vilshultsån (Si118M), dock nära måttligt surt i Vilshultsån.Måttligt sura förhållanden konstaterades i Hårsjön (Si139M), Lehultasjön (Si86M), Gårdsjön (Si85M), Stora Nosta (Si138M), Rönnebodaån (Si121M) och Ekeshultsån (Si71M). Gårdsjön, Rönnebodaån och Ekeshultsån hamnade dock relativt nära gränsen mot sura förhållanden medan Lehultasjön låg relativt nära klassgränsen för nära neutralt.ACID-indexet visade sura förhållanden i Lillån (Si54M), Krusån (Si69M), Kilingaån (Si156M) och Rönnebodaån nedre (Si122M). Av dessa hamnade Kilingaån närmast gränsen mot måttligt surt.En sammanvägd status för påväxt (figur 1) har gjorts utifrån statusklassningen av IPS-indexet och försurningsstatusen som beräknats utifrån ACID-indexet (bilaga 5).

Vindvals lägesrapport 2016 presenterar nya forskningsprojekt som beslutats under 2015. Bland de sju projekten finns två som behandlar vindkraft och samhällsnytta, och två studier som fördjupar kunskapen om människors upplevelser av buller från vindkraft. Vi följer även upp nyligen avslutade projekt om vindkraft och rennäring samt buller i marin miljö.

Rapport från kunskapsprogrammet Vindval.

Lägesrapporten Vindkraft och miljö följer kortfattat upp forskning som tagits fram inom Vindval till och med 2014. Här presenteras erfarenheter och kunskap inom följande områden: fåglar och fladdermöss, vindkraft och renar, vindkraft i marin miljö, lokal nytta av vindkraftutbyggnad, deltagande landskapsanalys samt ekologisk riskbedömning.