Publications
Change search
Refine search result
1 - 19 of 19
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Arnér, Marie
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Forsberg, Jenny
    Executive, Företag, WSP.
    Taaler, Maja
    Executive, Företag, WSP.
    Forsgren, Anna
    Executive, Företag, WSP.
    Screeninguppdrag inom nationell miljöövervakning: Screening av: Bisfenol A 2,2´,6,6´-tetra-butyl-4,4´-metendifenol Bis(4-klorfenyl) sulfon2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Naturvårdsverket har förekomsten av bisfenol A (BPA), bis(4-klorfenyl)sulfon (BCPS) och 2,2’6,6’-tetra-butyl-4,4’-metendifenol (tetrabutyldifenol) undersökts i slam, spill-vatten/dagvatten, råvatten, luft, fisk (abborre) och sediment. Provtagningarna har utförts i tolv län i Sverige. BPA och BCPS används främst i tillverkningen av polymerer vilka är vanliga i konsumentprodukter. Tetrabutyldifenol används i tillverkningen av plaster, oljor och hartser. Samtliga ämnen är högvolymskemikalier. BPA är klassificerat som irriterande, men de övriga ämnena inte är klassificerade. Det finns dock studier som visar på att BPA med stor sannolikhet hormonstörande och att BCPS ackumuleras i näringskedjan. Denna screeningundersökning visar att BPA förekommer väl utspritt i samtliga provtagna matriser och provpunkter. Tetrabutyldifenol och BCPS påträffas i mer enstaka fall. Generellt sett förekommer studerade ämnen i låga halter. Det är dock relativt stora variationer i halter inom samtliga matriser. De förhöjda halterna i vissa prov speglar troligen lokal påverkan, till exempel utsläpp från tillverkningsindustri. Halterna bedöms dock inte avvika från tidigare studier. I fisk påträffades ämnena endast i fåtal exemplar. Det går inte att fastställa något samband mellan halter i fisk och sediment. I ett flertal prov från råvattentäkter har BPA påvisats i låga nivåer. Någon signifikant skillnad har inte kunnat påvisas mellan olika områden, platser eller matriser. En rekommendation är att bisfenol A studeras vidare i råvatten och i in- och utgående avloppsreningsvatten.

  • 2.
    Bergström, Fredrik
    Executive, Företag, WSP.
    Processerna för formellt skydd av skog– en uppföljning av markägarnas synpunkter under 20082010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    WSP Analys & Strategi har haft i uppdrag att genomföra en uppföljning av hur

    markägare ser på processerna kring formellt skydd av skog. Uppföljningen är en

    del i en löpande uppföljning som omfattar tre skyddsprocesser – biotopskyddsområden,

    naturvårdsavtal samt naturreservat.

    Uppföljningen har genomförts med hjälp av en enkätundersökning riktad till de

    markägare som träffat överenskommelser eller tecknat avtal med myndigheterna

    om formellt skydd av skog under 2008. Flertalet av de frågor som ställdes i enkäten

    fanns också med i en studie som genomfördes för åren 2005–2007 vilket

    har möjliggjort vissa jämförelser över tiden.

    De markägare som svarat på enkäterna har en liknande ålders- och könsfördelning

    för alla tre skyddsformerna. När det gäller de processer de genomgått för

    att det formella skogsskyddet ska komma till stånd på deras mark, så är det inte

    alla markägare som själva deltar eller har insyn i dessa processer. För 20-30

    procent av de enskilda markägarna är det någon annan som skött kontakterna

    med myndigheterna i frågan.

    De markägare som deltagit i processerna är i varierande utsträckning nöjda respektive

    missnöjda hur myndigheterna agerat.

    I denna undersökning uppger sex

    av tio markägare som fått ett biotopskyddsområde inrättat på sin mark att de

    överlag är nöjda med Skogstyrelsens agerande under processen. Bland markägare

    med naturvårdsavtal är motsvarande andel bortemot nio av tio. Av de

    markägare som fått ett naturreservat bildat på sin mark säger sig lite drygt hälften

    överlag vara nöjda med hur länsstyrelsen agerat i processen i stort.

    För såväl naturvårdsavtal som naturreservat är detta en ökning i andelen markägare

    som säger sig vara nöjda med myndigheternas agerande i processerna

    jämfört med tidigare år. För biotopskyddsområden däremot går det inte att påvisa

    någon förändring.

    För alla tre skyddsformerna går det att identifiera samband mellan andelen

    markägare som överlag är nöjda med myndigheternas agerande i processen och

    hur markägarna upplever olika aspekter av processerna. Genomgående är andelen

    markägare som överlag är nöjda med processen som helhet högre bland:

    􀁸

    Markägare med kortare processer (även om en kort p

    process i sig inte

    alltid är att föredra).

    􀁸

    Markägare som upplever att de fått tydlig information om områdets naturvärden,

    varför området behöver skyddas samt hur den fortsatta processen

    ser ut.

    􀁸

    Markägare som upplever att de fått ett gott bemötande och träffat kompetent

    personal.

    􀁸

    Markägare som upplever att de fått lämna synpunkter, känt sig delaktiga

    och upplevt att det skett ett samråd.

    􀁸

    Markägare som är nöjda med ersättning/förhandlingsresultat och säger

    sig uppfatta den värdering som gjorts av deras mark som objektiv och

    opartisk.

    Resultatet kan tolkas som att myndigheternas rutiner och agerande i åtminstone

    två av processerna har förbättrats på ett sätt som gör att markägarna upplever att

    myndigheternas agerande överlag i processerna förbättrats under perioden.

    Men, det kan också vara andra faktorer som påverkar hur markägarna väljer att

    svara, som t.ex. regelförändringar, ändrade marknadspriser och skillnader i den

    rådande samhällsdebatten mellan olika undersökningstillfällen.

    Man kan också konstatera att även om fler markägare överlag är nöjda med

    myndigheternas agerande under processerna finns det en stor förbättringspotential

    när det gäller flera av de moment som ingår. Inte minst gäller det de moment

    som rör information, kommunikation och bemötande.

  • 3.
    Bocké, Alice
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Brunlöf, Anna
    Executive, Företag, WSP.
    Carlsson, Karin
    Executive, Företag, WSP.
    Farelius, Johanna
    Executive, Företag, WSP.
    Westberg, Åsa
    Executive, Företag, WSP.
    Öman, Andreas
    Executive, Företag, WSP.
    Utvärdering av återvinning av CFC i byggisoleringsmaterial2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mycket har gjorts när det gäller tydligare regler och information kring hur avfallet ska

    omhändertas men det som brister är den praktiska hanteringen vid rivning av byggnader.

