Decenniets, seklets och milleniets sista år blev ett år av stora förändringar vid Ottenby fågelstation. Deföregående tre-fyra åren hade präglats av mycket dålig ekonomi och därtill personalproblem. Under 1998blev situationen akut. Som ett första led i att förbättra situationen ombildades Ottenbykommittén (avSveriges Ornitologiska Förening satt att sköta fågelstationen) under hösten 1998. Den störstaförändringen blev sedan att Jan Pettersson, platschef sedan 1978, sades upp. Därtill kom uppsägning,pensionering, dödsfall (se nedan) och sedan tidigare överflyttade tjänster till OFAB, vilket innebar detatt den “fast” anställda personalstyrkan, som 1992 var 7 personer, reducerades till noll!Ottenbykommittén har nu fått en mycket mer aktiv roll i stationens arbete. Olika verksamhetsdelar haridentifierats och ledamöterna har getts olika ansvarsområden.Kommittén bestod under året av :Åke Lindström (ordförande)Christian Hjort (sekreterare, utlandsverksamheten)Dennis Kraft (ekonomi)Arne Andersson (datafrågor)Dennis Hasselquist (samordning av ansökningar)Anders Hedenström (forskningssamordnare)Niclas Jonzén (personal)Lars Lindell (SOF:s styrelse).Aktiviteterna inom dessa olika områden redovisas nedan och här skallbara de generella linjerna i arbetet läggas fram.Tvivelsutan förbättrades arbetsklimatet för den ideellt arbetandepersonalen på fågelstationen och glädjande nog var tillströmningen storav arbetsvilliga ungdomar. Stationen blev på många sätt öppnare, inteminst mot fågelskådarleden. Fler personer besökte stationen och pådetta sätt kan många fler känna sig delaktiga och trivas. Nackdelen äratt det rent praktiskt blir svårare att driva verksamheten med mångamänniskor närvarande och relativt stor omsättning på personer.Genom mycket hård åtstramning på utgiftssidan kunde ett förväntat rejält underskott i budgeten vändastill en liten vinst. Alla inblandade skall ha stor ära av detta eftersom både stora som små uppoffringarkrävts för att styra ekonomin rätt. Den lilla vinsten användes till att börja täcka det underskott somunder många år ackumulerats. Även om det nu känns som att vi har en god kontroll över den löpandeekonomin så måste vi på lång sikt hitta fler finansieringskällor till stationens verksamhet. Det är tillexempel mycket otillfredsställande att vi nu inte har någon heltidsanställd personal, något som på siktmåste lösas.Fågelstationens gamla dröm om att ha en egen filial söder om Sahara gick i uppfyllelse under 1999 meden månads försöksverksamhet i Nigeria under våren. Denna slog väl ut på alla sätt och verksamhetenskall nu intensifieras under 2000.Datahanteringen fick sig en rejäl skjuts framåt under året och kan vi bara snart förnya maskinparken finnsgrunden för en smidig och effektiv datahantering vid stationen. Detta kommer att underlätta bådeutåtriktad verksamhet (Internet) och eget analysarbete.Ottenby Försäljnings AB (OFAB), som drivit den affärsmässiga delen av stationens verksamhet sedan1995, fortsatte sin verksamhet parallellt med fågelstationens ideella verksamhet. Genom verksamheten iNaturum och restaurang Fågel Blå svarar OFAB för en viktig del av fågelstationens publika aktiviteter.Det är av stor vikt för framtiden att behålla och utveckla det goda samarbetet mellan fågelstationen ochOFAB.Figur 1. Åke LindströmFigur 2. Patrik Rhönnstad, platschef 1999Kontinuiteten i det praktiska arbetet på stationen blev naturligtvis något lidande av att den rutineradepersonalen försvunnit. Situationen hjälptes dock upp signifikant av att OFABs personal fanns på plats(Håkan och Annika Lundkvist, Gösta Friberg) samt att nye platschefen och många av de ideelltarbetande hade erfarenhet från tidigare år.

Vid Ottenby fågelstation sker standardiserad fångst av flyttfåglar. Insamlad data används för att registrera populationstrender, fenologitrender samt för beräkning av årlig häckningsframgång. Under 2015 fångades totalt 19 083 fåglar av 100 arter i den standardiserade fångsten. Summan ligger knappt 5 % över referensvär-det.

Våren: Totalt under våren fångades 6 874 fåglar vilket ligger nära 25 % över referensvärdet, främst förklarat av goda summor för rödhake. Våren visade relativt genomsnittliga summor för många arter men svarthätta och göktyta är exempel där fångsten överskred referensvärdet ordentligt. Gräshoppsångare, domherre och ortolansparv fångades inte alls och även rödvingetrast, rosenfink, gulsparv och grönsångare fångades i antal långt under medelvärdet. Blåhaken fortsätter sin oroande sentida kräftgång med endast tre individer fångade under våren (vilket ska jämföras med ett referensvärde på 51 individer).

Hösten: Trädgårdsfångsten gav 8 640 fåglar, vilket är knappt 7 % under referensvärdet. Goda fångstsummor erhölls för bland annat gransångare och gärdsmyg men även för mindre flugsnappare och både hus– och ladusvala. Låga summor noterades för t.ex. blåhake, grönfink, rödvingetrast och gulsparv. Inte en enda göktyta, rosenfink eller ortolansparv noterades i fångsten.

Vadare: Totalt fångades 3 569 vadare vilket är drygt 5 % över referensvärdet. Summan förklaras i hög grad av en god förekomst av kärrsnäppor. Myrsnäppa fångades i goda antal, långt över medel, medan flera andra arter tvärtom visade svaga fångstsummor. Fångsten fick dessvärre avbrytas tidigt under sommaren (innan årsungarna anlände) på grund av förekomst av mink på udden.

Fenologi: Sveriges flyttfåglar anländer allt tidigare om våren, och förändringen framgår tydligt i fångstse-rien. Vintern 2014/2015 var mild och vårsträcket förlöpte enligt det tidiga schema som vi numera vant oss vid. Under vårflyttningen visar 15 arter signifikanta förändringar i sitt fenologiska uppträdande och i samtliga fall handlar det om en tidigareläggning av schemat. I genomsnitt uppvisade de 33 analyserade arterna ett medeldatum som 2015 låg 5,0 dagar tidigare än vid mätningarnas början 1979. Gruppen med kort- och medeldistansflyttare anlände med ett medeldatum 3,7 dagar tidigare än vid standardiseringens början 1979 och för tropikflyttare gällde 6,3 dagar. Tittar man på hela den standardiserade perioden 1979–2015 uppvisar arterna en genomsnittlig förändring av motsvarande storlek: -4,0 dagar. Därmed blev 2015 ett år som förstär-ker mönstret under 2000-talet med tidiga ankomstdatum.

Häckningsframgång: Andelen ungfåglar i höstfångsten uppgick under 2015 till 83 %. Detta värde är mycket lågt och utgör det tredje lägsta sedan den standardiserade höstfångsten inleddes 1972. Försommaren 2015 var på många håll i landet kall, blåsig och nederbördsrik och att häckningsutfallet skulle bli dåligt var därför väntat.

Genom standardiserad fångst och ringmärkning av småfåglar vid Falsterbo Fågelstation har beståndsväxlingar kunnat följas sedan 1980. Denna rapport redovisar ringmärkningssiffror för 2014 och sätter in dem i den långsiktiga övervakningen av fågelarternas beståndssvängningar. Rapporten fokuserar på småfåglar som övervintrar i tropikerna, då det har visat sig att många av dem har minskat kraftigt.

Data för 24 arter redovisas och av dem är endast två (svarthätta och törnsångare) statistiskt säkerställda som ökande under perioden 1980–2014. Elva arter visar ingen statistiskt säker förändring åt någotdera hållet, medan elva arter har signifikanta negativa trender. Bland dessa är ladusvala, näktergal, stenskvätta, trädgårdssångare, lövsångare och svartvit flugsnappare. Ett tydligt mönster med kraftig nedgång kring 1990 kan ses.

Ser man till trenderna för de senaste 18 åren visar ingen art signifikant minskning. Flertalet kurvor planar ut och i för fem arter ses signifikanta ökningar ses (backsvala, gräshoppsångare, härmsångare, törnsångare och grönsångare), dock på en låg nivå (p<0,05).

Antalet ringmärkta fåglar under hösten 2014 låg överlag under 30-årsmedelvärdet (1980–2009) för respektive art. För några arter noterades en ovanligt hög andel äldre fåglar och tidigare bortflyttning. Sannolikt var häckningsutfallet under 2014 mindre gott, åtminstone i de norra delarna av Sverige, där det var extremt låga junitemperaturer i år.

Man beräknar att den europeiska fågelfaunan har blivit 421 miljoner individer fattigare sedan 1980. Det är främst små och vanliga arter som har minskat. Detta får inte samma uppmärksamhet i naturvårdsarbetet som sällsynta arter får. Att vanliga arter minskar kan dock innebära mycket större konsekvenser för ekosystemen. För att verkligen värna om biologisk mångfald krävs alltså åtgärder för att övervaka och skydda både ovanliga och vanliga arter. Det gör man bäst genom att skydda biotoper.

Ringmärkningen vid Falsterbo Fågelstation syftar bl.a. till att genom stan-dardiserade metoder följa långsiktiga trender i fågelpopulationerna. I denna rapport redogörs för populationsförändringar under tiden 1980–2019 (40 år) hos 24 tättingarter, som övervintrar söder om ekvatorn.Endast två arter (törnsångare och svarthätta) har en signifikant positiv trend sett till alla 40 åren. Nio arter har signifikanta negativa trender under samma period. Viss förbättring under de senaste 20 åren ses bl.a. för kärrsång-are, ärtsångare och grönsångare medan t.ex. stenskvätta, trädgårdssångare, lövsångare och svartvit flugsnappare ligger kvar på mycket låg nivå.Sammanfattningsvis visar trender och kvantitativa förändringar att de stora minskningarna, som ägde rum särskilt under tiden kring 1990 och några år framåt hos flera arter, inte har fortsatt i samma takt. Några arter ligger kvar på en låg nivå och ytterst få visar på någon signifikant ökning. Det finns en gene-rell tendens till ökning omkring 2008–2011. Därefter ses en lika generell ten-dens till minskning, särskilt under de allra senaste 3–4 åren – det bådar inte gott.Minskad födotillgång till insekter, extremväderförhållanden, ett intensivt jordbruk med användande av pesticider, dagens skogsbruk med avverkningar året om (alltså även under häckningstiden), förändringar i klimatet på över-vintringsområdena och illegal fågeljakt i Medelhavsområdet är faktorer som negativt påverkat dessa tropikflyttande insektätande fåglar.

BAKGRUND De standardiserade höst räk ning ar nai Na tur vårds ver kets regi påbörjades hösten1973 som en del i deras fågelmonitoring. Frånoch med 2001 ansvarar undertecknad för dessaräk ning ar. Från detta år påbörjas räkningarnaden 1 au gus ti (i stället för 11 augusti), främstför att er hål la en mer fullständig täckning avrov få gel sträck et. Vidare artbestäms lommar,fi sk/sil ver tär nor, och korsnäbbar, vilket ej skettti di ga re. I mån av tid åldersbestämdes storkar,sång sva nar, prutgäss, rovfåglar, vissa vadare,labbar, dvärg mås, silltrut och tärnor för atterhålla ett mått på årets ungproduktion.Åren 1986-2000 har höststräcket av rov fåg laröver halvön specialstuderats (Kjellén 2001 ochtidigare). Räkningarna har då skett på sam masett som höstarna 2001-2002. En jäm fö rel semellan denna serie och de standardiseraderäk ning ar na visar en signifi kant korrelationför samt li ga rovfåglar. Jag har därför valt att räkna upp de standardiserade siffrorna från1973-1985 med den genomsnittliga skillnadenunder femtonårsserien 1986-2000. Mer detaljerbe träf fan de omräkning av siffror för olika arterpre sen te ras av Kjellén (2002).

Räkningar i Naturvårdsverkets regi bedrevs mellan 1 augusti och 20 november. Den övervägandemajoriteten av arterna räknades medan åldern bestämdes för rovfåglar och vissa andra grupper.Jämfört med tidigare år bokfördes en genomsnittlig totalsumma. Flertalet rovfåglar räknades i relativthöga antal och ungfågelsandelen var rekordhög. Positivt var även att fl era tropikfl yttare uppträddemer talrikt än på många år Allmänt gynnades sträcket av dominerande västvindar och generelltverkar häckningen ha gått förhållandevis bra. En relativt dålig frö- och fruktsättning gjordeatt många invasionsarter var i rörelse.

Räkningar i Naturvårdsverkets regi bedrevs mellan 1 augusti och 20 november. Den övervägandemajoriteten av arterna räknades medan åldern bestämdes för rovfåglar och vissa andra grupper.Dominerande västvindar är en av anledningarna till den förhållandevis höga totalsumman. Flerarovfåglar räknades i relativt höga antal och för några minskande arter verkar trenden snarast havänt. Ungfågelsandelen var återigen rekordhög. Positivt var även att några tropikflyttare uppträddemer talrikt än på många år. Dessutom sträckte flertalet finkfåglar i rekordhöga antal. De flestainvasionsarter uppträddedäremot i måttliga antal, men sidensvansen sträckte i ej tidigare skådademängder.

Räkningar i Naturvårdsverkets regi bedrevs mellan 1 augusti och 20 november. Den övervägandemajoriteten av arterna räknades medan åldern bestämdes för rovfåglar och vissa andra grupper.Dominerande västvindar och god ungproduktion ligger sannolikt bakom den förhållandevis högatotalsumman. Flertalet rovfåglar räknades i relativt höga antal trots att ungfågelsandelen endastvar genomsnittlig. Uppgången fortsätter för flertalet ökande arter medan det finns indikationer påatt trenden vänt för en del fågelarter som minskat långsiktigt. Slående var den totala avsaknadenav invasionsarter.

Räkningar i Naturvårdsverkets regi bedrevs mellan 1 augusti och 20 november. Den övervägandemajoriteten av arterna räknades medan åldern bestämdes för rovfåglar och vissa andra grupper.Totalsumman ligger något över genomsnittet. Uppgången fortsätter för flertalet ökande artermedan det finns indikationer på att trenden vänt för en del fågelarter som minskat långsiktigt. Endel tropikflyttande rovfåglar var relativt fåtaliga medan fjällvråken uppvisade det bästa resultatetsedan 1982. Medan tropikflyttande tättingar var relativt talrika räknades många senhöstflyttare ilåga antal efter en kall inledning på oktober. Bland invasionsarter märktes blåmes, grönsiska ochkorsnäbbar.

Räkningar i Naturvårdsverkets regi bedrevs mellan 1 augusti och 20 november. Den övervägande majoriteten av arterna räknades medan åldern bestämdes för rovfåglar och vissa andra grupper. Sammantaget en bra säsong där totalsumman ligger väl över genomsnittet. Uppgången fortsätter för flertalet långsiktigt ökande arter medan listan med signifikant minskande arter sakta krymper något. Även om den genomsnittliga ungfågelsandelen låg något under medel uppträdde flertalet rovfåglar talrikt, med exempelvis nya rekordnoteringar för röd glada och sparvhök. Lågtryckspassager i augusti gav höga antal av adulta vadare och tärnor. Flera tropikflyttande tättingar räknades i relativt höga antal och den milda senhösten borgade för goda siffror för flertalet kortflyttare. Bland invasionsarterna registrerades måttliga rörelser av främst större hackspett, sidensvans, stjärtmes, blåmes, nötkråka och gråsiska.