Ekologigruppen har på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län genomfört en uppföljande rik-kärrsinventering inom åtgärdsprogram för hotade arter. Inventeringens naturvärdesbedömning har genomförts i enlighet med SIS standard (SS 199000:2014), med tillägget naturvärdesklass 4 för att standardisera värdebedömningen av besökta objeket. Förutom återbesök av rikkärrsobjekten i Länsstyrelsen tidigare inventering (Martinsson 2008), har enstaka rikkärr som upptäckts i samband med fältarbetet också lagts till som objekt.Målet med denna utredning har varit att uppdatera kunskapsläget om rikkärren i länet, samt identifi-era skötselåtgärder som kan vara relevanta för att bevara naturtypens naturvärden. Utredningen ska kunna användas som underlag för vidare arbete med åtgärder inom åtgärdsprogrammet för rikkärr. Totalt har drygt 1 190 hektar utpekade rikkärr och potentiella rikkärr inventerats inom ramen för detta uppdrag. För samtliga inventerade objekt har förslag på naturvårdsåtgärder i syfte att bevara och/eller utveckla objektens naturvärde tagits fram. Förslagen inkluderar såväl engångsåtgärder som förslag på löpande skötsel, samt prioritering.

I den här rapporten beskrivs resultaten av ett riktat eftersök 2022 efter oxhorndyvel Onthophagus illyricus på Gotland, utfört inom åtgärdsprogrammet för dynglevande skalbaggar (Ljungberg 2007). Oxhorndyveln har i vissa områden en stark ställning och verkar ha förmågan att nykolonisera lämpliga lokaler, medan den i intilliggande områden verkar saknas även i till synes lämpliga betesmarker. Av denna anledning är den fortsatt intressant att följa upp. I en tidigare rapport (Ljungberg 2018) beskrivs artens biologi utförligt, och däri finns också en sammanställning över svenska fynd fram till 2018. I följande stycke ges därför endast en kort sammanfattning av kunskapsläget fram till 2021.

Uppföljningen av våtmarker genomförs inom det gemensamma delprogrammet Vegetation och ingrepp i våtmarker inom Remiil (Regional miljöövervakning i landskapsrutor). Remiil är i sin tur en del av den regionala miljöövervakningen. Delprogrammet är ett uppdrag från Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser till SLU under åren 2015-2026 som innebär att utföra miljöövervakning med riktad metodik för våtmarker i ett stickprov av landskapsrutor.

Projektet fokuserar på att utvärdera hur data från provytor kan kombineras med tolkning av flygbilder för att analysera våtmarkstyper och linjära ingrepp, med målet att effektivt illustrera effekterna av dessa ingrepp. Detta inkluderar följande moment:

• Testa hur data från fältprovytor från perioden (2015-2020) kan kombineras med flygbildstolkningsdata för våtmarkstyp och linjära ingrepp från de första åren av tredje perioden (2021-2024) för att utvärdera hur effekter av ingrepp ska belysas på bästa sätt.
• Göra analyser av data från fältprovytor från två tidpunkter. Däri ingår jämförelser med skarpa data från första perioden (2009–2014) respektive principer för framtida förändringsanalyser utifrån det utökade provyteutlägg som infördes år 2021.

Även om betydande landskapsförändringar i våtmarker sker över långa tidsperioder, belyser denna rapport lovande analysresultat som delvis kan bidra till att förstå pågående förändringar i Sveriges våtmarker inom ett mindre tidsfönster.

Det nationella och regionala miljöstrategi- och miljömålsarbetet som startade på 1980-talet har behov av uppföljningsinstrument. Flera av miljömålen berör problemen med biologisk utarmning och här kommer floraövervakningen och därmed floraväkteriet in. Floraövervakningen omfattar såväl myndigheternas uppföljning av arter i särskilda åtgärdsprogram och i naturreservat som det ideella floraväkteriet. Floraväkteriet bidrar med viktiga underlag för olika typer av riktade åtgärder för såväl arter som enskilda lokaler. Det är också ett av underlagen för den nationella rödlistningen. Det ideella floraväkteriet initierades av Världsnaturfonden, men samordnas sedan 2005 nationellt av Svenska Botaniska Föreningen och hanteras i flertalet län av regionala botaniska föreningar.Floraväkteriet är inriktat på kärlväxter, främst sådana som i rödlistorna förts till de nationellt hotade arterna, det vill säga kategorierna Akut hotad (CR), Starkt hotad (EN) och Sårbar (VU). Regionalt kan dock även Nära hotade (NT) och andra sällsynta arter komma i fråga.För att vara uppföljningsbara måste förekomsterna kvantifieras på ett för varje enskild art anpassat sätt genom individräkning eller i vissa fall uppskattning av beståndsareal. Svenska Botaniska Föreningen har tagit fram en handledning för floraväktare (Floraväktarna 2024) och rekommendationer för hur mängduppskattningar ska göras för de rödlistade arterna. Dessa ligger till grund för verksamheten.Vissa arter ingår i programmet Biogeografisk uppföljning som bedriver övervakning av 166 olika arter och 89 olika naturtyper. Det ger underlag till den mest omfattande rapporteringen för arter och naturtyper i Sverige och ger en bild av tillståndet för biologisk mångfald i hela landet. Vart sjätte år rapporteras resultaten från programmet in till EU för EU:s art- och habitatdirektiv. Underlag från programmet används också för utvärderingen av 7 av Sveriges 16 miljökvalitetsmål: Ett rikt växt- och djurliv, Levande skogar, Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap, Levande sjöar och vattendrag, Storslagen fjällmiljö och Hav i balans samt levande kust och skärgård (Naturvårdsverket 2024). I länet ingår ett urval av lokaler för arterna hällebräcka, mellanlummer, slåttergubbe. strandlummer och ävjepilört i den biogeografiska uppföljningen.

This report presents the findings of a review of the international peerreview literature on the impacts of stormwater runoff on receiving water recipients from a cold climate perspective, the design, treatment performance and maintenance requirements of sustainable stormwater management systems, and the incentives for and societal acceptance of their use. Key findings are mapped against the requirements and policy objectives set out in the 2024 EU Urban Wastewater Treatment Directive, the UN Sustainable Development Goals (2015) and the Swedish environmental goals (2000). The report concludes with a series of research and policy recommendations which aim to support Sweden in its transition to a stormwater management approach that embraces opportunities to address stormwater quality, quantity and societal well-being objectives. This review is financed by the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water

Denna rapport beskriver studier av bildning av metylkvicksilver (MeHg) i kvicksilverförorenade fibersediment och spridning av kvicksilver (Hg) från sådana sediment. Kvicksilver utgör ett allvarligt hot mot ekosystem och människors hälsa, särskilt genom bildning och spridning av neurotoxiskt MeHg i akvatiska miljöer. Nuvarande riskbedömningar baseras främst på uppmätta koncentrationer och inkluderar normalt inte potentialen för bildningen och spridningen av MeHg. Detta begränsar möjligheten att inkludera effekter av miljöförändringar i riskbedömningar.

CoGas-projektet: Utveckling av en provtagningsmetod för att mäta föroreningstransport med gasflöden från fiberbankar I CoGas projektet utvecklades en provtagningsutrustning och en fältmetod som möjliggör in-situ provtagning av gas från fiberbankar. Detta för att kunna kvantifiera utsläpp av växthusgaser samt vilka de halvflyktiga föroreningarna är som följer med gasen från fiberbankarna. En övergripande målsättning med projektet har varit att bidra med kunskap om hur olika typer av föroreningar transporteras och sprids från fiberbankar. Detta för att ta reda på vilka spridningsvägar som dominerar för olika föroreningar. Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens kunskapsbehov.

Baserat på mätningar i Nötöfjärden söker rapporten svar på hur fibervolymerna och fiberns ämnessammansättning har förändrats över tid. Resultaten visar att fibervolymerna har minskat med minst 30 % och kanske upp till 80 % sedan 1976. Baserat på förändringar i kol: kvävekvoter sker den mikrobiella nedbrytningen av fiber huvudsakligen i sedimentens ytskikt, troligen för att mikroorganismerna här har större tillgång på näringsämnen än längre ner i sedimentet. En konsekvens av fibernedbrytningen är att kvicksilverkoncentrationerna i de övre sedimentskikten ökar. Kopplingen mellan fibernedbrytning och kvicksilvermetylering illustreras av att metylkvicksilver uppvisar höga koncentrationer i ytskiktet men låga koncentrationer längre ner.

This report presents results from a project investigating the use of microbes as indicators of mercury (Hg) pollution in sediments. Microbes respond rapidly to environmental change, making them excellent bioindicators. However, to ensure reliable results, it is essential to analyze microbial communities soon after sampling to prevent degradation or loss of activity. To address this, a portable molecular sequencing laboratory, OmiBox, was developed, enabling near in situ analysis of microbial taxonomic composition and gene expression. Additionally, microbial community composition was studied in Hg-contaminated fiber banks in the Gulf of Bothnia. The results revealed that certain taxonomic groups, such as bacteria from the phyla Campylobacterota and Desulfobacterota, were enriched in fiber-rich, Hg-polluted sediments.

Towards reliable viability assessment for resilient life stages of invertebrates in ballast water This report presents results from the VIABLEGG project, which made important progress in identifying viable eggs and resting stages of invertebrates in ballast water. The findings show that some methods work well for certain species, offering practical value for inspections at ports. At the same time, the project provides new insight into why some life stages are difficult to assess and what biological and technical challenges must be addressed. The report offers concrete suggestions for future research, practical application, and the need for international coordination. These results lay a valuable foundation for efforts to prevent the spread of invasive species through global shipping. This report is financed by the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management.

On behalf of the Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket), SMED has updated and further developed an Excel tool that can be used by government agencies to calculate emissions of carbon dioxide and other greenhouse gases from business travel and the use of non-road mobile machinery or vehicles during governmental operations. The purpose of this project was partly to meet the requirements of the Environmental Management in Government Agencies Ordinance (2009:907) and partly to serve as a general tool for calculating climate emissions from an agency’s personnel transport and use of vehicles and non-road mobile machinery during governmental operations.

Previously, the tool (prior to 2018) only accounted for carbon dioxide emissions and did not include other greenhouse gases or indirect emissions related to fuel production and distribution. In 2018, the tool underwent significant development and updates, including changes to categories and interface to better reflect the current transport sector. Additional greenhouse gases (methane and nitrous oxide) and emissions values covering the entire fuel lifecycle were incorporated. During the years 2019–2023, simpler updates and minor developments were carried out.

This year’s project (2024) was limited to a review of existing emission factors, the most relevant updates, as well as certain developments and additions. Most of the updates concern road traffic. Information about fuels has also been reviewed and updated, particularly regarding the share of biofuels, with data from sources such as the Swedish Energy Agency and the Swedish Transport Administration. New data collection was conducted for bus and taxi traffic, and various values were updated where newer and better information was available.

Some new categories were added for non-road mobile machinery s (e.g., snowmobiles, helicopters, operational aircrafts), the Umeå- Vasa ferry line, and other minor changes. It should be emphasized that several calculation methods and emission factors used as a basis have been modified in this year’s tool, resulting in significantly changed values in some cases. These changes are further explained in this report.

In the 2024 tool, many emission factors are considerably higher compared to the 2023 tool, primarily due to a lower biofuel share in diesel, a direct result of changes in reduction obligation rules. Emissions for all diesel-powered travel and vehicles are approximately 40–50 % higher than in 2023, a direct consequence of the significant reduction in biofuel share. Gasoline-powered vehicles also show an increase for the same reason but to a lesser extent (2–10 %). When emissions are expressed as CO₂-equivalents from a life cycle perspective (CO₂e LCA), the percentage increase is smaller, as the biofuel share also contributes to fossil emissions during production.

For taxis in Sweden, emissions factors are at the same level as in 2023 (decreased by 5 %), but in Stockholm, emission factors per vehicle kilometre are about 35 % lower than in 2023. This is due to a significant shift toward more electric taxis in Stockholm (40% to 60 %, compared to the rest of Sweden, which increased from 7 % to 11 %).

For buses in public transport, data availability was much worse this year for all regions except Stockholm and Gothenburg, resulting in more uncertain evaluations compared to previous years. However, for Stockholm and Gothenburg, emission factors are significantly lower than in 2023 (5 % – 20 %), reflecting changes in bus fleets. Occupancy rates were slightly higher in Stockholm but slightly lower in Gothenburg. For some regions, differences between 2023 and 2024 are very large or even extreme (seven cases), which are assessed as erroneous. In these cases, the 2023 values are used instead. Nationwide in Sweden (excluding extreme values), emissions per person-kilometer are about 10 % higher than in 2023.

For rail transport, which is entirely electric-powered (except for diesel trains in Europe), emission factors have been adjusted due to major changes in electricity mix levels, including the "Nordic electricity mix" and "SJ Renewable Electricity." The Nordic electricity mix has been recalculated, resulting in about 25 % lower emission factors. SJ has updated its calculation methods, and the emission factors in the tool are adapted to these, leading to levels 50–100 times higher than before. It should be noted that the previous method produced very low emission values.

For boats, a completely new calculation method has been applied, replacing the previous one that was only partially updated in recent years. The new emission factors resulted in drastically lower emissions per person-kilometer in most cases (20–60%), but higher in some cases. The decrease was slightly greater for boats carrying vehicles. The explanation lies in the previous method, which derived emissions from ferry routes based on vessel specifications, such as installed engine power and average speed. The new method derives vessel emission intensity and the allocation between passengers and cargo from Marine Reporting and Verification (MRV) data.

For air travel, changes are minimal (+/- 5 %) except for the Gothenburg-Luleå route, where emissions increased by 36 %. The reason for this is unclear without detailed study of the ICAO tool's data, but a change in occupancy rates may explain the significant impact.

For non-road mobile machinery, emission factors are generally about 40 % higher for CO₂ and about 30 % higher for CO₂e LCA, directly due to the lower biofuel share because of changes in the reduction obligation. An exception is wheel loaders of 37–75 kW, which decreased, possibly due to changes in machine sizes or increased use of gasoline-powered smaller machines, where the reduction obligation change has a smaller impact.

SMED refrains from making specific recommendations for future improvements and development of the tool, as the Environmental Management in Government Agencies Ordinance (2009:907) has not been revised at the time of writing. SMED intends to provide proposals for tool development when a potential new ordinance is decided. For public transport buses in certain regions, caution is advised, and it is recommended to check specific information about the buses’ fuels. The updates made in this work are deemed sufficient to ensure the tool maintains good quality for emission calculations in 2024.

On behalf of the Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket), SMED has updated and further developed an Excel tool that can be used by government agencies to calculate emission of carbon dioxide and climate gasesfrom business travel and other use of vehicles and machinery.

The purpose of this task was to meet the requirements of the Regulation (2009:907) on Environmental Management in Government Agencies, as well as to be used as a general tool to calculate the climate emissions of agency transportation/vehicle and machinery use. The tool in its early form included only carbon dioxide emissions, not other greenhouse gases, during transportation/use and did not account for related indirect emissions, such as emissions during the production of fuel or the vehicle. In 2018, the tool was further developed, including changes in categories and interfaces to better describe the current transportation situation. More climate gases were included (methane and nitrous oxide), and emission values to produce fuels were added. Additionally, the high-altitude effect for aviation was included in the climate impact value. From 2019 to 2022, a simpler update and minor development of the tool took place.

In the 2023 version of the tool, some new categories for emission calculations have been added, such as diesel trains in Europe, as well as the flight routes Stockholm-Visby and Stockholm-Umeå.

In the 2023 version of the tool, most emission values for road traffic are significantly lower (about 2-20 %) than in the 2022 version, reflecting continued electrification and an increased share of biofuels in diesel and gasoline. For taxis, values have decreased by 10-20% per kilometer, explained by an increased number of electric cars in the fleet. At the same time, emissions per unit of currency increase in Stockholm, attributed to lower prices in the city center.

For buses in public transportation, emissions per passenger-kilometer decreased significantly, on average for the whole of Sweden by 38 %. This reflects a rapid change towards increasing fossil-free fuels and electrification. In a few counties, emissions increase, especially in Gothenburg (+42 %), due to a return to fossil diesel and decreased use of HVO. For public transportation buses, emission values can change significantly between two years, reflecting rapid changes in bus fleets, fuel combinations, and occupancy rates in each region.

For rail traffic, emissions are generally lower than the previous year (about 20 %), but the differences vary by about +/- 60 %. Changes can be attributed to changes in energy use and occupancy, especially for trams, after the pandemic has subsided. For aviation, emissions decrease relatively significantly for most flight routes (0-40 %) based on data from ICAO's tool and previous calculations. This can be explained by higher occupancy after the pandemic. The exception is Malmö – Östersund, which increases significantly for unknown reasons.

SMED refrains from providing specific recommendations for the tool's future improvement and development as the Regulation (2009:907) on Environmental Management in Government Agencies is under review. SMED intends to return with suggestions on how the tool can be developed once any new regulation is decided. 

The updates made in this work are considered sufficient for the tool to maintain a generally good quality for emission calculations in the year 2023.

This manual describes the QA/QC procedures applied in the work with the preparation of the Swedish air pollutant and greenhouse gas emission inventories (hereinafter referred to as emission inventories) annually submitted to the UNFCCC, to the Paris agreement, to the EU Monitoring Mechanism Regulation, to the EU NEC directive and to the CLRTAP. The emission inventories cover historical data from 1990 as well as emission projections to 2050.

The manual is part of the Swedish National System, and is in accordance with the quality manual for the Swedish national inventory arrangements for inventory and reporting according to the Paris Agreement and decisions within the EU, and with SMED´s overall quality system. This manual is updated regularly to reflect changes in international reporting requirements and reporting guidelines. 

This document covers the activities performed by SMED (Swedish Environmental Emissions Data) and the collaboration between SMED and the Swedish Environmental Protection Agency (EPA). It briefly touches the QA performed within the Swedish national system for greenhouse gas inventories.

Sweden is applying a Tier III method for estimating changes in soil organic carbon (SOC) stocks for cropland remaining cropland on mineral soils within the Land Use, Land-Use Change and Forestry (LULUCF) sector. For that purpose, SLU is using the Introductory Carbon Balance Model (ICBM) for calculating annual SOC stock change rates for eight Swedish agricultural production (PO8) regions and aggregating results to the national level. The initial stocks of SOC are derived from SOC concentrations data in a national soil-monitoring program and pedo-transfer functions for computing dry soil bulk density. The model accounts for the effect of climate on SOC decomposition by using gridded daily weather records from the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI). The estimates for annual carbon inputs to soil from crop residues and manures are based on yearly agricultural census data concerning crop types, yields, aboveground biomass and manure management. In the LULUCF sector, carbon input from manures are based on activity data from a series of reports published by Statistics Sweden (“Use of fertilizers and animal manure in agriculture”), Gödselmedelsundersökningen (GMU). The GMU is reporting the total amount of manure (wet weight) spread on arable land for different livestock categories and type of manure storage forms. The agricultural sector is using an animal number based (ANB) approach, which is calculating the amount of manure (excreted volatile solids) produced per animal type per year.

The objectives of this report were to compare the time series for manures with the two approaches, with the goal to explore the possibility of using the ANB approach also for the LULUCF sector. This was done by adapting the ANB approach and we examined possibilities for improving the time series with the GMU approach, for which we have observed some inconsistencies. We were conducting these calculations for each of the Swedish PO8s, results were also scaled up to the country level. Using a hypothesis that the dry matter content in manures were lower from mid 2000s because of more water from milk- and washing robots (i.e., which is entering the manures) provides an improved time series with the GMU approach, in the sense that there is at least an overall decreasing trend over time. This is in agreement with the trend using the ANB approach.

The variability in estimates of carbon from manures between years remain high for some of the data from the latest GMU reports, while the estimates using the ANB approach provides a smoother and more consistent time series. Both approaches are presenting various elements of uncertainty relating to the availability of precise activity data. It is feasible and would be advantageous adapting the ANB approach for use within LULUCF with the ICBM model, in order to harmonize the activity data used so that it can be the same as that used in the agricultural sector. However, this is still requiring some minor investigations. Especially regarding the amount of peat and sawdust used as bedding material, which needs to be added to the estimated amount of carbon from manures with the ANB approach. 

