Publications
Change search
Refine search result
12345 1 - 50 of 204
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Aastrup Lotta, Mats
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Lewin-Pihlblad, Lotta
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Gierup, Jonas
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    McCarthy, Jenny
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Åsman, Magnus
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Förslag till nytt nationellt miljöövervakningsprogram för grundvatten inom Sötvattenprogrammet2006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vi har utrett i vilken utsträckning en kombination av trendstationer och omdrevsstationerkan svara upp till ramdirektivets krav avseende den kontrollerande övervakningen avförekomster som inte bedömts vara utsatta för risk att inte nå målen.

  • 2.
    Aastrup, Mats
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Lewin Pihlblad, Lotta
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    McCarthy, Jenny
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Screening av miljögifter i grundvatten - sammanställning av undersökningar gjorda 2003-20092010Report (Other academic)
  • 3.
    Ahlcrona, Eva
    Executive, Myndigheter, Lantmäteriet.
    Förändringskartering av busk- och trädtäckning med satellitdata2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ett av de 15 miljömålen är ett rikt odlingslandskap. Ett delmål inom detta miljömål är att senast år 2010 ska samtliga ängs- och betesmarker skötas på ett sätt att deras värden bevaras. Natura 2000 är ett nätverk som byggs upp inom EU för att skydda värdefulla naturområden som är av särskilt intresse från naturvårdssynpunkt. Flera hävdberoende habitat ingår i nätverket. Öland med dess öppna odlingslandskap är unikt och flera aktiviteter pågår för att hålla landskapet på Öland öppet. Inom LIFE projektet ”Strandängar och våtmarker i det öländska odlingslandskapet” (2000-2004) som Länsstyrelsen i Kalmar driver är ett behov att få ett mått på hotbilden för markers förbuskning. Grad av förändringen skall vara 30% skillnad eller bättre i täckningsgrad av buskar och träd. Målet är att med satellitdata kartera förändrad täckningsgrad av buskar och träd med en metod tillämpbar för hela Sverige.

  • 4.
    Andersson, Elin
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Jämtlands län.
    Kempe, Göran
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Larsson, Artur
    Siira, Ulrika
    Executive, Myndigheter, Skogsstyrelsen.
    Uppföljning av biologisk mångfald meddata från Riksskogstaxeringen: Slutrapport, mars 20122012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar resultatet av ett samarbete mellan två projekt, dels ett projekt inom fortlöpande

    miljöanalys på SLU, lett av Artdatabanken, dels ett projekt som letts av Länsstyrelsen i Jämtland

    tillsammans med Artdatabanken och Skogsstyrelsen. Det senare drivs som ett så kallat miljömålsprojekt,

    med medel från Naturvårdsverket. I båda projekten är Riksskogstaxeringen en samarbetspartner.

    Grundtanken i båda projekten är att undersöka vilka parametrar i Riksinventeringen av skog (RIS) som

    bäst speglar tillståndet för biologisk mångfald.

    I ett första steg har arbetsgruppen valt ut ett antal parametrar som bör tas fram och undersökas. I ett andra

    steg har SLU tagit fram ett bakgrundsmaterial som diskuterats vidare inom gruppen. Därefter har gruppen

    tagit fram ett preliminärt förslag på vilka parametrar som kan vara lämpliga att prioritera för uppföljning

    av miljömålen. Förslaget har remitterats till forskare och myndigheter som kan tänkas ha intresse av

    innehållet och inkomna synpunkter har inarbetats i föreliggande slutrapport. Innehållet kan utgöra

    lämpligt bakgrundsmaterial om tillståndet i skogen, men också som indikatorer och andra mått som kan

    användas på olika sätt i uppföljning av biologisk mångfald.

    Övergripande kan det konstateras att RIS ger värdefull kunskap om främst utvecklingen av skogliga

    strukturer som trädens ålder, trädslag, beståndsålder och andra kvaliteter. Denna information kan bidra till

    att beskriva förutsättningarna för den biologiska mångfalden. Ett flertal av parametrarna har haft en

    positiv utveckling under miljömålsperioden. Det är däremot inte liktydigt med att utvecklingen för den

    biologiska mångfalden utvecklats i en positiv riktning. Detta på grund av att de nivåer som vi har att utgå

    från (1999) ofta ligger på en så låg nivå jämfört med många arters behov att det krävs kraftiga

    förändringar för att arterna ska kunna utvecklas i positiv riktning.

    Projektet har hitintills prioriterat drygt ett tjugotal skogliga parametrar för uppföljning av biologisk

    mångfald inom miljömålssystemet. Av de skogliga parametrarna har följande föreslagits få hög prioritet:

    Antal gamla träd över 121 år per kvadratkilometer, indelat i åldersklasser

    Areal gammal skog fördelad på skogstyper; tall, gran, barr (ädel, barrädel, barrlöv)

    Volym död ved av olika trädslag; tall, gran, löv

    Volym död ved av olika grovlek

    Areal ädellövskog indelad i åldersklasser

    Areal ädellövskog fördelat på olika klasser för mängden död ved

    De arter och spårtecken från inventeringen som särskilt uppmärksammats är:

    Hackmärken

    Vedsvamp

    Tickor

    Mjölkört

    Hänglavar; man- och skägglav

  • 5.
    Andersson, Lars
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI. SMHI (Sveriges meterologiska och hydrologiska institut); Stockholms universitet.
    Larsson, Ulf
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för ekologi, miljö och botanik.
    Varför fosfor ökar och kväve minskar i egentliga Östersjöns ytvatten2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det senaste decenniets utveckling i egentliga Östersjön visar på kvarvarande luckor i vårkunskap om de mycket komplicerade biogeokemiska processer som reglerar vårahavsekosystem. Efter flera decenniers ökning av mängden näringsämnen i egentligaÖstersjöns ytvatten vände trenden i början av 1990-talet, då koncentrationerna av bådefosfor och kväve minskade under flera år. Men de senaste åren har koncentrationen avfosfor åter ökat snabbt och nått rekordnivåer, medan kväve fortsatt minska. Ingen avdessa förändringar kan kopplas till ändrad belastning från land, utan beror på variationer iinterna biogeokemiska processer med fluktuationer i tillgången på syre som en styrandefaktor. Syresituationen i egentliga Östersjöns djupvatten bestäms av balansen mellanbehovet av syre för att bryta ner det organiskt material som sedimenterar frånvattenmassan ovanför salthaltssprångskiktet och tillförseln av syre med det vatten somströmmar in genom Öresund och de danska sunden och blir Östersjöns djupvatten. Närsalthalten och därmed tätheten hos det inströmmande vattnet är tillräckligt hög jämförtmed befintligt bottenvatten rinner det inströmmande vattnet längs botten och lyfter uppdet syrefattiga bottenvattnet, annars sker inlagringen på en mellannivå. Stora inflöden avvatten med hög salthalt som förmår ersätta djupvattnet i hela egentliga Östersjön ärsällsynta. Däremot tillförs djupvattnet varje år stora mängder vatten som lagras ingrundare. Det senaste stora saltvatteninflödet skedde i januari 2003 och har nu medfört attdet finns syre i djupvattnet i hela egentliga Östersjön, utom i västra Gotlandsbassängen,medan syrefritt vatten med svavelväte fortfarande finns kvar strax under haloklinen. Närinflödet kom 2003 hade det gått ett decennium sedan de förra stora inflödena som skeddevintern 1993/94 och hösten 1994. Syresituationen förbättrades tillfälligt efter dessainflöden, men försämrades åter snabbt till den värsta sedan mätningar påbörjades på1890-talet.Inflödet av djupvatten till egentliga Östersjön styrs av vädret, varför tiden mellan storainflöden kan variera avsevärt. Följderna kan bli stora och långvariga (flera decennier)variationer i mängd och fördelning av näringsämnen i egentliga Östersjöns vattenmassa.Enkla antaganden om att förhållandena i ytvattnet direkt återspeglar belastningen påÖstersjön behöver modifieras och analysen av miljöövervakningsdata fördjupas. Modernforskning betonar, liksom Havsmiljökommissionen (SOU 2003:72), vikten av en ’adaptivförvaltning’ av havet där effekterna av insatta åtgärder kontinuerligt övervakas ochutvärderas. För detta behövs en fördjupad kunskap om hydrodynamiska ochbiogeokemiska processer, med utveckling av avancerade modeller för att kunna särskilja ivad mån observerade förändringar beror på mänskliga åtgärder eller på förändrat klimat.

  • 6.
    Andersson, Pia
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Håkansson, Bertil
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Håkansson, Johan
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Sahlsten, Elisabeth
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Havenhand, Jonathan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet, Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Thorndyke, Mike
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet, Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Dupont, Sam
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet, Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Marine Acidification: On effects and monitoring of marine acidification in the seas surrounding Sweden2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Surface waters in the world oceans have already experienced a pH reduction of about 0.1 units (OSPAR, 2006.) The trend indicates further decrease of pH and is most probably due to increased uptake of atmospheric CO2 and less buffering capacity of ocean waters. The trend is similar in the waters surrounding Sweden. RESEARCH NEEDS Since there is an alarming absence of information regarding the effects of near-future levels of ocean acidification on Swedish marine taxa, there is a clear research need on: • investigations of the effects of ocean acidification on the early life-history stages of key ecosystem-structuring species, and commercially important species of fish and shellfish • ecosystem-level mesocosm studies of the impacts of ocean acidification on Swedish marine systems • improved regional-scale modelling of acidification mechanisms in Swedish coastal waters • testable ecosystem-scale food-web models to articulate with regional acidification models • improved definition of chemical equilibrium constants between pH, AT and CO2 in low saline waters. ACTIONS TO IMPROVE MONITORING At present, pH and AT are monitored monthly at standard depths at 7 stations in Skagerrak, Kattegat and Baltic Proper within the national monitoring programme. Of these are 2 located in coastal waters (Halland and Småland; Type 5 and 9). We recommend that Sweden work to improve the status of pH and AT to be Core variables instead of Main variables in HELCOM COMBINE “High frequency Sampling” program taking into account the last 15 years negative trends in pH in waters surrounding Sweden as well as in the global oceans. We recommend that besides the standard para-meters monitored in the national monitoring program, pH, AT and DIC should be monitored. For completeness, primary production should also be monitored. Below are three monitoring recommendations, where the first is divided into a lowest level and a recommended level. 1. Lowest level: Within the national monitoring program, at least one station per open sea area and all costal stations measure acidification parameters on a monthly basis in the entire water column at standardized depths. The national and regional monitoring programmes should be upgraded in the Gulf of Bothnia so that pH and AT is monitored at standard depths at least monthly at one station each in the Bothnian Bay and Bothnian Sea. Also 2 coastal stations in the Gulf of Bothnia should be established. In addition, one coastal station should be established within Type 14 in the Baltic Proper. 1. Recommended level: the national monitoring program should have at least one station per open sea area and if the area is characterized by strong gradients or other features, there should be more than one station. Some of the stations in the regional monitoring programmes should be upgraded with acidification parameters, for a better geographical coverage. The acidification parameters should be measured on a monthly basis in the entire water column at standardized depths. 2. We recommend that an investigative monitoring is established by extending the parameters that are needed to firmly improve the chemical stability constants between pH, AT, DIC and pCO2 in low saline waters. This can be done by just extending the sampling program at selected monitoring stations. Sampling should cover a period of 2 to 3 years. 3. We recommend that direct water measurement of pCO2 for monitoring purposes should be assessed after the recommendation above is evaluated and that ongoing research projects on pCO2 measurements using ferryboxes are finalised. RECOGNISED PROBLEM AREAS • There are only few long time series of acidification parameters. The time period of measurements is rather short. • The geographical coverage of measurements is rather limited in the waters surrounding Sweden. • The chemical stability constants between pH, AT, DIC and pCO2 are not optimized in low saline waters. • pH budgets are difficult to calculate. • Models need to be improved in order to display present and future small and large scale scenarios. • Little is known of the biological, ecological and economical effects of the current and near future marine acidification. Further research is required.

  • 7.
    Andersson, Stefan
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Arvelius, Johan
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Verbova, Marina
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Omstedt, Gunnar
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Torstensson, Martin
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Identifiering av potentiella riskområden för höga halter av benso(a)pyren: Nationell kartering av emissioner och halter av B(a)P från vedeldning i småhusområden2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den här studien är en kartläggning och screening av emissioner och halter av benso(a)pyren (B(a)P) i Sverige. Syftet är att identifiera potentiella riskområden för överskridande av miljökvalitetsnormen (MKN). Ett övervägande bidrag till haltnivåerna till B(a)P är emissioner från den småskaliga vedeldningen, varför studien går ut på att beräkna och fördela emissionerna från uppvärmning av småhus.

    Metodiken består översiktligt av tre delar; beräkning av kommunvisa emissioner av B(a)P i Sverige, fördelning av dessa årsemissioner inom kommunerna på ett raster om 1 km × 1 km samt beräkning av årsmedelhalter utifrån detta emissionsraster.

    För att beräkna kommunvisa årsemissioner av B(a)P utnyttjas:

    · Statistik från MSB över antalet eldstäder (vedpannor, lokaleldstäder, pelletspannor och oljepannor) i de olika kommunerna/räddningstjänstförbunden. Ett medianvärde över åren 2008-2012 används eftersom datamaterialet innehåller större osäkerheter för enskilda år.

    · Småhusens energibehov beräknas med modellen ENLOSS (Taeser och Andersson, 1984; Taeser et al., 2006) för två fall; år 2012 samt ett normalår (dvs. energibehovet för ett genomsnittligt meteorologiskt år för referensåren 1960-1990).

    · Antaganden om eldvanor och andel bränsle görs utifrån erfarenheter från Västerbottenprojektet (Omstedt et al., 2014) samt kännedom om antal anslutna småhus till fjärrvärmenät per kommun.

    · Emissionsfaktorer per typ av eldstad samt verkningsgrad används utifrån en sammanställning över dagens kunskapsläge (överensstämmande med Västerbottenprojektet).

    De kommunvisa emissionerna fördelas sedan inom kommunen i ett grid om 1 km × 1 km utgående från antal kvadratmeter boyta småhus per km2 från fastighetsregistret. För pannor används dessutom tätortsvis statistik från Energimarknadsinspektionen över antal anslutna småhus till fjärrvärmenät, som vi enligt egen fördelning applicerar tätortsvis.

    Slutligen beräknas årsmedelhalter av B(a)P utifrån emissionsrastret på 1 km × 1 km utgående från linjära samband mellan emissioner och halter från tidigare genomförda lokalskaliga spridningsberäkningar med SIMAIR-ved i Västerbottenprojektet. Olika faktorer används för områden som domineras av vedpannor respektive lokaleldstäder, eftersom emissionerna är större och mer koncentrerade från vedpannor. De haltmått som tas fram är kartans högsta värde (KHV) samt kartans ytmedelvärde (KYM), vilket sedan sammanställs kommunvis för maximala gridrutan i varje kommun i syfte att identifiera potentiella riskområden för överskridande av MKN.

    Huvudslutsatserna från studien är följande:

    Årsemissioner av B(a)P

    · Beräkningarna i studien ger nationella totalemissioner av B(a)P från småskalig uppvärmning (år 2012) på 880 kg år–1 för vedpannor, 630 kg år–1 för lokaleldstäder, 3.6 kg år–1 för pelletspannor och 4.3 kg år–1 för oljepannor.

    · Beräkningarna av kommunvisa totala årsemissioner av B(a)P från småhusens småskaliga uppvärmning (summan av vedpannor, lokaleldstäder, pelletspannor och oljepannor) ger nivåer på mellan 300 – 25 000 g år–1. Störst totalemission (mellan 20 000 och 25 000 g år–1) beräknas för Skellefteå, Stockholm, Sundsvall, Norrtälje och Gotland.

    · De högsta årsemissionerna av B(a)P från vedpannor, som står för i särklass högst emission per enhet och därmed har störst påverkan på den lokala luftkvaliteten, beräknas för Skellefteå (18 200 g år–1) följt av Örnsköldsvik (13 600 g år–1), Gotland (13 500 g år–1), Sundsvall (12 900 g år–1) och Hudiksvall (12 300 g år–1).

    Årsmedelhalter av B(a)P

    · Utifrån ett linjärt antagande mellan emissioner och halter fås kommunvisa årsmedelhalter av B(a)P 2012 på 0.03 – 1.03 ng m–3 för haltmåttet kartans högsta värde (KHV). Motsvarande värden för kartans ytmedelvärde (KYM) är 0.01 – 0.25 ng m–3.

    · Beräkningarna indikerar att det föreligger risk för överskridande av MKN (>1.0 ng m–3) i vissa enskilda gridrutor i tätorterna Sollefteå och Laholm (avseende årsmedelhalt av B(a)P uttryckt som KHV). Höga årsmedelhalter (>0.8 ng m–3) fås även för Kramfors, Säffle, Arvidsjaur, Boden, Skellefteå och Trollhättan. Detta är kommuner med en stor andel vedpannor i förhållande till lokaleldstäder.

    · Merparten (273 av 290) av kommunerna i Sverige har haltnivåer (KHV) högre än miljökvalitetsmålet Frisk luft (>0.1 ng m–3). Här är påverkan även betydande för utsläpp från trivseleldning med lokaleldstäder.

    · Skillnaden är liten mellan år 2012 och normalåret avseende referensåren 1960-1990; halterna (och emissionerna) är generellt 4 % högre för normalåret, men värdet varierar mellan olika län eftersom energibehovet är beräknat länsvis (från 1 % lägre halter/emissioner i Kronobergs län till 7 % högre halter/emissioner i Örebro län för normalåret).

    Resultatens osäkerhet och användning

    · Studien ska ses som en översiktlig kartläggning och screening av emissioner och halter av B(a)P från småskaliga vedeldningen. Beräkningarna kan anses representera ett ”worst case”.

    · Det finns många osäkerheter och felkällor att beakta. Exempel på indata som påverkar beräkningarna är antalet eldstäder per kommun, antalet småhus anslutna till fjärrvärme, antaganden om eldvanor och emissionsfaktorer.

    · Den i särklass största osäkerheten vad gäller indata är statistiken från MSB över antaleteldstäder per kommun, samt hur eldstäderna fördelas mellan olika kommuner i gemensamma räddningstjänstområden. Detaljeringsgraden av underlaget samt klassificeringen av eldstäderna kan variera betydligt mellan olika kommuner/räddningstjänstförbund.

    · En annan osäkerhet vad gäller indata är statistik från Energimarknadsinspektionen över antalet anslutna småhus till fjärrvärmenät, men de indata bedöms emellertid vara mindre osäkra än antalet eldstäder, åtminstone på kommunnivå. Osäkerheten ligger främst i den geografiska spridningen av de anslutna fastigheterna.

    · Metodiken vad gäller att beräkna lokala halter från emissionsraster på 1 km × 1 km med antagande om linjära samband är också givetvis osäker. Många lokala parametrar som påverkar spridningen fångas inte i beräkningarna. Dock verkar metodiken ändå reproduceragradienter bra och fungerar tillfredställande till översiktliga kartläggningar såsom denna studie.

    · För kommuner som enligt beräkningarna har haltnivåer som överskrider eller är nära att överskrida MKN rekommenderas, i ett första steg, att en noggrannare granskning/inventering görs av indata som används i beräkningarna, i synnerhet antalet eldstäder

  • 8.
    Andreasson, Kristin I.M
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Wikner, Johan
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Abrahamsson, Berndt
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Melrose, Chris
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Nyberg, Svante
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Primary production measurments: An intercalibration during a cruise in the Kattegat and the Batic sea2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kattegatt; Östersjön; primär produktion; metoder; vattenprovtagning; FRRF; mätning; interkalibrering; Marin miljö; inkubation; ljusmätning

  • 9.
    Ankarberg, Emma
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Lignell, Sanna
    Glynn, Anders
    Darnerud, Per Ola
    Aune, Marie
    Barregård, Lars
    Bergdahl, Ingvar
    Regionala skillnader i intag av persistenta organiska miljögifter hos förstföderskor i Uppsala, Göteborg och Lycksele2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under perioden 2000-2006 samlades bröstmjölk in från förstföderskor i Uppsala, Göteborg, Lund och Lycksele. Syftet med studien var att undersöka om det finns några regionala skillnader i halter av polyklorerade bifenyler (PCBer), klorerade pesticider (hexaklorbensen (HCB), ß-hexaklorocyklohexan (ß-HCH), oxyklordan, trans-nonaklor, DDT och DDT-metaboliter) och bromerade flamskyddsmedel (polybromerade difenyletrar (PBDE) och hexabromcyklododekan (HBCD)) i bröstmjölk. Resultaten visade att vissa signifikanta regionala skillnader i halter av de studerade substanserna förelåg. Skillnaderna var dock små, och inga säkra slutsatser om orsaker till skillnaderna kunde dras. Vissa regionala skillnader i halter av organiska miljögifter i livsmedel har också observerats. I en matkorgsstudie utförd 1999 (Darnerud et al. 2006) köptes livsmedel in i fyra olika städer i Sverige (Malmö, Göteborg, Uppsala och Sundsvall), och högre halter av ΣPCB, ΣDDT och ΣPBDE kunde ses i livsmedel från de södra delarna av Sverige i jämförelse med de norra. Denna tendens till nord-sydlig gradient observerades också i en senare matkorgsstudie som utfördes i samma städer 2005 (Ankarberg et al. 2006). Även den omfattande fiskundersökning som utfördes vid Livsmedelsverket 2000-2003 visade på regionala skillnader i halter i vissa fiskarter (NFA 2003). Studien som redovisas i denna rapport syftar till att genom intagsberäkningar undersöka om det finns regionala skillnader i exponering för organiska miljögifter (dioxiner, dioxinlika PCBer, PCB 153 och p,p´-DDE) från mat. Intagsberäkningarna grundas på en kostenkät, ifylld av mödrarna vid bröstmjölksinsamlingen, med frågor gällande konsumtionen av kött, fågel, fisk, mjölkprodukter, vegetabiliskt fett och ägg under året före graviditeten. Haltdata för de studerade substanserna i olika livsmedel hämtades från undersökningar och kontrollprogram vid Livsmedelsverket. De regionala jämförelser som gjordes inkluderade Uppsala, Göteborg och Lycksele. Den kostenkät som användes i Lund skiljde sig åt från de som användes i Uppsala, Göteborg och Lycksele. Resultaten från Lund kunde därför inte användas i denna undersökning. Trots vissa skillnader i konsumtionsmönster mellan de olika regionerna kunde inte några skillnader i intag av miljögifterna påvisas. Det beräknade medianintaget av dioxiner och dioxinlika PCBer varierade mellan 0,9 och 1,2 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/dag, mellan 1,3 och 1,9 ng/kg kroppsvikt/dag för PCB 153 och mellan 2,5 och 3,5 ng/kg kroppsvikt/dag för 2 p,p´-DDE. Fisk och skaldjur bidrog till den största delen av intaget av WHO-TEQ (52-61 %). Enligt beräkningarna hade 14 % av kvinnorna intagsnivåer som överskred EU’s tolerabla veckointag för dioxiner och dioxinlika PCBer (14 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/vecka). Livsmedelsverkets konsumtionsråd gällande fet fisk från Östersjön överskreds av 4 % av kvinnorna, och samtliga av dessa åtta individer fanns med bland dem som överskred TWI. Högexponerade individer karaktäriserades generellt av hög konsumtion av fisk och mjölkprodukter. Det finns inte någon tolerabel intagsnivå framtagen för icke dioxinlika PCBer (t.ex. PCB 153), så för dessa var det inte möjligt att göra några jämförelser. Ingen kvinna i studien överskred JECFA’s tolerabla dagliga intagsnivå för DDT-föreningar (10 μg/kg kroppsvikt/dag). En osäkerhet i de beräknade intagsnivåerna är att det är mycket svårt att minnas och korrekt ange sin konsumtion av olika livsmedel under ett år tillbaka. Dessutom är det troligt att konsumtionen av lax från Östersjön är överskattad eftersom det är mycket ovanligt med sådan fisk i butik. De haltdata som använts i beräkningarna är medel- och medianhalter som kommer från olika analysprojekt vid Livsmedelsverket. Dessa halter kan skilja sig åt från de verkliga nivåerna i de livsmedel som kvinnorna konsumerat. Dessutom användes samma haltdata för samtliga kvinnor, och hänsyn togs alltså inte till eventuella regionala skillnader i livsmedelshalter. Trots dessa osäkerheter tyder resultaten på att svenska förstföderskor från olika delar av landet har exponerats för liknande nivåer av de studerade föreningarna. En korrelationsanalys kunde inte påvisa några samband mellan de beräknade intagen av PCB 153 och p,p´-DDE och nivåerna av dessa substanser i bröstmjölk. Detta beror sannolikt till viss del på att bröstmjölkshalterna av persistenta organiska miljögifter speglar den totala exponeringen under livstiden, och inte bara exponeringen under det senaste året.

  • 10.
    Apler, Anna
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Josefsson, Sarah
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Swedish status and trend monitoring programme Chemical contamination in offshore sediments 2003– 20142016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    In 2003, a national Swedish status and monitoring programme for contaminants in marine sediment (SSTMP) was launched. The programme is funded by the Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) with the objective to investigate the status and long-termtrends of contaminants in the open sea within Swedish territorial water and Exclusive Economic Zone (EEZ). The programme includes sampling and analyses of surface sediments in 16 offshore stations every 5–6 years in order to fit the water management cycle in EU marine legislation. The monitoring stations are placed in the largest depressions along the Swedish coast and the obtained data can be used for a number of purposes such as following up on three of Sweden’s 16 environmental objectives: A non-toxic environment, A balanced marine environment, flourishing coastal areas and archipelagos and Zero eutrophication. From the start the SSTMP has been carried out in cooperation with the Swedish Radiation Safety Authority (SSM) to meet the requirements of radioactivity monitoring in sediments. Data of radionuclides in sediment are used to follow-up on the national environmental objective A safe radiation environment. The framework of the SSTMP has been designed in accordance with recommendations from both the governing bodies for the protection of the marine environments in the Baltic Sea (HELCOM) and the North-East Atlantic (OSPAR).

    16 offshore sample stations have been chosen to monitor pollutant levels in Swedish offshore sediments. Each sample station is defined as a circle with a 50 m radius in which seven sites for surface sediment sampling are randomly chosen at every monitoring occasion. The collected sediment is then analysed for heavy metals, organic substances and nutrients. By doing this, the accumulation of contaminants during recent years can be monitored. In addition to chemical data, geological information, underwater photographs and CTD data have been obtained at every station with the right conditions. All chemical data with additional information are available through the public database for sediment monitoring data at SGU’s web site: www.sgu.se. Data is also reported to ICES (www.ices.dk).

    The compiled results from 2003, 2008 and 2014 reveal that there is no general declining trend of the levels of elements and organic micropollutants in surface sediments around the Swedish coast. The different monitored offshore areas are still supplied with heavy metals and organic substances in volumes significant enough to increase the concentrations of some analytes. The levels of metals varies between the different basins. For example, arsenic shows high concentrations in the Bothnian Bay and Bothnian Sea, while cadmium shows the most elevated levels in the Baltic Proper. The concentrations of most of the presented organic substances have declined since 2008. The levels of hexachlorobenzene (HCB) on the other hand increase at almost all of the offshore stations, whilst the PAHs decrease in most sea basins. However, it is important to stress that no statistical analyses have been carried out to establish the statistical significance of the variations between years. Instead, only the concentration of each pollutant has been used to compare between years. For a selection of elements and organic pollutants there are available statistical assessment criteria developed and published by the Swedish EPA. If concentrations of the presented elements and organic substances are classified according to these criteria, it is shown that many of them occur in high to very high levels in the surface sediments. This is surprising since measures have been taken to decrease use and releases to the environment, for example most of the monitored pesticides were banned in Sweden in the 1970s. According to the ecotoxicological assessment criteria set by the Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM) TBT levels exceed the levels that are thought to cause negative effects to benthic organisms.

  • 11.
    Appelberg, Magnus
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Fiskeriverket.
    Forsgren, Gunilla
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Holmqvist, Malin
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Strategi för ett samordnat nationellt/regionalt övervakningsprogram för kustfisk i Bottniska Viken2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Övervakning av kustfiskbestånd har tidigarefrämst varit inriktad mot att bedöma förändringari för fisket viktiga arter och årsklasseroch i mindre utsträckning mot attbedöma förändringar relaterade till biologiskmångfald. Under 2002 startade länsstyrelsernai Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlandsoch Gävleborgs län, Fiskeriverket,Umeå Marina Forskningscentrum och Naturvårdsverketett projekt med syfte att utarbetaen strategi för ett samordnat nationellt/regionalt övervakningsprogram för kustfiski Bottniska viken. Projektet finansieras avNaturvårdsverket och Fiskeriverket. Ett samordnatövervakningsprogram är framför alltnödvändigt för att klara uppföljningen av detnationella miljömålet ”Hav i balans samtlevande kust och skärgård” och motsvaranderegionalt formulerade mål. Ambitionen är attsamordning även kan göras med uppföljningenenligt EU:s ramdirektiv för vatten. I föreligganderapport redovisas resultaten frånprojektets första år. Resultaten omfattar jämförelsermellan två provfiskestrategier ochett preliminärt förslag till strategi för ett samordnatövervakningsprogram för kustfisk.

  • 12.
    Arheimer, Berit
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Pers, Charlotta
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Kväveretention i svenska sjöar och vattendrag – betydelse för utsläpp från reningsverk2007Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report has been compiled on request of the Swedish Environmental Protection

    Agency to facilitate the discussion with the EU Commission. The EU Commission has

    announced that it will take Sweden to the European Court of Justice for failing to ensure

    proper treatment of urban waste water according to the Urban Waste Water Treatment

    Directive (Directive 91/271/EEC). In Sweden natural nitrogen removal (retention) in

    waterbodies is considered as part of the treatment of emissions, when transported to the

    sea.

    Nitrogen retention is a well-known phenomenon that includes several natural

    biogeochemical processes, which permanently remove nitrogen from the water. The

    effect may be considerable in areas with many lakes. Sweden has 92 000 lakes larger than

    1 hectare. It is rather normal with 30-70% nitrogen retention in Swedish lakes and rivers.

    The main process for natural nitrogen retention is denitrification, which is the same

    process that is applied for biological treatment in waste water plants.

    Natural retention is hard to measure, however, and has to be estimated based on several

    assumptions like so many other fluxes in nature. In Sweden a model system has been

    developed for large-scale calculation of nutrient transport, including retention, from land

    to the sea, with relatively high geographic resolution. The system couples field-scale

    models with catchment models and is scientifically documented and reviewed. It has been

    applied since 1997 for international reporting to HELCOM. The catchment model (HBVNP)

    is tuned and evaluated against monitored time-series of measurements where such

    are available. The nitrogen retention that is calculated with HBV-NP is composed of

    nitrogen that is permanently transferred to the atmosphere and sediment, and which

    therefore will not further contribute to the eutrophication of water systems.

    3

    Both calculations and measurements show that the retention is largest in the summer,

    especially in areas with many lakes and high loads. The retention capacity of lakes differs

    geographically; in the northern part of the country it is low, while the lakes in the

    southern part of the country are more effective as nitrogen sinks. In Southern Sweden the

    mean retention is 30-40 kg ha-1 lake yr-1. In total about 30 000 tonnes nitrogen is reduced

    annually in lakes and rivers, and 70% of this is reduced in southern Sweden. For

    emissions in the interior of the country, the load is reduced considerably during the

    transport through rivers and lakes, especially for south-central Sweden where the

    retention in the lakes is high. The accumulated retention can be over 80% in certain areas.

    It is difficult to evaluate the model results, since nitrogen retention cannot be measured

    directly and is integrated for large areas and waterbodies. It is common to use other

    variables to judge the credibility of the retention calculations. The result of the HBV-NP

    model is continuously evaluated against time series of observations in watercourses, both

    discharge and nutrient concentration, when it is used operationally. The model is

    evaluated both visually and statistically. The agreement for discharge and water balance is

    normally good, while the nutrient concentration can deviate more from observations.

    Sensitivity studies show that the model is relatively robust. When the model is compared

    to other models or budget calculations, the deviations can normally be explained by

    different assumptions or input data. The HBV-NP model has about the same precision as

    other similar models, nevertheless, the water discharge normally shows better accuracy.

    For source apportionment calculations, the retention in the flow paths of the landscape is

    accumulated for the emissions from specific urban waste water treatment plants

    (UWWTP). The emissions that pass through many lakes have only small impact on the

    sea. Natural nitrogen retention in rivers and lakes reduces the Swedish UWWTP:s

    contribution to the coast with 3200 tonnes per year, which corresponds to 18% of their

    total emissions. However, the retention varies substantially between different parts of the

    country. Most of the UWWTP with large emissions are located along the coast and in

    southern Sweden, where 90% of the natural retention occurs. In the interior of northern

    Sweden there are few UWWTP and the retention capacity is low, and thus, the amount of

    reduced nitrogen is also low.

    Everything indicates that the calculated nitrogen retention for Sweden is of the right

    magnitude and that the large-scale pattern for Sweden is correct, even if deviation can

    occur for small specific areas and for different time-periods

  • 13.
    Arheimer, Berit
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Pers, Charlotta
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Kväveretention i svenska sjöar och vattendrag – betydelse för utsläpp från reningsverk2007Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report has been compiled on request of the Swedish Environmental Protection Agency to

    facilitate the discussion with the EU Commission. The EU Commission has announced that it

    will take Sweden to the European Court of Justice for failing to ensure proper treatment of

    urban waste water according to the Urban Waste Water Treatment Directive (Directive

    91/271/EEC). In Sweden natural nitrogen removal (retention) in waterbodies is considered as

    part of the treatment of emissions, when transported to the sea.

    Nitrogen retention is a well-known phenomenon that includes several natural biogeochemical

    processes, which permanently remove nitrogen from the water. The effect may be

    considerable in areas with many lakes. Sweden has 92 000 lakes larger than 1 hectare. It is

    rather normal with 30-70% nitrogen retention in Swedish lakes and rivers. The main process

    for natural nitrogen retention is denitrification, which is the same process that is applied for

    biological treatment in waste water plants.

    Natural retention is hard to measure, however, and has to be estimated based on several

    assumptions like so many other fluxes in nature. In Sweden a model system has been

    developed for large-scale calculation of nutrient transport, including retention, from land to

    the sea, with relatively high geographic resolution. The system couples field-scale models

    with catchment models and is scientifically documented and reviewed. It has been applied

    since 1997 for international reporting to HELCOM. The catchment model (HBV-NP) is tuned

    and evaluated against monitored time-series of measurements where such are available. The

    nitrogen retention that is calculated with HBV-NP is composed of nitrogen that is

    permanently transferred to the atmosphere and sediment, and which therefore will not further

    contribute to the eutrophication of water systems.

    Both calculations and measurements show that the retention is largest in the summer,

    especially in areas with many lakes and high loads. The retention capacity of lakes differs

    geographically; in the northern part of the country it is low, while the lakes in the southern

    part of the country are more effective as nitrogen sinks. In Southern Sweden the mean

    retention is 30-40 kg ha-1 lake yr-1. In total about 30 000 tonnes nitrogen is reduced annually

    in lakes and rivers, and 70% of this is reduced in southern Sweden. For emissions in the

    interior of the country, the load is reduced considerably during the transport through rivers

    and lakes, especially for south-central Sweden where the retention in the lakes is high. The

    accumulated retention can be over 80% in certain areas.

    It is difficult to evaluate the model results, since nitrogen retention cannot be measured

    directly and is integrated for large areas and waterbodies. It is common to use other variables

    to judge the credibility of the retention calculations. The result of the HBV-NP model is

    continuously evaluated against time series of observations in watercourses, both discharge

    and nutrient concentration, when it is used operationally. The model is evaluated both visually

    and statistically. The agreement for discharge and water balance is normally good, while the

    nutrient concentration can deviate more from observations. Sensitivity studies show that the

    model is relatively robust. When the model is compared to other models or budget

    calculations, the deviations can normally be explained by different assumptions or input data.

    The HBV-NP model has about the same precision as other similar models, nevertheless, the

    water discharge normally shows better accuracy.

    For source apportionment calculations, the retention in the flow paths of the landscape is

    accumulated for the emissions from specific urban waste water treatment plants (UWWTP).

    The emissions that pass through many lakes have only small impact on the sea. Natural

    nitrogen retention in rivers and lakes reduces the Swedish UWWTP:s contribution to the coast

    with 3200 tonnes per year, which corresponds to 18% of their total emissions. However, the

    retention varies substantially between different parts of the country. Most of the UWWTP

    with large emissions are located along the coast and in southern Sweden, where 90% of the

    natural retention occurs. In the interior of northern Sweden there are few UWWTP and the

    retention capacity is low, and thus, the amount of reduced nitrogen is also low.

    Everything indicates that the calculated nitrogen retention for Sweden is of the right

    magnitude and that the large-scale pattern for Sweden is correct, even if deviation can occur

    for small specific areas and for different time-periods.

  • 14.
    Arheimer, Berit
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Pers, Charlotta
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Kväveretention i svenskasjöar och vattendrag –betydelse för utsläpp frånreningsverk2007Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report has been compiled on request of the Swedish Environmental Protection Agency to facilitate the discussion with the EU Commission. The EU Commission has announced that it will take Sweden to the European Court of Justice for failing to ensure proper treatment of urban waste water according to the Urban Waste Water Treatment Directive (Directive 91/271/EEC). In Sweden natural nitrogen removal (retention) in waterbodies is considered as part of the treatment of emissions, when transported to the sea. Nitrogen retention is a well-known phenomenon that includes several natural biogeochemical processes, which permanently remove nitrogen from the water. The effect may be considerable in areas with many lakes. Sweden has 92 000 lakes larger than 1 hectare. It is rather normal with 30-70% nitrogen retention in Swedish lakes and rivers. The main process for natural nitrogen retention is denitrification, which is the same process that is applied for biological treatment in waste water plants.

    Natural retention is hard to measure, however, and has to be estimated based on several assumptions like so many other fluxes in nature. In Sweden a model system has been developed for large-scale calculation of nutrient transport, including retention, from land to the sea, with relatively high geographic resolution. The system couples field-scale models with catchment models and is scientifically documented and reviewed. It has been applied since 1997 for international reporting to HELCOM. The catchment model (HBV-NP) is tuned and evaluated against monitored time-series of measurements where such are available. The nitrogen retention that is calculated with HBV-NP is composed of nitrogen that is permanently transferred to the atmosphere and sediment, and which therefore will not further contribute to the eutrophication of water systems.

    Both calculations and measurements show that the retention is largest in the summer, especially in areas with many lakes and high loads. The retention capacity of lakes differs geographically; in the northern part of the country it is low, while the lakes in the southern part of the country are more effective as nitrogen sinks. In Southern Sweden the mean retention is 30-40 kg ha -1 lake yr-1. In total about 30 000 tonnes nitrogen is reduced annually in lakes and rivers, and 70% of this is reduced in southern Sweden. For emissions in the interior of the country, the load is reduced considerably during the transport through rivers and lakes, especially for south-central Sweden where the retention in the lakes is high. The accumulated retention can be over 80% in certain areas. It is difficult to evaluate the model results, since nitrogen retention cannot be measured directly and is integrated for large areas and waterbodies. It is common to use other variables to judge the credibility of the retention calculations. The result of the HBV-NP model is continuously evaluated against time series of observations in watercourses, both discharge and nutrient concentration, when it is used operationally. The model is evaluated both visually and statistically. The agreement for discharge and water balance is normally good, while the nutrient concentration can deviate more from observations. Sensitivity studies show that the model is relatively robust.

    When the model is compared to other models or budget calculations, the deviations can normally be explained by different assumptions or input data. The HBV-NP model has about the same precision as other similar models, nevertheless, the water discharge normally shows better accuracy. For source apportionment calculations, the retention in the flow paths of the landscape is accumulated for the emissions from specific urban waste water treatment plants (UWWTP).

    The emissions that pass through many lakes have only small impact on the sea. Natural nitrogen retention in rivers and lakes reduces the Swedish UWWTP:s contribution to the coast with 3200 tonnes per year, which corresponds to 18% of their total emissions. However, the retention varies substantially between different parts of the country. Most of the UWWTP with large emissions are located along the coast and in southern Sweden, where 90% of the natural retention occurs. In the interior of northern Sweden there are few UWWTP and the retention capacity is low, and thus, the amount of reduced nitrogen is also low. Everything indicates that the calculated nitrogen retention for Sweden is of the right magnitude and that the large-scale pattern for Sweden is correct, even if deviation can occur for small specific areas and for different time-periods.

  • 15.
    Ask, Karolin
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Brita
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den övergripande målsättningen med den hälsorelaterade miljöövervakningen (HÄMI) är att följa exponering för miljöföroreningar över tid, speciellt hos känsliga och riskutsatta grupper, och att så långt som möjligt identifiera de huvudsakliga exponeringskällorna för att möjliggöra en effektiv exponeringsreduktion. Det specifika syftet med föreliggande projekt var att belägga exponeringsnivåer för kvicksilver, framförallt metylk vicksilver (MeHg), hos kvinnor i barnafödande ålder med hög fiskkonsumtion. De utgör en potentiell riskgrupp i den allmänna befolkningen eftersom fostret är speciellt känsligt för MeHg. Kvicksilverhalter i blod och hår utvärderas i relation till fiskintag (sort och mängd). Tidigare undersökningar inom den hälsorelaterade miljöövervakningen har påvisat stor variation i exponeringen för MeHg även bland kvinnor med måttlig fiskkonsumtion. Genom denna studie och upprepade undersökningar kan eventuella förändringar i exponering över tid detekteras. Resultaten från studien jämförs med resultat från tidigare projekt inom HÄMI och andra svenska studier. På lång sikt är förhoppningen att exponeringen sjunker till en nivå som medför att kostrekommendationerna för fiskintag kan tas bort. Detta är i linje med det nationella miljömålet ”giftfri miljö” som regering och riksdag beslutat om. Föreliggande undersökning har utförts i samarbete mellan Institutet för Miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet och Livsmedelsverket på uppdrag av Naturvårdsverket.

  • 16.
    Ask, Karolin
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Brita
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag2002Report (Other academic)
  • 17.
    Assefa, Anteneh
    et al.
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences. Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Tysklind, Mats
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Josefsson, Sarah
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Bignert, Anders
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Wiberg, Karin
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Sources of dioxins in Baltic Sea herring: A modelling study for identification of dioxin sources and quantification of their temporal and spatial impacts2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This study presents a step-by-step statistical analysis for tracing dioxins sources that have contributed to levels in Baltic herring during the last decades. The study is based on the concentrations of the 17 toxic (2,3,7,8-substituted) dioxin congeners in herring and sediment from the Baltic Sea, and it evaluates how the impacts of the sources may have changed during the studied periods, i.e. 1990–2009 in the Bothnian Bay, 1979–2009 in the Bothnian Sea and 1988–2009 in the Baltic Proper. The modelling technique used (PMF) extracted three dioxin patterns in herring that could be used to obtain source patterns after applying transformation factors. The transformed patterns were compared to real dioxin source patterns available through previous measurement and modelling studies. The identified sources included tetrachlorophenol (TCP), pentachlorophenol/atmospheric background (PCP/AB) and emissions from thermal activities.

    The results indicate that the thermal source type has been the major contributor of dioxins to Baltic herring during the pre-and post-2000 periods (72% and 59%, respectively). Its impact appears, however, to have declined by 19% in the Bothnian Bay, by 67% in the Bothnian Sea, and by 48% in the Baltic Proper (TEQ-basis). On the other hand, the relative importance of TCP and PCP/AB appear to have increased over time, from 1.4% and 1.5% to 19% and 6.6% in the Bothnian Bay, from 3.3% and 7.2% to 12% and 10% in the Bothnian Sea, and from 8.9% and <1% to 33% and 13% in the Baltic Proper. Comparisons using absolute values (pg TEQ g-1 lipid weight) indicate an increase of the TCP source by five times in the Bothnian Bay from the pre-2000 to the post-2000 period, a slight increase in the Bothnian Sea, and more than a doubling of the levels in the Baltic Proper. The agreement between the trends in the three sub-basins is a good indication for an increased impact of the TCP source during recent years (post-2000). Corresponding analysis for the PCP/AB source type, indicate slightly decreased TEQ levels from the PCP/AB source type in the Bothnian Sea (by ~50%), more than twice as high in the Bothnian Bay, and more than triplicated in the Baltic Proper. While the declining trends of the thermal source type encourages continuing management efforts for air emissions, the apparent increase of TCP and PCP/AB call for more attention to such sources in the Baltic Sea. As the use of technical products containing TCP and PCP have been banned/restricted since the 1970s and 1980s, more focus on contaminated sites may be required in the mitigation actions of such sources.

  • 18.
    Aune, Marie
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Barregård, Lars
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Claesson, Annika
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Darnerud, Per Ola
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Organiska miljögifter i bröstmjölk från Göteborg 20012002Report (Other academic)
  • 19.
    Aune, Marie
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Cantillana, Tatiana
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Isaksson, Martin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Larsson, Lotta
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Nilsson, Ingrid
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Darnerud, Per Ola
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Glynn, Anders
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Lignell, Sanna
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Matkorgsstudien 2010 – analys av persistenta organiska ämnen i svenska matkorgsprover2012Report (Other academic)
  • 20.
    Axe, Philip
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Hydrografi och hydrokemi2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mätningar utförs av Umeå Marina Forskningscentrum åtta gånger på utsjöstationerna och sju gånger på stationerna i Örefjärden. De hydrografiska variabler som mäts är temperatur och konduktivitet (salthalt). De hydrokemiska variablerna mäts på upp till 9 olika djup vid varje station. De variabler som mäts är totala koncentrationer av fosfor och kväve, löst oorganiskt kväve respektive fosfor, kisel, syrekoncentration och syremättnad. Mätningarna kompletteras av en vinterprovtagning med stor geografisk täckning, som utförs av SMHI. Vid denna provtagning tas prover från 17 olika djup på 23 stationer.

  • 21.
    Axe, Philip
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Temporal and spatial monitoring of eutrophication variables in CEMP2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    The OSPAR Revised Eutrophication Monitoring Programme (ETG 05/3/Info.1-E)requests that nutrient “monitoring should include sufficient samples to confirm that themaximum winter nutrient concentration has been determined”, while para. 7 of theTerms of Reference for the preparation of guidance on the spatial and temporalresolution of monitoring for nutrients and eutrophication effects (ICG 003) states that“there are at least nine different water types covered by the OSPAR MaritimeArea”…”guidance must, therefore, be at least complex enough to cover each type withsufficient clarity to guide contracting parties in their evaluation of the temporal andspatial coverage required to adequately assess the relevant water body”.This document summarises the national reports submitted to the OSPAR IntersessionalCorrespondence Group on Eutrophication Monitoring, and highlights commonproblems faced in the monitoring of (primarily) inorganic nutrients and chlorophyll. Inaddition, it presents tests of different approaches to solving the spatial and temporalsampling problems associated with delivering marine eutrophication data.Based on tests of model data, monthly sampling appears adequate to give a goodestimate of annual mean concentrations. Buoy data suggests that this would not besufficient where there is tidal variability. It was not possible to determine maximumconcentrations through a practical ship sampling scheme, or by using extreme valuestatistics.The optimum sampling programme to observe rapid events is likely to be a combinationof ferrybox systems, which appear to be reliable and give both good spatial andtemporal coverage, combined with buoy observations. To ensure data of sufficientquality, these must be controlled against conventional research vessel observations.Research vessels still have a role in seasonal mapping, and in providing data ofsufficient quality for trend analysis from a large area. This is likely to remain so, at leastuntil technologies such as gliders and optical nutrient sensors become widely availableand capable of delivering reliable, high quality data.

  • 22.
    Axe, Philip
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Bjerkebæk-Lindberg, Amund E.
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum.
    Hydrografi/hydrokemi2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under den första halvan av året uppvisade ytvattnet i båda bassängerna temperaturer som låg under eller mycket under medelvärdet för jämförelseperioden 1991–2000. Ytvattnet i Bottenviken uppvisar en mycket liten mellanårsvariation, bl.a. eftersom det fryser vid ~ -0,3 ºC . Som ett resultat av den varma sommaren steg temperaturerna i båda bassängerna under juli och augusti. Efter detta höll sig temperaturerna i ytvattnet över det normala till slutet på september. Året avslutades med att temperaturerna i ytvattnet sjönk till jämförelseperiodens värden eller något lägre under årets sista två månader. Som mest var temperaturen i båda bassängernas ytvatten ~6ºC högre än medeltemperaturen för perioden och den lägsta temperaturen i ytvattnet var ~2ºC under medelvärdet. För djupvattnet tenderar temperaturen generellt att vara något mer konstant än i ytan. Årstidsvariationen i Bottenhavets djupvattnet motsvarade 0,8ºC (max.-min.). Motsvarande årstidsvariation för Bottenviken var ~2ºC. För Bottenhavet låg temperaturen ca en standardavvikelse lägre än medelvärdet för perioden under hela året. I Bottenviken, däremot, var temperaturen i djupvattnet generellt högre än medelvärdet för perioden. Variationen var större än i Bottenhavet, dock inte större än en standardavvikelse från medelvärdet för perioden.

  • 23.
    Bergius, Gunnar
    et al.
    Executive, Myndigheter, Lantmäteriet.
    Zetterberg, Håkan
    Grenholm, Bengt
    Naturvård och friluftsliv i Gävleborgs län: Utredning verkställd år 1966 av Lantmäteriets planeringsavdelning, Gävle1966Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggandeutredning rörande naturvård och friluftsliv i Gävleborgs län bygger väsentligenpå det material som framkommit vid den översiktliga planering på området somunder de senaste två utförts inom flertalet av länets kommuner

  • 24.
    Berglund, Ingemar
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Fiskeriverket.
    Dahlberg, Magnus
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Järvi, Torbjörn
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Resultat från Sötvattenlaboratoriets nätprovfisken i sjöar år 20032004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sedan mitten av 1940-talet har Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium provfiskat sjöar i olika delar av Sverige. Sedan mitten av 1980-talet har provfiskena i första hand utförts i kalkade sjöar för att följa fiskbeståndens utveckling efter kalkning. I början av 1990-talet utökades verksamheten till att omfatta även referenssjöar som ej skulle vara påverkade av någon lokal föroreningskälla. Detta för att detektera biologiska förändringar som beror av mer diffusa orsaker som t ex klimatförändringar och en ändrad deposition av luftföroreningar. Följande rapport redovisar resultaten från de 37 sjöar som provfiskades under år 2003 och innehåller en övergripande del samt en utvärdering av resultaten från varje sjö.

  • 25.
    Berglund, Marika
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Ask, Karolin
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Britta
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Björs, Ulla
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Undersökning av kvicksilverexponering hos gravida kvinnor i Uppsala län2001Report (Other academic)
  • 26.
    Berglund, Marika
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Holmström, Katrin
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Ask, Karolin
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Pickova, Jana
    Executive, Universitet, Uppsala University.
    Järnberg, Ulf
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Exponering för perfluorkarboner hos kvinnor med högt fiskintag2004Report (Other academic)
  • 27.
    Bergquist, Björn
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Fiskeriverket.
    Axenrot, Thomas
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Carlstein, Mikael
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Degerman, Erik
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Fiskundersökningar i större vattendrag: Utveckling av kvantitativ metodik för båtelfiske och hydroakustiska undersökningar i större vattendrag - ett pilotprojekt2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det saknas idag en standardiserad metodik för att övervaka fiskbestånd i djupa och breda vattendrag där konventionellt elfiske med vadning inte går att genomföra. I ett pilotprojekt har båtelfiske och hydroakustiska undersökningar (ekolodning)testats som metoder för övervakning av fiskbestånd i större vattendrag. De olika metoderna testades under olika miljöförhållanden i två olika vattendrag – Österdalälven (uppströms Älvdalen) och Svartån (vid Örebro). Österdalälven är ett näringsfattigt och snabbt strömmande vattendrag medan Svartån är ett näringsrikt och lugnflytande vattendrag. Innan undersökningarna genomfördes biotopkarterades de sträckor som hade valts ut. Med hjälp av karteringsuppgifterna avgränsades i varje vattendrag 400–850 m långa sträckor (undersökningslokaler)som delades upp i grunda (medeldjup <2 m) och djupa (medel djup >2 m)biotoper. På varje lokal och inom varje biotop genomfördes båtelfisken dagtid med s.k. ”strip-fishing” metodik som innebär en kvantitativ stratifierad undersökning av fiskbeståndet i flera habitat-specifika strips där varje stripomfattade ett område som var 5 m brett och 100–150 m långt. För varje habitat (biotop) beräknades ett medelvärde för fisktäthet och biomassa som sedan användes för att beräkna ett viktat medelvärde för hela lokalen. I Svartån genomfördes även utfiskningsförsök för att fastställa elfiskets fångsteffektivitet för de dominerande arterna. För övriga arter skattades fångsteffektiviteten utgående från korrelationer med data från vadningselfiske (Svenskt ElfiskeRegiSter; SERS). De hydroakustiska undersökningarna genomfördes som mobil horisontell ekolodning längs stränderna, både i uppströms och nedströmsriktning, med ekolodets transduktor riktad mot flodfårans centrala del. Ekolodningen genomfördes både på kvällstid (Österdalälven) och nattetid (Svartån). Räckvidden för ekolodet varierade med vattendjupet, men var ca 15 m vid 2 m vattendjup. Ekolodsresultaten analyserades huvudsakligen med bildanalys och filtrering av data (korsfiltrering) eftersom den metoden bedömdes ge mest tillförlitliga resultat. Med hjälp av analyserade och räknade fiskspår beräknades fiskförekomsten inom den djupa delen av varje lokal och jämfördes med resultaten från båtelfisket. Vid jämförelsen mellan båtelfiske- och ekolodsresultaten användes enbart fångstresultaten för pelagiskt uppträdande arter, då ekolodet inte detekterar bottenlevande fiskarter som lake, gers och stensimpa. Vid båtelfisket i Österdalälven varierade de viktade medelvärdena för den totala fisktätheten mellan 37 och 187 individer/ha. Dominerande arter var elritsa, stensimpa, harr och öring. I Svartån, som är mera näringsrik, var fisktätheten som väntat betydligt högre och de viktade medelvärdena för den totala fisktätheten varierade mellan 271 och 912 individer/ha. Vid båtelfisket i Svartån dominerades fångsten av karpfiskar som benlöja, mört och braxen. Fiskbiomassan varierade från 9,3 till 24,6 kg/ha. Båtelfisket gav en representativ bild av förekommande arter och storlekar i de båda vattendragen enligt tillgängligt referensmaterial. De erhållna skattningarna av fiskförekomsten i Österdalälven och Svartån var i nivå med resultat rapporterade från båtelfisken i andra länder. Den från ekolodningarna beräknade fiskförekomsten (beräkningar baserad på bildanalys) visade generellt en relativt god överensstämmelse med resultaten från båtelfisket i båda vattendragen även om ekolodsresultaten var något högre i Svartån. Vid ekolodningarna i Österdalälven låg den beräknade fisktätheten i intervallet 15–21 individer/ha. I Svartån var fisktätheten betydligt högre och varierade från 532 till 1 261 individer/ha. Fiskbiomassan låg i intervallet 17,1–23,7 kg/ha. Resultaten visar att båtelfiske och mobil horisontell ekolodning är lämpliga metoder för långsiktig övervakning av fisk i större vattendrag. I grunda områden med vattendjup mindre än 2 m kan båtelfiske användas som ensam metod för att kvantifiera fiskförekomsten (individtäthet och biomassa), men i områden med större vattendjup där båtelfisket inte är effektivt krävs att båtelfisket kompletteras med horisontell ekolodning. Genom att kombinera metoderna kan mängden fisk kvantifieras även i de djupa delarna av vattendragen. Båtelfisket ger information om förekommande fiskarter och deras storleksfördelning och dessa uppgifter kan sedan användas för att tolka de ekon (fiskspår) som registreras vid ekolodningen i de djupa avsnitten. Vår bedömning är att de testade metoderna, med vissa förbättringar, väl motsvarar kraven i en framtida övervakning av fiskresurser, ekologisk status och miljömål. Båda metoderna ger kvantitativa och upprepbara skattningar av fiskfaunan i en miljö som idag saknar lämplig kvantitativ metodik och bör implementeras i de nationella resurs- och miljöövervakningsprogrammen.

  • 28.
    Bergquist, Björn
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Järvi, Torbjörn
    Dahlberg, Magnus
    Provfiskeresultat år 20012002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vattendragsdelen i Naturvårdsverkets nationella effektuppföljningsprogram för kalkade vatten (IKEU-programmet), som startade 1989,omfattar för närvarande 12 kalkade vattendrag och 11 referensvattendrag fördelade på 5 geografiska regioner. I båda vattendragstyperna genomförs integrerade undersökningar med identiska undersökningsprogram som omfattar både vattenkemiska och biologiska undersökningar (bottenfauna och fisk). Programmets mål är att studera och analysera de långsiktiga effekterna av kalkning i försurade vatten och att bedöma om den svenska kalkningsverksamheten återskapar ekosystem med en artsammansättning, funktion och biologisk mångfald liknande situationen innan försurning. Uppföljningen görs också i syfte att kunna avgöra om kalkningsverksamheten leder till oönskade effekter i sjöar och vattendrag.

  • 29.
    Bergström, Lena
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Florin, Ann-Britt
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Gårdmark, Anna
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Söderberg, Kerstin
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Kustfisk och Fiske: Analyser av tillståndet hos abborre, gädda, gös, piggvar, sik, siklöja och skrubbskädda år 20052006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna internrapport redovisas de analyser som utgjort underlag till Kustlaboratoriets bidragtill Fiskeriverkets gemensamma resurs- och miljööversikt år 2006. Analyserna häri byggerpå loggboksdata, provfi ske, journalföringsdata, samt i vissa fall även omgivningsdata, ochomfattar abborre, gädda, gös, piggvar, sik, siklöja och skrubbskädda. Syftet har varit attdokumentera analyserna för spridning inom laboratoriet, och de tillhörande texterna är därförkortfattade. Vidare information kan fås av Ann-Britt Florin, Kerstin Söderberg, Lena Bergströmeller Anna Gårdmark, som genomförde analyserna.

  • 30.
    Bergström, Ulf
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Sundblad, Göran
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Sandström, Alfred
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Kartor över fiskrekryteringsområden: Ett viktigt underlag för kustfiskövervakningen2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket uppdrog 2006–01–26 åt Fiskeriverkets Kustlaboratorium att inom ramen förprogramområdet Kust och Hav genomföra ett specialprojekt för utveckling och utvärdering avmöjligheter för ett samordnat nationellt–regionalt kustfiskprogram för Östersjön och Västerhavet.Syftet med projektet är:• Att starta ett samarbete med marina centra, länsstyrelser och vattenmyndigheter kring en samordnadkustfiskövervakning.• Att genomföra en analys av pågående övervakningsprogram i de aktuella kustlänen. Analysen börresultera i ett förslag till hur pågående program kompletterar varandra och var eventuella bristerförekommer.• Att få till stånd ett samordnat nationellt – regionalt kustfiskprogram längs hela Sveriges kust. Nyaövervakningsprogram inleds om och där så anses vara nödvändigt. Pågående program kompletterasmed rekryteringsundersökningar (engångsinsats) om så anses nödvändigt.• Att vidareutveckla indikatorer och faktablad baserade på kustfiskövervakning.• Att öka kunskapen om fiskrekrytering i en eller flera övervakningslokaler genom inventering avrekryteringsmiljöer.Arbetet inleddes under 2006 och skulle enligt avtalet slutrapporteras 31 mars 2007. Efter godkännandeav uppdragsgivaren förlängdes tiden för slutlig rapportering till 30 juni 2007. Rapporteringen delashär upp i en del som omfattar en utredning av möjligheter till utveckling och samordning avkustfiskövervakning och indikatorer och en fristående del som beskriver resultaten frånrekryteringsutredningar och betydelsen av sådan för tolkning av övervakningens resultat (Bergströmet al. 2007).

  • 31.
    Bjermo, Helena
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Ax, Erika
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Cantillana, Tatiana
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Glynn, Anders
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Darnerud, Per Ola
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Lindroos, Anna Karin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Miljöföroreningar i blod och urin och kopplingar till rapporterat matintag i Riksmaten 2010-11 – resultatsammanställning: (Samrapporterat med "Analys av PCB och bromerade flamskyddsmedel i prover insamlade i anslutning till kostenkäten")2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Riksmaten 2010-11 är en nationell matvaneundersökning genomförd av Livsmedelsverket mellan maj 2010 och maj 2011. Fem tusen svenskar ombads delta i en fyra dagars kostregistrering samt att fylla i en enkät. En undergrupp på cirka 1000 personer tillfrågades även om att lämna blod och urinprov för undersökning av nutritionsstatus och miljöföroreningar, och av dessa valde 300 individer att delta i biomonitoreringen. Analyser av miljöföroreningar genomfördes under 2011-2012. Exponeringsnivåer för samtliga miljöföroreningar har sammanställts och redovisas i denna rapport. Utöver detta har även samband mellan nivåer av miljöföroreningarna och kost- och livsstilsfaktorer, socioekonomiska variabler och boendemiljö undersökts. Resultaten från de analyserna sammanfattas här kort och redovisas i helhet som separata vetenskapliga publikationer.

  • 32.
    Bjerselius, Rickard
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Aune, Marie
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Darnerud, Per Ola
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Törnkvist, Anna
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Glynn, Anders
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Larsson, Lotta
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Persistenta organiska miljöföroreningar i fisk från Östersjöregionen 2000-20022004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Polychlorinated biphenyls (PCBs), polychlorinated dibenzo-p-dioxins and dibenzofurans (PCDD/DFs) are still an environmental problem in Sweden, although the use and production of PCBs have been banned for decades and the release of PCDD/DFs have decreased significantly. In general, the concentrations in food have declined since the 1970s. However, in fish from some parts of the Baltic Sea, the decline of PCBs and PCDD/DFs appears to have ceased in the 1990s (Bignert, 2002). For risk assessment purposes, the Swedish National Food Administration has conducted a fish survey 2000-2002 of levels of selected persistent organic pollutants (POPs), PCBs, PCDD/DFs and persistent pesticides, in fish from the Baltic Sea region. Also polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) and hexabromocyclododecane (HBCD), ubiquitously used flame retardants, have been added to this list because of results suggesting the PBDE group as candidate for a new environmental hazard. The aim is to get relevant data to be used in the continuous evaluation of the dietary recommendations and to follow changes in the levels of these environmental contaminants in fish. The ambition is to use the data as a basis for intake estimations for human body burdens and compare with internationally established tolerable weekly intakes (TWI). In addition, in November 2001, the European Commission (EC) published legislation aimed at achieving a reduction in human exposure to PCDD/DFs and PCBs (Council Regulation 2375/01/EC). One of the strategies to reduce the human exposure for PCDD/DFs and dioxin-like PCBs has been to set maximum levels for PCDD/DFs in foodstuffs. Sweden and Finland currently have a derogation from the Council regulation that allows national marketing of fish that exceed the maximum level for PCDD/DF. The legislation came into force from 1 July 2002. The Council Regulation also carries with it an obligation for Member States to monitor the levels of dioxin-like PCBs and PCDD/DFs in foodstuffs and to report the levels to the EC. These data will ultimately be used to both review the maximum limits and measure the effectiveness of the reduction strategy and set new maximum limits. For example, during 2004 the Commission is planning to set maximum levels for dioxin-like PCBs based on reported background levels from the member states. The following report includes results from parts of the sampling carried out in the Baltic Sea area in 2000-2002. Only results of PCBs, persistent pesticides, PBDEs and HBCD are reported here. The corresponding PCDD/DF levels are reported on www.slv.se in three interim reports.

  • 33.
    Borenäs, Karin
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Sahlsten, Elisabeth
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Hydrografi och hydrokemi2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under 90-talet har växtplanktonproduktionen i norra Bottenhavets kustzon (Örefjärden) minskat med 14 % per årS2. Fjolårets produktion om 0.88 mol kol m-2 år-1 var den lägsta noterade sedan mätningarna började, strax under den tidigare lägsta noteringen 1988. Tillgången på föda för både plankton- och bottendjur i kustzonen bör därmed för närvarande vara tydligt lägre än i början av 90-talet i detta område. Även i Bottenviken kan en statistiskt säkerställd minskning om 7 % per år påvisas, medan ingen minskning kan visas i Bottenhavets utsjöS2.

  • 34.
    Brandt, Maja
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Ejhed, Helene
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Klassificering av påverkan av näringsämnen på rapporterings- och havsområden: Underlag inför Ramdirektivsrapporteringen 2005 Slutrapport januari 20052005Report (Refereed)
  • 35.
    Brandt, Maja
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Ejhed, Heléne
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Klassificering av påverkan av näringsämnenpå rapporterings- och havsområden: Underlag inför Ramdirektivsrapporteringen 2005Slutrapport januari 20052005Report (Other academic)
  • 36.
    Brandt, Maja
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Olshammar, Mikael
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Rapp, Lars
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Omräkning av näringsbelastning på Östersjön och Västerhavet för år 2000 med PLC5 metodik2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Naturvårdsverket har SMED räknat om kväve- och fosforbelastningen för år 2000 med PLC5-metodik och flödesnormaliserad för åren 1985-2004.  Avsikten är att få belastningsberäkningar för åren 1995, 2000 och 2006 framtagna med samma metodik och flödesnormaliserade för samma period så att de blir så jämförbara som möjligt. Jordbruksarealerna är dock inte helt jämförbara. 1995 års jordbruksarealer baseras på statistik på församlingsnivå, medan de år 2000 och 2006 (egentligen förhållandena år 1999 respektive år 2005 för jordbruksmarken) bygger på block- och IAKS-databaserna från Jordbruksverket. En gårdsstödsreform 2005 med utökat stöd för vall och träda innebar dessutom en till synes ökning av jordbruksmark mellan år 2000 och 2006. Skillnaden i jordbruksarea är 9 % i snitt för hela Sverige. I 2000 års beräkning var denna area troligen klassad som öppen mark. I denna rapport redovisas källfördelad belastning för år 2000, men även som jämförelse källfördelad belastning för år 2006. Hyggesareal och belastning från hygge finns inte medtagen på grund av svårigheten att få fram jämförbara arealer för åren 1995, 2000 och 2006. Punktutsläpp från den finska delen av Torneälven finns likaså inte med, vilket skiljer den från redovisningen i PLC5-rapporten för år 2006 (Brandt m.fl., 2008). För de antropogena källfördelningarna redovisas även 1995 år resultat hämtat från Ejhed och Olshammar (2007). Enligt denna sammanställning har de antropogena nettobelastningarna till haven söder om Ålands hav (Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) minskat med 12 700 ton kväve mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar en minskning med 23 % och med 150 ton fosfor, vilket motsvarar en minskning med 13 % räknat från år 1995. Motsvarande siffror mellan 2000 och 2006 är en minskning om 3 700 ton kväve (8 %), medan det för fosfor inte är någon nämnvärd skillnad mellan åren. Förändringar i jordbruksarealerna påverkar jämförelsen mellan jordbruksbelastningarna de olika åren. Om jordbruksbelastningen räknas om till antropogen nettobelastning per jordbruksarea för respektive år har den minskat med i snitt 16 % för kväve och 6 % för fosfor för hela Sverige mellan år 2000 och 2006.

    På uppdrag av Naturvårdsverket har SMED räknat om kväve- och fosforbelastningen

    för år 2000 med PLC5-metodik och flödesnormaliserad för åren 1985-2004.

    Avsikten är att få belastningsberäkningar för åren 1995, 2000 och 2006 framtagna

    med samma metodik och flödesnormaliserade för samma period så att de blir så

    jämförbara som möjligt.

    Jordbruksarealerna är dock inte helt jämförbara. 1995 års jordbruksarealer baseras

    på statistik på församlingsnivå, medan de år 2000 och 2006 (egentligen förhållandena

    år 1999 respektive år 2005 för jordbruksmarken) bygger på block- och

    IAKS-databaserna från Jordbruksverket. En gårdsstödsreform 2005 med utökat

    stöd för vall och träda innebar dessutom en till synes ökning av jordbruksmark

    mellan år 2000 och 2006. Skillnaden i jordbruksarea är 9 % i snitt för hela Sverige.

    I 2000 års beräkning var denna area troligen klassad som öppen mark.

    I denna rapport redovisas källfördelad belastning för år 2000, men även som

    jämförelse källfördelad belastning för år 2006. Hyggesareal och belastning från

    hygge finns inte medtagen på grund av svårigheten att få fram jämförbara arealer

    för åren 1995, 2000 och 2006. Punktutsläpp från den finska delen av Torneälven

    finns likaså inte med, vilket skiljer den från redovisningen i PLC5-rapporten för år

    2006 (Brandt m.fl., 2008). För de antropogena källfördelningarna redovisas även

    1995 år resultat hämtat från Ejhed och Olshammar (2007).

    Enligt denna sammanställning har de antropogena nettobelastningarna till haven

    söder om Ålands hav (Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak)

    minskat med 12 700 ton kväve mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar en minskning

    med 23 % och med 150 ton fosfor, vilket motsvarar en minskning med 13 %

    räknat från år 1995. Motsvarande siffror mellan 2000 och 2006 är en minskning om

    3 700 ton kväve (8 %), medan det för fosfor inte är någon nämnvärd skillnad mellan

    åren.

    Förändringar i jordbruksarealerna påverkar jämförelsen mellan jordbruksbelastningarna

    de olika åren. Om jordbruksbelastningen räknas om till antropogen

    nettobelastning per jordbruksarea för respektive år har den minskat med i snitt 16

    % för kväve och 6 % för fosfor för hela Sverige mellan år 2000 och 2006.

  • 37.
    Brandt, Maja
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Olshammar, Mikael
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Rapp, Lars
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Omräkning avnäringsbelastning påÖstersjön och Västerhavetför år 2000 med PLC5metodik2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Naturvårdsverket har SMED räknat om kväve- och fosforbelastningen för år 2000 med PLC5-metodik och flödesnormaliserad för åren 1985-2004. Avsikten är att få belastningsberäkningar för åren 1995, 2000 och 2006 framtagna med samma metodik och flödesnormaliserade för samma period så att de blir så jämförbara som möjligt. Jordbruksarealerna är dock inte helt jämförbara. 1995 års jordbruksarealer baseras på statistik på församlingsnivå, medan de år 2000 och 2006 (egentligen förhållandena år 1999 respektive år 2005 för jordbruksmarken) bygger på block- och IAKS-databaserna från Jordbruksverket. En gårdsstödsreform 2005 med utökat stöd för vall och träda innebar dessutom en till synes ökning av jordbruksmark mellan år 2000 och 2006. Skillnaden i jordbruksarea är 9 % i snitt för hela Sverige. I 2000 års beräkning var denna area troligen klassad som öppen mark. I denna rapport redovisas källfördelad belastning för år 2000, men även som jämförelse källfördelad belastning för år 2006. Hyggesareal och belastning från hygge finns inte medtagen på grund av svårigheten att få fram jämförbara arealer för åren 1995, 2000 och 2006. Punktutsläpp från den finska delen av Torneälven finns likaså inte med, vilket skiljer den från redovisningen i PLC5-rapporten för år 2006 (Brandt m.fl., 2008). För de antropogena källfördelningarna redovisas även 1995 år resultat hämtat från Ejhed och Olshammar (2007). Enligt denna sammanställning har de antropogena nettobelastningarna till haven söder om Ålands hav (Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) minskat med 12 700 ton kväve mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar en minskning med 23 % och med 150 ton fosfor, vilket motsvarar en minskning med 13 % räknat från år 1995. Motsvarande siffror mellan 2000 och 2006 är en minskning om 3 700 ton kväve (8 %), medan det för fosfor inte är någon nämnvärd skillnad mellan åren. Förändringar i jordbruksarealerna påverkar jämförelsen mellan jordbruksbelastningarna de olika åren. Om jordbruksbelastningen räknas om till antropogen nettobelastning per jordbruksarea för respektive år har den minskat med i snitt 16 % för kväve och 6 % för fosfor för hela Sverige mellan år 2000 och 2006.

  • 38.
    Bredberg, Anna
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Jonsson, Gunilla
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Eklund, Åsa
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Andersson, Camilla
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Executive, Myndigheter, Skogsstyrelsen.
    Gävleborgs miljömål och åtgärdsprogram 2014-20202014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Gävleborgs miljömål och åtgärdsprogram 2014-2020

  • 39.
    Cato, Ingemar
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Apler, Anna
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Metaller och miljögifter i sediment – inom Stockholms stad och Stockholms län 20072011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sveriges geologiska undersökning (SGU) har på uppdrag, dels av Enheten för Miljöanalys vid Länsstyrelsen i Stockholms län, dels av Miljöförvaltningen vid Stockholms stad i oktober 2007 genomfört provtagningar av ytsediment för miljökemiska analyser inom såväl Stockholms stad som inom Stockholms läns kustvatten samt Mälarens östligaste del. 2010 gav länsstyrelsen SGU i uppdrag att låta analysera de nedfrysta och arkiverade sedimentproven som togs 2007. Dessa analyserades med avseende på grundämnen (bl.a. metaller) och vissa organiska miljögifter. Resultaten skulle redovisas i en samlad gemensam rapport med motsvarande analysdata från Stockholms stads prover. De senare proverna analyserades redan 2007/2008.

    Provtagningarna genomfördes på av SGU tidigare (1997-2001) framtagna och provtagna stationer placerade på lämpliga ackumulationsbottnar. SGUs tidigare provtagningar genomfördes inom ramen för SGUs marina miljökemiska sedimentprogram som är kopplat till SGUs statsuppdrag att kartlägga Sveriges kontinentalsockelområde (territorialhav och ekonomiska zon, EEZ). Två nya stationer etablerades 2007 för Stockholms stads räkning vid Hägersten i Mälaren och vid Lidingöbro i saltsjön.

    Provtagningsplatserna har dokumenterats med undervattensfoto och samtliga upphämtade sedimentkärnor har beskrivits samt dokumenterats med foto och röntgenteknik. De senare för radiografisk analys för klarläggande av inre sedimentstrukturer och eventuell förekomst av fysiska störningar, t.ex. genom ankring eller biologisk omröring (bioturbation).

    Det översta sedimentskiktet (0-1 cm) har på samtliga 29 sedimentkärnor uttagits för analys av halten organiskt material och näringsämnen (kol, kväve och fosfor), 57 grundämnen, bl.a. tungmetallerna arsenik (As), kadmium (Cd), kobolt (Co), krom (Cr), koppar (Cu), kvicksilver (Hg), nickel, (Ni), bly (Pb) och zink (Zn) samt polycykliska aromatiska kolväten (PAH). På 8 stationer inom centrala Stockholm analyserades även hexaklorbensen (HCB) och polyklorerade bifenyler (PCB).

    Samtliga stationer har klassats med avseende på miljökvalitet för var och en av de metaller och organiska miljögifter som omfattas av de svenska bedömningsgrunderna för sediment i kust och hav. Med undantag för arsenik, kobolt och krom återfinns de högsta koncentrationerna i centrala Stockholm och ut till Oxdjupet samt in i Mälaren till Vårberg (vid Skärholmen). På samtliga dessa stationer faller miljöstatusen för Cd, Cu, Hg, Pb och Zn samt PAH, och HCB i klass 5 (mycket höga halter) med en avklingning mot Oxdjupet respektive Vårberg till klass 4 (hög halt). Samtliga stationer för PCB faller i klass 5. Klasserna 1-2 representerar stationer utspridda i den yttre skärgården utanför dessa gradienter. Endast kobolt (Co) uppträder enbart i de klasser som utgör den naturliga bakgrunden (klass 1) eller något högre (klass 2). Merparten av stationerna med avseende på As, Pb, Cr och Ni och i viss mån bly (Pb) ligger också i dessa två lägsta klasser 1-2.

    Den stationsvisa koncentrationsförändringen över tiden (dvs. mellan perioderna 1997-2001 och 2007) av respektive undersökt ämne/substans redovisas och illustreras med diagram. Med hjälp av medel- och medianvärdesförändringen för samma period ges en 􀀜 generell bild av utvecklingen för den miljökemiska statusen i bottnarna inom Stockholms läns kustavsnitt och östligaste delen av Mälaren.

    Medel- och medianvärdesförändringar av halterna för respektive undersökta ämnen har genomförts antingen för hela undersökningsområdet med eller utan data från centrala Stockholm (den s.k. Stockholms-Mälar-gradienten mellan Vårberg/Strömmenoch Oxdjupet) och för delområden som t.ex. centrala Stockholm, norra respektive södra skärgårdshavet. Detta då trenderna i många fall är helt olika i dessa områden för ett och samma ämne. Sannolikheten för de ovan beskrivna medelvärdesförändringarna har dessutom testas statistiskt med hjälp av s.k. t-test med (n-1) frihetsgrader för matchade datapar (dvs. data från samma stationer men härrörande från de två provtagningsperioderna 1997-2001 och 2007). För att klarlägga om förändringarna är reella har dessa ställts mot framtagna naturliga inhomogenitetsfaktorer för respektive ämne i sedimentet.

    En sammanställning över förändringen av medelvärdeskoncentrationen för några av de mest miljörelevanta ämnena och föreningarna i Stockholms läns kustområdes ytsediment (0-1 cm) mellan 1997-2001 och 2007 visas i nedanstående figur tillsammans med motsvarande förändringar med och utan Stockholm-Mälar-gradienten. Nedåtriktad pil betyder minskad halt och uppåtriktad pil ökad halt. Färgkodningen visar sannolikheten för beräknade förändringar. Av övriga 57 grundämnen som analyserats i sedimentet kan konstateras att under perioden 1997-2001 till 2007 har inom hela skärgårdshavet halten av t.ex. fosfor (P) ökat med 38 % och tenn (Sn) med 261 %. Koncentrationsökningen av fosfor är störst i Stockholm-Mälargradienten (79 %) och beror sannolikt på en ökad fastläggning av fosfor i sedimenten i de områden som fått bottnarna syresatta under 2000-talet.

    Även tenn uppvisar den största koncentrationsökningen (870 %) i Stockholm-Mälargradienten. Orsakerna till denna ökning är mer svårbedömd, men det är inte osannolikt att källan kan vara båtbottenfärger innehållande de numera förbjudna organiska tennföreningarna, t.ex tributyltenn (TBT). Att dessa föreningar användes efter förbuden har konstaterats i andra undersökningar, men framförallt kan orsaken vara att båtägare skrapat bort dessa färger på upptagningsplatser och ersatt dem med tillåten färg. Den bortskrapade färgen sköljs antingen genom spolning eller med regn (ytavrinning) ut i havet.

    Koncentrationen av uran (U) och wolfram (W) har ökat med 18 respektive 82 % i Stockholm-Mälar-gradienten. Resultaten tyder på att en källa, berggrundsbetingad eller antropogen finns i Mälaren respektive i centrala Stockholm.

    Överlagrat dessa förändringar ligger faktorer för inhomogenitet respektive fysiska omblandning (bioturbation) av sedimentet. Den förra faktorn vanligen mindre än 10% och den senare faktorn i genomsnitt 20 % på förändringar som ägt rum under en tioårsperiod respektive 35 % på förändringar som ägt rum under en femårsperiod i oxiderade miljöer. Faktorer som i flera fall är större än de med hög statistisk sannolikhet observerade genomsnittliga koncentrationsförändringarna utmed kusten. I fall med oxiderade bottenförhållanden krävs därför längre observationsperioder, dvs tre till fyra provtagningsomgångar, för att öka säkerheten i slutsatsen över respektive trend. I sediment från anoxiska, dvs miljöer med syrebrist, är inhomogenitetsfaktorn mycket låg och bioturbation saknas. De är den senare typen av bottnar som provtogs 1997-2001 och som valts ut för 2007 års provtagningar.

    Under senare år har dock en med ballastvatten nyligen invandrad, s.k. främmande art, av havsborstmask (Marenselleria neglecta) invaderat Östersjöns bottnar. Arten kan existera i bottnar med syrebrist (hypoxia; <2 ml syre per liter vatten) och därmed åstadkomma bioturberade ytsediment. Ett förhållande som med röntgenteknik observerats i flera av de sedimentkärnor som provtogs 2007. Detta medför att det föreligger en viss osäkerhet i de observerade trenderna.

    En säkrare utvecklingstrend, vad avser de olika undersökta ämnena och organiska substanserna, kan därför först erhållas efter ytterligare en till två provtagningsomgångar åtskilda med ett intervall som medger att minst 1-cm nytt sediment ackumulerats på botten sedan den föregående provtagningen. För att utreda provtagningsintervallet har antalet tunna skikt (laminae) räknats och mätts i den radiografiska bilden på respektive sedimentkärna. Beräkningen förutsätter att ett laminae motsvarar ett års ackumulation av sediment.

    Ackumulationshastigheten har även beräknats genom att mäta aktiviteten för isotopen 137Cs (cesium). Isotopen 137Cs förekommer inte naturligt utan är en antropogent skapadprodukt som uppkommer i samband med kärnklyvningsprocesser. Med beaktande av isotopens 30-åriga halveringstid kan man med stor sannolikhet utgå ifrån att allt 137Cs som idag kan mätas i Östersjöns sediment härrör från Tjernobylolyckan i april 1986. Isotopens nedre gräns för sitt uppträdande i sedimentlagerföljden utgör därmed en s k ”markör” för året 1986. Baserat påvilket sedimentdjup detta sker och de antal år som föflutet mellan Tjernobylolyckan och provtagningsdatum kan ackumulationshastigheten beräknas.

    De två metoderna ger ett mycket samstämmigt resultat (r2 = 0,88), vilket medför att den beräknade ackumulationshastigheten för respektive station kan betraktas som säker.

    Det beräknade provtagningsintervallet varierar, beroende på ackumulationshastigheten på respektive station från knappt ett år till drygt tre år. Ett lämpligt provtagningsintervall för en fortsatt miljöövervakning av trenderna i antropogen belastning av metaller och organiska miljögifter är därför med lite säkerhetsmarginal fem år.

     

  • 40.
    Concha, Gabriela
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Petersson Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Aune, Marie
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Darnerud, Per Ola
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Svensk intagsberäkning av dioxiner (PCDD/PCDF), dioxinlika PCBer och metylkvicksilver för barn baserad på aktuella analysdata samt kostundersökningen 20032006Report (Other academic)
  • 41.
    Dahlberg, Magnus
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Resultat från provfisket 1999 - Miljökvaliteten i 39 sjöar med fisk som miljöindikator2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under sommaren 1999 provfiskade Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium 39 geografiskt väl spridda sjöar runt om i landet, från Abiskojaure i norr till Brunnsjön i söder. Provfisket genomfördes på uppdrag av Naturvårdsverket inom ramen för nationell miljöövervakning och kalkeffektuppföljning. I det nationella kalkeffektuppföljningsprogrammet (IKEU) ingår 13 kalkade och 8 okalkade, sura eller neutrala, sjöar. Syftet med undersökningarna är att följa kalkningens långsiktiga effekter och bedöma om sjöarnas fiskfauna återfår sin naturliga status. I det nationella miljöövervakningsprogrammet ingår 7 sjöar med årliga provfisken och 16 sjöar som provfiskas vart 3:e år. Programmet syftar till att följa utvecklingen i lokalt opåverkade sjöar för att bedöma övergripande förändringar i fiskfaunan. Utöver dessa program har provfiske skett i fem sjöar som utgör recipienter för lakvatten från kommunala avfallsdeponier för att bedöma fisksamhällenas status i dessa. I de flesta kalkade sjöarna, förutom Gyslättasjön, har fiskbestånden normaliserats efter kalkning och de avvikelser i provfiskefångsterna som observerats i några kalkade sjöar har sannolikt andra orsaker än försurning. I de okalkade sjöarna som sedan lång tid är försurade är fiskbestånden fortfarande starkt påverkade av försurning. I några av dessa finns vissa tecken på att en återhämtning har börjat ske, sannolikt beroende på den minskade depositionen av försurade ämnen. I en sjö har rekrytering av braxen och sarv skett under de senaste åren och i en annan sur sjö håller ett fiskbestånd möjligen på att återetableras. I några av sjöarna fångades även fiskarter som inte fångats i respektive sjö vid tidigare provfisken, bland annat fångades sutare i en sjö och lake i en sjö. Resultaten från provfiskena i de fem sjöarna som utgör recipienter för lakvatten från kommunala avfallsdeponier visade att fisksamhällena i åtminstone två av sjöarna är kraftigt påverkade av miljöstörningar. Båda sjöarna uppvisade gravt utarmade fisksamhällen med få arter och individer. Fisksamhällena i två ytterligare sjöar visade tecken på förhöjd närsaltbelastning och indikationer på att det kan föreligga perioder med låg syrgashalt. Fisksamhället i den femte provfiskade sjön avvek inte från förväntat. Fångsten var emellertid relativt liten vilket kan tyda på att sjön är näringsfattig. Analysen av provfiskeresultaten i enlighet med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder visade att sjöar som är påverkade av någon miljöstörning ofta avvek från det förväntade. En utvärdering av bedömningsgrundernas förmåga att upptäcka förändringar i miljön visar att fisksamhällen som bioindikator fungerar väl för att upptäcka miljöförändringar i en sjö. Det finns emellertid några svagheter i bedömningsgrunderna som måste beaktas vid analysen för att undvika att resultatet av ett provfiske feltolkas.

  • 42.
    Dahlberg, Magnus
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Bergquist, Björn
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Provfiskeresultat År 2002 IKEU-programmets vattendrag och Miljöövervakningens referensvattendrag2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    År 2002 fick Sötvattenslaboratoriet uppdrag av Naturvårdsverket att genomföra elfisken i vattendrag som ingår i nationella kalkeffektuppföljningen (IKEU) och den nationella miljöövervakningen. IKEU-programmet omfattar för närvarande 12 kalkade vattendrag och 11 referensvattendrag. Programmets mål är att studera och analysera de långsiktiga effekterna av kalkning i försurade vatten och att bedöma om den svenska kalkningsverksamheten återskapar ekosystem liknande situationen innan försurning. Elfisken inom det nationella miljöövervakningsprogrammet omfattar för närvarande unders ökningar i 15 referensvattendrag. Syftet med programmet är att följa mellanårsvariationer och förändringar över tiden i ett för landet representativt urval av vattendrag som inte direkt är påverkade av utsläpp eller intensiv markanvändning. Under år 2002 var fångsterna av årsungar generellt högre jämfört med år 2001. IKEUvattendragen (både kalkade och okalkade vattendrag)hade liksom tidigare år lägre täthet av öringungar än miljöövervakningens referensvattendrag. Till stor del beror detta på att öringbest ånden i de kalkade IKEU-vattendragen huvudsakligen är strömlevande medan flera av miljöövervakningens vattendrag har havsvandrande öringbestånd med höga tätheter av öringungar. Tätheten av äldre öring var dock ungefär lika stor i alla tre typerna av vattendrag. Klassificeringen utgående från bedömningsgrunderna för fisk och förekomsten av försurningskänsliga arter och stadier indikerade att IKEU-programmets referensvattendrag var mer påverkade av försurning än miljöövervakningens referensvattendrag och de kalkade IKEU-vattendragen. Detta var väntat eftersom IKEU-referenserna omfattar två kraftigt försurade och två vattendrag som troligen påverkas av sura episoder.

  • 43.
    Dahlberg, Magnus
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Fiskeriverket.
    Järvi, Torbjörn
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Resultat från Sötvattenslaboratoriets provfisken 20012002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under sommaren 2001 provfiskade Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium 37 geografisktspridda sjöar runt om i landet. Provfisketgenomfördes på uppdrag av Naturvårdsverketinom ramen för nationell miljöövervakningoch kalkeffektuppföljning. Ide flesta kalkade sjöarna, förutom Gyslättasjön,har fisksamhällena normaliserats efterkalkning. Fisksamhällena är dock inte heltjämställda med neutrala sjöar då artantaletär färre, diversiteten och antal fångade individerär lägre. I flera av de sjöar som regelbundetprovfiskas av Sötvattenlaboratoriethar fisksamhällena uppvisat tydliga försurningsskador.I några av dessa sjöar synsingen förbättring och fiskbestånden är fortfarandestarkt påverkade av försurning. Inågra sjöar finns vissa tecken på att en återhämtninghar börjat ske, sannolikt beroendepå den minskade depositionen av försuradeämnen. I en sjö där rekryteringen avden försurningskänsliga mörten var störd islutet av 1980-talet och början av 1990-talethar frekvensen av små mörtar varit god ifångsten sedan 1995 vilket tyder på att rekryteringennumera fungerar normalt.

  • 44.
    Dahlberg, Magnus
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Fiskeriverket.
    Järvi, Torbjörn
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Vad finns under ytan? Resultat från Sötvattenslaboratoriets provfiskesjöar år 20022003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sedan mitten av 1940-talet har FiskeriverketsSötvattenlaboratorium provfiskat sjöar i olikadelar av Sverige. Sedan mitten av 1980-talethar provfiskena i första hand utförts i kalkadesjöar för att följa fiskbeståndens utveckling efterkalkning. I början 1990-talet utökades verksamhetentill att omfatta även referenssjöar somej skulle vara påverkade av någon lokal föroreningskälla.Detta för att detektera eventuellabiologiska förändringar som beror av mer diffusaorsaker som t ex klimatförändringar och en ändrad deposition av luftföroreningar. År2002 provfiskades sammanlagt 44 sjöar. Förutomde ordinarie programmen provfiskades fyrasjöar inom det biologiska återställningsprogrammet,två sjöar i programmet om miljöövervakningi skyddad natur och en sjö på uppdragav ett företag där provfiskeresultatet skaingå i en miljökonsekvensbeskrivning. Följanderapport redovisar resultaten från 2002 års provfiskenoch innehåller en övergripande del samten utvärdering av resultaten från varje sjö.

  • 45.
    Dahlqvist, Peter
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Thorén, Ann-Karin
    Executive, Myndigheter, Vattenmyndigheterna.
    Holgersson, Björn
    Executive, Myndigheter, Vattenmyndigheterna.
    Weichelt, Anna-Karin
    Executive, Myndigheter, Vattenmyndigheterna.
    Miljöövervakning grundvattennivåer: Handledning framtagen inom det gemensamma delprogrammet Regional miljöövervakning av grundvattennivåer – programområde sötvatten. 2009Report (Other academic)
  • 46.
    Darnerud, Per Ola
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Organiska miljögifter i bröstmjölk från Uppsala, 2000-20012001Report (Other academic)
  • 47.
    Darnerud, Per Ola
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Atuma, Samuel
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Aune, Marie
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Becker, Wulf
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Wicklund-Glynn, Anders
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Organiska miljökontaminanter i svenska livsmedel2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Livsmedelsverket har som en viktig uppgift att uppskatta den hälsorisk som olika främmande ämnen i livsmedel kan utgöra. Vid detta arbete är det nödvändigt att utföra beräkningar av intaget av dessa ämnen via födan, s.k. intagsberäkningar. När det gäller organiska halogenerade ämnen är svenska intagsberäkningar i många fall bristfälliga då analysdata för livsmedel antingen är gamla, eller saknas helt. Det är därför av stor vikt att förbättra underlaget och basera de nya intagsstudierna på aktuella halt- och konsumtionsdata. Med hjälp av medel från Naturvårdsverkets Miljöövervakningsenhet har nya analyser av i första hand animaliska livsmedel utförts avseende på följande organiska miljökontaminanter (POP): PCDD/DF (17 kongener), PCB (23 kongener, varav 9 dioxinlika), PBDE (5 kongener), DDT (4 kongener), HCB, HCH (3 kongener) och komponenter i teknisk klordan (4 kongener). Nya konsumtionsdata har tagits fram i Livsmedelsverkets och SCB:s stora undersökning Riksmaten 1997-98 (Becker 1999), där speciellt fiskkonsumtionen har fått ett utökat utrymme. Halt- och intagsdata har därefter sammanställts och dessa redovisas i rapporten. Observera att intagsberäkningarna i rapporten är utförda enligt Matkorgsmetoden (se nedan), förutom i fråga om dioxiner, då intaget beräknades både från Matkorgsdata och från halter i enskilda livsmedel.

  • 48.
    Darnerud, Per Ola
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Atuma, Samuel
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Aune, Marie
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Becker, Wulf
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Wicklund-Glynn, Anders
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Sakrapport Miljöövervakningen:Organiska miljökontaminanter i svenska livsmedel2000Report (Other academic)
  • 49.
    Darnerud, Per Ola
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Björklund, Justina
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    de Wit, Cynthia
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Lignell, Sanna
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Aune, Marie
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Glynn, Anders
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    PBDE, HBCD och PCB i inomhusdamm och i bröstmjölk från förstföderskor i Uppsala 20082010Report (Other academic)
  • 50.
    Darnerud, Per Ola
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Glynn, Anders
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Covaci, Adrian
    University of Antwerp.
    Malarvannan, Govindan
    University of Antwerp.
    Poma, Giulia
    University of Antwerp.
    Phosphorous flame retardants in Swedish market basket food samples, and estimation of per capita intake2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Analyser av åtta fosforinnehållande flamskyddsmedel (PFRs) har utförts i matkorgsprover från den senaste matkorgsundersökningen (Matkorgen 2015). De ämnen som analyseras är (i förkortning) TEHP, TNBP, TCEP, TBOEP, TPHP, EHDPHP, TDCIPP samt TCIPP. De undersökta matkorgsproverna kommer från studier där matkassar från vanliga livsmedelskedjor i Sverige tas in för analys, och där de insamlade livsmedlen analyseras gruppvis (ex kött, fisk, mejeriprodukter, spannmål) för en mängd näringsämnen men även toxiska ämnen. Med hjälp av försäljningsstatistik kan konsumtionen av olika livsmedelsgrupper beräknas, och tillsammans med haltdata kan per capita-intaget för dessa ämnen tas fram. Det är första gången som matkorgsprover analyseras för förekomst av PFRs.

    Mätbara halter av ett flertal av undersökta PFRs kunde analyseras i proverna från de tretton olika livsmedelsgrupperna, och högst halter återfanns generellt i prover från cerealier, bakverk, fetter/oljor , vegetabilier, samt socker och sötsaker. Högst halter i livsmedel, och även det beräknade högsta per capita-intaget (49 ng/kg kroppsvikt/dag), observerades för EHDPHP (etylhexyldifenylfosfat). För fyra PFRs (TCEP, TPHP, TDCIPP och TCIPP) låg per capita-intaget på 6-12 ng/kg kroppsvikt/dag, medan inga beräkningar gjordes för de tre återstående pga att flertalet haltdata <LOQ. I jämförelse med hälsobaserade referensvärden, ligger de beräknade per capita-intagen lägre med en faktor mer än 2 000. Fastän denna undersökning visar en stor marginal mellan beräknat intag och nivåer där skadliga effekter kan förekomma i experimentella modeller, vet vi fortfarande litet om det totala intaget då inhalation och nedsväljning av damm kan vara de största exponeringsvägarna

12345 1 - 50 of 204
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf