Pelagia Nature & Environment AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län utfört analys samt status- och surhetsklassificering av tio bentiska kiselalgsprover, samt provtagning och analyser av bottenfauna i fyra vattendrag. Resultatet från kiselalgsundersökningen visade att IPS-index motsvarade God status vid tre lokaler: Taxingeån, Oxundaån och Önstabäcken, även om samtliga lokaler ligger nära gränsen för Måttlig status. Måttlig status, med avseende på IPS, påvisades vid sex av lokalerna: Bränningeån, Fitunaån, Moraån, Märstaån, Sätrabäcken och Tyresån. Otillfredsställande status påvisades uteslutande för lokalen i Bällstaån. Lokalerna i Bällstaån och Moraån riskflaggades på grund av upptäckta deformeringar på kiselalgernas skal, vilket kan visa på betydande påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller liknande.

Resultatet för bottenfauna i vattendrag visade att utifrån ASPT-index och DJ-index klassificerades samtliga av lokalerna till Hög status. Diversiteten i vattendragen var medelhög och två invasiva arter påträffades i vattendragen. Signalkräfta (Pacifastacus leniusculus) påträffades i Fitunaån och nyzeeländsk tusensnäcka (Potamopyrgus antipodarum) påträffades i Kagghamraån, Moraån och Taxingeån. Under 2025 sjönk den relativa abundansen av EPT-taxa (EPT RA) i Taxingeån från 70 % (2023) och 62 % (2024) till 41 %, medan Fitunaån ökade från 5 % (2010) till 28 % (2025) samtidigt som Moraån har pendlat mellan 15–41 % de senaste tre undersökningstillfällena. En markant ökning av individtätheten (ind./m2) påvisades i samtliga lokaler år 2025, där siffran i Taxingeån steg till 1422 från tidigare 544 (2023) och 423 (2024). Liknande ökningar noterades i Fitunaån och Moraån, dock över längre tidsserier.

Pelagia Nature & Environment AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län utfört provtagning och analys av växt- och djurplanktonprover från sjöarna Garnsviken, Norrviken, Orlången och Turingen.  Undersökningen visar tydliga skillnader mellan de fyra sjöarna. Garnsviken framstår som den mest välmående sjön med Hög till God statusklassificering av växtplankton. Djurplanktonsamhället i Garnsviken var jämförelsevis balanserat, med inslag av större betare, vilket kan ge bättre förutsättningar för betningskontroll av växtplankton.

I Norrviken och Orlången indikerar växtplanktonresultaten en tydligare näringspåverkan och cyanobakterier förekom periodvis i höga andelar. Djurplankton dominerades numerärt av hjuldjur, och samhällsstrukturen kan tyda på att betningskontrollen av växtplankton är begränsad eller varierande. Orlången framstår som mest näringspåverkad, med återkommande perioder av hög andel cyanobakterier. Detta kan förekomma även vid relativt hög djurplanktonbiomassa, eftersom cyanobakterier ofta är svåra att beta och kan ha låg födokvalitet. Turingen ligger mellan ytterligheterna och uppvisar främst måttlig status i treårsbedömningen, men resultaten visar även variation mellan år. Djurplanktonsamhället var mer balanserat än i Norrviken och Orlången, men kan ändå ge ett betestryck som är otillräckligt starkt eller konsekvent för att helt motverka perioder med hög växtplanktonproduktion. Sammantaget indikerar resultaten att djurplanktonsamhällets struktur (till exempel numerär dominans av hjuldjur och förekomst av större betare) ofta samvarierar med näringspåverkan och växtplanktonsamhällets struktur. Sjöar med en större andel storvuxna betare kan ha bättre förutsättningar för betningskontroll, medan näringsrika förhållanden ofta sammanfaller med ökad risk för blomningar, särskilt av cyanobakterier.

Frisk luft är ett av de 16 miljökvalitetsmål som ska visa vägen till ett hållbart samhälle. Miljökvalitetsmålen är antagna av riksdagen och ska fungera som riktlinjer för det konkreta miljöarbetet. Rapporten för miljökvalitetsmålet Frisk luft är en fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålet och beskriver luftkvalitetens tillstånd idag, vilka åtgärder som genomförts, analys av förutsättningar att nå målet och en prognos för den fortsatta utvecklingen med förslag på ytterligare insatser. Miljökvalitetsmålet är delvis uppnått och bedömningen är att målet delvis kommer att nås till 2030 med befintliga och beslutade styrmedel. Miljökvalitetsmålet Frisk luft omfattar preciseringar om vilka halter av olika luftföroreningar som inte bör överskridas för att skydda människors hälsa och miljö. Fler åtgärder behövs för att sänka halterna, framför allt av partiklar, kvävedioxid, ozon samt bens(a)pyren. För att påverka miljömålet positivt bör Sverige aktivt fortsätta med det nationella och internationella arbetet med att minska utsläpp av luftföroreningar. Därtill behövs fortsatt forskning. Den fördjupade utvärderingen 2027 består av en huvudrapport med förslag till regeringen och tillhörande underlagsrapporter. Rapporten för miljökvalitetsmål Frisk Luft är ett av underlagen till den samlade slutrapport som Naturvårdsverket redovisar till regeringen i januari 2027.

Skyddande ozonskikt är ett av de 16 miljökvalitetsmål som ska visa vägen till ett hållbart samhälle. Miljökvalitetsmålen är antagna av riksdagen och ska fungera som riktlinjer för det konkreta miljöarbetet. Rapporten för Skyddande ozonskikt utgör underlag till Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålen. Innehållet beskriver ozonskiktets tillstånd idag, vilka åtgärder som genomförts, analys av förutsättningar att nå målet och en prognos för den fortsatta utvecklingen med förslag på ytterligare insatser. Prognosen för miljökvalitetsmålet är god, bedömningen är att målet kommer att klaras inom uppsatt tidsram. Enligt prognoserna kommer man att kunna observera en vändpunkt för ozonuttunningen omkring 2020–2040. En viktig förutsättning för detta är att arbetet under Montrealprotokollet fortsätter att vara framgångsrikt. Däremot har utvecklingen för miljön ändrats, från positiv till neutral. Detta beror på en ökad osäkerhet, inte minst beträffande växthuseffektens påverkan samt påverkan från ämnen som ännu inte regleras av Montrealprotokollet. Rapporten är ett av underlagen till den samlade slutrapport om arbetet med att nå miljömålen som Naturvårdsverket kommer att redovisa för regeringen i januari 2027. 

Bara naturlig försurning är ett av Sveriges 16 miljökvalitetsmål. Miljömålen ska visa vägen mot ett hållbart samhälle och fungerar som riktlinjer för miljöarbetet på lokal, regional och nationell nivå. Försurningen i Sverige har minskat kraftigt sedan 1980-talet. Internationella överenskommelser och minskade utsläpp av försurande ämnen i Europa har lett till att många sjöar, vattendrag och skogsmarker återhämtar sig. Samtidigt påverkar försurningen fortfarande miljön och återhämtningen går långsamt. Kvävenedfallet är fortsatt för högt i vissa områden och skogsbrukets relativa betydelse för försurningen har ökat. Den här rapporten visar hur miljötillståndet utvecklas, varför miljökvalitetsmålet ännu inte nås och vilka åtgärder som behövs framöver. Rapporten lyfter särskilt betydelsen av fortsatt internationellt samarbete för att minska utsläppen av försurande ämnen, men också behovet av åtgärder inom Sverige för att hantera kväveutsläpp och skogsbrukets påverkan på mark och vatten. Bedömningen är att miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning inte kommer att nås till 2030 med befintliga och beslutade styrmedel. Samtidigt visar utvecklingen att långsiktigt miljöarbete ger resultat och att ytterligare insatser kan minska försurningen och stärka naturens återhämtning. Rapporten är ett av underlagen till Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering av miljömålen 2027, som lämnas till regeringen i januari 2027.

Rapporten sammanfattar hur sanitära lösningar ofta implementeras när befolkningar drabbas av stora kriser eller krig. Fokus ligger på vilka internationella och nationella aktörer som samordnar och tillhandahåller dessa nödvändiga resurser, samt vilka internationella normer och riktlinjer som styr planering och dimensionering av sanitetslösningar. 

Denna rapport sammanfattar planering, erfarenheter och lärdomar om hur sanitet och avlopp kan upprätthållas vid störningar i det ordinarie systemet. Underlaget bygger på intervjuer och offentligt tillgängliga dokument ifrån internationella exempel och ett urval av svenska kommuner.

Under 2025 analyserades ultrakorta PFAS för första gången i nederbördsprover inom den nationella miljöövervakningen av organiska miljögifter i luft och nederbörd. Fem ultrakorta perfluoralkylsyror (PFAA) analyserades: trifluorättiksyra (TFA), perfluorpropansyra (PFPrA), perfluorpropansulfonat (PFPrS), perfluormetansulfonat/trifluormetansulfonsyra (PFMeS/TFMS) och perfluoretansulfonat (PFEtS). Prover samlades in vid Råö och Norunda i Sverige samt Pallas i norra Finland. TFA uppmättes i klart högst halter av de ultrakorta PFAA och dominerade den uppmätta massan. PFPrA förekom i betydligt lägre halter, medan PFPrS endast uppmättes vid ett begränsat antal tillfällen och i låga halter. PFMeS (TFMS) och PFEtS uppmättes inte över kvantifieringsgränsen. TFA-halterna var även betydligt högre än den sammanlagda halten av de 14 PFAS som analyseras inom den ordinarie övervakningen. Resultaten visar därmed att valet av analyter har stor betydelse för bilden av PFAS-förekomsten i nederbörd och att ultrakorta PFAA kan utgöra en betydande del av den uppmätta PFAS-massan. De svenska resultaten ligger i samma storleksordning som internationellt rapporterade TFA-halter i nederbörd. För övriga ultrakorta PFAA är det internationella dataunderlaget betydligt mer begränsat. Eftersom 2025 är det första mätåret kan resultaten betraktas som en baslinje. Eventuella långsiktiga tidstrender kan bedömas först efter fortsatt övervakning under flera år.

I denna rapport redovisas metod för uppskattning av vildsvinspopulationen i Sverige. Rapporten är en utveckling av den sista leveransen i regeringsuppdraget ”Uppdrag att ta fram en åtgärdsplan för effektiv vildsvinsförvaltning”. Detta uppdrag bestod av fem delleveranser. Den femte och sista delleveransen var ”Ta fram en metod för populationsuppskattning av vildsvinspopulationen i Sverige”. Deluppdraget redovisades till Regeringskansliet i form av två tekniska rapporter den 18 december 2025 och har genomförts i samarbete med två forskargrupper; Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå (SLU) och Linköpings universitet (LiU). Metoden som Naturvårdsverket levererade består av två olika modeller för populationsuppskattning som kan komplettera varandra och som fokuserar på något olika rumsliga skalor. I denna rapport redovisas de två olika modellerna och även forskargruppernas gemensamma syn på hur modellerna kan vidareutvecklas och hur de framgent kan integreras med varandra. Denna rapport är skriven på uppdrag av Naturvårdsverket och författarna ansvarar själva för innehåll, slutsatser och eventuella rekommendationer. Det är Naturvårdsverkets förhoppning att den metod som använts för att få fram de resultat som redovisas i rapporten kan bidra till en mer effektiv vildsvinsförvaltning där förändringar i populationens storlek kan följas på ett sytsematiskt sätt och därmed underlätta för förvaltningen att vidta åtgärder vid rätt tidpunkt. Naturvårdsverket bedömer att objektiva och kvalitetssäkrade populationsuppskattningar kan bidra till en  effektiv viltförvaltning samt att minimera konflikter och skador på grödor, öka livsmedelsproduktionen och samtidigt möjliggöra fortsatt brukande av viltet som resurs. 

Arbetet har finansierats via viltvårdsfonden.

Viltförvaltningen i Sverige är en kontext där frågor om kön och jämställdhet länge varit underutforskade, trots att området präglas av tydliga könsmönster och en historiskt stark mansdominans. Denna rapport undersöker genusaspekter och villkor för jämställdhet inom svensk viltförvaltning genom tre delstudier: en forskningsöversikt, intervjuer med vilthandläggare samt fokusgruppsintervjuer med centrala aktörer. Resultaten visar att även om kvinnors deltagande ökar i vissa delar av förvaltningen, kvarstår betydande strukturella och kulturella hinder. Dessa tar sig uttryck i könssegregerade arbetsdelningar, skillnader i bemötande och krav på att kvinnor i högre grad måste bevisa sin kompetens. Rapporten visar också att jämställdhetsfrågor ofta hanteras symboliskt snarare än systematiskt, och att ansvarsfördelningen mellan aktörer är otydlig. Samtidigt finns en bred medvetenhet om behovet av förändring och en vilja att utveckla mer inkluderande former för förvaltning av våra gemensamma naturresurser. Rapporten riktar sig till forskare, beslutsfattare, myndigheter och andra aktörer med intresse för naturresursförvaltning, jämställdhet och hållbar samhällsutveckling.

Forskningsprojektet Erica har haft som mål att öka kunskapen om hur olika former av skogsskötsel påverkar fodertillgången för hjortvilt och därmed möjligheten att kombinera virkesproduktion, biologisk mångfald och hållbara viltstammar.

Forskarna har studerat skogar från Småland i söder till Västerbotten i norr och jämfört tall- och granskogar i olika åldrar och täthet. Resultaten visar att blåbär, lingon och ljung har minskat i svenska skogar, delvis till följd av att skogarna blivit tätare och mörkare. De ljuskrävande ljungväxterna (Ericaceae) växer sämre i granskogar än i tallskogar. Ljusinsläppet påverkar både tillväxt, näringsinnehåll och växternas försvar mot bete. Minskningen av ljungväxter innebär att fodertillgången för hjortviltet försämras, vilket leder till ökat bete på tallplantor. Det har bidragit till att skogsägare ofta väljer att plantera gran, som betas mindre. Gran skapar i sin tur mörkare skogar, vilket ytterligare missgynnar ljungväxterna och förstärker en negativ spiral.

Rapporten presenterar resultat från ett projekt med syfte att ta fram en handlingsplan för främmande arter i akvatisk miljö. Strukturen för en sådan handlingsplan exemplifieras med två asiatiska strandkrabbor, blås- och penselkrabba, vilka nyligen etablerat sig på svenska västkusten. Genom oceanografisk modellering illustreras krabbornas spridning och för att visa hur man når en kostnadsoptimerad hantering av krabborna i området användes en bioekonomisk modell. Indata till den oceano grafiska spridningsmodellen utgjordes både av experimentella resultat, fältundersökningar och vetenskaplig litteratur. Nyintroduktioner av krabbor med sjötrafik kan minskas genom rening av barlastvatten och fartygsskrov och krabbor kan även rensas bort/plockas från stränder. Samtliga metoder visade sig behövas och med tidiga insatser blir det mindre kostsamt. Rapporten belyser vikten av förberedelser innan introduktion av invasiva arter, den information och de metoder som föreslås ingå i en handlingsplan beskrivs i rapporten.

Rapporten är en fortsättning på en tidsserie där organiska miljöföroreningar mäts i barn vid förskolor i Stockholm

Redovisning av månadsmedelvärde av marknära ozonhalt och summa AOT40 i Asa år 2024 samt sammanställning av faktorer och gränsvärden samt utfallet av ozonhalten i Asa åren 2007 – 2010 och år 2012 – 2024.

Per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) are thermally persistent and may survive or transform during waste incineration. Standardised methods for sampling PFAS in flue gas have only recently become available, and full-scale experience remains limited. This report focuses on the polar PFAS fraction captured by US EPA method OTM-45, with particular emphasis on ultra-short-chain PFAS. To our knowledge, this is among the first attempts to determine ultra-short-chain PFAS in flue gas under full-scale sampling conditions, although such claims should be interpreted cautiously. Measurements were performed at the Linköping waste-to-energy plant during two sampling days in October 2025 using modified OTM-45 trains. In both configurations, the sampling flow was halved and the sampling time doubled to reduce bubbling in the impingers, and a condensation flask was placed upstream of the XAD-2 resin to provide drier gas. On the first day, a WAX sorbent was also included to test whether PFAS could be captured in the wet gas. The modifications clearly changed the behaviour of the sampling train. Mobile, water-soluble compounds were mainly captured in the condensation flask. The clearest findings were the replacement chemical C6O4 (11.4 ng; 3.5 ng/Nm³) and the ultra-short-chain PFAS perfluoropropanoic acid (PFPrA; 2.0 ng; 0.67 ng/Nm³), both detected in the condensate and unaffected by blanks. TFA could not be evaluated due to high background, PFMeS coincided with field blanks, and PFEtS and PFPrS were not detected. Longer-chain PFAS were detected only at low levels, comparable to blank levels. Overall, the modified train improved capture of mobile polar species, but robust quantification still requires strict blank control and repeated sampling.

The pulp and paper industry, and in particular the kraft (sulpahte) pulp production, is an important source of several short-lived climate forcers (SLCFs), including nitrogen oxides (NOₓ), sulfur dioxide (SO₂) and particulate matter (PM). Reliable emission factors are essential for national emission inventories and for international reporting under frameworks such as the EU National Emission Ceilings Directive (NECD) and the Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution (CLRTAP). However, several internationally used emission factors for the sector are based on older datasets and may therefore not fully reflect the emission performance of modern pulp mills.

Sweden and Finland are among the world's leading producers of kraft pulp and are subject to the EU Industrial Emissions Directive (IED), which requires continuous or periodic monitoring of key air pollutants and the application of Best Available Techniques (BAT). Consequently, the Nordic kraft pulp sector provides a unique source of high-quality emissions data covering more than three decades of technological development and emission reductions.

The primary aim of this study is to develop updated emission factors for NOₓ, SO₂ and total suspended particles (TSP) from kraft pulp production in Sweden and Finland. The study also evaluates these emission factors against international reference values presented in the EMEP/EEA Air Pollutant Emission Inventory Guidebook 2023 and in the 2000 and 2015 Best Available Techniques Reference Documents (BREFs) for the pulp and paper industry. The two BREF versions were included to enable comparison with both the aggregated process-level emission factors presented in the 2000 BREF and the reported emission data and the more detailed process-specific BAT-associated emission factors presented in the 2015 revision, thereby providing insight into how emission performance and BAT reference levels have evolved over time.

Detailed facility reported emission data from kraft pulp mills were compiled for the period 1990–2023, together with activity data expressed as annual production of air-dry pulp (ADt). National and plant-and-process unit implied emission factors were calculated as production-weighted averages. Recovery boilers account for the majority of NOₓ and TSP emissions, whereas diffuse process emissions is the most important source of sulfur emissions.

The results show that Swedish and Finnish kraft pulp mills display similar emission performance, particularly in recent years, reflecting comparable abatement technologies, regulatory frameworks and operational practices. The average national aggregated emission factors for the period 2019–2023 were 1.25–1.44 kg NOₓ/ADt, 0.15–0.28 kg SO₂/ADt and 0.22 kg TSP/ADt. The plant- and process unit-specific analysis further shows that most Nordic kraft pulp mills operate within current BAT-associated emission factors.

For NOₓ, the recent national emission factors generally fall within the BAT range reported in the 2000 BREF and are broadly consistent with plant-level observations reported in the 2015 BREF. Emission factor levels have remained relatively stable over time, indicating that currently applied combustion optimisation measures might provide limited potential for further reductions without the implementation of more advanced abatement technologies.

In contrast, SO₂ and TSP national emission factors are generally close to or below the lower BAT levels reported in the 2000 BREF. Together with plant-level observations and BAT factor ranges presented in the 2015 BREF, these results indicate substantial reductions in sulfur and particulate emissions over recent decades. The reductions are primarily associated with the widespread implementation of scrubbers, electrostatic precipitators, cyclons, and improved collection and combustion of internal process gases.

The comparison with the EMEP/EEA Guidebook default emission factors (Tier 2) reveals systematic differences to the emission factors observed in Nordic kraft pulp mills. Guidebook emission factors for SO₂ and TSP are substantially higher than the emission factors derived in this study and appear more representative of Nordic emission factor levels observed during the early 1990s. Conversely, the Guidebook emission factor for NOₓ is lower than the observed Nordic emission factors and may therefore underestimate current emissions from modern kraft pulp production. The analysis also indicates that the methodological basis and system boundaries used to derive some Guidebook emission factors are not always fully transparent, particularly regarding the translation of BAT-associated emission factors into default emission factors.

Overall, the results demonstrate the value of using detailed plant-level emission data to develop representative and time-dependent emission factors for the pulp and paper industry. The updated emission factors presented in this study provide a more accurate representation of historical trends and current emission performance in modern Nordic kraft pulp mills and may support future revisions of the EMEP/EEA Guidebook as well as the ongoing Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) methodological work on emission inventories for SLCFs.

The Swedish Soil and Crop inventory consists of four surveys that characterizes soil organic carbon (SOC) concentrations (%) in the topsoil (0-20 cm) for arable land in 10-year cycles across the country since 1990. Among other things, it is used to initialize the ICBM model that estimates changes in SOC in the national greenhouse gas reporting under the LULUCF sector. The previous evaluation of inventories I, II and III showed that SOC concentrations increased over time.

This project aimed to evaluate the SOC change in mineral soils using revisited sampling locations from inventory II, III and IV with new results from half of the sampling locations in the latest inventory (IV). We received data for 1055 samples from the ongoing inventory IV, 778 of which were paired revisited sampling locations on mineral soils in inventories II to III. At the national level, the percentage unit increase in SOC from inventory III to IV was not significant (median 0.01%, 95% confidence interval: -0.01 to 0.04%) and much smaller than the increase from inventory II to III.

The analysis at the regional scale showed high variability for the eight agricultural production regions, the three northernmost regions lost SOC from inventory III to IV, while SOC increased in Götalands skogsbygder and Svealands slättbygder. We also observed that the trends in SOC change switched over time in some regions, i.e., SOC increased from inventory II to III in Mellersta Sveriges skogsbygder and Nedre Norrland, but it decreased from inventory III to IV. The proportion of ley in the crop rotations on arable land is one factor that possibly contributes to the decreasing trend in SOC at the national level from inventory III to IV. The reasons for the differing SOC change trends between inventories at both the national and regional level require further investigation when inventory IV is completed.

Nedan presenteras utvecklingen av det häckande beståndet av storskarv i Mälaren 2004 - 2025 utifrån inventeringar på uppdrag av berörda Länsstyrelser och Mälarens vattenvårdsförbund. För mer information om metoder vid Länsstyrelsens fågelinventeringar i Mälaren, se metodbeskrivning.1 

Greenhouse gas emissions from Land use change (LUC) reported to the UNFCCC and EU has the last decades increased by importance in Sweden by including almost all land use change categories in the accounting. There is therefore a raised need for increased precision in the estimated emissions for all land use change categories. The current methodology was in need for revision due to changes in land use change areas. This report describes the revision of emission factors for land use change categories reported to UNFCCC and EU. An assessment was made of land use change plots registered by the Swedish National Forest Inventory (NFI), for effects on SOC and Litter by analyzing orthophotos through time in the NFI-tool RTWeb. In total, 1457 plots were analyzed for changes in SOC and Litter due to the land use change detected by the Swedish NFI. Thus, almost half of the plots detected as land use change plots in the inventory are not real land use change induced by human interventions, but rather a consequence of how the inventory defines land use. The largest land use change categories in Sweden are Forest land to Settlements (29 %), Settlements to Forest land (12 %) and Cropland to Forest land (10 %). 47% of the analyzed plots were affected for either soil carbon or Litter losses. This resulted in new revised emission factors for 8 land use change categories, where the revision for land converted to Settlements had major changes.

Land use category that had the largest change in emission factor was Cropland to Settlements and Forest land to Settlements and resulted in increased emissions of 10 kt CO₂ in average between 1990 and 2023 (0.03% of total emissions from LULUCF sector in 2023 (submission 2025)). The main reason for the increase was due to an increase in roads and power lines. If the areas of land use changes between categories continuously change, revision of emission factors is needed. Reducing the number of plots detected by the Swedish NFI is however necessary to be able to analyze for revision of emission factors more frequently. One of the suggestions is to use the biomass on each plot to reduce the number of plots, especially those that transfer between Wetlands and Forest land.

SMED stands for Swedish Environmental Emissions Data, a collaboration between IVL, SCB, SLU, and SMHI. On behalf of the Swedish Environmental Protection Agency, SMED has updated and further developed an Excel tool (the Climate Calculation Tool) that can be used by government agencies to calculate carbon dioxide and greenhouse gas emissions from business travel and the use of machinery or vehicles during official duties. This assignment aimed to meet the requirements of the environmental management regulation concerning environmental management within government agencies, as well as providing a general tool for calculating climate emissions from the agency's passenger transport, business trips, and the use of vehicles and machinery during official functions.

Previously, the tool only included carbon dioxide emissions (before 2018) and did not consider other greenhouse gases or indirect emissions related to the production and distribution of fuel. In 2018, the tool was more comprehensively developed and updated, including changes to categories and interfaces to better reflect the current transport sector. Additional greenhouse gases (methane and nitrous oxide) and emissions values over the entire fuel lifecycle were included. Between 2019 and 2023, simpler updates and minor developments were carried out on the tool. Last year, in 2024, categories such as helicopters and airplanes were added, and a more extensive revision of the layout was carried out, including a division of business trips into Machinery or means of transport under Public Authority Activities.

This year's assignment (2025) is limited to a review of existing emission factors and the most relevant updates. Most updates pertain to road traffic. Information about fuels has also been reviewed and updated, particularly regarding shares of biofuels, with support from agencies such as the Swedish Energy Agency and the Swedish Transport Administration. For bus and taxi traffic, new data collection efforts were undertaken, and various values have been updated where better and newer information is available.

Sverige rapporterar årligen nationella utsläpp till luft till UNFCCC (FN:s klimatkonvention) och CLRTAP (UNECE:s konvention om gränsöverskridande luftföroreningar), så kallade submissioner. SMED har sedan rapporteringsåret 2001 ansvaret att på uppdrag av Naturvårdsverket ta fram allt dataunderlag och det mesta av tillhörande dokumentation för dessa rapporteringar. Förutom emissioner på nationell nivå finns även behov av data med högre geografisk upplösning. För regional uppföljning av miljömålen behövs emissioner på kommun- och länsnivå.

Detta dokument utgör en metod- och kvalitetsbeskrivning av geografiskt fördelade emissioner för åren 1990, 2000, 2005, 2010, 2015, samt 2020-2024, rapporterade i submission 2026. Emissionerna presenteras i 54 olika sektorer uppdelade på nio huvudsektorer. Huvudsektorerna är El och fjärrvärme, Egen uppvärmning av bostäder och lokaler, Industri (energi och processer), Transporter, Arbetsmaskiner, Produktanvändning (inkl. lösningsmedel), Jordbruk, Avfall (inkl. avlopp) samt Utrikes transporter. Ämnen som ingår är växthusgaser, metaller, partiklar och övriga luftföroreningar.

Matsvinn i dagligvaruhandeln är ett betydande miljö- och resursproblem, där fruktoch grönt utgör en stor andel av de kasserade volymerna. En särskilt svinnintensivkategori är sampaketerade produkter, där enstaka skadade enheter ofta leder tillatt hela förpackningar kasseras. Projektet Separationsglädje har haft som syfte attundersöka hur svinn från dessa produkter kan minska genom praktiskt genomförbaraåtgärder i butik, samt att analysera deras ekonomiska och klimatmässigakonsekvenser.

Projektet har genomförts av IVL Svenska Miljöinstitutet och RISE i samarbetemed dagligvarubutiker inom två större butikskedjor. Arbetet bygger på enkombineradmetodansats med analys av svinndata från cirka 60 butiker, intervjueroch studiebesök,en enkät med 39 respondenter samt praktiska tester av svinnreducerandeåtgärder i flera butiker. Resultaten visar att sampaketerade varor stårför en betydande andel av både svinnvikt och svinnvärde inom frukt- och gröntsegmentet.Tomater, potatis, citrus, rotfrukter, druvor och bär framstår som särskiltsvinnutsatta, till följd av faktorer som kort hållbarhet, ljuskänslighet, förpackningsutformning, datummärkning samt organisatoriska och tidsmässiga begränsningari butik.

Projektet identifierar ett spektrum av åtgärder som används eller efterfrågasi butik, däribland prisreduktion av hela förpackningar, bortsortering av skadadeenheterföljt av försäljning i svinnpåse eller -låda, försäljning i lösvikt samt användningav varor i butikskök. En analys av enkätsvaren visar att åtgärder som kräverbegränsad ommärkning, låg administrativ belastning och enkelt kan identifierassom regelmässigt korrekta upplevs som mest genomförbara. Tester i butik visar attåtgärder som svinnpåsar och reducerade priser kan minska kassation och samtidigtgenerera ekonomisk nytta, men att utfallet varierar beroende på butikens organisation,tillgång till systemstöd och personalresurser. Personberoende och lokala rutinerframstår som avgörande faktorer för om och hur åtgärder används i praktiken.

De ekonomiska och klimatmässiga analyserna indikerar att svinnreducerandeåtgärder inom frukt och grönt segmentet kan ge både kostnadsbesparingar ochminskad klimatpåverkan, särskilt i butiker där utsorteringen av sampaketeradeprodukter är hög. Samtidigt präglas resultaten av osäkerheter kopplade till datatillgång,säsongsvariationer och skillnader i produktmarginaler. Projektet visarockså att reaktiva åtgärder, såsom svinnpåsar, bör ses som ett komplement snarareän en ersättning för förebyggande arbete, där förbättrad beställningsstyrning,sortimentsanpassningoch förpackningsutveckling har störst långsiktig effekt.

Sammanfattningsvis visar projektet att svinn från sampaketerade frukter ochgrönsaker kan minska inom ramen för gällande livsmedelslagstiftning, men attosäkerhet i praktisk regeltillämpning, brist på gemensamma arbetssätt och stortpersonberoendebegränsar skalbarheten. För att åstadkomma varaktig förändringkrävs tydligare och mer enhetlig vägledning kring hur regelverket ska tolkas ipraktiken,särskilt avseende spårbarhetskrav, hantering av brutna förpackningaroch ommärkning av produkter. Studien visar att det i dagsläget saknas samsyn kringvad olika instanser kommunicerar till branschen vad som är tillåtet och hur de skagå tillväga, vilket begränsar implementeringen av svinnreducerande åtgärder. Det blev tydligt i projektet att branschriktlinjer är betydligt mer försiktiga än regelverketi deras rekommendationer att genomföra svinnreducerande åtgärder. En tydligkonsekvens av diskrepansen mellan riktlinjerna av instanser är att butiker uppleverosäkerhet kring vad som är tillåtet, hur märkning ska göras och hur ansvar fördelasbidrar till att potentiellt effektiva åtgärder väljs bort. Skillnader mellan butiker, äveninom samma kedja, understryker behovet av bättre samordning och tydligare vägledningfrån branschen och myndigheter.

En stärkt roll för branschorganisationer i att sprida och operationalisera godaexempel, samt bättre samordning mellan myndigheter, kedjor och butiker, framstårdärför som centralt. Projektet pekar därmed på behovet av fortsatta insatsersom stödjer både praktisk tillämpning i butik och strukturella förändringar ilivsmedelskedjan.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in prover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av de bromerade flamskyddsmedlen (BFR) polybromerade difenyletrar (PBDE), hexabromcyklododekan (HBCDD) samt hexabrombensen (HBB), pentabrometylbensen (PBEB) och 1,2-bis(2,4,6-tribromfenoxy)etan (BTBPE) i samlingsprover av serum (3 samlingsprover per provtagningsår) insamlade 2024-2025. Dessutom har tidstrenden för åren 1996-2025 uppdaterats. För åren 2024-2025 låg 50% av halterna för BDE 153 över kvantifieringsgränsen (LOQ) medan resten låg mellan LOQ och detektionsgränsen (LOD) med medelhalten (±SD) 0.75 (±0.27) ng/g fett. För BDE 209 låg alla halter mellan LOQ och LOD förutom en som var lägre än LOD. Medelhalten var 0.5 (±0.2) ng/g fett. BDE 154, PBEB, BDE 100, BDE 183 och HBCDD hade alla halter under LOD varav 1-6 var rapporterbara halter (efter blankavdrag). Samtliga halter för BDE 28, BDE 47, BDE 66, BDE 99, HBB och BTBPE hade inga rapporterbara halter. För hela studieperioden, 1996-2025 hade BDE 209 den högsta medianhalten (0.85 ng/g fett) följt av BDE 153 (0.84 ng/g fett) och BDE 47 (0.69 ng/g fett). Den uppdaterade tidstrenden för åren 1996-2025 visade en fortsatt minskning med 3 % per år för BDE 209. Halterna av BDE 47, BDE 99 och BDE 100 har sjunkit med ca 8-12 % per år under studieperioden. Även halterna av HBCDD visade på en signifikant minskande tidstrend med ca 5 % per år. Den uppdaterade tidstrenden för BDE 153 visade en fortsatt icke-signifikant förändring. Fortsatta mätningar är viktiga för att följa tidstrenderna av BFR och för att utreda om BDE 153 i serum nu håller på att börja minska hos förstföderskor i Uppsala, på liknande sätt som ses i bröstmjölk i POPUP och i Livsmedelsverkets matkorgsundersökningar.

Denna rapport presenterar resultat från ett projekt med syfte att utveckla och testa metoder för att mäta och minska hushållens livsmedelsavfall. Genom användning av ett digitalt mätverktyg med automatiserad registrering har detaljerade data om hushållens livsmedelsavfall samlats in över lång tid. Resultaten visar att livsmedelsavfall varierar kraftigt över tid och mellan hushåll, vilket innebär att korta mätperioder riskerar att ge missvisande resultat. Studien visar också att traditionella metoder, såsom enkäter, tenderar att underskatta mängden livsmedelsavfall. Projektet ger även insikter i livsmedelsavfallets sammansättning och dess miljömässiga och ekonomiska konsekvenser, samt visar att återkoppling till hushåll har begränsad effekt som enskild åtgärd. Sammantaget bidrar rapporten med ny kunskap om hur livsmedelsavfall kan mätas mer tillförlitligt och hur åtgärder kan utformas för att vara mer effektiva.

Under flera år har antalet personer som löser statligt jaktkort genom att betala viltvårdsavgiften minskat. Mot den bakgrunden publicerades år 2018 rapporten ”Viltvårdsavgiften – en studie av svenskarnas vilja att betala det statliga jaktkortet”. Rapporten pekade på att utvecklingen inte kunde förklaras enbart av en orsak, utan verkade hänga ihop med större förändringar i samhället. Sedan dess har samhället förändrats ytterligare och därför gav Naturvårdsverket samma forskargrupp i uppdrag att göra en uppföljande studie. Med hjälp av nyare registeruppgifter och nya undersökningar har de fördjupat analysen. Den här rapporten är slutredovisningen av det arbetet. Resultaten av den uppföljande rapporten visar även den att minskningen av antalet lösta jaktkort inte beror på en enda orsak. I stället handlar det om flera samverkande faktorer, som förändringar i befolkningen, hur lätt eller svårt det är att få tillgång till jaktmarker, hur regler och administrativa system är utformade samt människors kunskap, vanor och syn på regler och ansvar. Samtidigt visar studien att stödet för jakt i samhället fortfarande är starkt och ganska oförändrat över tid. Naturvårdsverket ser rapporten som en del av ett långsiktigt arbete för att bättre förstå hur förutsättningarna för jakt förändras. Målet är att stärka grunden för en fungerande, accepterad och hållbar viltförvaltning i Sverige. Det är därför glädjande att vi under senaste jaktåret sett en tendens att minskningen har upphört och trenden nu ser ut att vända.

Andelen elfordon har ökat de senaste åren och kommer enligt prognoser att ytterligare öka markant de kommande åren. I den gällande ”Användarhandledning för beräkning av buller från väg- och spårtrafik för svenskt bruk, Version 1.0 2024-12-20” presenteras källdata för elfordon som baseras på befintliga data från olika projekt där buller från enstaka fordon mätts. Denna rapport presenterar en genomgång av publicerade data för bulleremission från elfordon som underlag för eventuell komplettering av de som ingår i användarhandledningen, inklusive analys av hur välpublicerade data tar hänsyn till olika mekanismer och utstrålningsegenskaper samt hur väl de är lämpade för svenska förhållanden.

In December 2022, the Fifteenth Conference of the Parties (COP 15) to the Convention on Biological Diversity (CBD) agreed on a new global framework for biological diversity – the Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework (GBF). The GBF is associated with a monitoring framework that includes the monitoring of genetic diversity through a headline indicator (A.4): the proportion of populations within species with an effective population size (Ne) >500 and a complementary indicator (A.CY.22): the proportion of populations maintained within species. As these indicators can be assessed without the use of genetic data, they are often referred to as proxy indicators. A third indicator for genetic diversity has also been proposed: the number of species and populations for which genetic diversity is monitored using DNA-based methods. International efforts are ongoing to provide guidelines for assessing these indicators at national levels. In this report, methods are developed and applied to calculate genetic diversity indicators for over 100 species in Sweden, using already existing data from the red-listing process, species’ National Action Plans, the Swedish national biogeographic survey, citizen science data, scientific articles, reports, and taxonomic expert consultations. 

I den lilla orten Forsby i Vingåkers kommun upptäcktes i april 2025 förhöjda halter av perfluorpropionsyra (PFPrA) i det kommunala dricksvattnet. Den uppmätta koncentrationen på cirka 7 000 ng/l är, såvitt vi vet, den högsta dokumenterade halten av PFPrA i dricksvatten globalt och totalt påverkades 29 hushåll. Livsmedelsverket genomförde en riskbedömning, och baserat på denna samt försiktighetsprincipen beslutades att det förorenade dricksvattnet skulle ersättas med vatten från ett annat vattenverk. För närvarande finns mycket begränsad kunskap om hur PFPrA elimineras från kroppen. Den aktuella studien genomfördes som en miljömedicinsk undersökning med syfte att förbättra kunskapsläget kring PFPrA:s ackumulering i serum och urin samt dess eliminationshastighet efter avslutad exponering. En studiegrupp bestående av nio personer boende i Forsby och som i huvudsak konsumerade dricksvatten från området rekryterades och deltog i sju på varandra följande provtagningstillfällen mellan april och september. Serum-, helblods- och urinprover samlades in från studiegruppen. Därutöver erbjöds samtliga invånare i den lilla orten möjlighet att få sina serumhalter av PFPrA och utvalda PFAS analyserade för att bedöma exponeringsnivåerna i befolkningen. En kontrollgrupp med elva personer utan känd exponering för PFPrA rekryterades också. Medianhalten av PFPrA i serum var 16 ng/ml (intervall <3,0–75 ng/ml) vid det andra provtagningstillfället, då 25 invånare i Forsby lämnade prover. Dessa halter var två till hundra gånger högre än vad som tidigare rapporterats. Motsvarande medianhalt i kontrollgruppen var <3,0 ng/ml. Urinkoncentrationerna låg i intervallet <2,1 till 14 ng/ml (justerat för specifik vikt). Utöver PFPrA analyserades 27 andra PFAS, varav tio påträffades i minst ett prov. De uppmätta halterna av dessa PFAS var likartade mellan den exponerade gruppen, kontrollgruppen och andra befolkningsgrupper i Sverige. Serumhalterna av PFPrA minskade under provtagningsperioden från april till september. Den beräknade halveringstiden, uppskattad med en linjär blandad modell med slumpmässigt intercept, var 53,7 dagar (95 % konfidensintervall: 44,7–62,7 dagar). Den uppskattade halveringstiden var längre än vad som tidigare rapporterats för liknande homologer såsom perfluorbutansyra (PFBA) och perfluorpentansyra (PFPeA). För att undersöka om denna oväntat långa halveringstid kunde förklaras av förekomst av ett föregångarämne som långsamt omvandlades till PFPrA genomfördes både TOPA‑analyser (Total Oxidizable Precursor Assay) och EOF‑analyser (Extractable Organofluorine) på serum och helblod från utvalda individer. Några bevis för förekomst av ett föregångarämne kunde inte påvisas.

Livsmedelverket genomför regelbundet matkorgsundersökningar för att analysera innehållet av både näringsämnen och oönskade ämnen i livsmedel som är representativa för den svenska marknaden. Genom dessa undersökningar kan man uppskatta exponeringen hos en genomsnittlig svensk konsument genom ett beräknat per-capita intag per person och dag. I denna rapport redovisas halter av ultrakorta PFAS i prover från Matkorgen 2022 samt per-capita intag för den svenska befolkningen. TFA var det ultrakorta PFAS som detekterades i högst halter och påträffades i 10 av de 17 livsmedelsgrupperna, med de högsta nivåerna i spannmål och bakverk följt av potatis, frukt och grönsaker. Det beräknade per capita-intaget från livsmedel uppgick till 344 ng TFA/kg kroppsvikt och dag, där spannmål, grönsaker, frukt och potatis bidrog mest. Detta motsvarar cirka 1,1 % av det föreslagna acceptabla dagliga intaget (ADI) från Efsa. Resultaten avser dock genomsnittligt intag och underskattar sannolikt exponeringen för högkonsumenter. 

The focus on waste composition analyses of mixed waste is increasing in EU policies and legislation. While such analyses for several years have been used voluntarily as supporting method for reporting on municipal waste, and as a verification and cross-checking method for packaging, they have more recently also become an obligatory method for monitoring and reporting on batteries and textiles.

This report forms part of an assignment to support the Swedish Environmental Protection Agency in meeting new EU requirements related to waste composition analyses and reporting. The study reviews the current Swedish system for waste composition analyses and presents key results from recent analyses. The report covers packaging waste, textile waste and battery waste, as well as municipal waste more broadly.

The study combines several data sources and methods. Available data were compiled through a desktop study, interviews with key actors in the waste sector, and existing datasets held by SMED. Waste composition data for residual household waste were obtained from Avfall Web, a Swedish web-based system for reporting municipal waste data and complemented with additional sorting analyses to address specific data gaps. Data on bulky municipal waste were collected from municipal composition analysis protocols, while results for mixed commercial and industrial waste and separately collected streams were based on existing national studies and data from producer responsibility organisations.

The findings show that Sweden has a long-established and comprehensive system for conducting standardized waste composition analyses of household residual waste, covering a large share of the mixed municipal waste stream. Compositional analyses of municipal bulky waste are also conducted but in a more limited and less systematic manner.

A comparison between existing Swedish manuals for waste composition analyses and relevant EU requirements shows minor methodological differences in the sorting of textiles and batteries. The complementary analyses conducted within this study indicate that these differences have little impact on reported results. The main exception concerns footwear. Overall, variations in results are primarily explained by the inherent variability of waste composition analyses, particularly for smaller waste fractions.

Municipal waste generated by commercial activities are currently not analysed in Sweden on a regular basis. However, a large national study carried out for the Swedish Environmental Protection Agency in 2024–2025 included this waste stream and provides new insights into its composition, as well as into mixed commercial and industrial waste more broadly.

Further development of national data collection could improve data quality, transparency, and future EU reporting. Potential improvements include updating national manuals to incorporate footwear classified as textiles, providing guidance on batteries embedded in WEEE for sorting contractors, increasing the coverage of municipal bulky waste analyses, and establishing regular analyses of mixed commercial and industrial waste. Together, these measures would strengthen the overall data basis for waste composition reporting.

Denna rapport redovisar resultaten från VIABLEGG-projektet, som har bidragit med viktiga framsteg i arbetet med att identifiera livskraftiga ägg och vilstadier hos ryggradslösa djur i barlastvatten. Resultaten visar att vissa metoder fungerar väl för särskilda artgrupper och därmed kan ha praktisk betydelse vid inspektioner i hamnar. Samtidigt ger projektet ny kunskap om varför vissa livsstadier är svåra att bedöma och vilka biologiska och tekniska utmaningar som behöver hanteras. Rapporten innehåller konkreta förslag för fortsatt forskning, praktisk tillämpning och behovet av internationell samordning. Sammantaget utgör resultaten en värdefull grund för det fortsatta arbetet med att förebygga spridning av invasiva arter via den globala sjöfarten. 

Utvärdering av analyser av PFAS och andra föroreningar i källsorterat avloppsvatten, svartvatten ocvh gråvatten, i från Oceanhamnen i Helsingborg, NSVA och Högskolan Kristianstad 

I förordningen (2012:989) med instruktion till Naturvårdsverket anges att myndigheten senast den 31 mars varje år ska redovisa arbetet med naturvård och biologisk mångfald. Redovisningen ska redogöra för medelsanvändning och resultat för naturvård och biologisk mångfald avseende arbetet med skydd av och åtgärder för värdefull natur, statistik om naturreservatsärenden och sysselsättningseffekter samt arbetet med genomförandeplanen för nationalparker. Rapporteringen bygger på länsstyrelsernas redovisning, Naturvårdsverkets underlag samt data från VIC Natur, DINO och andra databaser. På uppdrag av Naturvårdsverket har en studie utförts om sysselsättningseffekter av anslagsanvändningen, och den återfinns i kapitel 3 i rapporten.

Österån ligger inom Umeå kommun ca 3 mil norr om Umeå. Österån med ovanliggandesjöarna Ytterträsket, Mickelträsket och Snörsjön utgör ett av källflödena till Fällforsån, varsfåra senare rinner ihop med Tavelån. Österån är ca 6 km lång och har en varierande karaktärtill utseendet. Efter tips från allmänheten konstaterade Länsstyrelsen i Västerbotten år 2000 attflodpärlmussla förekommer i Österån. Kunskapen om flodpärlmusslans status i bäcken hardock varit bristfällig. Därför var det aktuellt att kartlägga Österåns flodpärlmusselpopulationför att få bättre kunskap om hur vi ska förvalta beståndet för framtiden.

Under åren 2006 och 2008 utförde Länsstyrelsen i Västerbottens län en noggrannare inventering av flodpärlmusslan i Österån. Huvudsyftet år 2006 var att kartlägga flodpärlmusslans utbredningsområde i bäcken samt konstatera om föryngring äger rum. Syftet år 2008 var att lägga ut miljöövervakningslokaler för att få in uppgifter om populationens beståndsstorlek, täthet, andel föryngring samt längdfördelning och för att kunnafölja populationsutvecklingen med tiden.

Inventeringarna år 2000 & 2006 finansierades via miljöövervakningen medan inventeringen år 2008 finansierades via åtgärdsprogrammet för hotade arter.

Flodpärlmusslan är sedan år 1994 fredad i Sverige enligt fiskerilagstiftningen vilket innebäratt man inte får plocka, fånga, döda eller på annat sätt samla in eller skada exemplar av arten. Den har även bedömts som sårbar i den Svenska rödlistan vilket innebär att artens överlevnadinte anses vara säkrad på lång sikt. Anledningen till detta är att arten har gått kraftigt tillbaka och försvunnit från många vattendrag. Vi har idag 65 vattendrag i länet med flodpärlmussla men endast ett fåtal av dessa har livskraftiga populationer med bra föryngring. För att arten inte ska försvinna från våra vattendrag är det viktigt att vi förvaltar den på rätt sätt samt utför nödvändiga restaureringsåtgärder där behov finns.

Länsstyrelsen i Västerbotten medverkar tillsammans med Skogsstyrelsen sedan mars 2009 iBotnia-Atlantica-projektet ”Rinnande vatten i Kvarken”. Det är ett gränsöverskridande projektmed partners i Finland. Projektet avslutas i maj 2011.

I denna rapport redovisas arbetet med återintroduktion av flodpärlmussla i Stor-Kvarnbäcken - ett av projektets tre pilotområden i Västerbotten.

Flodpärlmussla är en hotad art som är beroende av laxfisk för sin fortplantning. I Stor-Kvarnbäcken har mycket gjorts för att förbättra situationen för öringpopulationen i bäcken.Då framtiden för öringarna ser ljus ut anser vi att förutsättningarna för en lyckad återintroduktionav flodpärlmussla är goda.

Andra åtgärder som utförts i bäcken; lekbottenrestaurering, borttagande av vandringshindermed mera, redovisas i separat rapport.

Flodpärlmusslan är en fascinerande art på grund av dess förmåga att bilda pärlor samt att den är beroende av värdfisken öring eller lax för att nya musslor ska etableras i vattendragen. Tyvärr har arten påverkats negativt av olika påverkansfaktorer genom århundraden vilket innebär att arten försvunnit från många platser samt att merparten av Sveriges bestånd saknar en fungerande föryngring av nya musslor. Därför behöver förstärkningsinsatser genomföras för att säkra artens fortlevnad på lång sikt.

Baksjöbäcken är ett nationellt särskilt värdefullt vattendrag som hyser den hotade och fridlysta arten flodpärlmussla. Bäcken har ett rikligt bestånd i de nedre delarna och år 2008 upptäcktes ett restbestånd av tre individer högre uppströms i Stensjöbäcken mellan Stor-Baksjön och Stensjön. I samband med att restaurering av vattendraget pågick tog Länsstyrelsen i Västerbottens län fram planer på att återintroducera levande flodpärlmusslor i Stensjöbäcken, med syfte att försöka återetablera ett livskraftigt bestånd med väl fungerande föryngring.

The Swedish Food Agency has conducted recurrent sampling of breastmilk and blood from primiparous women in Uppsala since 1996, in the so-called POPUP study (Persistent Organic Pollutants in Uppsala Primiparas). The Swedish Environmental Protection Agency has funded the study since year 2000. The main aim of the study is to investigate temporal trends of exposure to persistent organic pollutants (POPs) among pregnant and nursing women. Chlorinated paraffins are complex mixtures mainly composed of polychlorinated n-alkanes (PCAs) (Fernandes et al. 2023). They are manufactured by chlorinating paraffinic hydrocarbons of different chain lengths, producing complex mixtures comprising thousands of congeners that vary in carbon chain length and degree of chlorination. Historically, they have been grouped into short-chain (C10–C13, SCCPs), medium-chain (C14–C17, MCCPs), and long-chain (C18C30, LCCPs) chlorinated paraffins. Nowadays, the term chlorinated paraffins is mostly used for the commercial mixtures, while PCAs is used for the more defined polychlorinated nalkanes that are analysed (Fernandes et al. 2023). Chlorinated paraffins are widely used as flame retardants, as plasticizers in flexible polyvinyl chloride (PVC), and as lubricants in metalworking applications. Global production has increased and is estimated to exceed 1 million tonnes annually, with China as the leading producer (Gluge et al. 2016). Owing to their persistence, bioaccumulative properties, and toxicity to aquatic organisms, PCAs are of environmental and public health concern. The short-chain PCAs (SCCPs) were listed as persistent organic pollutants (POPs) under the Stockholm Convention in 2017, and mediumchain PCAs (MCCPs) were listed in 2025 (Stockholm Convention 2025). The aim of this study was to analyse, for the first time, PCAs in serum from first-time mothers in the POPUP cohort and to evaluate temporal trends over the period 1997–2023.

Naturvårdsverket ska årligen lämna en redovisning av hur tillsynen enligt miljöbalken kan utvecklas och förbättras. Uppgifter om 2025 års tillsyn har samlats in via enkäter till länsstyrelser och kommuner. Frågorna i årets enkäter har fokuserat på tillsyn kopplat till den nationella miljötillsynsstrategin (strategin). Till länsstyrelserna har också ställts övergripande frågor om planering, resurser och genomförande av tillsyn.

Av Naturvårdsverkets uppföljning går det att konstatera att den nationellatillsynsstrategin har ett visst genomslag i tillsynen och att tillsynsområden somtidigare haft mindre andel tillsyn i början av strategiperioden har fått ökat fokusoch uppmärksammats allt eftersom strategiperioden pågått. Inom vissa områdenhar man uppmärksammat att antalet inspektioner ökat i relation till fokusområdets intention, bland annat inom avfall och invasiva arter.

Länsstyrelsernas tillsynsarbete präglas fortsatt av en växande obalans mellanidentifierat tillsynsbehov och faktiskt genomförd tillsyn. Andelen utförd tillsyn har sjunkit från 59 % 2023 till 44 % 2025, samtidigt som det totala behovet nåttrekordnivåer och fortsätter att öka. Länsstyrelserna anger i huvudsak resursbristsom skäl till utebliven och nedprioriterad tillsyn.

Vid länsstyrelsernas uppföljning av kommunernas tillsyn har länsstyrelsernaliksom tidigare år uppmärksammat brister i kommunernas behovsutredningar och tillsynsplaner. Flera nämner också bristande rutiner när det gäller risken för jäv, brister i delegationsordningar och andra styrdokument. Det är även vanligt med resurs- och kompetensbrist. Det är stor variation mellan flera kommuner i hur god kostnadstäckning de har för sin tillsyn och i vilken grad de har tillgång till juridisk kompetens. Flera kommuner beskriver att strandskyddstillsynen är särskilt eftersatt.

Statliga myndigheter ska ha miljöledningssystem och årligen redovisa miljöledningsarbetet till regeringen och Naturvårdsverket enligt förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter. Naturvårdsverket har i uppdrag att varje år lämna en sammanfattning av myndigheternas redovisningar till regeringen. Det viktigaste i redovisningen för år 2025: • Myndigheternas totala rapporterade koldioxidutsläpp för år 2025 är 430 300 ton. Det är en minskning med drygt 7 procent jämfört med 2024. Utsläppen från maskiner och övriga fordon minskade med 7 procent medan utsläppen från tjänsteresor minskade med drygt 9 procent. Utsläppen från flygresor har minskat med 10 procent. • Den totala energianvändningen år 2025 är 2,7 TWh. Det är en minskning med 2 procent sedan 2024. Användningen av fastighetsel och energi utanför lokaler har minskat, värme och kyla har ökat något och verksamhetsel är i stort oförändrad mellan åren. • Det totala värdet av alla myndigheters upphandlingar år 2025 är 214 miljarder kronor. Det är 36 miljarder mer än 2024. Upphandlingar med ställda miljökrav står för 91 procent av värdet, en liten minskning sedan år 2024. • Myndigheternas rapporter visar ett aktivt arbete med den direkta miljöpåverkan för att minska utsläpp från tjänsteresor, spara energi och göra hållbara upphandlingar. Vanliga åtgärder i arbetet med indirekt miljöpåverkan är kunskapsspridning, vägledning, forskning och kommunikation. 

Per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS) utgör en grupp syntetiska kemikalier som orsakat miljöproblem på grund av deras persistens, bioackumulerande egenskaper och potentiella negativa hälsoeffekter. PFAS har identifierats i miljön globalt, och kontaminerat sediment kan fungera som en reservoar och utgöra ekologiska risker för akvatiska ekosystem. Studier av PFAS i ytsediment från Bottenhavet och Bottenviken har visat på betydligt högre PFAS-nivåer jämfört med havssediment från andra regioner. Dessutom visar analys av oxiderbara prekursorer i sediment från Västkusten förhöjda nivåer av prekursorer som kan brytas ned till skadliga PFAS. Denna studie syftar till att öka förståelsen för dessa mönster genom att analysera PFAS inklusive prekursorer i utvalda sedimentprover från olika platser, fokuserat på 56 PFAS, oxidativ omvandling av prekursorer och extraherbart organiskt fluor. Sedimentkärnor från fyra platser, inklusive ytskikt och två djupare kärnsediment, som representerar olika regioner och tidsperioder valdes ut för analys. Perfluoroktansulfonsyra (PFOS) och långkedjiga perfluoralkylkarboxylsyror (PFCA) detekterades med den högsta frekvensen. Prekursorer detekterades i alla prover utom ett. En minskande trend av PFAS koncentrationen från ytsediment till djupare kärnprover observerades för proverna från östkusten, medan prover från Nordsjön visade konsekventa halter. PFAS-nivån i ytskiktet var i genomsnitt 5,5 gånger högre i norr, med summan PFAS 17,5 och 18,6 ng/g torrsubstans (t.s.). i Bottenviken respektive Bottenhavet jämfört med 3,3 ng/g t.s. i södra Östersjön. Nordsjön var mindre förorenad med en summa PFAS runt 1 ng/g t.s.. PFOS-prekursorer, inklusive FOSAA, EtFOSAA och diSAmPAP, hittades uteslutande i prover från Bottenviken och Bottenhavet. Flera fluortelomerprekursorer detekterades, inklusive 6:2 FTSA, 6:2 mono-PAP och långkedjiga diPAPs (8:2, 8:2/10:2, 10:2 och 10:2/12:2). Förändringen i koncentrationer efter oxidation, uttryckt som ΔPFCA, ökade med djupet vilket indikerar en högre historisk frisättning av prekursorer. Den största ΔPFCA observerades i södra Östersjön (93-716%) och Nordsjön (392-560%), jämfört med Bottenviken (38-224%) och Bottenhavet (5-160%). Den mest signifikanta ökningen efter oxidation observerades för kortkedjiga PFCA (C4-C7), vilket bidrog med 56-80% till ΔPFCA. Sammantaget bekräftar studien högre PFAS-koncentrationer i Bottenviken och Bottenhavet jämfört med Östersjön och Nordsjön. Kortkedjiga PFCAs uppvisade betydande ökningar efter oxidation, vilket tyder på närvaron av kortkedjiga prekursorer i alla prover. Dessa prekursorer ingick inte i de 56 PFAS som studien inkluderade. 

Sammanfattning per sjö

Lången302 norr

Vid lokal Lången 302 Norr var biomassan liten och klorofyllhalten låg vilket ger Hög status för dessa parametrar dock visade arterna som dominerade biomassa på mer näringsrika förhållande och PTI klassificerades som Måttlig. Sammanvägda bedömningen för år 2025 visade på God status medan medelvärdet för åren 2021, 2023 och 2025 visade på Måttlig status jämfört med referensvärden för sjötypen.

Sottern SSO

Vid lokal Sottern SSO var biomassan stor, klorofyllhalten hög och PTI mycket högt vilket gör att den sammanvägda klassificeringen för 2025 blir Dålig status. Biomassan dominerades av kiselalgssläktet Stephanodiscus, som indikerar näringsrika förhållanden men även cyanobakterier med högre indexvärden utgjorde en betydande del av biomassan. Sammanvägd status för åren 2021, 2023 och 2025 klassificeras till Dålig status jämfört med referensvärden för sjötypen. Växtplanktonanalysen visar att Sottern är näringspåverkad.

Storsjön14 mitt

Vid lokal Storsjön 14 mitt var biomassan mycket liten, klorofyllhalten låg och PTI måttligt högt vilket gör att sammanvägd klassificering för år 2025 blir God status. Biomassan dominerades av nålflagellaten Gonyostomum semen. I sjöar med dominans av Gonyostomum kan biomassan variera mellan åren och större biomassa behöver inte tyda på ökad näringsbelastning. Någon sammanvägd bedömning med tidigare år kan inte göras då data saknas.

Sällingsjön östr

Vid lokal Sällingsjön Östr var biomassan mycket liten, klorofyllhalten mycket låg och PTI måttligt högt vilket gör att sammanvägd klassificering för 2025 blir God status. Biomassan domineras av nålflagellaten Gonyostomum semen och ögonalgen Trachelomonas. I sjöar med dominans av Gonyostomum kan biomassan variera mellan åren och större biomassa behöver inte tyda på ökad näringsbelastning. Den sammanvägda statusen för de undersökta åren 2021, 2024 och 2025 klassificerades till God status.

Tisaren mitt

Vid lokal Tisaren mitt var biomassan stor, klorofyllhalten måttligt hög och PTI mycket högt vilket gör att sammanvägd klassificering för 2025 blir Dålig status. Precis som i Sottern dominerades biomassan av kiselalgssläktet Stephanodiscus, som indikerar näringsrika förhållanden. Den sammanvägda statusen för åren 2023, 2024 och 2025 klassificerades till Dålig status. Växtplanktonanalysen visar att Tisaren är starkt näringspåverkad.

Vedevågssjön6076 södr

Vid lokal Vedevågssjön6076 södr var biomassan mycket liten, klorofyllhalten låg och PTI-värdet högt, vilket gör att sammanvägd klassificering för 2025 blir Måttlig status. Kiselalger dominerade biomassan och vissa släkten visar på näringsrika förhållanden. Nålflagellaten Gonyostomum semen påträffades i provet men inte i sådan mängd att det påverkade bedömningen. Den sammanvägda statusen för de undersökta åren 2023 och 2025 klassificerades till God status.

Vibysjön södr

Vid lokal Vibysjön södr var biomassan låg, klorofyllhalten måttlig hög och PTI-värdet mycket högt, vilket gör att sammanvägd klassificering för 2025 blir Otillfredsställande status. Det potentiellt toxinproducerande cyanobakteriesläktet Dolichospermum dominerade växtplanktonbiomassan. Den sammanvägda statusen för de undersökta åren 2021, 2023 och 2025 klassificerades till Måttlig status jämfört med referensvärden för sjötypen.

Sweco Sverige AB, Mölnlyckekontoret (tidigare Medins Havs- och Vattenkonsulter AB) har på uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro år 2025 utfört en undersökning av kiselalger, vilken omfattade åtta vattendrag inom den regionala miljöövervakningen.

För statusklassning med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening användes kiselalgsindexet IPS. Stödparametrarna TDI (mängden näringskrävande arter) och %PT (andelen föroreningstoleranta arter) har beaktats vid bedömningen. För surhetsklassning användes ACID-index. Riskflaggning för att andra typer av påverkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa (till exempel störningar i hydromorfologi, eller miljögiftspåverkan), gjordes med stödparametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet.

Svartån visade hög status, men sura förhållanden. Övriga lokaler uppvisade ingen surhetspåverkan utan klassades som nära neutrala, eller alkaliska. IPSindexet i Torsbroån östr hamnade i god status, men mycket nära måttlig. Ullersättersbäcken, Frösvidalsån och Älvtomtabäcken motsvarade måttlig status, men IPS-indexet i Frösvidalsån låg dock mycket nära gränsen mot god. Sämst resultat konstaterades i Rinkabybäcken, Lutabäcken och Torpabäcken norr med otillfredsställande status. IPS-indexet i Torpabäcken hamnade närmare måttlig status, men Lutabäcken närmare dålig. Störst andel av föroreningstoleranta arter hade dock Rinkabybäcken.

Ingen av lokalerna i undersökningen riskflaggades för varken förhöjd missbildningsfrekvens, eller låga värden på antalet räknade arter och diversitet. Missbildningsanalysen indikerade dock att det kan finnas en svag påverkan av miljögifter i Rinkabybäcken, Älvtomtabäcken, Torpabäcken norr, Svartån vid Ågrena och Torsbroån östr (dock nära respektive mycket nära försumbar påverkan i Rinkabybäcken och Torsbroån).

Länsstyrelsen i Stockholms län har undersökt spridningen av högfluorerade ämnen (PFAS) i länets ytvatten. Ett urval av 92 platser gjordes med hjälp av vattenförvaltningens påverkansanalys samt en prioritering enligt den regionala vattenförsörjningsplanen. Efter provtagning och analys av vatten från sjöar och vattendrag är slutsatsen att PFAS förekommer i hela länet. Halterna varierade mellan platser, medan de var relativt lika 2019 och 2021 för samma plats. Ämnesvis sammansättning av PFAS varierade mellan platserna. Fyndfrekvenser för ämnena varierade likaså, med fynd av PFBA, PFOA och PFOS som de vanligaste ämnena i både sjöar och vattendrag. Inga av de prioriterade reservvattentäkterna överskred riktvärdena för summa PFAS-11. Några reservvattentäkter hade överskridna gränsvärdeshalter av PFOS. PFOS överskred gränsvärdet för inlandsvatten, 0,65 nanogram per liter, på 52 procent av de undersökta platserna. Medelhalten för PFOS i relativt opåverkade ytvatten var 0,2 nanogram per liter. Medelvärdet av summa PFAS-26 i dessa relativt opåverkade ytvatten var 2,9 nanogram per liter, nästan enbart bestående av ämnen i PFAS-11 gruppen. Medelvärdet av summa PFAS-26 (varav 15 var kvantifierbara ämnen) för alla undersökta vatten var 19 nanogram per liter.På ett antal platser identifierades tydlig PFAS-påverkan på ytvattenkvaliteten. Vissa av dessa platser är sedan tidigare kända och relaterar till förorenade områden, med till exempel brandövningsplatser. Några påverkade platser var okända sedan tidigare och för dessa har Länsstyrelsen för avsikt att fördjupa kunskaperna om varifrån dessa PFAS-ämnen kan komma. Högsta uppmätta medelhalt PFOS var 66 nanogram per liter i ett vattendrag som också hade undersökningens högsta summa PFAS-11 medelhalt på 169 nanogram per liter. Undersökningen visar att mest troliga källor till de högsta uppmäta PFAS-värden består av förorenade markområden, utsläpp från deponier och återvinningsverksamheter samt avloppsreningsverk.

Trots genomförda åtgärder mot tillförsel av näringsämnen är övergödning fortfarande ett miljöproblem i delar av Tumbaåns tätortspåverkade avrinningsområde. För fosfor är halterna i sjöar och vattendrag relativt oförändrade sedan mätningarna inleddes 1997. Halterna av kväve visar en säkerställd minskning i flera av de vattendrag som ingår i undersökningarna. Detsamma gäller totalhalterna av organiskt kol. Den tydligaste trenden är att vattnets motståndskraft mot försurande ämnen har ökat under perioden.  

Halter av miljögifter i abborre från sjöar i Tyresåns avrinningsområde är ofta förhållandevis höga när fisken kommer från tätortspåverkade sjöar. Detta samband gäller främst för halter av organiska miljögifter som PFAS-ämnen och polyklorerade bifenyler (PCB), men inte för kvicksilver. Halterna av kvicksilver varierar stort och ser inte ut att avspegla påverkan från lokala källor. Resultaten tyder på att belastningen av kvicksilver övervägande sker via nederbörden snarare än från lokala källor. En uppföljningsstudie i sjön Orlången visar att halter av kvicksilver och organiska miljögifter som PCB och polybromerade difenyletrar har ökat i abborre från sjön på senare tid. Denna haltökning kan bero på att sjöns produktivitet minskat efter genomförda åtgärder mot internbelastning av näringsämnet fosfor år 2019.