    En huvudorsak är att det är svårt att identifiera CFC vid rivning samt att det är dyrt att

    transportera och destruera stora rivningsmassor. Det finns dessutom endast ett fåtal

    anläggningar i Sverige som har möjlighet att ta hand om byggmaterial innehållande CFC.

    Eftersom varje omhändertaget kilo CFC är mycket värt (i form av minskat behov av

    kostnader för klimatanpassning samt kostnader för skador från ett tunt ozonskikt) ser vi

    att det finns ett värde i att arbeta för en lösning som gör att insamlingen kommer igång så

    fort som möjligt.

    Utifrån IVL:s rapport (2012) uppskattas 8 ton CFC från isolermaterial lämnas in till

    destruktion per år och att över 72 ton CFC från isoleringsmaterial inte lämnas in på

    miljöriktig avfallshantering per år. WSP:s bedömning är att uppskattningarna i tidigare

    studier är rimliga

    42, men att mängden CFC som lämnas in till destruktion tyvärr är

    överskattad.

    En kunskapshöjning i branschen om i vilka typer av material CFC förekommer, hur man

    identifierar det och vilka skador det orsakar, är grundläggande förutsättningar för en

    bättre hantering av dessa material.

    Beställare av rivningsarbeten har en viktig funktion i hur CFC-haltigt material hanteras.

    Juridiskt är det byggherren/fastighetsägarens ansvar att ta reda på om FA, däribland CFC,

    kommer att uppstå vid en rivning och se till att detta omhändertas på ett korrekt sätt. Det

    finns redan idag ekonomiska drivkrafter vid fragmenterings- och

    förbränningsanläggningarna som skulle kunna användas om bara kunskapsnivån hos

    berörda aktörer var högre. Viljan att göra rätt ska dessutom inte underskattas. Vår

    bedömning är att en kommunikationssatsning riktad till främst beställarledet skulle med

    relativt små medel kunna ge en ganska stor effekt. Ökad kunskap hos fastighetsägare om

    att CFC använts i fler applikationer än köldmedier kan bidra till en ökad förståelse för

    högre avfallskostnader. Det offentliga kan ha en stor roll att spela när det gäller

    kravställningar vid ombyggnation av allmännyttan, bland annat i miljonprogrammen.

    Vasakronan, Jernhusen och liknande aktörer är också viktiga att nå inför stora

    ombyggnader av kontorslokaler för att betona vikten av fungerande rutiner för rätt

    omhändertagande av CFC vid ombyggnation. Genom sin storlek kan allmännyttan bli en

    viktig aktör för att öka volymerna.

  • 4.
    Eriksson, Mikael
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Kvernes, Eva
    Executive, Företag, WSP.
    Arnér, Marie
    Executive, Företag, WSP.
    Polybromerade difenyletrar i fisk och sediment2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    WSP Environmental har på uppdrag av Naturvårdsverket, undersökt förekomsten av polybromeradedifenyletrar (PBDE) i prover från fisk (abborre) och sediment från tio referenssjöarsom ingår i miljöövervakningen i Sverige. I fisk påträffades endast låga halter av BDE-47(tetraBDE) och BDE-99 (pentaBDE) i tre sjöar i nivåer precis över kvantifieringsgränsen (1ng/g TS eller ca 30 ng/g fettvikt). I sediment påträffades inga halter av PBDE. I uppdragethar även PBDE-data från andra nationella och internationella undersökningar sammanställts.Resultaten visar att bakgrundshalterna av bromerade difenyletrar är låga i undersökta referenssjöar,vilket tyder på en begränsad belastning inom referensområdena. Föroreningshalternaligger i nivå med nationell och internationella undersökningar av opåverkade områden.De senaste decennierna har en tydlig ökning av bromerade flamskyddsmedel i miljön observeratsfrämst nära de industrier där flamskyddsmedel hanteras, men också i biota långt ifrånutsläppskällorna. Två sådana uppmärksammade exempel är upptäckter av PBDE:er i ägghos pilgrimsfalk och bröstmjölk hos svenska kvinnor.Den variant av bromerade flamskyddsmedel som studerats i den här undersökningen ärPBDE:er, polybromerade difenyletrar. De har en molekylär struktur som är mycket lik PCBoch man befarar att skadeeffekterna av PBDE:er är desamma som har noterats för PCB, t exstörningar i sköldkörtelhormonnivåerna. Ett antal undersökningar där musfoster och nyföddamöss matades med PBDE:er visade att lågbromerade PBDE:er inverkar negativt påfrämst motorik, beteende och inlärning. Idag är det ännu inte klarlagt huruvida högbromeradePBDE:er ger liknande effekter och/eller om de metaboliseras till lågbromerade PBDE:er.

  • 5.
    Eriksson, Mikael
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Kvernes, Eva
    Executive, Företag, WSP.
    Arnér, Marie
    Polybromerade difenyletrar i fisk och sediment: Redovisning från nationell miljöövervakning 20022003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    WSP Environmental har på uppdrag av Naturvårdsverket, undersökt förekomsten av polybromerade

    difenyletrar (PBDE) i prover från fisk (abborre) och sediment från tio referenssjöar

    som ingår i miljöövervakningen i Sverige. I fisk påträffades endast låga halter av BDE-47

    (tetraBDE) och BDE-99 (pentaBDE) i tre sjöar i nivåer precis över kvantifieringsgränsen (1

    ng/g TS eller ca 30 ng/g fettvikt). I sediment påträffades inga halter av PBDE. I uppdraget

    har även PBDE-data från andra nationella och internationella undersökningar sammanställts.

    Resultaten visar att bakgrundshalterna av bromerade difenyletrar är låga i undersökta referenssjöar,

    vilket tyder på en begränsad belastning inom referensområdena. Föroreningshalterna

    ligger i nivå med nationell och internationella undersökningar av opåverkade områden.

    De senaste decennierna har en tydlig ökning av bromerade flamskyddsmedel i miljön observerats

    främst nära de industrier där flamskyddsmedel hanteras, men också i biota långt ifrån

    utsläppskällorna. Två sådana uppmärksammade exempel är upptäckter av PBDE:er i ägg

    hos pilgrimsfalk och bröstmjölk hos svenska kvinnor.

    Den variant av bromerade flamskyddsmedel som studerats i den här undersökningen är

    PBDE:er, polybromerade difenyletrar. De har en molekylär struktur som är mycket lik PCB

    och man befarar att skadeeffekterna av PBDE:er är desamma som har noterats för PCB, t ex

    störningar i sköldkörtelhormonnivåerna. Ett antal undersökningar där musfoster och nyfödda

    möss matades med PBDE:er visade att lågbromerade PBDE:er inverkar negativt på

    främst motorik, beteende och inlärning. Idag är det ännu inte klarlagt huruvida högbromerade

    PBDE:er ger liknande effekter och/eller om de metaboliseras till lågbromerade PBDE:er.

  • 6.
    Simonsson, Bengt
    Executive, Företag, WSP.
    Uppskattning av antalet exponerade för väg, tåg och flygtrafikbuller överstigande ekvivalentljudnivå 55 dBA2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna utredning är enligt vår bedömning den första i sitt slag där man med hjälp av

    ett omfattande geografiskt databasunderlag gör en rikstäckande analys av antal boende

    utsatta för buller från väg-, tåg- och flygtrafik.

    En kartläggning av hur många i Sverige som år 2006 exponerades för buller överstigande

    55dBA ekvivalent ljudnivå vid bostad har genomförts.

    Vägtrafik

    Antalet utsatta för vägtrafikbuller över 55 dBA har beräknats till ca 1,73 milj. människor

    år 2006. Vid en beräkning för år 2000 var motsvarande siffra ca 1,34 milj.

    Förändringen påverkas av befolkningsförändringar samt trafikförändringar. Befolkningsökning

    var ca 3 % mellan 2000 och 2006.

    Total trafikförändring i hela vägnätet var ca 10 % för personbilstrafik och närmare

    30 % för tung trafik mellan år 2000 och 2006. Befolkningsökningen tillsammans

    med trafikförändringen är det som påverkar slutresultatet.

    Tidigare utredning redovisade ca 1,46 milj. människor år 2000. Dock var metoden

    då helt annorlunda och betydligt mer manuell.

    Åtgärder för de värst utsatta (> 65 dB(A)) som Vägverket och flera kommuner prioriterar

    i sin handlingsplan är ofta koncentrerade till fönster och fasadåtgärder vilket

    inte påverkar utomhusnivåerna.

    I detta fall har analys även genomförts för maximal ljudnivå. Antalet utsatta för vägtrafikbuller

    över maximal ljudnivå 70 dBA har beräknats till ca 2,48 milj. människor

    år 2000 och ca 2,56 milj. år 2006. Här är skillnaden mycket marginell. Detta beror

    på att trafikflödet inte påverkar den maximala ljudnivån

    Tågtrafik

    Antalet utsatta för tågtrafikbuller över 55 dBA har beräknats till ca 225 000 människor

    år 2006. Här finns ingen analys för år 2000 och uppskattningen har inte gjorts

    tidigare inom programområdet hälsorelaterad miljöövervakning.

    Flygtrafik

    Antalet utsatta för flygbuller över 55 dBA har beräknats till ca 13 000 människor år

    2004-2006. Här finns ingen analys för år 2000 och uppskattningen har inte gjorts

    tidigare inom programområdet hälsorelaterad miljöövervakning.

    Samhällsekonomiska kostnader av trafikbullerstörning i boendemiljö,

    2000 och 2006

    De samhällsekonomiska kostnaderna av bullerexponering från de tre trafikslagen

    har beräknats och redovisas i sin helhet i bilaga 4. Syftet är att ge en

    tydligare uppfattning om hur stora samhällskostnader buller innebär utifrån

    aktuella och samlade data.

    Den samhällsekonomiska kostnaden av bullerstörning från vägtrafiken,

    55 dBA och uppåt, har med hjälp av ASEK-gruppens rekommenderade kalkylvärden

    för buller värderats till 1,45 mdr kr för år 2000 och till knappt 2,1

    mdr kr för år 2006, prisnivå 2006. Ökningen var utan konkurrens störst i

    storstäderna följt av förortskommunerna. För järnvägstrafiken uppskattas

    kostnaderna till drygt 100 mkr och för flygtrafiken till knappt 30 mkr.

  • 7.
    Sternbeck, John
    Executive, Företag, WSP.
    Screening of bisphenol A in fish from Swedish waters2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Bisphenol A (BPA) is a high volume chemical with potential to interact with hormone systems in humans and wildlife. Previous studies in both Sweden and elsewhere have demonstrated the presence of BPA in freshwaters as well as in the marine environment, mostly in surface waters and sediments. In order to strengthen the knowledge on the environmental occurrence of BPA in Sweden, a study was undertaken where BPA was analysed in fish from background lakes, urban lakes, coastal sites and the marine environment. In total 23 samples were analysed. Bisphenol A was detected in most samples in the range of <0.24 to 4.7 ng/g ww in muscle. Liver from cod caught outside Gotland displayed concentrations in the range <0.24-1.77 ng/g ww. There were no pronounced differences in concentrations between different species or when urban sites were compared to background sites. With respect to possible risks for toxicological effects on fish or their consumers (e.g. humans), the concentrations are regarded as low.

  • 8.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Allmyr, Mats
    Executive, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Executive, Företag, WSP.
    Screening of platinum group elements and silver in the Swedish environment2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    A screening environmental monitoring study was performed on platinum, palladium, rhodium and silver. Other metals such as cerium and copper was also included. The study is part of the national environmental monitoring program run by the Swedish EPA. The major goals of the study were:

    q To provide new data on the environmental levels of platinum groups elements and silver in urban and background areas in Sweden through analysis of sediments, surface water, stormwater, waste water, sludge and fish.

    q To assess whether levels are higher in urban areas compared to rural areas.

    q To assess whether there are indications of time trends.

    q To assess human exposure.

    The study consists of a national programme (60 samples) and three regional programs (14 samples). Major matrices were sediments and urine.

    There were no pronounced indications that background lakes were affected by anthropogenic emissions of Pt, Pd or Rh. For silver, sediment concentrations indicate a possible increase in background lakes over the last decade or two. Data is however too limited to state this as a general phenomenon.

    To elicudate possible emission sources analyses were performed on stormwater, urban runoff pond sediments, sewage sludge and waste water effluents. Platinum, Rh and Pd were enriched in stormwaters and runoff pond sediments, in agreement with road traffic as a major emission source of these metals. Data also consistently show that muncipal waste waters were enriched in Pt relative to the composition of stormwaters. The medical use of Pt is a suggested explanation.

    In ten recipients affected by urban emissions or road traffic, sediment levels of Pd, Pt, Rh and Ag were generally higher than background levels. The platinum group elements (PGE) profile in these sediments were compared to the profiles for waste water effluent and stormwaters, respectively. Although several of these recipients were recipients to municipal waste water treatment plants, most sediments show profiles similar to stormwater. This indicates that vehicle catalysts still is the major source of Pt, Pd and Rh to these recipients.

    Surface water and fish were also analysed from a few of these urban recipients. Palladium concentrations were detected in urban surface waters, but neither Pt, Rh nor Ag were detected.

    Fish (perch) from these sites did not display concentrations of Pd, Pt or Rh above the analytical reporting limit. Silver in these fish samples occurred in similar or lower concentrations than in the background lakes.

    To assess time trends, fish from background lakes sampled in 1985, 2000 and 2014 were analysed. Furthermore sediment from both background lakes and urban lakes were analysed at several depths, corresponding to at least the last 2-3 decades. Overall there were no indications of pronounced time trends.

    None of the PGEs were detected in human urine from 20 individuals, except for two observations of platinum. Silver was detected in ca 50% of the urine samples and levels were similar to a 15 year old study.

    The overall assessment of the data in this study is that neither Pt, Pd, Rh nor Ag give rise to a concern for ecotoxicological effects. It should though be considered that although some ecotoxicological data exist, effect criteria for the PGEs have not been established and the monitoring data presented are limited.

  • 9.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Fäldt, Jenny
    Executive, Företag, WSP.
    Ribé, Veronica
    Executive, Företag, WSP.
    Bisfenolanaloger- användning och förekomst2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Bisfenol A (BPA) är en omdiskuterad högvolymkemikalie som bl.a. har hormonstörande egenskaper. Det har visat sig internationellt att när denna kemikalie fasas ut så kan den ersättas av andra bisfenoler, s.k. bisfenolanaloger. Genomgången av analogernas toxikologiska egenskaper visar dock att många av dessa ämnen ur toxikologiskt perspektiv liknar BPA. På uppdrag av Naturvårdsverket har en litteraturstudie om bisfenolanaloger utförts.

    Studien omfattar:

    􀁸 Identifiering av olika bisfenolanaloger

    􀁸 Beskrivning av bisfenolanalogers användning och spridning

    􀁸 Sammanställning av mätdata rörande bisfenolanalogers förekomst i miljön och i människa

    􀁸 Översiktlig genomgång av bisfenolanalogernas ekotoxikologiska och toxikologiska egenskaper.

    Användning beskrivs främst ur ett svenskt perspektiv, medan förekomst i miljö och människa beskrivs i ett internationellt perspektiv. I samtliga fall används BPA som referensämne.

    Som direkt ersättare till BPA används bisfenol S, bisfenol S och bisfenol AP (BPF, BPS och BPAP). Därtill finns många bisfenolanaloger som delvis har andra tillämpningar. Totalt har vi identifierat ett 20-tal olika bisfenoler. Uppgifter om global produktion av dessa bisfenolanaloger saknas dock. För att beskriva de volymer som används i Sverige har Produktregistrets uppgifter om användning använts. Registret omfattar användning i kemiska produkter men inte import i varor, vilket sannolikt också är av betydelse för många av dessa ämnen. Sökningen omfattar bisfenolanaloger som förekommer som monomerer, i diglycidyletrar och som förpolymerer. Totalt fann vi uppgifter om följande fem bisfenolanaloger registrerade i produktregistret: BPF, BPS, BPAF, BPZ och BPL. Dessa förekom i ett stort antal kemiska produkter. Resultaten kan sammanfattas enligt följande:

    􀁸 Bland monomerer, diglycidyletrar och polymerer dominerar BPA markant över övriga bisfenolanaloger.

    􀁸 BPAF förekommer endast som monomer eller salt.

    􀁸 BPS förekommer främst som polymer.

    􀁸 BPF förekommer både som diglycidyleter och polymer i form av epoxi, och sannolikt även som monomer.

    􀁸 Två former av BPF används: orto- och para-.

    􀁸 Hydrogenerad BPA (HBPA) finns enligt produktregistret som sam- och blandpolymer, funktionen av denna är okänd. I strikt mening är HBPA dock inte en bisfenol.

    􀁸 BPZ (polymer) och BFL (monomer) är registrerade i små mängder

    􀁸 Följande monomerer har ej påträffats i produktregistret: BPB, BPP, BPE, BPC.

    För några av de mängdmässigt mer betydande analogerna beskrivs hur den registrerade användningen förändats över perioden 1992-2012. Många av ämnena har varit registrerade sedan 1990-talet. Några tendenser till ökande användning under senare år kan ses för:

    􀁸 BPAF som monomer

    􀁸 BPF som digycidyleter (BFDGE)

    􀁸 BPS och HBPA som polymer.

    Sammantaget bedöms det inte som att användningen av bisfenolanaloger är fullständigt beskriven. Detta beror främst på att import via varor ej kunnat beskrivas och även på att det internationella kunskapsläget är begränsat.

    Några svenska miljödata har ej påträffats för andra bisfenoler än BPA, och även internationellt finns få undersökningar av bisfenolanaloger. Som mest finns förekomst av åtta analoger beskrivna för sediment och slam. Allmänt är BPA vanligast, följt av BPF och BPS.

    Studier av sedimentkärnor visar att BPF spridits under åtminstone några årtionden. I sediment från USA och Japan förekom BPF i nästan samma halter som BPA. Tyska sediment insamlade i slutet av 1990-talet visade större haltskillnader mellan BPA och BPF.

    En omfattande kinesisk studie av åtta bisfenoler i slam visade mycket stora haltvariationer mellan enskilda reningsverk, med dominans av BPA, BPF och BPS (medianhalter var 9,4, 2,0 och 4,3 μg/kg ts, respektive). Betydligt lägre halter påvisades för BPAF och BPE, emedan BPAP, BPB och BPC ej detekterades.

    Human exponering för BPA sker bl.a. via hudkontakt med kvitton, livsmedel och damm. Därför har uppgifter om bisfenoler i dessa matriser sammanställts. Mycket få data föreligger.

    Livsmedel från Kina och USA har undersökts avseende BPA och sju analoger. Samtliga undersökta ämnen påträffades men i mycket varierande grad och i varierande halter.

    Trots de stora variationerna inom respektive land så råder stora likheter mellan data från USA och Kina. BPA dominerar, tätt följd av BPF, BPS, BPP och BPAP m.fl.

    I damm från bostäder och kontor i USA och Asien påvisades BPA och sex av sju undersökta analoger. Generellt var BPA vanligast, följt av BPS och BPF. Övriga analoger uppträdde i mycket låga halter. Som exponeringsväg för människor tyder dessa data på att livsmedel generellt är mer betydande än damm. Vad gäller BPS tyder data från USA dock på att för enskilda individer kan damm vara mer betydelsefull exponeringskälla än livsmedel.

    I Sverige har data på BPA, BPF och BPS i urin nyligen presenterats. BPF uppträdde i ungefär tio gånger lägre halter än BPA, medan BPS endast detekterades i ett fåtal prov. Liknande resultat finns också från USA och sju asiatiska länder.

    I rapporten presenteras också en översiktlig genomgång av ämnenas fysikalisk-kemiska, ekotoxikologiska och toxikologiska egenskaper. Flertalet bisfenoler har hög vattenlöslighet och liknande endokrinstörande egenskaper som BPA. En hälsoriskbedömning bör därför utföras för bisfenolanalogerna som en grupp ämnen, med hänsyn tagen till vissa skillnader inom gruppen beroende på substituerad funktionell grupp. Huruvida BPA utgör hälsorisker under rådande exponeringsförhållanden är omdiskuterat, framförallt beroende på tolkningenav s.k. lågdoseffekter. Om man accepterar att BPA kan ge effekter vid låga doser så förefaller det rimligt att även exponering för bisfenolanaloger skulle kunna bidra till dessa risker.

    Sammanfattningsvis så tyder merparten av hittills genomförda undersökningar i andra länder, liksom svenska uppgifter om användning, på att BPA fortfarande dominerar den totala mängden bisfenoler i miljön eller i human exponering. Eftersom ämnenas egenskaper liknar de för BPA, och eftersom BPA i viss mån substitueras mot andra bisfenoler, bedöms det ändå relevant att följa några bisfenolanaloger i den svenska miljön eller i den svenska befolkningen. För human urin finns ett återkommande övervakningsprogram. Därutöver föreslår vi en bred undersökning av slam från ett större antal reningsverk som en första screening av bisfenolanaloger. Det kan dock förväntas att halterna kommer vara låga och att kontamineringsrisker föreligger.

  • 10.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Johansson, Inger
    Executive, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Executive, Företag, WSP.
    Litteraturstudie 2011 - föroreningar i askor2012Report (Other academic)
  • 11.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Executive, Företag, WSP.
    Miljöövervakning av miljögifter i urbana områden -sammanställning och analys2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Data från Naturvårdsverkets program för screening av miljögifter har inventerats och utvärderats i syfte att belysa miljögifter i urbana områden. Utvärderingen görs för slam från kommunala reningsverk och för prov från urban yttre miljö (luft, sediment, ytvatten, biota och jord). Det övergripande syftet är att undersöka om det är möjligt att förutsäga vilka kemikalier som kan förekomma i förhöjda halter i tätorter, baserat på kunskap om deras användning och deras egenskaper. Hypotesen är att många kemikalier sprids diffust från de varor och material som förekommer i tätorter, och att denna spridning påverkar halterna i den urbana miljön.

    I slam har ca 240 av ca 310 undersökta ämnen påträffats. I yttre miljö har 44 av ungefär 110 undersökta ämnen påträffats i halter som är högre än i bakgrundsområden. De ämnen som identifierats är i hög grad sådana ämnen som förekommer i varor och material. Kemikalieinspektionen (2005) har med ett s.k. exponeringsindex skattat potentialen för diffus spridning för de ämnen som är registrerade i produktregistret. Denna utvärdering visar att det finns ett samband mellan dessa exponeringindex och de halter som uppmätts i sediment och slam, även om osäkerheten för enskilda ämnen är stor. Utvärderingen visar också att de ämnen som påträffas i höga halter i slam oftast också är förhöjda i den urbana yttre miljön samt att de ämnen som inte eller bara sällsynt påträffas i slam endast i ett fåtalfall visar en urban miljöpåverkan (3 av 25 ämnen). Sammantaget styrker dessa observationer hypotesen att diffus spridning är en viktig process som påverkar både slamkvaliteten och den yttre miljön i tätorter.

    Baserat på ovanstående slutsatser föreslår vi att kemikaliers förekomst i slam kan användas för att identifiera ämnen som torde uppträda i förhöjda halter i tätorter. Utifrån de slamdata som här utvärderats kan vi identifiera t.ex. klorparaffiner, organiska fosforföreningar, siloxaner och pentabromerade difenyletrar, ämnen för vilka ytterligare screeningar krävs. Flera nationella och internationella undersökningar visar att dessa ämnen är starkt förhöjda i tätortsmiljön, vilket kan ses som en validering av den föreslagna metoden. I rapporten diskuteras också behovet av en regelbunden miljögiftsövervakning i tätorter.

  • 12.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Executive, Företag, WSP.
    Sammanställning och utvärdering av den terrestra miljögiftsövervakningen2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    De terrestra ekosystemen utgör knappt 90% av Sveriges yta. Borträknat bebyggda områdenkan de indelas i skog, fjäll, myr, jordbruksområden och gräsbevuxna hedområden (SCB, 2007). Dessa ekosystem exponeras för metaller och organiska föroreningar främst via storskalig spridning i atmosfären. Den storskaliga belastningen av metaller såsom bly, kadmium och kvicksilver har i Skandinavien minskat markant sedan 1970-talet (t.ex. Rühling, 2006), men halterna i skogs- och jordbruksmark är alltjämt förhöjda. Detta har bl.a. bidragit till att svenskarnas intag av kadmium från spannmål och potatis bedöms vara för högt (KemI, 2011).

    De terrestra ekosystemen har även belastats av många organiska föroreningar under lång tid. Typiska organiska föroreningar som via atmosfären kan spridas till avlägsna bakgrundsområden än klorerade bekämpningsmedel såsom DDT, HCH och klordan, klorerade tekniska kemikalier såsom PCB samt förbränningsprodukter som PAH och polyklorerade dioxiner och furaner. Även om man genom internationella överenskommelser sökt

    minska spridningen av många av dessa ämnen, t.ex. via UNEPs Stockholmskonvention, påträffas alltjämt nya exempel på organiska ämnen som via atmosfären belastar de terrestra ekosystemen. Här kan nämnas flera typer av bromerade flamskyddsmedel, perfluorerade ämnen och klorparaffiner. Den mest välkända effekten av organiska miljögifter på terrester Nordisk biota är kanske äggskalsförtunningen hos många rovfåglar, vilket relaterats främst till DDT/DDE (t.ex. Gjershaug m.fl., 2008).

    I Sverige började man tidigt att övervaka miljögiftsituationen i landmiljön genom Programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK). Mätningarna i biota syftade främst till att beskriva förändringar över tid, samt geografiska haltvariationer. Därutöver har nedfallet av tungmetaller följts genom undersökningar av landmossor (Rühling, 2006) och atmosfäriskt nedfall (t.ex. Kindbom m.fl., 2001). I huvudsak var mätningarna i biota inriktade mot metaller, även om en del organiska föroreningar också analyserades.

    Syftet med denna rapport är att sammanställa och utvärdera främst svensk, men även internationell miljögiftsövervakning av landlevande biota. Rapporten ska ligga som underlag för framtagande av förslag till ett nytt nationellt övervakningsprogram för miljögifter i landlevande biota. Förslag till reviderat program presenteras i en separat rapport (WSP 2011).

  • 13.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Executive, Företag, WSP.
    Screening of complexing agents: EDTA, DTPA,NTA, 1,3-PDTA and ADA2012Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The occurrence of complexing agents in the Swedish environment has been studied in a screening investigation. The studied complexing agents all belong to the group of aminopolycarboxylates:

    􀁸 EDTA

    􀁸 NTA

    􀁸 DTPA

    􀁸 1,3-PDTA

    􀁸 ADA.

    These chemicals are highly polar and certain are also environmentally persistent. This investigation is part of the national environmental monitoring programme, run by the Swedish EPA, but also includes the participation of 13 county administrative boards. The investigation includes a number of subprogrammes that addresses certain key questions:

    􀁸 Whether these chemicals are present in lakes and watersheds

    􀁸 To what degree these chemicals are present in domestic incoming and outgoing waste waters

    􀁸 If releases from municipal waste water treatment plants influence the occurrence in their recipients

    􀁸 If diffuse emissions occur in urban areas

    􀁸 If the chemicals are released from certain industrial point sources

    In total 149 samples were analysed. The sampling medias were, listed in decreasing number of samples: effluent waste water, surface water, incoming waste water, stormwater, groundwater, drinking water, sediment, sludge and a landfill leachate. This report aims at giving a general description of the results and provides a discussion in relation to the questions shown above.

    EDTA and NTA were detected in most samples of incoming and outgoing municipal waste waters from muncipal waste water treatment plants (wwtp´s). DTPA was relatively commonly detected in those media, whereas 1,3-PDTA and ADA were detected only in a few of these samples. The concentrations of EDTA and NTA in incoming waste waters varied significantly among the different wwtp´s, with median levels of 47 μg/l (EDTA) and 93 μg/l (NTA). Concentrations of EDTA were generally similar in the incoming waste waters and effluents, indicating that EDTA is not ready biodegradable. In contrast, NTA levels in waste waters were on the average reduced ca five times in the wwtp´s, suggesting that biodegradation occurs.

    In order to assess whether outgoing municipal waste waters influence their recipients with regard to these chemicals, surface waters from recipients of 16 wwtp´s were analysed for these complexing agents. Concentrations of EDTA and NTA were generelly higher in the recipients than in local background sites. In these recipients, EDTA ranged from 1-100 μg/l and NTA from 0,1-10 μg/l. The remaining three chemicals studied were generelly not detected in these wwtp recipients.

    Very high EDTA levels, up to almost 10 mg/l, were detected in the effluents to a pulp and paper mill. Also the recipient to this point source contained high EDTA levels that progressively decreased as a result of dilution further downstream. Single spot samples of surface water were also taken in several other recipients to pulp and paper mills, but there was generally no pronounced influence of these industries. DTPA was, however, detected at elevated levels downstream two paper mills.

    EDTA and NTA were also detected in treated and untreated drinking water, in urban groundwater and in urban stormwaters.

    Roughly equal amounts of EDTA and DTPA are used in Sweden. The large difference regarding their environmental occurrence may be attributed to the much more disparate use of EDTA as compared to that of DTPA. The occurrence of complexing agents in wwtp´s and in surface waters is in agreement with the Swedish Exposure Indexes, that were calculated by the Swedish Chemicals Inspectorate and are intended to reflect the risk for diffuse emissions. The common occurrence of EDTA and NTA are matched by their high indexes; DTPA and 1,3-PDTA were detected less commonly, in agreement with their low indexes.

    The detected concentrations of complexing agents are not apparently toxic to aquatic ecosystems of the health. Indirect effects may nevertheless be caused by their strong ability to influence the bioavailability of both essential and toxic metals in the aquatic environments.

    When also considering that EDTA is environmentally persistent, the gener of EDTA and NTA in surface waters may still cause some concern.

  • 14.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Executive, Företag, WSP.
    Vilka kemiska ämnen har påträffats i hav och kust inom det nationella screeningprogrammet?2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar en sammanställning och utvärdering av de mätningar av miljögifter som genomförts på prov från marin miljö, inom Naturvårdsverkets screeningprogram. Data från 25 rapporter som publicerats under perioden 2000-2007 har använts. Detta omfattar ca 30 ämnesgrupper och ca 200 enskilda ämnen som har undersökts i fisk eller annan biota, sediment eller ytvatten. Av dessa har 19 ämnesgrupper och ca 45 organiska ämnen plus 54 metaller kunnat detekteras i biota, sediment eller ytvatten. Data har indelats i två kategorier: bakgrund och potentiellt påverkade områden. Metallerna diskuteras inte i denna rapport. Utvärderingen är inriktad på att belysa 1) Vilken typ av ämnen som återfinns i marin miljö; 2) hur höga halterna är i relation till kända ämnen och andra studier; 3) i vilka matriser olika ämnen påträffas; 4) om resultatet kan användas för att bedöma risker. Flertalet ämnen med känd storskalig spridning och PBT-egenskaper har detekterats i bakgrundsområden. Många av de ämnen som inte kunde detekteras saknade känd storskalig spridning och/eller PBT-egenskaper. Till denna generella bild finns dock viktiga undantag, t.ex. att triclosan, bromfenoler och dietylhexyladipat påträffades i fisk från bakgrundsområden. Inget talar för att dessa ämnen sprids storskaligt och de är sannolikt inte starkt bioackumulerbara. Endast ett mindre antal ämnen kunde visas vara markant förhöjda i de potentiellt påverkade områdena, jämfört med bakgrunds-områden. Till dessa ämnen hör bl.a. tributyltenn, trifenyltenn och PCDT. I fisk är haltnivåerna av påträffade ämnen ofta i nivå med ΣDDT och för fyra ämnen i nivå med sPCB. För vissa ämnen föreligger jämförelsematerial från andra regioner. I många fall är halterna från screening-undersökningarna jämförbara med andra studiers resultat. Butyltennföreningar har detekterats i alla undersökta matriser, på många olika områden, och bl.a. i fisk uppträder TBT i relativt höga halter. Under beaktande av att detta är mycket toxiska ämnen får denna fyndbild betraktas som allvarlig. Det finns också viktiga diskrepanser där redovisade halter förefaller höga eller låga jämfört med andra undersökningar. Exempelvis uppträder dietylhexyladipat och triclosan bitvis i relativt höga halter i fisk. Kortkedjiga klorparaffiner och cykliska siloxaner är exempel på ämnen som inte detekterats i screening, men som påträffats i andra sammanhang och vars egenskaper skulle kunna gynna förekomst i marin miljö. Med ledning av den relativt goda överensstämmelsen mellan egenskaper, storskalig spridning och fyndfrekvens, ger vi några förslag till riktlinjer för marina mätningar i kommande screeningundersökningar. Screeningprogrammet har visat att bakgrundsmiljöer i Östersjön och Västerhavet är förorenade med ett stort antal organiska ämnen, och att dessa ämnen ofta återfinns i fisk. Sju ämnen har kunnat utvärderas avseende miljörisker. Ur detta perspektiv framstår TBT som mest problematisk, men även för TBBPA, triclosan och PFOS kan risker inte uteslutas. HBCD, pentaklorfenol och hexaklorbensen bedöms inte utgöra några risker.

  • 15.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Executive, Företag, WSP.
    Josefsson, Katarina
    Executive, Företag, WSP.
    Triclosan, DEHP och klordan - samlad utvärdering av svenska miljöövervakningsdata2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Triclosan, di(2-etylhexyl)ftalat och klordan är tre ämnen vars förekomst i den svenska miljön undersökts vid skilda tillfällen, både inom ramen för den nationella miljöövervakningen och i andra sammanhang. Klordan ingår även i tidsserieövervakningen av luft, deposition och bröstmjölk. Triclosan har dessutom undersökts i två screeningstudier. Syftet med denna studie är att göra en samlad bedömning av dessa ämnens förekomst i miljön. I mindre utsträckning diskuteras även human exponering. Studien är en sammanställning av befintlig litteratur och data samt utvärdering av risker för miljö och hälsa. Varje ämne redovisas enligt: • Kortfattad beskrivning av ämnenas egenskaper med relevans för effekter på miljö och hälsa. • Översiktlig sammanställning av halter i miljön och i humana matriser, både från nationell miljöövervakning och enskilda studier. • Jämförelse av uppmätta halter med effektnivåer och gränsvärden för att bedöma eventuella risker. Sammanställningen av ämnenas egenskaper syftar till att identifiera kritiska effekter och receptorer för respektive ämne. Sammanställning av halter i olika matriser och typmiljöer (bakgrund, urban, industri) samt kunskap om ämnenas användning syftar till att identifiera vilka typområden som är mest påverkade, och där effekter följdaktligen först skulle uppträda. Risker för effekter på miljön bedöms genom att sammanväga kritiska effekter med förekomst i de mest påverkade typområdena. Risker för effekter på hälsa sammanfattas huvudsakligen utifrån tidigare nationella studier, och omfattar främst den exponering som sker via miljön. De huvusakliga slutsatserna är: 1. För triclosan bedöms de kritiska effekterna uppstå på alger eller mikroorganismer i påverkade områden, t.ex. i reningsverkens recipienter. Tillgängliga mätdata indikerar inte att triclosan utgör en risk för miljö. Human exponering för triclosan via miljön bidrar inte till hälsorisker. 2. De kritiska effekterna för DEHP bedöms uppstå i urban miljö hos fisk och akvatiska däggdjur. Tillgängliga mätdata indikerar inte att DEHP utgör en risk för miljön. Vid miljöriskbedömningen identifierades dock ett flertal osäkerheter. Vad gäller hälsorisker från DEHP är inte exponeringen i den svenska befolkningen tillräckligt väl karakteriserad, varför det är svårt att göra en riskbedömning. 3. De kritiska effekterna för klordan bedöms uppstå hos fiskpredatorer, t.ex. viss sjöfågel och rovfågel samt akvatiska däggdjur. Förslag till riktvärde i föda för skydd av predatorer har beräknats. Merparten av de uppmätta summahalterna i fisk i Sverige är något lägre än detta riktvärde. Dagens kunskap om klordans ekotoxicitet är dock otillräcklig för att helt kunna friskriva klordan från risk för effekter hos fiskätande predatorer. Likaså har man tidigare inte ansett sig kunna bedöma hälsorisker från t.ex. födointag av klordan.

  • 16.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Executive, Företag, WSP.
    Woldegiorgis, Andreas
    Executive, Företag, WSP.
    Screening of TPPO, TMDD and TCEP, three polarpollutants2012Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The occurrence of three polar organic chemicals in the Swedish aquatic environment and in waste water treatment plants have been investigated by means of a screening investigation.

    The studied chemicals are:

    􀁸 triphenylphosphineoxide (TPPO),

    􀁸 2,4,7,9-tetramethyl-5-decyne-4,7-diol (TMDD),

    􀁸 tris(2-choroethyl)phosphate (TCEP).

    Octylphenol, nonylphenol and their corresponding ethoxylates were used as reference substances. This investigation is part of the national environmental monitoring programme, run by the Swedish EPA, but also includes the participation of twelve county administrative boards. The investigation includes a number of subprogrammes that addresses certain key questions:

    􀂉 Whether these chemicals are present in lakes and watersheds

    􀂉 To what degree these chemicals are present in domestic incoming and outgoing waste waters

    􀂉 If releases from municipal waste water treatment plants influence the occurrence in their recipients

    􀂉 If diffuse emissions occur in urban areas

    􀂉 If the chemicals are released from certain point sources: industries and landfills

    In total 118 samples were analysed. The sampling medias were, listed in decreasing number of samples: sewage sludge, outgoing waste water, surface water, sediment, incoming waste water, stormwater, landfill leachate and industrial waste waters. This report aims at giving a general description of the results and provides a discussion in relation to the questions shown above.

    TMDD and TCEP were commonly occurring in both incoming and outgoing municipal waste waters, whereas TPPO was detected less frequently. TMDD was the most abundant of these chemicals in the waste waters, and was also detected in a few of the sewage sludge samples; neither TCEP nor TPPO were detected in sludge. The rare occurrence in sludge is expected when considering the high water solubility and low K ow values of these chemicals. TCEP appears to pass the waste water treatment plant essentially unaffected whereas TMDD probably is degraded to a certain extent. These empirical observations are in agreement with model calculations performed.

    Outgoing waste waters contained considerably higher concentrations of TMDD and TCEP than of nonylphenol. The concentrations of TCEP in waste waters were lower than in a former Swedish study, in agreement with the decreased use of this chemical.

    In order to assess whether outgoing municipal waste waters influence their recipients with regard to these chemicals, surface waters and sediments from eight recipients were analysed. TMDD and TCEP were detected in surface waters from two of these recipients. Concentrations found in surface waters appear to be lower than what has previously been published from German rivers. This may be explained by a higher degree of waste water dilution in Swedish recipients, a consequence of the considerably lower population density in Sweden.

    High concentrations of TMDD were also detected in landfill leachates; in one case also in the corresponding recipient. TMDD was also present at high levels in an industrial waste water. Both TMDD and TCEP were detected in one out of five urban stormwaters, and in one out of four urban surface waters. This suggests that urban stormwaters may be a source of TMDD and TCEP to urban recipients, but that waste water treatment plants probably are a more generally important source.

    The concentrations found of TMDD and TCEP in surface waters are well below the  corresponding PNEC values, suggesting that they pose no immediate threat to the aquatic ecosystem.

    Nevertheless, these and similar chemicals are cause for concern because they are persistent, highly soluble in water and only to a small degree reduced in conventional waste water treatment plants. Additionally, TCEP is classified as carcinogenic.

    TMDD is suggested as the chemical of most concern in this study. This is motivated by the relatively high concentrations measured, the general occurrence and the fairly persistent properties. The abundance of TMDD in waste water treatment plants and the environment is in good agreement with the exposure index presented by the Swedish Chemicals Agency.

  • 17.
    Österås, Ann Helén
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Allmyr, Mats
    Executive, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Executive, Företag, WSP.
    Screening of organic pollutants in sewage sludge amended arable soils2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    An environmental screening study was performed on organic pollutants in arable land where municipal sewage sludge is used as fertiliser. The study is part of the national environmental monitoring program run by the Swedish EPA. The major goals of the study were to:

    q Provide data on environmental levels of organic contaminants in soil and biota from arable land amended with sewage sludge.

    q Evaluate measured field levels of organic contaminants against previous results and model predictions.

    The study consists of a national program with a total of 48 samples. Samples were collected from two experimental arable fields in Skåne: Igelösa and Petersborg, and two private farm fields, Taxinge and “Sörmland”. The three first fields represent long time sewage sludge addition and the last field a first time sludge addition. Major matrix was soil (n=42), but also samples of sewage sludge (n=2), crops (n=3) and earthworms (n=1) were studied.

    The following substance groups were studied in all matrices except of earthworms; phthalates, LAS, alkylphenols, antibacterial substances (triclosan, triclocarban), musk compounds, organophosphates, perfluoroalkyls (PFOS, PFOA) and brominated flame retardants (PBDE). Musk compounds, perfluoroalkyls and brominated flame retardants were studied in earthworms.

    The study shows that PFOS, PBDE (47, 99, 100 and 209), galaxolide, tonalide and DEHP are enriched in sludge amended soils, as compared to control soils. There are also single indications that concentrations of DIDP, nonylphenol and TCPP may increase, but these observations are uncertain as they are not generally observed.

    The results indicate that the concentrations of certain contaminants increase with increasing sludge addition rate and that the impact primarily, but not exclusively, is in the upper most soil layers (0-0,3 m). Simple mass balance demonstrates that single additions of sludge will for many substances result in soil concentrations so low (sub μg/kg dw) that they cannot be detected at the analytical reporting limits used.

    When comparing model predictions with the present field data, PFOS and BDE-209 behaves as expected, i.e. they accumulate in soil upon repeated applications of sludge over

    time. The general non-detects of alkylphenols, dibutylphthalate and LAS are also in agreement with predictions and earlier findings. The non-detects of organophosphates is difficult to evaluate because of relatively high analytical reporting limits compared to maximum expected levels. The general presence of galaxolide in the present sludge amended soils is however in contrast to model predictions. At three sites, galaxolide is enriched in amended soils relative to control fields. Whether galaxolide accumulates or not, following repeated applications, cannot be assessed from this data due to contradictory results. Earlier model predictions and degradation studies do, however, suggest that galaxolide should not accumulate but persist for about one year.

  • 18.
    Österås, Ann Helén
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Josefsson, Katarina
    Executive, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Executive, Företag, WSP.
    Användning och spridning av växtskyddsmedel vid golfbanor2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Användningen av kemiska växtskyddsmedel vid golfbanor i Sverige har inventerats, i syfte att kunna värdera betydelsen av golfbanor för spridning av växtskyddsmedel till miljön. Uppgifter om använda preparat, doser, mängder och tider för användning samt eventuella mätprogram har samlats in genom kontakt med 27 tillsynsmyndigheter (kommuner) och åtta s.k. greenkeepers på golfbanor. I de undersökta kommunerna finns 117 golfbanor, vilket nästan är en fjärdedel av Sveriges golfbanor. Användning av kemiska växtskyddsmedel har anmälts vid 62 av dessa. Tio olika preparat förekommer och vanligast är fungicider följt av herbicider. Vi har inte fått in några uppgifter om faktisk användning av insekticider, trots att de i vissa fall anmälts. De mest frekvent använda preparaten är fungiciderna Chipco Green 75 WG och Baycore 25 WP samt herbiciden Starane 180, vars verksamma substanser är iprodion, bitertanol respektive fluroxipyr. Dessa preparat var anmälda för användning hos ca 30 % av undersökta golfbanorna. Registreringen av Chipco Green upphörde dock sista december 2007, men preparatet får användas till sista december 2009. De använda ämnena varierar stort i ekotoxicitet och persistens. Fungiciderna appliceras 1-3 gånger per år framförallt inom green och i stort sett över hela året, men främst höst och vinter. Herbiciden Starane används framförallt under sommaren inom fairway och ruff och appliceras 1-3 gånger på ett år, oftast med ett till några års mellanrum.Generellt överensstämmer den rapporterade användningen med de rekommenderade doserna, och är något högre än för motsvarande ämnen inom jordbruket. Utifrån insamlade data har vi skattat total användning av fungicider på golfbanor i Sverige till några hundra kg per år. Användningen av fungicider för jordbruksgrödor var totalt 170 ton år 2005/2006. Herbicider används på större områden inom golfbanorna och den skattade totala användningen på golfbanor i Sverige är några tusen kg per år. Användningen av herbicider för jordbruksgrödor var totalt 626 ton år 2005/2006. Endast i några enstaka fall har miljökontroll av ytvatten eller dräneringsvatten genomförts. I tre fall har växtskyddsmedel förekommit i detekterbara halter. Studier i andra länder visar också att växtskyddsmedel kan spridas från golfbanor, men det förefaller sällan orsaka en omfattande omgivningspåverkan. Rapporten innehåller några förslag till hur mätning av spridning till omgivningar skulle kunna genomföras.

  • 19.
    Österås, Ann Helén
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Executive, Företag, WSP.
    Litteraturstudie – Zinkdialkyl- och diarylditiofosfat2012Report (Other academic)
1 - 19 of 19
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf