Per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS) utgör en grupp syntetiska kemikalier som orsakat miljöproblem på grund av deras persistens, bioackumulerande egenskaper och potentiella negativa hälsoeffekter. PFAS har identifierats i miljön globalt, och kontaminerat sediment kan fungera som en reservoar och utgöra ekologiska risker för akvatiska ekosystem. Studier av PFAS i ytsediment från Bottenhavet och Bottenviken har visat på betydligt högre PFAS-nivåer jämfört med havssediment från andra regioner. Dessutom visar analys av oxiderbara prekursorer i sediment från Västkusten förhöjda nivåer av prekursorer som kan brytas ned till skadliga PFAS. Denna studie syftar till att öka förståelsen för dessa mönster genom att analysera PFAS inklusive prekursorer i utvalda sedimentprover från olika platser, fokuserat på 56 PFAS, oxidativ omvandling av prekursorer och extraherbart organiskt fluor. Sedimentkärnor från fyra platser, inklusive ytskikt och två djupare kärnsediment, som representerar olika regioner och tidsperioder valdes ut för analys. Perfluoroktansulfonsyra (PFOS) och långkedjiga perfluoralkylkarboxylsyror (PFCA) detekterades med den högsta frekvensen. Prekursorer detekterades i alla prover utom ett. En minskande trend av PFAS koncentrationen från ytsediment till djupare kärnprover observerades för proverna från östkusten, medan prover från Nordsjön visade konsekventa halter. PFAS-nivån i ytskiktet var i genomsnitt 5,5 gånger högre i norr, med summan PFAS 17,5 och 18,6 ng/g torrsubstans (t.s.). i Bottenviken respektive Bottenhavet jämfört med 3,3 ng/g t.s. i södra Östersjön. Nordsjön var mindre förorenad med en summa PFAS runt 1 ng/g t.s.. PFOS-prekursorer, inklusive FOSAA, EtFOSAA och diSAmPAP, hittades uteslutande i prover från Bottenviken och Bottenhavet. Flera fluortelomerprekursorer detekterades, inklusive 6:2 FTSA, 6:2 mono-PAP och långkedjiga diPAPs (8:2, 8:2/10:2, 10:2 och 10:2/12:2). Förändringen i koncentrationer efter oxidation, uttryckt som ΔPFCA, ökade med djupet vilket indikerar en högre historisk frisättning av prekursorer. Den största ΔPFCA observerades i södra Östersjön (93-716%) och Nordsjön (392-560%), jämfört med Bottenviken (38-224%) och Bottenhavet (5-160%). Den mest signifikanta ökningen efter oxidation observerades för kortkedjiga PFCA (C4-C7), vilket bidrog med 56-80% till ΔPFCA. Sammantaget bekräftar studien högre PFAS-koncentrationer i Bottenviken och Bottenhavet jämfört med Östersjön och Nordsjön. Kortkedjiga PFCAs uppvisade betydande ökningar efter oxidation, vilket tyder på närvaron av kortkedjiga prekursorer i alla prover. Dessa prekursorer ingick inte i de 56 PFAS som studien inkluderade. 

Sammanfattning per sjö

Lången302 norr

Vid lokal Lången 302 Norr var biomassan liten och klorofyllhalten låg vilket ger Hög status för dessa parametrar dock visade arterna som dominerade biomassa på mer näringsrika förhållande och PTI klassificerades som Måttlig. Sammanvägda bedömningen för år 2025 visade på God status medan medelvärdet för åren 2021, 2023 och 2025 visade på Måttlig status jämfört med referensvärden för sjötypen.

Sottern SSO

Vid lokal Sottern SSO var biomassan stor, klorofyllhalten hög och PTI mycket högt vilket gör att den sammanvägda klassificeringen för 2025 blir Dålig status. Biomassan dominerades av kiselalgssläktet Stephanodiscus, som indikerar näringsrika förhållanden men även cyanobakterier med högre indexvärden utgjorde en betydande del av biomassan. Sammanvägd status för åren 2021, 2023 och 2025 klassificeras till Dålig status jämfört med referensvärden för sjötypen. Växtplanktonanalysen visar att Sottern är näringspåverkad.

Storsjön14 mitt

Vid lokal Storsjön 14 mitt var biomassan mycket liten, klorofyllhalten låg och PTI måttligt högt vilket gör att sammanvägd klassificering för år 2025 blir God status. Biomassan dominerades av nålflagellaten Gonyostomum semen. I sjöar med dominans av Gonyostomum kan biomassan variera mellan åren och större biomassa behöver inte tyda på ökad näringsbelastning. Någon sammanvägd bedömning med tidigare år kan inte göras då data saknas.

Sällingsjön östr

Vid lokal Sällingsjön Östr var biomassan mycket liten, klorofyllhalten mycket låg och PTI måttligt högt vilket gör att sammanvägd klassificering för 2025 blir God status. Biomassan domineras av nålflagellaten Gonyostomum semen och ögonalgen Trachelomonas. I sjöar med dominans av Gonyostomum kan biomassan variera mellan åren och större biomassa behöver inte tyda på ökad näringsbelastning. Den sammanvägda statusen för de undersökta åren 2021, 2024 och 2025 klassificerades till God status.

Tisaren mitt

Vid lokal Tisaren mitt var biomassan stor, klorofyllhalten måttligt hög och PTI mycket högt vilket gör att sammanvägd klassificering för 2025 blir Dålig status. Precis som i Sottern dominerades biomassan av kiselalgssläktet Stephanodiscus, som indikerar näringsrika förhållanden. Den sammanvägda statusen för åren 2023, 2024 och 2025 klassificerades till Dålig status. Växtplanktonanalysen visar att Tisaren är starkt näringspåverkad.

Vedevågssjön6076 södr

Vid lokal Vedevågssjön6076 södr var biomassan mycket liten, klorofyllhalten låg och PTI-värdet högt, vilket gör att sammanvägd klassificering för 2025 blir Måttlig status. Kiselalger dominerade biomassan och vissa släkten visar på näringsrika förhållanden. Nålflagellaten Gonyostomum semen påträffades i provet men inte i sådan mängd att det påverkade bedömningen. Den sammanvägda statusen för de undersökta åren 2023 och 2025 klassificerades till God status.

Vibysjön södr

Vid lokal Vibysjön södr var biomassan låg, klorofyllhalten måttlig hög och PTI-värdet mycket högt, vilket gör att sammanvägd klassificering för 2025 blir Otillfredsställande status. Det potentiellt toxinproducerande cyanobakteriesläktet Dolichospermum dominerade växtplanktonbiomassan. Den sammanvägda statusen för de undersökta åren 2021, 2023 och 2025 klassificerades till Måttlig status jämfört med referensvärden för sjötypen.

Sweco Sverige AB, Mölnlyckekontoret (tidigare Medins Havs- och Vattenkonsulter AB) har på uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro år 2025 utfört en undersökning av kiselalger, vilken omfattade åtta vattendrag inom den regionala miljöövervakningen.

För statusklassning med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening användes kiselalgsindexet IPS. Stödparametrarna TDI (mängden näringskrävande arter) och %PT (andelen föroreningstoleranta arter) har beaktats vid bedömningen. För surhetsklassning användes ACID-index. Riskflaggning för att andra typer av påverkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa (till exempel störningar i hydromorfologi, eller miljögiftspåverkan), gjordes med stödparametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet.

Svartån visade hög status, men sura förhållanden. Övriga lokaler uppvisade ingen surhetspåverkan utan klassades som nära neutrala, eller alkaliska. IPSindexet i Torsbroån östr hamnade i god status, men mycket nära måttlig. Ullersättersbäcken, Frösvidalsån och Älvtomtabäcken motsvarade måttlig status, men IPS-indexet i Frösvidalsån låg dock mycket nära gränsen mot god. Sämst resultat konstaterades i Rinkabybäcken, Lutabäcken och Torpabäcken norr med otillfredsställande status. IPS-indexet i Torpabäcken hamnade närmare måttlig status, men Lutabäcken närmare dålig. Störst andel av föroreningstoleranta arter hade dock Rinkabybäcken.

Ingen av lokalerna i undersökningen riskflaggades för varken förhöjd missbildningsfrekvens, eller låga värden på antalet räknade arter och diversitet. Missbildningsanalysen indikerade dock att det kan finnas en svag påverkan av miljögifter i Rinkabybäcken, Älvtomtabäcken, Torpabäcken norr, Svartån vid Ågrena och Torsbroån östr (dock nära respektive mycket nära försumbar påverkan i Rinkabybäcken och Torsbroån).

Trots genomförda åtgärder mot tillförsel av näringsämnen är övergödning fortfarande ett miljöproblem i delar av Tumbaåns tätortspåverkade avrinningsområde. För fosfor är halterna i sjöar och vattendrag relativt oförändrade sedan mätningarna inleddes 1997. Halterna av kväve visar en säkerställd minskning i flera av de vattendrag som ingår i undersökningarna. Detsamma gäller totalhalterna av organiskt kol. Den tydligaste trenden är att vattnets motståndskraft mot försurande ämnen har ökat under perioden.  

Halter av miljögifter i abborre från sjöar i Tyresåns avrinningsområde är ofta förhållandevis höga när fisken kommer från tätortspåverkade sjöar. Detta samband gäller främst för halter av organiska miljögifter som PFAS-ämnen och polyklorerade bifenyler (PCB), men inte för kvicksilver. Halterna av kvicksilver varierar stort och ser inte ut att avspegla påverkan från lokala källor. Resultaten tyder på att belastningen av kvicksilver övervägande sker via nederbörden snarare än från lokala källor. En uppföljningsstudie i sjön Orlången visar att halter av kvicksilver och organiska miljögifter som PCB och polybromerade difenyletrar har ökat i abborre från sjön på senare tid. Denna haltökning kan bero på att sjöns produktivitet minskat efter genomförda åtgärder mot internbelastning av näringsämnet fosfor år 2019. 

En miljögiftsundersökning av abborre infångad hösten 2022 visar att halter av ämnena PFOS och kvicksilver är kraftigt förhöjda i abborre från några sjöar i Botkyrka kommun. Resultaten har dels föranlett kommunen att utfärda kostrekommendationer för egenkonsumtion av fisk från dessa sjöar, dels att utföra ytterligare undersökningar av miljögifter i fisk från kommunens sjöar och då med fokus på förbättrat underlag till kostrekommendationer.