Naturvårdsverkets färdplan utgör en samlad bild och en riktningsvisare för vart vi ska och vad vi menar med en hållbar plastanvändning. Färdplanen ska också vara en inspiration till handling. Avsikten är att skapa en enad förståelse om vilka skiften som behöver ske och vilka utvecklingsområden som är särskilt angelägna att arbeta med. Aktörer ska kunna använda planen bland annat som stöd i vägval, som underlag i strategiarbete och även mer praktiskt kring möjligheter att bidra. Möjligheten ges att även kroka arm och skapa samverkan kring frågor som enskilda organisationer själva inte kan lösa. En hållbar plastanvändning innebär att plast används på rätt plats, i resurs- och klimateffektiva, giftfria och cirkulära flöden med försumbart läckage. För att nå detta behövs insatser ske inom fyra effektområden; råvaror och produktion med minimal miljöbelastning, resurssmart användning, minskat läckage av plast till naturen samt kraftigt ökad och högkvalitativ materialåtervinning. Varje område beskriver vilka skiften som behöver ske för att vi ska nå målsättningarna samt vilka indikatorer som kan användas för uppföljning. 

I Stockholms län undersöktes vattenkvaliteten med hjälp av kiselalger på elva lokaler i vattendrag år 2024. För statusklassning med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening användes kiselalgsindexet IPS. Stödparametrarna TDI (mängden näringskrävande arter) och %PT (andelen föroreningstoleranta arter) har beaktats vid bedömningen. För surhetsklassning användes ACID-index. Riskflaggning för att andra typer av påverkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa, gjordes med stödparametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet.

IPS-indexet visade god status i Taxingeån och Åvaån. Indexvärdet hamnade relativt nära gränsen mot måttlig status i Taxingeån, men relativt nära hög status i Åvaån. Båda lokalerna riskflaggades för att det kan finnas betydande miljögiftspåverkan. Åvaån verkar även vara svagt surhetspåverkad samtidigt som det fanns tecken på påverkan från brackvatten vid lokalen.

Måttlig status konstaterades i Husbyån, Moraån, Märstaån, Penningbyån, Tyresån, Oxundaån och Saxbroån (Kagghamraån). I Oxundaån hamnade IPS nära gränsen mot god status. Moraån riskflaggades för betydande miljögiftspåverkan och Märstaån för stark påverkan. Märstaån risk-flaggades dessutom för lågt antal räknade arter.

I otillfredsställande status hamnade Bällstaån och Turingeån. Stödparametern %PT indikerade en mycket stark påverkan av organisk förorening i Bällstaån och stark i Turingeån. Vidare riskflaggades Bällstaån för betydande miljögiftspåverkan.

Förutom Åvaån visade övriga lokaler antingen alkaliska eller nära neutrala förhållanden vad gäller surhet, vilket innebär att inga surhetsproblem föreligger på dessa lokaler. I Åvaån motsvarade ACID-indexet måttligt sura förhållanden, vilket tyder på ett årsmedelvärde för pH mellan 5,9–6,5 och/eller ett pH-minimum under 6,4

I jämförelse med treårsmedelvärdet av IPS visar samtliga lokaler samma status 2024. Sett över hela undersökningsperioden finns dock större skillnader mellan olika år. Det har till exempel skett en gradvis försämring på vissa lokaler.

This report Cumulative effects: Incorporating Nonchemical StrEssors into ReproIND indicator presents the results from one of seven projects funded within the research call “Cumulative effects on the environment”. With this research call the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management aimed to advance development of methods and analytical tools for qualitatively and quantitatively assessing the burden of cumulative effects on eco[1]systems in environmental assessments. The project has been financed by the Swedish Environmental Protection Agency’s environmental research fund. This report is written by Elena Gorokhova, Sebastian Abel, Gastón Alurralde, Ann-Kristin Eriksson Wiklund, Anna Sobek, Yves Saladin, Sophie Steigerwald and Brita Sundelin (Stockholm University). The report has been reviewed for scientific quality by Ingela Dahllöf (University of Gothenburg) and for practical relevance by Johan Gustafsson (Swedish Agency for Marine and Water Management) and Elisabeth Nyberg (Swedish Environmental Protection Agency)

I den här rapporten presenteras resultaten från en studie genomförd på uppdrag av Naturvårdsverket. Arbetet med rapporten har finansierats av Tillväxtverket inom uppdraget Industrins konkurrenskraft och gröna omställning (KN2024/01855), i samarbete med Accelerationskontoret. I studien undersöks handläggningstiderna vid ansökningar om tillstånd, eller ändring av tillstånd för miljöfarlig verksamhet i mark[1]och miljödomstolar och miljöprövningsdelegationer. Syftet med studien har varit att utreda när och hur tidsutdräkt uppstår i tillståndsprocesser för miljöfarlig verksamhet. Rapporten bygger på en kombination av kvantitativ analys av över 500 prövningsärenden och kvalitativa intervjuer med 11 tjänstepersoner från prövningsmyndigheterna. Den prövningsprocess som har undersökts omfattar tiden från att en ansökan har inkommit till prövningsmyndigheten i första instans till att samma myndighet har fattat ett beslut i tillståndsfrågan. Studiens utformning har möjliggjort en analys och diskussion om förutsebarheten i tillståndsprocesser och vad det är i handläggningen av ett ärende påverkar om det tar lång tid eller inte. Analysen visar att antalet handlingar i ett ärende har visst samband med handläggningstiden, men att detta samband är något svagare hos miljöprövningsdelegationerna än hos domstolarna. Mer avgörande verkar enskilda handlingars hantering vara, särskilt hos miljöprövningsdelegationerna, där den längsta hanteringstiden i ett ärende förklarar en betydande del av den totala tiden. I domstolarna är sambandet mellan en enskild lång tid mellan två handlingar och den totala handläggningstiden något svagare. Den handlingstyp som i störst utsträckning återkommer i de mest tidskrävande ärendena är kompletteringsförelägganden från prövningsmyndigheten. I de ärenden hos miljöprövningsdelegationerna som tillhör den tiondel som tagit längst tid är det just dessa som i stor utsträckning tagit över 100 dagar att handlägga, vilket tyder på att det är i detta skede av processen som mycket av tidsutdräkten uppstår. Samtidigt visar intervjuerna att handläggare ofta anser sig kunna förutse vilka ärenden som kommer att ta längre tid redan när ansökan inkommer. Det handlar främst om ansökningar som är bristfälliga, antingen därför att de inte beaktat synpunkter från (57) 5 samrådsfasen eller för att utredningar, särskilt säsongsberoende naturvärdesinventeringar, saknas. Även om intervjuerna pekar ut sökandens ansvar för ansökans kvalitet som den främsta förklaringen till långa handläggningstider, visar den kvantitativa analysen att det ofta är hos prövningsmyndigheten, framför allt miljöprövningsdelegationen, som den faktiska tidsutdräkten sker. Det rör sig då inte nödvändigtvis om att sökanden dröjer med att svara på kompletteringsförelägganden, utan snarare om att myndigheten i sig tar lång tid på sig att formulera och hantera dessa. I intervjuerna framkommer också att samordningen mellan myndigheter, framför allt kommuner som kräver nämndbeslut för yttranden, kan bidra till viss fördröjning, även om detta enligt studiens näranalys inte är en avgörande faktor för de mest tidskrävande ärendena. Vad gäller möjligheten att förbättra förutsebarheten och minska handläggningstiderna, tyder resultaten på att de största vinsterna kan göras i förarbetet, det vill säga innan ansökan lämnas in. Eftersom det är i kompletteringsfasen som mycket av tidsutdräkten uppstår, och eftersom denna ofta grundar sig i brister i ansökan, framstår det som centralt att samrådsförfarandet stärks. En tydligare medverkan från prövningsmyndigheten i samrådsfasen skulle kunna höja kvaliteten på ansökan redan från början och därmed minska behovet av kompletteringar, vilket skulle förkorta den totala handläggningstiden.

Vi rapporterar utvecklingen för häckande fåglar i svenska fjällen under perioden 2002–2022, som den registrerats inom det gemensamma delprogrammet Häckande fåglar i fjällen. Data kommer från sammanlagt 216 rutter och fyra olika inventeringsprojekt: Svensk Fågeltaxerings (SFT:s) standardrutter, LUVRE-projektet i Vindelfjällen (Västerbottens län), Ånnsjöns fågelstations fjällrutter (Jämtlands län), och Länsstyrelsen i Dalarnas egna fjällrutter. I genomsnitt 113 rutter inventerades årligen.

Totalt kan trender för 107 arter beräknas för hela fjällområdet 2002–2022 och för de enskilda länen ett mindre antal arter. I fjällområdet totalt sett är det ungefär lika många arter som har statistiskt säkra ökningar (24 arter, 22 %) som minskningar (23 arter, 21 %). Det har gått jämförelsevis bättre i Västerbottens och Jämtlands län, och något sämre i Norrbottens och Dalarnas län.

I det svenska fjällområdet är det fem fjällarter, sådana där minst 70% av det svenska beståndet häckar i fjällområdet, som säkert ökat i antal: större strandpipare, fjällpipare, kärrsnäppa, ängspiplärka och ringtrast. Sex fjällarter har säkert minskat: alfågel, dalripa, mosnäppa, brushane, smalnäbbad simsnäppa och lappsparv. För huvuddelen av arterna finns ingen säkerställd förändring. Utvecklingen för fjällens fåglar är med få undantag likartad längs hela fjällkedjan. Ett slående mönster är att flera av de allra talrikaste arterna i fjällområdet hade U-formade kurvor, med högst antal i början och slutet av undersökningsperioden.

De två indikatorerna för kvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö (fjällheds- respektive fjällbjörkskogsarter, 7 arter i varje) har minskat något under perioden, men är också U-formade. För perioden 2013–2022 finns därför säkerställda ökningar. Mönstret varierar något mellan länen. För indikatorn Fjällfåglar (24 arter) finns inga statistiskt säkra förändringar oavsett geografisk avgränsning eller analyserad tidsperiod (2002–2022, 2013–2022).

Kvalitetsmanual för användning och hantering av statlig finansiering till utredning och åtgärder av förorenade områden. Det finns ett stort antal förorenade områden i Sverige som är ett resultat av vår gamla industrihistoria. Många av områdena behöver undersökas och åtgärdas för att inte utgöra risk för människors hälsa och miljön. I de fall ingen kan ställas till svars för det förorenade området, kan staten genom Naturvårdsverket bevilja statlig finansiering till undersökningar och åtgärder. Kvalitetsmanual för användning och hantering av statlig finansiering till utredningar och åtgärder av förorenade områden, syftar till att ge vägledning i det statligt finansierade arbetet med förorenade områden. Kvalitetsmanualen ska även utgöra basen för ett kvalitetssäkert och hållbart statligt arbete med förorenade områden. Det bidrar till att nå det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och även andra miljökvalitetsmål samt flera av målen i Agenda 2030. Det statligt finansierade arbetet med förorenade områden medför att de nationellt prioriterade förorenade områdena undersöks och vid behov åtgärda.

Skötselplan för Nämdöskärgårdens nationalpark och Långviksskärs naturreservat. Enligt nationalparksförordningen ska nationalparker vårdas och förvaltas i enlighet med de syften för vilka de har bildats. Nationalparkens syfte och föreskrifter är styrande för förvaltningen. Skötselplanen anger närmare hur nationalparken ska vårdas och förvaltas.

Det svenska lavinprognosprogrammet etablerades vintern 2015/2016 som ett regeringsuppdrag till Naturvårdsverket. Även om arbetet varje vintersäsong i grunden är sig likt så är den naturliga variationen på grund av vädret och stor. Snötäcket och lavinfaran präglades under säsongen 2024/2025 av riklig nederbörd, milda temperaturer och stora skillnader mellan snöfattiga områden i söder och mer snörika förhållanden i norra fjällen.

Återvätning av dränerade våtmarker kan öka deras vattenhållande förmåga och minska risken för torka, bränder och översvämningar. Mer vatten i landskapet gynnar också den biologiska mångfalden genom en större variation av habitat. Därtill gör högre grundvattennivåer att nedbrytningen av torv och därmed avgången av koldioxid minskar, och om torvbildande arter återetableras kan kolinlagringen öka ytterligare. Detta projekt har genom en litteraturstudie undersökt hur lång tid det tar innan viktiga ekosystemtjänster återskapas efter återvätning, samt hur länge eventuella negativa effekter kan dröja sig kvar. Litteratursammanställningen visar att vissa effekter, såsom höjd grundvattennivå, sker direkt, medan återetablering av torvbildande vegetation och artsamhällen kan ta decennier eller till och med sekler. Vissa oönskade effekter på vattenkvalitet och metanbildning kan uppstå, särskilt under första decenniet efter återvätning. Litteraturstudien visar att det finns stora kunskapsluckor avseende långsiktiga effekter av återvätning. Projektet ger även förslag på hur effektuppföljning kan ske för att förbättra kunskapsläget. Fler avancerade mätstationer med långsiktiga mätningar krävs, men även mobila infrastrukturer för att följa upp effekterna på landskapsnivå. Vi föreslår även ökad användning av enklare metoder som naturvärdesinventeringar, fjärranalys och proxyvariabler för att möjliggöra nationell uppskalning av resultaten.

Denna rapport beskriver en standardiserad metod för att mäta skador i gröda orsakade av vilt med fokus på vildsvin samt de mätresultat denna metod gett i fyra olika älgförvaltningsområden under 2024. Rapporten bygger på det arbete SLU på Naturvårdsverkets uppdrag utfört med anledning av regleringsbrevet för budgetåret 2022 avseende Naturvårdsverket. I regleringsbrevet anges att ” Naturvårdsverket ska utifrån genomförd kunskapssammanställning och utifrån svenska förhållanden utveckla en standardiserad metod för att inventera skador i gröda orsakade av vildsvin. Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 15 oktober 2024.” Denna rapport är skriven på uppdrag av Naturvårdsverket och författarna ansvarar själva för innehåll, slutsatser och eventuella rekommendationer. Det är Naturvårdsverkets förhoppning att den standardiserade metod att mäta skador i gröda som beskrivs och som har använts för att få fram de resultat som redovisas i rapporten kan bidra till ökad kunskap om hur stora skador i gröda orsakade av vilt är, men även vilka behov av ytterligare utveckling av metoden som krävs för att den ska kunna införas i större skala. Kunskap om de faktiska skadorna kan förhoppningsvis vara till hjälp i arbetet med förvaltningen av svenskt klövvilt och den samverkan och de samråd som behövs för en viltförvaltning som balanserar brukandet av vilt som resurs med de skador viltet orsakar. Arbetet har finansierats via Naturvårdsverkets anslag för åtgärder för värdefull natur. 

Rapporten beskriver en metodutveckling och arbetet med att säkerställa halter av miljöföroreningarna BCPS och LCM i humanprover. 

Sedimentomröring ökar tillgängligheten av föroreningar och ekologiska risker. MOBILITY-projektet fokuserade på miljöriskerna med föroreningar som lagras i sediment genom att studera frisättning, biotillgänglighet och toxicitet hos organiska föroreningar och metylkvicksilver från förorenade sediment vid omröring. Laboratoriestudier genomfördes i kärnor med artificiella sediment med tillsatta föroreningar, där omröring simulerades för att utvärdera effekten av grumlighet, hydrofobicitet och kornstorlek på föroreningarnas frisättning och upptag hos alger. Passiva provtagare användes för att mäta den fritt lösta och biotillgängliga fraktionen av föroreningarna.

Traditionella, rörbaserade dagvattensystem räcker inte längre till i förtätade städer för att möta krav på vattenkvalitet och översvämningsskydd vid extrem nederbörd. Därför efterfrågas naturbaserade och multifunktionella lösningar, här omnämnda som blå-grön infrastruktur, som kan hantera flera samhällsutmaningar samtidigt. Implementeringen av sådana lösningar försvåras dock av många och ibland sammankopplade barriärer som berör bland annat lagstiftning, finansiering, planering, samarbete och kunskap. För att möjliggöra storskalig implementering blå-grön infrastruktur krävs genomgripande tekniska och institutionella förändringar. Dagvattenhantering måste därför ses ur ett holistiskt perspektiv där olika discipliner involveras. Denna studie syftar till att analysera strategier från andra länder för att ersätta traditionella system med decentraliserade, gröna lösningar för en hållbar urban vatteninfrastruktur. Rapporten består av tre delar. I första delen presenteras barriärer som identifierats i en tidigare, svensk studie och som i denna studie verifierats genom en grupp av experter och flera workshops och möten. I den andra delen analyseras erfarenheter av lösningar från andra länder som kommit fram genom en litteraturstudie där fokus är på olika sorters organisatoriska åtgärder. I den tredje delen presenteras och diskuteras en rad rekommendationer, idéer och ibland radikala förslag till förändring. Dessa utmynnar dels ur litteraturstudien, dels har de identifierats från annat håll under arbetet med studien.

This report presents the findings of a review of the international peer-review literature on the impacts of stormwater runoff on receiving water recipients from a cold climate perspective, the design, treatment performance and maintenance requirements of sustainable stormwater management systems, and the incentives for and societal acceptance of their use. Key findings are mapped against the requirements and policy objectives set out in the 2024 EU Urban Wastewater Treatment Directive, the UN Sustainable Development Goals (2015) and the Swedish environmental goals (2000). The report concludes with a series of research and policy recommendations which aim to support Sweden in its transition to a stormwater management approach that embraces opportunities to address stormwater quality, quantity and societal well-being objectives. This review is financed by the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management.

"Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss” är en av sex broschyrer som presenterar kortfattade resultat från Vindvals forskningsrapporter. Forskningsprogrammet Vindval tog fram kunskap om vindkraftens påverkan på människor, natur och miljö. Vindval var ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket och pågick 2005-2024. Fokus låg på frågor som behövde belysas i samband med tillstånd och planering av vindkraftsetableringar. Totalt har programmet omfattat cirka 60 projekt.

De övriga fem broschyrerna är:

• Planering och vindkraft: ISBN 978-91-620-8922-1
• Vindkraften i samhället: ISBN 978-91-620-8927-6
• Vindkraftens påverkan på däggdjur: ISBN 978-91-620-8926-9
• Vindkraftens påverkan på marint liv: ISBN 978-91-620-8924-5
• Vindkraftens påverkan på människors intressen: ISBN 978-91-620-8923-8

(Se länkar till höger.)

Nationella miljöövervakningen av bekämpningsmedel startade 2002 och fokuserar på provtagning av yt- och grundvatten i jordbruksintensiva områden, för att följa läckage av växtskyddsmedel. En granskning av övervakningsprogrammet utförd av Norwegian Institute of Bioeconomy Research föreslog att ett nordligare typområde borde inkluderas, förslagsvis ett i Mälardalen där lerjordar kan orsaka betydande läckage av bekämpningsmedel till grund- och ytvatten. Undersökningen i Mälardalen, i typområde C6, genomfördes 2024 med provtagning av yt- och grundvatten samt sediment. Ytvattenprover togs vid tio tidpunkter under säsongen, och grundvattenprover vid en tidpunkt. Ett samlingsprov av sediment samlades upp under odlingssäsongen. Totalt påträffades 14 substanser i ytvattenproverna. Resultaten visar att de sammanlagda halterna av bekämpningsmedel i ytvatten var relativt låga, med en medelhalt på 0,27 μg/l. Jämfört med de andra typområdena för bekämpningsmedelsövervakning var halterna lägre. Inga substanser påträffades i halter över riktvärdet, dvs i halter som inte antas påverka de vattenlevande organismerna negativt. De vanligaste substanserna som påträffades var fungiciden fluxapyroxad, herbiciden bentazon och nedbrytningsprodukten AMPA från glyfosat, vilka förekom i alla prov. I grundvattenproven påträffades spårhalter av AMPA och HCH-gamma (lindan). I sedimentprovet påträffades totalt 13 substanser med en sammanlagd halt på 3,6 μg/kg TS. Jämfört med övriga typområden var substanserna i C6 i allmänhet få och påträffades i låga halter. Trots detta finns det anledning att fortsätta med mätningar i C6 för att långsiktig följa trender, bland annat med tanke på klimatförändringar som kan påverka både odlingsmönster och läckage av bekämpningsmedel. 

Lavinolyckor visar hur snabbt förhållanden i fjällen kan förändras och hur avgörande det är att arbeta förebyggande. Ett effektivt lavinsäkerhetsarbete kräver ett systematiskt och samordnat arbete med både utbildning och prognoser. Naturvårdsverket ansvarar för att driva och utveckla den nationella lavinprognostjänsten. Sveriges Lavinutbildningar är en integrerad del av detta arbete och utgör, tillsammans med prognoserna, grunden i Sveriges olycksförebyggande system för lavinsäkerhet. Prognoserna ger beslutsunderlag – utbildningarna stärker förmågan att använda informationen i praktiken. Rapporten Undervisning i lavinterräng har tagits fram av lavinsäkerhetshandläggare och lavinkonsulter vid Naturvårdsverket. Syftet är att ge utbildare inom Sveriges Lavinutbildningar ett gemensamt ramverk och pedagogiskt stöd för att planera, genomföra och utveckla undervisning i lavinriskhantering. Genom att samla principer, modeller och rekommendationer skapar rapporten samsyn, kvalitet och enhetlighet i hur lavinsäkerhetsutbildning bedrivs i Sverige. Den är ett verktyg för att stärka säkerhetskulturen i fjällen – och bidra till tryggare beslut, säkrare utbildningsmiljöer och färre olyckor. 

"Vindkraften i samhället” är en av sex broschyrer som presenterar kortfattade resultat från Vindvals forskningsrapporter. Forskningsprogrammet Vindval tog fram kunskap om vindkraftens påverkan på människor, natur och miljö. Vindval var ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket och pågick 2005-2024. Fokus låg på frågor som behövde belysas i samband med tillstånd och planering av vindkraftsetableringar. Totalt har programmet omfattat cirka 60 projekt.

De övriga fem broschyrerna är:

• Planering och vindkraft: ISBN 978-91-620-8922-1
• Vindkraftens påverkan på däggdjur: ISBN 978-91-620-8926-9
• Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss: ISBN 978-91-620-8925-2
• Vindkraftens påverkan på marint liv: ISBN 978-91-620-8924-5
• Vindkraftens påverkan på människors intressen: ISBN 978-91-620-8923-8

(Se länkar till höger.)

"Planering och vindkraft” är en av sex broschyrer som presenterar kortfattade resultat från Vindvals forskningsrapporter. Forskningsprogrammet Vindval tog fram kunskap om vindkraftens påverkan på människor, natur och miljö. Vindval var ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket och pågick 2005-2024. Fokus låg på frågor som behövde belysas i samband med tillstånd och planering av vindkraftsetableringar. Totalt har programmet omfattat cirka 60 projekt.

De övriga fem broschyrerna är:

• Vindkraften i samhället: ISBN 978-91-620-8927-6
• Vindkraftens påverkan på däggdjur: ISBN 978-91-620-8926-9
• Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss: ISBN 978-91-620-8925-2
• Vindkraftens påverkan på marint liv: ISBN 978-91-620-8924-5
• Vindkraftens påverkan på människors intressen: ISBN 978-91-620-8923-8

(Se länkar till höger.)

"Vindkraftens påverkan på människors intressen” är en av sex broschyrer som presenterar kortfattade resultat från Vindvals forskningsrapporter. Forskningsprogrammet Vindval tog fram kunskap om vindkraftens påverkan på människor, natur och miljö. Vindval var ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket och pågick 2005-2024. Fokus låg på frågor som behövde belysas i samband med tillstånd och planering av vindkraftsetableringar. Totalt har programmet omfattat cirka 60 projekt.

De övriga fem broschyrerna är: 

• Planering och vindkraft: ISBN 978-91-620-8922-1
• Vindkraften i samhället: ISBN 978-91-620-8927-6
• Vindkraftens påverkan på däggdjur: ISBN 978-91-620-8926-9
• Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss: ISBN 978-91-620-8925-2
• Vindkraftens påverkan på marint liv: ISBN 978-91-620-8924-5

(Se länkar till höger.)

"Vindkraftens påverkan på marint liv” är en av sex broschyrer som presenterar kortfattade resultat från Vindvals forskningsrapporter. Forskningsprogrammet Vindval tog fram kunskap om vindkraftens påverkan på människor, natur och miljö. Vindval var ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket och pågick 2005-2024. Fokus låg på frågor som behövde belysas i samband med tillstånd och planering av vindkraftsetableringar. Totalt har programmet omfattat cirka 60 projekt.

De övriga fem broschyrerna är: 

• Planering och vindkraft: ISBN 978-91-620-8922-1
• Vindkraften i samhället: ISBN 978-91-620-8927-6
• Vindkraftens påverkan på däggdjur: ISBN 978-91-620-8926-9
• Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss: ISBN 978-91-620-8925-2
• Vindkraftens påverkan på människors intressen: ISBN 978-91-620-8923-8

(Se länkar till höger.)

"Vindkraftens påverkan på däggdjur” är en av sex broschyrer som presenterar kortfattade resultat från Vindvals forskningsrapporter. Forskningsprogrammet Vindval tog fram kunskap om vindkraftens påverkan på människor, natur och miljö. Vindval var ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket och pågick 2005-2024. Fokus låg på frågor som behövde belysas i samband med tillstånd och planering av vindkraftsetableringar. Totalt har programmet omfattat cirka 60 projekt.

De övriga fem broschyrerna är: 

• Planering och vindkraft: ISBN 978-91-620-8922-1
• Vindkraften i samhället: ISBN 978-91-620-8927-6
• Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss: ISBN 978-91-620-8925-2
• Vindkraftens påverkan på marint liv: ISBN 978-91-620-8924-5
• Vindkraftens påverkan på människors intressen: ISBN 978-91-620-8923-8

(Se länkar till höger.)

Forskningsprogrammet Vindval var ett samarbete mellan Energimyndigheten och Naturvårdsverket med uppgiften att ta fram och förmedla vetenskapligt baserade fakta om vindkraftens effekter på människa, natur och miljö.

Programmet startade 2005 och avslutades 2024. Inom Vindval finansierades över 50 forskningsprojekt och utöver det fyra syntesrapporter. Resultaten från Vindvals forskning har kommit till stor nytta och bidragit till underlag för miljökonsekvensbeskrivningar samt planerings- och tillståndsprocesser i samband med etablering av vindkraftsanläggningar.

I denna rapport redovisar Vindvals kansli erfarenheter från närmare 20 år med ett framgångsrikt forskningsprogram. Rapporten är skriven av Åsa Elmqvist, Arwise AB, Kerstin Jansbo, forskningsenheten Naturvårdsverket och Kajsa Olsson, Kajsa Olsson Reportage.

Rapportens författare har utvärderat ostronens förmåga att anpassa sig till låga salthalter, och deras spridningskapacitet till nya områden, samt har tagit fram data för att modellera ostronens utbredning och populationsstorlek. Olika metoder för att rensa bort ostron i både högtäthets och lågtäthetsområden har testats, och kostnadseffektiviteten för olika metoder har analyserats. Möjligheten att utnyttja bortrensade ostron till olika produkter har också undersökts. Denna information kombineras i en analys av hur miljömässiga och socioekonomiska effekter av stillahavsostron kan integreras i en förvaltningsstrategi för arten. För att uppnå en effektiv förvaltning krävs en holistisk och adaptiv modell som kontinuerligt kan anpassas till nya förhållanden. Målet är att balansera kostnader och nyttor för att optimera förvaltningsinsatser och minimera ostronens negativa effekter samtidigt som dess positiva egenskaper utnyttjas. Förvaltningsstrategier bör kopplas till ostronens invasionsstadier och geografiska spridning. I rapporten presenteras också hur modellen kan generaliseras till andra liknande invasiva arter.

Många olika störningskällor kan bidra till att påverka betesron för renen. Under sommaren är det vanligt att människor vandrar efter leder i fjällen vilken kan påverka renen och i sin tur renskötseln. Denna rapport handlar om att sammanställa och beskriva den kunskap som finns dokumenterad kring ämnet att utveckla ett underlag för att förbättra förståelsen kring friluftslivets påverkan på renar och renskötsel inom renskötselns åretruntmarker, dvs områden ovan odlingsgränsen och inom renbetesfjällen. Förutom kunskapssammanställningen finns även förslag kring hur indikatorer skulle kunna nyttas för att bedöma vilka effekter av störningar kan få samt enklare scenarier för hur bortfall av betesområden under barmarksperioden kan påverka möjligheterna för renarna att öka i vikt under sommaren. Författarna ansvarar för innehållet i rapporten.

This document is a long-term plan for the program area "Hazardous Substances". The plan is a guidance document for the Swedish Environmental Protection Agency's (SEPA:s) priorities in the field, and for coordination within SMED. The plan has been harmonized with SEPA and divided in five areas: 

1. Reporting requirements 
2. The Swedish PRTR
3. National situation analysis and reporting needs
4. International activities related to PRTR
5. Coordination and international situation analysis

Both PRTR and E-PRTR aims to establish a register of emissions and transfer of pollutants, at the national respective EU-level, to facilitate public participation in decision-making in the environmental field and helping to prevent and reduce pollution of the environment. 86 and 91 substances respectively must be reported to PRTR and E-PRTR. A threshold is associated with each substance and if the threshold is exceeded, the substance should be reported. 65 different activities are requested under PRTR and E-PRTR. Whether an activity should be reported or not is determined by means of capacity thresholds. Emissions from diffuse sources should be reported to the PRTR for individual countries. To the E-PRTR the commission arrange the reporting of diffuse emissions. Data will be based on existing reporting by member countries (e.g. UNFCCC, CLRTAP). However, there is a lack of methodology and data today to make a comprehensive reporting.

Emission data is reported internationally through several conventions and directives. On a national basis SEPA is using data for follow up of the national environmental quality objectives, and as a basis for investigations ordered by the Swedish government. 

In consultation with SEPA the international activities included in this report has been restricted to reporting under the PRTR/E-PRTR and its relation to other international conventions and agreements and dissemination and compilation of relevant OECD projects. 

Sverige rapporterar årligen nationella utsläpp till luft till UNFCCC (FN:s klimatkonvention) och CLRTAP (UNECE:s konvention om gränsöverskridande luftföroreningar), så kallade submissioner. SMED har sedan rapporteringsåret 2001 ansvaret att på uppdrag av Naturvårdsverket ta fram allt dataunderlag och det mesta av tillhörande dokumentation för dessa rapporteringar. Förutom emissioner på nationell nivå finns även behov av data med högre geografisk upplösning. För regional uppföljning av miljömålen behövs emissioner på kommun- och länsnivå.

Detta dokument utgör en metod- och kvalitetsbeskrivning av geografiskt fördelade emissioner för åren 1990, 2000, 2005, 2010 samt 2015-2023, rapporterade i submission 2025. Emissionerna presenteras i 54 olika sektorer uppdelade på nio huvudsektorer. Huvudsektorerna är El och fjärrvärme, Egen uppvärmning av bostäder och lokaler, Industri (energi och processer), Transporter, Arbetsmaskiner, Produktanvändning (inkl. lösningsmedel), Jordbruk, Avfall (inkl. avlopp) samt Utrikes transporter.

Den geografiska fördelningen utförs huvudsakligen enligt konceptet ”top-down”. Detta innebär att emissioner bryts ner från en total sektoremission för att uppnå en högre rumslig upplösning på lokal nivå. Nedbrytningen till högre rumslig upplösning kräver en geografisk begränsning av emissionerna och statistik på regional nivå.

Metoden för geografisk fördelning tillåter för vissa utsläppskällor en hög rumslig upplösning (t.ex. för vägtrafik och industriprocesser). För flera sektorer är emellertid resultaten otillförlitliga om de ska studeras med högre upplösning än kommunnivå (i vissa fall även länsnivå). Resultaten från den geografiska fördelningen lagras i årsvisa emissionsdatabaser i SMHI:s tekniska system för luftvårdsarbete Clair. Ur Clair exporteras emissionerna till Excel-tabeller på läns- och kommunnivå. Emissionerna presenteras även på karta samt i diagram.

Publicering av resultaten sker via SMHI:s datavärdskap hemsida http://nationellaemissionsdatabasen.smhi.se/. För att ta del av information om enskilda industrier eller verksamheter så kan dessa hittas på http://utslappisiffror.naturvardsverket.se.

Slutrapport från projektet ”Utvärdering av Klimatklivet: Nuvarande vetenskapliga bevis och framtida utformning”Ekonomiska styrmedel i form av statliga subventioner, har blivit alltmer vanlig som ett sätt att försöka reducera växthusgaser i atmosfären. Men vi vet för lite om hur effektiva dessa styrmedel är.Forskarna har utvärderat Naturvårdsverkets klimatinvesteringsstöd Klimatklivet. Klimatklivet är ett stöd till fysiska investeringar som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser (vattenånga, koldioxid, dikväveoxid (lustgas), metan (sumpgas) och ozon m fl).Syftet med projektet har varit att utreda de faktiska effekterna med avseende på inverkan på investeringsbeslut, energianvändning och ekonomisk prestation samt utsläppsminskningar med hjälp av regressionsanalyser, regressionskontinuitetsanalys och eventstudieanalys.Resultatet visar att stödet gynnar större aktörer med högre utsläpp, samt leder till en ökning av investeringar, antal anställda och i försäljning, samt minskade utsläpp på 25 till 60 procent – men däremot inte i vinstnivån.Slutligen har forskarna sammanställt förslag till förbättrad utformning av Klimatklivet, vilka underlättar framtida utvärderingar.Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets kunskapsbehov. 

Genom utdikning har våtmarkers ekosystemtjänster påverkats kraftigt. Det finns ett stort och växande intresse för att återställa våtmarker. Torvmarker, eller myrar, är av särskilt intresse då torv lagrar stora mängder av kol som över årtusenden har tagits upp från atmosfären. Genomförandet och framgången av våtmarksrestaurering är avgörande för vilka funktioner som återställs och vilka potentiella negativa miljöeffekter som uppstår till följd av restaureringen. Dämmets funktionalitet är därför centralt för hur framgångsrik restaureringen kommer att bli. Forskarna undersökte åtta restaurerade torvmarker från Småland i söder till Västerbotten i norr. För att utvärdera effekten av restaurering på de biogeokemiska processerna jämfördes varje enskilt objekt med en närliggande referensyta. Skillnader i hydrologi, torvens fysikaliska och kemiska egenskaper, samt djupfördelning av mikroorganismer och relaterade processer utvärderades. Syftet med forskningsprojektet var att undersöka i vilken grad restaurering av dikade torvmarker kan förvandla torvmarkerna till långsiktiga punktkällor för metan och metylkvicksilver. Forskarnas sammanfattande resultat indikerar att restaurerade våtmarkers funktion och egenskaper fortfarande bär på ett historiskt avtryck från utdikning trots att det är mer än tio år sedan dikena dämts.

Sura sulfatjordar förekommer främst i kustområden under högsta kustlinjen. I detta projekt har dessa jordar kartlagts, och deras geokemiska och mikrobiologiska egenskaper har bestämts. Som grund för åtgärder för att minska syra-och metalläckaget från sulfatjordarna har en litteraturstudie över befintliga miljöfrämjande tekniker genomförts. Projektet har också belyst risker vid återvätning. Det har allmänt antagits att återvätning av sulfatjordar har enbart positiva miljöeffekter, men projektet har visat att det finns risk för miljöskadligt läckage av järn. 

Ekonomiska styrmedel behöver bygga på tillförlitlig vetenskaplig evidens. Projektet har undersökt hur snedvridningar i forskning – så kallad smudging – påverkar beslutsfattande inom kemikalielagstiftning. Syftet har varit att analysera skillnader mellan akademisk forskning och studier med koppling till industrin, och hur dessa påverkar riskbedömningar. Projektet visar att studier från industrin ofta utgör en större andel av beslutsunderlagen men tenderar att rapportera lägre toxicitet, medan akademiska studier uppvisar större variation och fler signaler om potentiella risker. Enkätstudier med kommunala tjänstepersoner visar att tillgång till kompetens och resurser påverkar hur riskinformation omsätts i tillsyn, där kommuner med bättre förutsättningar oftare prioriterar objekt med högre risk. Ekonomisk modellering visar att tillsynsmyndigheter tenderar att lägga större vikt vid yttranden från industrin, särskilt när dessa går emot egna ekonomiska intressen, medan synpunkter från miljöorganisationer har mindre genomslag. Projektet har finansierats av Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag.

Sammanfattning Sammanfattningsvis visar data från denna studie att många barn i Skåne, Stockholms län, Uppsala län, Västra Götaland, Västerbotten och Östergötland bor i områden där det förekommer relativt höga halter luftföroreningar och höga bullernivåer från vägtrafiken. För en betydande andel av dessa barn ligger deras bostad i områden där luftförorenings-halterna och vägtrafikbullernivåer ligger över eller mycket över de av WHO föreslagna hälsorelaterade riktvärden. Vid jämförelse mellan olika åldersgrupper visar resultaten att det är främst de yngsta barnen (1-åriga), i jämförelse med grupperna 4- och 12-åringar, som i en högre andel bor i områden där luftföroreningar och vägtrafikbuller överskrider de föreslagna hälsorelaterade riktvärden. Detta är anmärkningsvärt ur hälsosynpunkt eftersom barn, och främst de yngsta, är särskilt känsliga för faktorer i den omgivande miljön, och påverkas ofta mer än äldre barn och vuxna. Exempelvis har forskningsresultat från Stockholm visat att exponering för högre nivåer av luftföroreningar från trafiken under barnets första levnadsår är kopplat till en sänkt lungfunktion i skolåldern, och denna påverkan kvarstår upp i tonåren och även i ung vuxen ålder. Förutom skillnader mellan olika åldrar visar resultaten mycket stora regionala skillnader både avseende närhet till ett grönområde, men främst avseende exponering för höga halter luftföroreningar och höga bullernivåer från vägtrafiken. Inga barn i exempelvis Uppsala län och i Västerbotten bor i områden där halten av PM2,5 överskrider WHO:s rekommenderade riktvärden (5 µg/m3) medan motsvarande andel är 100% i Skåne och 98% i Stockholms län. Likaledes, exponeringsbedömningen visar att inga barn eller några få barn i Stockholm, Uppsala eller i Västerbotten bor i områden där halten av PM10 ligger över 15 µg/m3 samtidigt som en betydande andel i Skåne, i Västra Götaland och i Östergötland bor i områden där halten av PM10 ligger över 15 µg/m3. Andelen barn som bor i områden där vägtrafikbuller överstiger 55 dB är nästan dubbelt så hög bland de som bor i Stockholm, Skåne och Västra Götaland jämfört med Uppsala och Västerbotten. Trots att de allra flesta 12-åringar har relativt nära till ett grönområde eller park är det många (20 procent) som sällan eller aldrig besöker ett grönområde. Oftast bor de i ett område med högre nivåer av vägtrafikbuller och luftföroreningshalter, vilket innebär att det vid dessa bostadsområden förekommer omfattande vägtrafik. En minskad tillgång till närliggande grönområden kan därmed vara ett resultat av att det byggs in barriärer mellan bostadsområdena och bostadsnära grönska. Att bo i områden med omfattande vägtrafik innebär, förutom en hög exponering för vägtrafikbuller och luftföroreningar från trafiken samt minskad tillgång till bostadsnära grönska, att även en rad andra hälsonegativa konsekvenser försämrar barnens livskvalitet och psykosociala hälsa, som exempelvis svårigheter att göra skolarbeten, sömnproblem, sämre allmänhälsotillstånd och trötthet relaterad till både utom- och inomhusmiljö. Denna undersökning baseras på en tvärsnittsstudie, vilket innebär att den fångar förekomsten av olika exponeringar och besvär vid ett och samma tillfälle. Tvärsnittsstudier lämpar sig inte för att fastställa orsakssamband mellan miljöfaktorer och hälsoproblem. Trots detta visar resultaten på tydliga mönster: barn som bor i mer miljöbelastade områden uppvisar oftare tecken på en nedsatt livskvalitet och sämre välbefinnande. Dessa fynd understryker behovet av utökade samhällsinsatser för att minska barns exponering för hälsoskadliga miljöfaktorer – särskilt i bostadsområden där de allra yngsta växer upp. 

Denna rapport fokuserar på bonus–malus-systemet för nya bilköp som innebär att det tas ut en avgift (malus) eller ges ett bidrag (bonus) baserat på fordonets utsläppsintensitet. Policyn är en viktig del av Sveriges ansträngningar för att påskynda omvandlingen av dess privata bilflotta mot en koldioxidfri framtid. Eftersom policyn tillämpas på varje nytt bilköp är det både viktigt och utmanande att utvärdera i vilken grad den är framgångsrik. Dessutom är policyn en del av ett brett landskap av åtgärder som syftar till att påskynda övergången till personbilar med nollutsläpp. Därför är ett enhetligt ramverk för att förstå effekten av olika policyåtgärder viktigt för att informera och förfina policyåtgärder.

Vi presenterar en jämviktsekonomisk modell för att utvärdera policyåtgärder som påverkar den svenska marknaden för nya bilar, samt visar hur denna modell kan användas för att utvärdera alternativa åtgärder. Resultaten hjälper oss att förutsäga effekterna av förändringar i policyn på nybilsförsäljning och långsiktiga utsläpp. Utöver modellen som fokuserar på inköp av nya bilar presenterar vi även en databaserad utforskning av effekten av bonus–malus-politiken på bilanvänding.

Modellen är enkel och transparent. Den består av en efterfråge- och en utbudskomponent, där efterfrågekomponenten är detaljerad på bilmodellsnivå medan utbudsmodellen tillåter tillverkarna att reagera på politiken genom att ändra relativa priser på befintliga bilmodeller. Den parametriseras genom ekonometriska beräkningar med hjälp av data om varje enskild hushålls bilinnehav och användning, samt socioekonomiska egenskaper, för perioden 2014–2019.

Våra data visar en rejäl minskning i dieselbilars marknadsandel efter införandet av bonus–malus-systemet, till förmån för både bensindrivna och eldrivna fordon. Med modellens hjälp kan vi dock konstatera att större delen av detta tapp orsakades av andra faktorer, medan ändringen i politiken (från supermiljöbilspremien till bonus–malus-systemet) orsakade minskningar i försäljning av både bensin- och dieseldrivna bilar med ungefär 5 procent, medan försäljning av laddbara elektriska fordon ökade med omkring 10 procent tack vare politiken. Minskningen av koldioxidutsläpp orsakad av policyn uppgick till 6 procent av de totala utsläppen från nya bilar.

Politiken påverkar både sannolikheten att köpa en ny bil och vilken typ av ny bil som köps. Malusen pressar hushåll att antingen köpa en bil med laddningsmöjlighet (om bonusen är tillräckligt hög) eller att avstå från att köpa en ny bil överhuvudtaget. Våra policyexperiment visar att den senare effekten är betydande, och är huvudorsaken till den observerade minskningen i utsläpp från nya bilar. Följaktligen är storleken på malusbeloppet avgörande för den kortsiktiga effekten på utsläppen från hela nybilsflottan.

Vår utforskning av bilanvändande omfattar hela bilflottan och bygger på ett ramverk inom vilket vi kan ta hänsyn till faktum att fordonsval och körsträcka bestäms i viss mån samtidigt; om man till exempel bestämmer sig för att köra längre sträckor kanske man skaffar en bränslesnålare bil. Denna analys visar att elektriska fordon körs mycket likt bensin- och dieselbilar. Alltså behöver vi inte oroa oss för att elbilar införskaffas pga. incitamenten utan att sedan användas i någon större utsträckning. Dessutom tyder analysen på att policyn kan ha utlöst en våg av aktivitet på marknaden för relativt nya begagnade bilar, vilket stöder teorins förutsägelse att policyn riskerar att höja värdet på begagnade fossildrivna bilar och därmed sakta ner skrotningen av sådana fordon. Alltså finns det en risk att policyn, samtidigt som den uppmuntrar en långsiktig förskjutning mot noll-utsläppsfordon, kan utlösa en motverkande förlängning av livslängden för de mest förorenande fordonen på kort och medellång sikt.

En begränsning i vårt arbete är att vi inte kan undersöka styrmedels effekter på bilanvändning kvantitativt. Detta är ett viktigt område för framtida forskning eftersom bilanvändning, snarare än inköp, är avgörande för totala utsläpp från sektorn på kort och medellång sikt. Denna forskning kan med fördel bygga vidare på vår ansats.

En annan svaghet i vår analys är hanteringen av dynamiska effekter. Teknologin för laddbara fordon är under förändring, och även andra viktiga faktorer som tillgång till laddinfrastruktur utvecklas, vilket innebär att vår analys snabbt kan bli föråldrad. Till exempel kan det tänkas att laddbara och fossildrivna bilar blir bättre substitut allt eftersom deras egenskaper (pris, räckvidd, osv.) liknar varandra mer, vilket kan innebära att resultatet att malus avskräcker från fossil-köp utan att uppmuntra el-köp stämmer allt sämre med tiden. Lösningen är förstås att uppdatera analysen allt eftersom nya data blir tillgängliga.

Bonus–malus är en av en flora av olika åtgärder kring biltrafik och koldioxidutsläpp, inklusive EU:s utsläppsprestandastandarder (EPS), samt ett aviserat förbud mot fossildrivna bilar från 2035. Modellen skulle kunna utvecklas för att ta hänsyn till vissa av dessa faktorer, som till exempel förändringar i laddinfrastruktur. En viktigare begränsning är dock att vi fokuserar enbart på styrmedels kortsiktiga effekter, och därmed inte (till exempel) hur det aviserade fossil-förbudet påverkar investeringar i ny teknik och modellutveckling. Att analyserar sådana effekter kräver en helt annan ansats.

Bonus–malus-system är nära släkt med politik som bygger på EPS, där företagen själva måste korssubventionera lågutsläppsprodukter på bekostnad av mer förorenande alternativ. En fördel med sådana system är, paradoxalt, att de inte ger nettoinkomster till staten, vilket gynnar acceptansen. Sammantaget kan EPS-system vara attraktiva i marknader där det finns både motstånd till utsläppsskatter och stora skillnader i utsläpp som är direkt kopplade till olika produkter eller teknikval. Ett exempel på ett område som uppfyller dessa kriterier är livsmedelsförsäljning. I detta sammanhang skulle staten kunna kräva att varje större återförsäljare (ICA med flera) måste hålla sina totala klimatutsläpp per intäktskrona under en viss gräns. Det skulle kunna uppnås genom att lågutsläppsprodukter korssubventioneras på bekostnad av högutsläppsalternativ, men även genom att sätta press på leverantörer att minska sina produktionsutsläpp eller genom effektiviseringar inom det egna ledet.

Detta projekt har undersökt de tekniska, infrastrukturella och ekonomiska förutsättningarna för att utnyttja syre som en biprodukt från elektrolysbaserad vätgasproduktion i industriella tillämpningar. I takt med att teknologier för grön vätgas skalas upp, produceras samtidigt stora volymer höggradigt rent syre. Detta syre ventileras vanligtvis bort, men kan – under rätt tekniska och marknadsmässiga förutsättningar – utgöra en värdefull resurs, särskilt när det kan integreras i närliggande industriella processer. Analysen baseras främst på en serie kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med relevanta aktörer inom kemiindustrin, stålindustrin, massa- och pappersindustrin, Power-to-X-utvecklare, forskare samt leverantörer av industrigaser. Dessa intervjuer har kompletterats med resultat från tidigare förstudier och genomförbarhetsrapporter.

Projekt syftade till att öka förståelsen för fysiologiska effekter av kumulativ miljöpåverkan på fisk i det kustnära havslandskapet där flera stressfaktorer samverkar. I experiment exponerades torsk och stensnultra för uppvärmning, havsförsurning och utsötning, samt för kombinationer av alla tre stressfaktorerna. Resultaten för torsk visade att exponering för enstaka stressfaktorer hade varierande effekter, medan exponering för flera stressfaktorer gav förhöjd stressrespons. Nordsjöekotypen av torsk visade en ökat stressrespons jämfört med kustekotypen. För stensnultra visade resultaten att arten är extremt känslig för en miljö med flera stressfaktorer. Denna information är viktig för arbetet med bevarande av kustnära marina miljöer och för förvaltning av arter som fiskas i kustnära ekosystem. Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens kunskapsbehov. 

Forskningsprojektet FRESHBAR har vidareutvecklat DNA-referensbiblioteken för sötvattensorganismer i syfte att skapa verktyg för övervakning av miljöpåverkan och den biologiska mångfalden. Vid inventeringen av bottenfaunan upptäcktes flera organismer som tidigare inte varit kända i Sverige, samt en för vetenskapen ny art av fjädermygga Procladius exilis (Brodin 2024). Arbetet med att identifiera och kartlägga viktiga organismer i bottenfaunan visar att COI-streckkodning ger ett bättre mått på den biologiska mångfalden än morfologisk identifiering. I kiselalgs-delen av projektet togs 301 nya kiselalgssekvenser fram varav hälften fattades i referensdatabaserna. Identifieringen till art visade att 14 av dem inte beskrivits alls i den taxonomiska litteraturen, vilket gör dem till nyupptäckta arter som nu inväntar officiell beskrivning. Forskningsprojektet har visat att metastreckkodning ('metabarcoding') är en bra och kostnadseffektiv metod för miljöövervakning, och även har goda förutsättningar att upptäcka sällsynta, nya och potentiellt invasiva arter. Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens kunskapsbehov. 

Påväxtsamhället är av flera anledningar lämpligt att undersöka i vattendrag. Påväxtorganismerna utgörs huvudsakligen av kiselalger, vilka är fastsittande primärproducenter. Kiselalger är i allmänhet kosmopolitiska och det är framför allt varierande förutsättningar i deras omgivande kemiska och fysikaliska miljö som skapar grunden för utveckling av olika typer av kiselalgsamhällen. Påväxtsamhället återspeglar förhållandena i ett vattendrag upp till ett år bakåt i tiden, men reagerar även så pass snabbt på förändringar att till exempel punktutsläpp kan spåras redan efter någon dag. Eftersom de bentiska kiselalgerna saknar migreringsmöjligheter kan de inte undvika förändringar i vattenmiljön utan anpassar sig till de förhållanden som finns i det aktuella vattendraget. Då olika arter har specifika toleranser och preferenser kan de försvinna eller tillkomma beroende på de förhållanden som råder, vilket gör artsamhället till en god informationskälla gällande miljöförhållanden i vattendraget.

Pelagia Nature & Environment AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro län utfört analys, indexberäkning samt status- och surhetsklassificering av sex bentiska kiselalgsprover.

Kiselalgsanalysen visade på Måttlig status vid lokal Sörbybäcken 336, God status vid lokal Mosstorpbäcken utlopp och Hög status vid resterande lokaler med avseende på näringsämnen och organisk förorening (IPS). Genom stödparametern TDI bedöms lokal Sörbybäcken 336 till Svag/Betydande påverkan av näringsämnen, medan resterande lokaler bedöms till Försumbar påverkan av näringsämnen. Stödparametern %PT, som indikerar på lättnedbrytbar organisk förorening, var förhöjd vid lokal Mosstorpbäcken och bedöms till Betydande påverkan av organisk förorening.

Sammanfattning per sjö

Anten

Biomassan i Anten var låg vilket gav en Hög status år 2024. PTI var något förhöjt och gav God status vilket beror på att provet innehöll flera näringstoleranta taxa, däribland en del cyanobakterier. Det dominerande taxonet var grönalgen Sphaerocystis schroeteri. Andelen cyanobakterier i provet var 4%.

Björkasjön

Biomassan i Björkasjön var hög år 2024 vilket gav en Måttlig status. PTI var också hög vilket gav Otillfredsställande status. Kiselalgen Diatoma tenuis dominerade i provet. Höga biomassor av Gonyostomum kan ge oönskade effekter såsom hudreaktioner och igensättning av filter och nät. Andelen cyanobakterier i provet var 7%.

Logsjön

Biomassan i Logsjön var hög vilket gav Måttlig status. PTI var kraftigt förhöjt och klassificerades till Dålig status. Cyanobakterier dominerade i provet och uppgick till 47%, där taxan Dolichospermum dominerade. Inom släktet Dolichospermum finns toxinproducerande arter.

Stora Lindessjön

Biomassan i St Lindessjön var delvis förhöjt vilket gav en God status. PTI var förhöjt vilket gav Måttlig status. Detta betyder att provet dominerades av näringstoleranta arter. Den dominerade gruppen var kiselalger. Andelen cyanobakterier i provet var 4%.

Sällingsjön

Biomassan i Sällingsjön var låg för typtillhörigheten vilket gav Hög status. PTI var förhöjt vilket gav Måttlig status. Detta visar att provet innehöll mer näringstoleranta arter. Kiselalger var den dominerande gruppen (62%) medan cyanobakterier uppgick till 0,03%.

För att använda plast där den gör mest nytta måste välgrundade beslut kunna fattas. Det kräver i sin tur kunskap om nuläget: hur plast används, hur stora mängder plastavfall som uppkommer, hur avfallet behandlas samt information om de mest betydande källorna och spridningsvägarna för plast i miljön. Denna kartläggning av plast i Sverige syftar till att ge en sådan nulägesbild för 2023. Då data i vissa fall har saknats för 2023 har information från 2022 eller 2021 använts i stället.

På norra Gotland finns särpräglade hasselmiljöer, ofta kombinationer av tall och hassel, i marker med tunna jordlager. De har studerats vid olika tillfällen, se bland annat rapporten ”Gotlands lövmarker” från år 2000. Det har föreslagits att de här miljöerna kan ha ”postglaciala” drag, alltså att det kan finnas miljöer här med flertusenårig kontinuitet. Att något sådant skulle finnas i södra Sverige är av stort intresse för naturvården.

Det har sedan flera decennier cirkulerat uppgifter om att några hasselbuskar ska ha daterats vid ett tidigare tillfälle, och då befunnits vara 2 000 – 3 000 år gamla (se till exempel en liten bit ned på sidan ”Sveriges äldsta träd”). Tyvärr har det visat sig svårt att få fatt i själva källan till uppgifterna. En av uppgiftslämnarna, Birger Johansson, har inte kunnat få fram informationen på grund av en datorkrasch.

Efter en tids eftersökande har det nu befunnits vara bättre att göra en ny provtagning och skicka för c14-analys och försök till datering. Det har då visat sig att det är en ovanligt svår provtagning att genomföra. Den kräver kunskap och särskilda redskap.

Denna rapport sammanställer kunskapsläget kring vilka havsområden som utnyttjas av sjöfåglar som häckar på Karlsöarna väster om Gotland. Stora Karlsö är Östersjöns i särklass viktigaste häckningsplats för sjöfåglar med över två tredjedelar av alla häckande sillgrisslor, ca en tredjedel av alla häckande tordmular, och betydande kolonier av ejder, storskarv, silltrut, gråtrut, silvertärna och svärta. Karlsöarna hyser sannolikt den största koncentrationen av häckande sjöfåglar inom EU. Sommartid är omkring 130 000 individer av olika arter av sjöfåglar knutna till de båda öarna. I dagsläget är Karlsöarna skyddade som Natura 2000 och naturreservat, men skyddet av fåglarnas födosöksområden runt öarna är ytterst begränsat. Rapportens syfte är att kartlägga vilka havsområden som är viktiga för fåglarnas födosök under olika delar av året, men främst kopplat till häckningsperioden.

Rapporten sammanställer kunskap från publicerade och opublicerade källor, i huvudsak från de senaste 25 åren (1997 - 2021). Genom omfattande forskning på Stora Karlsö finns god kunskap om sillgrisslornas ekologi och rörelsemönster. För de andra arterna finns vissa fältdata från området, länsstyrelserapporter och litteratur från andra platser som här sammantaget har använts för att få fram en rimlig bild av deras behov av olika områden och livsmiljöer.

Rapportens slutsats är att befintliga områdesskydd är långt ifrån tillräckliga för att tillgodose skyddet för de viktiga havsfågelkolonierna på Karlsöarna. Den slutsatsen gäller även de av BirdLife utpekade IBA-områdena i området. Inga av dessa beaktar födosöksområden i anslutning till häckningsperioden för de sjöfåglar med störst numerär på karlsöarna: sillgrissla och tordmule. Data som här presenteras visar tydligt att sjöfåglar använder havsområden i alla riktningar i en halvcirkel västerut med en radie på minst 50-60 km från Karlsöarna. Vidare framgår det tydligt att havsområdet från Karlsöarna i nordvästlig riktning mot Ölands norra grund och Knolls grund är helt centralt för sjöfåglarnas födosök under häckningsperioden. Även det området är idag helt utan skydd. Dessutom tyder mycket på att området kring norra Hoburgs bank och sannolikt Norra midsjöbank är viktiga för alkfåglarnas födosök, framförallt under den tidiga häckningsperioden (april - maj). Detta område har idag områdesskydd som SPA-område (Natura 2000). Vi har dock identifierat ett område norr och väster om SPA-området som högst sannolikt är viktigt för passage mellan grundbankarna och karlsöarna, men kanske även som födosöksområde. Det är angeläget att ytterligare studera i vilken grad detta område frekventeras innan exempelvis tillstånd för utbyggnad av havsbaserad vindkraft sker.

I rapporten presenteras alltså olika områden som med säkerhet, med hög sannolikhet eller med tydliga indikationer, är viktiga att skydda för att uppnå̊ eller bibehålla gynnsam bevarandestatus för sjöfåglar som häckar på Karlsöarna. Rapporten pekar på att till havs utgör yrkesfiske, vindkraft samt utsläpp från fartygstrafik den största hotbilden mot sjöfåglarna på karlsöarna på kort och medellång sikt. Ytterligare kartläggning av fågelförekomsten i och omkring utpekade områden inför, under och efter häckningen är angelägen för att ytterligare dokumentera och verifiera behovet av områdesskydd.

Sweco Sverige AB har fått i uppdrag av Länsstyrelsen på Gotland att analysera och utvärdera bottenfauna från tre sjöar, Ajketräsk, Mjölhatteträsk och Fardumeträsk. Undersökningen genomfördes i syfte att bedöma statusen gällande näring, ekologisk kvalitet och surhet utefter bedömningsgrunderna från HVMFS 2019:25 (Havs- och vattenmyndigheten 2019).

Provtagningen av bottenfaunan utfördes under november 2024 av länsstyrelsen på Gotland. I tre sjöar, Ajketräsk, Fardumeträsk och Mjölhatteträsk undersöktes bottenfaunan i strandzonen (litoralen) och i sjöns mjukbotten (sublitoral). På grund av substratproblem togs inga prover i sublitoralen för Mjölhatteträsk.

Under sommaren 2024 genomfördes en inventering av fiskyngel i tolv vikar på Gotland. Kustvattnen på Gotland har inventerats årligen efter fiskyngel sedan 2020. Kusten är överlag tämligen tom på yngel av vårlekande fiskarter, men de senaste åren har dock visat på förekomst av såväl abborre som gädda, vissa år har tätheterna varit goda i vissa lokaler, och yngel av abborre har noterats i relativt många av de undersökta vikarna.

2024 återbesöktes lokaler som tidigare inventerats, men ett antal nya områden har också inventerats. Resultatet 2024 var tämligen likartat som tidigare år, dock var rekryteringen av abborre sämre än tidigare. Årsyngel av abborre påträffades i två av de tolv undersökta vikarna; Bogeviken och Grumpvik. Gädda påträffades i Vägumeviken, Lergrav och Valleviken.

Svensk ögontröst Euphrasia stricta var. suecica är listad som starkt hotad enligt 2020 års rödlistning och är bara känd från ett fåtal lokaler på Gotland. Det finns ett upprättad åtgärdsprogram för svensk ögontröst (Johansson, 2007). Tidigare genetiska undersökningar (Kolseth och Lönn 2005) har visat att var. suecica är genetiskt distinkt. Det finns även stor genetisk variation mellan de gotländska populationerna (Kolseth et. al. 2005).

Målet med uppdraget är att utföra en populationsgenetisk undersökning för att klargöra den genetiska strukturen hos 9 populationer av svensk ögontröst (Euphrasia stricta var. suecica) för att jämföra genetisk diversitet mellan populationer och fastställa de bästa källpopulationerna för att komplettera de mindre populationerna, framför allt i Liste Strandbete (LI) och Gerum Prästänge.

Under 2024 genomfördes en inventering av insekter och spindeldjur som en uppföljning av den naturvårdsbränning som genomfördes på Gotska Sandön 2022. Inventeringen genomfördes av Michael Tholin och Olof Persson på uppdrag av Länsstyrelsen på Gotland. Ett flertal personer understödde vid fältarbete och senare bearbetning av insamlat material.Inventeringen genomfördes dels med fönster-, fall- och malaisefällor och dels genom frisök under tre besök mellan slutet av maj och början av augusti.Resultatet från inventeringen resulterade i totalt 495 identifierade arter på brandfältet varav 42 gaddsteklar, 29 brokparasitsteklar, 19 bracksteklar, 128 tvåvingar, 180 skalbaggar, 55 spindeldjur och ett fåtal andra arter. Av dessa var 33 rödlistade och flera av de för ön unika arterna noterades liksom många som tidigare inte påträffats på ön.Bland skalbaggarna är det särskilt intressant med återfynd av de sällan funna arterna kantad kulhalsbock Euracmaeops marginatus, slät barkbock Asemum tenuicorne, Temnoscheila caerulea, plattkäkbagge Prostomis mandibularis och ragghornig kamklobagge Hyemnophorus avajewi. Plattkäkbaggen hade överlevt i brända lågor på brandfältet. Många andra naturvårdsintressanta arter noterades på brandfältet och de flesta var knutna till olika tallvedssubstrat. Några av dessa arter var dessutom nya för ön.Bland steklarna och tvåvingarna är inslaget av parasitiska och rovlevande arter påtagligt stort och här fanns flera arter som sannolikt är parasiter på tallspinnare och andra som är skalbaggsparasiter liksom parasiter på myror och spindlar. Två parasitsteklar Hypsicera eriplanator (Ichneumonidae) och Ascogaster gonocephalus (Braconidae) samt en fluga Sarcophaga uliginosa (Sarcophagidae) är nya för landet.Bland spindeldjuren märks särskilt fynd av en möjlig kryptisk art av plattbukspindel i släktet Zelotes, närbesläktad med Zelotes subterraneus. En ny art för Gotland påträffades också, stackdvärgspindel Thyreosthenius biovatus, en myrmekofil art. Klokryparen Mesochelifer ressli är ny för Sverige men torde vara förbisedd.Den totala mängden arter och de stora mängderna individer av vissa arter visar på den positiva effekten av naturvårdsbränning för majoriteten av de vedlevande arterna på ön. Långsiktigt skapar denna typ av åtgärd en variation och förnyelse av substrat som torde vara mycket gynnsam för Gotska Sandöns skogar och de arter som lever i den.

Den svartmunnade smörbulten (Neogobius melanostomus) är en invasiv fiskart som i artdatabankens klassificering av Sveriges främmande arter har tilldelats den högsta riskklassen, klass 5. Arten är (fram tills idag) Sveriges enda marina invasiva fisk och dess utbredning kan påverka både inhemska fiskarter och ryggradslösa djur så som musslor och kräftdjur. Inventering av svartmunnad smörbult är därför önskvärt ur naturvårdssynpunkt, speciellt i miljöer med höga naturvärden, såsom områden med utpekade eller framtida planerade naturreservat. I Gotlands kustmiljöer finns det gott om sådana områden, där även svartmunnad smörbult idag förekommer runt hela ön. Inventering med betade videokameror har visat sig korrelera starkt med både eDNA och provfiske av arten på svenska västkusten.Både videokameror och eDNA är förhållandevis kostnadseffektiva och skonsamma metoder som kan användas i varierande miljöer, både från land och från båt. Under september 2023 inventerades 11 lokaler i Gotlands län för att undersöka utbredningen av svartmunnad smörbult med betade kameror och eDNA. Undersökningen begränsades till grunda, lättåtkomliga vattenmiljöer i fritidshamnar och badvikar. Det gjordes en jämförelse av de två provtagningsmetoderna, för att undersöka deras förhållanden för artdetektion och relativ abundans. Även övriga förekommande fiskarter registrerades med båda metoder och användes i jämförelsen.Videokamerorna påträffade svartmunnad smörbult runt hela ön, på 8 av de 11 undersökta lokalerna, med det största antalet individer registrerade på nordöstra Gotland. I Visby hamn, där det tidigare rapporterats mycket hög täthet av arten, registrerades inga svartmunnade smörbultar på videokamerorna. I eDNA-analysen påträffades svartmunnad smörbult på 10 av de 11 provtagna lokalerna. Den lokal som var negativ i eDNA-analysen, Burgsvik, var även negativ i videoprovtagningen. eDNA och betade kameror påvisade liknande artrikedom, men sällan liknande artsammansättning vid respektive lokal. Istället kompletterade metoderna varandra för många arter i undersökningen, då vissa endast påträffades med antingen kamera, eller eDNA.

De statliga myndigheterna i Sverige har ett ansvar att bidra till att de nationella miljömålen och FN:s globala mål för hållbar utveckling nås. Detta ställer krav på ett systematiskt och långsiktigt miljöarbete hos myndigheterna vilket regleras i förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter. Förordningen syftar till att säkerställa att miljöarbetet integreras inom ramen för verksamheten så att miljöfrågorna beaktas vid genomförandet av myndighetens uppdrag.Miljöledningssystem är ett verktyg som bygger på en kontinuerlig process att identifiera, planera, genomföra, följa upp och förbättra miljöarbetet. Ett viktigt syfte med ett miljöledningssystem är att bedriva ett strategiskt arbete som resulterar i att verksamheten blir rationell, kostnadseffektiv och gradvis allt mindre miljöbelastande. I förordningen (2009:907) stadgas att statliga myndigheter ska ha ett miljöledningssystem där den miljöpåverkan som myndighetens interna och externa verksamhet ger upphov till har klarlagts i en miljöutredning. Denna miljöutredning bygger på tidigare miljöutredningar samt den årliga rapporteringen av miljöledningssystemet till Naturvårdsverket. Den har tagits fram utifrån gällande förordning och Naturvårdsverkets vägledning för miljöledning i staten.

Med stöd av miljöövervakning i Gotlands län bedömer Länsstyrelsen hur det går för miljömålen. De två målen för luft är regionalt nära att nås. Bedömningen för de övriga målen är att de inte kommer att nås till år 2030. Mål kopplade till biologisk mångfald bedöms röra sig i negativ riktning. Övriga mål har en neutral eller oklar utveckling. Det tar lång tid innan effekter av olika åtgärder som restaurering och minskade utsläpp ger återspegling i miljön. Det krävs fler åtgärder, en omställning i samhället samt en uthållighet i arbetet för att nå miljömålen.Klimatförändringens påverkan på biologisk mångfald, ytvatten och grund-vattnet innebär stora utmaningar. Gotlands höga natur- och kulturvärden utgör en viktig resurs och ständiga avvägningar behöver göras mellan bevarande, brukande och utveckling.

Länsstyrelsen ansvarar för skötseln av merparten av Gotlands naturskyddade områden och för naturvårdsåtgärder för hotade arter med åtgärdsprogram. För att genomföra strategiskt lokaliserade åtgärder krävs kunskapsunderlag i form av exempelvis inventeringar, karteringar och hydrologiska analyser.Rikkärr är en av Gotlands karaktärsnaturtyper. Resultat från upprepade inventeringar av rikkärr tyder på att dess bevarandestatus på flera håll har försämrats på grund av igenväxning av ag. Ag är ett konkurrenskraftigt högvuxet halvgräs som växter i täta bestånd. Igenväxning av ag är ett problem då den biologiska mångfalden i de annars mycket artrika rikkärrsmiljöer går förlorad.Sweco har på uppdrag av Länsstyrelsen Gotland utfört en kartering av Gotlands okända potentiella rikkärr med hjälp av fjärranalys av ortofoton samt andra tillgängliga geodataunderlag.Uppdragets omfattning:1.Vegetationskartering med fjärranalys/modellering, kartera förekomsten av halvgräset ag i landskapet över hela Gotland.2.Vegetationskartering med fjärranalys/modellering, kartera förekomsten av vegetationstypen rikkärr (fri från igenväxning av ag) i landskapet över hela Gotland.3.Kända och potentiella rikkärr, ta fram ett GIS-lager med rikkärr på Gotland. Lagret omfattar både redan kända rikkärr och potentiella tidigare okända rikkärr.4.Komplettera attributtabellen i rikkärrs-lagret med information hämtat från vegetationskarteringen, exempelvis beräkna andel igenväxt med ag och andel som utgör potentiell artrik rikkärrsvegetation.5.Komplettera attributtabellen i rikkärrs-lagret med data som tyder på hydrologisk påverkan, förekomst av diken.6.Beräkna graden av igenväxning av buskar och småträd i rikkärrspolygonerna.Syftet med uppdraget är att ta fram ett underlag som indikerar var det kan finns rikkärr (utanför de redan kända rikkärren) med potentiellt höga naturvärden och tvärtom, var igenväxning gått så långt att naturvärdena sannolikt är låga. Hydrologisk påverkan samt igenväxning signalerar också att naturvärden sannolikt har påverkats negativt.Arbetet har krävt olika former av metodutveckling. Val av metoder och analyser har skett i nära samverkan med Länsstyrelsen Gotland.6Leveransen av uppdraget består av:•Rapporten•Bilaga till rapporten med leveransbeskrivning•GIS-skikt, levereras i en geodatabas

Under hösten 2021 har länsstyrelsen Gotland tagit bottenfaunaprover vid utloppet avTingstädeträsk. Dessa prover har analyserats av Medins Havs och Vattenkonsulter AB föratt bedöma eventuell påverkan på faunan samt göra beräkningar av index och statusklassasjön.