Denna rapport redovisar resultatet av ett samarbete mellan två projekt, dels ett projekt inom fortlöpande

miljöanalys på SLU, lett av Artdatabanken, dels ett projekt som letts av Länsstyrelsen i Jämtland

tillsammans med Artdatabanken och Skogsstyrelsen. Det senare drivs som ett så kallat miljömålsprojekt,

med medel från Naturvårdsverket. I båda projekten är Riksskogstaxeringen en samarbetspartner.

Grundtanken i båda projekten är att undersöka vilka parametrar i Riksinventeringen av skog (RIS) som

bäst speglar tillståndet för biologisk mångfald.

I ett första steg har arbetsgruppen valt ut ett antal parametrar som bör tas fram och undersökas. I ett andra

steg har SLU tagit fram ett bakgrundsmaterial som diskuterats vidare inom gruppen. Därefter har gruppen

tagit fram ett preliminärt förslag på vilka parametrar som kan vara lämpliga att prioritera för uppföljning

av miljömålen. Förslaget har remitterats till forskare och myndigheter som kan tänkas ha intresse av

innehållet och inkomna synpunkter har inarbetats i föreliggande slutrapport. Innehållet kan utgöra

lämpligt bakgrundsmaterial om tillståndet i skogen, men också som indikatorer och andra mått som kan

användas på olika sätt i uppföljning av biologisk mångfald.

Övergripande kan det konstateras att RIS ger värdefull kunskap om främst utvecklingen av skogliga

strukturer som trädens ålder, trädslag, beståndsålder och andra kvaliteter. Denna information kan bidra till

att beskriva förutsättningarna för den biologiska mångfalden. Ett flertal av parametrarna har haft en

positiv utveckling under miljömålsperioden. Det är däremot inte liktydigt med att utvecklingen för den

biologiska mångfalden utvecklats i en positiv riktning. Detta på grund av att de nivåer som vi har att utgå

från (1999) ofta ligger på en så låg nivå jämfört med många arters behov att det krävs kraftiga

förändringar för att arterna ska kunna utvecklas i positiv riktning.

Projektet har hitintills prioriterat drygt ett tjugotal skogliga parametrar för uppföljning av biologisk

mångfald inom miljömålssystemet. Av de skogliga parametrarna har följande föreslagits få hög prioritet:

•

Antal gamla träd över 121 år per kvadratkilometer, indelat i åldersklasser

•

Areal gammal skog fördelad på skogstyper; tall, gran, barr (ädel, barrädel, barrlöv)

•

Volym död ved av olika trädslag; tall, gran, löv

•

Volym död ved av olika grovlek

•

Areal ädellövskog indelad i åldersklasser

•

Areal ädellövskog fördelat på olika klasser för mängden död ved

De arter och spårtecken från inventeringen som särskilt uppmärksammats är:

•

Hackmärken

•

Vedsvamp

•

Tickor

•

Mjölkört

•

Hänglavar; man- och skägglav

Trots miljöarbetet varit framgångsrikt inom många områden är nuvarande styrmedel och åtgärder inte tillräckliga. Inte något av de miljömål som bedöms på regional nivå kommer att uppnås till år 2020. För Frisk luft är utvecklingen i miljön positiv. För övriga mål bedöms utvecklingen vara neutral eller negativ. Minskad biologisk mångfald påverkar tillsammans med klimatförändringar, övergödning och miljögifter många av de ekosystemtjänster som vi är beroende av för mänsklig välfärd och en hållbar samhällsutveckling. Obalans mellan den tätbefolkade kusten och den glesbyggda landsbygden är en utmaning i länet. Byggandet vid kusten ställer krav på en hänsynsfull bebyggelseutveckling som tydligt beaktar miljökvalitetsmålen. De mål som rör biologisk mångfald och bevarande av kulturmiljö följer en neutral eller negativ trend. I odlingslandskapet leder färre lantbrukare och brist på betesdjur till igenväxning av hagmarker. Livsmiljöer försvinner och arter får det svårare att överleva. Lagring av flisvirke sommartid utgör ett hot, främst mot insekter. För att god ekologisk status ska uppnås i vattendragen behövs ny vattenlagstiftning och mer resurser för tillsyn. I Blekinges kustvatten är övergödning ett stort miljöproblem och det krävs kraftfulla åtgärder för att minska näringsläckaget. Arbetet med vattenförsörjningsplaner behöver fortsätta för att trygga framtida dricksvattenförsörjning. De senaste årens fynd av PFAS i dricksvatten visar på vikten av att skydda vattentäkter, genomföra riskbedömningar och undersöka förekomst av föroreningar. Internationella överenskommelser om kemikalier och minskade utsläpp till luft och vatten är nödvändigt för att uppnå uppsatta mål. Dessutom behövs en omställning till ett samhälle som baseras på förnybar energi. För att skapa en hållbar framtid måste vi förändra vår livsstil och vår attityd till konsumtion. Åtgärder såsom kommunala insatser för en giftfri förskola och att ställa miljökrav vid upphandling är steg i rätt riktning. Det pågår alltså insatser som förbättrar tillståndet i miljön, men det går för långsamt. Det krävs mer resurser och modiga politiska beslut för att möjliggöra en hållbar framtid, den framtid som vi är skyldiga våra barn!

I Blekinge bedöms inte något miljökvalitetsmål vara möjligt att nå till år 2020. För att kunna lämna över ett hållbart samhälle till nästa generation krävs förebyggande arbete, ef􆙥􆭴􆥶􆄠􇍴􇥲􆵥􆑥􆰠􆽣􆠠􆙬􆕲􂃥􇑧􎑲􆑥r. Ambitionerna måste öka och miljöfrågorna prioriteras högre på den politiska agendan.De mål som rör biologisk mångfald och bevarande av kulturmiljö följer enneutral eller negativ trend. I odlingslandskapet leder färre lantbrukare ochbrist på betesdjur till igenväxning av hagmarker. Livsmiljöer försvinner och􆅲􇑥􇈠􆛥􇈠􆑥􇐠􇍶􎕲􆅲􆔠􆅴􇐠􏙶􆕲􆱥􇙡􂸠􄱡􆝲􆥮􆜠􆅶􂁦􆱩􇍶􆥲􆭥􂁳􆽭􆵡􇉴􆥤􂁵􇑧􏙲􂁥􇑴􂁨􆽴,främst möte insekter.För att god ekologisk status ska uppnås i vattendragen behövs ny vattenlagstiftning och mer resurser för tillsyn. I Blekinges kustvatten är övergödning ett stort miljöproblem och det krävs kraftfulla åtgärder för att minska näringsläckaget. Arbetet med vattenförsörjningsplaner behöver fortsätta för att trygga framtida dricksvattenförsörjning. De senaste årens fynd av PFAS i dricksvatten visar på vikten av att skydda vattentäkter, genomföra riskbedömningar och undersöka förekomst av föroreningar.Obalans mellan den tätbefolkade kusten och den glesbyggda landsbygden är en utmaning i länet. Byggandet vid kusten ställer krav på en hänsynsfull bebyggelseutveckling som tydligt beaktar miljökvalitetsmålen.Internationella överenskommelser om kemikalier och minskade utsläpp till luft och vatten är nödvändigt för att uppnå uppsatta mål. Dessutom behövs en omställning till ett samhälle som baseras på förnybar energi. För att skapa en hållbar framtid måste vi förändra vår livsstil och vår attityd till konsumtion. Lokala och regionala åtgärder såsom arbete för en giftfri förskola och minskade utsläpp av mikroplaster är steg i rätt riktning.Minskad biologisk mångfald påverkar tillsammans med klimatförändringar, övergödning och miljögifter många av de ekosystemtjänster som vi är beroende av för mänsklig välfärd och en hållbar samhällsutveckling. Det pågår insatser som förbättrar tillståndet i miljön, men det går för långsamt. Det krävs mer resurser och modiga politiska beslut för att möjliggöra en hållbar framtid, den framtid som vi är skyldiga våra barn!

Gävleborgs miljömål och åtgärdsprogram 2014-2020

The White-backed woodpecker Dendrocopus leucotos is one of Sweden’smost-threatened birds, with just a handful of nesting pairs. It has been classified as Critically endangered (CR) since the 1970s, and is an emblematic bird for nature conservation in forests. Until the early 1900s it bred across most of Sweden, but during the last decades most pairs have bred in the area between the provinces of Dalsland, Värmland and Uppland/Gästrikland. It is dependent on forests with old deciduous trees and plenty of dead hardwood, where it feeds mostly on large larvae of beetles and other insects. The severe decline of the species is the result of an equally severe decline in forests with suitable, natural structures. It used to occupy forest successions after wildfires and alluvial forests, but today the best habitats are found in abandoned agricultural land, overgrown with broad-leaved forests with little influence of forestry. There is an urgent need for restoration of this type of forests, which are often home to many other red-listed species.

NGOs as well as forestry companies and authorities have worked with conservation of the White-backed woodpecker since the 1980s. The first action plan was published in 2005. Since the actions so far have not resulted in any real signs of recovery, this action plan proposes that future work should be concentrated to five focus areas: Forsmark, Dalälven, Fagersta,Klarälven, SydvästraVärmland–östraDalsland. In these areas, protection andmanagement of suitable habitats will be performed with the aim of cre-ating good breeding territories and, with additional release of captive-bred young, the establishment of breeding populations.

Important actions are cutting of spruce in deciduous forests and creating dead deciduous wood, in addition to prescribed burning and hydrological restoration of alluvial forests. The forestry companies’ work on restoration and creation of deciduous forests is especially important for the Whitebacked woodpecker.

Advising and a dialogue with forestry will also take place in an additional eight areas, considered to be of large value for the species and with a potential to accommodate populations of the species in the long term.

During the early phase, a population viability analysis (PVA) and an analy sis of landscapes with a good future potential for the species will be made, which may result in adjustments in the selected core areas.

The cost for the conservation measures, to be funded from the Swedish Forest Agency’s and SEPA’s allocation for the action plan, is estimated at € 2 900 000 and € 550 000, respectively, during the actions plan’s validity period 2017–2021. Actions financed by the SEPA budget for protection and management of sites are, however, not included in this figure. Voluntary protection and management by forestry is also crucial for the action plan.

2 Summary

This report represents the final report on the Government assignment.

2.1 The Komet Programme

The Swedish Environmental Protection Agency, the Swedish Forest Agency and Skåne County Administrative Board have been commissioned by the Government to conduct activity regarding complementary methods for the protection of nature in five major geographical areas. This task is intended to contribute to increasing the use of nature conservation agreements, and the interest of landowners in contributing to nature conservation was to be tapped. The task has been carried out as a project with a national project working group, a steering group and a reference group, as well as in close collaboration with regional authorities and stakeholder organisations. The activity was initiated in May 2010 in five areas, known as Komet areas.

The project briefly entailed ascertaining the level of interest among landowners in formal protection of forests by providing wide-ranging information. The regional authorities did not undertake any outreach activity in the Komet areas. Instead, work on protection was based on the landowners' expressions of interest. Cases commenced previously, as well as acute threats to sites of special forest biology interest were, however, dealt with by the authorities in the usual way in the five Komet areas. The strategic approach according to the National Strategy for the Formal Protection of Forests was therefore not implemented in full.

2.2 Results

2.2.1 Fulfilment of the environmental objective Sustainable Forests

A total of 292 sites containing a total area of 1 130 hectares of productive forest land were protected under the Komet programme up to 31 March 2014: 138 habitat protection areas, 123 nature conservation agreements and 31 agreements on the establishment of nature reserves. The average area of the protected sites within the Komet areas was smaller than outside. The protective value as indicated by sorting into value groups is somewhat lower in the protected areas within the Komet Programme than outside.

2.2.2 Use of nature conservation agreements

The use of nature conservation agreements has increased in the Komet areas, as compared to the rest of the country, but the average acreage protected by nature conservation agreements was smaller in the Komet areas than in the rest of the country.

2.2.3 Tapping of the interest of landowners in nature conservation

A total of 802 expression of interest were received during the programme period. This means that around two per cent of landowners in the Comet areas submitted expressions of interest. Around 83% of the assessed expressions of interest related to some extent to a site of special forest biology interest. A third of these in turn were areas not previously registered as woodland key habitats or objects of conservation value. The wishes of landowners regarding form of protection in the programme were largely met. To the extent that the Komet programme was known about, the project gained a positive reputation in many respects with regard to collaboration between landowners and authorities. Several of the reference group's organisations reported that the Komet programme as a way of working was well received by landowners in the Komet areas, as well as by their representatives.

2.2.4 Costs

The aggregate costs of the Komet programme in 2010-2014 were just over SEK 30 million in administrative costs and just over SEK 77 million in compensation paid to landowners. This is equivalent to an administrative cost of around SEK 27 000 per hectare and average compensation to landowners of just over SEK 68 000 per hectare.

2.3 Conclusions

Overall it can be noted that the Komet programme has developed favourably in several respects during the programme period. Target fulfilment regarding the acreage of protected forest improved, use of nature conservation greements increased, collaboration at various levels was enhanced and administrative costs decreased. At the same time, the contribution of the Komet programme to fulfilment of the objective remains low compared with outside, and the quality of the nature conservation agreements in terms of both acreage and protective value was lower than outside. Collaboration and information within the Komet programme could have been developed significantly more, particularly as three out of every four landowners were still unaware of the programme when it came to an end. The administrative costs of the Komet programme were high compared to ordinary work on formal protection of forests in the rest of the country.

Activity under the Komet programme was in progress for four years, and a great deal needs to undergo further development before this complementary method can make a substantial contribution to fulfilling the objective, increased use of nature conservation agreements and at reasonable cost. At the same time, the Komet programme has contributed to very positive effects such as improved cooperation between between authorities and between authorities and the landowners' organisations. Active involvement of forestry stakeholders with information efforts has proved essential for continued successful activity and at reasonable cost to the authorities. Forestry stakeholders have also shown a strong commitment to the Komet programme. It has also been found that the interest of individual landowners in nature conservation has been stimulated and previously unregistered natural assets have been captured. This is experience that should be exploited in continued work on formal protection of forests.

2.4 Continued work on formal protection of forests

We propose that a complementary working method for formal protection of forests with easier opportunities for landowner initiatives should be introduced nationwide from 2015. This working method would be applied alongside other tools in conservation efforts which involve work on site protection based on initiatives from the authorities, which is entirely in line with the expectations expressed by the Government.

We note at the same time that in the spring budget the Government has not given notice of any boost to the appropriations. Introduction of this way of working and the structure of the work with formal protection of forests will therefore have to be adapted firstly to the resources affected agencies have at their disposal and secondly to the degree to which representatives of forest owners can become involved. We therefore consider that the appropriations should be strengthened, firstly in view of the above and secondly in view of the fact that there is now a long "queue" of property owners throughout the country for whom agreements on compensation are ready in practice but where there is a lack of funds to conclude final agreements.

An estimate, based on the Komet programme, of costs of introducing the working method during the first three years is presented. A total sum of SEK 116 million is estimated for the period 2015-2017. After initial start-up costs in 2015, the additional administrative cost of this working method is put at just over SEK 30 million per year.

The consequences of introduction within the framework of existing resources are discussed in the report. Both agency appropriations and appropriations for compensation of landowners are already judged to be inadequate today, both in relation to the high level of interest among landowners in formal protection of forests and to fulfilling the objective of Sustainable Forests. The introduction of the working method with the additional costs it entails is thus considered to mean that the "queue" of landowners waiting for compensation will continue to grow.

The main features of the positions we presented to the Government in February 2014 are outlined in section 7. A further three months of activity in the Komet programme, from 1 January 2014 to 31 March 2014, have further confirmed the basis for the positions presented at that time.

The instructions for continued work on introducing the complementary way of working throughout the country are not discussed in detail in this final report. This is an issue that merits further consideration so that the experience gained in the Komet programme can be put to use, among other things in consideration of prevailing financial circumstances. It is intended that the instructions will be drawn up by the authorities during the autumn of 2014, in dialogue with the county administrative boards, representatives of forestry and environmental organisations.

Markägarenkäten

1 är ett något förenklande namn för en verksamhet som bedrivits

av Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket under några år. Med hjälp av kvalitativa

undersökningar i form av intervjuer och fokusgrupper, liksom med kvantitativa

enkätundersökningar, har ett kontrakterat företag hämtat in, sammanställt och

rapporterat om markägares syn på processerna inom formellt skydd av skog. Det

är tre olika juridiska skyddsinstrument som har ingått: naturreservat bildade av

länsstyrelserna och biotopskyddsområden och naturvårdsavtal bildade av Skogsstyrelsen.

Markägarenkäten initierades av Skogsstyrelsen, och planering och faktaöverblickar

påbörjades under 2007. I januari 2008 lämnades två uppdrag från regeringen

till Naturvårdsverket respektive Skogsstyrelsen, vilket gav ramarna för den

verksamhet som sedan har genomförts.

Det är viktigt att notera att det utöver resultat och summeringar som har gjorts

från undersökningarna, finns ett förhållandevis fylligt sidomaterial som tillgång

efter det genomförda arbetet. Denna information kan vara värdefull i andra sammanhang

än i frågor om formellt skydd, eller när det handlar om Markägarenkäten

i sig själv. Se vidare om detta i kapitlet som tar upp undersökningsresultaten.

Upplägget av verksamheten och genomförandet av undersökningarna har i allt

väsentligt löpt på väl enligt planering. De två undersökningsomgångar som totalt

har genomförts har gett underlag som är till nytta för inblandade aktörer och

kan utvecklas vidare.

Mycket av vunna erfarenheter betonar området kommunikation

Undersökningsresultaten och analyserna av dem ger både positiva och negativa

omdömen för Skogsstyrelsen att ta till sig och arbeta vidare med. Myndigheten får

ett ganska bra betyg, men det finns viktiga områden med förbättringspotential. De

förbättringar som bör övervägas finns framförallt inom arbetet med biotopskydd.

Det är viktigt att notera att det här märks en viss trendförsämring i omdömena

under de fyra år som undersökts. Även om just detta resultat inte är statistiskt signifikant

bör det beaktas i myndighetens fortsatta arbete.

Den kursiverade texten i kapitlet med analyser och förbättringsförslag (s. 18-25)

visar i kort form de förbättringsförslag delrapporten lämnar för arbetet med biotopskyddsområden

och naturvårdsavtal.

Även i kapitlet som utvärderar hela

MEK-verksamheten finns motsvarande kursiverad text med slutsatser och förslag.

Mycket av det viktigaste, kan summeras som önskade förbättringar inom området

kommunikation, information och relation

. I grunden handlar det inom verksam-

1

Några använda förkortningar i delrapporten:

MEK: Markägarenkäten

BS: biotopskyddsområde, verksamhet inom biotopskydd

NVA: naturvårdsavtal,verksamhet inom naturvårdsavtal

2

heten med formellt skydd om att skapa och upprätthålla relationer under såväl

lätta som svåra omständigheter. Det är framförallt kapitlet med analyser och förbättringsförslag

här i delrapporten som tar upp dessa frågor.

Delrapportgruppen ser i vissa enkätresultat en

positiv potential till en utvecklad

samverkan

mellan staten, markägare och eventuellt andra aktörer, när det handlar

om biotopskyddsområdena och naturvårdsavtalen. Det gäller bl.a. enkätfrågor om

att vara med i skötselarbete, stolthet över att ha ett skyddat område på sin mark

respektive vilka mål markägaren ser som viktiga med sitt skogsägande och skogsbruk.

Denna positiva potential bör uppmärksammas och analyseras.

Fortsatt arbete med Markägarenkäten

Referensgruppen för Markägarenkäten (se närmast följande kapitel) betonade vid

sitt möte i januari 2010 att det är viktigt att undersökningarna löper på under fler

år. Ifall det skulle finnas någon svaghet i frågeupplägget eller i enskilda frågor så

är detta av mindre vikt – det viktigaste är nu att systematiskt hålla fast vid upplägg

och frågor och samla material från fler år som har rätt jämförbarhet och ger en

längre tidsserie. Delrapportgruppen delar den uppfattningen.

Skogsstyrelsen har ambitionen att fortsätta undersökningarna under verksamhetsåret

2010. Förhoppningsvis kan framförallt enkäterna för det formella skyddet

under 2009 genomföras, och eventuellt ytterligare någon kompletterande aktivitet.

3