Publications
Change search
Refine search result
1 - 40 of 40
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1. Englund, Ylva
    Vägledning för dig som vill muddra: Faktablad2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vägledning för dig som vill muddraI denna skrift har Länsstyrelsen i Uppsala län sammanställt en del viktig information till dig som vill muddra, vad som gäller enligt lagen och framför allt varför vi ska vara försiktiga vid muddringar. Läs igenom häftet och hör sedan gärna av dig till oss!

  • 2. Grönberg, Barbro
    Biologisk mångfald: miljöövervakning i Uppsala län2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Övervakning av den biologiska mångfalden bör göras så att miljömålen kan följas och att de biotoper och arter som är "prioriterade" kan övervakas på ett ändamålsenligtsätt.Föreliggande arbete är en katalog över nationell och regional övervakning inom vart och ett av de programområden som utgör grundstommen för miljöövervakning med inriktning på biologisk mångfald: Kust och hav, Sötvatten, Våtmark,Skog, Jordbruksmark och Landskap.

  • 3. Gylje, Sofia
    Gölgrodor och trollsländor längs Nordupplands kust: En sammanfattning av två inventeringar och ett restaureringsarbete2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I och med att åtgärdsprogrammet för bevarande av gölgroda togs fram av Naturvårdsverket år 2000, har olika åtgärder vidtagits i regi av Länsstyrelsen i Uppsala för att bevara arten längs Nordupplands kust. Det har hittills resulterat i en gölgrodeinventering och en trollsländeinventering vilka utfördes under sommaren år 2001. Under februari-mars år 2002 restaurerades tre igenväxta gölar som tidigare hyst gölgrodor.Syftet med gölgrodeinventeringen är att studera hur förekomsten av gölgrodor förändras med åren. Gölgrodans miljökrav, till exempel tillgången till permanenta småvatten och fuktområden, är miljökrav som relativt många andra växt- och djurarter har. Detta ger gölgrodan ett högt bevarande- och monitoringvärde, eftersom den indikerar på miljöer med hög biologisk mångfald.Under gölgrodeinventeringen, inventerades 237 dammar. Av dessa hyste 94 dammar gölgrodor, varav 69 dammar hade spelande hanar och reproduktion, medan 25 dammar bara hade spelande hanar. I tidigare forskningsprojekt inventerades gölgrodan åren 1983, 1987, 1990 och 1994, varför vissa slutsatser kan dras om gölgrodepopulationen. Förändringar ipopulationen kan bara bedömas ungefärligt och är baserat på mängden spelande hanar. Den bedömning som har gjorts efter inventeringen år 2001 är att den genomsnittligapopulationsstorleken möjligen har minskat något, dock anses förekomsten av gölgroda som acceptabel.Ett stort hot mot gölgrodan är den höga igenväxningstakten av lekvatten, likaså dikning i samband med skogsbruk samt slutavverkning av strandnära skog som skyddar gölgrodevattenmot kyliga nordvindar. Gölgrodan är helt beroende av permanenta småvatten med ett varmt lokalklimat för sin fortplantning och yngelutveckling. Under perioden februari-mars år 2002 restaurerades 3 igenväxta gölar som tidigare hyst gölgrodor. Resultatet blev mycket positivt, då reproducerande gölgrodor återfanns i de tre gölarna år 2003.Syftet med trollsländeinventeringen är att studera artsammansättningen av trollsländor i de tregölgrodeområdena. Vid inventeringen år 2001 hittades 34 av Sveriges 57 trollsländearter i eller i närheten av gölgrodevatten. Eftersom detta är den första översiktsinventeringen av trollsländor i gölgrodeområdet är det svårt att dra några slutsatser om förändringar i artantalet.Syftet med den här rapporten är att sammanställa de kunskaper som finns om gölgrodan och dess biologi, samt att ta upp hur förändringar i gölgrodans livsmiljö påverkar arten. Rapporten kommer också att ta upp några av de hot som finns mot gölgrodan och vad var och en bör tänka på innan ingrepp görs i gölgrodans hemmiljö.Rapporten är framtagen av Länsstyrelsen. Den är skriven av Sofia Gylje och redigerad av Maria Forslund. Kartorna är framtagna av Helena Näsström. Fotot är taget av Lars-Thure Nordin

  • 4.
    Hahn, Niklas
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Företag. Brockmann Geomatics Sweden AB.
    Wester, Kjell
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Företag. Brockmann Geomatics Sweden AB.
    Satellitbaserad övervakning av våtmarker: Slutrapport sydöstra Sverige2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En satellitbaserad metodik för att identifiera snabba vegetationsförändringar i våtmarker har använts för att hitta områden med förändringsindikation. Undersökningsområdet, sydöstra Sverige, består av Gotlands, Kalmar, Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Östergötlands län. Projektet drivs inom ramen för den nationella miljöövervakningen och är tänkt att genomföras enligt ett löpande schema över landet fördelat på olika undersökningsområden.

    Under perioden 2015-2016 utfördes "Satellitbaserad övervakning av våtmarker" i sydöstra Sverige. Den satellitbaserade övervakningen är utformad för att upptäcka markanvändningsrelaterade förändringar i öppna myrar i form av ökad biomassa/igenväxning. Till förändringsanalysen för en tidsperiod används två set av satellitdata, ett från en äldre tidpunkt "1999" (satellitdata främst från 1999 men även från 1997) och ett från en senare tidpunkt "2009" (satellitdata främst från 2009 men även från 2007 och 2010).

    Förändrade områden delas in i två förändringsklasser; potentiell och säker förändringsindikation med en minsta karteringsenhet på 0,5 ha. Förändringsklasserna ger en direkt indikation på styrkan och omfattningen av förändringen. Förändringsklassningen redovisas även som förändringskartor: andel säker förändringsindikation per analyserad öppen myr presenterade inom olika områdes- eller regionindelningar. Exempel på intressanta områdesindelningar som redovisas är indexrutor 10km och delavrinningsområden.

    Undersökningsområdet, d.v.s. "Öppen myr"-mask med undantag för fjällen, omfattar totalt ca 90 100 ha. Det analyserbara området, d.v.s. undersökningsområdet med undantag för moln m.m., motsvarar ca 90 % av det totala undersökningsområdet. Av det totala analyserbara området visade 1 180 ha (1,46 %) säker förändringsindikation och 850 ha (1,06 %) potentiell förändringsindikation.

    Utvärderingen, som utfördes med hjälp av flygbildstolkning och fältbesök, visar att överensstämmelsen för de 141 slumpmässigt valda förändringsindikationsytorna ligger minst på 64 % och max på 91 %. Motsvarande överensstämmelse för de 47 slumpmässigt valda referensytorna ligger minst på 60 % och max på 85 %.

    I utvärderingen dokumenteras alla ingrepp/orsaker som syns i ytorna och inom en 500 meter buffertzon. De ingrepp/orsaker som bedömdes vara mest relevanta för respektive utvärderingsyta fördelade sig enligt följande: Dikning (41 %), Vattennivåfluktuationer (16 %), Annan orsak (12 %), Sjösänkning (11 %) och torvtäkt (6 %).

    Viktiga användningsområden är till exempel vid uppföljningen av skyddade områden och för att visa på skillnader mellan olika våtmarkstyper. Områden med stor andel förändring kan också vara ett underlag inför restaureringar av våtmarker.

  • 5. Halvarsson, Mattias
    et al.
    Kurberg, Linda
    Söderström, Nina
    Gräsö skärgård - en sammanställning av naturvärden2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Gräsö skärgård är både i ett nationellt och internationellt perspektiv ett marinbiologiskt intressant område och kan därför anses vara skyddsvärt. Sedan lång tid har området varit befolkat och därmed finns även kulturlämningar som är intressanta. Av dessa anledningar diskuteras det nu hur man för framtiden ska kunna bevara natur- och kulturvärdena i detta område och även hur man samtidigt ska kunna bibehålla huvudöns livskraft. Detta arbete syftar till att utgöra en grund för det fortsatta arbetet med denna process.

  • 6. Jansson, Tore
    Samverkan inom ett vattendistrikt2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En utredning för att underlätta arbetet med ramdirektivet för vatten på läns- och kommunal nivåLänsstyrelserna i Mälar-Hjälmarlänen har tagit initiativ till en utredning som syftar till att dels ta fram förslag till organisatoriska former och geografisk avgränsning för den samverkan som behövs med anledning av ramdirektivet för vatten, samt dels översiktligt katalogisera underlag/ information som finns om respektive avrinningsområde och kust- och havsområde samt ange åtkomstmöjlighet. Utredningen behandlar inte grundvattenfrågorna.Utredningen har skett med Länsstyrelsen i Uppsala län som projektansvarig. Huvudsaklig finansiering har skett med stöd av bidrag från Naturvårdsverket genom miljömålsrådet (utvecklingsmedel) och från miljöövervakningsmedel. Som utredningsman har anlitats Tore Jansson, f.d. miljövårdsdirektör vid Länsstyrelsen i Södermanlands län. För projektet bildades en referensgrupp med representanter från länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Västmanlands, Örebro och Stockholms län samt från Mälarens vattenvårdsförbund, Nyköpingsåns vattenvårdsförbund, Svealands kustvattenvårdsförbund och Tyresåsamarbetet. Redovisningen speglar även de samlade synpunkter som länsstyrelserna gemensamt lämnat till utredningen Klart som vatten och direkt till miljödepartementet.Rapporten ska ses som en tjänstemannaprodukt som inte är slutligt förankrad hos respektive länsstyrelse eller annan medverkande i projektet.Referensgruppen genomförde under senare delen av oktober 2003 sex regionala seminarier med kommuner, vattenförbund och vattenvårdsförbund samt andra organ med intresse för det förestående arbetet. Sammanlagt deltog mer än 200 personer. Från kommunerna deltog både tjänstemän och politiker.Ramdirektivet för vatten - ett av verktygen för att nå miljökvalitetsmålenLänsstyrelserna har regeringens uppdrag att de nationella miljökvalitetsmålen, delmålen och sektorsmålen konkretiseras och preciseras på regional och lokal nivå. Skälen till detta är både anpassning till de skilda förutsättningar som råder i olika delar av landet och att målens genomförandet i hög utsträckning handlar om processer och beslut på regional och lokal nivå.Länsstyrelserna ska således i bred samverkan samordna arbetet med att ta fram och fastställa regionala mål för respektive län. Länsstyrelserna ska vidare stödja kommunerna med underlag för att formulera lokala mål och åtgärdsprogram samt ansvara för uppföljningen av miljökvalitetsmålen på regional nivå. Länsstyrelsen har en övergripande och samordnande roll inom miljö- och planeringsområdet på regional nivå och ska verka för att de nationella miljömålen får genomslag i länen. För alla de fem till sex miljökvalitetsmålen som direkt eller indirekt berör vatten är ramdirektivet för vatten ett av de viktigaste verktygen för att nå målen.

  • 7. Johansson, Ingrid
    Vägledning för muddringsverksamhet i Uppsala län2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Som ett led i arbetet att nå de nationella miljökvalitetsmålen ”Hav i balans samt levande kustoch skärgård” och ”Levande sjöar och vattendrag” har regionala mål och åtgärder för Uppsalalän fastställts 2003. Ett av dessa är att utforma en gemensam vägledning för muddring och attförankra denna bland boende och företagare i kust- och skärgårdsbygder. Denna rapport är detförsta steget i det arbetet.

  • 8. Lundqvist, Jan AG
    Inventering av fladdermöss 2003: Regional fladdermusövervakning i Uppsala och Stockholms län2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inventeringen av fladdermöss genomförs för tredje gången och är ett samarbete mellan länsstyrelserna i Uppsala och Stockholms län. Övervakningen av fladdermöss ingår i den regionala miljöövervakningen av biologisk mångfald och har genomförts vid två tidigare tillfällen, åren 1997 och 2000. Fladdermöss kan användas som indikatorer på miljöförändringar i landskapet. En minskning av antalet fladdermöss kan indikera allvarliga förändringar i biotopsammansättningen och vegetationsstrukturen. Fladdermössens habitatkrav med hög insektstillgångoch mycket lövträd är krav som även andra djurgrupper har, exempelvis fåglar. Detta ger fladdermössen ett högt monitoringvärde även när det gäller andra djurgrupper.Syftet med studien är att studera populationsförändringar inom de olika fladdermusarterna i Stockholms och Uppsala län, för att i framtiden kunna använda fladdermössen som indikatorer på miljöförändringar i landskapet.Inventeringen år 2003 skilde sig något från de två tidigare inventeringarna. På grund av tidsbrist inventerades nio av de tidigare inventerade 18 lokalerna. Vidare slogs alla fladdermusarterna inom släktet Myotis ihop till Myotis sp.Sammanlagt påträffades sex fladdermusarter: vattenfladdermus, nordisk fladdermus, stor fladdermus, trollfladdermus, dvärgfladdermus, långörad fladdermus och släktet Myotis sp. Vid inventeringen år 1997 påträffades elva arter och år 2000 påträffades nio arter. Precis somunder inventeringen år 2000 saknas år 2003 gråskimlig fladdermus och med stor sannolikhet också dammfladdermus. Anledningen till att dammfladdermusen inte helt kan räknas bort är att den tillhör släktet Myotis och alla Myotis-arter slogs ihop till en grupp. Sannolikheten att träffa på dammfladdermusen är dock liten, då arten är mycket ovanlig.Resultatet från inventeringen visar att antalet fladdermusindivider har ökat signifikant sedan de två tidigare inventeringarna. En signifikant ökning av antalet individer finns också inom släktet Myotis. Med stor sannolikhet är det en ökning av individantalet inom någon av arterna vattenfladdermus, mustasch- och Brandts fladdermus. Det finns också tendenser till att nordiskfladdermus och dvärgfladdermus ökat i individantal sedan inventeringen år 2000. Antalet fladdermusarter tros vara detsamma som under inventeringen år 2000.Ökningen av antalet individer kan möjligen förklaras med det gynnsamma vädret. Fladdermössen gynnas av milda vintrar, tidig vår och varma men inte alltför torra somrar, vilket medför att fler individer överlever och tillgången på mat är stor. Precis som vid tidigare inventeringar har antalet observationer av trollfladdermus varit mycketfå. Vid inventeringen år 2003 upptäcktes dock en trollfladdermuskoloni ute vid Kallerö i Östhammarskommun. Detta är den första kolonin som påträffats norr om Kalmar län och fyndet visar att det finns en liten reproducerande population av trollfladdermus i Uppsala län. Kolonin uppskattades bestå av 50-100 individer.

  • 9. von Proschwitz, Ted
    Kalkkärrgrynsnäckan - Vertigo geyeri Lindholm - I Uppsala län2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kalkkärrsgrynsnäckan är en art som Uppsala län har stort ansvar för. Här har den lilla snäckanett av sina starkaste fästen i landet och det viktigaste i Svealand. Kalkärrsgrynsnäckan är en av de mest sällsynta och krävande landsnäckorna i Sverige. Den lever framförallt i rikkärr ochär rödlistad i kategori NT (missgynnad).

  • 10.
    3 inventeringar i naturreservatet Hjälstaviken i Håbo och Enköpings kommuner1991Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    VegetationsunderökningHjälstaviken är en grund slättlandssjö och den är omtalad som en mycket fin fågelsjö. Äldre beskrivningar anger att den centrala sjön täcktes av undervattens- och flytbladsvegetation. En inventering av vegetationen i sjön år 1978 visade att nästan all vegetation i centrala sjön försvunnit. År 1984 gjordes en del rensningar ± sjöns södra del. Sjön inventerades på nytt år 1988.Hjälstaviken är artfattig beträffande undervattens- och flytbladsväxter. Vid inventeringen 1978 påträffades 7 arter och vid den nya inventeringen 12 stycken. Borstnate (Potamogeton pectinatus) var en av de nypåträffade arterna i sjön och den förekom över ett ganska stort område, men vegetationen var gles, se Fig.1.Övervattensvegetationen hade dött inom ett stort område i sjöns norra del. Den kvarstående döda rotfiltmattan flöt i vattenytan och området luktade svavelväte. I det fria vattnet utanför detta område och in mot centrala sjön var botten täckt av tät algmatta (Spirogyra).

  • 11.
    Biskops-Arnös hagmarker: naturinventering och skötselförslag1994Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Biskops-Arnös hagmarker: naturinventering och skötselförslag

  • 12.
    Bottenfauna och sediment i Uppsala läns kustområde hösten–vintern 1999-20002001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Uppsala län utförde Erkenlaboratoriet, EBC, Uppsala Universitet en undersökning av bottenfaunans sammansättning, östersjömusslors skalskador och tungmetallhalter samt cesium, tungmetaller och organiska miljögifter i sediment. Undersökningen omfattade tio lokaler längs norra upplandskusten och genomfördes under hösten 1999 och vintern 2000. Syftet var att dokumentera områdets miljökvalitet, vilken delvis bedömdes enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder.Vid nio av tio lokaler utgjordes bottenfaunan av 5-7 taxa. De vanligaste organismerna var slemmaskar, havsborstmaskar, fåborstmaskar, musselkräftor och östersjömusslor. I södra delen av Östhammarsfjärden förekom endast tåliga organismer som fjädermygglarver och havsborstmaskar. Vad gäller skalskador företedde 25-30% av östersjömusslorna i Singöfjärden, Högstensfjärden och Vässaröfjärden frätskador. De högsta frekvenserna av oskadade musslor påträffades i norra Östhammarsfjärden och i Kallrigafjärden.För metaller i östersjömussla klassades halternas avvikelse från jämförvärden i drygt 20% av fallen som tydligt till mycket stor. I övriga fall fanns ingen avvikelse eller den var liten. Stora avvikelser från jämförvärden noterades för koppar och zink i östersjömussla (mjukdelar) vid samtliga lokaler undantaget Högstensfjärden och Kallrigafjärden. Aktiviteten av radioaktivt cesium i ytsediment varierade mellan 307 och 1243 Bq*kg-1 TS. De lägsta aktiviteterna uppmättes i Östhammarsfjärden och i Hargsviken och de högsta i Raggarö- Vässarö- och Kallrigafjärdarna samt i Lövstabukten.För metaller i ytsediment klassades halternas avvikelse från jämförvärden i hälften av fallen som tydlig till stor. I övriga fall fanns ingen avvikelse eller den var liten. Halterna av organiska miljögifter var generellt låga till medelhöga. Högst halter polycykliska aromatiska kolväten (PAH) uppmättes i södra Östhammarsfjärden. Halten hexaklorbensen (HCB) var medelhög vid sex av lokalerna och låg vid övriga. PCB förelåg i allmänhet i låga eller medelhöga halter. I Singöfjärden och Hargsviken uppmättes dock höga halter PCB 153. Bekämpningsmedlen hexaklorhexaner (HCH), bl a lindan, klordaner och diklordifenyltrikloretan (DDT) och dess primära nedbrytningsprodukter (DDE och DDD) förelåg i låga till medelhöga halter. Tänkbara källor till metaller kan vara tillförsel via det kommunala reningsverket eller andra punktkällor vid Östhammarsfjärden, tillförsel via större åar och från industriell verksamhet i området kring Karlholm. De företrädesvis låga till medelhöga halter organiska miljögifter som uppmättes tyder på att det undersökta området inte var utsatt för några större punktutsläpp av dessa ämnen. Påverkan kan sannolikt därför huvudsakligen tillskrivas den allmänna diffusa kontamineringen av Östersjön. I södra Östhammarsfjärden är det dock troligt att utsläpp via det kommunala reningsverket eller andra punktkällor förklarar de jämförelsevis höga halterna av PAH.

  • 13.
    Ekologiskt känsliga områden i Uppsala län1994Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ekologiskt känsliga områden i Uppsala län

  • 14.
    Evertebrater och kryptogamer: Artövervakning i landmiljö i Uppsala län1997Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Evertebrater och kryptogamer: Artövervakning i landmiljö i Uppsala län

  • 15.
    Fagerön i Östhammars kommun: naturinventering och förslag till skötselplan1991Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det inventerade området omfattar Fageröns södra och västliga delar samt en omgivande innerskärgård med öarna Söderhargsskäret, Rättartorpsskäret, Ånön, Klubben, Svedjeskär, Lindören samt Högskär. Sistnämda ö föreslås utgå reservatsförslaget. Under arbetets gång har även ön Rättarskäret inventerats och föreslås ingå i reservatet. Ett ca 100 ha stort område i det interimistiska reservatets nordvästra del består av skogsmark, starkt påverkat av modernt skogsbruk. Eftersom området bedömdes vara ointressant föreslås det utgå ur reservatet. Fagerön har en mycket rik och varierad flora och fauna med flera exklusiva och hotade arter. Landskapsbilden är mycket tilltalande med ett ålderdomligt kulturlandskap i form av betade havsstrandängar, betade och igenväxande hagmarker. Skogsmarken är barrdominerad med ett stort inslag av lövträd, hällmarker och kärr. Inslaget av ädellövträd är påfallande stort. Graden av påverkan på skogen varierar allt från hyggen, ungskog till naturskogsartade bestånd. Flera partier är i ett igenväxningsskede och kan betecknas som tras- eller restskogar. Örtfloran är ställvis extremt rik med ett stort antal lundväxter, som kan betraktas som mer eller mindre ovanliga i hela landet.Vattnen runt Fagerön utgörs till stor del av grunda flador med en rik förekomst av kransalger. De mindre öarna kring Fagerön består till övervägande delen av barrdominerade skogar och hällmarker med örtrika fuktpartier och torrängar. Fagerön hyser ett tämligen rikt fågelliv med flera hotade eller hänsynskrävande arter. Där finns även höga, väl dokumenterade, entomologiska värden, med en rik fjärilsfauna och förekomst av flera sällsynta arter. Däggdjur som under inventeringen påträffats är grävling, rådjur, älg, mård och skogshare. Området är ett flitigt besökt utflyktsmål och har stor betydelse ur rekreationssynpunkt.För att säkra Fageröns naturvärden krävs följande: De skogsmarker som aldrig brukats rationellt får utvecklas fritt. I de nu lövdominerade partierna kan det i framtiden bli auktuellt med ett visst efterhåll av gran. Den brukade arealen jordbruksmark bibehålls medan betesarealen på föreslagna ställen utvidgas. l den mån bete ej går att återupprätta är det nödvändigt med vissa försiktiga röjningar på igenväxande ängsmarker.

  • 16.
    Fågelinventering av Hjälstavikens våtmarksområde 1997 med förslag till fortsatta skötselåtgärder1999Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    När det gäller häckfågelfaunan kan konstateras att år 1997 häckade 36 våtmarksberoende arter i Hjälstaviken, att jämföra med 38 arter 1988. Av de sammanlagt 39 arter, som konstaterats häcka mellan 1988 - 1997 har 28 arter ökat i numerär, 6 har minskat, 1 art har bibehållit sin numerär och för 4 arter är populationstrenden osäker (enkelbeckasin, sävsångare, rörsångare och sävsparv). Den övervägande delen av våtmarksfaunan har alltså haft en positiv utveckling under den gångna 10-årsperioden.De förändringar i populationstrend hos arterna, som konstaterats i Hjälstaviken, både positiva och negativa, hänger i de flesta fall intimt samman med det stora restaureringsprogram, som inleddes 1994. Den skapade vallen och dammtröskeln med lucka för en nivåreglering av vikens vårvattenstånd på 40 cm innebär att stora områden strandängar ställs under vatten (den sk blå bården). I kombination med fräsning av strandängar, vassbekämpning och bete har vattenståndsregleringen inneburit "ett stort lyft" för de våtmarksberoende fågelarter, både häckare och rastare, som under många år haft en negativ utveckling pga igenväxning, torrläggning genom dikning, minskad betesdrift etc.Av den häckande fågelfaunan är det några arter, som mångdubblat sitt bestånd vid en jämförelse mellan inventeringsåren 1988 och 1997. Vissa fågelarter, om dock ett fåtal, som gynnas av igenväxande marker, har å andra sidan minskat i numerär efter restaureringsprogrammet. Hit hör t ex buskskvätta och näktergal. Däremot har gräshoppsångaren "lustigt nog" bibehållit sin numerär eller till och med ökat något vid en jämförelse inventeringsåren emellan.Ur 1997 års häckningsresultatsynpunkt kan konstateras olikheter mellan arter. Skäggdopping, knölsvan, grågås, brun kärrhök, sothöna och tofsvipa lyckades överlag bra med häckningen, medan alla simänder (kricka, gräsand, årta och skedand) samt skrattmås lyckades dåligt och fick ut få ungar. En extremt sen och kall vår med därtill hörande sämre näringstillgång för ungarna samt högt predatortryck från rovdjur kan vara delförklaringar till det dåliga häckningsresultatet för simänderna och skrattmåsen.Den rastande, icke häckande fågelfaunan har också gynnats av det omfattande restaureringsprogrammet, det gäller främst många änder och vadare. De siffror av antalet rastare, som redovisas i inventeringen, ligger sannolikt i de flesta fall långt under det verkliga antalet rastare. En stor omsättning av rastande och sträckande fåglar sker hela tiden, främst vid gynnsam väderlek nattetid, som då undgår upptäckt och registrering. Ett tydligt exempel härvidlag är grönbenan, som sannolikt är betydligt vanligare, som rastare och förbisträckare än de siffror inventeringsresultatet visar.Det omfattande restaureringsprogrammet för Hjälstaviken har blivit oerhört positivt för den våtmarksberoende fågelfaunan med i regel ökande populationer för de flesta hit hörande arterna. Men det finns problem. Betestrycket är på de flesta håll i vikens omgivningar alldeles för lågt. Det innebär att strandängar, som maskinellt bearbetas, bara inom ett år åter växer igen pga avsaknad av eller för få betesdjur. Ansträngningar från ansvariga myndigheter att öka betestrycket görs hela tiden, men den jordbrukspolitiska situationen är nu sådan att det fn inte lönar sig för bönder och köttproducenter att hålla djur i den omfattning, som behövs. Maxantal betesdjur (nötdjur) under inventeringsåret 1997 var 174 st, att jämföra med 133 st inventeringsåret 1988. Antalet betesdjur var alltså högre år 1997, men ändock otillräckligt, för att effektivt hålla igenväxningen i schack. Sammanfattningsvis kan konstateras ett tydligt samband mellan restaureringsprogrammet för Hjälstaviken och den positiva utvecklingen för lokalens våtmarksberoende fågelfauna. Detta samband bör rimligtvis betyda fortsatta insatser från ansvariga myndigheter i syfte att slå vakt om och värna en av Sveriges främsta fågellokaler

  • 17.
    Gräsö: Underlag för bildande av marint reservat. Förslag till miljöövervakning2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Gräsö skärgård har framhållits både i nationella och internationella sammanhang som ett område med stora marinbiologiska värden och har föreslagits få status som marint reservat. I föreliggande rapport ges en beskrivning av området, dess växter och djur samt förslag till övervakning av undersökningar.

  • 18.
    Inventering av kommunala vattentäkter inom Uppsala kommun i Uppsala län1988Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inventering av kommunala vattentäkter inom Uppsala kommun i Uppsala län

  • 19.
    Kust- och havsmiljö i Uppsala län1999Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kust- och havsmiljö i Uppsala län Förslag till regional miljöövervakningTillståndsbeskrivning av vattenmiljön Pågående recipientkontroll

  • 20.
    Luftmiljön i Uppsala län: Pilotutredning som underlag för regional övervakning1995Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En inventering av kommuners, länsstyrelse och landstings behov inom luftmiljöområdet visar att:- samordning av mätningar inom och mellan regioner är nödvändigt - kraftfull EDB behöver anskaffas - det finns ett växande behov av luftmiljösimuleringar - det finns flera intressenter av en realtidsapplikation (nulägesbeskrivning/prognos)Om kommuner, länsstyrelse, landsting och företag inom en region kan finna ekonomiska skäl att samarbeta på grund av att man kan dela på kostnaderna så gäller även detta för samarbete mellan regioner. Samarbetstanken, SLF:s erfarenheter och den ekonomiska verkligheten gör att gemensamt mätprogram, EDB och modellsystem (5.2.3) rekommenderas starkt för att få ut så mycket som möjligt av de medel som satsas av medlemmarna. Om man väljer denna väg blir - luftvårdsförbundet delaktigt i ett internationellt sett mycket avancerat och användbart system. Samarbetet kring Mälardalen kan börja ta form då även SLF och VLL har upphandlat liknande system.Det behöver också etableras ett samarbete med forskningsinstitutioner inom t ex luftkemi, växtbiologi, miljömedicin och spridningsmeteorologi då enskilda regioner inte kan förväntas ha specialistkompetens inom dessa viktiga områden. Ett eventuellt samarbetet med SLF enligt förslaget innebär att ULL till en början köper tjänster från ett kommunalt bolag (Slb. Analys) där etablerade resurser i form av kvalificerad kompetens, mätstationer, tekniska system, databaser och modeller finns och drivs.Ekonomiskt innebär förslaget att kostnaden för kommunerna är 1 kr/inv och år och mellan 100-150 KKr/år för respektive länsstyrelse och landsting i tre år. Det gemensamma mätprogrammet på 200-300 KKr/år bedöms kunna finansieras i huvudsak av företagen. Totalt blir kostnaden omkring 2,4 MKr för tre år eller 800 KKr/år. Jämfört med Stockholm blir kostnaden/år och invånare bara knappt det dubbla i Uppsala län trots att proportionen i folkmängd är omkring 1:5.Om inte de ekonomiska resurser finns som anges i förslaget rekommenderas som uttalat mål en anskaffning av kraftfull EDB och utökat mätsamarbete med möjligheten att fortsatta utbyggnaden med modellsystem då ekonomin tillåter.Beslut om deltagande i ULL bör tas under början av 1995 för att kunna driftsätta ett system som om två år kan svara upp mot de krav som ställs av myndigheter, näringsliv och allmänhet.

  • 21.
    Markförsurning i Uppsala län: Resultat från 1990 års undersökning samt utvärdering av mätvärden från 1983-19901991Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I föreliggande rapport redovisas resultaten från länsstyrelsens undersökning av försurningssituationen i länets skogsmark 1990. Undersökningen har omfattat 15 ytor med medelålders skogsbestånd. Försöksytorna har valts så att de flesta inom länet förekommande berggrundstyperna, jordarterna, jordmånerna och trädslagen är representerade liksom jordar med varierande kalkinnehåll. Vissa av ytorna är dessutom belägna i närheten av lokala försurande utsläppskällor. Vid provtagningen insamlades prov från humusskiktet, blekjorden, rostjorden och underlaget. Proven analyserades på pH(H20), pH(KCI), utbytbara halter av väte, aluminium, natrium, kalium, kalcium och magnesium samt utbytesaciditet. I rapporten redovisas även basmättnadsgrad, utbytbara baskatjoner, katjonbyteskapacitet, Ca / Al-kvot samt mättnadsgrader för kalcium, magnesium, natrium, kalium och aluminium.Tillståndet i humuslagret på de undersökta ytorna var relativt gott. Medelvärdet för pH(H20) var högre än riksgenomsnittet och högre än medelvärdet för Västmanlands län respektive västkustlänen (Göteborgs- och Bohuslän samt Älvsborgs län). Halten utbytbart väte och aluminium samt utbytesaciditeten var i medeltal betydligt lägre än de värden som rapporterats för grannlänen (Stockholm och Västmanlands län) och västkustlänen. Humuslagret uppvisade även ett gott tillstånd vad gäller halten av lättillgängliga växtnäringsämnen. Basmättnadsgraden var t. ex. betydligt högre än vad som är normalt för svensk skogsmark och betydligt högre än i grannlänen. Dessutom var kalciummättnaden och Ca/Al-kvoten i regel hög samt aluminiummättnaden mycket låg.Rostjordens tillstånd var sämre än humusskiktets. Länets brunjordar var exempelvis i genomsnitt lika sura i rostjordens översta del som riksgenomsnittet. Podsolerna var dessutom något surare än landets medelpodsol. På fem av de undersökta lokalerna hade rostjorden i sin översta del pH-värden som var < 4.5 (pHH2O). Två lokaler hade pH-värden omkring 4.6 (pHH2O). På sex lokaler uppmättes höga halter av utbytbart aluminium (21-45 ¼ekv/g). Halten var högre än 40 ¼ekv/g på tre av dessa. Detta innebär att den utbytbara aluminiumhalten i länets skogsmark är av samma storleksordning som i Västmanlands län och i västkustlänen men lägre än i Stockholms län och i skånelänen. Basmättnadsgraden uppgick i medeltal till 42 % vilket indikerar ett bra genomsnittligt marktillstånd. Medelvärdet var betydligt högre än för Västmanlands län och Stockholms län. Däremot var lokalernas förråd av basiska näringsämnen i rostjorden högst varierande. På kalklokalerna var baskatjonförrådet mycket högt medan sandlokalerna däremot uppvisade ett mycket lågt förråd. Sandmarkerna uppvisade dessutom höga värden på aluminiummättnaden (70-80 %) samt låga Ca/Al-kvoter (0.1 - 0.2).På merparten av lokalerna var tillståndet i C-horisonten mycket bra. pH-värdet var i medeltal högre än riksgenomsnittet och högre än för Stockholms län. Halten av utbytbart väte var relativt låg på samtliga ytor. På merparten av ytorna konstaterades dessutom låga halter av utbytbart aluminium och låga utbytesaciditeter. Huvuddelen av ytorna uppvisade även ett gott tillstånd vad gäller tillgången på basiska näringsämnen. Både basmättnadsgraden och kalciummättnaden var i medeltal högre på länets ytor än på de undersökta ytorna i Stockholms län. Summan av utbytbara baskatjoner var dock något lägre än för Stockholms län.Även om merparten av lokalerna uppvisade ett gott tillstånd i C-horisonten fanns det dock lokaler där tillståndet var sämre. På tre lokaler var PHH20 d 5. En lokal hade anmärkningsvärt hög halt av utbytbart aluminium. Sex lokaler uppvisade låga värden (< 5 ¼ekv/g) på summan av utbytbara baskatjoner.

  • 22.
    Miljö- och hushållningsprogram för skärgården: Redovisning till Regeringen från länsstyrelserna i Uppsala, Stockholms och Södermanlands län2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Miljö- och hushållningsprogram för skärgården: Redovisning till regeringen från länsstyrelserna i Uppsala, Stockholms och Södermanlands länEtt samlat program fö behandling av områdets miljö- och hushållningsfrågor och förslag till åtgärder.

  • 23.
    Miljömål för Uppsala län 2003-20102003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Miljömål för Uppsala län 2003-2010

  • 24.
    Miljömål för Uppsala län 2008-2010: Faktablad2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Här presenteras de miljömål som gäller för Uppsala län år 2008-2010. Länsstyrelsen ska som statlig myndighet arbeta för att nå dessa mål. Vår förhoppning är att länets kommuner, företag och andra aktörer också tar stöd i målen i sitt fortsatta miljöarbete

  • 25.
    Mätningar 1994/95 i Långtorabäcken i Uppsala län: Årsredovisning för Typområde på Jordbruksmark (JRK)1996Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Långtorabäckens avrinningsområde har inom ramen för miljöövervakningsprogrammet “Typområden på jordbruksmark” undersökts sedan 1994. Vattenföringsstation installerades i området 1994.Området är 3290 ha stort och består av ca 60% åkermark. Djurtätheten är låg. Jordarterna i jordbruksområdet domineras av styva leror och mellanleror. Enskilda hushållsavlopp och gödselvårdsanläggningar inventerades hösten 1995 av Länsstyrelsen. Växtnäringsläckaget från dessa källor beräknades till ca 1200 kg kväve och ca 165 kg fosfor.Avrinningen var under året 372 mm. Avrinningen var högst under månaderna februari t o m maj. Kraftig snösmältning i februari och en nederbördsrik vår medförde att avrinningen blev stor dessa månader.Årstransporten av totalkväve var 37.550 kg medan totalfosfortransporten var 1.920 kg. Kvävetransporten var störst i maj till följd av förhöjda kvävehalter och hög avrinning på den vårbrukade åkermarken. Fosfortransporten var däremot störst i februari i samband med snösmältningen. Partikelbunden fosfor fördes då genom erosion ut i vattendraget.De beräknade utsläppen från hushållsavlopp och gödselanläggningar utgjorde 3% av årets kvävetransport medan de utgjorde 9% av fosfortransporten. Åkermarkens arealförlust av kväve uppskattades till ca 17 kg/ha och av fosfor till ca 0,86 kg/ha.

  • 26.
    Mätningar 1995/96 i Långtorabäcken i Uppsala län: Årsredovisning för Typområde på jordbruksmark (JRK)1997Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Långtorabäckens avrinningsområde undersöks sedan 19994 inom ramen för miljöövervakningsprogrammet "Typområden på jordbruksmark". Området är 3290 ha stort och andelen åkermark utgör ca 60 %. Jordarterna i den jordbruksdominerade delen utgörs av styva leror och mellanleror. Djurtätheten är låg.Avrinningen, 42 mm, var ovanligt liten under det agrohydrologiska året 1995/96 liksom i många andra typområden. Lägre nederbörd än normalt under perioden juli-april i kombination med en kall vinter medförde att avrinningen var liten fram till snösmältningen i början av april då årets största månadsavrinning skedde. Under maj och juni var nederbörden större än normalt vilket medförde att även maj månad hade förhållandevis stor avrinning.Årstransporten av både kväve och fosfor blev även de små, 6110 kg och 159 totalfosfor. Transporterna var koncentrerade till april månad.

  • 27.
    Mätningar 1997/98 i Långtorabäcken i Uppsala län: Årsredovisning för Typområde på Jordbruksmark (JRK)1999Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Långtorabäckens avrinningsområde undersöks sedan 1994 inom ramen för det regionala miljöövervakningsprogrammet "Typområden på jordbruksmark". Området är 3290 ha stort och åkermark utgör ca 50 % av den totala arealen. Jordarterna inom jordbruksområdet domineras av styva leror och mellanleror. Spannmål odlas på ca 75 % av åkerarealen. 1/3 av spannmålsarealen är höstsådd.Nederbörden och avrinning var nära de normala under det agrohydrologiska året 1997/98. Halter av totalkväve och totalfosfor, 3,4 respektive 0,14mg/l, var likaså kring genomsnittet för området. Transporterna från området blev därmed även de nära områdets medelvärde.

  • 28.
    Mätningar 1998/1999 och 1999/2000 i Långtorabäcken i Uppsala län: Årsredovisning för Typområde på Jordbruksmark2001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    1998/1999Långtorabäckens avrinningsområde är 3290 ha stort och åkermark utgör knappt 60 % av den totala arealen. Jordarterna inom jordbruksområdet domineras av styva leror och mellanleror. Under 1998/1999 odlades spannmål på ca 60 % av åkerarealen varav 1/10 var höstsådd spannmål. Ca 16 % av åkermarken låg i träda. Både nederbörd och avrinning under det agrohydrologiska året 1998/99 var de högsta sedan mätningarnas början. Den flödesvägda årsmedelhalten av kväve, 3,2 mg/l, var något låg jämfört med tidigare år. Totalfosforhalten var 0,19 mg/l, vilket var den högsta i mätserien. Årstransporten av totalkväve och totalfosfor blev båda de högsta jämfört med tidigare år.199/2000Långtorabäckens avrinningsområde ingår i det regionala milköövervakningsprogrammet "Typområden på jordbruksmark". Undersökningarna i avrinningsområdet startade 1992 med vattenprovtagningar medan de egentliga undersökningarna startade 1994 då vattenföringsstationer anlades. I denna årsredovisning ges en sammanställning av data för typområdet Långtora beläget inom Örsundaåns avrinningsområde i Uppsala län. Sammanställningen omfattar en kort områdesbeskrivning, halter och transporter av närsalter somt kortfattande kommentarer till resultaten Det agrohydrologiska året 1999/2000 karaktäriserades av en måttlig nederbördsmängd och i förlängningen en låg avrinning. Tillsammans ledde detta till små transporter av kväve och fosfor, framförallt koncentrerade till december och januari då även huvuddelen av avrinningen förekom.

  • 29.
    Mätningar 2000/2001 i Långtorabäcken i Uppsala län: Årsredovisning för typområde på jordbruksmark (JRK)2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det agrohydrologiska året 2000/2001 karaktäriserades av hög nederbörd och avrinning. Halterna av kväve var måttliga medan fosforhalterna var relativt höga. Den höga avrinningen bidrog till att transporterna av både kväve och fosfor blev stora. Av tidigare undersökningsperioder i Långtora är det endast 1998/1999 som haft högre transporter än perioden 2000/2001.

  • 30.
    Naturminnen i Uppsala län2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Naturminnen är en skyddsform som infördes i vårt land redan år 1909. Naturminnen kanutgöras dels av enskilda föremål dels av mycket små områden. I Uppsala län finns ett drygt trettiotal naturminnesobjekt och de utgörs till största delen av träd som är stora, märkliga eller förknippade med berättelser och sägner. I landet som helhet fanns det år 2000 cirka 1400naturminnen.

  • 31.
    Närsaltbelastningen på Ekoln1999Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Närsaltbelastningen på Ekoln

  • 32.
    Om Svealandskustens fisk, fiske och vattenbruk - förvaltningen och miljömålen2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Om Svealandskustens fisk, fiske och vattenbruk - förvaltningen och miljömålen

  • 33.
    Punktkällornas betydelse för närsaltbelastningen på Långtorabäcken i Uppsala län1996Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Långtora avrinningsområde är 32,9 km2 stort och ligger i Enköpings kommun, Uppsala län. Det ingår i “Jordbrukets recipientkontroll” (JRK). Långtora avrinningsområde representerar ett typområde för odlingslandskap i Mälardalen med ett litet inslag av djurhållning och utan större industrier. Området är tämligen flackt, kring 20-40 meter över havet. Åkermarken består främst av postglaciala mellanleror, styva leror och till viss del av glacialleror. Jordbruken i avrinningsområdet inventerades med avseende på odlingsåtgärder under 1993. Från 1/7 1994 utförs regelbundet mätningar av bland annat växtnäringsämnen i Långtorabäcken. Syftet med undersökningen var att ta reda på hur stor del, av den totala transporten av fosfor och kväve i Långtorabäcken, som kommer från enskilda avlopp och andra punktkällor. Under hösten 1995 inventerades de enskilda avloppen och vissa kompletteringar av jordbrukens punktkällor (gödselvårdsanläggningar) gjordes också. En fotodokumentation utfördes med betoning på avloppsvattnets vägar. I den preliminära kartinventeringen noterades 202 hus. Under fältinventeringen ströks 69 av dessa, bland annat undantogs ett trettiotal fritidshus med torrklosett. Kvar fanns 133 hus med spillvattenavlopp men då flera hus delade avlopp reducerades antalet avloppsanläggningar till 117. Antalet permanent- boende och fritidsboende i undersökningen uppgick till 345 respektive 11 personer, totalt 356 personer. 70 % av avloppen eller 64 % av de permanentboende saknade rening eller hade endast rening i slamavskiljare. Av 103 hushåll använde över hälften regelbundet miljömärkta (fosforfattiga) tvättmedel. Från de fakta som samlades in gjordes teoretiska beräkningar med hjälp av schablonvärden från olika referenser. För att påvisa den osäkerhet som råder när det gäller schablonvärden framräknades resultaten i intervall med minimum- och maximumvärden. Dessutom gjordes ett “bästa val” där de schabloner användes som antogs ligga närmast de verkliga utsläppsvärdena. Resultatet av “bästa val”-beräkningen presenteras nedan. Retentionen efter avloppsanläggningarna uppskattades vara 10 % av fosfortillskottet från de enskilda avloppen. Fosforbelastningen per år beräknades då till 145 kg vilket utgjorde 8 % av fosfortransporten under måtåret 1/7 1994-30/6 1995. Kväveläckaget beräknades till ca 1100 kg vilket var 3 % av den uppmätta årstransporten. Läckaget från enskilda avlopp beräknat per person och år blev ca 0,4 kg fosfor och 3 kg kväve. Utsläppen årligen från gödselvårdsanläggningar beräknades till 20 kg fosfor och 100 kg kväve. Enskilda avlopp tillsammans med gödselvårdsanläggningar bidrar därmed till växtnäringsläckaget med ca 165 kg fosfor och ca 1 200 kg kväve per år. Detta innebär för dessa punktkällor tillsammans att fosfortransporten var 9 % och kvävetransporten 3 % av den totala transporten från avrinningsområdet under det aktuella mätåret. Dessa siffror kan tyckas låga och det kan mycket väl röra sig om större utsläpp eftersom beräkningarna till stor del är baserade på schabloner. I årsredovisningen för Långtorabäcken anges dessutom att vattenföringen under högflödesperioden kan ha varit överskattad vilket innebär att utsläppen från enskilda avlopp kan vara än större. Punktkällorna i Långtora avrinningsområde är dock av mindre betydelse för belastningen på recipienten än de areella bidragen.

  • 34.
    Rödlistade arter i Uppsala läns grustag2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport är en sammanställning av naturvärden som är noterade i de grus- och sandgropar som av Uppsala kommun, Miljökontoret har tagits upp som mer eller mindre möjliga objekt för deponering av schaktmassor från motorvägs-bygget Uppsala-Tierp.Under år 2001 utfördes även inventeringar i dom öppna grustagen i Uppsalaåsen sträckan Galgbacken, Uppsala - Billudden. Under juli inventerades backsvala samt de rödlistade fjärilarna, liten blåvinge och klöversobermal. I augusti och september inventerades knytlingsäckmal och svenskt jordfly. Till slut gjordes en sammanställning av rödlistade djur som noterats i Uppsala läns grustag samt en sammanställning av tänkbara växt och djurarter som kan uppträda i dessa grustag. Hotfaktorerer för de rödlistade arterna finns även redovisad. Uppsala län har ett särskilt ansvar för liten blåvinge då Uppsala med omgivningar har räknats till de fåtal områden på fastlandet med något tätare förekomster. Ansvaret bör även gälla nedanstående arter. Klöversobermalen där länet hyser de två kända förekomsterna i landet. Knytlingsäckmal vilken i Skandinavien bara är känd från två lokaler i Uppsala län och ett fåtal lokaler i södra Sverige. Bibagge som beskrevs av Linné 1761 och där typexemplaret med största sannolikhet härstammar från Uppsala. Skalbaggen har sedan under 1800 och 1900-tal noterats i några enstaka grusgropar i Uppsala. Under senare år är arten noterad i Sunnerstagropen respektive sandtäkt vid Aspnäs. Till slut bör nämnas bombardbaggen som härom året försvann från sin sista kända fastlandsförekomst en grusgrop i Uppsala. Kan arten möjligen finnas kvar i någon grusgrop i Uppsalatrakten? Backsvalans status har jämförts med inventeringar gjorda 1960, -75, -85 och 99. Backsvalan har vid varjeinventeringstillfälle minskat. Jag för även ett resonemang över möjligheten att bevara backsvalan som häckfågel i länet. I inventeringsområdet är alla kända fynd genom åren av mindre strandpipare, redovisade. För liten blåvinge jämförs årets utbredning, i Uppsala län, med fynd noterade före 1955. Totalt har 33 arter av rödlistade arter med anknytning till grustag behandlats i denna rapport

  • 35.
    Tungmetaller i åkermark i Uppsala län 19961997Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med föreliggande undersökning var att kartlägga tungmetalltillståndet i matjorden i Uppsala läns åkermark, dels för att få en generell bild av vilka halter som föreligger i olika delar av länet, dels för att kunna bedöma i vilken utsträckning tungmetallhalter som begränsar möjligheten att tillföra avloppsslam föreligger. I projektet ingick också att undersöka om haltförändringar kunde påvisas i några åkrar som tillförts avloppsslam.Kartläggningen innefattar en provtagning täckande hela Uppsala län med en förtätad provtagning inom Uppsala kommun. Till data framtagna inom detta projekt har också lagts data som framtagits inom en nyligen genomförd rikstäckande kartering. Inom denna fanns också en del data från alvprover att tillgå. Sammanlagt redovisas här data från 388 matjordsprover från slumpmässigt fördelade provpunkter.pH-värdet i länets åkerjordar är relativt högt med ett medelvärde på 6,5, vilket beror på dominans av lerrika jordar med inslag av kalkhaltigt modermaterial. 79 % av matjordarna har P-AL-värden motsvarande klass III eller högre, vilket innebär att tillåten fosforgiva via avloppsslam begränsas till 22 kg per ha. Vid lägre fosforklass får högst 35 kg per ha tillföras.Medelhalterna av bly, kadmium, koppar, krom, nickel och zink ligger 24, 13, 92, 95, 92 respektive 59 % högre i Uppsala län än de gör i landet som helhet. För kvicksilver är det ingen större skillnad. Att halterna av många metaller är högre än i andra delar av landet beror till en del på den stora andelen mycket styva lerjordar inom länet. En jämförelse med data från andra undersökningar antyder dock att högre tungmetallhalter i Uppsala län än i andra delar av landet också till en del beror på generellt högre halter i modermaterialet oberoende av mineraljordart. Att mineraljordarten spelar roll beror på att markens finaste kornstorleksfraktion (leret) har naturlig högre tungmetaller än grövre kornstorleksfraktioner. Speciellt halterna av bly, krom, nickel och zink visar en geografisk fördelning, som i stora drag överensstämmer med jordarternas fördelning, och tenderar därför att vara lägst i länets norra delar och öka mot de södra och sydöstra delarna. Koppar, kadmium och kvicksilver tycks vara korrelerade också till matjordens mullhalt och tendera därför föreligga i höga halter i området kring Örbyhus och Gimo där inslaget av mullrika jordar är stort.Några effekter av antropogena källor på tungmetallhalterna i matjorden är svåra att urskilja på de kartor som presenteras. Högre halter av kadmium och kvicksilver i matjorden än i alven tyder dock på att det generellt skett en anrikning av dessa ämnen i matjorden.De höga tungmetallhalterna innebär att stora delar av åkermarken i länet ligger över de gräns- värden som enligt Naturvårdsverkets (SNV) nuvarande föreskrifter anger tillåtlighet för användning av avloppsslam. I Håbo och Enköpings kommuner har nästan alla undersökta jordar halter över gränsvärdet av en eller flera tungmetaller. I Uppsala kommun och länet som helhet har 91 respektive 85 % av åkermarken halter över gränsvärdet. I första hand är det krom- och zinkhalterna som är begränsande. En jämförelse av tungmetallhalterna i åkrar som tillförts 4,5-17 ton avloppsslam per ha med dem i intilliggande referensåkrar utan tillförsel av avloppsslam visar att effekten på markens halter av en engångsgiva är svår att påvisa i denna typ av studie. Att effekterna är svåra att påvisa beror på att de tillförda mängderna är små i förhållande till markens naturliga variation. Budgetberäkningar visar dock att avloppsslamgödsling, med nuvarande balter i slammet, ger en långsiktig ökning av markens halter. För de flesta metaller blir denna haltökning i mark, enligt de data som varit tillgängliga i projektet, större efter gödsling med avloppsslam än om motsvarande mängder (med avseende på fosforinnehåll) gödsel tillförs via NPK eller stallgödsel.

  • 36.
    Tungmetallnedfallet i Uppsala län analyserat 1995-1996 Med fördjupad studie i Uppsala med omgivningar 1970-19951997Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Halterna av tolv metaller (aluminium, beryllium, kadmium, kobolt, krom, koppar, nickel, bly, vanadin, zink, arsenik och kvicksilver) har analyserats i väggmossa (Pleurozium schreberi), som samlats in under åren 1995-96 i Uppsala län. Metallhalterna har även analyserats i bergklomossa (Hypnum cupressiforme), som samlats in under 1995 i Uppsala tätort med omgivningar samt Knivsta.I utvärderingen av metallhalterna i mossa från Uppsala-trakten har även utnyttjats jämförbara värden från analyser av bergklomossa (Hypnum cupressiforme) från i huvudsak samma provtagningsstationer under åren 1970, 1981, 1986 och 1990. Analysvärdena redovisas i tabell (bilagorna 3 och 6). Min-, median- och maxvärdena för Hypnum-materialet från Uppsala-trakten redovisas för respektive år 1970, 1981, 1986, 1990 och 1995 (bilaga 7). Spridningsbilderna för länet respektive Uppsala-området redovisas på kartor (bilagorna 2 och 5). Påverkansområden (depositionsområden) med förhöjda metallhalter har analyserats med hänsyn till förekommande vindriktning under perioden 1990-95 (figur 1) samt möjliga föroreningskällor. Utsläppsmängder från kända, större källor redovisas i tabell (tabellerna 1-3).Utredningen visar att det förekommer påverkansområden i länet med relativt höga halter av tungmetaller i mossa. Dessa halter kan i flera fall kopplas till lokala föroreningskällor med utsläpp till luft.Utredningen visar även att nedfallet i Uppsala-området har minskat under perioden 1970-95 med avseende på samtliga undersökta metaller. För kadmium skedde dock en viss ökning av nedfallet i Uppsala-trakten under 1980-talet. Därefter har kadmiumnedfallet minskat för att under 1995 i stort sett ha nått ner till 1970 år nivå.Minskningen i Uppsala-området kan ses mot bakgrund av de miljöförbättrande åtgärder som vidtagits på fasta anläggningar och på drivmedel till bilar.

  • 37.
    Upplands fladdermöss: Utbredning, täthet och populationsutveckling 1978-19951996Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Utbredning, täthet och populationsutveckling av fladdermöss studerades i Uppland under åren 1978-1995. Djuren inventerades och artbestämdes huvudsakligen efter orienteringslätet som omvandlades till hörbara ljud med hjälp av ultraljudsdetektor.Totalt gjordes 5078 observationer av 11 arter på 1183 lokaler som var spridda i hela landskapet. De tre vanligaste arterna var nordisk fladdermus Eptesicus nilssoni, dvärgfladdermus Pipistrellus pipistrellus och vattenfladdermus Myotis daubentoni. Dessa tre arter utgjorde 73 % av alla observerade fladdermöss. Relativt vanliga var också mustaschfladdermus Myotis mystacinus, Brandts fladdermus Myotis brandti, långörad fladdermus Plecotus auritus, stor fladdermus Nyctalus noctula och gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus, som tillsammans utgjorde 23 % av observationema. De sällsynta arterna var dammfladdermus Myotis dasycnerne, fransfladdermus Myotis nattereri och trollfiaddermus Pipistrellus nathusii, som tillsammans utgjorde 4 % av observationerna. Tätheten av fladdermöss förändrades under 18-års perioden för två “arter” nordisk fladdermus visade en ökande populationstrend medan mustaschfladdermus och Brandts fladdermus tillsammans visade en minskande populationstrend. Ytterligare två arter, troll- och dammfladdermus, är nya för landskapet, och har därmed ökat om man jämför med före 1978. Antalet observationer av dessa arter är dock fortfarande mycket få, och man kan därför inte se någon signifikant trend inom perioden.Tätheten och artsammansättningen är mycket ojämn i landskapet. Generellt var både individantalet och artantalet högre i södra delen, framförallt i Mälardalen och vid vissa näringsrika sjöar. Flera arter har sin nordgräns i Uppland och var mycket sällsynta i de nordligaste delarna. Ett antal mycket värdefulla lokaler och områden med hög täthet och stort artantal presenteras i resultatet. Av dessa lokaler är två områden, Skedviken och Vällnora, särskilt intressanta. Här har tätheten av de två rödlistade arterna dammfladdermus och fransfladdermus varit hög och det vore önskvärt med särskilda hänsyn inom skogs och jordbruk för att kunna bibehålla arterna.

  • 38.
    Uppsala läns referensvatten: Sammanställning och utvärdering 1983-19931995Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Uppsala län har sex kalkreferenssjöar (Edasjön, Norrsjön, Stora Hålsjön, Siggeforasjön, Vikasjön och Örsjön) där en regelbunden provtagning har skett sedan augusti 1983. Provtagningarna har i regel skett tre gånger per år varvid ett vattenprov har tagits i varje sjö på två meters djup. Proverna har sedan analyserats av SNVs miljökontrollaboratorium i Uppsala. Resultaten av analyserna fram till och med oktober 1993 har sammanställts och utvärderats i detta arbete.Resultaten visar att perioden 1983-1993 varit relativt instabil vattenkemiskt sett. Variationen mellan åren har varit stor och flera parametrar har signifikant förändrats beroende på de höga årsmedeltemperaturerna i slutet av perioden. Edasjön har dock under perioden haft stigande fosforhalter som troligen kan härledas till utbyggnad av sommarstugeområdet i dess närhet. Ingen av länets referenssjöar är idag försurad men Stora Hålsjön och Siggeforasjön kan anses som försurningshotade.Den markanvändning som förekommit i referenssjöarnas tillrinningsområden är huvudsakligen skogsbruk. Bebyggelse kan ha inverkan på vattenkvaliteten i Edasjön medan övriga markanvändningsformer är försumbara. Det skogsbruk som bedrivits i referenssjöarnas tillrinningsområden under perioden 1983-1993 har ej kunnat kopplas till förändringar i sjöarnas vattenkemi.Denna rapport ger även förslag till en framtida miljöövervakningsplan för referenssjöarna. De resurser som redan har investerats i övervakningen av de nuvarande referenssjöarna gör att det är önskvärt att dessa sjöar säkerställs som referenssjöar även i framtiden. Provtagningsmetodiken bör dock på flera punkter förbättras. En utökad kontakt och samråd med berörda markägare är önskvärd. Ingrepp i referenssjöarnas närområden bör ske i samråd med länsstyrelsen.

  • 39.
    Vitryggig hackspett -Länsplan för Uppsala län1995Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kunskaperna om den vitryggiga hackspettens förekomst och miljökrav har ökat under hela 1980-talet. Inventeringar har utförts i Uppsala län under flera säsonger och dessa visar på en successiv minskning sen mitten av 1970-talet.För att arten ska kunna överleva och återta något av sin tidigare utbredning krävs ett medvetet och konsekvent arbete med bevarandet av de miljöer hackspetten kan överleva i. För detta ändamål har nu en länsplan gjorts med detaljerad beskrivning av de biotoper som vi idag bedömer som de mest attraktiva för arten. Här i ingår även många idag tomma revir eller "enbart" resumtiva vitryggsmiljöer.Bland de mer konkreta åtgärder som föreslås i planer för Uppsala län är naturreservat för sammanlagt 235,7 ha och förslag till civilrättsliga avtal på sammanlagt 241,3 ha.Skyddandet av värdefulla miljöer för den vitryggiga hackspetten är ett viktigt led i arbetet med att bevara hotade miljöer och arter överhuvudtaget. Sambandet mellan vitryggsförekomster i länet och i övrigt höga naturvärden är påfallande med områden som Andersby ängsbackar, Fiby urskog och Båtfors som några exempel.Länsplanen bygger på material från tidigare arbeten av Gustaf Aulén och Pär Eriksson, och har slutförts av Martin Amcoff och Pär Eriksson under 1989. Kunskapsunderlaget vad gäller förekomst av vitrygg och för den gynnsamma biotoper i länet kan nog sägas vara gott.Fem storområden har fältinventerats och redovisas i detalj. Ytterligare tre (storområden) som bedömts ha lägre värde för arten redovisas översiktligt, liksom sammanlagt 11 mindre objekt belägna utanför storområdena.I kartmaterielt finns de värdefullaste avdelningarna inom de fem viktigaste storområdena, numrerade och inritade på eko-kartor 1:10.000. Alla storområden finns på. topo-kartor 1:50.000 tillsammans med nämnda avdelningar schablonmässigt inritade. På samma topo-kartor finns även 11 stycken objekt inritade med tillhörande beskrivningar under rubriken "objekt utanför storområden". I de storområden som detaljredovisas har enskilda kärnområden urskiljts och förslag till skydd eller skötsel angetts. Dessa särskilt värdefulla biotoper är av central betydelse för arten och måste så långt som möjligt skötas/bevaras i enlighet med länsplanens intentioner. Dessa områden som redovisas i olika avdelningar är strikt avgränsade till de mest optimala miljöerna för den vitryggiga hackspetten. Det är således inga buffertzoner tilltagna kring dem. Förslagen till skydd/skötsel är i första hand gjorda med utgångspunkt för varje enskild avdelning. De kan således omarbetas i viss mån för att exempelvis passa in i ett större reservatsförslag. Avdelningar som föreslagits avtal på eller § 21 SVL kan istället hamna inom naturreservat. Omvänt kan vissa områden som föreslagits bli naturreservat istället skyddas genom civilrättsliga avtal om omständigheterna anses lämpliga för det. Arbetet med att avgränsa värdefulla biotoper har helt ägnats åt de idag oskyddade. Således har ex naturreservat som Andersby ängsbackar och Båtfors lämnats utanför redovisningen. I arbetet med länsplanen är det helt nödvändigt att samarbetsrutiner utarbetas mellan länsstyrelse, skogsvårdsstyrelse och projekt vitryggig hackspett. Detta gäller för såväl reservatsfrågor som löpande samråd för avverkningar och vissa markavvattningsföretag inom de i länsplanen redovisade avdelningarna . Skogsvårdslagens möjligheter till naturvårdshänsyn används flitigt i planen och samråd kring detta får en avgörande betydelse. Om inte den hänsyn som föreslagits i planen går att genomföra på frivillig väg måste skyddet utformas genom avtal eller naturreservat.

  • 40.
    Växtnäringsförluster i Olandsåns avrinningsområde 1987-19901995Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En uppskattning av närsalter från jordbruksmarken i Olandsåns olika delområden har gjorts under fyra år, liksom av punktkällors bidrag. Arealförlusterna av såväl kväve som fosfor var stora till följd av stor andel organogena jordar. En bidragande orsak är antagligen den utdikning som skett.Området har i förhållande till Mellansverige höga växtnäringsförluster från mark. Speciellt gäller detta fosfor. Önskvärt vore att minska dessa liksom de ytterligare tillskott av framförallt fosfor från punktkällor som sker.En bra start att minska växtnäringsförlusterna från den odlade marken är den växtnäringsrådgivningen som getts till lantbrukarna.Väderleksskillnaderna under de fyra åren har medfört stora årliga skillnader i växtnäringsförluster från jordbruksmark (inklusive jordbrukets punktkällor). Tidsperspektivet är därför för kort för att man ännu ska kunna se klara effekter av rådgivningen.

1 - 40 of 40
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf