The Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) has been commissioned to drive the phasing out of fossil virgin raw materials for plastic. One of the potential alternatives is to switch to more bio-based raw materials. To complement the knowledge base for this work, the Swedish EPA has assigned CIT Renergy to investigate measures required to increase the production of biobased plastics (BBP). The assignment partly included investigating how sustainability criteria for biomass used as feedstock for plastic production could be designed, partly to investigate potential national policy measures to foster the advancement of biobased plastic production.

Den här rapporten presenterar en screeningstudie som genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket för att undersöka förekomst och koncentration av flotationskemikalier i ytvatten nedströms svenska sulfidmalmsgruvor. Flotationskemikalier, särskilt xantater och tiokarbamater, används i stor utsträckning vid malmanrikning och skulle kunna innebära ekologiska risker om de släpps ut i miljön via bräddningsvatten från sandmagasin. 

Den här rapporten är en svensk sammanfattning av två delstudier om flotationskemikalier vid svenska gruvor som genomförts inom Naturvårdsverkets screeningprogram. Mellan 2022 och 2025 omfattade projektet dels en itteraturgenomgång av vanligt förekommande flotationskemikalier och deras potentiella miljöpåverkan, och dels en empirisk undersökning av kemikaliekoncentrationer nedströms fyra sulfidmalmsgruvor. 

På uppdrag av Länsstyrelsen Skåne har kiselalger år 2025 undersökts på åtta lokaler i vattendrag inom regional miljöövervakning.

Av lokalerna inom miljöövervakning visade IPS-indexet hög status i Klingstorpabäcken (Si60M) och Rössjöholmsån (Si26M). Klingstorpabäcken ligger dock i riskzonen för att hamna i god status.

IPS-indexet hamnade i god status i Vramsån (Si46M), men ligger i riskzonen för måttlig status och riskflaggades dessutom betydande miljögiftspåverkan.

Måttlig status visade Bråån-Pärup (Si145M), Bråån-SO Åkarp (Si76M), Bråån-Rövarekulan (Si29M), Tommarpsån-MÖV lokal musslor (Si92M) och Hovdalaån (Si51M). IPS-indexet hamnade mer eller mindre nära gränsen mot god status för samtliga, men klassningen måttlig status kunde styrkas med hjälp av stödparametrarna TDI och/eller %PT. Förutom Hovdalaån riskflaggades samtliga lokaler för betydande, eller stark miljögiftspåverkan.

ACID-indexen visade antingen nära neutrala eller alkaliska förhållanden på samtliga lokaler. Dock hamnade indexvärdet mycket nära gränsen mot måttligt sura förhållanden i Klingstorpabäcken (Si60M).

En sammanvägd status för påväxt har gjorts utifrån statusklassningen av IPS-indexet och försurningsstatusen som beräknats utifrån ACID-indexet.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av industrikemikalien PCB (mono-, di- och non-orto PCB), oavsiktligt bildade dioxiner och furaner (PCDD/F) och bromerade flamskyddsmedel (PBDE och HBCDD) i 30 modersmjölksprover insamlade 2023-2024. Nya data har också använts för att uppdatera tidstrenderna för dessa ämnen. Bland PCBerna var medelkoncentrationen i modersmjölk (2023-2024) högst för CB 153 (15 ng/g fett). Medelhalten för PCDD TEQ och PCDF TEQ var 0,75 respektive 0,76 pg/g fett beräknade med de nya toxiska ekvivalensfaktorerna, 2022 WHO TEF. Bland de polybromerade difenyletrarna (PBDE) hade BDE 153 (0,52 ng/g fett) högst medelhalt. Utvärdering av tidstrender för perioden 1996-2024 visade att halterna av di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och non-orto PCB TEQ har minskat med i medeltal 5-6 % per år. Halterna av PCDD TEQ har minskat fortare än halterna av PCDF TEQ (7 % respektive 3 % per år). När olika tidperioder studerades visade resultaten att minskningen skett snabbare i början av studien 1996-2006/2007 jämfört med den senare delen fram till 2024 förutom för CB 28 som minskar snabbare under den sista delen (2014-2024). Även om modersmjölknivåerna av total TEQ minskar, hade fortfarande 4 av de 30 kvinnor som provtagits under 2023-2024 nivåer över Efsas modellerade kritiska halt för modersmjölk (beräknat utifrån de tidigare TEFarna från 2005). Resultaten visade att summahalterna av dioxinlika PCB, PCDF och PCDD var lägre om TEFarna från 2022 användes i jämförelse med de från 2005, i medel 44 % för summa PCB/PCDD/F TEQ. Halterna av BDE 47, BDE 99, BDE 100, sumPBDE och HBCDD har minskat med 6-12% per år 1996- 2024. När studieperioden delades upp i flera delar visar resultaten att halterna sjunker snabbare mot slutet av perioden. BDE 209 har bara analyserats kontinuerligt i modersmjölk sedan 2009 och den minskning som för första gången sågs i föregående rapport har nu bekräftats, med en minskning omkring 7% per år. För BDE 153, BDE 209 och HBCDD ökade halterna signifikant i bröstmjölk 1996- 2002/2007/2012 och därefter minskade halterna med i medeltal 3, 12 respektive 10 %. Resultaten stämmer överens med det som rapporterats tidigare inom POPUP. Fortsatta undersökningar av POPar i modersmjölk kan ge svar på om halterna av PCBer och PCDD/F håller på att stabiliseras på nuvarande nivåer eller om nivåerna fortsätter att minska.

Syftet med detta projekt var att med hjälp av data från det regionala miljöövervakningsprogrammet Gräsmarkernas gröna infrastruktur inom Remiil (Regional miljöövervakning i landskapsrutor), uppskatta arealen av olika typer av gräsmark inom de 3x3 kilometerstora landskapsrutorna och att kvalitetsbestämma varje typ av gräsmark. Målet var sedan att analysera om det var möjligt att uppskatta tröskelvärden för den totala mängden av gräsmarker som behövs för ekologiskt funktionella landskap för arter och artgrupper typiska för gräsmarker.

Sannolikheten för förekomst av en majoritet av enskilda kärlväxtarter i landskapsrutorna på 3x3 kilometer påverkades signifikant av mängden gräsmarker i landskapet. De flesta arterna hade tröskelvärden mellan 10 och 20 %. Även sannolikheten för förekomst av en majoritet av enskilda fjärilsarter som klassats som specialister och gräsmarksberoende i landskapsrutorna på 3x3 kilometer påverkades signifikant av mängden gräsmarker i landskapet. Tröskelvärdena för mängden gräsmark i landskapet för enskilda fjärilsarter varierade mellan ca 8 % upp till drygt 20 %. För humlor fanns inga signifikanta tröskelvärden för de flesta av arterna, troligen på grund av att antal rapporter av humlor på Artportalen var för lågt för att få bra data till analyserna. När data över förekomster är osäkra kan beräkningar för tröskelvärden för grupper av arter vara ett alternativ. Tröskelvärdet för att hitta minst 25 arter från hela listan av kärlväxter var ca 4 % och ökade till 8 % vid minst 30 arter. Tröskelvärdet för att hitta 16 arter av gräsmarksspecialister bland fjärilarna var ca 5 % och att hitta 3 arter av humlor ca 2 %.

Sedan 1996 samlas blod- och modersmjölksprover regelbundet in från förstföderskor i Uppsala i den så kallade POPUP-studien. Sedan 2009 tas också ett urinprov. I denna rapport redovisas halter av metaboliter av antropogena ämnen i urin från förstföderskor provtagna 2022-2024 samt tidstrender för perioden 2009-2024. Dessa antropogena ämnen metaboliseras relativt snabbt i kroppen och för flertalet är det därför en metabolit till själva huvudsubstansen som har analyserats. Totalt sett analyserades 13 metaboliter till 9 ftalater, 2 metaboliter till en ersättningskemikalie till ftalater, tre bisfenoler, metaboliter till fyra fosforbaserade flamskyddsmedel (PFR), två pesticidmetaboliter, fyra metaboliter till polycykliska aromatiska kolväten (PAH), de fenolära ämnena triklosan och bensofenon-3 (BP-3) i urin samt metaboliter till två doftämnen. Analyserna utfördes av Lunds universitet. Resultaten visade att medianhalten i urin var högst för en metabolit till doftämnet (IPBA) följt av metaboliter till ftalaterna, Di-n-butyl phthalate (DBP), Di-i-butylftalat (DiBP) and dietylftalat (DEP). För de flesta ämnen låg halterna i urin från mödrar provtagna 2022–2024 under de föreslagna vägledande nivåerna (HBMGV), vilka bedöms inte medföra någon risk för människors hälsa. För bisfenol A (BPA) låg däremot samtliga prover, och för bisfenol S (BPS) 4 % av proverna, över respektive nivå. Tidstrenderna för perioden 2009-2021 visade nedåtgående trender för de flesta av substanserna, t ex för ftalater, bisfenol A, en metabolit till insekticiden klorpyrifos och triklosan. För bisfenol S, som är en ersättare till bisfenol A, och för en metabolit till pyretroider (insekticider) sågs i stället ökande trender. För BP-3 observerades för första gången en signifikant nedåtgående trend i urinhalter, med en årlig minskning på cirka 5 %. Det är viktigt att fortsätta följa halterna av bisfenol A och S eftersom halterna indikerar att det finns individer som överskrider framtagna hälsobaserade riktvärden. Analyser av urin gör det möjligt att studera befolkningens exponering för snabbmetaboliserade substanser. Genom att analysera prover över tid kan man studera hur befolkningens exponering förändras efter att åtgärder för att begränsa vissa kemikalier satts in samt hur exponeringen för nya ersättningskemikalier utvecklas. 

Denna årsrapport avser de uppdrag som SLU har haft från Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser under år 2024, att utföra miljöövervakning med riktad metodik för småbiotoper, gräsmarker och våtmarker i ett stickprov av landskapsrutor. År 2024 är det fjärde året av länsstyrelsernas löpande uppdrag med datainsamling för programperioden 2021-2026, och det är till största delen en direkt fortsättning på verksamheten under föregående period, 2015-2020. Miljöövervakningen utförs inom ramen för tre så kallade gemen­samma delprogram inom regional miljöövervakning:

• Småbiotoper i åkerlandskapet
• Gräsmarkernas gröna infrastruktur
• Vegetation och ingrepp i våtmarker

Metodiken bygger på en stickprovsdesign som baseras på ett represen­tativt urval av landskapsrutor med storleken 3 x 3 km och för småbiotoper 2 x 2 km.

The roadmap provides a comprehensive overview and a guiding framework for where we are headed and what we mean by sustainable plastics use. It is also intended to serve as an inspiration for action. The aim is to create a shared understanding of the transitions that need to occur and the priority areas for development. Stakeholders should be able to use the roadmap as support for decision-making, as a basis for strategic work, and in more practical terms to identify opportunities to contribute. It also offers the possibility to join forces and collaborate on issues that individual organizations cannot solve on their own. Sustainable plastic use means that plastics are used in the right applications, within resource- and climate-efficient, non-toxic and circular flows, with negligible leakage. To achieve this, efforts are needed across four impact areas: “Raw materials and production with minimal environmental impact”, “Resource-smart use”, “Reduced plastic leakage into nature”, and “Significantly increased and high- quality material recycling”. Each area describes the shifts needed to meet the objectives, as well as the indicators that will be used for follow-up.

Naturvårdsverkets färdplan utgör en samlad bild och en riktningsvisare för vart vi ska och vad vi menar med en hållbar plastanvändning. Färdplanen ska också vara en inspiration till handling. Avsikten är att skapa en enad förståelse om vilka skiften som behöver ske och vilka utvecklingsområden som är särskilt angelägna att arbeta med. Aktörer ska kunna använda planen bland annat som stöd i vägval, som underlag i strategiarbete och även mer praktiskt kring möjligheter att bidra. Möjligheten ges att även kroka arm och skapa samverkan kring frågor som enskilda organisationer själva inte kan lösa. En hållbar plastanvändning innebär att plast används på rätt plats, i resurs- och klimateffektiva, giftfria och cirkulära flöden med försumbart läckage. För att nå detta behövs insatser ske inom fyra effektområden; råvaror och produktion med minimal miljöbelastning, resurssmart användning, minskat läckage av plast till naturen samt kraftigt ökad och högkvalitativ materialåtervinning. Varje område beskriver vilka skiften som behöver ske för att vi ska nå målsättningarna samt vilka indikatorer som kan användas för uppföljning. 

I Stockholms län undersöktes vattenkvaliteten med hjälp av kiselalger på elva lokaler i vattendrag år 2024. För statusklassning med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening användes kiselalgsindexet IPS. Stödparametrarna TDI (mängden näringskrävande arter) och %PT (andelen föroreningstoleranta arter) har beaktats vid bedömningen. För surhetsklassning användes ACID-index. Riskflaggning för att andra typer av påverkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa, gjordes med stödparametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet.

IPS-indexet visade god status i Taxingeån och Åvaån. Indexvärdet hamnade relativt nära gränsen mot måttlig status i Taxingeån, men relativt nära hög status i Åvaån. Båda lokalerna riskflaggades för att det kan finnas betydande miljögiftspåverkan. Åvaån verkar även vara svagt surhetspåverkad samtidigt som det fanns tecken på påverkan från brackvatten vid lokalen.

Måttlig status konstaterades i Husbyån, Moraån, Märstaån, Penningbyån, Tyresån, Oxundaån och Saxbroån (Kagghamraån). I Oxundaån hamnade IPS nära gränsen mot god status. Moraån riskflaggades för betydande miljögiftspåverkan och Märstaån för stark påverkan. Märstaån risk-flaggades dessutom för lågt antal räknade arter.

I otillfredsställande status hamnade Bällstaån och Turingeån. Stödparametern %PT indikerade en mycket stark påverkan av organisk förorening i Bällstaån och stark i Turingeån. Vidare riskflaggades Bällstaån för betydande miljögiftspåverkan.

Förutom Åvaån visade övriga lokaler antingen alkaliska eller nära neutrala förhållanden vad gäller surhet, vilket innebär att inga surhetsproblem föreligger på dessa lokaler. I Åvaån motsvarade ACID-indexet måttligt sura förhållanden, vilket tyder på ett årsmedelvärde för pH mellan 5,9–6,5 och/eller ett pH-minimum under 6,4

I jämförelse med treårsmedelvärdet av IPS visar samtliga lokaler samma status 2024. Sett över hela undersökningsperioden finns dock större skillnader mellan olika år. Det har till exempel skett en gradvis försämring på vissa lokaler.

This report Cumulative effects: Incorporating Nonchemical StrEssors into ReproIND indicator presents the results from one of seven projects funded within the research call “Cumulative effects on the environment”. With this research call the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management aimed to advance development of methods and analytical tools for qualitatively and quantitatively assessing the burden of cumulative effects on eco[1]systems in environmental assessments. The project has been financed by the Swedish Environmental Protection Agency’s environmental research fund. This report is written by Elena Gorokhova, Sebastian Abel, Gastón Alurralde, Ann-Kristin Eriksson Wiklund, Anna Sobek, Yves Saladin, Sophie Steigerwald and Brita Sundelin (Stockholm University). The report has been reviewed for scientific quality by Ingela Dahllöf (University of Gothenburg) and for practical relevance by Johan Gustafsson (Swedish Agency for Marine and Water Management) and Elisabeth Nyberg (Swedish Environmental Protection Agency)

I den här rapporten presenteras resultaten från en studie genomförd på uppdrag av Naturvårdsverket. Arbetet med rapporten har finansierats av Tillväxtverket inom uppdraget Industrins konkurrenskraft och gröna omställning (KN2024/01855), i samarbete med Accelerationskontoret. I studien undersöks handläggningstiderna vid ansökningar om tillstånd, eller ändring av tillstånd för miljöfarlig verksamhet i mark[1]och miljödomstolar och miljöprövningsdelegationer. Syftet med studien har varit att utreda när och hur tidsutdräkt uppstår i tillståndsprocesser för miljöfarlig verksamhet. Rapporten bygger på en kombination av kvantitativ analys av över 500 prövningsärenden och kvalitativa intervjuer med 11 tjänstepersoner från prövningsmyndigheterna. Den prövningsprocess som har undersökts omfattar tiden från att en ansökan har inkommit till prövningsmyndigheten i första instans till att samma myndighet har fattat ett beslut i tillståndsfrågan. Studiens utformning har möjliggjort en analys och diskussion om förutsebarheten i tillståndsprocesser och vad det är i handläggningen av ett ärende påverkar om det tar lång tid eller inte. Analysen visar att antalet handlingar i ett ärende har visst samband med handläggningstiden, men att detta samband är något svagare hos miljöprövningsdelegationerna än hos domstolarna. Mer avgörande verkar enskilda handlingars hantering vara, särskilt hos miljöprövningsdelegationerna, där den längsta hanteringstiden i ett ärende förklarar en betydande del av den totala tiden. I domstolarna är sambandet mellan en enskild lång tid mellan två handlingar och den totala handläggningstiden något svagare. Den handlingstyp som i störst utsträckning återkommer i de mest tidskrävande ärendena är kompletteringsförelägganden från prövningsmyndigheten. I de ärenden hos miljöprövningsdelegationerna som tillhör den tiondel som tagit längst tid är det just dessa som i stor utsträckning tagit över 100 dagar att handlägga, vilket tyder på att det är i detta skede av processen som mycket av tidsutdräkten uppstår. Samtidigt visar intervjuerna att handläggare ofta anser sig kunna förutse vilka ärenden som kommer att ta längre tid redan när ansökan inkommer. Det handlar främst om ansökningar som är bristfälliga, antingen därför att de inte beaktat synpunkter från (57) 5 samrådsfasen eller för att utredningar, särskilt säsongsberoende naturvärdesinventeringar, saknas. Även om intervjuerna pekar ut sökandens ansvar för ansökans kvalitet som den främsta förklaringen till långa handläggningstider, visar den kvantitativa analysen att det ofta är hos prövningsmyndigheten, framför allt miljöprövningsdelegationen, som den faktiska tidsutdräkten sker. Det rör sig då inte nödvändigtvis om att sökanden dröjer med att svara på kompletteringsförelägganden, utan snarare om att myndigheten i sig tar lång tid på sig att formulera och hantera dessa. I intervjuerna framkommer också att samordningen mellan myndigheter, framför allt kommuner som kräver nämndbeslut för yttranden, kan bidra till viss fördröjning, även om detta enligt studiens näranalys inte är en avgörande faktor för de mest tidskrävande ärendena. Vad gäller möjligheten att förbättra förutsebarheten och minska handläggningstiderna, tyder resultaten på att de största vinsterna kan göras i förarbetet, det vill säga innan ansökan lämnas in. Eftersom det är i kompletteringsfasen som mycket av tidsutdräkten uppstår, och eftersom denna ofta grundar sig i brister i ansökan, framstår det som centralt att samrådsförfarandet stärks. En tydligare medverkan från prövningsmyndigheten i samrådsfasen skulle kunna höja kvaliteten på ansökan redan från början och därmed minska behovet av kompletteringar, vilket skulle förkorta den totala handläggningstiden.

Vi rapporterar utvecklingen för häckande fåglar i svenska fjällen under perioden 2002–2022, som den registrerats inom det gemensamma delprogrammet Häckande fåglar i fjällen. Data kommer från sammanlagt 216 rutter och fyra olika inventeringsprojekt: Svensk Fågeltaxerings (SFT:s) standardrutter, LUVRE-projektet i Vindelfjällen (Västerbottens län), Ånnsjöns fågelstations fjällrutter (Jämtlands län), och Länsstyrelsen i Dalarnas egna fjällrutter. I genomsnitt 113 rutter inventerades årligen.

Totalt kan trender för 107 arter beräknas för hela fjällområdet 2002–2022 och för de enskilda länen ett mindre antal arter. I fjällområdet totalt sett är det ungefär lika många arter som har statistiskt säkra ökningar (24 arter, 22 %) som minskningar (23 arter, 21 %). Det har gått jämförelsevis bättre i Västerbottens och Jämtlands län, och något sämre i Norrbottens och Dalarnas län.

I det svenska fjällområdet är det fem fjällarter, sådana där minst 70% av det svenska beståndet häckar i fjällområdet, som säkert ökat i antal: större strandpipare, fjällpipare, kärrsnäppa, ängspiplärka och ringtrast. Sex fjällarter har säkert minskat: alfågel, dalripa, mosnäppa, brushane, smalnäbbad simsnäppa och lappsparv. För huvuddelen av arterna finns ingen säkerställd förändring. Utvecklingen för fjällens fåglar är med få undantag likartad längs hela fjällkedjan. Ett slående mönster är att flera av de allra talrikaste arterna i fjällområdet hade U-formade kurvor, med högst antal i början och slutet av undersökningsperioden.

De två indikatorerna för kvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö (fjällheds- respektive fjällbjörkskogsarter, 7 arter i varje) har minskat något under perioden, men är också U-formade. För perioden 2013–2022 finns därför säkerställda ökningar. Mönstret varierar något mellan länen. För indikatorn Fjällfåglar (24 arter) finns inga statistiskt säkra förändringar oavsett geografisk avgränsning eller analyserad tidsperiod (2002–2022, 2013–2022).

Kvalitetsmanual för användning och hantering av statlig finansiering till utredning och åtgärder av förorenade områden. Det finns ett stort antal förorenade områden i Sverige som är ett resultat av vår gamla industrihistoria. Många av områdena behöver undersökas och åtgärdas för att inte utgöra risk för människors hälsa och miljön. I de fall ingen kan ställas till svars för det förorenade området, kan staten genom Naturvårdsverket bevilja statlig finansiering till undersökningar och åtgärder. Kvalitetsmanual för användning och hantering av statlig finansiering till utredningar och åtgärder av förorenade områden, syftar till att ge vägledning i det statligt finansierade arbetet med förorenade områden. Kvalitetsmanualen ska även utgöra basen för ett kvalitetssäkert och hållbart statligt arbete med förorenade områden. Det bidrar till att nå det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och även andra miljökvalitetsmål samt flera av målen i Agenda 2030. Det statligt finansierade arbetet med förorenade områden medför att de nationellt prioriterade förorenade områdena undersöks och vid behov åtgärda.

Skötselplan för Nämdöskärgårdens nationalpark och Långviksskärs naturreservat. Enligt nationalparksförordningen ska nationalparker vårdas och förvaltas i enlighet med de syften för vilka de har bildats. Nationalparkens syfte och föreskrifter är styrande för förvaltningen. Skötselplanen anger närmare hur nationalparken ska vårdas och förvaltas.

Det svenska lavinprognosprogrammet etablerades vintern 2015/2016 som ett regeringsuppdrag till Naturvårdsverket. Även om arbetet varje vintersäsong i grunden är sig likt så är den naturliga variationen på grund av vädret och stor. Snötäcket och lavinfaran präglades under säsongen 2024/2025 av riklig nederbörd, milda temperaturer och stora skillnader mellan snöfattiga områden i söder och mer snörika förhållanden i norra fjällen.

Återvätning av dränerade våtmarker kan öka deras vattenhållande förmåga och minska risken för torka, bränder och översvämningar. Mer vatten i landskapet gynnar också den biologiska mångfalden genom en större variation av habitat. Därtill gör högre grundvattennivåer att nedbrytningen av torv och därmed avgången av koldioxid minskar, och om torvbildande arter återetableras kan kolinlagringen öka ytterligare. Detta projekt har genom en litteraturstudie undersökt hur lång tid det tar innan viktiga ekosystemtjänster återskapas efter återvätning, samt hur länge eventuella negativa effekter kan dröja sig kvar. Litteratursammanställningen visar att vissa effekter, såsom höjd grundvattennivå, sker direkt, medan återetablering av torvbildande vegetation och artsamhällen kan ta decennier eller till och med sekler. Vissa oönskade effekter på vattenkvalitet och metanbildning kan uppstå, särskilt under första decenniet efter återvätning. Litteraturstudien visar att det finns stora kunskapsluckor avseende långsiktiga effekter av återvätning. Projektet ger även förslag på hur effektuppföljning kan ske för att förbättra kunskapsläget. Fler avancerade mätstationer med långsiktiga mätningar krävs, men även mobila infrastrukturer för att följa upp effekterna på landskapsnivå. Vi föreslår även ökad användning av enklare metoder som naturvärdesinventeringar, fjärranalys och proxyvariabler för att möjliggöra nationell uppskalning av resultaten.

Denna rapport beskriver en standardiserad metod för att mäta skador i gröda orsakade av vilt med fokus på vildsvin samt de mätresultat denna metod gett i fyra olika älgförvaltningsområden under 2024. Rapporten bygger på det arbete SLU på Naturvårdsverkets uppdrag utfört med anledning av regleringsbrevet för budgetåret 2022 avseende Naturvårdsverket. I regleringsbrevet anges att ” Naturvårdsverket ska utifrån genomförd kunskapssammanställning och utifrån svenska förhållanden utveckla en standardiserad metod för att inventera skador i gröda orsakade av vildsvin. Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 15 oktober 2024.” Denna rapport är skriven på uppdrag av Naturvårdsverket och författarna ansvarar själva för innehåll, slutsatser och eventuella rekommendationer. Det är Naturvårdsverkets förhoppning att den standardiserade metod att mäta skador i gröda som beskrivs och som har använts för att få fram de resultat som redovisas i rapporten kan bidra till ökad kunskap om hur stora skador i gröda orsakade av vilt är, men även vilka behov av ytterligare utveckling av metoden som krävs för att den ska kunna införas i större skala. Kunskap om de faktiska skadorna kan förhoppningsvis vara till hjälp i arbetet med förvaltningen av svenskt klövvilt och den samverkan och de samråd som behövs för en viltförvaltning som balanserar brukandet av vilt som resurs med de skador viltet orsakar. Arbetet har finansierats via Naturvårdsverkets anslag för åtgärder för värdefull natur. 

Rapporten beskriver en metodutveckling och arbetet med att säkerställa halter av miljöföroreningarna BCPS och LCM i humanprover. 

Sedimentomröring ökar tillgängligheten av föroreningar och ekologiska risker. MOBILITY-projektet fokuserade på miljöriskerna med föroreningar som lagras i sediment genom att studera frisättning, biotillgänglighet och toxicitet hos organiska föroreningar och metylkvicksilver från förorenade sediment vid omröring. Laboratoriestudier genomfördes i kärnor med artificiella sediment med tillsatta föroreningar, där omröring simulerades för att utvärdera effekten av grumlighet, hydrofobicitet och kornstorlek på föroreningarnas frisättning och upptag hos alger. Passiva provtagare användes för att mäta den fritt lösta och biotillgängliga fraktionen av föroreningarna.