För att kvalitetssäkra bränsleförbrukning och utsläpp av CO₂ från energisektorn (CRF 1) för Sveriges årliga rapportering till UNFCCC och EU Monitoring Mechanism, har en jämförelse gjorts av data baserad på statistik över produktion och tillförsel av bränslen (Reference Approach, CRF 1Ab) från SCB:s energistatistik med data baserad på statistik över slutlig användning för energiändamål (Sectoral Approach, CRF 1A). Enligt IPCC:s riktlinjer ska årliga skillnader mellan Reference och Sectoral Approach på över ± 2 procent undersökas och förklaras i NIR.

För Sveriges del överstiger flera av de årliga skillnaderna osäkerhetsintervallet, vilket förklaras av att ett flertal utvecklingsprojekt utförts för att förbättra kvaliteten på data i Sectoral Approach, medan motsvarande översyn av Reference Approach inte har gjorts. 

Denna studie syftar till att undersöka möjligheten att höja kvaliteten i statistiken till Reference Approach genom att jämföra den med den officiella energistatistiken publicerad i de årliga energibalanserna och uppdatera den då behov föreligger. Dessutom har i studien ingått att med hjälp av en enkel känslighetsanalys utvärdera den emissionsfaktor för CO₂ för råolja som Sverige i dagsläget använder, vilken är den samma som för lätt eldningsolja. För att rapportera korrekta data till den automatiska jämförelsen mellan Reference och Sectoral Approach i CRF Reporter har programmets funktionalitet undersökts. 

Efter uppdateringen av de underliggande data i Reference Approach uppvisar den relativt god samstämmighet med Sectoral Approach för åren 1999 och framåt, medan för 1990-1998 tenderar skillnaderna mellan Reference och Sectoral Approach att öka. Det har inte funnits utrymme inom ramen för föreliggande studie att analysera orsaken till kvarvarande skillnader. Värt att notera är att de nationella energibalanserna uppvisar god samstämmighet med Sectoral Approach när det gäller energianvändning. SMED rekommenderar därför att Sverige i framtiden inkluderar även sådana jämförelser i NIR. 

Känslighetsanalysen av emissionsfaktorn för CO₂ för råolja indikerar att det nationella värdet för lätt eldningsolja som appliceras idag kan orsaka större skillnader mellan Reference och Sectoral Approach, och att använda en årsanpassad faktor skulle ge bättre resultat. SMED rekommenderar att i framtiden intermittent undersöka värmevärdet och emissionsfaktorn, men att inte justera historiska data.  

CRF Reporter tar hänsyn till s.k. lagrad kol (dvs bränslen som inte rapporteras under CRF 1A) i Reference Approach vid de automatiska beräkningarna av Reference-Sectoral Approach (CRF 1Ac). För att rapportera dessa bränslen på ett korrekt sätt medför det att alla bränslen som idag allokeras under CRF 1B och 2 även ska rapporteras under CRF 1Ab (som carbon stored) och CRF 1Ad.

The main objective of Sweden’s yearly submissions to UNFCCC, EU Monitoring Mechanism and CLRTAP is to produce as accurate data as possible on the total emissions on national level. For fuel combustion, the reported emissions are calculated from activity data on fuel consumption and fuel specific emission factors and thermal values.

The objective of this project is to compile information on data sources used today for those sectors that are covered by the EU Emission Trading Scheme (ETS) for carbon dioxide (CO₂), and to identify any advantages or disadvantages with applying ETS data in the Swedish GHG inventory to a greater extent than today. The information is primarily assembled from earlier SMED reports on this subject. The issue of separating trading and non-trading plants is also addressed. 

Today, the main source of activity data is Statistics Sweden’s quarterly fuel survey (QS), which includes about 1100 plants. Mostly, national standard emission factor and thermal values are used to calculate the emissions. About 700 plants are part of the ETS. Every year, these plants report their emissions of CO₂ and in most cases the underlying consumption of fuels and raw materials to the Swedish Environmental Protection Agency. 

The greatest benefits from an increased use of ETS data would be achieved for those CRF sectors where the QS data is of questionable quality and/or the emissions are large and thus considerably contributes to the national totals. The prerequisites are, of course, different for different sectors. If ETS data should be used to the greatest extent possible for every sector, this would imply an additional cost of approx. SEK 200 000 per year.

This study shows that the CRF categories where it would be most beneficial to use ETS data to the greatest possible extent are 1A1b – oil refineries, 1A2d – pulp, paper and print, and CRF2 ingeneral, that is, process-related emissions. 

For a number of other CRF categories, it cannot be concluded that the data quality would be improved, and thus it would not be cost effective to use ETS data for these sectors, e.g. 1A1a, 1A2c, 1A2e and 1A2f. 

For a couple of categories, 1A1c and 1A2a, it is currently not possible to use ETS data for those plants that have the greatest emissions due to insufficient allocation of the emissions in the reporting to the ETS.

Utsläppen från sjöfarten står för en allt större andel av de samlade emissionerna av framförallt kväveoxider och svaveloxider. Även vad gäller bl a partiklar är emissionerna från fartyg betydande. Dessa emissioner förutses öka i framtiden i och med att trafikarbetet ökar alltmer samtidigt som utvecklingen avseende motorer, avgasefterbehandling och bränslen är långsam inom den marina sektorn. Vidare är kunskapen kring det faktiska trafikarbetet som sjöfarten utför behäftat med osäkerheter. Olika globala beräkningsmodeller ger resultat som skiljer en faktor två avseende den mängd bränsle som konsumeras årligen inom sjöfart.

Syftet med den föreliggande studien är att bedöma om det går att få fram bättre underlag för att beräkna sjöfartens utsläpp till luft. Behovet av förbättrat underlag motiveras dels av den internationella rapporteringen, dels av miljömålsarbetet. Det föreligger också ett behov av förbättrat underlag till styrmedelsarbete för att bättre miljöanpassa sjöfarten.

En rad av utsläppen från sjöfarten påverkar klimatet. Främst är det CO₂ där sjöfarten idag globalt står för ca 3% av de samlade utsläppen av fossilt CO₂. Detta är en andel som kan förväntas öka i framtiden. Dessutom släpps det ut lustgas och metan. De stora NO_X-utsläppen påverkar klimatet via sekundär reaktioner: dels leder det till reaktioner där metan konsumeras, dels bildas ozon. Partikelutsläppen verkar i klimatsammanhang ha en direkt avkylande effekt och är dessutom viktiga för molnbildning, vilket även det tros bidra avkylande.

Sverige är ålagt att producera ett antal olika rapporter om emissioner från bl a sjöfarten genom internationella konventioner, bl a takdirektivet och klimatrapporteringen. Det rör sig bl a om växthusgaser och andra skadliga emissioner. Det finns dessutom ett behov av att följa upp emissioner i samband med miljömålsarbete. Bland annat finns ett förslag till delmål kring utsläppen av svaveloxid och kväveoxid från sjöfarten med en indikator formulerad som: ”Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider från sjöfart som bunkrar (tankar bränsle) i Sverige totalt och per såld bränslemängd (angivet som energi)”.

I Sverige finns sedan 1998 ett system där fartyg som minskar sina emissioner av NO_X och SO_X får reducerade farledsavgifter. Detta system har framförallt fått genomslag för inrikestrafiken. Sedan maj 2006 är Östersjön ett s k SECA (sulphur emission control areas) -område där bränsle med högst 1,5% svavel får användas. Alternativt öppnar regelverket för att rökgasrening används så att utsläppen är under 6,0 g SO₂/kWh. Under 2007 blev även Nordsjön SECA område. I övrigt får bränsle med högst 4,5% svavel användas.

Studien omfattar en översyn av processrelaterade koldioxidemissioner från mineralindustrin (CRF 2A), Karbidtillverkning (CRF 2B4) samt sekundär järn- och stålindustrin (CRF 2C1.1 och 2C1.3) som rapporteras till UNFCCC. Underlaget till översynen baseras på data ur handelssystemet, detaljerade uppgifter från branchorganisationen Kalkföreningen samt uppgifter ur miljörapporter. 

Rapporten innefattar ett antal förslag till förbättringar inför rapporteringen av Sveriges submission 2010 till UNFCCC.

Enligt EU-beslut och regeringsbeslut ska utsläppen från den handlande respektive icke-handlande sektorn följas upp separat. Detta projekt har två huvudsyften, nämligen att utreda hur indata bör utformas för att möjliggöra framställning av statistik uppdelad på handlande respektive icke-handlande sektorn för kommande år, samt att ta fram ett förslag på metod för skattning av uppdelade utsläpp för perioden 1990-2009. Dessa aktiviteter kommer att genomföras i ett separat projekt.

Inom projektet har möjligheterna till matchning av anläggningar mellan energistatistiken och utsläppsregistret E-CO2 för framställning av uppdelad statistik kommande år utretts. Slutsatsen blev att en delvis manuell matchning mot FDB måste göras för att variabeln Cfarnr, som unikt identifierar arbetsställen, ska kunna läggas till i E-CO2. Därefter kan Cfarnr användas för att identifiera de handlande anläggningarna i energistatistiken. Viss metodutveckling av energistatistikens undersökningar Kvartalsvis bränslestatistik (KvBr) och/eller Industrins energianvändning (ISEN) är sannolikt också nödvändig. 

När det gäller skattning av utsläpp 1990-2009 konstaterades att den lämpligaste metoden är att utifrån utsläpp rapporterade till E-CO2 skatta den handlande sektorns andel av utsläppen inom respektive CRF-kod och bränslegrupp för varje år 2005 och senare. Den ”handlande sektorn” är ett hypotetiskt begrepp åren 1990-2004 eftersom utsläppshandeln kom igång först 2005. 2005 års andelar kommer därför att användas för alla tidigare år. 

Målsättningen är att genomförandeprojektet ska kunna genomföras under perioden hösten 2010 – våren 2011 med undantag av metodutveckling av energistatistiken som kan ta längre tid. Projektet omfattar ett antal delaktiviteter och den totala kostnaden beräknas till 200-250 000 kr inklusive metodutveckling av energistatistiken men exklusive de aktiviteter som genomförs av NV på egen hand, dvs. förändringar i E-CO2 samt utveckling av databas för lagring.

I rapporten utreds två möjliga datakällor; WStatR och EMIR. Analysen visar att EMIR inte är lämplig som datakälla eftersom alltför få anläggningar rapporterar in mängden genererad metangas. WStatR kan användas som datakälla, men under förutsättning att avfallsslagen som används i FOD-modellen byts ut till samma som används i WStatR, d.v.s. EWC-Stat-koder.

Inom projektet har besök på sex deponier genomförts för att verifiera teorierna som framkommit. De viktigaste slutsatserna från dessa besök är:

• Anläggningarna använder sig i många fall av egna kodsystem, vilket gör att omklassningen till EWC-Stat inte alltid är så enkel att göra.
• Sammansättningen av det deponerade avfallet varierar mycket beroende på inkommande avfall och hur väl man sorterar. Detta påverkar möjligheten att få en bra skattning av DOC-värdet.
• Avfall används naturligt som delar i konstruktioner. Detta avfall kan inte uteslutas som metangasproducerande. Däremot bedömer SMED det som att det är en ytterst liten mängd metan som genereras på detta sätt. Denna bedömning grundar sig på det faktum att man i de allra flesta konstruktioner vill ha stabila material och inte material som bryts ner i större utsträckning. I många fall använder man också avfallet ”ovan tätskikt” vilket gör att det metan som eventuellt bildas oxideras. Det är av större vikt att få kontroll över det avfall med organiskt innehåll som deponeras.
• Avfall med högt organiskt innehåll bedöms inte användas som delar i konstruktioner utan idet avfall som används är nerta/stabila avfall. Risken för metanläckage kan därför anses vara liten.
• Problem med avsättning för det avfall som kan brännas men är grovt, speciellt sommartid, vilket leder till att avfallet deponeras på dispens. Tilläggas kan att samtliga deponier ligger i Stockholmsområdet där det råder kapacitetsbrist till skillnad från många andra delar av landet. Situationen kan alltså se annorlunda ut där.

Mycket av det som deponeras på dispens är plast, som inte har någon påverkan på DOC-värdet, men väl på TOC (total halt kol). Uppmärksamhet krävs i kommunikationen med deponiägare och andra.Det här presenterade arbetet var en inledande test av några av de standardpa-rameteriseringar som användes i PLC5-beräkningarna. En fortsatt studie, finansierad inom ramen för SLUs fortlöpande miljöanalysarbete kommer att göras under 2009 för att täcka in fler jordarter och också större regionala skillnader vad gäller klimatfaktorerna.

Vid granskningen av Sveriges klimatrapportering avseende år 2008 (submission 2010), som utfördes av klimatkonventionens (UNFCCC) utsedda granskare (ERT) uppmärksammades att Sverige inte rapporterar utsläpp av metan (CH₄) eller koldioxid (CO₂) som uppkommer vid transport av naturgas i det nationella naturgasnätet. Detta ledde till en resubmission vilket innebär att Sverige var tvunget att göra en uppskattning av dessa utsläpp och inkludera dem i submission 2010. På grund av att det inte fanns någon nationell metod för att uppskatta utsläppen användes då den metod (Tier 1) som rekommenderas i IPCC Good Practice Guidance (IPCC, 2000) i de fall då nationella uppskattningar av utsläppen saknas och då det inte finns tillräckligt med information för att göra en mer detaljerad uppskattning (Tier 2 eller Tier 3). Denna metod har även använts i efterföljande submissioner. Eftersom metoden är behäftad med stora osäkerheter och dessutom baseras på studier utförda på äldre rörsystem än vad som finns i Sverige finns det anledning att gå ifrån metoden och istället försöka ta fram en metod som baseras på förhållanden mer representativa för Sveriges relativt moderna rörledningar för transport av naturgas.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag av Miljödepartementet att, i samråd med berörda myndigheter, senast den 30 april 2012 redovisa ett förslag till hur preliminär och övergripande utsläppsstatistik av växthusgaser i Sverige skulle kunna utformas och presenteras senast vid halvårsskiftet efter aktuellt utsläppsår. I förslaget ska myndigheten även bedöma de kostnader som är förknippade med framtagandet av sådan statistik samt hur dessa kan finansieras. En kvalitetsbedömning bör också ingå i den presenterade statistiken.

SMED har på uppdrag av Naturvårdsverket tagit fram förslag till datakällor, beräkningsmetoder, presentationsnivåer och årliga kostnader (för SMED) samt kvalitetsbedömningar för preliminär utsläppsstatistik. Uppdraget har genomförts genom att tillgängligheten av underliggande datakällor (handelsdata, officiell statistik, miljörapporter, etc.) och använda metoder har undersökts och utvärderats.

I denna rapport presenteras ett alternativ till enklare skattningsmetod och minst en mer avancerad skattningsmetod per sektor; dvs stationär förbränning, mobil förbränning, industriprocesser tillsammans med lösningsmedel och annan produktanvändning, jordbruk, LULUCF, och avfall. Jämfört med de officiellt rapporterade utsläppen 2010 till submission 2012, 66 232 kton CO₂-eqvivalenter, resulterade de preliminära skattningarna av utsläpp i denna studie i 65 357 – 66 349 kton CO₂-eqvivalenter (eller -1.3 – 0.2% avvikelse mot de officiella utsläppen), vilket visar på god överensstämmelse. Kostnaden för SMED att producera preliminära skattningar av växthusgasemissioner är uppskattade till 95-675 000 SEK, beroende på val av metod och datatillgänglighet. Kostnaden inkluderar endast datainsamling, beräkningar och enklare kvalitetssäkring, dvs fullständig kvalitetssäkring eller dokumentation i enlighet med SMED:s kvalitetssystem ingår ej.

A review of emission factors used in the Swedish greenhouse gas inventory carried out in 2010 on behalf of the Swedish Energy Agency and the Swedish Environmental Protection Agency, revealed that the emission factors applied for N₂O in combustion of gaseous and solid fuels are most likely too high.

The current Swedish emission factor for N₂O for all gaseous fuels used in stationary applications is 2.0 kg N₂O/TJ, which is substantially higher than the IPCC default emission factor of 0.1 kg/TJ. A proposal for revision of the Swedish emission factor was brought forth in the review from 2010, where the authors suggest implementation of the IPCC default emission factor for gaseous fuels.

The aim of the present study was to find and analyze literature and other information concerning emissions of N₂O for solid fuels (coke, coal and peat) and gaseous fuels (propane, butane, town gas, natural gas, coke oven gas, blast furnace gas, LD-gas, landfill gas and refinery gas) in the stationary combustion sector to use as decision basis for a revision of the Swedish emission factors.

During the work with submission 2014 of the Swedish report of greenhouse gas emissions to the UNFCCC there were indications that there was a risk for underestimation of emissions of F-gases from disposal of products/equipment. Also, at the UNFCCC In-Country Review of submission 2013 it was also prompted that the methods for estimating F-gas emissions from disposal of products/equipment need clarification in the Swedish National Inventory Report (NIR).

The aim of the project is to investigate whether there is a need for modifications in the F-gas emission calculations to avoid underestimation of the emissions as well as to improve the description in the NIR concerning the methods used for F-gas emission estimations from disposal of products/equipment.

För uppföljning av utsläppsmålen för den icke-handlande sektorn är det nödvändigt att redovisa utsläpp inom respektive utanför utsläppshandelssystemet (ETS) separat.

Den handlande sektorn omfattar utsläpp inom CRF 1 och 2. Summan av de två sektorerna för respektive år är den summa som rapporteras till UNFCCC submission 2015.

Småbåtars bränsleförbrukning är idag en konstant som baserar sig på SCB:s Båtlivsundersökning 2004 och har använts i utsläppsberäkningarna sedan submission 2016. I en ny undersökning från 2010 framgår bland annat att antalet fritidsbåtar har ökat med ca 23 % sedan 2004 från 718 000 till 881 000 stycken, vilket motiverar en uppdatering av aktivitetsdata.

Syfte med detta utvecklingsprojekt är att uppskatta bränsleförbrukningen från småbåtar baserat på data från Båtlivsundersökning 2010.

Beräkningar av utsläpp från transporter grundar sig dels på rapportering av aktivitetsdata och utsläpp från ansvariga KRAPP myndigheter samt modellberäknade utsläpp och dels på de nationella bränsleleveranserna. Bränsleförbrukningen för vissa delsektorer justeras för att balansera dessa mot de nationella bränsleleveranserna. Projektets syfte var att undersöka hur man kan förbättra justeringen och fördelningen av bränsle inom den mobila sektorn.

Som resultat föreslogs några åtgärder syftade på inkludering av arbetsmaskiner i fördelning av restposter för olika bränslen.

I det här projektet har det gjorts en uppföljning av etappmålet för en ökad resurshushållning i livsmedelskedjan. Uppföljningen visar att omkring 31 procent av det uppkomna matavfallet från konsumtionsledet rötas och komposteras år 2013 så att näringsämnen tas tillvara, att jämföra med målet på 50 procent. Motsvarande andel som rötas och där återföring av näringsämnen sker uppgår till 21 procent år 2013, att jämföra med målet på 40 procent.

De faktorer som har störst potential att öka återvinningsgraden utifrån genomförd studie är att: 

• Öka mängden insamlat matavfall till biologisk behandling.
• Minska rejektmängderna som uppstår vid förbehandling vid samrötningsanläggningar.
• Öka återföringen av rötslammet till åkermark, skogsmark, anläggningsjord m.m. från kommunala avloppsreningsverk.

Studien pekar på att etappmålet som ska vara uppfyllt 2018 inte kommer att uppnås, om insamlingstakten fortsätter att öka på samma sätt som under 2010-2013. Andelen av den uppkomna matavfallsmängden som rötas och komposteras och där näringsämnena tas tillvara förväntas öka, från 31 procent 2013 till 39 procent 2018, varav andelen som rötas beräknas öka från 21 procent till 34 procent.

The aim of this study was to develop as complete an inventory of Sweden's BC emissions as possible based on the existing PM_2.5 inventory and information available in the EMEP/EEA guidebook 2013.

The Swedish BC inventory has been based on the submission 2014 PM_2.5 inventory together with BC emission factors expressed as percentages of the PM_2.5emissions, as available in the EMEP/EEA air pollutant emission inventory guidebook 2013.

The result of the Swedish BC inventory shows that the total emission of BC in Sweden was nearly 4.2 ktonnes in 2012 and that approximately 95% of BC emissions originated from the energy sector. The predominant source within the energy sector is small scale combustion, i.e. residential biomass combustion. Other important sources are stationary combustion in pulp, paper and print industries, off-road vehicles and other machinery, and road traffic.

SMED har på uppdrag av Naturvårdsverket analyserat vilka utsläpp och vilken deposition av försurande som hade kunnat bli resultatet om Sverige och Europa inte infört styrmedel för att begränsa utsläpp av försurande ämnen. Studiens främsta syfte var att ge kunskapsunderlag om vilka styrmedel som kan antas fungera i framtida nationellt arbete med miljömålet ”Bara Naturlig Försurning”.

Studiens huvudbudskap och rekommendationer från författarna är följande:

• Styrmedel med det direkta syftet att minska utsläppen av SO₂ har sedan 1990 svarat för över hälften av Sveriges utsläppsminskningar, och ~17 % av den minskade svaveldepositionen över Sverige.
• Utsläppskrav i transportsektorn har haft stor betydelse för att minska utsläppen av NO_x och effekten förväntas fortsätta vara stor till 2030. Av utsläppsminskningen NO_x mellan 1990 och 2010 svarade mobila källor för 77 %. Denna andel beräknas öka till 83 % till 2030. Om Danmark, Finland, Polen, Sverige och Tyskland INTE genomfört åtgärder för att minska utsläpp från mobila källor skulle medeldepositionen av oxiderat kväve över Sverige kunnat vara ~18 % högre än beräknat år 2010, och ~33 % högre än prognosticerat år 2030.
• Strukturomvandling och resurseffektivisering inom processindustrin har påverkat utsläpp även under perioden 1970-2012. Denna påverkan beaktas inte särskilt vid utformande av utsläppsprognoser och utformande av styrmedel. Denna möjlighet till utsläppsminskning skulle kunna uppmärksammas mer vid utformning av framtida styrmedel
• I dagens Sverige har klimat- och energipolitiken, som fokuserar på förbränning och användning av biobränsle, mycket liten påverkan på utsläpp av SO₂. En ändrad inriktning på klimat- och energipolitiken med mer fokus på sol- och vindenergi och energieffektivisering skulle dock ge en betydande potential för samverkansfördelar mellan växthusgaser och SO₂. För att uppnå detta behöver dagens styrmedel korrigeras. Samma förutsättningar gäller även för NO_x.
• Hälften av Sveriges kvarstående utsläpp av SO₂ år 2030 (knappt 15 000 ton) beräknas härstamma från industriella processer och här kan finnas potential för fortsatta åtgärder. Eftersom det idag saknas tillfredsställande underlag beträffande såväl möjligheter som deras kostnader föreslår vi en grundligare genomgång kring möjligheterna. Utsläppsminskningspotential från en ytterligare ökad återvinning/insamling av avfall och restprodukter bör ingå i en sådan studie och internationella jämförelser bör göras.
• Resten av Sveriges SO₂-utsläpp kan till största del hänföras till energisektorn (stationär förbränning). Som komplement till fortsatta reningstekniska åtgärder kan man här inrikta sig mot klimatåtgärder som innebär minskad förbränning.
• För NO_x, där utsläppen med nuvarande åtgärder beräknas minska från dagens cirka 140 000 ton till drygt 80 000 ton 2030, beräknas de återstående utsläppen till 35 % komma från mobila källor och återstoden från stationär förbränning. För ytterligare åtgärder för mobila källor vill vi lyfta transporteffektivisering samt övergång till andra energibärare (el, laddhybrid) som två viktiga åtgärdsmöjligheter, där åtgärderna dessutom kan drivas av klimatpolitik.
• För att fortsätta minska utsläpp av NO_x från stationära källor kan förutom minskad förbränning även installation av reningsanläggningar vara viktiga åtgärder. Den nuvarande NO_x-avgiften utgör inte en tillräcklig drivkraft för dessa åtgärder. Klimatstyrmedel som innefattar stöd till investeringar i förnybar energi bör också ses över så att de inte ger ökade NO_x-emissioner.

SMED tar årligen fram geografiskt fördelade utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar på uppdrag av Naturvårdsverket. Utöver detta genomförs utvecklingsprojekt som syftar till att förbättra rapporteringen enligt RUS (Regional Utveckling och Samverkan i miljömålssystemet) önskemål. I samband med rapporteringen av submission 2014 års utsläpp har metodförbättringar för sektorn el- och fjärrvärme samt industri prioriterats.

Under våren 2013 lanserades nya idéer kring hur underlaget för geografisk fördelning av emissioner från energiproduktion inom el- värmeverk samt inom industrin skulle kunna förbättras. En ny metodik har utvecklats för att genomföra förändringarna. Den nya metodiken syftar till att ge bättre spårbarhet och tidsseriekonsistens på kommun- och länsnivå. Dessutom har det undersökts om det är möjligt att redovisa sektorns utsläpp uppdelade i dels el- och fjärrvärmeverk och dels industrins förbränningsutsläpp. Den förbättrade metodiken kommer att tillämpas på åren 2005 och senare.

Rapportering av normalårskorrigerade fossila koldioxidutsläpp (CO₂) utgör inget krav inom rapporteringen till UNFCCC, men de rapporterade länderna uppmuntras att genomföra en sådan rapportering. I Sverige finns starka önskemål från Miljödepartementet att genomföra denna rapportering. Genom en av SMED utvecklad metodik, har Sverige årligen fr.o.m. submission 2001 redovisat normalårskorrigerade utsläpp från fastighetsuppvärmning och elproduktion för perioden 1990-”aktuellt år”.

Metoden har successivt utvecklats sedan år 2004. Metoden omfattar en normalårskorrigering av utsläppen av fossil koldioxid som sammanhänger dels med svenska väderförhållanden som påverkar den totala fastighetsuppvärmningen, dels med variationer i tillgången på vattenkraft som påverkar elproduktionen.

Väderförhållandena i Sverige varierar mycket mellan åren. Temperatur, instrålning och vind påverkar hur mycket energi som krävs för att värma upp fastigheter för att hålla normal inomhustemperatur. Nederbörden påverkar hur mycket vatten som rinner i vattendragen och därmed möjligheten att producera el med vattenkraft. Med SMHI:s ENLOSS-modell som grund görs beräkningar över hur behovet av fastighetsuppvärmning varierar för olika delar av Sverige och mellan olika år. Energibehovet ett visst år, jämfört med en 30-årig normalperiod (1965-1995), uttrycks i form av ett s.k. EnergiIndex. Dessa beräkningar kombineras därefter med bränslestatistik för fastighetsuppvärmning och elproduktion samt emissionsfaktorer för fossil CO₂ för olika bränslen.

För samtliga år under perioden 1990 – 2013, utom 1996 och 2010, har den summerade normalårskorrigerade fossila CO₂-emissionen från fastighetsuppvärmning och elproduktion varit större än den verkliga. Detta sammanhänger med att milda vintrar och nederbördsrika år dominerat under perioden, som lett till ett mindre uppvärmningsbehov, mindre behov av fossileldad elproduktion och därmed mindre utsläpp av koldioxid än under ett normalt år.

Trenden för den verkliga fossila CO₂-emissionen är i stora drag fortsatt nedåtgående och ligger på sin lägsta nivå år 2013 (sedan 1990). Den normalårskorrigerade årliga fossila CO₂-emissionen låg ungefär konstant under perioden 1990-1999. Värdena halverades i det närmaste under den efterföljande 10-årsperioden (alltså fram till 2009). Detta orsakades av bland annat en successivt ökad användning av icke-fossil energi, främst baserad på biobränsle. Trenden bryts av en ökning av den normalårskorrigerade årliga fossila CO₂-emissionen 2010 och 2011, men resultaten för 2012 och 2013 visar återigen en nedåtgående trend. År 2013 är utsläppen de lägsta under hela tidserien.

Klimatmålet för inrikes transporter (exklusive utsläpp från inrikes flyg), om minst 70 procent minskning av fossila växthusgaser mellan 2010 och 2030 kan nås på flera sätt. En kombination av elektrifiering, biodrivmedel och transporteffektivt samhälle lyfts upp i olika kombinationer i befintliga klimatscenarier för vägtrafiken. Ett antal sådana scenarier har nyligen tagits fram av Trafikverket.

Till 2030 finns även målet för utsläpp av NO_x i EU:s takdirektiv. Klimatstrategierna har olika påverkan på utsläpp av NO_x respektive växthusgaser. Förbränning av biodrivmedel ger i praktiken motsvarandeutsläpp av NO_x som fossila drivmedel, medan elektrifiering och minskad trafik ger minskade utsläpp från avgasröret för både växthusgaser och NO_x.

I detta projekt undersöktes utsläpp av NO_x i Trafikverkets klimatscenarier, samt ytterligare ett scenario med högre elektrifieringstakt.

Soil-monitoring programs can provide important information on spatiotemporal changes in soil organic carbon (SOC) over time, but the analytical errors induced by changing analytical methods are often not taken into account. Reanalyzing archived soil samples within the same batch by using the updated analytical method provides the opportunity to quantify the bias related to observed SOC differences.

Our objective was to investigate whether there is a bias in carbon concentrations depending on the use of different analytical methods in the Swedish soil and crop inventory. For that purpose, we selected archived inventory samples using a Conditioned Latin Hypercube Sampling method from the first three inventories and reanalyzed soil carbon content.

The reanalyzed SOC was slightly lower than the SOC values in the database, with a mean difference of -0.04% and 95% confidence interval of -0.07% ~ -0.01%. Paired sample comparison showed that these differences between reanalyzed SOC and existing SOC values were statistically significant. The analytical method had a significant effect according to the linear regression of reanalyzed SOC with existing SOC and grouped analytical methods and in particular, samples containing carbonates tended to have large differences in the reanalysis, suggesting the bias was depending on the analytical methods to some extent.

Although the analytical method used in the third inventory was similar to the current reanalyzes, the mean and standard error of SOC difference (-0.05%±0.03%) should be taken into account in interpreting the soil inventories because the observed SOC differences through time are generally small.

Den här rapporten redovisar Sveriges förpackningsstatistik för 2022. Den ger svar på följande frågor:

• Hur stor mängd förpackningar sattes på marknaden i Sverige under 2022 och hur stor mängd förpackningsavfall samlades in samma år?
• Hur hög blev materialåtervinningsgraden för olika förpackningsslag?
• Uppfylldes de nationella materialåtervinningsmålen?

Statistiken visar att endast två av de nio nationella materialåtervinningsmålen för förpackningar uppfylldes 2022. Materialåtervinningsmålen uppfylldes för metallförpackningar av järnbaserad metall (stål) respektive aluminium. Alla typer av förpackningar omfattas av producentansvar, både konsument och verksamhetsförpackningar. Materialåtervinningsmålen för förpackningar enligt förordning (2018:1462) om producentansvar för förpackningar varierar beroende på förpackningsslag, men inte beroende på om det är en konsument eller verksamhetsförpackning. Det finns också ett mål för hur stor mängd av det totala förpackningsavfallet som ska gå till materialåtervinning.

Grunden till det svenska insamlings- och återvinningssystemet för förpackningar är producentansvaret. Det är ett styrmedel som innebär att producenterna har ansvar för att samla in de uttjänta produkterna, det vill säga avfallet. Det innebär också att producenterna ska ta fram produkter som är mer resurssnåla, som går att materialåtervinna och som inte innehåller miljöfarliga eller hälsoskadliga ämnen. Producenterna är enligt producentansvaret skyldiga att rapportera uppgifter till Naturvårdsverket om tillförd mängd förpackningar på marknaden, hur stor mängd förpackningsavfall som har samlats in och hur avfallet har behandlats i syfte att möjliggöra uppföljning av de nationella materialåtervinningsmålen och gemensamma mål inom EU. SMED (Svenska MiljöEmissionsData) har sedan 2002 tagit fram dessa data på uppdrag av Naturvårdsverket.

För att skapa en heltäckande bild av materialåtervinning och producentansvar för förpackningar i Sverige samlas omfattande data in enligt nya krav som infördes inom producentansvaret från år 2020. Denna data inkluderar mängden förpackningar på marknaden, insamlat förpackningsavfall, materialåtervinning och hantering av förpackningsavfall. Den 1 januari 2023 trädde en ny förordning (2022:1274) om producentansvar för förpackningar i kraft med betydande förändringar som kommer att påverka hur förpackningsavfall hanteras i Sverige framöver. För kommunerna tillkommer nya ansvarsområden då de kommer att få det operationella ansvaret för att samla in hushållens förpackningsavfall och informera om förebyggande åtgärder och sortering. Detta kommer att innebära en ökad kommunal delaktighet och ansvar för att främja en hållbar förpackningshantering. Senast den 1 januari 2027 förväntas alla kommuner ha infört fastighetsnära insamling av olika förpackningsslag från hushåll.

Rapporten redovisar en nationell enkätundersökning om svenskarnas friluftsliv år 2021. Friluftslivet i alla dess former är en utbredd och populär fritidssysselsättning bland svenskarna. Målet för den av riksdagen antagna friluftspolitiken är att stödja människors möjligheter att vistas ute i naturen och utöva friluftsliv där allemansrätten är en grund för friluftslivet. Undersökningen initierades av riksdagens kulturutskott som en del i utskottets uppföljning av delar av den svenska friluftslivspolitiken. Resultaten visar bland mycket annat att mer eller mindre alla svenskar bedriver någon form av friluftsliv. Utövandet har stor variation dels utifrån sammanhang, dels i termer av de aktiviteter som utövas. Det bostadsnära friluftslivet dominerar fortsatt och utövas vanligtvis inom bebyggda områden, i skogen eller i anslutning till vatten. Andelen som uppger att de aldrig är ute i naturen på vardagar har minskat från cirka 13 procent i 2018 års undersökning till cirka 8 procent i denna undersökning. Trots förändringarna är fortfarande en stor andel av svenskarna sällan eller aldrig ute i naturen på vardagar (cirka 43 procent).

It has now been over a decade since the issue of organic micropollutants at Swedish wastewater treatment plants first gained attention. Since then, several municipalities, wastewater treatment plants and water utilities across Sweden have worked intensively on this issue. With support from the Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket), numerous feasibility studies and pilot projects have been conducted to explore specific treatment options at different wastewater treatment plants.

Naturvårdsverket’s initiative was conducted between 2018 and 2023 and resulted in around 70 reports, which collectively contain a vast amount of chemical analysis data on organic micropollutants, including pharmaceuticals, antibiotics, and hormones.This report summarizes and further develops the results from a selection of the studies mentioned above. The report investigates the occurrence, distribution, and treatment of pharmaceuticals and other micropollutants in Swedish wastewater treatment plants. The aim is to improve the understanding of their environmental impact, analyze methods for predicting wastewater concentrations, and evaluate the effectiveness of advanced treatment technologies.

Chapter 1 provides background information on the sources, distribution, and environmental effects of micropollutants, with a focus on pharmaceuticals. Current and upcoming regulations are discussed, including the EU Urban Wastewater Treatment Directive and the Priority Substances Directive, which impose stricter treatment requirements.

Chapter 2 describes the compiled dataset used in the study, covering data from Swedish wastewater treatment plants between 2018 and 2024. The dataset includes information on pharmaceutical concentrations, wastewater flows, and conditions of the receiving water, as well as metadata on treatment plant capacity and technologies.

Chapter 3 analyzes how micropollutants are transported and diluted in receiving water bodies. The variation in dilution between different water bodies and seasons is a key factor influencing environmental concentrations. Findings from previous studies and national monitoring programs are referenced.

Chapter 4 presents different methods for analyzing and predicting pharmaceutical concentrations in wastewater. Factor analysis and multivariate analysis are used to explore correlations between parameters such as nitrogen removal, population size, and incoming concentrations. A sales-based model is evaluated for predicting pharmaceutical concentrations based on sales data, using diclofenac as an example. The results show that the model provides reasonable estimates but has uncertainties, particularly regarding excretion factors and local sales data.

Chapter 5 discusses quaternary treatment, including ozonation and activated carbon, as techniques to reduce micropollutant emissions. Efficiency varies between substances, and the choice of indicator substances is crucial for accurately reporting treatment performance.

Chapter 6 presents conclusions and recommendations. The report highlights that a combination of chemical analysis, predictive models, and advanced treatment technologies is necessary to effectively manage micropollutants in wastewater. To improve predictions, more detailed data on pharmaceutical sales, consumption, and recipient conditions are required. A key future challenge is integrating the dilution factor into analyses to better estimate final concentrations in the receiving water.