This report presents results from a methodological study on how to calculate and interpolate the time series of carbon stock changes in the fine litter and soil organic carbon pools on forest land remaining forest land and grassland remaining grassland for reporting of the LULUCF sector in the annual greenhouse gas inventory submitted to the UNFCCC and the EU.

Since rather small variations along the time series estimated by the present calculation and interpolation method results in huge national variations in sinks or sources of CO₂ at the national level, there has been a wish to find an alternative way of calculating the time series that reduces the effect of recalculations between submission years. The aim of the project was to evaluate alternative calculation methods for the time series for changes in the litter and soil carbon pools. The ambition is that the new method should result in time series that are as close as possible to the long-term trends in litter and soil carbon pool change by reducing the effect of random variation and interpolation methods within and between the submissions. The changes should be calculated so that the reporting is still representing carbon pool changes based on repeated measurements on the permanent plots of the Swedish Forest Soil Inventory.

Two different calculation methods were tested and compared with the method used up to submission 2022. The “average change method” estimates the average annual change for each plot over the whole time series instead of between each measured occasion. This results in a time series at plot level with no variations. However, when changes from all plots are averaged for each year in the time series some variation is introduced due to that plots may enter or leave the time series due to land-use change. For forest land remaining forest land, the method worked best and it significantly reduced variation along the time series and inter annual variation was also reduced compared to the previous method. The method was less effective on grassland remaining grassland where the large proportion of plots involved in land-use change contributed significantly to time series variation. The total aggregated carbon pool changes over the whole time series for this method is identical with the method that has been used up to submission 2022. 

The second method tested is based on regression of the carbon pool over the entire time series instead of estimating change on each inventory plot by repeated measurement. This method essentially leads to a total elimination of the variation over the reported time series but the difference between different submissions were more substantial. The aggregated amount of reported changes differ a lot from the other methods.

The conclusion from this project is to recommend the average change method to be used for calculating and interpolating the time series for fine litter and soil organic carbon for forest remaining forest and grassland remaining grassland.

This report summarizes the development work carried out in five different studies between 2017 and 2021 aiming to improve emission calculations for small-scale biomass combustion in the Other sector (CRF/NFR 1A4) for reporting to the UNFCCC and the CLRTAP. The most important measures include a more detailed and transparent structure of activity data as well as updated emission factors for different biofuels and heating technologies. Reports and documentation from earlier studies are attached.

Sweden’s emissions of greenhouse gases and air pollutants from stationary combustion, reported to among others UNFCC and CLRTAP, are in most cases calculated from fuel amounts and calorific values from Swedish energy statistics, and emission factors developed by SMED.

During autumn 2021 and spring 2022, several projects with the purpose to revise and update certain emission factors for stationary combustion have been conducted. The results on these projects (UF-27 Updates of certain emissions factors for stationary combustion, UF-31 Revision of certain emission factors for stationary combustion – stage 2 and parts of UF-07 Updates of emission factors for pulp and paper industry NFR 2H1) have been summarized in the current report.

The most significant effect of the revision of emission factors is seen for emissions of dioxin in NFR 1A1 and 1A2, where the annual average decrease would account to 65 % and 80%, respectively. Large effects are also seen for emissions of N₂O in CRF 1A4, where the average decrease was 35 %, and for NH₃ emissions in NFR 1A1 with an average increase of 10 %. Certain effects on the biogenic CO₂ emissions are also seen, with an average increase of 6 % to 9 % in NFR 1A1, 1A2 and 1A4. Emissions of SO₂ decrease on average with 3 % to 8 % for NFR 1A1, 1A2 and 1A4, while corresponding decrease for CO was between 4 % and 6% for the same NFR codes. Zink emissions in NFR 1A1 had an average decrease of 5 %. The effect on other emissions is relatively small, under ±5 % in average change of emissions. 

As a result of the projects UF-27, UF-31 and parts of UF-07 the following revisions are proposed:

• Emissions factor for biogenic CO₂ from combustion of black liquor from 96 kg/GJ is suggested to be 105 kg/GJ,
• Revisions of emission factors for CO₂ and wood fuels, pine and pitch oil and other biomass within stationary combustion (CRF/NFR 1A1, 1A3, and 1A4),
• Emission factor for dioxin from combustion of wood fuels, peat and other biomass is suggested to be revised,
• Emission factors for other fuel categories are suggested to be revised,
• All recommendations of revised emission factors with the reference of “SEPA 1995”,
• Revision of emission factors updated in the EMEP/EEA Guidebook 2019.

Rapporten redovisar hur utvecklingen för 118 fågelarter varit i Västmanlands län från 1998 till och med 2021. Underlaget är data från inventeringsrutter inom länsstyrelsens regionala miljöövervakning, som genomförs i nära samverkan med den nationella miljöövervakningen genom Svensk Fågeltaxering vid Lunds universitet.

Även närbelägna rutter i grannlänen ingår i dataunderlaget. Jämförelser görs mellan utvecklingen i Västmanlands län och utvecklingen i Sverige som helhet.

Rapporten redovisar också utvecklingen under samma tid, i länet och i landet, för 12 miljöindikatorer som baseras på tematiska urval av fågelarter.

I korta drag kan sägas att det i länet under denna tid har gått förhållandevis bra för fåglarna i odlingslandskapet och vid sjöar och vattendrag, men sämre i skog och i våtmarker. Detta syns såväl på utvecklingen för de sammanvägda miljöindikatorerna som på enskilda arters utveckling.

Det är dock viktigt att nämna inom denna övergripande bild finns åtskilliga nyanser, till exempel att enstaka arter inom en indikator avviker från det generella mönstret och att utvecklingen under den senare delen av tidsperioden kan avvika från det som gäller för perioden i sin helhet.

Detta gäller exempelvis indikatorn för småbiotoper i odlingslandskapet som inte visar någon signifikant förändring för den längre perioden, 1998-2021, men en måttlig ökning när man enbart betraktar perioden 2012-2021. Översikten över indikatorernas utveckling i inledningen av indikatorkapitlet (Tabell 2) ger en snabb vy över sådana aspekter.

Nästa periodiska utvärdering av data från häckfågelövervakning i länet planeras genomföras efter inventeringssäsongen 2026.

Hur stor mängd svenska förpackningar materialåtervanns i Sverige 2019? Uppfylldes Sveriges mål för förpackningsåtervinningen?

Detta och mycket annat kan du läsa om i den här rapporten som redovisar återvinningsstatistiken för tidningar och förpackningar i Sverige 2019. Rapporten vänder sig till alla som är intresserade av hur det svenska återvinningssystemet för tidningar och förpackningar fungerar samt hur stor mängd förpackningar och tidningar som återvanns 2019.

Projektet Beräkningsmetodik för mindre punktkällor har löpt under 2002 och 2003 och syftat till att ta fram ett bättre dataunderlag för utsläpp av kväve och fosfor från små punktkällor, det vill säga C- och U-anläggningar, enskilda avlopp och dagvatten. Vidare har syftet varit att skapa en effektiv metodik som förenklar och minskar de manuella arbetsinsatserna och därmed kostnaderna för att upprätthålla ett kontinuerligt datavärdskap. De nya informationsunderlag som tagits fram har eliminerat stora delar av osäkerheterna inom de tre delområdena. De ger också en avsevärt bättre geografisk fördelning vilket gör att noggrannheten vid beräkning per havsbassäng såväl som per TRK- och delavrinningsområde har förbättrats och användbarheten för vattendistrikt och andra regionala användare stärkts.

Elva C- och U-branscher med icke negligerbara utsläpp av kväve och/eller fosfor har identifierats och metodik har utvecklats som beräknar utsläppen per kommun med hjälp av statistik på arbetsställen och schablonvärden för varje sektor. För vissa av sektorerna har ett gott underlag för ansättning av schablonvärden funnits, för andra har en skattning baserad på enstaka värden och expertråd varit nödvändig.

De flesta av C- och U-branscherna står för relativt små utsläpp. Den största sektorn är Mindre avloppsanläggningar (25-2000 pe) som har betydande utsläpp och helt dominerar utsläppen från C- och U-anläggningar. För den sektorn kvarstår osäkerheter eftersom teknikuppgifter från SCBs teknikstudie inte kunnat läggas in. Dessutom är uppgifterna om antalet anläggningar i storleken 25-200 pe mycket osäkra, men dessa står dock för en mindre del än anläggningarna av storleken 200-2000 pe. Totalt är C- och U-anläggningarnas utsläpp beräknade till ca 4400 ton N och ca 260 ton P. Av detta kommer merparten, för fosfor ca 210 ton, från mindre avloppsanläggningar.

För enskilda avlopp finns nu uppgifter om ungefärlig fördelning av anläggningstyper (infiltrationsanläggningar, markbäddar, slamavskiljare etc.) för mer än hälften av Sveriges kommuner. Detta ger tydligt förbättrade beräkningar. Dock rekommenderas en kompletterande insamlingsinsats gentemot resterande kommuner. Andelen infiltrationsanläggningar bland de kommuner som svarat är ca 41%, vilket är mer än väntat.

Rekommenderad och testad metodik för enskilda avlopp bygger på kommunvis information om anläggningstyper, antalet permanentboende med enskilt avlopp samt antal fritidshus med enskilt avlopp, schablonhalter uppdaterade med nya mätningar vilka dock inte gav några större förändringar. Det har inte varit möjligt att mäta på de markbäddar som Naturvårdsverket tidigare mätt på, eftersom deras lokalisering inte kunnat spåras. Resultat från mätningar på två markbäddar och en infiltrationsanläggning har i enlighet med tidigare mätningar inte tytt på en försämrad reningseffekt för anläggningar av 20-30 års ålder. Inte heller har några geografiska skillnader i reningseffekt kunnat spåras. Rent teoretiskt är detta heller inte att vänta eftersom alla anläggningar ska ligga under tjäldjup oavsett var i landet de är lokaliserade.

Beräkningarna för enskilda avlopp ger avsevärt lägre utsläppsvärden än TRK-beräkningarna, för fosfor ca 340 ton jämfört med 640 ton för TRK. Till en del kan detta förklaras av att kommuninformationen visat att andelen infiltrationsanläggningar är högre än vad TRK antagit och andelen slamavskiljare är lägre. Detta förklarar dock inte hela skillnaden.

Trots omfattande litteratursökningar har mycket begränsad information om retention mellan enskilt avlopp och vattendrag återfunnits. En teoretisk metodik har formulerats, men en mätinsats är nödvändig för att kunna åsätta retentionsfaktorer.

Dagvattenberäkningar baserade på djupstudier har utförts för 15 av de 20 största kommunerna samt för ett mindre antal medelstora och små kommuner. För medelstora och små kommuner har utvecklats och utvärderats en beräkningsmetodik som bygger på markanvändningsstatistik för tätorter från SCB, data om andel dagvatten som går till recipient, samt nederbörd, avrinning, och deposition. De totala utsläppen från dagvatten har inte beräknats eftersom beräkningen inte applicerats på alla kommuner, men baserat på resultaten från de 15 största kommunerna kan de uppskattas till 900-1000 ton kväve och 90-110 ton fosfor, vilket är i paritet med TRK för kväve, men lägre för fosfor, där TRK-beräkningen låg på 170 ton.

Beräkningsmetodiken är för alla de tre delområdena (C- och U-anläggningar, enskilda avlopp och dagvatten) utvecklad för att automatiserat kunna beräkna utsläpp per TRK-område och/eller delavrinningsområde. Resultatet avses levereras som utdata-filer till HBV-N vad gäller kväve och för beräkning av bruttoutsläpp vad gäller fosfor (fosfor beräknas inte i HBV-N). Identifiering av de mjukvarufunktioner som måste utvecklas vid implementering i en modul för beräkning av mindre punktkällor har utförts. Rekommendationer om en strategi för återkommande uppdatering av informationsunderlaget har presenterats.

Viss kompletterande utveckling syftande till att förbättra återstående luckor i dataunderlaget rekommenderas. Detta rör komplettering av kommunvis information om vilka anläggningstyper för enskilda avlopp som dominerar, samt hur stor del av dagvattnet som avleds till recipient. Vidare bör teknikuppgifter från SMED&SLUs utredning om teknikuppgifter för mindre reningsverk (200-2000 pe) inkluderas i beräkningsmetodiken samt en genomgång av antalet anläggningar i storleken 25-200 pe utföras. En mindre mätinsats syftande till att förbättra underlaget för retention mellan enskilt avlopp och vattendrag behövs liksom en skattning av andel täckdikad mark.

I TRK-projektet beräknades närsaltbelastningen från Sverige till omgivande hav. I projektet gjordes utvärderingar av både kvalitén i indata och i resultat (se TRK-rapporten - Brandt, M. och Ejhed, H. 2003. TRK Transport - Retention - Källfördelning. Belastning på havet. NV 5247). En av de viktigaste förbättringsförslagen var att se över beräkningarna av jordbruksläckaget för kväve för vissa regioner.

I TRK beräknas markläckaget för olika markanvändningar i ett avrinningsområde genom att markarealen för respektive markanvändning multipliceras med en typhalt för denna markanvändning och med avrinningen för området. Summan av markläckaget från olika markanvändningar och punktutsläpp utgör bruttobelastningen lokalt från området. Typhalter (utlakningskoefficienter) för jordbrukets kväveläckage beräknas med SOILNDB modellen. I TRK-projektet genererades typhalter för 22 regioner, s.k. utlakningsregioner, för Sverige. Typhalterna för jordbruksmarkens läckage representerar förhållandena vid rotzonen, medan typhalter från övrig mark bygger på mätningar i små områden och representerar bidraget direkt till vattendraget.

Under vattnets och kvävets väg från de olika källorna till havet sker en tillförsel hela vägen samt en omvandling mellan olika former av kväve och en avskiljning av kväve (retention) från vattenfasen. I HBV-N modellen sker först en sammanräkning av bruttobelastningen och därefter simulering av retentionen. Retentionen delas upp dels i en markretention, dvs. det som sker från rotzonen i grundvatten och i markzonen tills vattnet når vattendraget, och dels det som sker i vattendrag och sjöar. Markretentionen berör därför enbart jordbruksläckaget och enskilda avlopp, där utsläppet beräknats ske i små diken eller i rotzonen. Både markretentionen och vattendrag/sjöretentionen baseras på samband som bygger på belastning och temperatur samt empiriska parametrar. Beräkningarna sker på dygnsbasis. Retentionsberäkningarna görs i två steg – först markretentionen och sedan sjöretentionen. De empiriska parametrarna tas fram regionalt utifrån en anpassning mot recipientdata (s.k. kalibrering). Parametrar för markretentionen tas fram för regionen genom kalibrering i små sjölösa områden. Parametern låses och därefter sker regional kalibrering av sjöretentionen för huvudavrinningsområden. Oberoende mätdata (som alltså inte använts för kalibrering) används vid valideringen.

I avrinningsområden utan eller med försumbar andel sjöar sker i stort sett ingen markretention under vinterhalvåret och detta ger en möjlighet att validera den simulerade halterna (blandningshalten utifrån olika markläckage och punktutsläpp) under vintern i vattendraget mot recipientdata. Dessa områden kan även användas för kalibrering av parametern för markretentionen (för oorganiskt kväve) för utlakningsregionerna. Parametrarna påverkar de simulerade halterna i stort sett enbart under de varmare årstiderna. Vid TRK-projektets start återfanns ca 50 områden med mätdata, som uppfyllde kravet på avsaknad av sjöar (inkl. även eventuella uppströmsområden). Av dessa är ca hälften TRK-områden och hälften betydligt mindre områden (delavrinningsområden). Dessa områden användes för kalibrering av parametern för markretentionen för respektive region och vid valideringen.

SMED&SLU skall inom datavärdskapet för utsläpp till och belastning på vatten på ett effektivt sätt kunna leverera data med överenskommen kvalitet som underlag till internationell rapportering. Detta förutsätter att datavärdskapet kan försäkra sig om tillgång till nödvändiga indata av en bestämd kvalitet.

Det övergripande syftet är att skapa en långsiktigt fungerande process för tillförsel och hantering av indata för beräkning av diffusa utsläpp, retention och belastning av fosfor och kväve. 

In Sweden, about 700 plants are included in the European Union Emission Trading Scheme (ETS) for carbon dioxide (CO₂), which was launched on the 1st of January 2005. The Swedish Environmental Protection Agency (EPA) is responsible for collecting and reviewing the data.

For international reporting of emissions to the UNFCCC, EU Monitoring Mechanism, CLRTAP and the EU NEC Directive 1990-2004, activity data is mainly based on energy statistics from Statistics Sweden’s surveys. In some cases, additional data sources, such as companies’ environmental reports or direct information from the company, are used as a compliment. 

In this study, activity data, thermal values and CO₂ emission factors from the largest 63 plants in the ETS (which account for 75% of the CO₂ emissions from all plants within the ETS) in 2005 are compared with the energy statistics and analysed. Furthermore, this study presents different choices and recommendations of data sources for the international reporting for these plants. 

The results show that for 21 plants, accounting for about 49% of the CO₂ emissions of the 63 plants investigated, based on the Swedish energy statistics, no significant difference between the two data sources are identified.  

It was discovered during the project that not all plants in the energy production sector (CRF 1A1a) were included in the ETS data delivered by the Swedish EPA, and therefore many of the results on plants need further investigation to make correct comparisons. This report also gives suggestion on a few large industrial plants for which additional attention should be paid in future studies.

För att kvalitetssäkra bränsleförbrukning och utsläpp av CO₂ från energisektorn (CRF 1) för Sveriges årliga rapportering till UNFCCC och EU Monitoring Mechanism, har en jämförelse gjorts av data baserad på statistik över produktion och tillförsel av bränslen (Reference Approach, CRF 1Ab) från SCB:s energistatistik med data baserad på statistik över slutlig användning för energiändamål (Sectoral Approach, CRF 1A). Enligt IPCC:s riktlinjer ska årliga skillnader mellan Reference och Sectoral Approach på över ± 2 procent undersökas och förklaras i NIR.

För Sveriges del överstiger flera av de årliga skillnaderna osäkerhetsintervallet, vilket förklaras av att ett flertal utvecklingsprojekt utförts för att förbättra kvaliteten på data i Sectoral Approach, medan motsvarande översyn av Reference Approach inte har gjorts. 

Denna studie syftar till att undersöka möjligheten att höja kvaliteten i statistiken till Reference Approach genom att jämföra den med den officiella energistatistiken publicerad i de årliga energibalanserna och uppdatera den då behov föreligger. Dessutom har i studien ingått att med hjälp av en enkel känslighetsanalys utvärdera den emissionsfaktor för CO₂ för råolja som Sverige i dagsläget använder, vilken är den samma som för lätt eldningsolja. För att rapportera korrekta data till den automatiska jämförelsen mellan Reference och Sectoral Approach i CRF Reporter har programmets funktionalitet undersökts. 

Efter uppdateringen av de underliggande data i Reference Approach uppvisar den relativt god samstämmighet med Sectoral Approach för åren 1999 och framåt, medan för 1990-1998 tenderar skillnaderna mellan Reference och Sectoral Approach att öka. Det har inte funnits utrymme inom ramen för föreliggande studie att analysera orsaken till kvarvarande skillnader. Värt att notera är att de nationella energibalanserna uppvisar god samstämmighet med Sectoral Approach när det gäller energianvändning. SMED rekommenderar därför att Sverige i framtiden inkluderar även sådana jämförelser i NIR. 

Känslighetsanalysen av emissionsfaktorn för CO₂ för råolja indikerar att det nationella värdet för lätt eldningsolja som appliceras idag kan orsaka större skillnader mellan Reference och Sectoral Approach, och att använda en årsanpassad faktor skulle ge bättre resultat. SMED rekommenderar att i framtiden intermittent undersöka värmevärdet och emissionsfaktorn, men att inte justera historiska data.  

CRF Reporter tar hänsyn till s.k. lagrad kol (dvs bränslen som inte rapporteras under CRF 1A) i Reference Approach vid de automatiska beräkningarna av Reference-Sectoral Approach (CRF 1Ac). För att rapportera dessa bränslen på ett korrekt sätt medför det att alla bränslen som idag allokeras under CRF 1B och 2 även ska rapporteras under CRF 1Ab (som carbon stored) och CRF 1Ad.

The main objective of Sweden’s yearly submissions to UNFCCC, EU Monitoring Mechanism and CLRTAP is to produce as accurate data as possible on the total emissions on national level. For fuel combustion, the reported emissions are calculated from activity data on fuel consumption and fuel specific emission factors and thermal values.

The objective of this project is to compile information on data sources used today for those sectors that are covered by the EU Emission Trading Scheme (ETS) for carbon dioxide (CO₂), and to identify any advantages or disadvantages with applying ETS data in the Swedish GHG inventory to a greater extent than today. The information is primarily assembled from earlier SMED reports on this subject. The issue of separating trading and non-trading plants is also addressed. 

Today, the main source of activity data is Statistics Sweden’s quarterly fuel survey (QS), which includes about 1100 plants. Mostly, national standard emission factor and thermal values are used to calculate the emissions. About 700 plants are part of the ETS. Every year, these plants report their emissions of CO₂ and in most cases the underlying consumption of fuels and raw materials to the Swedish Environmental Protection Agency. 

The greatest benefits from an increased use of ETS data would be achieved for those CRF sectors where the QS data is of questionable quality and/or the emissions are large and thus considerably contributes to the national totals. The prerequisites are, of course, different for different sectors. If ETS data should be used to the greatest extent possible for every sector, this would imply an additional cost of approx. SEK 200 000 per year.

This study shows that the CRF categories where it would be most beneficial to use ETS data to the greatest possible extent are 1A1b – oil refineries, 1A2d – pulp, paper and print, and CRF2 ingeneral, that is, process-related emissions. 

For a number of other CRF categories, it cannot be concluded that the data quality would be improved, and thus it would not be cost effective to use ETS data for these sectors, e.g. 1A1a, 1A2c, 1A2e and 1A2f. 

For a couple of categories, 1A1c and 1A2a, it is currently not possible to use ETS data for those plants that have the greatest emissions due to insufficient allocation of the emissions in the reporting to the ETS.

Utsläppen från sjöfarten står för en allt större andel av de samlade emissionerna av framförallt kväveoxider och svaveloxider. Även vad gäller bl a partiklar är emissionerna från fartyg betydande. Dessa emissioner förutses öka i framtiden i och med att trafikarbetet ökar alltmer samtidigt som utvecklingen avseende motorer, avgasefterbehandling och bränslen är långsam inom den marina sektorn. Vidare är kunskapen kring det faktiska trafikarbetet som sjöfarten utför behäftat med osäkerheter. Olika globala beräkningsmodeller ger resultat som skiljer en faktor två avseende den mängd bränsle som konsumeras årligen inom sjöfart.

Syftet med den föreliggande studien är att bedöma om det går att få fram bättre underlag för att beräkna sjöfartens utsläpp till luft. Behovet av förbättrat underlag motiveras dels av den internationella rapporteringen, dels av miljömålsarbetet. Det föreligger också ett behov av förbättrat underlag till styrmedelsarbete för att bättre miljöanpassa sjöfarten.

En rad av utsläppen från sjöfarten påverkar klimatet. Främst är det CO₂ där sjöfarten idag globalt står för ca 3% av de samlade utsläppen av fossilt CO₂. Detta är en andel som kan förväntas öka i framtiden. Dessutom släpps det ut lustgas och metan. De stora NO_X-utsläppen påverkar klimatet via sekundär reaktioner: dels leder det till reaktioner där metan konsumeras, dels bildas ozon. Partikelutsläppen verkar i klimatsammanhang ha en direkt avkylande effekt och är dessutom viktiga för molnbildning, vilket även det tros bidra avkylande.

Sverige är ålagt att producera ett antal olika rapporter om emissioner från bl a sjöfarten genom internationella konventioner, bl a takdirektivet och klimatrapporteringen. Det rör sig bl a om växthusgaser och andra skadliga emissioner. Det finns dessutom ett behov av att följa upp emissioner i samband med miljömålsarbete. Bland annat finns ett förslag till delmål kring utsläppen av svaveloxid och kväveoxid från sjöfarten med en indikator formulerad som: ”Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider från sjöfart som bunkrar (tankar bränsle) i Sverige totalt och per såld bränslemängd (angivet som energi)”.

I Sverige finns sedan 1998 ett system där fartyg som minskar sina emissioner av NO_X och SO_X får reducerade farledsavgifter. Detta system har framförallt fått genomslag för inrikestrafiken. Sedan maj 2006 är Östersjön ett s k SECA (sulphur emission control areas) -område där bränsle med högst 1,5% svavel får användas. Alternativt öppnar regelverket för att rökgasrening används så att utsläppen är under 6,0 g SO₂/kWh. Under 2007 blev även Nordsjön SECA område. I övrigt får bränsle med högst 4,5% svavel användas.

Studien omfattar en översyn av processrelaterade koldioxidemissioner från mineralindustrin (CRF 2A), Karbidtillverkning (CRF 2B4) samt sekundär järn- och stålindustrin (CRF 2C1.1 och 2C1.3) som rapporteras till UNFCCC. Underlaget till översynen baseras på data ur handelssystemet, detaljerade uppgifter från branchorganisationen Kalkföreningen samt uppgifter ur miljörapporter. 

Rapporten innefattar ett antal förslag till förbättringar inför rapporteringen av Sveriges submission 2010 till UNFCCC.

Enligt EU-beslut och regeringsbeslut ska utsläppen från den handlande respektive icke-handlande sektorn följas upp separat. Detta projekt har två huvudsyften, nämligen att utreda hur indata bör utformas för att möjliggöra framställning av statistik uppdelad på handlande respektive icke-handlande sektorn för kommande år, samt att ta fram ett förslag på metod för skattning av uppdelade utsläpp för perioden 1990-2009. Dessa aktiviteter kommer att genomföras i ett separat projekt.

Inom projektet har möjligheterna till matchning av anläggningar mellan energistatistiken och utsläppsregistret E-CO2 för framställning av uppdelad statistik kommande år utretts. Slutsatsen blev att en delvis manuell matchning mot FDB måste göras för att variabeln Cfarnr, som unikt identifierar arbetsställen, ska kunna läggas till i E-CO2. Därefter kan Cfarnr användas för att identifiera de handlande anläggningarna i energistatistiken. Viss metodutveckling av energistatistikens undersökningar Kvartalsvis bränslestatistik (KvBr) och/eller Industrins energianvändning (ISEN) är sannolikt också nödvändig. 

När det gäller skattning av utsläpp 1990-2009 konstaterades att den lämpligaste metoden är att utifrån utsläpp rapporterade till E-CO2 skatta den handlande sektorns andel av utsläppen inom respektive CRF-kod och bränslegrupp för varje år 2005 och senare. Den ”handlande sektorn” är ett hypotetiskt begrepp åren 1990-2004 eftersom utsläppshandeln kom igång först 2005. 2005 års andelar kommer därför att användas för alla tidigare år. 

Målsättningen är att genomförandeprojektet ska kunna genomföras under perioden hösten 2010 – våren 2011 med undantag av metodutveckling av energistatistiken som kan ta längre tid. Projektet omfattar ett antal delaktiviteter och den totala kostnaden beräknas till 200-250 000 kr inklusive metodutveckling av energistatistiken men exklusive de aktiviteter som genomförs av NV på egen hand, dvs. förändringar i E-CO2 samt utveckling av databas för lagring.

I rapporten utreds två möjliga datakällor; WStatR och EMIR. Analysen visar att EMIR inte är lämplig som datakälla eftersom alltför få anläggningar rapporterar in mängden genererad metangas. WStatR kan användas som datakälla, men under förutsättning att avfallsslagen som används i FOD-modellen byts ut till samma som används i WStatR, d.v.s. EWC-Stat-koder.

Inom projektet har besök på sex deponier genomförts för att verifiera teorierna som framkommit. De viktigaste slutsatserna från dessa besök är:

• Anläggningarna använder sig i många fall av egna kodsystem, vilket gör att omklassningen till EWC-Stat inte alltid är så enkel att göra.
• Sammansättningen av det deponerade avfallet varierar mycket beroende på inkommande avfall och hur väl man sorterar. Detta påverkar möjligheten att få en bra skattning av DOC-värdet.
• Avfall används naturligt som delar i konstruktioner. Detta avfall kan inte uteslutas som metangasproducerande. Däremot bedömer SMED det som att det är en ytterst liten mängd metan som genereras på detta sätt. Denna bedömning grundar sig på det faktum att man i de allra flesta konstruktioner vill ha stabila material och inte material som bryts ner i större utsträckning. I många fall använder man också avfallet ”ovan tätskikt” vilket gör att det metan som eventuellt bildas oxideras. Det är av större vikt att få kontroll över det avfall med organiskt innehåll som deponeras.
• Avfall med högt organiskt innehåll bedöms inte användas som delar i konstruktioner utan idet avfall som används är nerta/stabila avfall. Risken för metanläckage kan därför anses vara liten.
• Problem med avsättning för det avfall som kan brännas men är grovt, speciellt sommartid, vilket leder till att avfallet deponeras på dispens. Tilläggas kan att samtliga deponier ligger i Stockholmsområdet där det råder kapacitetsbrist till skillnad från många andra delar av landet. Situationen kan alltså se annorlunda ut där.

Mycket av det som deponeras på dispens är plast, som inte har någon påverkan på DOC-värdet, men väl på TOC (total halt kol). Uppmärksamhet krävs i kommunikationen med deponiägare och andra.Det här presenterade arbetet var en inledande test av några av de standardpa-rameteriseringar som användes i PLC5-beräkningarna. En fortsatt studie, finansierad inom ramen för SLUs fortlöpande miljöanalysarbete kommer att göras under 2009 för att täcka in fler jordarter och också större regionala skillnader vad gäller klimatfaktorerna.

Vid granskningen av Sveriges klimatrapportering avseende år 2008 (submission 2010), som utfördes av klimatkonventionens (UNFCCC) utsedda granskare (ERT) uppmärksammades att Sverige inte rapporterar utsläpp av metan (CH₄) eller koldioxid (CO₂) som uppkommer vid transport av naturgas i det nationella naturgasnätet. Detta ledde till en resubmission vilket innebär att Sverige var tvunget att göra en uppskattning av dessa utsläpp och inkludera dem i submission 2010. På grund av att det inte fanns någon nationell metod för att uppskatta utsläppen användes då den metod (Tier 1) som rekommenderas i IPCC Good Practice Guidance (IPCC, 2000) i de fall då nationella uppskattningar av utsläppen saknas och då det inte finns tillräckligt med information för att göra en mer detaljerad uppskattning (Tier 2 eller Tier 3). Denna metod har även använts i efterföljande submissioner. Eftersom metoden är behäftad med stora osäkerheter och dessutom baseras på studier utförda på äldre rörsystem än vad som finns i Sverige finns det anledning att gå ifrån metoden och istället försöka ta fram en metod som baseras på förhållanden mer representativa för Sveriges relativt moderna rörledningar för transport av naturgas.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag av Miljödepartementet att, i samråd med berörda myndigheter, senast den 30 april 2012 redovisa ett förslag till hur preliminär och övergripande utsläppsstatistik av växthusgaser i Sverige skulle kunna utformas och presenteras senast vid halvårsskiftet efter aktuellt utsläppsår. I förslaget ska myndigheten även bedöma de kostnader som är förknippade med framtagandet av sådan statistik samt hur dessa kan finansieras. En kvalitetsbedömning bör också ingå i den presenterade statistiken.

SMED har på uppdrag av Naturvårdsverket tagit fram förslag till datakällor, beräkningsmetoder, presentationsnivåer och årliga kostnader (för SMED) samt kvalitetsbedömningar för preliminär utsläppsstatistik. Uppdraget har genomförts genom att tillgängligheten av underliggande datakällor (handelsdata, officiell statistik, miljörapporter, etc.) och använda metoder har undersökts och utvärderats.

I denna rapport presenteras ett alternativ till enklare skattningsmetod och minst en mer avancerad skattningsmetod per sektor; dvs stationär förbränning, mobil förbränning, industriprocesser tillsammans med lösningsmedel och annan produktanvändning, jordbruk, LULUCF, och avfall. Jämfört med de officiellt rapporterade utsläppen 2010 till submission 2012, 66 232 kton CO₂-eqvivalenter, resulterade de preliminära skattningarna av utsläpp i denna studie i 65 357 – 66 349 kton CO₂-eqvivalenter (eller -1.3 – 0.2% avvikelse mot de officiella utsläppen), vilket visar på god överensstämmelse. Kostnaden för SMED att producera preliminära skattningar av växthusgasemissioner är uppskattade till 95-675 000 SEK, beroende på val av metod och datatillgänglighet. Kostnaden inkluderar endast datainsamling, beräkningar och enklare kvalitetssäkring, dvs fullständig kvalitetssäkring eller dokumentation i enlighet med SMED:s kvalitetssystem ingår ej.

A review of emission factors used in the Swedish greenhouse gas inventory carried out in 2010 on behalf of the Swedish Energy Agency and the Swedish Environmental Protection Agency, revealed that the emission factors applied for N₂O in combustion of gaseous and solid fuels are most likely too high.

The current Swedish emission factor for N₂O for all gaseous fuels used in stationary applications is 2.0 kg N₂O/TJ, which is substantially higher than the IPCC default emission factor of 0.1 kg/TJ. A proposal for revision of the Swedish emission factor was brought forth in the review from 2010, where the authors suggest implementation of the IPCC default emission factor for gaseous fuels.

The aim of the present study was to find and analyze literature and other information concerning emissions of N₂O for solid fuels (coke, coal and peat) and gaseous fuels (propane, butane, town gas, natural gas, coke oven gas, blast furnace gas, LD-gas, landfill gas and refinery gas) in the stationary combustion sector to use as decision basis for a revision of the Swedish emission factors.

During the work with submission 2014 of the Swedish report of greenhouse gas emissions to the UNFCCC there were indications that there was a risk for underestimation of emissions of F-gases from disposal of products/equipment. Also, at the UNFCCC In-Country Review of submission 2013 it was also prompted that the methods for estimating F-gas emissions from disposal of products/equipment need clarification in the Swedish National Inventory Report (NIR).

The aim of the project is to investigate whether there is a need for modifications in the F-gas emission calculations to avoid underestimation of the emissions as well as to improve the description in the NIR concerning the methods used for F-gas emission estimations from disposal of products/equipment.

För uppföljning av utsläppsmålen för den icke-handlande sektorn är det nödvändigt att redovisa utsläpp inom respektive utanför utsläppshandelssystemet (ETS) separat.

Den handlande sektorn omfattar utsläpp inom CRF 1 och 2. Summan av de två sektorerna för respektive år är den summa som rapporteras till UNFCCC submission 2015.

Småbåtars bränsleförbrukning är idag en konstant som baserar sig på SCB:s Båtlivsundersökning 2004 och har använts i utsläppsberäkningarna sedan submission 2016. I en ny undersökning från 2010 framgår bland annat att antalet fritidsbåtar har ökat med ca 23 % sedan 2004 från 718 000 till 881 000 stycken, vilket motiverar en uppdatering av aktivitetsdata.

Syfte med detta utvecklingsprojekt är att uppskatta bränsleförbrukningen från småbåtar baserat på data från Båtlivsundersökning 2010.

Beräkningar av utsläpp från transporter grundar sig dels på rapportering av aktivitetsdata och utsläpp från ansvariga KRAPP myndigheter samt modellberäknade utsläpp och dels på de nationella bränsleleveranserna. Bränsleförbrukningen för vissa delsektorer justeras för att balansera dessa mot de nationella bränsleleveranserna. Projektets syfte var att undersöka hur man kan förbättra justeringen och fördelningen av bränsle inom den mobila sektorn.

Som resultat föreslogs några åtgärder syftade på inkludering av arbetsmaskiner i fördelning av restposter för olika bränslen.

I det här projektet har det gjorts en uppföljning av etappmålet för en ökad resurshushållning i livsmedelskedjan. Uppföljningen visar att omkring 31 procent av det uppkomna matavfallet från konsumtionsledet rötas och komposteras år 2013 så att näringsämnen tas tillvara, att jämföra med målet på 50 procent. Motsvarande andel som rötas och där återföring av näringsämnen sker uppgår till 21 procent år 2013, att jämföra med målet på 40 procent.

De faktorer som har störst potential att öka återvinningsgraden utifrån genomförd studie är att: 

• Öka mängden insamlat matavfall till biologisk behandling.
• Minska rejektmängderna som uppstår vid förbehandling vid samrötningsanläggningar.
• Öka återföringen av rötslammet till åkermark, skogsmark, anläggningsjord m.m. från kommunala avloppsreningsverk.

Studien pekar på att etappmålet som ska vara uppfyllt 2018 inte kommer att uppnås, om insamlingstakten fortsätter att öka på samma sätt som under 2010-2013. Andelen av den uppkomna matavfallsmängden som rötas och komposteras och där näringsämnena tas tillvara förväntas öka, från 31 procent 2013 till 39 procent 2018, varav andelen som rötas beräknas öka från 21 procent till 34 procent.

The aim of this study was to develop as complete an inventory of Sweden's BC emissions as possible based on the existing PM_2.5 inventory and information available in the EMEP/EEA guidebook 2013.

The Swedish BC inventory has been based on the submission 2014 PM_2.5 inventory together with BC emission factors expressed as percentages of the PM_2.5emissions, as available in the EMEP/EEA air pollutant emission inventory guidebook 2013.

The result of the Swedish BC inventory shows that the total emission of BC in Sweden was nearly 4.2 ktonnes in 2012 and that approximately 95% of BC emissions originated from the energy sector. The predominant source within the energy sector is small scale combustion, i.e. residential biomass combustion. Other important sources are stationary combustion in pulp, paper and print industries, off-road vehicles and other machinery, and road traffic.

SMED har på uppdrag av Naturvårdsverket analyserat vilka utsläpp och vilken deposition av försurande som hade kunnat bli resultatet om Sverige och Europa inte infört styrmedel för att begränsa utsläpp av försurande ämnen. Studiens främsta syfte var att ge kunskapsunderlag om vilka styrmedel som kan antas fungera i framtida nationellt arbete med miljömålet ”Bara Naturlig Försurning”.

Studiens huvudbudskap och rekommendationer från författarna är följande:

• Styrmedel med det direkta syftet att minska utsläppen av SO₂ har sedan 1990 svarat för över hälften av Sveriges utsläppsminskningar, och ~17 % av den minskade svaveldepositionen över Sverige.
• Utsläppskrav i transportsektorn har haft stor betydelse för att minska utsläppen av NO_x och effekten förväntas fortsätta vara stor till 2030. Av utsläppsminskningen NO_x mellan 1990 och 2010 svarade mobila källor för 77 %. Denna andel beräknas öka till 83 % till 2030. Om Danmark, Finland, Polen, Sverige och Tyskland INTE genomfört åtgärder för att minska utsläpp från mobila källor skulle medeldepositionen av oxiderat kväve över Sverige kunnat vara ~18 % högre än beräknat år 2010, och ~33 % högre än prognosticerat år 2030.
• Strukturomvandling och resurseffektivisering inom processindustrin har påverkat utsläpp även under perioden 1970-2012. Denna påverkan beaktas inte särskilt vid utformande av utsläppsprognoser och utformande av styrmedel. Denna möjlighet till utsläppsminskning skulle kunna uppmärksammas mer vid utformning av framtida styrmedel
• I dagens Sverige har klimat- och energipolitiken, som fokuserar på förbränning och användning av biobränsle, mycket liten påverkan på utsläpp av SO₂. En ändrad inriktning på klimat- och energipolitiken med mer fokus på sol- och vindenergi och energieffektivisering skulle dock ge en betydande potential för samverkansfördelar mellan växthusgaser och SO₂. För att uppnå detta behöver dagens styrmedel korrigeras. Samma förutsättningar gäller även för NO_x.
• Hälften av Sveriges kvarstående utsläpp av SO₂ år 2030 (knappt 15 000 ton) beräknas härstamma från industriella processer och här kan finnas potential för fortsatta åtgärder. Eftersom det idag saknas tillfredsställande underlag beträffande såväl möjligheter som deras kostnader föreslår vi en grundligare genomgång kring möjligheterna. Utsläppsminskningspotential från en ytterligare ökad återvinning/insamling av avfall och restprodukter bör ingå i en sådan studie och internationella jämförelser bör göras.
• Resten av Sveriges SO₂-utsläpp kan till största del hänföras till energisektorn (stationär förbränning). Som komplement till fortsatta reningstekniska åtgärder kan man här inrikta sig mot klimatåtgärder som innebär minskad förbränning.
• För NO_x, där utsläppen med nuvarande åtgärder beräknas minska från dagens cirka 140 000 ton till drygt 80 000 ton 2030, beräknas de återstående utsläppen till 35 % komma från mobila källor och återstoden från stationär förbränning. För ytterligare åtgärder för mobila källor vill vi lyfta transporteffektivisering samt övergång till andra energibärare (el, laddhybrid) som två viktiga åtgärdsmöjligheter, där åtgärderna dessutom kan drivas av klimatpolitik.
• För att fortsätta minska utsläpp av NO_x från stationära källor kan förutom minskad förbränning även installation av reningsanläggningar vara viktiga åtgärder. Den nuvarande NO_x-avgiften utgör inte en tillräcklig drivkraft för dessa åtgärder. Klimatstyrmedel som innefattar stöd till investeringar i förnybar energi bör också ses över så att de inte ger ökade NO_x-emissioner.

SMED tar årligen fram geografiskt fördelade utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar på uppdrag av Naturvårdsverket. Utöver detta genomförs utvecklingsprojekt som syftar till att förbättra rapporteringen enligt RUS (Regional Utveckling och Samverkan i miljömålssystemet) önskemål. I samband med rapporteringen av submission 2014 års utsläpp har metodförbättringar för sektorn el- och fjärrvärme samt industri prioriterats.

Under våren 2013 lanserades nya idéer kring hur underlaget för geografisk fördelning av emissioner från energiproduktion inom el- värmeverk samt inom industrin skulle kunna förbättras. En ny metodik har utvecklats för att genomföra förändringarna. Den nya metodiken syftar till att ge bättre spårbarhet och tidsseriekonsistens på kommun- och länsnivå. Dessutom har det undersökts om det är möjligt att redovisa sektorns utsläpp uppdelade i dels el- och fjärrvärmeverk och dels industrins förbränningsutsläpp. Den förbättrade metodiken kommer att tillämpas på åren 2005 och senare.

Rapportering av normalårskorrigerade fossila koldioxidutsläpp (CO₂) utgör inget krav inom rapporteringen till UNFCCC, men de rapporterade länderna uppmuntras att genomföra en sådan rapportering. I Sverige finns starka önskemål från Miljödepartementet att genomföra denna rapportering. Genom en av SMED utvecklad metodik, har Sverige årligen fr.o.m. submission 2001 redovisat normalårskorrigerade utsläpp från fastighetsuppvärmning och elproduktion för perioden 1990-”aktuellt år”.

Metoden har successivt utvecklats sedan år 2004. Metoden omfattar en normalårskorrigering av utsläppen av fossil koldioxid som sammanhänger dels med svenska väderförhållanden som påverkar den totala fastighetsuppvärmningen, dels med variationer i tillgången på vattenkraft som påverkar elproduktionen.

Väderförhållandena i Sverige varierar mycket mellan åren. Temperatur, instrålning och vind påverkar hur mycket energi som krävs för att värma upp fastigheter för att hålla normal inomhustemperatur. Nederbörden påverkar hur mycket vatten som rinner i vattendragen och därmed möjligheten att producera el med vattenkraft. Med SMHI:s ENLOSS-modell som grund görs beräkningar över hur behovet av fastighetsuppvärmning varierar för olika delar av Sverige och mellan olika år. Energibehovet ett visst år, jämfört med en 30-årig normalperiod (1965-1995), uttrycks i form av ett s.k. EnergiIndex. Dessa beräkningar kombineras därefter med bränslestatistik för fastighetsuppvärmning och elproduktion samt emissionsfaktorer för fossil CO₂ för olika bränslen.

För samtliga år under perioden 1990 – 2013, utom 1996 och 2010, har den summerade normalårskorrigerade fossila CO₂-emissionen från fastighetsuppvärmning och elproduktion varit större än den verkliga. Detta sammanhänger med att milda vintrar och nederbördsrika år dominerat under perioden, som lett till ett mindre uppvärmningsbehov, mindre behov av fossileldad elproduktion och därmed mindre utsläpp av koldioxid än under ett normalt år.

Trenden för den verkliga fossila CO₂-emissionen är i stora drag fortsatt nedåtgående och ligger på sin lägsta nivå år 2013 (sedan 1990). Den normalårskorrigerade årliga fossila CO₂-emissionen låg ungefär konstant under perioden 1990-1999. Värdena halverades i det närmaste under den efterföljande 10-årsperioden (alltså fram till 2009). Detta orsakades av bland annat en successivt ökad användning av icke-fossil energi, främst baserad på biobränsle. Trenden bryts av en ökning av den normalårskorrigerade årliga fossila CO₂-emissionen 2010 och 2011, men resultaten för 2012 och 2013 visar återigen en nedåtgående trend. År 2013 är utsläppen de lägsta under hela tidserien.

Klimatmålet för inrikes transporter (exklusive utsläpp från inrikes flyg), om minst 70 procent minskning av fossila växthusgaser mellan 2010 och 2030 kan nås på flera sätt. En kombination av elektrifiering, biodrivmedel och transporteffektivt samhälle lyfts upp i olika kombinationer i befintliga klimatscenarier för vägtrafiken. Ett antal sådana scenarier har nyligen tagits fram av Trafikverket.

Till 2030 finns även målet för utsläpp av NO_x i EU:s takdirektiv. Klimatstrategierna har olika påverkan på utsläpp av NO_x respektive växthusgaser. Förbränning av biodrivmedel ger i praktiken motsvarandeutsläpp av NO_x som fossila drivmedel, medan elektrifiering och minskad trafik ger minskade utsläpp från avgasröret för både växthusgaser och NO_x.

I detta projekt undersöktes utsläpp av NO_x i Trafikverkets klimatscenarier, samt ytterligare ett scenario med högre elektrifieringstakt.

Soil-monitoring programs can provide important information on spatiotemporal changes in soil organic carbon (SOC) over time, but the analytical errors induced by changing analytical methods are often not taken into account. Reanalyzing archived soil samples within the same batch by using the updated analytical method provides the opportunity to quantify the bias related to observed SOC differences.

Our objective was to investigate whether there is a bias in carbon concentrations depending on the use of different analytical methods in the Swedish soil and crop inventory. For that purpose, we selected archived inventory samples using a Conditioned Latin Hypercube Sampling method from the first three inventories and reanalyzed soil carbon content.

The reanalyzed SOC was slightly lower than the SOC values in the database, with a mean difference of -0.04% and 95% confidence interval of -0.07% ~ -0.01%. Paired sample comparison showed that these differences between reanalyzed SOC and existing SOC values were statistically significant. The analytical method had a significant effect according to the linear regression of reanalyzed SOC with existing SOC and grouped analytical methods and in particular, samples containing carbonates tended to have large differences in the reanalysis, suggesting the bias was depending on the analytical methods to some extent.

Although the analytical method used in the third inventory was similar to the current reanalyzes, the mean and standard error of SOC difference (-0.05%±0.03%) should be taken into account in interpreting the soil inventories because the observed SOC differences through time are generally small.

Den här rapporten redovisar Sveriges förpackningsstatistik för 2022. Den ger svar på följande frågor:

• Hur stor mängd förpackningar sattes på marknaden i Sverige under 2022 och hur stor mängd förpackningsavfall samlades in samma år?
• Hur hög blev materialåtervinningsgraden för olika förpackningsslag?
• Uppfylldes de nationella materialåtervinningsmålen?

Statistiken visar att endast två av de nio nationella materialåtervinningsmålen för förpackningar uppfylldes 2022. Materialåtervinningsmålen uppfylldes för metallförpackningar av järnbaserad metall (stål) respektive aluminium. Alla typer av förpackningar omfattas av producentansvar, både konsument och verksamhetsförpackningar. Materialåtervinningsmålen för förpackningar enligt förordning (2018:1462) om producentansvar för förpackningar varierar beroende på förpackningsslag, men inte beroende på om det är en konsument eller verksamhetsförpackning. Det finns också ett mål för hur stor mängd av det totala förpackningsavfallet som ska gå till materialåtervinning.

Grunden till det svenska insamlings- och återvinningssystemet för förpackningar är producentansvaret. Det är ett styrmedel som innebär att producenterna har ansvar för att samla in de uttjänta produkterna, det vill säga avfallet. Det innebär också att producenterna ska ta fram produkter som är mer resurssnåla, som går att materialåtervinna och som inte innehåller miljöfarliga eller hälsoskadliga ämnen. Producenterna är enligt producentansvaret skyldiga att rapportera uppgifter till Naturvårdsverket om tillförd mängd förpackningar på marknaden, hur stor mängd förpackningsavfall som har samlats in och hur avfallet har behandlats i syfte att möjliggöra uppföljning av de nationella materialåtervinningsmålen och gemensamma mål inom EU. SMED (Svenska MiljöEmissionsData) har sedan 2002 tagit fram dessa data på uppdrag av Naturvårdsverket.

För att skapa en heltäckande bild av materialåtervinning och producentansvar för förpackningar i Sverige samlas omfattande data in enligt nya krav som infördes inom producentansvaret från år 2020. Denna data inkluderar mängden förpackningar på marknaden, insamlat förpackningsavfall, materialåtervinning och hantering av förpackningsavfall. Den 1 januari 2023 trädde en ny förordning (2022:1274) om producentansvar för förpackningar i kraft med betydande förändringar som kommer att påverka hur förpackningsavfall hanteras i Sverige framöver. För kommunerna tillkommer nya ansvarsområden då de kommer att få det operationella ansvaret för att samla in hushållens förpackningsavfall och informera om förebyggande åtgärder och sortering. Detta kommer att innebära en ökad kommunal delaktighet och ansvar för att främja en hållbar förpackningshantering. Senast den 1 januari 2027 förväntas alla kommuner ha infört fastighetsnära insamling av olika förpackningsslag från hushåll.

Rapporten redovisar en nationell enkätundersökning om svenskarnas friluftsliv år 2021. Friluftslivet i alla dess former är en utbredd och populär fritidssysselsättning bland svenskarna. Målet för den av riksdagen antagna friluftspolitiken är att stödja människors möjligheter att vistas ute i naturen och utöva friluftsliv där allemansrätten är en grund för friluftslivet. Undersökningen initierades av riksdagens kulturutskott som en del i utskottets uppföljning av delar av den svenska friluftslivspolitiken. Resultaten visar bland mycket annat att mer eller mindre alla svenskar bedriver någon form av friluftsliv. Utövandet har stor variation dels utifrån sammanhang, dels i termer av de aktiviteter som utövas. Det bostadsnära friluftslivet dominerar fortsatt och utövas vanligtvis inom bebyggda områden, i skogen eller i anslutning till vatten. Andelen som uppger att de aldrig är ute i naturen på vardagar har minskat från cirka 13 procent i 2018 års undersökning till cirka 8 procent i denna undersökning. Trots förändringarna är fortfarande en stor andel av svenskarna sällan eller aldrig ute i naturen på vardagar (cirka 43 procent).

It has now been over a decade since the issue of organic micropollutants at Swedish wastewater treatment plants first gained attention. Since then, several municipalities, wastewater treatment plants and water utilities across Sweden have worked intensively on this issue. With support from the Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket), numerous feasibility studies and pilot projects have been conducted to explore specific treatment options at different wastewater treatment plants.

Naturvårdsverket’s initiative was conducted between 2018 and 2023 and resulted in around 70 reports, which collectively contain a vast amount of chemical analysis data on organic micropollutants, including pharmaceuticals, antibiotics, and hormones.This report summarizes and further develops the results from a selection of the studies mentioned above. The report investigates the occurrence, distribution, and treatment of pharmaceuticals and other micropollutants in Swedish wastewater treatment plants. The aim is to improve the understanding of their environmental impact, analyze methods for predicting wastewater concentrations, and evaluate the effectiveness of advanced treatment technologies.

Chapter 1 provides background information on the sources, distribution, and environmental effects of micropollutants, with a focus on pharmaceuticals. Current and upcoming regulations are discussed, including the EU Urban Wastewater Treatment Directive and the Priority Substances Directive, which impose stricter treatment requirements.

Chapter 2 describes the compiled dataset used in the study, covering data from Swedish wastewater treatment plants between 2018 and 2024. The dataset includes information on pharmaceutical concentrations, wastewater flows, and conditions of the receiving water, as well as metadata on treatment plant capacity and technologies.

Chapter 3 analyzes how micropollutants are transported and diluted in receiving water bodies. The variation in dilution between different water bodies and seasons is a key factor influencing environmental concentrations. Findings from previous studies and national monitoring programs are referenced.

Chapter 4 presents different methods for analyzing and predicting pharmaceutical concentrations in wastewater. Factor analysis and multivariate analysis are used to explore correlations between parameters such as nitrogen removal, population size, and incoming concentrations. A sales-based model is evaluated for predicting pharmaceutical concentrations based on sales data, using diclofenac as an example. The results show that the model provides reasonable estimates but has uncertainties, particularly regarding excretion factors and local sales data.

Chapter 5 discusses quaternary treatment, including ozonation and activated carbon, as techniques to reduce micropollutant emissions. Efficiency varies between substances, and the choice of indicator substances is crucial for accurately reporting treatment performance.

Chapter 6 presents conclusions and recommendations. The report highlights that a combination of chemical analysis, predictive models, and advanced treatment technologies is necessary to effectively manage micropollutants in wastewater. To improve predictions, more detailed data on pharmaceutical sales, consumption, and recipient conditions are required. A key future challenge is integrating the dilution factor into analyses to better estimate final concentrations in the receiving water. 

På uppdrag av Länsstyrelsen i Södermanland har Sweco Sverige AB under april 2024 genomfört bottenfaunaundersökningar på åtta lokaler i sjöar i Södermanland. Syftet med undersökningen var att utifrån bottenfaunan följa upp effekten av den kalkning som genomförts i länet genom att bedöma lokalernas status med avseende på surhet, föroreningar eller annan påverkan samt erhålla information om bottenfaunans naturvärde.

Statusklassningen enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter visade på hög status gällande surhet på en lokal, god status på fyra lokaler, måttlig status på två lokaler och otillfredsställande status på en lokal. Vid expertbedömningen bedömdes förhållandena på samtliga lokaler som måttligt sura.

Statusklassningen enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter visade på hög ekologisk status med avseende på näring på sex lokaler och god status på två lokaler.

Inga ovanliga eller rödlistade arter noterades vid årets undersökning.

Rapporten belyser vindkraft idag och i framtidsscenarier för en storskalig utbyggnad. Utgångspunkt är markanspråk, i nutid och enligt Energimyndigheten och Naturvårdsverkets nationella strategi för hållbar vindkraftutbyggnad. Rapporten innehåller sju delstudier med resultat på nationell nivå för olika regioner, landsdelar, län och kommuner samt renskötselområdet och samebyar. Resultaten tolkas i förhållande till konfliktrisker samt till integrations- och synergimöjligheter när vindkraft tar en allt större plats i landskapen.

Forskarna har analyserat markslag, riksintressen, formellt skyddade områden och markägande. Landbaserad vindkraft byggs mest på skogsmark, ägd av privata skogsbolag med andra markslag och ägarförhållanden som ökar i närområdet. I skog ser forskarna möjligheter till integration, med vindbruk som en del i skogens mångbruk. Utbyggnaden av vindkraft skapar ett incitament för en strategisk och operativ landskapsplanering i Sverige, vilket det finns ett stort behov av.

För vindkraften bör lokala förutsättningar underbygga regionala och nationella utbyggnadsramar. För detta behöver den kommunala kapaciteten stärkas. Däremot kan riksintressen, i nuvarande form, inte fylla funktionen som planeringsverktyg.

I rapporten ingår även en medieanalys om hur debatten om vindkraft i media har kommit att involvera allt fler aktörer och blivit alltmer komplex.

Food waste is an integrated part of consumption’s environmental impact, but the knowledge (and methods) of the magnitude of this proportion is lacking. This work aims to produce a basis for further work and analysis regarding the environmental impact. In this study, the environmental impact of food waste- as defined by the EU Commission -has been calculated for each step of the food value chain. By the environmental impact of food waste, we mean the environmental impact that could have been avoided if food waste could be eliminated. By adopting this approach, the potential from a ‘zero vision’ can be demonstrated. If all food waste from shops, restaurants, including institutional kitchens, and households is added up, the climate impact is equivalent to around 1.47 million tonnes of carbon dioxide equivalents, or 142 kilograms of carbon dioxide equivalents per person per year. This represents almost 10% of the climate impact of all Swedish food consumption. The study also presents indicative results for the environmental impact categories eutrophication (soil, sea and fresh¬water), water use and land use. The environmental impact has been calculated per year and per person for each stage in the chain using life cycle assessment (LCA). Databases with calcu¬lated factors describing the potential environmental impact per kg of product (emission factors) have been used for the calculations (RISE climate database 2.1 and a European database developed by the European Commission’s research center - Joint Reseach Centre (JRC). The starting point has been Swedish food consumption in 2018.

Naturvårdsverket ska årligen lämna en redovisning av hur tillsynen enligt miljöbalken kan utvecklas och förbättras. Uppgifter om 2024 års tillsyn har samlats in via enkäter till länsstyrelser och kommuner. Frågorna i årets enkäter har fokuserat på tillsyn kopplat till den nationella miljötillsynsstrategin (strategin). Till länsstyrelserna har också ställts övergripande frågor om planering, resurser och genomförande av tillsyn.

Uppföljningen visar att målen för tillsynen när det gäller flera fokusområden i den nationella strategin för miljöbalkstillsyn är möjliga att uppnå inom strategiperioden. Det gäller till exempel tillsyn avseende masshantering, bassängbad, inomhusmiljö i förskola och skola, energihushållning, dammar och invasiva främmande arter.

Oavsett tillsynsområde beskriver länsstyrelserna en generell brist på resurser som huvudorsak till att utförd tillsyn inte motsvarar det identifierade behovet. Resursbristen består dels av otillräckliga medel för att finansiera tillsynen, dels personalomsättning och svårigheter att tillsätta vakanser. Budgetneddragningar på länsstyrelserna har ytterligare påverkat möjligheten att bedriva tillsyn.

Naturvårdsverket har under 2024 fått signaler från flera länsstyrelser om utmaningar i tillsynen av nya tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter som ryms under begreppet grön omställning. Naturvårdsverket bedömer att tillsynsmyndigheterna i första hand har behov av branschspecifika kunskaper om ny teknik och nya processer. Naturvårdsverket är en aktör som genom deltagande i prövningar och genom att delta i och följa utvecklingen inom EU kan samla kunskap och förmedla den till tillsynsmyndigheterna. Naturvårdsverket konstaterar dock att det finns strukturella problem som inte kan läkas genom mer tillsynsvägledning. Mest framträdande är att länsstyrelsernas resurser för tillsyn saknar en direkt koppling till avgiftsuttag och den tillsyn som behöver utföras.